Amerikansk domare vill införa korrektiv våldtäkt av lesbiska i armén

Jo, ni läste rätt. I en artikel som publicerades i måndags på den konservativa nyhetssiten The Daily Caller skrev den amerikanska domaren Joe Rehyansky att han inte ville ha en massa bögar i armén. Men lesbiska kunde man gått släppa in, för att då fanns det ju gott om utrymme för deras manliga kollegor att konvertera dem och hjälpa dem att bli mer "mainstream" igen.

Jag har skrivit en del tidigare om den amerikanska vidrigheten vi är vana att kalla Don't Ask Don't Tell som hittills styrt över huruvida hbt-personer har fått tjänstgöra i de amerikanska väpnade styrkorna. Diskussionerna har gått heta den sista tiden, men detta måste nog vara ett av de totala lågvattenmärkena. Det kan vara värt att nämna att nyhetssiten tillslut fick skämmas litet grann och nu har redigerat den ursprungliga artikeln så att den inte framstår som riktigt lika way out:

The conservative news site The Daily Caller has removed part of an article that suggested lesbians be allowed into the US military so that their male colleagues can "convert" them.

Critics say the article went as far as to suggest corrective rape for lesbians.

"Lesbians should be allowed to serve, gay men should not," declared Joe Rehyansky in an article published Monday. Rehyansky, an Army veteran who served in Vietnam, is a part-time magistrate in Hamilton County, Tennessee, and a former assistant district attorney.

In the original article, Rehyansky concluded that his lesbians-only policy "would get the distaff part of our homosexual population off our collective ‘Broke Back,’ thus giving straight male GIs a fair shot at converting lesbians and bringing them into the mainstream."

Ett par av er som läser det här nu tror jag säkert har en vag aning om hur otroligt förbannad jag blir då jag hör om sånt här. För många av er kanske det räcker med att säga att... ni har ingen aning och det kanske är lika bra. Nu ska jag gå och koka sönder en stund, så hörs vi sen.

Läs mer här.

Obligatorium: Läs också Amanda Hess!

Intressant.

EXTRA: Sahlin och Åkesson om rasbiologi och tvångssteriliseringar i kammaren

EXTRA EXTRA!!

Mona Sahlin (S) och Jimmie Åkesson (Sd) debatterar i kammaren i första partiledardebatten. Upp kommer diskussionen om rasbiologiskt institut och tvångssteriliseringar. Intressant kamp, måste jag säga. Om de egentligen nu ens vågat peta i frågan på riktigt och inte bara använt den som ett ihåligt och tämligen mjäkigt slagträ mot varann.

Frågan är nu hur Mona Sahlin ställer sig till att riva ner de sista resterna av rasbiologins Sverige. Hur ställer sig resten av den forna rödgröna samlingen och hur ställer sig Alliansen.

Och, inte minst, hur ställer sig de hbt-hatande Sverigedemokraterna?

Hur lång tid kommer det dröja innan tvångssteriliseringarna verkligen upphör? När försvinner de sista resterna från folkhemmets makabra bakgård? Vem vågar ta upp handsken? Vem vågar uppfylla sju partiers löften från i somras om att transpersoner också ska få bli fullvärdiga medborgare och räknade som hela människor även i Sverige? Hur lång tid ska det ta? När händer det? När kommer lagförslaget? När diskuteras tvångssteriliseringarna på allvar i riksdagen?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat (reprise)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.



Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.


Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.


Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!



Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.


Gå!




Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.

Intressant.

FCKH8

OBS! Är du överdrivet känslig för vissa ord, så kanske du ska välja den pipiga versionen av den här videon istället. Just a thought. Jag är väldigt snäll och finkänslig ibland, på gränsen till det smärtsamma. Men ändå.

Gender Identity Coalition rapporterar om situationen i USA

Gender Identity Coalition, Gen Id, rapporterar om hur situationen ser ut rörande acceptans för transpersoner i USA:

An interesting thing: When we bought educational books about Trans people, then donated them to a LGBT center, 3 weeks later, most had disappeared off of the shelf they were on - then saw that several of them were thrown into a dumpster in the back of the center. Only 3 books that had anything remotely to do with Trans people remained: 2 worn out ones and "The Transsexual Empire" - by Janice Raymond...

Idag: Hedra Pela Atroshi på Sergels Torg!

Jag räknar med att närvara på Sergels Torg ikväll. Demonstrationen ikväll sker för att hedra Pela Atroshi 11 år efter hennes död. Jag hoppas få se många av er andra på plats också. Snälla! Kom! Kom!

Kom inte bara för att fördöma vad som skett och sker. Kom också för att hylla friheten, livet, drömmarna och hoppet.

Det är otroligt viktigt att vi tar ansvar för att visa att hedersvåld och hedersmord aldrig är ok. Det är viktigt att förstå att detta inte enbart är något som berör en liten grupp människor som vi eventuellt inte kommer i kontakt med till vardags. Vi på Lugna gatan 10. Detta är något som händer i hela samhället. Varje dag. Det är ett problem som drabbat Pela och som drabbat Fadime med döden. Det har drabbat även många andra. Idag lever mängder av människor i rädsla såväl i Sverige som utomlands.

Problemet är inte bara någon annans. Problemet finns även i den så kallade svenska kulturen. Det drabbar även här unga tjejer, kvinnor, barn, hbt-personer och andra. Oavsett hudfärg, oavsett religion, kultur och etnicitet. Därför är det också allas ansvar. Vi är alla delaktiga. Vi är alla berörda. Det är allas vår skyldighet att säga stopp!

Det är vår förbannade skyldighet att ställa oss bredbenta och med gemensam röst tala om att vi inte accepterar och aldrig någonsin kommer acceptera den sortens våld som föds ur kontrollbehov, fördomar och maktstrukturer. Det är viktigt att vi visar att alla har rätten att själva bestämma över sitt liv, sin kropp, sin sexualitet och sina egna val. Det är nödvändigt att vi aldrig glömmer för att vi aldrig ska kunna svika nästa medmänniska som utsätts och som lever i rädsla och med fara för sitt liv. Vi måste finnas där. Vi måste ta ställning. Vi måste våga se. Och vi ska banne mig förändra!

Arrangerar gör Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen (GAPF). Inbjuden är förstås DU. Och du kommer få sällskap av ett flertal politiska partier, organisationer och enskilda.
Tid: kl. 18:00-19:00






Facebookevent här.

Talarlistan:
Inger Stark, Styrelseledamot i Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime.
Birgitta Ohlsson, EU minister (FP)
Sedika Mohammadi, Iranska kvinnors kamp för frihet.
Bibbi Steinertz, Kvinnor för fred.
Veronica Palm, Riksdagsledamot (S)
Désirée Pethrus Engström, Riksdagsledamot (KD)
Amineh Kakabawa, Riksdagsledamot (V)
Hillevi Engström, riksdagsledamot (M)
Live musik och sång av sångaren och styrelseledamoten i GAPF Jan Hammarlund under manifestationen.
Confrencie för manifestationen är Bayan Nasih.

Kontaktperson: Inger Stark,
Tele: 0706194124
E-mail: inger.stark@stockholm.se

Arrangör:
Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
Medarrangörer: Barnen Först, Kvinnor för fred, Alma Europa, Kulturella föreningen för kurder i Sverige, Varken hora eller Kuvad, Iranska flyktingars riksorganisation och Iranska kvinnors kamp för frihet
För mer information, ringa gärna Inger Stark på 0706-19 41 24, eller gå in på www.pelafadime.se

ALLA är hjärtligt välkomna på manifestationen kl 18:00 den 23 juni, 2010!

Glöm aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
www.pelafadime.se

GAPF Riksföreningen.
Köp! Pela & Fadime-bandet och bär det! Markera kampen mot hedersmord och rätten att bestämma över våra liv!
Bli medlem redan idag!
Tel: 070-441 10 75
Plusgiro: 400 92 96- 7

Intressant.

En sorts personlig historia och farhågor jag är rädd att yttra

Jag ska försöka blogga ikapp litet, tänkte jag. Har haft så otroligt mycket som hänt sista tiden. Inte minst på det privata planet. Hela jättestormen kring tvångssteriliseringsfrågan har inte direkt gjort livet enklare och jag har verkligen haft svårt att känna att jag kunnat andas på sistone. Inte minst för att det blev så privat. Men också för att det blev så sjukt stort. Det är ett under, egentligen. Det här är en fråga transsexuella aktivister och berörda har försökt att lyfta i många år. Ofta har de bemötts av total tystnad, en axelryckning eller en gäspning.

Att det nu verkligen blev ett sådant liv som det blev är kanske litet märkligt för mig och många andra berörda, just för att vi varit så nedgrävda i detta så länge. Men jag tror att det beror på att världen omkring oss börjar hinna ikapp nu. Vi har många fantastiska människor inom transcommunityn som nu börjat synas betydligt mer. Vi har börjat göra vår egen röst hörd, vilket varit ett problem tidigare. Vi har inte vågat vara öppna med vår historik och har därför blivit tvungna att gömma oss. Ingen har då fört vår debatt eller argumenterat för våra rättigheter och friheter. Det har varit fritt fram att håna, fördöma och diskriminera mot gruppen transsexuella. Mycket har dock förändrats sedan jag för första gången försökte mig på en transition för sisådär 16 år sedan.

Då var jag livrädd. Jag sprang gatlopp för nazister på gatorna i centrala Stockholm, vågade inte komma ut för min gymnasieklass, råkade ständigt ut för våld och hot, försökte dölja vad jag höll på med för stora delar av familjen och hade ett himla sjå med att försöka leva någon slags dubbelliv. Å ena sidan försökte jag vara en man, vilket inte fungerade sådär väldigt bra. Några veckor in på gymnasiet släpades jag iväg till ett hamburgerhak av ett par klasskompisar som bestämt sig för att ge mig en makeover. De insåg nog inte riktigt hur allvarligt det var, men någonstans ifrån kom det där. Och då tyckte jag att jag var jättehemlig och inte hade en chans att bli upptäckt för vad jag var och vem jag var.

Under de kommande tio åren eller så försökte jag mig på att antingen leva som någon slags påklistrad überman eller som hyfsat androgyn. Det sista fungerade betydligt bättre. Jag hade liksom inte så mycket manlighet i mig och det blev bara väldigt obekvämt att försöka vara något jag inte var. Inte minst för omgivningen som säkert inte förstod varför, men visste att de tyckte att det var något jäkligt märkligt och skumt med hela mig och mitt sätt att vara. På arbetet kallades jag konstant för "tjejen", vänner och kollegor förundrades över att jag då mestadels levde med kvinnor när jag själv var så outsägligt feminin. De fick inte ihop det, vilket säkerligen kanske snarare hade med deras föreställningar om manligt och kvinnligt samt någon slags gaynessnorm att göra.

När jag insåg att det gick så långt att mitt mående skadades mer och mer för var dag som gick och att jag inte längre stod ut, att min kropp höll på att implodera och jag bara ville slita huden av mig själv i ett försök att komma ur mitt mentala fängelse så rann bägaren över. Allting brast och en fruktansvärt snabb utveckling tog vid. Ett par år senare stod jag på mina egna ben, var mig själv, kände stolthet och kunde för första gången se mig själv i spegeln utan att magen knöt sig, tårarna började rinna och ångesten formligen exploderade i bröstet på mig. För första gången i mitt liv ville jag inte längre dö. För första gången i mitt liv var jag stark nog att kunna stå för vem jag var och vad jag var. Det var en otrolig förändring.

Helt plötsligt hade jag modet att möta människor, göra min röst hörd, prata med folk, diskutera, dra igång projekt och ställa mig på barrikaderna sådär mer på riktigt. Resultatet blev Människorättsnätverket Svart Måndag, ett engagemang inom integritetsrörelsen, Liberati och Folkpartiet. Helt plötsligt var jag riksdagskandidat och helt plötsligt började saker och ting hända.

Att helt plötsligt vara en relativt välfungerande människa efter åratal av allvarliga psykiska problem och känna att man liksom läker ihop, att man blir hel, att man kan andas och att man fungerar... det går liksom inte att beskriva. Det är som att vakna upp efter 30 år av konstant akut influensa, återupprepa den lidnerska knäppen och sedan ta sina första steg i solskenet på en nyklippt gräsmatta under en vacker sommardag. Helt plötsligt liv!

Det enda jag lämnade bakom mig som jag verkligen saknar är förstås möjligheten att få vara en människa. En individ. En medborgare med rättigheter och möjligheter. En varelse med känslor, tankar, idéer, värderingar och drömmar. Och möjligheten att få barn förstås. Jag har blivit berövad allt det.

Idag är jag inte alltid sedd som en hel människa till att börja med, fastän jag själv äntligen känner att jag kan vara det för första gången i mitt liv. Idag särbehandlas jag inom min egen kommunala partigrupp och trycks ned genom att hållas tillbaka från politiska uppdrag på grund av att jag tydligen riskerar skrämma omgivningen och alla andra politiker och tjänstemän i kommunen. Fruktansvärt kränkande och en källa till oerhörd ilska, frustration och sorg hos mig. De där riktiga människorna skulle tydligen inte våga arbeta med mig, säger man. Så det är för min egen skull jag stoppas aktivt från att ens komma på tal till dessa uppdrag.
Jag kommer alltså inte få möjligheten att stå till förfogande för några förtroendeuppdrag inom styrelser och nämnder inom kommunen. Inte för att jag någonsin ens lyft frågan eller inbillat mig att jag i min nuvarande situation har tid. Men ändå har detta lyfts. Inte av mig. Inte som svar på en önskan att få delta i just den delen av arbetet. Utan helt enkelt som svar på att jag är den ickeperson jag tydligen är.

Då är jag ändå en av kommunens toppkandidater från Fp efter provvalen tidigare i år och jag står på valbar plats. Jag kommer att sitta upphängd över hela kommunen på stora plakat och det kommer att delas ut foldrar och visitkort till höger och vänster med mitt namn och min bild på. Jag undrar litet grann hur den begränsning jag belagts med kommer att te sig och fungera om jag nu ändå mot all förmodan skulle bli invald i kommunfullmäktige i höst.

Tyvärr räknar jag med att jag dessutom åter kommer att gå in i arbetslöshet efter att min projektanställning för Liberala Ungdomsförbundet tar slut i samband med valet och att jag därefter kommer få mycket svårt att finna en fungerande anställning igen. Jag kommer sörja tiden i Luf med tanke på det enorma stöd jag fått och med tanke på de ställningstaganden man gjort inom förbundet. Det har varit ovärderligt för mig på många vis. Och det är ett otroligt roligt arbete jag gör. Luf är en fantastisk miljö där jag känner att jag fått en chans att växa på ett sätt som jag aldrig tidigare känt på en arbetsplats. Och de vänskaper jag fått möjligheten att nära genom detta arbetet kommer jag förhoppningsvis att bära med mig under många år hädanefter.

Men då uppdraget är slut är det så dags att återgå till arbetsförmedlingen och socialförsäkringssystemen som verkligen inte är anpassade för att stötta och hjälpa minoriteter som den gruppen jag själv tillhör. Stället där arbetsförmedlare ägnar timmar åt att försöka tala eventuella blivande arbetsgivare ut ur beslutet att vilja anställa mig på grund av att jag är en sådan där sjuk och pervers sak som säkerligen inte kan vara aktuell för ett vanligt arbete. Stället där en arbetspsykolog så sent som i vintras skrev i ett internt presentationsdokument att jag behövde en arbetsplats där jag på heltid kunde ägna mig åt sexuella aktiviteter och där mina perversioner kunde få utlopp i lugn och ro. Jag får bilden av att hon tänkte sig ett låst, slutet och helmadrasserat rum med ståldörr där jag kunde ägna mig åt att springa runt i orange hotpants, en rosa boa och nitar och där jag kunde ägna större delen av dagen åt att masturbera.

Detta alltså på grund av min transsexualism. Ett medicinskt tillstånd som beror på att en genetisk pekare knuffats från av till på under moderlivet. Och som jag nu alltså riskerar straffas för igen. Och igen och igen. Jag tror att dagen då jag tvångsoutades av tidningen Metro år 2008 var en av de värsta dagarna i mitt liv. Om inte den allra värsta. För att där dog en stor del av hoppet om att kunna leva ett normalt liv. Där dog möjligheten för mig att vara bara människa, bara kvinna, bara Amanda. Idag har jag inte den möjligheten. Idag kan jag inte vara anonym. Idag kan jag inte gömma mitt medicinska förflutna. Idag sitter jag fast i de fördomar samhället har för människor som befinner sig i min situation.

Jag antar att man utan att ta i kan hävda att jag idag är en av landets allra mest välkända transpersoner. Jag har svårt att förlika mig med det. Men jag har ännu svårare att förlika mig med att det ska innebära att jag ständigt går och oroar mig över min framtid, min säkerhet och mina möjligheter att leva ett anständigt liv.
Amanda Simpson som idag arbetar högt upp inom President Obamas administration hävdade för en tid sedan att "being first sucks"! Och det stämmer. Att vara bland de första riktigt ohyggligt välkända transpersonerna i landet suger. Riktigt rejält. Och för stunden undrar jag om det verkligen är eller någonsin alls har varit värt det.

Det finns mycket att göra för transsexuellas rättigheter och levnadssituation i detta landet. Jag är glad att jag kunnat vara en röst såhär länge. Jag vet dock inte vad som händer efter valet i höst. Risken finns att jag blir tvungen att åter byta namn, följa rådet om att skaffa en skyddad identitet och därefter fly all offentlighet och uppmärksamhet som skapats kring min person. Jag har länge talat om att emigrera. Därför att en tillvaro i ett annat land där min historik inte kan spåras lika lätt ter sig så oändligt mycket enklare och säkrare. Det är, så att säga en realistisk möjlighet att jag kommer att gå i landsflykt på grund av min medicinska historia. Liksom så många andra svenska transpersoner har gjort innan mig. Det kan vara det enda sättet för mig att överleva. Det enda sättet för mig att kanske kunna återgå i arbete. Det enda sättet att kunna leva ett eget liv utan att utsättas för hot, våld, förföljelser, hatkampanjer och flaming.

Någonstans hoppas jag på förändring. Men återigen tvivlar jag på möjligheten att överhuvudtaget ha en chans att överleva de fördomar som finns mot mig och mina bröder och systrar i Sverige idag.

Vi har kommit långt jämfört med för ett par decennier sedan. Men vi har inte kommit på långa vägar tillräckligt långt för att tillvaron ens ska kunna föreställa hållbar.

Gå en stund i mina skor. Men se till att ladda med plåster för alla skavsår.

Intressant.

På måndag börjar jag arbeta för Luf Storstockholm

Jag kan skvallra litet grann och berätta att jag på måndag påbörjar en heltidstjänst på Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm som ansvarig för sociala medier och kampanjer.

Det innebär att jag kommer att ligga på rätt aktivt för Luf och Fp under valrörelsen och dessutom kan göra det med gott samvete. En aktiv satsning på sociala medier ska sättas i rullning inför valet och jag kommer arbeta väldigt flitigt för att få ihop kampanjarbetet fram till valet. Jag tror det kan bli rätt bra.

Är glad, stolt och pepp. Ser fram emot att rulla igång ordentligt inom de närmsta veckorna.

Kommer dessutom troligen att debattera i panel med Antipiratbyrån på Universitet Liberal i Nynäshamn nästa helg.

Det är mycket som händer just nu annars också.

Alldeles nyss invald ledamot i valberedningen för Folkpartiet i Huddinge, samt är nominerad till en styrelseplats för HBT-liberalerna på årsmötet i helgen.

Även Föreningen Svart Måndag, huvudman för Människorättsnätverket Svart Måndag, kommer att hålla årsmöte i helgen. Jag kommer inte att återkandidera till ordförandeposten i år, då jag kommer vara väldigt upptagen med partiarbete och valkampanjande. Dock återkandiderar jag till styrelsen, vilken ser otroligt imponerande ut i förarbetena.

Det här kan bli precis hur bra som helst, känner jag. Nu är jag mest otålig att komma igång.


___________________________________

Vill också passa på att tacka alla de som stöttat så oerhört och som reagerat starkt i samband med det strul som varit från Arbetsförmedlingens sida. Jag skrev om det här.

Det är helt sjukt att transpersoner så öppet och ogenerat diskrimineras av svenska myndigheter år 2010 och jag är ohyggligt förbannad för det som skett. Nu pågår arbete inom bland annat kommunen för att ta krafttag mot det som pågår och jag tänker inte lyfta ett finger för att stoppa den våg av protester som rullat igång efter att tjänstemännen på AF/HuSam har satt sig till doms över mig.

Jag vill också förstås lyfta fram Luf Storstockholm och fantastiska ordföranden Christoffer Fagerberg som förstås bara blev förbannade och bestämde sig för att till vilket pris som helst sätta sig emot den sjuka hanteringen runt min anställning och som alltså gjorde allt som stod i deras makt för att se till att lösa att jag fick anställningen trots att den berörda handläggaren alltså aktivt motarbetade det hela.

Det tyder på att Luf verkligen är en liberal kraft, att det är en fördomsfri organisation som står för sina principer och värderingar i alla väder. Jag är otroligt stolt över att få arbeta med gänget på Luf och ser fram emot att fortsätta bryta ned de tabun som omgärdar mitt könsbyte och allt som är relaterat med detta.


I wouldn't want it any other way!


__________________________________

Trans och fortplantning (Gospel of St. Thomas)

Det blir mer och mer intressant på genusstjärnhimlen numera. Thomas Beatie har gjort sig känd inte bara för att han fött barn som världens allra första man, utan också för att han lyckats med bedriften att hinna först två gånger (den förstfödda var en dotter och nummer två blev en frisk liten pojke som föddes för ett drygt halvår sedan).

Nu är det snart dags för Scott Moore att föda en son som beräknas nedkomma om ungefär en månad. Det är säkert otroligt provocerande för somliga att det här sker.

Ta till exempel Svenska Kyrkans remissvar (PDF-varning) rörande Könstillhörighetsutredningen SOU 2007:16 som säkerligen inte Ärkebiskop Wejryd egentligen vill kännas vid riktigt så tydligt som hans underskrift antyder.

Man konstaterar (förmodligen är detta skrivet av någon hopplös medeltida drönare på Sveriges Kristna Råd (PDF) och sedan bara justerat av någon intorkad tjänsteman en bit under ärkis själv, men någonstans borde karln veta vad i hela friden han skriver under?) i sitt remissförslag rörande könstillhörighetsutredningen SOU 2007:16 att man är starkt kritiska till alla former av tvångssterilisering och hindran mot fortplantning för alla människor.

Men transsexuella räknas inte riktigt som människor och därför är det mycket viktigt att trans- och intersexuella INTE ska få fortplanta sig på något som helst vis. Inte heller ska de få spara undan könsceller för framtida bruk. Och här har vi undrat under fyra långa år varför högerkristenspöket Göran Hägglund vägrar att ta i frågan som ansvarig minister. Ni vet karln som bara vill företräda "Verklighetens folk" och sådana intressanta saker.

Sveriges Kristna Råd är, för den som inte känner till det, den ekumeniska lilla länken mellan olika kyrkor i Sverige som ser till att samarbeten flyter som de ska och som gärna lägger sig som en liten hinna av samförståndskänsla mellan de olika samfunden. Den styrs till stora delar av frikyrkor, katoliker och ortodoxa, vilket kan förklara den rätt torrfadda smaken i munnen hos de som faktiskt läser yttranden som remissvaret om 2007:16 och på andra håll. Inget ont i ekumenik, förutsatt att den inte konserverar normer och värderingar som har sitt ursprung långt innan Jesus själv började predika. Ni vet... Mannen med kärleksbudskapet.

"Ett nytt bud giver jag eder: att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra."

eller i modern tappning för de som har svårt för gammsvenska:

"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra."

Joh. 13:34

Något som de kyrkliga i många fall fullständigt ignorerar idag och som varken längre hör hemma i Vatikanen eller på så många andra håll där människor är rädda för vad ett sant kärleksbudskap skulle kunna innebära. Kyrkans makt ligger idag i byggnader av trä och sten och tron förkunnas precis som i forna tider genom plånboken och genom ett starkt hållet brödraskap mellan insvurna ledare som inte talar till eller för folket.

Allt som kan komma att hota makten och de skeva världsföreställningar makten i sig vaggar sig med är ett hot som absolut inte kan förekomma. I grunden ligger samma gamla unkna kvinnosyn och syn på oliktänkande och olikvarande som alltid förhärskat inom kyrkligheten.

Det är intressant att gräva på andra håll och att där finna rester av något helt annat. Där finns ju så många evangelier. Endast ett litet fåtal valdes tillslut att inkluderas i den heliga boken som numera går under namnet Bibeln.

Mitt eget favoritevangelium (det finns bättre och sämre delar i det också, förstås, enligt mig) ingick inte i den slutgiltiga versionen av Bibeln som varit oförändrad i drygt 1500 år. Men likförbaskat föredrar jag det vilken dag i veckan som helst. Any day. Kanske för att det faktiskt talar tydligare om kärleksbudskapet än något annat känt evangelium. Kanske för att det visar på en helt annan grundsyn rörande sexualitet, normer, kön, fortplantning och annat. Men också för att det med all sannolikhet är ett av de allra äldsta och därmed av tidens tand minst förvridna evangelierna.

Thomasevangeliet skrevs någonstans mellan år 50 och år 166 e.Kr. Troligen rentav innan år 100 e.Kr, då den aktuella arameiska dialekt som evangeliet skrevs på dog ut runt samma sekelskifte. För övrigt samma dialekt som Jesus själv talade. Thomasevangeliget upptäcktes i samma område (Nag Hammadi i Egypten) som de annars så uppmärksammade Dödahavsrullarna år 1945.

Men nu är ju Thomasevangeliet förkastat och förklarat hädiskt av inte mindre än den katolska kyrkan själv. Faktum är att det hålles gömt av Vatikanen för att ingen ska ha tillgång till det. Varför? Vari ligger hotet?

Kanske beror det på att den påvliga stolen är livrädd för att dess makt ska hotas av ett evangelium som predikar att kyrkor är av ondo och att den sanna kyrkan består av tron inom oss och inte av byggnader i sten eller trä.

Kanske beror det på att Jesu ord enligt Thomasevangeliet tydligt talar om ett uppbrytande av könsnormer, könsroller, heteronormativitet och fördomar.

Förmodligen kan det påverka till viss del att det anses vara en Gnostisk skrift. Thomas talar om en kristendom som inte ska gömma sig bakom sin egen makt och sina egna byggnader. Om en mer tillåtande religion och om friheten att få vara vem man vill och att leva utan påbud uppifrån, från en Vatikan eller ett Biskopshus.

Eller kan evangeliet ha fallit ur den slutliga Bibelsammaställningen för att St. Thomas fullständiga namn var Didymos Judas Thomas. Tvillingbrodern Judas. Den Judas. Vem som faktiskt skrev texten vet vi inte, men att den syftar på Judas är ställt utom allt rimligt tvivel. Hela texten andas hur som helst queert 100-tal före Kristus så man blir alldeles totalt snurrig!

Tidigare inlägg:

Lagen 1944:133, Av staten tvångssteriliserad, Liberati om 1944:133, Liberati om HBT-kampen post könsneutrala äktenskap, Människorättsnätverket Svart Måndag, I am perfect!, System enligt Helle?, Min nästandialog med Birro, Ex: Politiker behöver transperspektivet, Om Amanda Simpson, Transgendered pain, TGDoR, Surgical abuse of intersex children, Hopp för alla transmän, Transsexualism som myt och sjukdom, Känga åt Ratzinger, 2008, Transsexualism och pedofili, Makten över våra kroppar - rätten till våra liv,

Andra skriver:

Oansvarigt, Psychebella, Jens Odsvall, Jens Odsvall, Seved Monke, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, SvD, GP: Sören Juvas om att KD förhalar HBT-frågor, Sören Juvas, Fördomsfulla Berno Vidén, Livet enligt Dana Jaja, Rätt så rude Rewdboy, MissVivi, Jodåsåatte, Ålderdomliga Apg, Sune.. the girl, Michan, Beauty of mind, Tankefel och dylikt.

Intressant.

__________________________________________________

Ett urval från Evangeliet enligt Thomas.

2. Jesus said, "Those who seek should not stop seeking until they find. When they find, they will be disturbed. When they are disturbed, they will marvel, and will reign over all. And after they have reigned they will rest."

3. Jesus said, "If your leaders say to you, 'Look, the (Father's) kingdom is in the sky,' then the birds of the sky will precede you. If they say to you, 'It is in the sea,' then the fish will precede you. Rather, the kingdom is within you and it is outside you. When you know yourselves, then you will be known, and you will understand that you are children of the living Father. But if you do not know yourselves, then you live in poverty, and you are the poverty."

4. Jesus said, "The person old in days won't hesitate to ask a little child seven days old about the place of life, and that person will live. For many of the first will be last, and will become a single one."

5. Jesus said, "Know what is in front of your face, and what is hidden from you will be disclosed to you. For there is nothing hidden that will not be revealed. And there is nothing buried that will not be raised."

6. His disciples asked him and said to him, "Do you want us to fast? How should we pray? Should we give to charity? What diet should we observe?" Jesus said, "Don't lie, and don't do what you hate, because all things are disclosed before heaven. After all, there is nothing hidden that will not be revealed, and there is nothing covered up that will remain undisclosed."

13. Jesus said to his disciples, "Compare me to something and tell me what I am like." Simon Peter said to him, "You are like a just messenger." Matthew said to him, "You are like a wise philosopher." Thomas said to him, "Teacher, my mouth is utterly unable to say what you are like." Jesus said, "I am not your teacher. Because you have drunk, you have become intoxicated from the bubbling spring that I have tended." And he took him, and withdrew, and spoke three sayings to him. When Thomas came back to his friends they asked him, "What did Jesus say to you?" Thomas said to them, "If I tell you one of the sayings he spoke to me, you will pick up rocks and stone me, and fire will come from the rocks and devour you."

14. Jesus said to them, "If you fast, you will bring sin upon yourselves, and if you pray, you will be condemned, and if you give to charity, you will harm your spirits. When you go into any region and walk about in the countryside, when people take you in, eat what they serve you and heal the sick among them. After all, what goes into your mouth will not defile you; rather, it's what comes out of your mouth that will defile you."

15. Jesus said, "When you see one who was not born of woman, fall on your faces and worship. That one is your Father."

17. Jesus said, "I will give you what no eye has seen, what no ear has heard, what no hand has touched, what has not arisen in the human heart."

18. The disciples said to Jesus, "Tell us, how will our end come?" Jesus said, "Have you found the beginning, then, that you are looking for the end? You see, the end will be where the beginning is. Congratulations to the one who stands at the beginning: that one will know the end and will not taste death."

22. Jesus saw some babies nursing. He said to his disciples, "These nursing babies are like those who enter the kingdom." They said to him, "Then shall we enter the kingdom as babies?" Jesus said to them, "When you make the two into one, and when you make the inner like the outer and the outer like the inner, and the upper like the lower, and when you make male and female into a single one, so that the male will not be male nor the female be female, when you make eyes in place of an eye, a hand in place of a hand, a foot in place of a foot, an image in place of an image, then you will enter the kingdom."

24. His disciples said, "Show us the place where you are, for we must seek it." He said to them, "Anyone here with two ears had better listen! There is light within a person of light, and it shines on the whole world. If it does not shine, it is dark."

25. Jesus said, "Love your friends like your own soul, protect them like the pupil of your eye."

26. Jesus said, "You see the sliver in your friend's eye, but you don't see the timber in your own eye. When you take the timber out of your own eye, then you will see well enough to remove the sliver from your friend's eye."

29. Jesus said, "If the flesh came into being because of spirit, that is a marvel, but if spirit came into being because of the body, that is a marvel of marvels. Yet I marvel at how this great wealth has come to dwell in this poverty."

30. Jesus said, "Where there are three deities, they are divine. Where there are two or one, I am with that one."

34. Jesus said, "If a blind person leads a blind person, both of them will fall into a hole."

(roande om man tänker på hur kristdemokraterna och somliga kristna vägrar att se verkligheten och den moderna vägen av idag)

37. His disciples said, "When will you appear to us, and when will we see you?" Jesus said, "When you strip without being ashamed, and you take your clothes and put them under your feet like little children and trample them, then you will see the son of the living one and you will not be afraid."

42. Jesus said, "Be passersby."

45. Jesus said, "Grapes are not harvested from thorn trees, nor are figs gathered from thistles, for they yield no fruit. Good persons produce good from what they've stored up; bad persons produce evil from the wickedness they've stored up in their hearts, and say evil things. For from the overflow of the heart they produce evil."

46. Jesus said, "From Adam to John the Baptist, among those born of women, no one is so much greater than John the Baptist that his eyes should not be averted. But I have said that whoever among you becomes a child will recognize the kingdom and will become greater than John."

48. Jesus said, "If two make peace with each other in a single house, they will say to the mountain, 'Move from here!' and it will move."

50. Jesus said, "If they say to you, 'Where have you come from?' say to them, 'We have come from the light, from the place where the light came into being by itself, established itself, and appeared in their image.' If they say to you, 'Is it you?' say, 'We are its children, and we are the chosen of the living Father.' If they ask you, 'What is the evidence of your Father in you?' say to them, 'It is motion and rest.'"

53. His disciples said to him, "is circumcision useful or not?" He said to them, "If it were useful, their father would produce children already circumcised from their mother. Rather, the true circumcision in spirit has become profitable in every respect."

58. Jesus said, "Congratulations to the person who has toiled and has found life."

59. Jesus said, "Look to the living one as long as you live, otherwise you might die and then try to see the living one, and you will be unable to see."

61. Jesus said, "Two will recline on a couch; one will die, one will live." Salome said, "Who are you mister? You have climbed onto my couch and eaten from my table as if you are from someone." Jesus said to her, "I am the one who comes from what is whole. I was granted from the things of my Father." "I am your disciple." "For this reason I say, if one is whole, one will be filled with light, but if one is divided, one will be filled with darkness."

64. Jesus said, A person was receiving guests. When he had prepared the dinner, he sent his slave to invite the guests. The slave went to the first and said to that one, "My master invites you." That one said, "Some merchants owe me money; they are coming to me tonight. I have to go and give them instructions. Please excuse me from dinner." The slave went to another and said to that one, "My master has invited you." That one said to the slave, "I have bought a house, and I have been called away for a day. I shall have no time." The slave went to another and said to that one, "My master invites you." That one said to the slave, "My friend is to be married, and I am to arrange the banquet. I shall not be able to come. Please excuse me from dinner." The slave went to another and said to that one, "My master invites you." That one said to the slave, "I have bought an estate, and I am going to collect the rent. I shall not be able to come. Please excuse me." The slave returned and said to his master, "Those whom you invited to dinner have asked to be excused." The master said to his slave, "Go out on the streets and bring back whomever you find to have dinner." Buyers and merchants will not enter the places of my Father.

(Jaja, passande för en folkpartist, antar jag. Men det finns en andemening som ligger litet djupare däri också).

66. Jesus said, "Show me the stone that the builders rejected: that is the keystone."

67. Jesus said, "Those who know all, but are lacking in themselves, are utterly lacking."

68. Jesus said, "Congratulations to you when you are hated and persecuted; and no place will be found, wherever you have been persecuted."

69. Jesus said, "Congratulations to those who have been persecuted in their hearts: they are the ones who have truly come to know the Father. Congratulations to those who go hungry, so the stomach of the one in want may be filled."

70. Jesus said, "If you bring forth what is within you, what you have will save you. If you do not have that within you, what you do not have within you will kill you."

77. Jesus said, "I am the light that is over all things. I am all: from me all came forth, and to me all attained. Split a piece of wood; I am there. Lift up the stone, and you will find me there."

78. Jesus said, "Why have you come out to the countryside? To see a reed shaken by the wind? And to see a person dressed in soft clothes, [like your] rulers and your powerful ones? They are dressed in soft clothes, and they cannot understand truth."

79. A woman in the crowd said to him, "Lucky are the womb that bore you and the breasts that fed you." He said to her, "Lucky are those who have heard the word of the Father and have truly kept it. For there will be days when you will say, 'Lucky are the womb that has not conceived and the breasts that have not given milk.'"

87. Jesus said, "How miserable is the body that depends on a body, and how miserable is the soul that depends on these two."

94. Jesus said, "One who seeks will find, and for one who knocks it will be opened."

106. Jesus said, "When you make the two into one, you will become children of Adam, and when you say, 'Mountain, move from here!' it will move."

112. Jesus said, "Damn the flesh that depends on the soul. Damn the soul that depends on the flesh."

113. His disciples said to him, "When will the kingdom come?" "It will not come by watching for it. It will not be said, 'Look, here!' or 'Look, there!' Rather, the Father's kingdom is spread out upon the earth, and people don't see it."

114. Simon Peter said to them, "Make Mary leave us, for females don't deserve life." Jesus said, "Look, I will guide her to make her male, so that she too may become a living spirit resembling you males. For every female who makes herself male will enter the kingdom of Heaven."

Transsexualismen, Expressen och Trollhare

Trollhare skriver en hyllning efter min artikel på Expressen idag och jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt generad. Men tack, fina du!

Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.

Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.

Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:

President Obama har gett en utnämning till en person med arabiskt ursprung. Hon heter Amanda Simpson, och är rådgivare i handelsfrågor. Vi har en bild på henne. Ja, här är hon: Amanda Simpson, och hon är ara… Va?! (förvirrad) Amanda? A-amanda!? Är Amanda blatte?!(uppenbart i chock) Herreguuud! (blir upprörd, och rusar ut)

Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.

Trollhare:

Inte skulle skämtet fungera ordentligt heller, eftersom det första folk tänker på när de hör ordet ”arab” inte är ”sex”. Dessutom finns det inte någon slags allmän föreställning om att icke-vita som passerar* som vita utnyttjar det för att ha sex med vita, och att det beteendet är attlura de vita personerna som tror att de har sex med en annan vit person. Likaså när en person som outats som icke-vit blir mördad av sin partner i vredesmod över den avslöjade ”lögnen”: Då fylls inte forumtrådar av kommentarer om att hen fick skylla sig själv, för att man faktiskt måste respektera att inte alla tänder på blattar. Inte annat än i dåligt modererade forum och på högerextremistiska communities, i alla fall.

Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.

Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.

Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.

Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.

Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...

Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.


Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.


Intressant.