Nu är jag på väg till onsdagens första begivenhet. Klockan tio presenterar integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och EU-minister Birgitta Ohlsson Folkpartiets förslag för att stärka HBT-personers rättigheter.
Riksdagen nästa, med andra ord. Sedan paneldebatt med Luf och Liberati, samt invigningen av Pride Park. Ikväll utses sveriges allra första Miss Transsexual.
Kan bli en spännande dag.
Visar inlägg med etikett Birgitta Ohlsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Birgitta Ohlsson. Visa alla inlägg
2010-07-28
2010-07-27
Gårdagen ett korståg i Pridetider
Ja, eller något sånt. Får man skämta om det, med alla väckelserörelser och all frikyrklig indignation samtidigt, att det var något av ett korståg medialt igår. På något vänster bara råkade det bli väldigt bra. Känns surrealistiskt att var jag än går vara väldigt påpassad i år då Pride sätter igång. Jag har sett fram emot Pride. Emot alla vänner, emot arbetet med att göra en bra Pride tillsammans med kollegorna i Folkpartiet, Luf, HBT-liberalerna och Liberala Kvinnor inte minst. Men att det skulle vara så mycket mer än så tänkte jag inte. Nu får jag bakläxa, men på ett rätt trevligt vis.
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
2010-07-23
Birgitta Ohlsson berättar om Prides betydelse
Eu-minister Birgitta Ohlsson berättar om varför Pride är så himla viktigt. Det är ju snart dags nu. Det här är hennes hälsning inför den kommande veckan. Ses vi alla där?
2010-06-23
Idag: Hedra Pela Atroshi på Sergels Torg!
Jag räknar med att närvara på Sergels Torg ikväll. Demonstrationen ikväll sker för att hedra Pela Atroshi 11 år efter hennes död. Jag hoppas få se många av er andra på plats också. Snälla! Kom! Kom!
Kom inte bara för att fördöma vad som skett och sker. Kom också för att hylla friheten, livet, drömmarna och hoppet.
Det är otroligt viktigt att vi tar ansvar för att visa att hedersvåld och hedersmord aldrig är ok. Det är viktigt att förstå att detta inte enbart är något som berör en liten grupp människor som vi eventuellt inte kommer i kontakt med till vardags. Vi på Lugna gatan 10. Detta är något som händer i hela samhället. Varje dag. Det är ett problem som drabbat Pela och som drabbat Fadime med döden. Det har drabbat även många andra. Idag lever mängder av människor i rädsla såväl i Sverige som utomlands.
Problemet är inte bara någon annans. Problemet finns även i den så kallade svenska kulturen. Det drabbar även här unga tjejer, kvinnor, barn, hbt-personer och andra. Oavsett hudfärg, oavsett religion, kultur och etnicitet. Därför är det också allas ansvar. Vi är alla delaktiga. Vi är alla berörda. Det är allas vår skyldighet att säga stopp!
Det är vår förbannade skyldighet att ställa oss bredbenta och med gemensam röst tala om att vi inte accepterar och aldrig någonsin kommer acceptera den sortens våld som föds ur kontrollbehov, fördomar och maktstrukturer. Det är viktigt att vi visar att alla har rätten att själva bestämma över sitt liv, sin kropp, sin sexualitet och sina egna val. Det är nödvändigt att vi aldrig glömmer för att vi aldrig ska kunna svika nästa medmänniska som utsätts och som lever i rädsla och med fara för sitt liv. Vi måste finnas där. Vi måste ta ställning. Vi måste våga se. Och vi ska banne mig förändra!
Arrangerar gör Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen (GAPF). Inbjuden är förstås DU. Och du kommer få sällskap av ett flertal politiska partier, organisationer och enskilda.
Tid: kl. 18:00-19:00
Facebookevent här.
Talarlistan:
Inger Stark, Styrelseledamot i Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime.
Birgitta Ohlsson, EU minister (FP)
Sedika Mohammadi, Iranska kvinnors kamp för frihet.
Bibbi Steinertz, Kvinnor för fred.
Veronica Palm, Riksdagsledamot (S)
Désirée Pethrus Engström, Riksdagsledamot (KD)
Amineh Kakabawa, Riksdagsledamot (V)
Hillevi Engström, riksdagsledamot (M)
Live musik och sång av sångaren och styrelseledamoten i GAPF Jan Hammarlund under manifestationen.
Confrencie för manifestationen är Bayan Nasih.
Kontaktperson: Inger Stark,
Tele: 0706194124
E-mail: inger.stark@stockholm.se
Arrangör:
Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
Medarrangörer: Barnen Först, Kvinnor för fred, Alma Europa, Kulturella föreningen för kurder i Sverige, Varken hora eller Kuvad, Iranska flyktingars riksorganisation och Iranska kvinnors kamp för frihet
För mer information, ringa gärna Inger Stark på 0706-19 41 24, eller gå in på www.pelafadime.se
ALLA är hjärtligt välkomna på manifestationen kl 18:00 den 23 juni, 2010!
Glöm aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
www.pelafadime.se
GAPF Riksföreningen.
Köp! Pela & Fadime-bandet och bär det! Markera kampen mot hedersmord och rätten att bestämma över våra liv!
Bli medlem redan idag!
Tel: 070-441 10 75
Plusgiro: 400 92 96- 7
Intressant.
Kom inte bara för att fördöma vad som skett och sker. Kom också för att hylla friheten, livet, drömmarna och hoppet.
Det är otroligt viktigt att vi tar ansvar för att visa att hedersvåld och hedersmord aldrig är ok. Det är viktigt att förstå att detta inte enbart är något som berör en liten grupp människor som vi eventuellt inte kommer i kontakt med till vardags. Vi på Lugna gatan 10. Detta är något som händer i hela samhället. Varje dag. Det är ett problem som drabbat Pela och som drabbat Fadime med döden. Det har drabbat även många andra. Idag lever mängder av människor i rädsla såväl i Sverige som utomlands.
Problemet är inte bara någon annans. Problemet finns även i den så kallade svenska kulturen. Det drabbar även här unga tjejer, kvinnor, barn, hbt-personer och andra. Oavsett hudfärg, oavsett religion, kultur och etnicitet. Därför är det också allas ansvar. Vi är alla delaktiga. Vi är alla berörda. Det är allas vår skyldighet att säga stopp!
Det är vår förbannade skyldighet att ställa oss bredbenta och med gemensam röst tala om att vi inte accepterar och aldrig någonsin kommer acceptera den sortens våld som föds ur kontrollbehov, fördomar och maktstrukturer. Det är viktigt att vi visar att alla har rätten att själva bestämma över sitt liv, sin kropp, sin sexualitet och sina egna val. Det är nödvändigt att vi aldrig glömmer för att vi aldrig ska kunna svika nästa medmänniska som utsätts och som lever i rädsla och med fara för sitt liv. Vi måste finnas där. Vi måste ta ställning. Vi måste våga se. Och vi ska banne mig förändra!
Arrangerar gör Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen (GAPF). Inbjuden är förstås DU. Och du kommer få sällskap av ett flertal politiska partier, organisationer och enskilda.
Tid: kl. 18:00-19:00
Facebookevent här.
Talarlistan:
Inger Stark, Styrelseledamot i Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime.
Birgitta Ohlsson, EU minister (FP)
Sedika Mohammadi, Iranska kvinnors kamp för frihet.
Bibbi Steinertz, Kvinnor för fred.
Veronica Palm, Riksdagsledamot (S)
Désirée Pethrus Engström, Riksdagsledamot (KD)
Amineh Kakabawa, Riksdagsledamot (V)
Hillevi Engström, riksdagsledamot (M)
Live musik och sång av sångaren och styrelseledamoten i GAPF Jan Hammarlund under manifestationen.
Confrencie för manifestationen är Bayan Nasih.
Kontaktperson: Inger Stark,
Tele: 0706194124
E-mail: inger.stark@stockholm.se
Arrangör:
Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
Medarrangörer: Barnen Först, Kvinnor för fred, Alma Europa, Kulturella föreningen för kurder i Sverige, Varken hora eller Kuvad, Iranska flyktingars riksorganisation och Iranska kvinnors kamp för frihet
För mer information, ringa gärna Inger Stark på 0706-19 41 24, eller gå in på www.pelafadime.se
ALLA är hjärtligt välkomna på manifestationen kl 18:00 den 23 juni, 2010!
Glöm aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
www.pelafadime.se
GAPF Riksföreningen.
Köp! Pela & Fadime-bandet och bär det! Markera kampen mot hedersmord och rätten att bestämma över våra liv!
Bli medlem redan idag!
Tel: 070-441 10 75
Plusgiro: 400 92 96- 7
Intressant.
2010-02-04
Väntar du barn? Dags bli hemmafru, stå vid spisen och göra det enda kvinnor kan.
Bara en fundering jag inte kan låta bli att ha efter den skumma diskussionen som Sternberg, Kjöller och ett par vilsna män inom Kd fört sista dagarna angående Birgitta Ohlsson och utnämningen till EU-minister.
Om nu en kvinna, enligt Sternberg, inte har rätten att lämna hemmet eller ha en karriär efter att hon fått barn... innebär det då att hon återigen ska kedjas fast vid spisen, sära litet glatt med benen "vid behov" och föda ungar på löpande band? För ett yrkesliv kan ju vi kvinnor inte ha för allt i världen. Det är syndigt och det är fel och det traumatiserar barnen så dant att hela samhället kommer falla.
Men hej och hå och fram för hemmafruarna. Nu ska mannen betala uppehället och kvinnan ska stanna hemma och sära. (?)
Om jag nu går med på det... vad skiljer då mig från de där sexsäljarna som statsfeministerna envisas med att stigmatisera av moralskäl med hjälp av sexköpslagen?
Och om det nu helt plötsligt är okej att ha sex mot pengar och försörjning igen, finns det då alltså olika gradskillnader rörande förseelsen? Hur ska straffskalan se ut för män som betalar för att ha en kvinna hemma som sköter all groundservice och står till hands vid behov litet då och då, jämfört med om han köper sig litet eskorttid eller rentav bara betalar för en snabbis i mörkret invid Klara Kyrkogata? För nu pratar vi ju inte val, utan om en framtvingad ny yrkesgrupp av hemmamammor som ska förbjudas att arbeta. Och då finns det ju bara ett sätt att göra rätt för sin ranson varje dag. Att gladeligen putsa, feja, laga mat och ta hand om ungarna. Och att se till att mannen är nöjd nog att faktiskt behålla frugan och inte lämna henne för en ny och fräsch årsmodell som ler mycket sexigare.
Det kan bli litet lätt löjligt att argumentera på så vis, men faktum är att det här tankefelet visar på något som är grundläggande fel i resonemanget hos de vurmare för hemmakvinnor som dessutom gärna vill spinna på feminism och på barnets bästa. Det är 200 år av kvinnlig frigörelse, feministisk kamp, kamp för sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet som bara kastas åt vargarna. Men förstås... Några sådana finns förmodligen knappt kvar i Sverige inom en snar framtid, så det kanske går vägen?
Självklart skulle jag, om jag kunde och fick bli mamma, försöka spendera så mycket tid som möjligt med mitt barn. Så mycket tid jag alls kunde komma åt. Det känns som en självklarhet och jag skulle inte vilja förlora den tiden för allt i världen. Åren går dessutom så himla fort. Men skulle jag gå med på att bli tvingad att säga upp mig från mitt arbete och sluta vara en yrkeskvinna på grund av att jag fött barn? Aldrig!!!!
Skulle jag ens tänka tanken på att gå med på ett resonemang som halvt om halvt gör mig till livegen och en hemmavarande slav på grund av att jag tydligen inte bara fött barn utan dessutom skulle ha skitit ut såväl hjärna som förstånd på kuppen? Det finns inte på kartan.
Jag är och kommer fortsätta vara en yrkeskvinna på alla plan så länge jag alls orkar. Jag är dessutom en sån där galen alliansmänniska som tror på arbetslinjen i det stora hela och som är övertygad om att Sverige behöver sin arbetskraft och alla kompetenta huvuden och all handkraft vi kan åstadkomma i framtiden. Även kvinnors.
Jag hävdar också på fullaste allvar att kvinnor kan. På riktigt. Och att kvinnor kan betydligt mycket mer än att dammsuga och suga på annat. Kvinnor kan vara hemma om vi vill. Kvinnor kan arbeta om vi vill. Kvinnor kan bestämma över sig själva och sina egna livsval om vi vill. Och för det mesta så gör vi faktiskt det. Konstigt, eller hur? Welcome to a brave new world!
*Ironin flödar*
Ibland blir man litet lätt trött, helt enkelt. Konsekvensen av kristdemokratisk familjepolitik och av deras udda allians med radikalfeministerna blir anmärkningsvärt felriktad, tycks det mig.
Själv skulle jag visserligen älska chansen att få bli förälder, men eftersom jag är en fallen kvinna med en sexuell perversion (transsexualism), så är jag förstås inte lämplig. Alltså behöver jag inte oroa mig. Jag är liksom redan synderska. Vilket jag på något vis måste älska. Det är litet sött och gulligt någonstans.
Men hur man får ihop kvinnlig frigörelse och rätten till sin egen försörjning, sitt eget liv, sin egen sexualitet och reproduktion med hjälp av eventuella lagar eller moraliska pseudoregler som var omoderna redan innan Adam och Eva? Det förstår jag verkligen inte.
Jag vägrar kritisera såväl hemmafruar och hemmavarande mammor som yrkesarbetande kvinnor som vill behålla kontakten med arbete och karriär trots graviditeter och trots föräldraskap. Vi kan för guds skull bestämma över sådana saker själva. Tack så himla mycket!!!
Däremot tar jag mig friheten att kritisera rena och ogenomtänkta moraliserande dumheter som totalt saknar all tillstymmelse till konsekvens och logik på alla plan.
Det får räcka nu. Häxjakten på yrkesarbetande kvinnor (och på hemmavarande mammor) måste upphöra nu. Det här är så sjukt löjligt, missunnsamt och på gränsen till brottsligt dumt att det inte förtjänar mer uppmärksamhet nu.
Jag är stolt över Birgitta som följer sitt hjärta och som har bestämt sig för att verkligen satsa på att vara en arbetande morsa. Jag är precis lika stolt över de av mina vänner som väljer att i högre grad stanna hemma eller gå ner i arbetstid och liknande.
Jag skäms så att jag kan dö över alla kristenmoralistiska pundhuvuden och alla radikalfeminister som hävdar att det är farligt för en kvinna som fött barn att lämna hemma och fortfarande ha ett liv. Jag skäms över den låga nivån och jag skäms över att något liknande den här debatten kan förekomma i ett land som Sverige år 2010.
För övrigt skriver Aftonbladet om att två andra favoritministrar ska ha barn i vår. Men det har inte lett till varken debatt eller skandaler. Men förstås... de har ju penis då. Och det vet vi alla, att intelligensen och förmågan att ha flera dimensioner i ett och samma liv sitter ju faktiskt i snoppen.
Min politiska sida, Mörten, SVD Ledarblogg, Skriet från kärnfamiljen, Trollhare, Monica Green, Iniskogen, Per Pettersson, Carina Boberg, Maria Byström, Scaber Nestor, Charlie Weimers, Rasmus Jonlund, Linnéa Darell.
Och så litet länkkärlek till gårdagens upprörda skara, för att jag tycker att de förtjänar det:
Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.
Så säger Amanda. Som fortfarande är litet lätt upprörd, by the way. Om nu ingen hade kunnat lista ut det, förstås. Men jag bjuder på det.
Nu ska jag iväg till ett nomineringsmöte inför kommunalvalet i Huddinge och träffa en massa sköna folkpartister. Kan vara rätt skönt att gräva ner mig i gemenskapen av sunda och friska liberala tankegångar en stund. Vi ses och hörs litet senare.
Intressant.
Om nu en kvinna, enligt Sternberg, inte har rätten att lämna hemmet eller ha en karriär efter att hon fått barn... innebär det då att hon återigen ska kedjas fast vid spisen, sära litet glatt med benen "vid behov" och föda ungar på löpande band? För ett yrkesliv kan ju vi kvinnor inte ha för allt i världen. Det är syndigt och det är fel och det traumatiserar barnen så dant att hela samhället kommer falla.
Men hej och hå och fram för hemmafruarna. Nu ska mannen betala uppehället och kvinnan ska stanna hemma och sära. (?)
Om jag nu går med på det... vad skiljer då mig från de där sexsäljarna som statsfeministerna envisas med att stigmatisera av moralskäl med hjälp av sexköpslagen?
Och om det nu helt plötsligt är okej att ha sex mot pengar och försörjning igen, finns det då alltså olika gradskillnader rörande förseelsen? Hur ska straffskalan se ut för män som betalar för att ha en kvinna hemma som sköter all groundservice och står till hands vid behov litet då och då, jämfört med om han köper sig litet eskorttid eller rentav bara betalar för en snabbis i mörkret invid Klara Kyrkogata? För nu pratar vi ju inte val, utan om en framtvingad ny yrkesgrupp av hemmamammor som ska förbjudas att arbeta. Och då finns det ju bara ett sätt att göra rätt för sin ranson varje dag. Att gladeligen putsa, feja, laga mat och ta hand om ungarna. Och att se till att mannen är nöjd nog att faktiskt behålla frugan och inte lämna henne för en ny och fräsch årsmodell som ler mycket sexigare.
Det kan bli litet lätt löjligt att argumentera på så vis, men faktum är att det här tankefelet visar på något som är grundläggande fel i resonemanget hos de vurmare för hemmakvinnor som dessutom gärna vill spinna på feminism och på barnets bästa. Det är 200 år av kvinnlig frigörelse, feministisk kamp, kamp för sitt eget liv, sin egen kropp och sin egen sexualitet som bara kastas åt vargarna. Men förstås... Några sådana finns förmodligen knappt kvar i Sverige inom en snar framtid, så det kanske går vägen?
Självklart skulle jag, om jag kunde och fick bli mamma, försöka spendera så mycket tid som möjligt med mitt barn. Så mycket tid jag alls kunde komma åt. Det känns som en självklarhet och jag skulle inte vilja förlora den tiden för allt i världen. Åren går dessutom så himla fort. Men skulle jag gå med på att bli tvingad att säga upp mig från mitt arbete och sluta vara en yrkeskvinna på grund av att jag fött barn? Aldrig!!!!
Skulle jag ens tänka tanken på att gå med på ett resonemang som halvt om halvt gör mig till livegen och en hemmavarande slav på grund av att jag tydligen inte bara fött barn utan dessutom skulle ha skitit ut såväl hjärna som förstånd på kuppen? Det finns inte på kartan.
Jag är och kommer fortsätta vara en yrkeskvinna på alla plan så länge jag alls orkar. Jag är dessutom en sån där galen alliansmänniska som tror på arbetslinjen i det stora hela och som är övertygad om att Sverige behöver sin arbetskraft och alla kompetenta huvuden och all handkraft vi kan åstadkomma i framtiden. Även kvinnors.
Jag hävdar också på fullaste allvar att kvinnor kan. På riktigt. Och att kvinnor kan betydligt mycket mer än att dammsuga och suga på annat. Kvinnor kan vara hemma om vi vill. Kvinnor kan arbeta om vi vill. Kvinnor kan bestämma över sig själva och sina egna livsval om vi vill. Och för det mesta så gör vi faktiskt det. Konstigt, eller hur? Welcome to a brave new world!
*Ironin flödar*
Ibland blir man litet lätt trött, helt enkelt. Konsekvensen av kristdemokratisk familjepolitik och av deras udda allians med radikalfeministerna blir anmärkningsvärt felriktad, tycks det mig.
Själv skulle jag visserligen älska chansen att få bli förälder, men eftersom jag är en fallen kvinna med en sexuell perversion (transsexualism), så är jag förstås inte lämplig. Alltså behöver jag inte oroa mig. Jag är liksom redan synderska. Vilket jag på något vis måste älska. Det är litet sött och gulligt någonstans.
Men hur man får ihop kvinnlig frigörelse och rätten till sin egen försörjning, sitt eget liv, sin egen sexualitet och reproduktion med hjälp av eventuella lagar eller moraliska pseudoregler som var omoderna redan innan Adam och Eva? Det förstår jag verkligen inte.
Jag vägrar kritisera såväl hemmafruar och hemmavarande mammor som yrkesarbetande kvinnor som vill behålla kontakten med arbete och karriär trots graviditeter och trots föräldraskap. Vi kan för guds skull bestämma över sådana saker själva. Tack så himla mycket!!!
Däremot tar jag mig friheten att kritisera rena och ogenomtänkta moraliserande dumheter som totalt saknar all tillstymmelse till konsekvens och logik på alla plan.
Det får räcka nu. Häxjakten på yrkesarbetande kvinnor (och på hemmavarande mammor) måste upphöra nu. Det här är så sjukt löjligt, missunnsamt och på gränsen till brottsligt dumt att det inte förtjänar mer uppmärksamhet nu.
Jag är stolt över Birgitta som följer sitt hjärta och som har bestämt sig för att verkligen satsa på att vara en arbetande morsa. Jag är precis lika stolt över de av mina vänner som väljer att i högre grad stanna hemma eller gå ner i arbetstid och liknande.
Jag skäms så att jag kan dö över alla kristenmoralistiska pundhuvuden och alla radikalfeminister som hävdar att det är farligt för en kvinna som fött barn att lämna hemma och fortfarande ha ett liv. Jag skäms över den låga nivån och jag skäms över att något liknande den här debatten kan förekomma i ett land som Sverige år 2010.
För övrigt skriver Aftonbladet om att två andra favoritministrar ska ha barn i vår. Men det har inte lett till varken debatt eller skandaler. Men förstås... de har ju penis då. Och det vet vi alla, att intelligensen och förmågan att ha flera dimensioner i ett och samma liv sitter ju faktiskt i snoppen.
Min politiska sida, Mörten, SVD Ledarblogg, Skriet från kärnfamiljen, Trollhare, Monica Green, Iniskogen, Per Pettersson, Carina Boberg, Maria Byström, Scaber Nestor, Charlie Weimers, Rasmus Jonlund, Linnéa Darell.
Och så litet länkkärlek till gårdagens upprörda skara, för att jag tycker att de förtjänar det:
Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.
Så säger Amanda. Som fortfarande är litet lätt upprörd, by the way. Om nu ingen hade kunnat lista ut det, förstås. Men jag bjuder på det.
Nu ska jag iväg till ett nomineringsmöte inför kommunalvalet i Huddinge och träffa en massa sköna folkpartister. Kan vara rätt skönt att gräva ner mig i gemenskapen av sunda och friska liberala tankegångar en stund. Vi ses och hörs litet senare.
Intressant.
2010-02-03
Dinosaurier lade ägg, Kjöller och Sternberg!
Nu har väl den kristna högern totalt skjutit sig i huvudet ändå?
Jag kan bli allergisk av många saker och den som normalt sett läser min blogg är nog inte främmande för att hålla med mig om det. Men är det någonting som jag verkligen inte klarar av, så är det brottslig jävla dumhet!
Läser på Expressens sidan 4 hur Eva Sternberg sågar kvinnor som arbetar och på fullt allvar hävdar att kvinnors plats minsann är vid spisen där de ska stå och föda barn. För kvinnors plats är tydligen i år 2010 i hemmet. En kvinna duger enbart till att vara mamma och stanna hemma - ingenting mer.
Hanne Kjöller följer upp, som hon så gärna gör, på DN idag. Dock inte i nätupplagan, så jag tar mig friheten att citera hemskheten här:
Alltså...
Till att börja med fick dinosauriemammor ägg, snälla Hanne Kjöller. För det andra har vi ett par miljoner år av evolution emellan oss och dinosaurierna. Du vet sånt som alla utom ni kristdemokr.... kreationister tror på. Förb.....de sågspån!
Kjöller kandiderar väl i valet för Kd nu, efter vad jag hört. Undrar om ett krav för att få kandidera är att man gått med på att bli hjärntvättad i Hägglunds verklighetsmaskin?
Och så Sternberg som en gång i tiden trodde att "Kvinnor kan". Vad i hela friden hände egentligen? Vad råkade människan slinta med foten på? Och framför allt... vad var det hon slog huvudet i när hon väl föll?
(Jag antar att det är för mycket begärt att kräva att en kreationist faktiskt vet åtminstone ABC om vad dinosaurier faktiskt är, men det skulle inte förvåna mig om de flesta av dem visade sig ha svårt att skilja på en T-rex och en fiskpinne).
Att en kvinna idag på fullt allvar sedan kan springa runt och vräka ur sig sådan totalt vilsen semiseriös kritik mot en annan kvinna för att hon är en yrkesmänniska och har andra drömmar än att slava vid spisen och föda barn... det är ingenting mindre än rent patetiskt.
Det säger förstås en hel del om hur långt kvar kristdemokraterna har till att förstå sig på såväl den feministiska kampen och dess ursprung. Det säger också en hel del om vad de anser om kvinnor, mammor och män.
Att så totalt slakta alla världens män i rollen som föräldrar på det sätt Sternberg sedan gör är på gränsen till så brottsligt dumt att det gör fysiskt ont i mig.
Men vad vet jag? Med tanke på att jag själv är diskvalificerad som förälder enligt Kristdemokraterna och deras kreationistiska anhang antar jag att jag saknar talan?
Ibland börjar jag undra vad som skulle krävas för att knuffa Kd ur riksdagen och ersätta dem i alliansen med ett par gröna, sjyssta liberaler. Hallelujah!
Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.
(Ta det lugnt, vänner. Jag är lugn. Jag är sansad. Jag bara... behöver... ventilera litet grann. Igen!)
Intressant!
Jag kan bli allergisk av många saker och den som normalt sett läser min blogg är nog inte främmande för att hålla med mig om det. Men är det någonting som jag verkligen inte klarar av, så är det brottslig jävla dumhet!
Läser på Expressens sidan 4 hur Eva Sternberg sågar kvinnor som arbetar och på fullt allvar hävdar att kvinnors plats minsann är vid spisen där de ska stå och föda barn. För kvinnors plats är tydligen i år 2010 i hemmet. En kvinna duger enbart till att vara mamma och stanna hemma - ingenting mer.
Hanne Kjöller följer upp, som hon så gärna gör, på DN idag. Dock inte i nätupplagan, så jag tar mig friheten att citera hemskheten här:
"Dinaurier fick ungar
Jag har en modern man, inte en dinosaurie. Det säger
Sveriges nya EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) apropå det faktum att hon
förväntas föda barn halvvägs in i det blotta halvår som återstår av
mandatperioden.
Själv funderar jag lite över vad det betyder. Oavsett
manlig modernitet är detta med att få barn en av de mest känslostormande
upplevelserna i livet för de flesta kvinnor. Kvinnor, precis som
dinosauriehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna deras män
är.
Jag tror inte att barnet mår det minsta sämre av att
tas om hand av sin pappa eller någon annan vårdnadshavare direkt efter
förlossningen. Men jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö
till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i
Bryssel.
Det ska nog till en hårdhudad dinosauriemamma till det.
Om ens det.-Hanne Kjöller"
(Förlåt mig, Fader, ty jag har syndat genom att referera sådana avskyvärda monstrositeter på min blogg).
Alltså...
Till att börja med fick dinosauriemammor ägg, snälla Hanne Kjöller. För det andra har vi ett par miljoner år av evolution emellan oss och dinosaurierna. Du vet sånt som alla utom ni kristdemokr.... kreationister tror på. Förb.....de sågspån!
Kjöller kandiderar väl i valet för Kd nu, efter vad jag hört. Undrar om ett krav för att få kandidera är att man gått med på att bli hjärntvättad i Hägglunds verklighetsmaskin?
Och så Sternberg som en gång i tiden trodde att "Kvinnor kan". Vad i hela friden hände egentligen? Vad råkade människan slinta med foten på? Och framför allt... vad var det hon slog huvudet i när hon väl föll?
(Jag antar att det är för mycket begärt att kräva att en kreationist faktiskt vet åtminstone ABC om vad dinosaurier faktiskt är, men det skulle inte förvåna mig om de flesta av dem visade sig ha svårt att skilja på en T-rex och en fiskpinne).
Att en kvinna idag på fullt allvar sedan kan springa runt och vräka ur sig sådan totalt vilsen semiseriös kritik mot en annan kvinna för att hon är en yrkesmänniska och har andra drömmar än att slava vid spisen och föda barn... det är ingenting mindre än rent patetiskt.
Det säger förstås en hel del om hur långt kvar kristdemokraterna har till att förstå sig på såväl den feministiska kampen och dess ursprung. Det säger också en hel del om vad de anser om kvinnor, mammor och män.
Att så totalt slakta alla världens män i rollen som föräldrar på det sätt Sternberg sedan gör är på gränsen till så brottsligt dumt att det gör fysiskt ont i mig.
Men vad vet jag? Med tanke på att jag själv är diskvalificerad som förälder enligt Kristdemokraterna och deras kreationistiska anhang antar jag att jag saknar talan?
Ibland börjar jag undra vad som skulle krävas för att knuffa Kd ur riksdagen och ersätta dem i alliansen med ett par gröna, sjyssta liberaler. Hallelujah!
Ansats, Unni Drougge, Linnéa Darell, Utsikt från höjden, Calle Fridén, Feminix, Philip Wildenstam, Barcelona - Stockholm, Trollhare, Palena Inn, UNT - ledarbloggen, Karin Sennefelt, Politik och poesi, Mellan Sabb och Skogis, Another CyborgManifesto, Helena Bergman, John Johansson, Per Pettersson, HBT-sossen, Liberati, Maria Abrahamsson, Carina Boberg, Adventskalendern, Kraschkurs, Skriet från kärnfamiljen, Intersektionell Solidaritet och frihetlig socialism, Linus Fremin, F! Västra Götaland, Christian Valtersson, Runo, Ansats, Rooten, Anna Kaagaard Kristensen, Maria Byström, Yami och pandorna.
(Ta det lugnt, vänner. Jag är lugn. Jag är sansad. Jag bara... behöver... ventilera litet grann. Igen!)
Intressant!
2010-02-02
Birgitta Ohlsson ny EU-minister!
Det kan bara sammanfattas på ett enda sätt: YES!!!
Ett stort steg framåt är det. Birgitta Ohlsson går från klarhet till klarhet och har nu lyckats ta sig hela vägen till EU-ministerposten. Detta, förmodligen, trots att hon gått emot partiet så tydligt relativt nyligen i FRA-frågan. Det är en otrolig styrka som ligger i det.
Birgitta har gjort sig känd som en stark förespråkare för kvinnors rättigheter. För integritet, demokrati och mänskliga rättigheter. Hon har varit en stark förkämpe inte minst för demokratirörelsen i Iran och i många andra sammanhang runtom i världen.
Det har varit ett stressigt sista år för Birgitta. Det är inte lätt att hänga med i hennes tempo, kan jag säga. Varken som vän eller som partikollega. Hon flaxar och flyger runtom i världen på ett sätt som skulle göra vem som helst andfådd. Men alltid är hon lika fokuserad och lika stark. Hon har imponerat på mig oerhört.
Nu gläds jag med Birgitta, som lyckats ta sig hela vägen fram. Det finns ingen bättre kandidat.
Birgitta säger själv att hon tror att svenska folket förväntar sig en tydlig EU-politik. Jag kan bara instämma. Det är viktigt att vi har en EU-minister som törs sticka ut och som är stark nog att ta de rätta besluten inför framtiden. Det finns stora frågor som måste hanteras i EU de kommande åren.
Integritetsfrågan och mänskliga fri- och rättigheter är en fråga som kommer att vara ständigt aktualiserad i EU under lång tid framöver. En övervakningsskeptiker som Birgitta kan göra stor skillnad i EU för Sveriges räkning. Hennes ord i frågan kommer att väga än tyngre och det stärker såväl frågan som partiet, Sverige och EU.
Kvinnors rättigheter är en annan fråga som varit på tapeten i EU. Katolska kyrkans makt har varit på tillväxt en tid och idag är det inte längre en självklarhet att kvinnor ska ha rätten till sina egna kroppar och sin sexualitet i Europa. En stark feministisk röst i EU betyder mycket för kvinnors rätt till abort, frihet från förtryck, diskriminering och våld.
Birgitta är förstås också en förebild för många kvinnor genom att hon tackar ja till EU-ministerposten trots att hon blivit så attackerad i media under senare tid på grund av sin graviditet. Hon visar att 2010 ska ingen kvinna behöva välja mellan en ministerpost och att bli mamma. I en modern värld går föräldraskap och toppjobb att kombinera och Birgitta har tydligt markerat att inget annat duger. Jag tycker det är bra. Hade hon valts bort på grund av en sådan fråga, så hade det varit inget mindre än en skandal. Förhoppningsvis kan detta vara en fingervisare om en bättre framtid för kvinnor i det övriga politiska livet och i näringslivet i Sverige och i Europa?
Även HBT-personer kan finna ett starkt stöd hos Birgitta och jag hoppas att Birgitta tar med sig den kampen till Europa också. Birgittas röst behövs även ur HBT-världens perspektiv.
Jag tror att Birgitta är rätt person att hjälpa till att leda Sverige och Europa gemensamt in i en ny framtid där kanske beroendet av jordbruk och traditionell tillverkningsindustri ser ut att behöva se sig förbigången av jordbruk och industrier i den övriga världen och där Europa måste välja en ny inriktning för att på sikt säkra sitt välstånd. Idag behövs utbildning och idéer mer än någonsin. Europas framtid ligger i högre grad än någonsin i utveckling och forskning. Ska Europa klara sig i den globala konkurrensen så måste vi vara allra längst fram och driva innovationen. Det är med idéer och kunnande som Europa kan fortsätta att utvecklas. Därför behövs också en EU-minister som vågar se det och arbeta för det.
Däri ligger Birgittas styrka. Däri ligger också Folkpartiets styrka.
Birgitta Ohlsson är också en av riktigt få riksdagsledamöter som verkligen åtnjuter ett starkt förtroende från allmänheten och även är välkänd som en stark och visionär kraft. Hon är en förebild på så vis och hon behövs. Förhoppningsvis kan hon också hjälpa till att på den nya posten förankra EU starkare i Sverige och hjälpa till att skapa bättre band mellan Sverige och Unionen.
Då vi nu har en integritetsförkämpe fylld av visioner och idéer på EU-ministerposten tror jag att vi har en helt ny framtid att se fram emot inom såväl partiet som inom alliansen. Men inte minst inom Sverige och Europa.
Kan utnämningen av Birgitta Ohlsson vara startskottet för alliansens återhämtning i opinionen och för en stark valrörelse inför riksdagsvalet i september? Jag vill hemskt gärna tro det. Jag har absolut starka förhoppningar om att så kommer bli fallet.
Diverse tankar ute på nätet i skrivande stund:
AB, AB, AB, DN, Ex, Ex, DN, DN, GP, HD, KP, Skånskan, SvD, Mitt i Steget, Cecilia Wikström, Anne-Marie Ekström, Seved Monke, Peter Olevik Dunder, Maria Byström, Rasmus Jonlund, Tingeling, Lizzie, Empatisk men inte patetisk, Per Pettersson, Per Pettersson (igen), Jens Holm, Maria Byström (igen), Rasmus Jonlund (igen), Fredrik Pettersson, Karin Granbom Ellison, Kulturbloggen, HAX, Fredrik Olovsson, Peter Swedenmark, Niklas Frykman, Jesper Svensson, Pär Gustafsson, Mikael Wendt, Krassman, Lena Alun, Ledarbloggen, Joakim Hörsing, Opinionsbloggen, Per Altenberg, Shane, Jesper Svensson, Karin Bergh, Adam Cwejman.
Och så förstås Mark, som kanske väljer att inte säga så mycket just nu, men som får litet blogglovin' i alla fall. För att han är en underbar man som stöttar Birgitta genom allt det här och för att jag håller med Birgitta om att det är fantastiskt med moderna män som tar ansvar för familjen även om somliga medier fortfarande tror att vi lever kvar i stenåldern. Birgitta har ju tidigare hävdat att hon inte är gift med en dinosaur. Och jag som känner både Birgitta och Mark kan bekräfta att... det är hon verkligen inte.
Kärlek till er båda. Och ett stort grattis! Det här var helt rätt val och jag är otroligt stolt idag.
Sist men inte minst. Ett grattis också till Gulan Avci som nu alltså ersätter Birgitta Ohlsson som ledamot i Riksdagen.
2010-01-27
Utse Birgitta Ohlsson till EU-minister!
Adam Cwejman och Linda Nordlund skriver idag på Politikerbloggen och kräver att Reinfeldt ska utse Birgitta Ohlsson till EU-minister. Jag kan bara instämma.
Jag kan inte se att ett moderaterna som nyss utsett sig till jämställdhetens främsta förkämpar skulle kunna dissa en tungt favorittippad kandidat till en sådan här post av den enkla anledningen att hon är kvinna och att hon är gravid.
Jag har under den sista tiden stört mig hejdlöst över den attityd som mött Birgitta, men även Mark, efter att DN tvångsoutade hennes graviditet på ett så lumpet och klumpigt vis häromsistens. Jag är förstås oerhört glad för de bägge och vill självklart gratulera å det varmaste.
Men just nu känns alltihop som en jäkla fars. Jag blir förbannad över den stendumma medeltida synen på kvinnor, gravididet, och föräldrar som sipprar fram i och med detta och jag har svårt att tolerera tanken på att en sådan sak skulle få hålla tillbaka den tyngsta och mest lämpade kandidaten till EU-ministerposten.
Senast jag kikade brukade inte kvinnor föda ut sin egen hjärna eller sitt förstånd samtidigt som de nedkommer med barn. Senast jag kikade så blev inte kvinnor per automatik pensionerade på grund av sitt föräldraskap. Senast jag kikade kunde även mammor vara yrkeskvinnor. Och jäkligt duktiga sådana. Senast jag kikade kunde även pappor vara föräldrar. På riktigt. Åtminstone moderna män kan vara det. Pappor, alltså. Föräldrar. Jag tror att Mark tillhör den skaran.
Hela historien stinker och jag undrar förstås hur det kom sig att detta blev så uppmärksammat just då. Vem låg bakom och vilka motiv låg bakom?
Birgitta är en oerhört kompetent människa som har en vass och tydlig liberal agenda. Hon har länge agerat starkt som utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet. Hon är även väldigt engagerad i frågor som rör demokrati i exempelvis Iran. En mer lämpad kandidat än Birgitta tror jag inte att Folkpartiet kan uppbåda.
Samtliga nu diskuterade kandidater är förstås oerhört kompetenta, men i detta fallet är Birgitta en unik resurs som regeringen inte har råd att åsidosätta.
Nej, utse Birgitta Ohlsson till EU-minister och se till att förpassa alla unkna fördomar om kvinnor och mammor åt helvete!
Även här:
2009-11-05
Bra kväll med Green Democracy på KTH
Jag kom hem väldigt sent efter kvällen med Green Democracy igår. Det var en fantastisk kväll som för min del började vid Sergels Torg vid 17-tiden. Dara Fatollahi nådde tillslut fram till Stockholm efter veckor på gående fot från Göteborg till Stockholm, en sträcka på 70 mil som han gick för att skapa uppmärksamhet kring demokratirörelsen och inte minst det fruktansvärda lidandet bland folket i Iran.
Efter att ha mött upp vid Sergels Torg promenerade vi alla tillsammans till Kårhuset på KTH för att tillsammans uppmärksamma 13 aban och Studenternas Dag. En dag då studentrörelsen i Iran tillsammans ville göra gemensam sak och anordna ett "Final Stand" gentemot den illegala regimen som nu terroriserat och jagat sin egen befolkning med allt otäckare medel sedan det riggade valet för ett par månader sedan. Vi alla var där för att stödja den kampen.
Tillsammans med Birgitta Ohlsson talade jag för att visa på att det finns stöd för demokratirörelsen i Iran även bland svenska politiker. Att det finns de röster ibland oss som inte låter oss tystas, lugnas eller glömmas. Tyvärr dök inte socialdemokraternas Mona Sahlin upp, som det var utlovat att hon skulle. Ett tight schema kan göra sådant, förmodar jag. Det var ändå en fantastiskt fin stämning under sammankomsten på kvällen och jag var närmast chockad över vilket oerhört varmt välkomnande jag och Birgitta fick. Ett bemötande som även utsträckte sig till Svart Måndags tidigare ordförande Niklas Starow och nuvarande vice ordförande Jens Odsvall som också var på plats. Niklas Starow hela vägen från Skåne.
Det var en väldigt ovan känsla att bli så oerhört hyllad, trots att jag inte gjort mycket mer än att ta det iranska folkets sida i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och att agera för något jag själv tror på och brinner för. Den verkliga hjälten var definitivt inte jag, Birgitta, Niklas eller Jens. Den riktiga hjälten var sannolikt Dara. Och förstås alla de övriga som kämpar och lider och oroar sig för sina familjer, släktingar, vänner och andra hemma i Iran. Eller alla de som kämpar på plats i Iran och som får alldeles för litet uppmärksamhet och stöd från den övriga världen i sin kamp. Jag blev rörd av den oerhörda tacksamhet och uppmärksamhet jag möttes av som en av få röster som hörs och som bryr sig. Jag uppskattar det oerhört. Ett stort tack till arrangörerna i Green Democracy. Och ett stort tack dessutom till de tjejer och killar som dessutom är engagerade idag inom Nätverket Svart Måndag vid sidan av sitt engagemang i den direkta Iranfrågan. Ni är alla fantastiska!
Kvällen fortsatte sedan med en middag och slutade som sagt sent. Trist att jag skulle upp vid halv fem, men det är smällar man får ta.
De närmaste projekten just nu är att delta i en intervju i det lokala partiorganet Huddingeliberalen, bistå med input i två projekt kopplade till identitet och gender på Södertörns Högskola, ett partimöte med Folkpartiet där jag ska bekräfta min kandidatur till riksdagen för Folkpartiet i Stockholms län och litet annat. Nätverket Svart Måndag kommer även att inom kort anordna ett fyllnadsval för att tillsätta en ny valberedning. Styrelsen bör hålla ögonen öppna för en kallelse som jag räknar med ska droppa in i dagarna.
Andra projekt är ett troligt samarbete kring studiecirklar i Studiefrämjandets regi i samarbete med Nätverket Svart Måndag. Ytterligare ett par liknande projekt på olika håll är planerade. NSM kommer i högre grad än någonsin att satsa på folkbildning i framtiden.
Det ser ut att bli någorlunda stressigt, men väldigt intressant, även en stund in i framtiden. Och här trodde jag på en lugn höstvinter. Det fick jag äta upp på en gång.
2009-08-05
Pressmeddelande från Fp: Demokratibistånd till Iran
Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna i riksdagen 2009-08-05
Utrikespolitisk talesperson Birgitta Ohlsson (FP):
Demokratibistånd till Iran
- Sjösätt en biståndsfond för den iranska demokratirörelsen. Det blir aldrig demokrati i Iran utan iranska demokrater. Trots lågkonjunkturen väljer Alliansregeringen inför höstens biståndsbudget att prioritera arbetet för demokrati. Låt stödet också nå iranier som vet att ett annat Iran än mullornas är möjligt.
Det säger Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP), med anledning av att Mahmoud Ahmadinejad ominstallerats som den islamiska republiken Irans president för en andra mandatperiod. Sedan valet 12 juni har många oppositionella i Iran fängslats.
- Demokrati kan aldrig byggas utifrån eller ovanifrån, varken med vapen eller enbart pengar. Men demokratikämpar i Iran behöver stöd både politiskt, moraliskt och finansiellt. Sverige och EU får inte vända bort blicken. Svenskt bistånd har genom historien spelat stor roll för att främja demokrati i länder som Sydafrika och Zimbabwe. Utvecklingen i Iran är en av vår tids mest avgörande säkerhetspolitiska frågor och är en global angelägenhet, säger Birgitta Ohlsson.
Birgitta Ohlsson artikel ”Vik bistånd till Irans frihetskamp” publicerad i SvD:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3155915.svd
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP)
Jenny Sonesson, pressekreterare
Utrikespolitisk talesperson Birgitta Ohlsson (FP):
Demokratibistånd till Iran
- Sjösätt en biståndsfond för den iranska demokratirörelsen. Det blir aldrig demokrati i Iran utan iranska demokrater. Trots lågkonjunkturen väljer Alliansregeringen inför höstens biståndsbudget att prioritera arbetet för demokrati. Låt stödet också nå iranier som vet att ett annat Iran än mullornas är möjligt.
Det säger Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP), med anledning av att Mahmoud Ahmadinejad ominstallerats som den islamiska republiken Irans president för en andra mandatperiod. Sedan valet 12 juni har många oppositionella i Iran fängslats.
- Demokrati kan aldrig byggas utifrån eller ovanifrån, varken med vapen eller enbart pengar. Men demokratikämpar i Iran behöver stöd både politiskt, moraliskt och finansiellt. Sverige och EU får inte vända bort blicken. Svenskt bistånd har genom historien spelat stor roll för att främja demokrati i länder som Sydafrika och Zimbabwe. Utvecklingen i Iran är en av vår tids mest avgörande säkerhetspolitiska frågor och är en global angelägenhet, säger Birgitta Ohlsson.
Birgitta Ohlsson artikel ”Vik bistånd till Irans frihetskamp” publicerad i SvD:
http://www.svd.se/opinion/
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP)
Jenny Sonesson, pressekreterare
2009-06-22
Pressmeddelande: Folkpartiet 2009-06-22 - Kalla upp Irans ambassadör i Stockholm
Pressmeddelande från Folkpartiet liberalerna i riksdagen 2009-06-22
Birgitta Ohlsson (FP) om våldet i Iran:
Kalla upp Irans ambassadör i Stockholm
- Italiens utrikesminister Franco Frattini har beordrat den italienska ambassaden i Teheran att bistå skadade demonstranter. Nyhetsbyrån Reuters uppger att Franco Frattini på onsdag denna vecka under ett möte i Stockholm kommer föreslå att EU-ländernas ambassader i Iran samordnar humanitär hjälp. Utrikesminister Carl Bildt bör stödja initiativet. Folkpartiet har i en veckas tid krävt att svenska ambassaden i Teheran ska hjälpa skyddssökande.
Det säger Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP), med anledning av situationen i Iran. Revolutionsgardet i Iran har officiellt meddelat att de kommer att agera mot demonstrationer. BBC har under måndagen avslöjat att Nokia Siemens Network försett regimen i Iran med teknik för att övervaka medborgarnas kommunikation.
- Irans ambassadör i Stockholm bör omgående kallas upp till UD. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes regeringar har alla kallat upp de iranska ambassadörerna för att kritisera regimens våld mot frihetsaktivister. Det är dags att Sverige sållar sig till de EU-länder som kraftfullt markerar mot diktaturen i Iran, kräver Birgitta Ohlsson.
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP)
En högst egen reflektion såhär på nattkröken:
Problemet just nu är att Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt fegar ur. Det är totalt oförsvarligt!
Det är dags att Sverige tar initiativ i denna frågan. Hur ska vi annars kunna stå med rak rygg under ordförandeskapet? Tomtarna på Rosenbad får faktiskt ta och börja öka tempot en aning och morska upp sig! Nå, Carl? Ska vi verkligen behöva skämmas för att vi är svenskar, tycker du?
Ta ditt ansvar, visa handlingskraft och se till att den svenska beskickningen slår upp sina dörrar per omgående!
Birgitta Ohlsson (FP) om våldet i Iran:
Kalla upp Irans ambassadör i Stockholm
- Italiens utrikesminister Franco Frattini har beordrat den italienska ambassaden i Teheran att bistå skadade demonstranter. Nyhetsbyrån Reuters uppger att Franco Frattini på onsdag denna vecka under ett möte i Stockholm kommer föreslå att EU-ländernas ambassader i Iran samordnar humanitär hjälp. Utrikesminister Carl Bildt bör stödja initiativet. Folkpartiet har i en veckas tid krävt att svenska ambassaden i Teheran ska hjälpa skyddssökande.
Det säger Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP), med anledning av situationen i Iran. Revolutionsgardet i Iran har officiellt meddelat att de kommer att agera mot demonstrationer. BBC har under måndagen avslöjat att Nokia Siemens Network försett regimen i Iran med teknik för att övervaka medborgarnas kommunikation.
- Irans ambassadör i Stockholm bör omgående kallas upp till UD. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes regeringar har alla kallat upp de iranska ambassadörerna för att kritisera regimens våld mot frihetsaktivister. Det är dags att Sverige sållar sig till de EU-länder som kraftfullt markerar mot diktaturen i Iran, kräver Birgitta Ohlsson.
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson (FP)
En högst egen reflektion såhär på nattkröken:
Problemet just nu är att Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt fegar ur. Det är totalt oförsvarligt!
Det är dags att Sverige tar initiativ i denna frågan. Hur ska vi annars kunna stå med rak rygg under ordförandeskapet? Tomtarna på Rosenbad får faktiskt ta och börja öka tempot en aning och morska upp sig! Nå, Carl? Ska vi verkligen behöva skämmas för att vi är svenskar, tycker du?
Ta ditt ansvar, visa handlingskraft och se till att den svenska beskickningen slår upp sina dörrar per omgående!
2008-09-26
FRA-överenskommelsen och Folkpartiet
Och så var beslutet taget inom alliansen. Det beslut som gjort att våra folkpartistiska kritiker har bestämt sig för att vända tillbaka hem.
Jag har litet blandade känslor kring det här än så länge. Det har hänt otroligt mycket. Vi har fått igenom många av de krav kritikerna faktiskt ställt upp. Det innebär inte att vi är framme och att vi därmed måste tystna. Vi har en lång väg kvar att gå. Samtidigt ska vi faktiskt ge cred till de som arbetat med detta förslaget för att de faktiskt lyssnat på oss så mycket som de ändå gjort. Det är historiskt. Vi har som folkrörelse lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid och på så få människor att detta kommer att hamna i historieböckerna. Om någon av er någonsin närt en önskan att hamna i historieböckerna och i barnens skolböcker, så har ni fått er chans nu. Att denna rörelsen hamnar i samhällskunskaps- och historieböckerna i framtiden är inte alls otroligt. Men som sagt... vi är inte framme helt och hållet.
Regeringspartierna har nu alltså enats om 15 punkter för att förstärka och förändra den hårt kritiserade FRA-lagen. Jag gillar inte nödvändigtvis tanken på att man gör en sådan här sak utan att först riva lagen och gå igenom grunderna till den ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv. Nu är vi dock i en situation där många av kritikerrörelsens önskemål faktiskt tagits tillvara. Då kan det trots allt vara bra att erkänna att mycket bra har skett, även om vi tydligt markerar att vi inte nått hela vägen fram. För det har vi absolut inte gjort.
Jag har sett kritiken mot Camilla Lindberg som hävdar att hon skulle ha svikit sina ideal och svikit FRA-kritikerna. Men jag kan personligen hävda att jag hade direktkontakt med just Camilla under hela tisdagskvällen och att jag därför följt hennes kamp. Det var svettigt för henne, men hon stod på sig och fick alla rätt utifrån sina personliga utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag tog också en kort prata med Agneta Berliner. Det var kritiskt för de sex tjejerna rätt länge, men det som är viktigt att känna till är följande:
Camilla och hennes fem kollegor ställde hårda krav. Camilla och Agneta lyckades få igenom samtliga sina krav för att godkänna lagen och agerade sedan därefter. Att flera av de sex nu har givit sitt ok har inte att göra med svek. Det har inte att göra med att de fallit till föga eller låtit partipiskan få ett övertag gentemot dem. Snarare tvärtom. Birgitta Ohlsson är fortfarande kritisk och tveksam, som jag förstått det, och jag förstår det också. Jag ska förklara det vidare i mitt nästa inlägg genom att problematisera detta nya FRA-förslaget punkt för punkt.
I Camillas fall, åtminstone, borde det gå att finna de ursprungliga uttalanden hon gjorde efter sitt nej den 18 juni om man bara googlar litet grann. Men ska vi vara helt ärliga, så har hon fått igenom samtliga de punkter hon bedömde som kritiska för hennes val att trycka på nejknappen under omröstningen.
Om man ställer upp en serie krav för att godkänna ett lagförslag och utifrån dessa krav ställer sig på tvären och röstar nej, skulle jag uppleva det som oerhört inkonsekvent, respektlöst och populistiskt att inte hålla fast vid just dessa punkter. Har Camilla nu fått igenom sina krav, förväntar jag mig att hon som rakryggad politiker står fast vid sin ståndpunkt och därför accepterar de kompletteringar som gjorts. Faktum är att vi aldrig kommit så långt som vi gjort om det inte varit för att Camilla röstade nej och att Birgitta lade ned sin röst. Vi har de två otroligt modiga och starka kvinnorna att tacka för otroligt mycket. Glöm nu inte det!
Vi har även de här sex personerna att tacka för att Folkpartiet tog en såpass stark kravlista med sig, utifrån förutsättningarna, som de gjorde när de sedan kom till regeringens förhandlingsbord.
Att vi sedan har ett par bitar kvar att lyfta i är en helt annan sak. Mitt intryck av Camilla, Agneta och flera av de andra kvinnorna som stått emot in i det sista är att de kommer fortsätta arbeta med detta, men nu med en helt annan respekt i ryggen från många av sina kollegor. Det innebär att de har en möjlighet att bli lyssnade på och att de fortfarande kan åstadkomma väldigt mycket under den process som nu tar vid för att specifiera och konkretisera.
Överenskommelsen från igår är inte en färdig uppgörelse. Det är inte ett färdigt förlag. Det är en handlingsplan att utgå ifrån.
Jag ser det som nödvändigt att vi nu ger stöd till Camilla och hennes kollegor under arbetet som tar vid och ser till att vi så mycket som möjligt pitchar de frågor vi vill att de tar upp. Jag vill gärna se att de fortsätter ha en positiv opinion i ryggen, då det naturligtvis stärker viljan att fortsätta kämpa för våra åsikter och önskemål, men också ger dem den cred de faktiskt förtjänar och kan behöva för att återuppbygga sina egna krafter efter allt det här.
Ännu är inte detta över. När arbetet att nysta ut detta tar vid, ska vi se till att de resterande punkterna kommer upp på dagordningen likaså. Det gör vi bäst genom att föra konkreta och positiva diskussioner. Faktum är att vi fått igenom en stor del av de kraven vi som kritiker har ställt. Åtminstone om de här pekarna förvaltas på rätt sätt. Ska de förvaltas på rätt sätt, måste vi också vara där och gräva, bygga och putsa. Ge inte tappt nu. Vi har inte råd med det...
Jag tycker, och det är jag säker på att Camilla och de andra håller med om, att vi fortfarande har en bit kvar. Det vi fått nu är en relativt långtgående och omfattande handlingsplan för ett arbete som kommer att fortgå resten av hösten. En handlingsplan som redan från början tar hänsyn till flera av de viktigaste punkterna FRA-kritikerna har haft. Dock återstår arbetet kring att definiera och förtydliga på flera punkter. Vi har ett par utredningar som ska göras. De kanske inte täcker upp för vår önskan om en parlamentarisk utredning, men de ska utredas. Om det blir seriösa utredningar utav detta, så har vi kommit långt.
Att jag fortfarande hävdar att en parlamentarisk utredning och en omstart på hela processen skulle varit det bästa är dock fortfarande något jag står fast vid.
Frågan är bara vad en parlamentarisk utredning driven av i första hand socialdemokrater och moderater hade lett till. Rent konkret.
Hade arbetssättet varit tillräckligt öppet och konkret inriktat på de frågor vi har tagit upp, eller skulle det varit ett spel för gallerierna?
Min bedömning är att de sex folkpartisterna beslöt att en hyfsat stark grund för en fortsatt diskussion och ett rätt långtgående förslag nu var bättre än att sätta allting i händerna på ett socialdemokratiskt parti som inte riktigt varit jättetydliga och ett moderat parti som just inte fungerat alls i den här frågan. Jag menar... förlåt mig nu, men moderaterna har ju totalt havererat i den här frågan. Tystnaden har varit total och jag själv anser att statsminister Reinfeldt har skött sig så dåligt och skyggat så enormt att det är läge att ifrågasätta hans förmåga till ledarskap.
En sådan velig och tystlåten statsminister vill inte jag se nästa gång vi drabbas av en omfattande naturkatastrof eller en nationell eller internationell kris som riskerar att drabba stora mängder svenska medborgare. Jag kan absolut förstå att somliga tvekar över att ge den här frågan i händerna på ett parti som inte är tydliga nog eller på ett parti som inte har en jäkla susning om vad de faktiskt sysslar med eller på vilket ben de ska stå.
Utifrån det perspektivet... Ska de sex välja mellan två mindre bra ting, så väljer de kanske det mindre dåliga... Alltså att ta den vägen som just i denna stunden tycks dem allra mest framkomlig... Det kan jag respektera ändå. Även om jag själv önskar mig en ordentlig utredning i vilket fall som helst. Vill Reinfeldt ge mig det i julklapp, så skulle ingen vara gladare än jag...
Jag räknar faktiskt också med att ett godkännande från en riksdagsledamots sida utifrån den goda vilja som visats och de positiva ändringar som gjorts lika gärna kan komma att dras tillbaka vid behov. Om det inte blir riktigt som de tänkt sig när det väl kommer till kritan.
Stödet kan dras tillbaka från samtliga sex ledamöter och kanske även andra. Förutsatt att de får igenom sina krav även under den framtida manglingen, så tycker jag att de gör ett bra jobb. Men detta är inte det färdiga resultatet. De har givit sitt ok till fortsatta förhandlingar och fortsatta konkretiseringar. De har öppnat upp dörren för en vidareutveckling av allt det här. Om de inte tycker att middagen passar i slutet på dagen, är jag övertygad om att de alla är starka nog och uppbär kurage nog att ställa sig upp och säga stopp ytterligare en gång.
Åtminstone om vi lämnar dörren öppen för dem att göra så...
Behåll dörren öppen!
OCH vi ska komma ihåg att det är oerhört tufft att påverka politiska processer på den här nivån. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte, så är detta ett hårt arbete. Man kanske inte kan få alla rätt på en gång. Att få åtta eller nio rätt av tio är faktiskt inte illa pinkat. Nu siktar vi på att få alla rätt i slutändan, men jag tar hellre nio av tio rätt från start än nöjer mig med fyra eller fem på samma skala bara för att jag stirrat mig blind på principer. Vill jag åstadkomma resultat, väljer jag att göra det utifrån den väg jag upplever som mest framkomlig för att mina egna syften och värderingar ska beaktas och uppfyllas.
Jag har litet blandade känslor kring det här än så länge. Det har hänt otroligt mycket. Vi har fått igenom många av de krav kritikerna faktiskt ställt upp. Det innebär inte att vi är framme och att vi därmed måste tystna. Vi har en lång väg kvar att gå. Samtidigt ska vi faktiskt ge cred till de som arbetat med detta förslaget för att de faktiskt lyssnat på oss så mycket som de ändå gjort. Det är historiskt. Vi har som folkrörelse lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid och på så få människor att detta kommer att hamna i historieböckerna. Om någon av er någonsin närt en önskan att hamna i historieböckerna och i barnens skolböcker, så har ni fått er chans nu. Att denna rörelsen hamnar i samhällskunskaps- och historieböckerna i framtiden är inte alls otroligt. Men som sagt... vi är inte framme helt och hållet.
Regeringspartierna har nu alltså enats om 15 punkter för att förstärka och förändra den hårt kritiserade FRA-lagen. Jag gillar inte nödvändigtvis tanken på att man gör en sådan här sak utan att först riva lagen och gå igenom grunderna till den ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv. Nu är vi dock i en situation där många av kritikerrörelsens önskemål faktiskt tagits tillvara. Då kan det trots allt vara bra att erkänna att mycket bra har skett, även om vi tydligt markerar att vi inte nått hela vägen fram. För det har vi absolut inte gjort.
Jag har sett kritiken mot Camilla Lindberg som hävdar att hon skulle ha svikit sina ideal och svikit FRA-kritikerna. Men jag kan personligen hävda att jag hade direktkontakt med just Camilla under hela tisdagskvällen och att jag därför följt hennes kamp. Det var svettigt för henne, men hon stod på sig och fick alla rätt utifrån sina personliga utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag tog också en kort prata med Agneta Berliner. Det var kritiskt för de sex tjejerna rätt länge, men det som är viktigt att känna till är följande:
Camilla och hennes fem kollegor ställde hårda krav. Camilla och Agneta lyckades få igenom samtliga sina krav för att godkänna lagen och agerade sedan därefter. Att flera av de sex nu har givit sitt ok har inte att göra med svek. Det har inte att göra med att de fallit till föga eller låtit partipiskan få ett övertag gentemot dem. Snarare tvärtom. Birgitta Ohlsson är fortfarande kritisk och tveksam, som jag förstått det, och jag förstår det också. Jag ska förklara det vidare i mitt nästa inlägg genom att problematisera detta nya FRA-förslaget punkt för punkt.
I Camillas fall, åtminstone, borde det gå att finna de ursprungliga uttalanden hon gjorde efter sitt nej den 18 juni om man bara googlar litet grann. Men ska vi vara helt ärliga, så har hon fått igenom samtliga de punkter hon bedömde som kritiska för hennes val att trycka på nejknappen under omröstningen.
Om man ställer upp en serie krav för att godkänna ett lagförslag och utifrån dessa krav ställer sig på tvären och röstar nej, skulle jag uppleva det som oerhört inkonsekvent, respektlöst och populistiskt att inte hålla fast vid just dessa punkter. Har Camilla nu fått igenom sina krav, förväntar jag mig att hon som rakryggad politiker står fast vid sin ståndpunkt och därför accepterar de kompletteringar som gjorts. Faktum är att vi aldrig kommit så långt som vi gjort om det inte varit för att Camilla röstade nej och att Birgitta lade ned sin röst. Vi har de två otroligt modiga och starka kvinnorna att tacka för otroligt mycket. Glöm nu inte det!
Vi har även de här sex personerna att tacka för att Folkpartiet tog en såpass stark kravlista med sig, utifrån förutsättningarna, som de gjorde när de sedan kom till regeringens förhandlingsbord.
Att vi sedan har ett par bitar kvar att lyfta i är en helt annan sak. Mitt intryck av Camilla, Agneta och flera av de andra kvinnorna som stått emot in i det sista är att de kommer fortsätta arbeta med detta, men nu med en helt annan respekt i ryggen från många av sina kollegor. Det innebär att de har en möjlighet att bli lyssnade på och att de fortfarande kan åstadkomma väldigt mycket under den process som nu tar vid för att specifiera och konkretisera.
Överenskommelsen från igår är inte en färdig uppgörelse. Det är inte ett färdigt förlag. Det är en handlingsplan att utgå ifrån.
Jag ser det som nödvändigt att vi nu ger stöd till Camilla och hennes kollegor under arbetet som tar vid och ser till att vi så mycket som möjligt pitchar de frågor vi vill att de tar upp. Jag vill gärna se att de fortsätter ha en positiv opinion i ryggen, då det naturligtvis stärker viljan att fortsätta kämpa för våra åsikter och önskemål, men också ger dem den cred de faktiskt förtjänar och kan behöva för att återuppbygga sina egna krafter efter allt det här.
Ännu är inte detta över. När arbetet att nysta ut detta tar vid, ska vi se till att de resterande punkterna kommer upp på dagordningen likaså. Det gör vi bäst genom att föra konkreta och positiva diskussioner. Faktum är att vi fått igenom en stor del av de kraven vi som kritiker har ställt. Åtminstone om de här pekarna förvaltas på rätt sätt. Ska de förvaltas på rätt sätt, måste vi också vara där och gräva, bygga och putsa. Ge inte tappt nu. Vi har inte råd med det...
Jag tycker, och det är jag säker på att Camilla och de andra håller med om, att vi fortfarande har en bit kvar. Det vi fått nu är en relativt långtgående och omfattande handlingsplan för ett arbete som kommer att fortgå resten av hösten. En handlingsplan som redan från början tar hänsyn till flera av de viktigaste punkterna FRA-kritikerna har haft. Dock återstår arbetet kring att definiera och förtydliga på flera punkter. Vi har ett par utredningar som ska göras. De kanske inte täcker upp för vår önskan om en parlamentarisk utredning, men de ska utredas. Om det blir seriösa utredningar utav detta, så har vi kommit långt.
Att jag fortfarande hävdar att en parlamentarisk utredning och en omstart på hela processen skulle varit det bästa är dock fortfarande något jag står fast vid.
Frågan är bara vad en parlamentarisk utredning driven av i första hand socialdemokrater och moderater hade lett till. Rent konkret.
Hade arbetssättet varit tillräckligt öppet och konkret inriktat på de frågor vi har tagit upp, eller skulle det varit ett spel för gallerierna?
Min bedömning är att de sex folkpartisterna beslöt att en hyfsat stark grund för en fortsatt diskussion och ett rätt långtgående förslag nu var bättre än att sätta allting i händerna på ett socialdemokratiskt parti som inte riktigt varit jättetydliga och ett moderat parti som just inte fungerat alls i den här frågan. Jag menar... förlåt mig nu, men moderaterna har ju totalt havererat i den här frågan. Tystnaden har varit total och jag själv anser att statsminister Reinfeldt har skött sig så dåligt och skyggat så enormt att det är läge att ifrågasätta hans förmåga till ledarskap.
En sådan velig och tystlåten statsminister vill inte jag se nästa gång vi drabbas av en omfattande naturkatastrof eller en nationell eller internationell kris som riskerar att drabba stora mängder svenska medborgare. Jag kan absolut förstå att somliga tvekar över att ge den här frågan i händerna på ett parti som inte är tydliga nog eller på ett parti som inte har en jäkla susning om vad de faktiskt sysslar med eller på vilket ben de ska stå.
Utifrån det perspektivet... Ska de sex välja mellan två mindre bra ting, så väljer de kanske det mindre dåliga... Alltså att ta den vägen som just i denna stunden tycks dem allra mest framkomlig... Det kan jag respektera ändå. Även om jag själv önskar mig en ordentlig utredning i vilket fall som helst. Vill Reinfeldt ge mig det i julklapp, så skulle ingen vara gladare än jag...
Jag räknar faktiskt också med att ett godkännande från en riksdagsledamots sida utifrån den goda vilja som visats och de positiva ändringar som gjorts lika gärna kan komma att dras tillbaka vid behov. Om det inte blir riktigt som de tänkt sig när det väl kommer till kritan.
Stödet kan dras tillbaka från samtliga sex ledamöter och kanske även andra. Förutsatt att de får igenom sina krav även under den framtida manglingen, så tycker jag att de gör ett bra jobb. Men detta är inte det färdiga resultatet. De har givit sitt ok till fortsatta förhandlingar och fortsatta konkretiseringar. De har öppnat upp dörren för en vidareutveckling av allt det här. Om de inte tycker att middagen passar i slutet på dagen, är jag övertygad om att de alla är starka nog och uppbär kurage nog att ställa sig upp och säga stopp ytterligare en gång.
Åtminstone om vi lämnar dörren öppen för dem att göra så...
Behåll dörren öppen!
OCH vi ska komma ihåg att det är oerhört tufft att påverka politiska processer på den här nivån. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte, så är detta ett hårt arbete. Man kanske inte kan få alla rätt på en gång. Att få åtta eller nio rätt av tio är faktiskt inte illa pinkat. Nu siktar vi på att få alla rätt i slutändan, men jag tar hellre nio av tio rätt från start än nöjer mig med fyra eller fem på samma skala bara för att jag stirrat mig blind på principer. Vill jag åstadkomma resultat, väljer jag att göra det utifrån den väg jag upplever som mest framkomlig för att mina egna syften och värderingar ska beaktas och uppfyllas.
Nu handlar det mer om att lägga kraften på att föra diskussionerna vidare kring de specifikationer och förklaringar som måste till. Att se till att de utredningar som ska tillsättas genomförs på ett seriöst, långsiktigt och rättssäkert vis.
Detta inlägg är pingat på Intressant.se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
