Förlåt mig Fader, ty jag har syndat (reprise)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.



Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.


Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.


Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!



Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.


Gå!




Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.

Intressant.

Aktivista för RFSL under valrörelsen?

Jag vidarebefordrar för att se om intresset kanske finns hos er läsare här att delta. Man vet ju aldrig. Låter hemskt kul och väldigt viktigt i alla fall. Hoppa på om du kan.


Under Almedalsveckan lanserar RFSL sin valrörelsekampanj, ”Verklighetens folk”. Kampanjen syftar till att lyfta fram ”5 verkliga krav” som ska ge en bättre lagstiftning och bättre levnadsvillkor för hbt-personer i Sverige. För att vi ska få uppmärksamhet kring våra krav för ett bättre hbt –Sverige behöver vi din hjälp!

Två veckor innan valdagen (19 september) kommer RFSL:s kontor att göras om till en ordentlig ”Boot Camp” för organisationens aktiviteter under valrörelsen. Vi behöver dig som stödjer våra krav och som på kort tid kan ställa upp på olika aktiviteter, så som manifestationer, utdelning av flyers, affischer och liknande i RFSL:s regi runt om i Sverige.

Vi kommer också att smygstarta kampanjen lite under Politikerveckan i Almedalen och Stockholm Pride.

RFSL kommer att lyfta följande fem sakområden under valrörelsen:

• Familjepolitik
• Asyl och migration
• Vård för transpersoner
• Smittskyddslagen
• Hbt-kompetens inom vård och skola

Mer detaljerad information om sakområdena är under utveckling och lanseras inom kort.

I den här facebookgruppen kommer vi att uppdatera med löpande information om valrörelsekampanjen, inriktning, pressmeddelanden och tillfällen där vi behöver hjälp av aktivister med att genomföra aktiviteter som vi vill arrangera under valrörelsen.

Vill du vara aktivist? Skicka ett mejl med dina kontaktuppgifter till: ulrika.westerlund@rfsl.se och christian.antoni.mollerop@rfsl.se.

Hälsningar från RFSL

Ulrika Westerlund
Förbundsordförande

Christian A. Möllerop
Vice förbundsordförande

Mötet med Hägglund

Under min tågresa med ministrar och partiledare under förra veckan passade jag på att ta en kort prata med Göran Hägglund (Kd) rörande ett par frågor som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, men som Alliansen faktiskt schabblat bort till mycket stor del.

Framför allt det faktum att transsexuella och intersexuella i Sverige fortfarande lever under kniven från statens sida. Tvångssteriliseringarna måste bort till vilket pris som helst. Och dessutom ville jag veta vad som händer rörande regelverken som styr det praxisförbud som finns mot att transsexuella ska få adoptera och inte minst börja gräva där man senast såg till SOU 2007:16 (pdf) i färd med att bli permanent nedgrävd.

Förstås hinner inte mycket sägas på ett kort samtal och jag förväntade mig inga storvulna gester från pappan till hela den intressanta berättelsen om Verklighetens folk. Men vad jag fick reda på var bland annat följande:

SOU'n kommer troligen inte att nystas upp i sin helhet i första taget.

Mina försök att dela upp SOU'n i flera lagom stora munsbitar beroende på ämne och sedan dela ut dem till ett flertal respektive ansvariga ministrar uppmuntras av Hägglund som tycker att det är nästan så det måste göras om något alls ska hända. Av flera skäl.

1. Till att börja med finns det definitivt saker som ingen av oss vill se i framtiden. Kravet att behöva skilja sig för att få genomgå ett juridiskt könsbyte är absurt. Tvångssteriliseringarna verkar inte ens Hägglund vilja ha. Även om han förstås inte riktigt verkar bekväm med tanken på att transpersoner ska kunna få barn eller att pappor ska belamra sängarna på BB, annat än om de svimmar av pappaförlossningsskräck. Men det innebär kanske inte att Hägglund till nöds är jätteförtjust i själva tvångssteriliseringsförfarandet som sådant. Han verkar faktiskt på något vis mer liberal än många andra i partiet han företräder. Även om det knappast kan sägas vara mycket att skryta med (pdf). Och jag kommer nog att hålla honom hårt bunden vid skampålen för verklighetens folk ett tag till.

2. Och här har vi förstås den andra anledningen. Hägglund är förstås för slipad för att säga det rätt ut, men han verkar ganska beklämd av hela frågan och jag undrar om inte en uppdelning på andra ministrar skulle underlätta för såväl Hägglund som för hela kristdemokratin på något vis, genom att vi alltså inte längre behöver lasta allt detta jobbiga i knät på honom. Kristdemokraterna slipper framstå som alltför hbt-vänliga, vilket skulle göra betydligt mycket ondare än något annat rent politiskt och vi andra skulle vara så vansinnigt nöjda med att äntligen förpassa de stenåldersmässiga lagarna 1972:119 och 1944:133 till historien. Win win...

3. Rent praktiskt skulle en uppdelning kunna innebära att vissa vansinniga förslag förpassas till cylinderarkivet mer permanent och att en del andra lösningar dyker upp istället. Det kan hända att vi får igenom vissa saker snabbare om vi inte måste ha otäcka fascistoida kvarnstenar om nackarna då vi springer mot mål med de godbitar vi egentligen vill ha.

Jag hoppas kunna muta till mig ett eller ett par möten till nu inom en framtid, med tanke på att Göran numera vet vem jag är. Vi sågs ytterligare litet grann dagarna efter detta, bland annat i samband med släppet av Politik 2.0. Och uppenbart är att jag är väl igenkänd idag. Vilket jag inte var förr.

Och däri ligger nog den allra största framgången med såväl mötet som med hela tågresan för min del. Att människor som verkligen borde ha träffat en transperson in real life och som verkligen borde komma över skräcken över att trans kanske eventuellt skulle smitta nu har ett ansikte på en person i den egna organisationen och som visat sig inte smitta.



Nu vet ju statsråden vem jag är ändå efter de sista åren. Riskerar man att åka pulka nerför regeringsberget och ut i tomma intet på grund av en sådan dumhet som FRA, så brukar man vårda sina oförrätter. Och det räknar jag ändå med att de gör. Jag skulle nästan bli besviken annars.

Men det lilla pseudokändisskap FRA och integritetskampen nu eventuellt har givit mig spelar mig förstås i händerna litet grann här. Och jag ser fram emot att fortsätta driva kampen för att även jag ska ha mänskliga rättigheter och betraktas som en medborgare i mitt eget land någon dag i framtiden. Även om det säkerligen kan tänkas dröja en bra stund till innan något praktiskt sker.

För det ska vi vara helt på det klara med. Inga löften om att något kommer att hända på länge än gavs överhuvudtaget under mötet med Göran Hägglund på Allianståget förra veckan.

Därför måste vi avpatologisera transsexualism

Har du någonsin undrat varför det är en så stor grupp trans- och intersexuella som envisas med att vara benhårda i sitt arbete kring att hålla linjen om en avpatologisering av transrelaterade tillstånd? Har du undrat varför vi inte vill att dessa tillstånd alls ska tas upp i DSM (den globalt anlitade psykiatriska manualen som i praktiken styr alla andra och som just nu genomgår revidering till version nummer 5 och som klassificerar och styr upp hela listan av psykiatriska tillstånd och rekommendationer kring behandlingar och liknande)?

Hur kommer det sig att så många av oss så hemskt gärna vill se en korrigering av det juridiska systemet i Sverige och utomlands för att stryka ut Gud fullständigt ur lagboken?

Hur kommer det sig att vi är så många som nära nog är beredda att riskera själva rätten till korrigerande behandlingar inom den allmäna vården bara för att slippa bli sedda som psykiskt sjuka?

Ja, bortsett från att ingen av oss i grunden är det. Eller i alla fall inte på så vis att vi skulle vara det genom vår trans- eller intersexualism.

För en tid sedan slopade socialstyrelsen den psykiatriska patologiseringen i Sverige rörande transvestism, utövande av BDSM och ett antal andra "åkommor". Fint så. Trans- och intersexualism kvarstår dock som psykiatriska diagnoser på grund av att vi inte ska behöva oroa oss över att inte få vård genom landstingets försorg i form av kirurgier och dylikt.

Annars har jag alltid tyckt det varit fascinerande, det där med kopplingen mellan psykiatriskt tillstånd och korrektiv kirurgi. Leder inte det också era tankar till någonting helt annat än just underlivs- och bröstkirurgier? Siktar inte det någon fot högre upp på kroppen litet grann by default? Det var inte så länge sedan vi lobotomerade patienter med psykiatriska åkommor i Sverige heller. Och ibland undrar jag om inte exempelvis tvångssteriliseringarna egentligen är ett substitut för att läkarkåren inte längre har rätten att lobotomera oss som man en gång försökte sig på på vissa håll i den kristna världen.

Artikeln på andra sidan denna länken ser jag som sjukt provocerande och den går till en av alla de där enormt fascistoida sidorna kopplade till den kristna amerikanska högern. Den visar på ett mycket grundläggande plan varför vi idag inte har råd att behålla patologiseringen rörande trans- och intersexuella patienter i Sverige eller någon annanstans i Världen.

Därför att samma argument används även här. Patologiseringen används aktivt för att mota oss inom vården (även delar av vården och i sammanhang där våra gener och genitalier inte har någon som helst betydelse). Samma argument används för att mota oss på arbetsplatser, rörande arbetsmarknadsåtgärder, inom utbildningsväsendet, inom politiken. Inte minst inom politiken, vilket jag ju nyligen blivit varse i mitt eget parti.

Patologiseringen befäster bilden av transsexuella som psykiskt sjuka och allt vi är och står för i dagens samhälle tycks idag vara någon sorts kontroversialism. Vill jag som transsexuell ha möjlighet att arbeta idag, så anses det kontroversiellt. Vill jag ha rätten till en normal behandling inom socialförsäkringssystemet eller inom vården, så anses det kontroversiellt. Vill jag ha rätten till min egen kropp och min egen reproduktion anses det vara kontroversiellt.

Faktum är att hävdar jag att solen kommer gå upp imorgon bitti, så anses det vara kontroversiellt.

Ska vi sedan börja prata sexualliv eller för den delen fortplantning, eller bara rätten att leva ett normalt liv tillsammans med en vald partner så har vi passerat gränsen för vad som anses kontroversiellt sedan en bra bit tillbaka.

Det är en spännande och rätt intressant tolkning som görs av de mest vitt skilda människor i samhället idag, men det är tämligen vanligt förekommande. Samtidigt som förstås somliga har svårt att se att där finns någonting kontroversiellt alls över mitt och andras liv och den medicinska historik vi bär på.

Själv antar jag att jag lärt mig utnyttja det faktum att jag ses som så ohyggligt kontroversiell och att jag till stor del lyckats renodla det till något jag kan använda mer som ett verktyg.

Det är lätt att slå in dörrar om människorna som försöker hålla dem stängda agerar som strykrädda harar bara för att de är övertygade om att jag antingen smittar eller mördar. Det är effektivt att använda en sådan stämpel som den jag tvingas leva med såsom ett verktyg för att uppnå det ena och det andra. Det kan rentav vara relativt befriande eller tillfredsställande att göra det.

Men frågan är hur mycket jag vinner på det i det stora hela. Hur länge ska jag hållas tillbaka inom politiken? Hur länge ska jag behöva förhindras rätten att bilda en familj? Hur länge ska jag förhindras i mina strävanden att få ett vanligt, traditionellt arbete igen? När upphör omyndighetsförklaringen att gälla?

Nu ska ni vara medvetna om att även om jag skriker rakt ut i frustration och panik periodvis och även gör det här på bloggen eller landets tidningars debattsidor, så är det inte så att jag är den som drabbas värst av detta systematiska förtrycket mot trans- och intersexuella i Sverige.

Jag har kontaktnät. Jag har en politisk karriär, även om den motarbetas här och var. Jag har möjligheten att nå ut på olika håll vid behov. Den som bestämmer sig för att använda min medicinska bakgrund för att hindra mig och mina möjligheter att bygga ett normalt och fungerande liv riskerar hela tiden att bli ett offentligt skådespel. Antingen via mig eller via mina vänner och kontakter runtom i samhället. Mig går det verkligen ingen nöd på. Jag har turen att kunna omge mig av rätt människor och rätt miljöer för att jag ska klara mig vad som än händer.

Jag har valet att vägra få den traditionella offerbilden stämplad i mitt ansikte. Jag har möjligheten att vägra acceptera påtryckta offferroller och allt möjligt annat på grund av vem jag är och på grund av den kamp jag måste genomgå.

Visst drabbas jag då och då av någon sorts rättshaveriststämpel på grund av min idoga kamp för att slippa bli kallad för offer. Visst får jag ta en del smällar för att jag envisas med min kamp för att även jag ska räknas som en fullvärdig medborgare i mitt eget land. Visst får jag ta en del törnar på grund av att jag hävdar rätten att leva ett normalt liv, skaffa en familj, ha rätt till ett arbete och slippa förföljelser, diskriminering, våld och hot om våld.

Jag kan ta det. Jag som har möjligheten att lyfta mig ur det. Jag som har kontakterna för att hitta en väg tillbaka. Jag som har rätt nätverk. Jag som har kopplingar hela vägen upp i regeringen.

De människor jag vill att du ska tänka dig behöver din hjälp att slå tillbaka mot patologisering, diskriminering, förtryck och våld är de människor som inte har det kontaktnät jag har. De som inte har den politiska karriär jag har och har haft.

Det är de arbetslösa socialbidragstagarna som ständigt hånas och attackeras på öppen gata och som försöker klara sin tillvaro på vad vis de än kan i någon småhåla i Skåne, Småland, Norrland eller vad det nu kan vara som har det tuffast. De som förlorat sina arbeten, de som nekas utbildning, de som nekas vård för att få bli sig själva. De människor du bör värna har ofta råkat ut för övergrepp på grund av vilka de är. De har ofta förlorat hela sin familj, hela sin släkt, kanske helt och hållet eller till stor del saknar vänner. Inte på grund av att de egentligen uppbär symtom på att vara psykiskt sjuka annat än att bara vara absurt deprimerade och ångestladdade efter år av övergrepp och diskriminering. Inte på grund av att de är oförmögna att vara sociala, välfungerande, älskande och älskvärda individer. Utan för att de bara är just de de är.

Det är dags att sätta stopp för patologiseringen av trans- och intersexuella i Sverige idag. Det är dags att påbörja arbetet för att åstadkomma ett stopp för patologiseringarna även utomlands.

Det är dags att häva förbudet mot fortplantning och familjebildande för transpersoner i Sverige idag.

Det är dags att se över äktenskapslagstiftningen så att även transsexuella inkluderas. Transsexuella ska inte behöva skilja sig från sin partner och genomgå bodelning från partners de älskar och som älskar dem enbart för att få genomgå ett könsbyte.

Det är dags att sätta stopp för tvångssteriliseringarna i Sverige idag.

Det är dags att sätta stopp för diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildningsväsendet, inom den statliga förvaltningen och inom vården.

Det är dags att partierna gör upp med sin periodvis ogenerat uttalade transfobiska hållning.

Det är dags att adoptionslagstiftningen ses över så att även trans- och intersexuella har rätten att skaffa barn.

Det är dags att på allvar se över namnlagen, vilket äntligen är på god väg via den statliga utredningen som nu ska inleda sitt arbete.

Det är dags att på allvar se över möjligheterna att erbjuda möjligheten till surrogatmödraskap i Sverige.

Det är dags att ta hoten mot trans- och intersexuella på allvar.

Det är dags att sluta behandla hundratusentals svenskar som icke-medborgare och som untermensch i deras eget land på grund av kristna och folkhemsliga normer.

Det är dags att börja arbetet på allvar. Det finns mycket kvar att göra.

En avpatologisering med bibehållen rätt till kirurgiska, hormonella och juridiska korrigeringar är ett bra första steg för att återskapa vår rätt till ett drägligt liv och ett fullt medborgarskap i vårt eget land. Andra länder i EU har redan gjort detta. Vi ligger efter. Det är dags att ta ledningen igen.

Inget annat duger.



Intressant.

I AM PERFECT? I AM PERFECT! (?) I AM PERFECT. (!)

"I AM PERFECT!!"

Arbetar fortfarande för en värld där människor som jag ska ha samma rättigheter som alla andra. Samma friheter som alla andra. Samma vård. Samma förmåner. Samma rätt att gifta sig. Leva ihop med någon. Älska. Skaffa barn. Bära rätt namn. Uppbära en fungerande identitet. Vara stolta. Tro. Hoppas. Vara. Leva. Andas. Älska. Må bra. Vara människor.

Även i det här landet har vi mycket långt kvar att gå.

Förlåt mig fader, ty jag har syndat (en hälsning från overklighetens folk)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.

Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.

Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.

Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.

Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!

Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.

Gå!

Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.




ScaberNestor, Tianmi, Zaramis, Liberala Kvinnor på AB Debatt, SR, Ex, Ex 2, Ex 3, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, DN, DN 2, AB, AB 2, AB Debatt, HD, GP, Dagen, Röda Berget, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Rickard Wendel, In Your Face, Stefans Konspirationer, Mary, Mary 2, Kent Persson, Kent Persson 2, Ekonomismen, Lenas Blogg, Vonkis, Louise P på Newsmill, Edvin Alam, Peter Andersson, Johan Ingerö, Ekot, jj.n, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund, Liberati, Liberati 2, Liberati 3, Liberati 4, Liberati 5, Liberati 6, Liberati 7, Liberati 8, Klamberg, Klamberg 2, Klamberg 3, Klamberg 4, Fria, Seved Monke, Fredrik Frangeur, Liberal och Långsint, Beijbom, Beijbom 2, Skånskan, Roger Jönsson, Angie Roger, Elin Frid, Niklas Mattsson, Nils Erik Lindblom, Maria Ferm, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3, Maria Ferm 4, Maria Ferm 5, Maria Ferm 6, Maria Ferm 7, Maria Ferm 8, Vellingebor på AB Debatt, Anders Wallner, Anders Wallner 2, Trollhare, Trollhare 2, Trollhare 3, Trollhare 4, Trollhare 5, Trollhare 6, Trolhare 7, Trollhare 8, Dagbladet, Times of India, BBC, Peter Sunde (Newsmill), Witchbitch, Opassande, Johanna Sjödin (Ex), ProjO, Per Pettersson, Fader Hägglund själv, Prästflickan, ArvidFalk, Axess, Karl Sigfrid, Rehbinder, Sylvia Plath (cred till Trollhare), Oscar Fredriksson, Rödgrön.se, Prylportalen, JensO, Lisa Magnusson, Expo, Rasmus Jonlund

Intressant