Amerikansk domare vill införa korrektiv våldtäkt av lesbiska i armén

Jo, ni läste rätt. I en artikel som publicerades i måndags på den konservativa nyhetssiten The Daily Caller skrev den amerikanska domaren Joe Rehyansky att han inte ville ha en massa bögar i armén. Men lesbiska kunde man gått släppa in, för att då fanns det ju gott om utrymme för deras manliga kollegor att konvertera dem och hjälpa dem att bli mer "mainstream" igen.

Jag har skrivit en del tidigare om den amerikanska vidrigheten vi är vana att kalla Don't Ask Don't Tell som hittills styrt över huruvida hbt-personer har fått tjänstgöra i de amerikanska väpnade styrkorna. Diskussionerna har gått heta den sista tiden, men detta måste nog vara ett av de totala lågvattenmärkena. Det kan vara värt att nämna att nyhetssiten tillslut fick skämmas litet grann och nu har redigerat den ursprungliga artikeln så att den inte framstår som riktigt lika way out:

The conservative news site The Daily Caller has removed part of an article that suggested lesbians be allowed into the US military so that their male colleagues can "convert" them.

Critics say the article went as far as to suggest corrective rape for lesbians.

"Lesbians should be allowed to serve, gay men should not," declared Joe Rehyansky in an article published Monday. Rehyansky, an Army veteran who served in Vietnam, is a part-time magistrate in Hamilton County, Tennessee, and a former assistant district attorney.

In the original article, Rehyansky concluded that his lesbians-only policy "would get the distaff part of our homosexual population off our collective ‘Broke Back,’ thus giving straight male GIs a fair shot at converting lesbians and bringing them into the mainstream."

Ett par av er som läser det här nu tror jag säkert har en vag aning om hur otroligt förbannad jag blir då jag hör om sånt här. För många av er kanske det räcker med att säga att... ni har ingen aning och det kanske är lika bra. Nu ska jag gå och koka sönder en stund, så hörs vi sen.

Läs mer här.

Obligatorium: Läs också Amanda Hess!

Intressant.

When the saints go marchin' in...

Vi behöver fortfarande fler Graeme Taylors!

Jag har tidigare skrivit om att vi behöver fler Graeme Taylors i den här världen. Kika på den här intervjun och se det själv också. Vad mer kan man säga. I'm awestruck!

Commemoration brutally defiled - Transgender Day of Remembrance in Kiev attacked

Nov, 22nd 2010

The European network, Transgender Europe, is shocked over the brutal
attack on the Transgender Day of Remembrance -TDoR in Kiev on Nov
20th.

In, what was obviously a planned attack, about ten masked men broke
into the Visual Culture Center during a film screening, attacked the
over thirty spectators with tear-gas and brutal violence and escaped
unknown. Organizers of the event, who tried to stop them got beaten
up,  suffer as a result from internal injuries and facial chemical
burn. All spectators present in the room during the attack suffered
from tear-gas. The local Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender NGO
“Insight” call the attack planned. “The attackers were wearing masks,
they had weapons, their actions were consistent and deliberate, and
they fled the scene at once.” The TDoR-event was publicly announced
before. This and the stage of planning disqualify the police’s
anticipation of the attack as "hooliganism".

 “It is an act of barbarism to violate the mourning of the death. This
act of cowardice was not only targeted at the transgender community as
whole but against everybody, who believes in the right to
self-determination.” says Richard Köhler, co-chair of the Human Rights
NGO Transgender Europe.

Reminding that Ukraine signed up to the Council of Ministers
Recommendation CM/Rec(2010)5, TGEU calls upon the police and the
general prosecutor to investigate this planned attack as a hate crime
and threat to the freedom of public assembly of LGBT people and to
bring the perpetrators to justice.

“Attacks like this and the ignorance of the police reinforce an
atmosphere of Transphobia. TGEU’s Trans Murder Monitoring project
found almost 180 reports of murdered trans people worldwide in the
last 12 months, the majority victims of transphobic hate crime” adds
Dr. Carsten Balzer, lead-researcher of the TGEU research project
Transrespect versus Transphobic Worldwide.

The Transgender Day of Remembrance is held worldwide, each year on
November 20th. On this day, transgender people and others, who present
themselves differently to common gender expressions, who got murdered
are honored and remembered. In 2010 the TDoR was held in 40 cities in
14 countries in Europe.

END



Transgender Europe

Contact: tgeu@tgeu.org

www.tgeu.org

http://www.transrespect-transphobia.org/

The International Transgender Day of Remembrance

Midnight and Sweden has passed the hour onto November 20th. It is the Transgender Day of Remembrance. A full day. A busy day. A day of memories, sadness, of missing friends long gone, but also of a fighting spirit and pride that will never be forced aside. Today we will not only remember. Today we will also once more take a stand. Join us. You know you want to. Become part. Make it count.

Intressant.

Den allra bästa sortens hjälte

och den stackars dåre som antingen följer efter eller försöker åstadkomma under där inga under är självklara.



När en ung kille som bara är 14 år gammal ställer sig upp inför ett fullsatt skolstyrelsemöte för att försvara en lärare som blivit avstängd på grund av att han satt ned foten gentemot homofobi på skolan och då denna unga kille därigenom utsätter sig själv för allt vad det innebär att själv berätta om sin egen läggning, sin egen ångest och sina egna självmordsförsök... då smälter jag. Då måste jag föra det vidare. Det här är starkt. Vältaligt, oändligt begåvat och vasst på ett sätt som åtminstone jag känner går raka vägen in. Vi behöver fler Graeme Taylors därute! Det behövs fler Jay McDowells!

I helgen högtidlighålls för övrigt Transgender Day of Remembrance över i stort sett hela världen. En dag vars syfte är att uppmärskamma alla de som far illa på grund av transfobi, hat, övergrepp, hot och våld på grund av sin könsidentitet eller för att de ger uttryck för sidor av sig själva som strider emot fastlagda könsstyrda normer i samhället. Denna minnesdagen är stor bland oss som är direkt berörda, men inte ens våra nära känner särskilt ofta till att den finns. Få utanför den närmast berörda kretsen har särskilt ofta brytt sig. Jag skulle vilja ändra på det.

Om vi utgår från internationell forskning (det finns ingen motsvarande forskning i Sverige ännu, det är inget man forskar på i det här landet), så lär det finnas cirka 50.000 människor i vår lilla befolkning som är beroende av någon form av könskorrigerande vård på grund av transsexualism, intersexualism, intergenderism eller dylikt. I denna siffran räknas inte transvestiter, drugor, kings, queens, queers, genderbenders, genderfucks och andra in - då skulle siffran vara betydligt högre. Det är alltså en rätt omfattande minoritet vi talar om. Könsöverskridarna. Könsförbrytarna, enligt somliga. De som vågar strunta i det normativ som omger dem. De som inte har något val. De som hellre tar sitt liv än lever en dag till i fel kropp och med helt fel normer att leva upp till, klistrade i ansiktet på dem själva av en oförstående och ofta fördomsfull omvärld.

Av alla dessa 50.000 som i många fall lider av en hyfsat omfattande könsdysfori (en oförmåga att förlika sig med det fysiska och sociala kön man fötts in i) lär dock många redan vara förlorade för oss. Internationella studier visar på att vid uppnådda 20 års ålder har mellan 40-50% av alla transpersoner som är i behov av hjälp, men som nekats, antingen försökt ta sitt liv eller haft allvarliga tankar på att göra det.
Vid uppnådda 30 års ålder är mer än hälften döda för egen hand. Då talar vi om tiotusentals självmord på grund av könsproblematik bara i Sverige!

Inte en människa gör något. De vurmande orden i medierna från riksdagspartiernas ledare i somras är som bortblåsta. Ingenting händer. Detta förnekande som i bästa fall kan kallas uträknat, passivt folkmord får fortgå.

Än idag nekar Sverige dessa människor vård. Än idag villkoras den eventuella vård man får av staten med tvångssterilisering och kastrering. Än idag tillåts endast 50-60 personer per år genomgå könskorrigerande behandling med påföljande juridiskt könsbyte på det. Inte ens 900 personer har tillåtits göra en könskorrigering sedan slutet av 1960-talet. Den grupp som lämnas kvar offras av staten idag i en önskan att upprätthålla könsnormerna. En maktordning som slår mot en av de svagaste grupperna i samhället idag.

Även jag som är relativt välkänd och öppen med mitt medicinska förflutna far illa idag. Även jag nekas samma rättigheter som många andra idag tar för självklara. Jag får exempelvis i många fall inte välja mina läkare själv. Jag diskrimineras öppet av arbetsförmedling och andra instanser i samhället. Jag har haft mycket svårt att få ett arbete, trots att jag lär ha bevisat mig själv många gånger om vid detta laget. Jag har också råkat ut för hatbrotten. Försök att bränna upp min lägenhet, stalkers, överfall, övergrepp, misshandel, hot och mycket annat. Vid ett flertal tillfällen har jag försökt ända mitt liv. Med varierande relativ framgång. Men jag har hittills haft turen att ha klarat mig.

Men jag har envisats med att stå upp ändå. Att fortsätta då jag väl lyckats att hjälpligt resa mig igen. Jag har envisats med att kämpa vidare. Jag har envisats med att jag en dag ska lyckas. För min egen skull. Men också för alla de som kommer efter. Också för alla de som behöver de där förebilderna. Människor som står upp för sig själva, som är stolta, som är kloka nog att säga sitt hjärtas mening och som tar striden där striden behöver tas. Och jävlar vad jag känner mig liten ibland. Ovärdig. Löjlig. Men då få andra vågar är det upp till den som törs och den som inte längre har något att förlora att ställa sig upp och leda de första tappra att ta de där stapplande stegen. Det som ska bli en rörelse, en styrka, en stolthet och en framtid. Någon måste vara idioten som reser sig upp och vågar ställa kraven.

Kanske kommer inte jag lyckas nå ända fram. Men kan jag eller någon annan inspirera bara en enda själ till att våga ställa sig upp så som Graeme gjorde den där dagen... då är mycket vunnet.

När ska ni alla ställa er upp? När får jag fatta era händer och när kan vi tillsammans kräva samma rättigheter för alla landets invånare. När kan vi tillsammans kräva samma medborgerliga rättigheter för alla grupper i detta landet?

Det är dags att sluta döma och det är dags att börja arbeta tillsammmans för att förverkliga något mycket större, något mycket varmare, än det samhälle vi har omkring oss idag.

Ta striden. Hjälp mig att uppmärksamma de hbt-personer som far illa i Sverige och i Världen idag. Och ställ gärna upp även i samband med Transgender Day of Remembrance. För att vi behöver er och för att ni är mer än välkomna att delta i denna kampen. För att kärlek och medmänsklighet är så oändligt mycket viktigare än någonting annat. För att vi alla måste visa vilken värld vi vill leva i och vilken värld vi vill ha.

För friheten, mänskligheten och kärleken.

Buck Angel: It gets better!

The classiest men in the US?

Tobloid Junk: Word-off for the bullies [it gets better project]

Colin Farrell on gay suicides and bullying

Portia De Rossi apologizes for marrying Ellen

Ellen DeGeneres on gay suicide

Sarah Silverman on gay suicides

Broadway says it gets better

Rainbow of Love

Tipstack till Agneta Berliner.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat (reprise)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.



Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.


Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.


Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!



Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.


Gå!




Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.

Intressant.

George Takei calls out Anti-Gay Arkansas School Board Member

October 27th. Wear purple.

Purple socks, purple shirt, purple earrings, purple necklaces (two of them), purple and pink for the eyes and even purple undies just for the cause. Yep, it's the 27th. Wear purple to support LGBTQ youth and to show them we all care and that we're all on the same team. It WILL get better! We are SO many who can prove that and who should be there to give that extra hand, that special word, that special thought.

Take care out there. And show your support!

Together, we are strong. Together, the (once) meek shall inherit the Earth!

Intressant.


Notice: This here blogger contains bisexuality, transsexualism, a tiny touch of intergenderism, even a slight case of intersexuality and a polyamorous lifestyle. So hit me with purple today. Me and everyone else. Show me love!

It gets better!

Ni har väl för guds skull sett denna? Har ni inte gjort det, så ta er den tiden! Detta är viktigt. Jag ber er!

Alla har rätt att leva. Alla har rätt till kärlek och trygghet. Alla har rätt att få vara den de är!

BTW - Google people, I want that t-shirt!

Hey...

Nu när jag tänker på det och den där t-shirten har gjort min dag, så tänker jag bara att... jag vill ha den t-shirten! Skulle man kanske ta och beställa den? Jag vill helst behålla halsen en stund till och grejer, men ändå. Dammit, peeps! Så mycket som vi dundrar runt i sociala mediesfären borde ni anställa alla oss HBT-guldkorn och ge oss en tröja på köpet. En sjysst deal, tycker jag. ;-P

Hur som helst. Älskar Googles ställningstaganden rörande HBT och även det att så många går ut och pratar om det svåra i att vara ung och "hobbit". Och att det kommer bli så jäkla mycket bättre om man bara pallar en liten stund till. Det är rätt coolt. Det är en sjysst början. Och jag vet ju att det stämmer. Känner ju också folk på Google som nått upp till fantastiska liv efter en jävlig mardrömstid som unga på grund av läggning eller identitet som inte riktigt stämde med normerna. Gillart! Mycket.