2011-09-14

Gårdagens publicering om Bahrain

Igår publicerade New Renaissance en liten bit material rörande situationen i Bahrain på SVT Debatt. Vi har funderat länge och väl på huruvida vi borde släppa materialet vi kommit att ta del av och hur vi borde gå tillväga.


Naturligtvis är vi medvetna om hur känsligt detta är. Med alla affärer som görs i Bahrain och med tanke på dess geografiska läge, befolkningsuppbyggnad och allt annat så är allt som har med Bahrain att göra sprängstoff.









Vi valde likafullt att göra en publicering därför att det som händer i Bahrain är så otroligt grovt att vi helt enkelt inte kan låta bli. Övergreppen är enorma, bristen på respekt för människor är skrämmande och vi klarar helt enkelt inte att vara tysta längre. Vi har noterat tystnaden och den obekväma situation som uppstått kring publiceringen av videon som visar hur en svensk medborgare visar upp skador från tortyr och den tystnad som åtföljt vår publicering av en artikel som beskriver väl vad detta handlar om.


New Renaissance vill dock hävda att vi inte har något val. Då svenskar fängslas och uppenbart torteras i andra länder, så ska vi kunna förlita oss på att vi har en regering som står upp för våra rättigheter. Om ett folk massakreras och förföljs av en liten grupp maktmänniskor i toppen på den politiska hierarkin så kan man förvänta sig att en omvärld av medmänniskor ska reagera.


Jag vill tydliggöra att New Renaissance inte tar någon ställning rörande etniciteter, religiösa grupper eller dylikt i vårt arbete. Vi lägger oss heller inte i den världspolitik som vi är medvetna om att vi litet försiktigt ruckar på. Vi är intresserade av en enda sak. Att lidandet, terrorn och förtrycket i Bahrain och andra länder upphör.

Vi delar den bild av situationen för våra svenska medborgare och för alla som befinner sig i Bahrain som tydliggjorts på dagens SVT Debatt av nu avgående EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V). Vi ser inte att tyst diplomati varken har hjälpt situationen eller kommer att göra det heller i fortsättningen. Det är grundorsaken till att vi kommer att publicera mycket omfattande material under den närmsta tiden.

Vi vore inte människor om vi inte gjorde det.


Om ingen annan tar den striden har vi, helt enkelt, inte något annat val. Vi har tillgång till en hel del mycket hjärtskärande material som kommer att publiceras under den närmsta tiden. Vi vill inte skapa ett totalt trauma hos er alla, men vi måste förhindra att det trauma som idag drabbar en befolkning i Bahrain om ungefär lika många människor som bor i Storstockholmsområdet ska få ett slut och få en chans att slippa bli än värre.


(L) är hittills de enda som annars svarat upp.



Mer:

UD i kontakt med AlMuqdad.
Dömd till 25 års fängelse.






---------




Gårdagens publicering i sin helhet nedan.



New Renaissance är en människorättsorganisation med ursprung i Nätverket Svart Måndag, ofta kopplat till motståndet mot massövervakning samt debatten om svenska tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter. Vi arbetar även med liknande grupper runtom i världen och vi har noga följt utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern. När vi i dagarna tagit del av omfattande dokumentation av hårresande övergrepp begångna mot en försvarslös civilbefolkning i Bahrain har vi gjort bedömningen att den globala tystnad som omger landet och dess befolknings situation inte längre kan fortgå. Det är dags att bryta tystnaden och kräva att omvärlden uppmärksammar och agerar på de folkrättsligt vidriga förhållanden som råder.

Bahrain är beläget i övärlden utmed den saudiska kusten. Knappa 1,3 miljoner invånare, till stor del shi'iter styrs sedan länge med järnhand av en sunniminoritet. Protester och resningar är historiskt vanligt förekommande och det var föga förvånande att händelserna i Nordafrika skulle leda till ännu en resning i Bahrain, där hårda levnadsförhållanden och brist på politisk jämställdhet satt en mörk prägel. Upprörda över den enorma brutalitet och det omänskliga lidande som drabbat den samlade oppositionen bestående av såväl sunni som shi'a ser vi oss tvungna att agera och kräva tydliga svar från regeringen, EU och USA. Hur kan detta tillåtas fortgå? Vi har tillsammans med lokala organisationer valt att lämna över vårt material till SVT i ett försök att belysa katastrofen och hjälpa fram ett stopp för övergreppen.

I det material vi överlämnat finns bilder på 10-åriga pojkar som arresterats och torterats. Åtskilliga människor som träffats av hagel- och splitterammunition; internationellt räknat som olagliga stridsmedel. Andra bilder visar djupa huggskador, skador av elchocker från tortyr och civila kvinnor som skjutits till döds i sina bilar av regimens krypskyttar. Människor har drabbats av så omfattande övervåld att deras kroppar imploderat eller stora delar av deras huvuden saknas. Bland dem även en 14-årig pojke.

Den amerikanska tystnaden förklaras av att Bahrain är värd för en större amerikansk garnison, samt att risken för en konflikt med Iran hotar den sköra så kallade "stabiliteten" i området. Regimen har utökat sin övermakt gentemot de hundratusentals demonstranterna som sittstrejkat och protesterat sedan februari. Många tusen saudiska soldater följda av tunga vapen som tanks och stridshelikoptrar har nästan helt undgått världens medier tills nu. De deltar nu i mördandet, tortyren och de omfattande förföljelserna, vilket inte vore möjligt utan ett godkännande från USA, NATO och EU.

Tungt beväpnad utländsk militär agerar således aktivt för att bryta ned motståndet mot regimen, med följden att det enda större sjukhuset och samtliga övriga vårdinrättningar har arbetat under olidliga förhållanden sedan länge. I vården bryter personalen ofta ihop under vågorna av nya skadade och döda, samt de horribla scenerna som utspelas. Man har även agerat skydd för oppositionella, och som svar har sjukhuset stormats och stängts. Ambulanser och personal förbjuds att hjälpa skadade. De läkare och sköterskor som oavsett politisk och religiös hemvist tillsammans arbetat för att urskiljningslöst hjälpa alla som drabbats fängslas systematiskt och utsätts för oförsvarligt grova kränkningar, övergrepp och tortyr. Liksom på sjukhuset står folket enat mot regimen, men hämnden är oerhörd. Nyligen frigavs nära 50 läkare vilka hungerstrejkat under sin fångenskap. För dem väntar ännu politiska åtal med risk för livstidsstraff eller värre i stängda krigsrättsförhandlingar där öppna civila förhandlingar hade varit det enda acceptabla.

Bland de många som fängslats och torterats återfinns de svenska medborgarna Shaikh Mohammed Habib AlMuqdad och Khalil AlHalwachi. En video som visar skador från omfattande tortyr av AlMuqdad finns i materialet vi lämnat till SVT och publiceras under dagen. Kort efter inspelningen fängslades AlMuqdad igen och omständigheterna för svenskarna är idag osäkert.

UD håller en smärtsamt låg profil och regeringens tystnad är skrämmande. Trots otaliga rapporter och starka uttalanden från bland andra Amnesty och EU's utrikesminister Catherine Ashton fortgår mardrömmen. Ett lidande folks desperata rop går ohörda. Vad gör regeringen för att förhindra att svenska medborgare fängslas och torteras utan grund och för förhindra lidandet i Bahrain? Hur tänker omvärlden svara?

Amanda Brihed
Jens Odsvall

New Renaissance



När minnen från det förflutna öppnas upp igen

Ja, hörrni. Vad ska man säga... Det har gått en tid sedan sist. Jag tog en paus. Det var en skön paus, och nödvändig. Jag har dragit mig undan bloggeriet och under en tid valt att vila upp efter ett par rätt stressiga år. Partipolitiken fick lugna sig och jag sniffade runt på andra projekt för att se var jag tyckte att jag kände mig hemma. Jag testade på livet som liberaldemokrat i ett inledningsskede (långt innan det blev ett parti, vilket ju är kul att de blivit nu tillslut och jag önskar dem lycka till), men tyckte inte riktigt att passformen var helt och hållet "jag" och gick vidare till nästa butik. Nästa provrum kändes bättre. Litet roligare kläder, litet hippare ljus och allt sånt.


Arbetar nu mest med att få ordning på det som började som Människorättsnätverket Svart Måndag och som idag är på väg att utvecklas till en internationell NGO med människorättsbas kallad New Renaissance.


Där är en ny sida på väg upp inom kort och flera nya och väldigt spännande projekt är på gång.


Jag har hoppat på partipolitikståget igen då jag alldeles nyss hoppade in som ersättare för Folkpartiet i Huddinges kommunalfullmäktige. Jag gör även mitt andra år i styrelsen för HBT-liberalerna och ska eventuellt nu börja finna tid att engagera mig i Liberala Kvinnor litet mer. Allt har sin tid.



There comes a time for every vampire when the idea of eternity becomes momentarily unbearable. Living in the shadows, feeding in the darkness with only your own company to keep, rots into a solitary, hollow existence. Immortality seems like a good idea, until you realize you're going to spend it alone. So I went to sleep, hoping that the sounds of the passing eras would fade out, and a sort of death might happen. But as I lay there, the world didn't sound like the place I had left, but something different. Better. It became worthwhile to rise again as new gods were born and worshipped. Night and day, they were never alone. I would become one of them. Whether it was that first meal, or a hundred years of rest, I'm not sure. But suddenly I was feeling better than ever. My senses so high they led me straight to the instrument of my resurrection, playing in my old house.

Saken är den att valrörelsen och mycket som hände under den tiden och dessförinnan var rätt knäckande. Efter valdagen kände jag att jag behövde andas. Jag visste inte om jag ville tillbaka till politiken eller inte. Jag visste inte om jag ville ha allt det där gamla publicerat. Nu fick det bli en kompromiss. Under all denna tiden har min blogg legat låst och jag har funderat kring om jag vill att den ska vara sökbar eller inte, tillgänglig eller inte. Det är inte helt lätt att som transperson, aktivist och politiker få en framtid yrkesmässigt med så mycket blogg kopplat till historien. Men jag har konstaterat att jag är ju bara en jag och den jag jag nu är vill jag känna att jag kan stå för.


Ett svar på det blev den numera rätt uppmärksammade föreläsningen "Den sällsamma resan" som jag gjort under Pride och för UR Samtiden för New Renaissances räkning och som kommer att gå upp på Regnbågsfestivalen i Malmö den 23 september. Då utlånad till HBT-liberaler och Folkpartiet över dagen.


Ett annat svar blev min medverkan i antologin "Det är vår tur nu! - att vara trans i en tvåkönsvärld" som givits ut av RFSL Stockholm med medel från Arvsfonden.


Jag bestämde mig helt enkelt för att det är dags att sluta gömma sig, sluta bråka med viljan att dels ha ett liv och dels få vara ifred och få glömmas bort av det mediala och politiska. Det fungerar ju sällan så.


We are the powerful, we are the immortal! We should walk fearless in the open!

Jag inledde en ny resa. En resa där jag förband mig själv vid att söka min bakgrund, min historia och därifrån bygga en ny framtid och en ny, starkare och bättre identitet. Jag beslutade mig för att vara...

The question provoked an irresistible urge...I am the vampire Lestat. It just rolled out of my mouth. With one simple sentence I had betrayed everything about my kind. Betrayed our code of secrecy.

Idag är jag mer än någonsin del av någon form av postgenderrevolution som inte orkar med att göra skillnad mellan kön, som vägrar skämmas över att vara jag, vara på ena eller andra sidan, vara annorlunda, vara överskridare eller att vara mitt emellan. Jag känner mig fri. Kanske litet kaxigare på sitt vis, men tryggare och lugnare. Inte lika arg, men arg på ett annat plan.

Jag kanske bara, helt enkelt, har vuxit upp. Jag har förlovat mig, jag har nosat på en massa kärlek. Men jag har också förlorat min far och jag har ändrat om mycket i mitt liv. Ingenting av det är egentligen detsamma.

En hel del förändringar har skett i mitt liv under det här knappa året då jag varit borta från er. Och det kommer märkas på hur jag bloggar. Visst kommer ni fortfarande få ert lystmäte av chocker. Jag vore inte jag utan dem och idag kommer en del otäcka saker att publiceras här. Jag menar verkligen otäcka. Men i det stora hela kommer ni märka att detta kanske inte i första hand kommer vara en klassisk politisk blogg i egentlig mening längre. Och just därför kanske den blir mer politisk än någonsin.

Jag har funderat på att stänga ner det förflutna på bloggen, men egentligen inte velat göra det i större omfattning. Jag vill kunna lämna mitt förflutna bakom mig, men jag vill ha det närvarande. Det var ändå jag en gång i tiden och det får jag väl helt enkelt lov att dela med mig av. Många har frågat efter gamla inlägg jag gjort. Inte minst högskolestuderande. Och det här är enklaste sättet att hålla allt det vid liv som fanns då men att ändå kanske dra ett streck mellan det gamla och det nya och släppa taget. Vad som nu ligger kvar innan denna postning är kanske att se som ett arkiv, ett musealt monument inte minst för min egen del och ett minne. Skuggorna ska inte helt suddas ut, även om vi med tiden blir annorlunda varelser ändå. Jag är en annorlunda varelse idag och det känns skönt. Men jag är den jag är på grund av den jag var igår.

Nu lämnar jag detta lilla till er och hälsar er tillbaka till det här krypinet och hoppas ni ska trivas här igen.

Varma hälsningar till er alla
Amanda Brihed

Statistik