Herregud, dessa medelålders karlar och deras märkliga moral...

Men det här måste väl ändå vara bland det dummaste!!!?

Hur i hela friden ska det påverka situationen där unga människor har sexuella kontakter om man vägrar skriva ut preventivmedel till dem? Och är det då bättre att en hel massa unga tjejer blir gravida då?

Är det någon som vet huruvida Mikael Hammarstrand dessutom är medlem i Katolska Kyrkan, eller om han bara i största allmänhet är ute och cyklar.

Uppenbart saknar han en riktig och underbyggd verklighetsuppfattning. Uppenbart lever han i övertygelsen att unga tjejer inte behöver beskydd - därför att vad? De gör inte sånt? Får inte göra sånt?

Newsflash! Unga människor har sex oavsett vad lagen säger. Vi må gilla det eller ogilla det, men vi ska FANIMEJ INTE utsätta de här tjejerna för fara...! Vi ska inte fördöma dem för det och vi ska inte neka dem skydd!

Dessutom... Hur många unga tjejer lider inte av problem i samband med mensen? Hur många har inte katastrofalt ont så att de nästan svimmar på grund av problem i samband med sin menstruation och hur många av dem har inte blivit hjälpta av p-piller?

Hur många har inte fått lindrigare blödningar, mindre ont, ett bättre liv och större möjligheter att sköta skola och liknande på grund av p-pillren?

Ska verkligen medelålders manliga moralkakor ha rätten att ta bort denna möjlighet till ett värdigt och vettigt liv för dessa tjejer, bara för att de är livrädda för att den egna unga dottern ska ge sig in i en massa sexuella äventyr?

De tjejer som har sex kommer fortsätta med det, oavsett skydd eller inte. Jag vill inte se de tjejerna stå där utan skydd mot graviditet. Jag vill inte att så många andra av dessa tjejer ska behöva lida på grund av häftig mensvärk, pms, kraftiga blödningar och liknande på grund av en massa oinitierade gubbstruttar.

Och vi ska fanimej inte ge oss på barnmorskor och gynekologer bara för att de gör sitt jobb och skyddar och tar hand om vår nästa generation unga kvinnor...

Intressant

Även Vermont tillåter samkönade äktenskap

Nu är det klart att även Vermont följer efter och blir den fjärde nuvarande amerikanska delstaten som tillåter och erkänner samkönade äktenskap.

Sedan tidigare har även Connecticut, Massachusetts och Iowa godkänt vigslar mellan samkönade par och nu har ännu en delstat tagit steget in i framtiden.

Kort notis, bara. Men känner instinktivt viljan att gratulera Vermont och alla homo- och bisexuella som lever där. Ytterligare ett steg mot en öppnare och friare värld. Ännu ett steg mot en mer kärleksfull tillvaro.

Glad. Behöver sånt ibland.

Rörigt, minsann

Bara en kort reflexion... Jag är på väg dit om bara ett par dagar. Helt sjukt att det ska fortsätta vara så stökigt. Det oroar mig litet grann. Aldrig riktigt lugn och ro. Aldrig riktigt sådär tryggt och lugnt som man kunde önska sig. Vad är det för fel på världen, egentligen?

Jag bara blir så trött ibland.

En påminnelse till Dagens Nyheter, förresten. Jag har fortfarande inte fått mina FRA-miljoner. Har ni lust att hjälpa mig få tag i dem. Jag är allt annat än rik just nu och ett tillskott skulle inte skada. Börjar bli tufft att tänka på hotellräkningen när det nu börjar dra ihop sig för avresan.

Tar tacksamt emot er hjälp att spåra de uteblivna betalningarna. Kram!

Bara litet lätt förundrad

Och så kom det sig att Wanja Lundby-Wedin sitter kvar ändå. Jag kan bara inte begripa varför.

På ytan visar man upp en gemensam front, men bara två förbundsordföranden var med för att stötta upp under presskonferensen. En pressträff som följde på åtta (8) timmars möte om framtiden för LO-bossen. Om man nu var så himla eniga - varför tog mötet hela åtta timmar? Varför var inte uppslutningen större? Jag vet att det kanske normalt sett inte är brukligt att det ska behövas, men det här är ingen "bruklig situation".

Medlemmarnas stöd har uppenbarligen rasat. Lundby-Wedin har uppenbarligen förbrukat Mona Sahlins och Socialdemokratins förtroende och det syns mig inte som om det finns några rimliga skäl till att sitta kvar på en så skör kvist. Varför gör hon det?

Jag tycker fortfarande att det enda rimliga hade varit att gå när det fortfarande fanns en liten tillstymmelse till chans att rädda anseende och människovärde i den här situationen. Att ta sitt ansvar efter att ha begått ett allvarligt fel torde ingjuta mer förtroende från omgivningen än att man kämpar sig kvar till vilket pris som helst.

Stolthet? Arrogans? Brist på lämpliga kandidater som kan ersätta med kort varsel? Socialdemokratins eviga oförmåga att erkänna att även en sosse är en människa och kan ha fel eller göra fel? Jag vet inte, men det kan vara på tiden att man börjar lyssna på sina medlemmar ändå. Att man börjar tänka över sina beslut närmre. Det gäller Wanja Lundby-Wedin. Det gäller LO. Det gäller hela arbetarrörelsen. Det är dags att vakna nu. Att fortsätta i samma gamla spår från decennier sedan kommer inte att leda till annat än en totalt förstörd arbetarrörelse och det kan rimligen inte gynna någon. Alls.

Intressant.

Och hur gick det här till?

Jag har litet svårt att acceptera den där prylen med inskränkta fri- och rättigheter, religionens makt över individen, övervakningssamhällen och statens rätt att styra befolkningens åsikter. Sedan må det vara Pakistan, USA eller Australien. Det spelar ingen roll... Det här är en utveckling vi gemensamt måste ta i och börja arbeta för att få bort. Det kan sluta illa för hela världssamfundet om något sådant här får fortgå.

Hur vi än vrider oss och inte vill ta i det, så måste vi inse att det här inte kan tolereras, därför att vi gör en hel värld en otjänst genom vår tystnad. Vi sviker både oss själva, våra tidigare generationer och våra efterföljande. Det är dags att börja ta ansvar för världsutvecklingen nu...

I ett annat hörn av världen kan vi konstatera att den katolska kyrkan är igång igen och nu har bestämt sig för att testa sina blivande präster för homosexualitet. Homosexuella betraktas tydligen som avvikande och duger alltså inte till präster. Fantastiskt! Tänk att vi kan vara så farliga. Tänk att vi kan skrämma så. Spännande. Mycket. Men också så fruktansvärt tragiskt. Och ytterligare ett bevis för att religionen har spelat ut sin roll som maktsfär i samhället.
Snart borde det vara dags att lämna medeltiden bakom oss, men kommer det någonsin kunna ske utan att vi helt och hållet avskaffar såväl de extrema grupperingarna inom islamismen som den Vatikanen själv?

Ibland skäms jag verkligen för att vara religiös. Ibland skäms jag ögonen ur mig. Men en sak ska jag säga er... jag kommer aldrig att skämmas över att jag är varken flata, post-op eller människovän. Jag kommer aldrig skämmas för min tilltro till alla människor och all mänsklighet. Oavsett var vi kommer ifrån och oavsett vad vi tror på. För mina liberala grundprinciper. Det börjar bara kännas väl ensamt härute i periferin ibland. Jag behöver litet sällskap härute... Världen börjar kännas litet otäck nu. Någon som vill kika in och ge mig en kram och hålla om mig en stund? Bara för att tala om att det nog kommer bli bra tillslut ändå...

Intressant.

KRI(S)

Och här sitter vi nu och väntar på att få reda på vad (hittills) sju timmars möte i LO-borgen, eller vad det nu har gått för tid, kan leda till. Fatta att det ska ta sådan tid... Men det är onekligen rörigt just nu. I LO. Inom Socialdemokratin och inom hela arbetarrörelsen. En av de värsta kriserna man någonsin upplevt, förmodar jag.

Någonstans känns det ju skönt att de ändå verkligen lägger ner tid på det här och kanske gör något eftertänkt för en gångs skull. Tycker fortfarande att Wanja skulle avgått själv - tidigare. Innan det blev riktigt såhär illa. Att hon inte kan sitta kvar känns ju väldigt uppenbart som det är. Men varför då utsätta sig för allt det här när man bara kan lämna och vara klar med det? Gå vidare...

Vad skulle jag inte göra för att vara där och höra vad som sägs inom de där tunga stenväggarna...?
Men som alla andra sitter jag nu här och väntar och så får vi se vart det hela slutar.

För arbetarrörelsen finns nu bara en väg att gå för att de ska ha en chans att vinna någon sorts förtroende tillbaka. Wanja måste avgå, helt enkelt. Inte minst sedan hon offrats för de vikande opinionssiffervargarna, så grymt, häromdagen.

Hon måste gå för det som skett i AMF Pension. Helt uppenbart. Hon måste gå för att LO's medlemmar inte har något förtroende kvar att ödsla på henne. Och nu har (S) bestämt sig för att offra henne som skyldig till hela det socialdemokratiska förfallet. det finns inga andra vägar kvar... Ingen annan möjlighet. Ändå... Sju timmar? Eller är vi uppe i åtta timmar nu?

Det gör nästan ont att föreställa sig LO-borgen just nu. Smärtsamt. Smärtsamt. Jag bara undrar...


Samtidigt kommer positiva besked från Kalifornien, där det tydligen rapporteras att Annika Östberg ska släppas och föras över till svenskt fängelse tillslut. Ytterligare ett långdraget lidande och en alldeles för märklig händelseutveckling som borde tagit slut för länge sen. Skönt om det faktiskt är så att Annika kan få avverka sin resterande tid här tillsist. Är det sant, så vill jag bara gratulera alla som kämpat och alla som personligen är berörda av Annikas livsöde.

Nästa fråga... Vad händer egentligen i fallet Dawit Isaak? Spelar de senaste veckornas stormar någon som helst roll? Hur mycket hopp har vi att fästa vid alla upprop och påskrivna listor?
Jobbar regeringen på att faktiskt få Dawit Isaak frigiven inom en överskådlig framtid?

Sverige behöver verkligen mer ryggrad...

Haltande Mona ger giftbägare till syndabock

Jag skrev igår om att jag inte riktigt var övertygad om att det låg i Wanja Lundby-Wedins intresse att fortsätta kämpa sig kvar på sin post efter den senaste tidens skandaler.

Framförallt tycker jag att det är synd att en människa ska behöva ta så många och hårda smällar, oavsett hur saker och ting ligger till med de där styrelsebesluten. Det kan inte rimligen inte vara värt det, skrev jag.

Nu kan vi idag konstatera att Mona har räckt fram giftbägaren till Wanja och krävt hennes avgång från AMF Pension. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan kraven på att lämna även LO blir verklighet.

Oavsett vad jag tycker om de fantastiskt märkliga avtalen inom AMF, så måste jag säga att jag fortfarande tycker synd om LO-ordföranden idag. Det var litet grann det här vi alla väntade på, misstänker jag. Och kanske litet grann det jag menade på inte skulle vara gynnsamt för Wanja som person. Det hade varit bättre att gå själv än att i praktiken bli kickad genom proxy, då Mona nu försöker rädda sitt eget skinn efter de senaste opinionssiffrorna. Det kanske är en lösning som ser smidig ut i det korta loppet. Jag kallar det feghet.

Men hur det nu ligger till med det här... Visst kan Wanjas del i AMF-historien ha spelat en viss roll i Socialdemokraternas fall på sistone. Men knappast kan man lägga hela skulden där?

Om så varit fallet borde, vilket också hävdas i Aftonbladet idag, många väljare ha flytt till vänstern snarare än högerut.

Nej, att Socialdemokraterna idag faller tillbaka kommer sig förmodligen snarare av ett svagt ledarskap. Inga klara alternativ. Bråk internt inom vänsterblocket. Inga tillräckligt starka och tydliga ledare som kan smitta folket med hjälp av sin karisma och förmåga att inspirera och bygga en känsla av hopp och tro.

Samtidigt visar Alliansen om och om igen att man för en långsiktig och stabil politik i den världsekonomiska stormens öga. (Snart är vi inte längre skyddade och vid sidan och det behövs handlingskraft och stabilitet för att kunna ro skutan Sverige i hamn då vindarna blåser upp ordentligt runtomkring). Man visar stabilitet, möjlighet att samarbeta internt och en förmåga att se på händelserna runtomkring oss på ett mer långsiktigt vis. Det är orsaken till att Alliansen går framåt trots krisen. Vilket nog nästan måste vara en "World First" i den svenska politiken ändå?

Visst kommer svåra tider inom kort. Även för Alliansen. Det kommer att bli tufft att hantera de ökande arbetslöshetssiffrorna när nu varsel leder till uppsägningar tillsist. Men jag har en känsla av att den sittande regeringen har koll på läget även inför den käftsmällen, så att säga. En känsla jag inte får från oppositionen, fastän jag faktiskt har letat.

Och framförallt... Sossarna har tappat en stor del av sin själ. Det finns anledning att misstänka att många gamla socialdemokratiska väljare idag inte känner igen sig i det nya SAP och att man därför väljer andra alternativ. Väljargruppen i sig är dessutom betydligt mer rörlig än förr och mycket mera otrogen. Väljaren lägger idag sin sympati där den gör mest nytta för tillfället, där frågor som berör den egna individen hanteras på ett bra vis just nu. Partitillhörighet som den såg ut förr om åren finns inte längre.

Det ger förstås alliansen orsak att tänka till innan man jublar för mycket, då det ännu är ett och ett halvt år kvar till Riksdagsvalet. Inför Europaparlamentsvalet ser det å andra sidan väldigt positivt ut. Alliansen har helt enkelt visat att man för en bra och trovärdig politik. Man har starka ledare som syns på ett positivt vis och som alltså skapar den våg av väljarsympatier som behövs idag.

Vi står inför oroliga tider, inte minst ekonomiskt, en bra stund framöver. Vi har inte råd med en velande och ansiktslös massa som regeringsalternativ idag. Speciellt som den har svårt att hålla sams med sig själv. Det ingjuter inget vidare förtroende, är jag rädd. Och i jakten på en syndabock, får Wanja alltså klä skott för den interna kritiken. Osjysst, kanske. Och långt ifrån den enkla och helbrägdagörande lösning som Mona Sahlin förmodligen hoppas på. Snarare sjunker hennes och Socialdemokraternas aktier ytterligare i folkets ögon.

Så liberal jag nu är, tycker jag att det är synd. Alla mår bra av en aktiv och konstruktiv opposition som sätter press och ser till att agera blåslampa i baken på den sittande regeringen. Det skapar utrymme för diskussion. Det skapar dynamik. Det skapar kampvilja och vässar ideologin.

Idag saknar Sverige en fungerande opposition, och de senaste turerna i Wanja-affären bekräftar återigen att så är fallet.

Ideell arbetsnarkoman och Svart Måndags hemsida

Det är fantastiskt hur man orkar. Jag lyckades arbeta 18 timmar igår och då bara ägnat mig åt Svart Måndag och pyttelitet åt Liberati. Därefter tänkte jag att jag skulle ta en lugn dag idag och har istället suttit och arbetat sedan klockan åtta imorse. Någon borde lära mig att arbeta mindre, men jag tror inte jag skulle lyssna.

Hur som helst går arbetet med att omorganisera Svart Måndag framåt. Det känns lovande nu, inför den rätt tuffa tid vi har framför oss.

En ny hemsida och ett nytt forum är på gång och kommer att lanseras inom kort. Vi kommer att driva kampanjer, samtidigt som vi ger oss ut på gatorna även under 2009. Det är nu nästan tre månader sedan vi sist var ute på gatorna, men det kommer inte att dröja till innan vi börjar röra på oss igen.

Annars är det mycket synligheten för nätverket vi arbetar med just nu. Och att sätta in den nya styrelsen i arbetet. Det händer mycket nu, och jag känner för en gångs skull riktigt mycket tillförsikt. Det kan bli bra. Det kan bli riktigt bra.

Vårkänslor och varningstecken

Så kan det gå. Alliansen anar våren under den blixtrande solen. Det känns varmt och skönt och som om framtiden är ganska ljus ändå. Trots allt.

Ändå är det väl litet märkligt, eller? Visserligen måste jag säga att jag tycker att regeringen sköter sitt jobb bra än så länge på de flesta vis. Åtminstone när det gäller den nuvarande krisen och den allmäna politiken.

Vad jag tycker om synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter inom regeringen idag är väl däremot ingen stor hemlighet?

Samtidigt kan jag inte annat än roat rycka på smilbanden idag. På något vis känns det märkligt mycket som att det säger mer om sossarna av idag än om alliansen att de borgerliga går framåt så mycket idag. Saknade visioner och förlorade drömmar kontra det enda stabila och rimliga alternativet.

Borde det inte vara ett obligatorium att vänsterland går framåt i dåliga tider, om vi kikar på det här historiskt? Vi måste nog konstatera att man inte kan leverera något sammanhängande alternativ från oppositionshåll idag, och därför dyker man.

Jag kan tycka att det dessutom är väldigt synd att Wanja ska fortsätta kämpa vidare i den situation hon satt sig i. Dels för sossesfärens och den fackliga rörelsens förtroendes skull, men även för sin egen. Hur mycket kan en människa ta av stormvindar på en väldigt ensam kulle... Är det inte dags att stiga ner, om inte annat för hennes egen skull? Är det verkligen värt att kämpa vidare och fortsätta ta smäll efter smäll efter smäll? Det gör nästan ont att se på när det här eländet fortsätter rulla vidare.

Att centern och Kd går litet knackigt är tråkigt för alliansen, men det som skrämmer mest med allting är utan tvekan att Sd går framåt. Det gillar jag verkligen inte alls... Herregud, nog kan man väl tycka att det borde finnas bättre sätt att visa sitt missnöje med världsordningen? Visst måste det finnas andra vägar att gå än att stödja en så föråldrad, stelbent, konservativ och fördomsfull politik? Jag kommer aldrig kunna förlika mig med den sortens strömningar i samhället ändå. Det kommer bara inte att gå.

Därför gläder det mig att det sker positiva saker i samhället ändå. Vi har fått en ny äktenskapslagstiftning som äntligen bejakar kärlek och lika värde. Den amerikanska delstaten Iowa följer efter, och i Nepal är en lagstiftning på gång som ger utrymme för definitionen av ett tredje kön. På andra håll i Sverige har vi sett att namnlagstiftningen äntligen har börjat luckras upp och att det nu blivit betydligt enklare att välja att bära det namn man vill.

Det ligger kärlek i luften idag. Och hopp. Jag kan inte annat än gilla.

Nu ska jag ta ett kort bad och sedan ge mig ut i solen igen. Bara för att njuta.