Jag räknar med att närvara på Sergels Torg ikväll. Demonstrationen ikväll sker för att hedra Pela Atroshi 11 år efter hennes död. Jag hoppas få se många av er andra på plats också. Snälla! Kom! Kom!
Kom inte bara för att fördöma vad som skett och sker. Kom också för att hylla friheten, livet, drömmarna och hoppet.
Det är otroligt viktigt att vi tar ansvar för att visa att hedersvåld och hedersmord aldrig är ok. Det är viktigt att förstå att detta inte enbart är något som berör en liten grupp människor som vi eventuellt inte kommer i kontakt med till vardags. Vi på Lugna gatan 10. Detta är något som händer i hela samhället. Varje dag. Det är ett problem som drabbat Pela och som drabbat Fadime med döden. Det har drabbat även många andra. Idag lever mängder av människor i rädsla såväl i Sverige som utomlands.
Problemet är inte bara någon annans. Problemet finns även i den så kallade svenska kulturen. Det drabbar även här unga tjejer, kvinnor, barn, hbt-personer och andra. Oavsett hudfärg, oavsett religion, kultur och etnicitet. Därför är det också allas ansvar. Vi är alla delaktiga. Vi är alla berörda. Det är allas vår skyldighet att säga stopp!
Det är vår förbannade skyldighet att ställa oss bredbenta och med gemensam röst tala om att vi inte accepterar och aldrig någonsin kommer acceptera den sortens våld som föds ur kontrollbehov, fördomar och maktstrukturer. Det är viktigt att vi visar att alla har rätten att själva bestämma över sitt liv, sin kropp, sin sexualitet och sina egna val. Det är nödvändigt att vi aldrig glömmer för att vi aldrig ska kunna svika nästa medmänniska som utsätts och som lever i rädsla och med fara för sitt liv. Vi måste finnas där. Vi måste ta ställning. Vi måste våga se. Och vi ska banne mig förändra!
Arrangerar gör Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen (GAPF). Inbjuden är förstås DU. Och du kommer få sällskap av ett flertal politiska partier, organisationer och enskilda.
Tid: kl. 18:00-19:00
Facebookevent här.
Talarlistan:
Inger Stark, Styrelseledamot i Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime.
Birgitta Ohlsson, EU minister (FP)
Sedika Mohammadi, Iranska kvinnors kamp för frihet.
Bibbi Steinertz, Kvinnor för fred.
Veronica Palm, Riksdagsledamot (S)
Désirée Pethrus Engström, Riksdagsledamot (KD)
Amineh Kakabawa, Riksdagsledamot (V)
Hillevi Engström, riksdagsledamot (M)
Live musik och sång av sångaren och styrelseledamoten i GAPF Jan Hammarlund under manifestationen.
Confrencie för manifestationen är Bayan Nasih.
Kontaktperson: Inger Stark,
Tele: 0706194124
E-mail: inger.stark@stockholm.se
Arrangör:
Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
Medarrangörer: Barnen Först, Kvinnor för fred, Alma Europa, Kulturella föreningen för kurder i Sverige, Varken hora eller Kuvad, Iranska flyktingars riksorganisation och Iranska kvinnors kamp för frihet
För mer information, ringa gärna Inger Stark på 0706-19 41 24, eller gå in på www.pelafadime.se
ALLA är hjärtligt välkomna på manifestationen kl 18:00 den 23 juni, 2010!
Glöm aldrig Pela och Fadime Riksföreningen.
www.pelafadime.se
GAPF Riksföreningen.
Köp! Pela & Fadime-bandet och bär det! Markera kampen mot hedersmord och rätten att bestämma över våra liv!
Bli medlem redan idag!
Tel: 070-441 10 75
Plusgiro: 400 92 96- 7
Intressant.
Visar inlägg med etikett Fadime. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fadime. Visa alla inlägg
2010-04-03
De talande kontroverserna och hederskulturen
Sanna Rayman skriver bra om den heta debatten kring Fadime och en eventuell staty till minne för hennes kamp och öde.
För en gångs skull, jag måste hålla med Sanna där, har vänsterfeministrörelsen lyckats träffa huvudet på spiken i sitt stöd för ett minnesmärke över Fadime. För en gångs skull gör de faktiskt rätt. Cred!
För en gångs skull tror jag faktiskt inte att det bara handlar om urvattnad och trött pseudoideologi modell vänster och jag tror inte att det handlar om att förtrycka någon part överhuvudtaget. Jag tror inte att det har att göra med relativisering av klasskamp, kriminalitet eller liknande. Jag tror inte att det har att göra med något överslätande av någonting alls bara för att kunna skaffa ytterligare en meningslös symbol för ingenting alls.
Amine Kakabaveh och alla de andra som driver kampen för att utmärka Fadime som en förebild i kampen för frihet från hedersvåld och hedersförtryck ska istället ha all positiv uppmärksamhet för sitt arbete. Varken hora eller kuvad är lätt att se som en frisk fläkt genom att de vågar stå för något som egentligen borde vara så uppenbart och så självklart för alla i det här landet. Rätten till sin egen vilja. Rätten till sin egen framtid. Rätten till sin egen åsikt. Rätten till sin egen kropp. Rätten till sitt eget liv. Även om man råkar bära runt på en snippa.
Det har inte med kulturer, etnicitet eller religioner att göra. Det har att göra med en föråldrad världsbild och en föråldrad kvinnosyn som vi bör och måste förpassa till forntiden.
Läs Sanna Raymans ledare på SvD idag och ta ställning, du också.
Det behövs fler positiva initiativ för att få fart på en aktuell och värdig feministiskt debatt i Sverige och i Världen igen.
--------------------------------------------------------
Sverige behöver det.
Därför att Sverige och svenskarna har själva inte gjort sig av med sin hederskultur idag. Hederskulturen är ingenting vi bara importerat i samband med immigrantströmmarna under de sista decennierna. Vi har vår alldeles egna fantastiska hedersvåldskultur. Inte minst underbyggd av socialdemokrater och kristdemokrater.
Idag talar vi om verklighetens folk på lika självklara villkor som vi talar om måndagskvällens inköpslista inför besöket på ICA. Vi talar om att alla som inte passar in i våra normer är värda att förtrycka till dess de förstår bättre. Jag själv ska tydligen aktivt hindras från en karriär i mitt eget parti om jag får tro den lokala partiledningen. Jag är nämligen för kontroversiell inte på grund av mina åsikter utan på grund av att jag genomfört en könskorrigerande behandling och juridiskt bytt könstillhörighet.
Idag förskjuts hundratals homo-, bi- och transsexuella varje år av sina familjer. Liksom jag blivit förskjuten av stora delar av min.
Idag riskerar transsexuella barn som ropar på hjälp att tas ifrån sina stöttande föräldrar av socialtanter med fördomar hemmahörande långt tillbaka i den kristna världens allra första och mörka tidevarv.
Idag drabbas hbt-personer som utsatts för övergrepp av dubbla bestraffningar då de hånas och baktalas av rättsapparatens företrädare (från polis till domstolar). Idag bestraffas de dubbelt då de nekas vård och ambulansfärder.
Idag får unga kvinnor som blir våldtagna höra att de får skylla sig själva eller att de borde ha klätt sig annorlunda. Att det är deras fel. Att de är horor. Att de får skylla sig själva och att de är sabbade för all framtid. Och än idag mobbas unga våldtäktsoffer ut av hela samhällen, samtidigt som de unga manliga gärningsmännen hyllas som hjältar. Har vi inte redan haft den debatten nu under de sista veckorna?
Än idag lever vi i ett samhälle där människor som jag, som bryter mot normerna, inte har rätten till ett vanligt arbete. Inte har rätten till en politisk karriär. Inte har rätten att kalla sig äkta människor. Inte har rätten att skaffa barn. Inte har rätten att slippa bli kallade horor, offer, untermensch efter ett övergrepp. Inte har rätten att bara få vara oss själva och vara stolta över det vi är.
Idag får unga mammor ofta spydiga kommentarer och nedsättande blickar på stan. Idag är fortfarande en sexuellt aktiv kvinna en hora, en trofé, en docka utan vilja. Idag är en kvinna per automatik ett våp, en lägre stående varelse och ett offer. Just offerskapet runt kvinnorna i dagens Sverige är skrämmande. Per automatik är vi alla offer - alltid.
På något skumt vis har den där första vågen av feminister för hundra år sedan misstolkats så till den höga och grova grad att alla former av penetration än idag anses som en skymf, som ett övergrepp och som en skam.
Än idag saknar kvinnor rätten att själva vilja ha sex och att avgöra när, var, hur och varför. Att själva vara i egenbestämmande över sin egen sexualitet. Att själva få styra över sin egen kropp, sin egen fortplantning, sina egna känslor och sina egna värderingar.
Än idag ska kvinnor straffas ut från arbetsmarknaden för att de föder och fostrar sina barn. Och än idag är det skamligt för en mamma att arbeta. EU-ministern Birgitta Ohlsson är inte det enda exemplet på det. Men ett väldigt talande sådant.
Än idag får småflickor höra att det är fult att peta sig "därnere" eller att de måste ha trosorna på så att det inte kommer in skit i slidan. Pojkarna, däremot, får gärna leka på. Trams!
Överallt i samhället idag förhärskar samma igenpyrda skitsnack och hedersideologi som vi sedan sitter och hävdar inte har med Sverige att göra. Kunde vi fortfarande bränna flickor på bål med lagens goda minne, skulle vi förmodligen inte ha en enda kvinna kvar här i landet. Möjligen med undantag för justitieminister Beatrice Ask då...
Hedersvåld handlar om moralism och en djävulsk massa köns- och sexrelaterat förtryck. Det handlar om fördomar gentemot kvinnor och gentemot människor som strider mot etablerade könsroller och sexuella normer.
Och det finns det lika mycket av bland oss pursvenskar som det finns bland våra invandrare.
En minnesplats eller staty till minne av Fadime har inte enbart att göra med något inbillat specifikt (till stor del inbillat) kurdiskt förtryck att göra. Det har att göra med alla människor i landet som på ett eller annat vis bryter mot normer och mot omvärldens förlegade föreställningar och fördomar. Det har att göra med varenda människa av kvinnokön i detta landet. Oavsett alla andra former av identitet. Oavsett alla andra former av ursprung.
Det här är för alla oss normbrytare som sticker ut av miljoner olika skäl. Det har att göra med alla oss som kämpar så inihelvete mycket för vår rätt att bara få vara människor.
Som alla andra.
Mikael Eriksson, Helen Törnqvist, Robsten, Niklas,
För en gångs skull, jag måste hålla med Sanna där, har vänsterfeministrörelsen lyckats träffa huvudet på spiken i sitt stöd för ett minnesmärke över Fadime. För en gångs skull gör de faktiskt rätt. Cred!
För en gångs skull tror jag faktiskt inte att det bara handlar om urvattnad och trött pseudoideologi modell vänster och jag tror inte att det handlar om att förtrycka någon part överhuvudtaget. Jag tror inte att det har att göra med relativisering av klasskamp, kriminalitet eller liknande. Jag tror inte att det har att göra med något överslätande av någonting alls bara för att kunna skaffa ytterligare en meningslös symbol för ingenting alls.
Amine Kakabaveh och alla de andra som driver kampen för att utmärka Fadime som en förebild i kampen för frihet från hedersvåld och hedersförtryck ska istället ha all positiv uppmärksamhet för sitt arbete. Varken hora eller kuvad är lätt att se som en frisk fläkt genom att de vågar stå för något som egentligen borde vara så uppenbart och så självklart för alla i det här landet. Rätten till sin egen vilja. Rätten till sin egen framtid. Rätten till sin egen åsikt. Rätten till sin egen kropp. Rätten till sitt eget liv. Även om man råkar bära runt på en snippa.
Det har inte med kulturer, etnicitet eller religioner att göra. Det har att göra med en föråldrad världsbild och en föråldrad kvinnosyn som vi bör och måste förpassa till forntiden.
Läs Sanna Raymans ledare på SvD idag och ta ställning, du också.
Det behövs fler positiva initiativ för att få fart på en aktuell och värdig feministiskt debatt i Sverige och i Världen igen.
--------------------------------------------------------
Sverige behöver det.
Därför att Sverige och svenskarna har själva inte gjort sig av med sin hederskultur idag. Hederskulturen är ingenting vi bara importerat i samband med immigrantströmmarna under de sista decennierna. Vi har vår alldeles egna fantastiska hedersvåldskultur. Inte minst underbyggd av socialdemokrater och kristdemokrater.
Idag talar vi om verklighetens folk på lika självklara villkor som vi talar om måndagskvällens inköpslista inför besöket på ICA. Vi talar om att alla som inte passar in i våra normer är värda att förtrycka till dess de förstår bättre. Jag själv ska tydligen aktivt hindras från en karriär i mitt eget parti om jag får tro den lokala partiledningen. Jag är nämligen för kontroversiell inte på grund av mina åsikter utan på grund av att jag genomfört en könskorrigerande behandling och juridiskt bytt könstillhörighet.
Idag förskjuts hundratals homo-, bi- och transsexuella varje år av sina familjer. Liksom jag blivit förskjuten av stora delar av min.
Idag riskerar transsexuella barn som ropar på hjälp att tas ifrån sina stöttande föräldrar av socialtanter med fördomar hemmahörande långt tillbaka i den kristna världens allra första och mörka tidevarv.
Idag drabbas hbt-personer som utsatts för övergrepp av dubbla bestraffningar då de hånas och baktalas av rättsapparatens företrädare (från polis till domstolar). Idag bestraffas de dubbelt då de nekas vård och ambulansfärder.
Idag får unga kvinnor som blir våldtagna höra att de får skylla sig själva eller att de borde ha klätt sig annorlunda. Att det är deras fel. Att de är horor. Att de får skylla sig själva och att de är sabbade för all framtid. Och än idag mobbas unga våldtäktsoffer ut av hela samhällen, samtidigt som de unga manliga gärningsmännen hyllas som hjältar. Har vi inte redan haft den debatten nu under de sista veckorna?
Än idag lever vi i ett samhälle där människor som jag, som bryter mot normerna, inte har rätten till ett vanligt arbete. Inte har rätten till en politisk karriär. Inte har rätten att kalla sig äkta människor. Inte har rätten att skaffa barn. Inte har rätten att slippa bli kallade horor, offer, untermensch efter ett övergrepp. Inte har rätten att bara få vara oss själva och vara stolta över det vi är.
Idag får unga mammor ofta spydiga kommentarer och nedsättande blickar på stan. Idag är fortfarande en sexuellt aktiv kvinna en hora, en trofé, en docka utan vilja. Idag är en kvinna per automatik ett våp, en lägre stående varelse och ett offer. Just offerskapet runt kvinnorna i dagens Sverige är skrämmande. Per automatik är vi alla offer - alltid.
På något skumt vis har den där första vågen av feminister för hundra år sedan misstolkats så till den höga och grova grad att alla former av penetration än idag anses som en skymf, som ett övergrepp och som en skam.
Än idag saknar kvinnor rätten att själva vilja ha sex och att avgöra när, var, hur och varför. Att själva vara i egenbestämmande över sin egen sexualitet. Att själva få styra över sin egen kropp, sin egen fortplantning, sina egna känslor och sina egna värderingar.
Än idag ska kvinnor straffas ut från arbetsmarknaden för att de föder och fostrar sina barn. Och än idag är det skamligt för en mamma att arbeta. EU-ministern Birgitta Ohlsson är inte det enda exemplet på det. Men ett väldigt talande sådant.
Än idag får småflickor höra att det är fult att peta sig "därnere" eller att de måste ha trosorna på så att det inte kommer in skit i slidan. Pojkarna, däremot, får gärna leka på. Trams!
Överallt i samhället idag förhärskar samma igenpyrda skitsnack och hedersideologi som vi sedan sitter och hävdar inte har med Sverige att göra. Kunde vi fortfarande bränna flickor på bål med lagens goda minne, skulle vi förmodligen inte ha en enda kvinna kvar här i landet. Möjligen med undantag för justitieminister Beatrice Ask då...
Hedersvåld handlar om moralism och en djävulsk massa köns- och sexrelaterat förtryck. Det handlar om fördomar gentemot kvinnor och gentemot människor som strider mot etablerade könsroller och sexuella normer.
Och det finns det lika mycket av bland oss pursvenskar som det finns bland våra invandrare.
En minnesplats eller staty till minne av Fadime har inte enbart att göra med något inbillat specifikt (till stor del inbillat) kurdiskt förtryck att göra. Det har att göra med alla människor i landet som på ett eller annat vis bryter mot normer och mot omvärldens förlegade föreställningar och fördomar. Det har att göra med varenda människa av kvinnokön i detta landet. Oavsett alla andra former av identitet. Oavsett alla andra former av ursprung.
Det här är för alla oss normbrytare som sticker ut av miljoner olika skäl. Det har att göra med alla oss som kämpar så inihelvete mycket för vår rätt att bara få vara människor.
Som alla andra.
Mikael Eriksson, Helen Törnqvist, Robsten, Niklas,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
