Amanda spekulerar och spankulerar

Skäms över den låga nivån på politisk debatt, sörjer att demokratin just nu inte riktigt är hemma och trygg, börjar fundera igenom mitt framtida politiska liv. Lovar återkomma inom kort.

Ödelagd dröm om ett demokratiskt Sverige

Ja, och idag dog förmodligen hoppet om att jag skulle kunna ta mig in i riksdagen. Oavsett hur välkänd jag är, oavsett vilken arbetsinsats jag haft för min personvalskampanj, oavsett hur många lagar jag ändrat, hur mycket jag debatterat, hur mycket jag alls uträttat och oavsett hur många som faktiskt vill rösta på mig.

Visserligen förstod jag att det fanns vissa begränsningar geografiskt, men att det i praktiken inte finns en enda sportslig chans att alls rösta på mig i valet kom som en total överraskning. 

Jag kan förstå den ursprungliga och praktiska grunden i detta. Ursprungligen var det säkert så att det fanns en väldig massa mening i att representanter för en viss region skulle representera denna i riksdagen. Västgötarna ville driva sina intressen, stockholmarna sina och norrlänningarna ville ha sin talan. Men i en värld där vi inte längre enbart går ut och dricker öl med de lokala arbetskamraterna och byalaget utan mer och mer lever våra liv på en global arena, på nätet och därigenom på sådana virtuella communities som Facebook eller diverse maillistor är det närmast makabert att förhindra människor att rösta på sina egna familjemedlemmar, sina vänner eller kort och gott den politiker och debattör som haft mest genomslag och påverkat en som mest.

Varför skulle jag representera en FRA-kritiker från Göteborg sämre än någon annan? Varför skulle jag inte bry mig om frågor som berör kommunikationen mellan Stockholm och Gävle? Har jag nu så mycket genomslag däromkring att jag har ett drygt tiotal förfrågningar om hur man ska kunna rösta på mig, så måste de anse att jag är fullt kapabel att ta tillvara deras intressen.

Vårt valsystem idag är förlegat way beyond gammalmodigt, det är odemokratiskt, exkluderande och håller tillbaka den politiska utvecklingen. Systemet är utifrån dagens förutsättningar uppenbart uppbyggt för att totalt demolera alla chanser hos unga och nya politiker att göra en resa från gräsrot till riksdagsledamot. Det är ett problem vi måste se över så snart det alls är möjligt. Det är fullkomligt orimligt att vi har ett system som i så liten grad lever upp till det moderna samhällets representationskrav.

Jag har hittills fått ett drygt hundratal förfrågningar direkt via telefon, mail, communities och liknande. Alla frågar samma sak. Hur gör jag för att kryssa in dig, min favoritkandidat, till riksdagen i år?

Det är förfrågningar från hela landet. Från Malmö i södern till Arvidsjaur i norr. Även förfrågningar från Sydamerika och Asien har jag fått, och från Holland. Från utlandssvenskar som inte kan rösta på mig. Men det hjälper föga. Inte ens boende i Stockholms Stad får rösta på mig, fastän de bara bor kanske fem minuter från mig.

I ett demokratiskt samhälle borde man kunna välja själv vem som ska representera ens åsikter, önskningar, drömmar och värderingar. Det ska väl ändå inte partierna eller staten göra, mer än i allra nödvändigaste och praktiskt mest minimala mån?

Samtidigt är samtliga etablerade partiers listor låsta. Det innebär att det inte finns en chans i hela världen att det går att kryssa mig om man inte råkar bo i Stockholms Län. Men då har vi tyvärr också problemet att partiet av någon anledning valt att vara enda parti som inte skickat ut valsedlar till sina väljare lokalt i exempelvis Huddinge där jag bor. Märkligt, med tanke på att upp till 60% av alla röstande gör det genom förhandsröstning idag. Till och med mupparna i Sd har skickat listor åt mig. Jag plockade upp eländet med skydd på händerna och slängde det omgående. Jag tror inte att jag blev allvarligt kontaminerad. Jag ber allra ödmjukast om ursäkt, men jag tror att det är ett jättemisstag att inte sprida valsedlar till en majoritet av alla de möjliga väljarna.

Det här innebär nu, hur som helst, att jag har hundratals som hör av sig till mig och som inte kan rösta på mig. Även lokalt i min egen kommun, för att de inte har möjlighet att ta sig till de lokala valstugorna på grund av arbete eller liknande. De hade kunnat rösta på mig om de fått hem valsedlarna och kunnat besöka en valstuga nära arbetet. Men nu säger många att de väljer ett annat parti eller att inte rösta istället. Detta är alltså inklusive länet som är min egen krets, om de inte haft turen att råka komma över den aktuella listan. Men det verkar långt ifrån säkert. Den är mer sällsynt än guld och saffran just nu, sägs det.

Och utöver det dryga hundratal som hört av sig och som vill rösta på mig, men inte kan, hur många andra har upptäckt samma sak och valt att rösta på någon annan eller på ett annat parti istället? Hur många väljer att inte rösta alls? Hur många tusen röster kan jag potentiellt ha förlorat? Hur många av dessa röster går inte ens till mitt eget parti?


Hur mycket skadar detta mina möjligheter att ta mig in i riksdagen? Jag tror inte ens vi behöver kommentera på det.

Sverige påstår sig vara en demokrati. För att vara en demokrati har vi ett väldigt absurt och ickedemokratiskt valsystem. Jag har svårt att se att vi alls kan kalla detta en fungerande demokrati i ett samhälle som fungerar som det moderna Sverige.

I en tid då en majoritet av riksdagens beslut är kopplade till tidigare EU-beslut och då nära nog 98% av alla beslut som tas i riksdagen är kopplade till hela landet och inte en specifik ort eller region tycks det mig oerhört konstigt att inte en göteborgare eller ens en innerstadsbo i Stockholm ska kunna rösta på mig om de nu vill det. Och om de tror att jag har möjligheten att leva upp till deras förtroende som folkvald.

Jag kan inte se det här som något annat än samtliga etablerade partiers försök att hålla utmanare, oliktänkande och mindre etablerade politiker borta från riksdagen. Det är skamligt, ovärdigt ett demokratiskt samhälle och något som måste åtgärdas å det snaraste.

Idag, då jag förstod vidden av svårigheterna att kryssa mig, försvann orken, orden, lusten, viljan, drömmen... Drömmen om ett demokratiskt Sverige tog jag med mig och drog ett gammalt täcke över huvudet.

Vi ses, kanske, i valet 2014.





Men å andra sidan - det vete fan om jag orkar.

Läs även ursprunget till min uppgivenhet och frustration här: 1, 2. Scabbe skriver också. 



Intressant.

Behåll kärnkraften, behåll jobben

Dunderdumt

LO kan bättre


Hälften av LO's medlemmar röstar på ett annat parti än Socialdemokraterna. Många röstar inte ens rödgrönt. Jag är inte helt hundra på att de medlemmarna är superförtjusta i hur LO framställer fyra statsråd, varav den ena är vår nuvarande statsminister. Speciellt som det ju är av samma medlemmars medlemsavgifter kampanjen betalas. 

Att sänka sig så lågt och att som facklig organisation överhuvudtaget överväga en sådan fånig kampanj är verkligen #EpicFail och borde ju faktiskt ha stoppats innan den här karln var klar och tryckte på beställningsknappen.


Det är bara för löjligt.


Ett fackligt förbund borde inte välja sida i en demokratisk valrörelse. De borde alltså också veta bättre än att på så sätt förskingra sina medlemmars avgifter för att betala en sådan här kampanj.


Och de borde ha bara aningen litet mer respekt för landets ledning än så.


Negative campaigning i all ära. Men detta var alldeles för lågt för att vi inte skulle svara. Vi kan ju faktiskt inte låta bli.


Innan vi börjar leverera våra visioner på löpande band måste vi alltså bara bjuda litet grann på vår söta satir.


Hoppas ni gillar den.

Intressant.

En Visionär Allians

Så har vi då fått ta del av den hysteri och valdepp som speglar sig från så många håll och vinklar inför valet nu. Den desperation som skiner precis överallt där ideologi och drömmar rasat och sammansatta visioner och idéer lyser med sin frånvaro på ett så högst markant vis att man faktiskt blir riktigt mörkrädd.

Som när man stirrar in i de rätt smaklösa affischerna som LO klistrar landet med för att brännmärka Alliansens partiledare som inte så fräscha. Som när överhuvudtaget en facklig organisation så ogenerat tar sina medlemmars pengar för att stödja en specifik sida i valet. Inte så att det skulle vara något nytt. Det är bara väldigt oetiskt. Jag har väldigt svårt att se att alla medlemmar i LO per definition är rödgröna och att de alla uppskattar att deras fackförbund tar politisk ställning och dessutom på ett så omoget vis skändar fyra partiledare, tillika statsråd och i ett fall en statsminister. Det framstår gärna i ett löjets skimmer. Eller betydligt värre.

När det inte räcker och opinionen ändå sticker iväg saknas fortfarande förslag för att vinna väljarna tillbaka. Inga drömmar finns där. Inga visioner finns där. Den stolta oppositionen springer på efterkälken och saknar dessutom riktning. Det blir mest till att springa i cirklar. Liksom det lilla modelltåget föreställande X2000 i de rödgrönas reklamfilm. Illustrativt nog, kanske man kan säga, just ett X2000. Som de flesta av oss annars förknippar med brutna löften, förseningar, inställda avgångar, tiotals timmar inlåsta i bastuvarma vagnar utan luft, vatten, mat eller fungerande toaletter. Och likheten är faktiskt uppenbar. Utan drömmar, visioner och riktning stannar landet. Eller världen, beroende på hur spridd sjukan är.

Svaret från oppositionen har inte blivit en storm av idéer för att visa och berätta vad man faktiskt vill. Utan snarare en häxjakt på artister som någon gång röstat borgerligt, på retorikexperter och andra som faktiskt trots allt bara sköter sitt arbete på diverse nyhetsredaktioner. Människor som ju aldrig någonsin stuckit under stol med sina politiska åsikter eller åtaganden. Och jag bara undrar över det här med att man då inte har några som helst problem med att anställa en person som verkligen är tokvänster, som Lena Sundström, exempelvis. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Men nu ska de borgerliga medarbetarna alltså offras och hängas till allmänhetens löjets beskådande. På samma vis som man utmålar en av landets mest aktiva feminister på ett så taffligt vis som någon som inte står för den hon är. Därför att hon är ett hot. En gång i tiden var det tänkt att kvinnor skulle ställa upp på varann och stötta varann, alla delta i kampen. Det gäller uppenbarligen inte längre.  På samma vis som gravida och/eller våldtagna kvinnor en gång paraderades genom kyrkgångarna för att lida samhällets skam. En typ av normativ skammens kyrkogång som tack och lov inte förekommer så ofta i dagens Sverige ändå. Men det var inte många decennier sedan som detta var vanligt och idag är den istället ersatt av så många andra normativ och jantelagar att det egentligen kvittar fullt. Vänsterrörelsen har blivit en hatfylld rörelse. En rörelse där få människor idag kan känna igen sig. Men vi vet ju att socialism alltså är genetiskt och att alla andra former av ideologisk övertygelse egentligen är genetiska defekter, resultat av mutor eller hjärntvätt? Har vi hört den förut?

Tänk att en valrörelse kan bli så fylld med hat, fördomar, censur och polarisering att människor alltså mister sina jobb och blir så häftigt baktalade. Bara för att argumenten för att kunna driva en clean valrörelse helt enkelt inte existerar. Jag tycker det är skamligt. Det är barnsligt och jag vill inte spela det spelet mer. Jag är väl förbannad, antar jag. Negative campaigning har nått en helt ny nivå i år och måste snart definieras om. Det är läskigt vad man är villig att göra för att få sno åt sig en valseger ändå. Speciellt då argumenten i sig uppenbarligen tryter.

Just kvinno- och människosynen kan jag känna blir väldigt skrämmande periodvis.

1, 2, 3, 4, 5, 6,

Vi har alltså en vänsterrörelse som inte klarar av att se att de blivit omsprungna av andra. Som inte vill minnas den feministiska kampens historia, som inte vill minnas vilka som faktiskt tagit ställning för hbt-personers rättigheter och lika värde. Som inte vill kännas vid det faktum att folkhemsåren är över och att det kollektivistiska förtrycket inte längre gäller. Och som därmed är låsta, blinda, förvirrade och mållösa. Vad ska man göra nu?
Det är intressant att jämföra hur socialistiska feminister och rättighetsaktivister låter i olika sammanhang. Det kan lätt bli schizofrent.

Och denna opposition skulle vi vilja ledde landet? En opposition som inte kan lämna ett enda positivt besked som inte är en övertrumfning av ett redan befintligt alliansbesked. Som inte förstår hur det sticker i ögonen på folk då hjälp i hemmet via RUT helt plötsligt blir en manlig butler i tunnelbanan, enbart för Stockholmare.

Jag förstår, och många med mig, hur det irriterar. I ärlighetens namn har inte Alliansen heller skött sig exemplariskt alla gånger, men dessa sista veckor nu har varit låga. På en sådan nivå att det blivit rakt igenom smärtsamt.

Därför vill vi nu ge en motbild. Vi vill visa er vår framtidsbild. Våra drömmar. Våra orsaker till att vi hamnade i politiken. Vi vill visa vart vi är på väg.

Vi kommer att under en månads tid tala om en Visionär Allians, #vallians.

För att vi när visioner, drömmar, målsättningar, idéer och framtidsanda. För att vi vill bygga ett fungerande samhälle för framtiden. Som tål att mäta sig med den resterande globala världen därute och inte bara med byn ett par kilometer från egna gården.

Vi har inom Alliansen länge varit dåliga på att berätta vår historia. Vi har varit dåliga på att berätta om vad de borgerliga faktiskt åstadkommit rörande demokrati, jämlikhet, hbt-rättigheter och ekonomisk utveckling. Vi har varit ännu sämre på att berätta varför vi gör som vi gör och vad vi faktiskt vill.

Därför gör vi en kraftansträngning nu och börjar så ta bladet från munnen. Vi lämnar teknokratin bakom oss och berättar vad vi faktiskt tror på. Vad vi faktiskt vill. Och hur vi tänkt oss att uppnå det.

Det kan bli en spännande resa.

Intressant.

Först ut var faktiskt Daniel Rhodin (ordförande, Folkpartiet i Eslöv), på Liberati.se för ett par månader sedan. Läs gärna och inspireras. Det är en bra början, tycker jag. Nu vill vi höra era drömmar.

Victor, Andreas, .

Hjälp mig bli världens tredje transsexuella parlamentariker!

Världens första transsexuella parlamentariker:

1. Georgina Beyer, Nya Zeeland från 1999 till 2007. Labour.

2. Vladimir Luxuria, Italien från 2006 till 2008. Communist Refoundation Party, del av L'Unione.

3. Amanda Brihed (?), Sverige från 2010- . Folkpartiet Liberalerna, del i Alliansen.


Hjälp mig bli världens tredje öppet transsexuella parlamentariker och Sveriges första. Det finns en liten chans att det kan bli verklighet. Jag vill gärna försöka. Har jag ert förtroende att åstadkomma det? Vill ni hjälpa mig att nå hela vägen fram? Om 42 dagar är det val i Sverige. För första gången finns en relativt tung kandidat från den transsexuella communityn som kan komma att vara en seriös medtävlare om platserna i riksdagen.

På tisdag klockan 19.00 träffas vi på Café Sten Sture i Gamla Stan i Stockholm för mingel och planeringsmöte. Ni är hemskt välkomna.

Det går också att stötta min kampanj genom att delta aktivt i kampanjarbetet, debattera, dra lasset inom sociala medier och så vidare.

Numera finns även ett paypal-konto kopplat till kampanjen. Du finner donationsknappen här på min blogg alldeles uppe till vänster under bannern. Lägg ditt bidrag och se till att ge mig en chans.

Det är dags att göra Sverige historiskt! Det är dags att skapa historia för alla transpersoner därute i världen. Låt oss kämpa hem detta! Det är viktigt och det är något vi skulle kunna vara otroligt stolta över om det visar sig vara möjligt.

Intressant.

Froby,

42

Idag är det 42 dagar kvar till valet.

Jag har 42 inbjudningar till events på facebook. 42 Page suggestions också. Och 42 följare av min blogg enligt Googles lilla rss-tjänst.

Jag har sällan varit särdeles jättevidskeplig. Bara litet. Men nu måste ni hålla med om att det känns litet grann som att någon vill säga mig något... ;-)

Alliansen siktar mot stjärnorna

Det är ju traditionellt så att vi i alliansen/de borgerliga partierna har kämpat hårt för att försöka behålla regeringsmakten och i regel misslyckats då vi suttit en mandatperiod. Man kan ju spekulera i varför.

Det kan ha att göra med att vi historiskt sett varit fruktansvärt dåliga på att förklara vår egen politik för våra väljare. Vi har kunnat tala om att vi ska göra något, men vi har alltid glömt bort det där med att tala om varför. Varför har alltid varit väldigt viktigt för de allra flesta, men vi har varit litet för dåliga på att förstå det. Vi har grävt ner oss i siffror och ambitiösa men torra presentationer av olika slag. Men vi har glömt bort att tala känslor. Vi har glömt bort att tala om vad som driver oss och vad vi faktiskt vill.

Det gör oss med jämna mellanrum till väldigt bekväma offer för skottsalvor från den rödgröna delen av den politiska sfären. Vi har kunnat utmålas som enbart teknologiska robotar som inte bryr oss om vanliga familjer, arbetare och så vidare. Vilket ju förstås inte är sant, men det har kunnat utmålas så därför att vi tyvärr varit alldeles för dåliga på att föra fram vad vår politik egentligen handlar om.

Nu, i samband med den sista Demoskopundersökningen börjar jag förstå att något alldeles helt nytt har hänt. Vi har gått om de rödgröna i opinionen. Vi har lyckats erbjuda något som tilltalar mer än den sverigedemokratiska hatpolitiken. Vi har lyckats, förmodar jag, med att föra fram vårt eget budskap.

Dels har ju förstås de socialistiska partierna alltid förlorat på att faktiskt föra fram sin egen politik. Det är lätt och tacksamt att kritisera, men då det är upp till bevis brukar det liksom inte hålla. Och litet grann ser det likadant ut för de gröna också. Då man blir tvungen att redogöra för en egen linje brukar linjen vara litet lagom illa uppskattad. Paradexemplet i en aktuell tidsrymd är förstås den rödgröna satsningen på klimatskatt på vattenkraft, höga bensinskatter som slår hårt mot landsbygden, extrema skatteökningar, nedläggning av kärnkraften, det extrema mångmiljardslöseriet på höghastighetståg på sträckor som inte medför någon särskilt omfattande vinst varken ekonomiskt eller klimatmässigt. Åtminstone inte innan man bygger ihop dessa separata linjer. Vilket i sig skulle medföra enorma ingrepp i skyddade naturreservat och även märkliga sträckningar som innebär att tågen inte klarar av att svänga ordentligt för att kunna passera inne i de orter som är aktuella för framtida stationsstopp.

Och mitt i allt detta märkte jag något ytterst märkligt när jag spenderade tid på Allianståget nu under de sista dagarna. Det har börjat talas känslor. Regeringens fyra partiledare har börjat prata känslor! De har börjat prata så att folk förstår. De har börjat föra fram sina visioner. De har börjat tala om vad de vill, men också varför. Hur det påverkar människor. Du vet... dig och mig. That's somewhat a world first, tänkte jag för mig själv inte minst under gårdagens stopp i Skövde och Örebro. Då var det verkligen något som hände!

Helt plötsligt förstår jag bättre än på länge hur det kommer sig att jag är liberal. För att helt plötsligt har jag en grund för det jag själv tror på som jag kan höra i de resonemangen som Alliansens ledare uttalar. Borta är kravpolitik och batonger. Borta är hårdaretagismen. Och istället pratar man ekonomiska realiteter, människor, inkomster, arbete, vård, skola, omsorg, men också om vad en ökad globalisering innebär för Sverige och vad vi är så illa tvungna att lära oss och att anpassa oss till för att Sverige ska kunna överleva som en betydelsefull och fungerande nation även på 2000-talet.

Och vad händer? Alliansen går alltså om de rödgröna i Demoskopmätningen som är gjord direkt efter presentationen av oppositionens skuggbudget och infrastruktursatsningar. Och till svar på att Alliansen för en gångs skull faktiskt visar konkret var de rödgröna brister och vad skillnaderna faktiskt innebär går väljarna tillbaka till de borgerliga och liberala partierna.

Det handlar mycket om att ge människor en fungerande bild som går ihop med vad de själva tror på och upplever. Ett bättre alternativ som bygger på att man berättar vad man vill och på vilka sätt den egna politiken är bättre för människor kan betyda så mycket för hur människor röstar... Ett annat sätt att uttrycka sig kan vinna ett helt val.

Att vara ansvarsfull rörande ekonomin, att låta staten ägna sig åt det den är bra på, att satsa betydande belopp på kommuner och landsting och att samtidigt ge människan bättre vardagsekonomi och större möjligheter att själv välja sin väg är oerhört viktigt. Att satsa på utbildning, forskning och entreprenörskap är något vi inte kommer ifrån i en värld där Sverige mer och mer glidit efter omvärlden under det socialistiska styret. För att Sverige ska kunna konkurrera och vara en viktig part på framtidens globala marknad måste vi agera för att Sverige ska ha något att föra till bordet. Helt enkelt. Det är faktiskt inte svårare än så. Men varför har det varit så svårt att nå fram? Jag förstår verkligen inte det.

Idag är jag glad över att Alliansen förstått vad det innebär att kommunicera på riktigt med sina väljare, att föra fram budskapet och att lämna teknokratin för att faktiskt prata liv och vardag och vad politiken faktiskt innebär för människorna som lever i Sverige. Det har vi vunnit på. På samma vis som oppositionen förlorat på att göra samma sak. Ordningen är som ordningen borde vara och för en gångs skull hänger världen ihop i mina ögon. Det känns litet grann som att... att komma hem.

Intressant.

Snart sista kampanjstoppet för Allianståget

Efter ett fantastiskt kampanjmöte i Skövde kommer vi snart fram till Örebro. PLC har just påpekat att vi har sommarmoln ute och så känns det. Försommar. Framtidstro. Sjysst uppslutning, bra stämning, folk som är sjukt laddade och verkligen vill någonstans. Det är rätt häftigt, faktiskt. Kanske det som varit roligast med resan - att se hur folk verkligen är så på och vill något.

Nu alldeles strax sista kampanjstoppet. Sedan raka vägen till Stockholm.

Bilder kommer säkerligen upp vartefter.

Ok. Det går fort....

Kära Örebroare....!

Che, Folkmördaren?

SSU i Älvsborg twittrar glatt att det är så kul och roligt att hon som ska moderera en debatt på Fristad Folkhögskola bär en Che Guevara-tröja...

Jag svarar glatt tillbaka att: "Che? Ni menar folkmördaren och HBT-hataren Che? Wow! Mycket att gilla, förstås... #Boras"

Kommentaren från Edvin Alam som sitter bredvid mig är... "You're soooo evil!" med ett stort leende.

Alliansbloggarnas önskelista

Litet tankeexperiment kring hur en radda på nio vallöften skulle kunna se ut om de galna Allianstågsbloggarna fick som de ville. Efter hårda förhandlingar ombord på kampanjtåget idag har vi konstaterat att vi går aningen litet längre än våra moderpartier, eventuella ungdomsförbund osv. Detta är våra spår och våra tankar och de representerar inte nödvändigtvis våra respektive organisationer. Än. Men kanske snart om vi får som vi vill.

1. Reformera LAS, slopa turordningsreglerna.

2. Återupprätta andemeningen i skattereformen, minst hälften kvar av en löneökning

3. Inför en konstitutionsdomstol

4. Gynna kultursektorn genom att införa ett rejält grundavdrag för egenföretagare

5. Omreglera systemmonopolet enligt samma modell som apoteksreformen. Försäljningsställen ska förlora sina tillstånd om de bryter mot reglerna. Ge ett tydligt uppdrag till socialstyrelsen att arbeta mot langning

6. Inför en välfärdsinspektion med muskler och makt att kvalitetssäkra välfärdsverksamheterna, privata såväl som offentliga

7. En fortsatt ansvarsfull försäljning av de statliga bolagen

8. Samma statliga stöd oavsett barnomsorgsform, egen, privat och offentlig. Avskaffa maxtaxan i barnomsorgen

9. Vi lovar att göra allt vi kan för att alliansen ska vinna valet!

Alliansbloggarna:

Amanda Brihed (Fp)
Edvin Alam (M)
Johan Hedin (C)
Sakarias Winberg (Kd)

Allianståget snart framme i Göteborg

Vi är snart framme i Göteborg efter en intensiv dag av kampanjande. Vi har fått rapporter om att stämningen är hög i hemmat. Längtar till dess vi kommer fram. Blir torgmöte i Brunnsparken och därefter mingel på Dubliners. Känns kul.

De fyra fria bloggarna på Allianståget har beslutat sig för att sätta sig i förhandlingar rörande ett eget program rörande nio punkter vi själva tagit fram. De är nu klara och vi kommer att publicera dem inom kort. Ska bli intressant att se vilket bemötande de får.

Har också varit kul att se att vi ägt så fullkomligt inom media idag. Och att det mest är surmulna generiska påhopp utan grund som möter oss från oppositionen. Inget egentligt konkret som svar, vilket visserligen inte förvånar mig.

Det är en sjukt bra stämning ombord, vilket nästan är det bästa med alltihop. Just nu är livet en fest. Klockan 8.45 imorgon bitti lämnar vi Göteborg igen. Beräknas nå Stockholm igen runt klockan 15.20.

Allianståget har lämnat Stockholm

Nu är allianståget ute på sin resa genom Sverige. Gnistrande solsken, väldigt många orange Allianströjor och osedvanligt många stora leenden. Det är jäkligt skön stämning ombord, vågar jag rapportera. Trots bristande siffror på sistone känns det som om Alliansen har rätt mycket medvind just nu. Kan det bero på den katastrofala skuggbudgeten? Kan det bero på de nio löften Alliansen just givit oss? Vet inte. Men det känns som om våra bästa valarbetare faktiskt är de rödgröna själva. Finhet.

Sitter och myser ihop med ett par vänner från bloggland och känner att det är rätt skönt att vara liberal och alliansfolk idag ändå.

Tack, förresten till de Luf:are som vinkade av mig och de andra på stationen. Alltid fint att få känna sig litet poppis. Nu är det ett helt gäng stopp på vägen och vi har redan slängt av Nyamko, Maria och Andreas i Södertälje. Nyfiken på hur deras dag kommer se ut. Har faktiskt inte full koll på det. Uppdatera mig, den som vill.

Sååååå....


Löften! Om vi nu ska vara såna, så kan jag visserligen känna att det hade gått att formulera dem mindre negativistiskt. Men det är å andra sidan viktigt att visa på vad för elände som INTE kommer att drabba Sverige om vi vinner valet i höst. Så det är väl gott så, antar jag.

Här har ni det i alla fall:


9 löften från Alliansen

1. Vi lovar att inte höja skatten för vanliga löntagare!

2. Vi lovar att inte riskera statsfinanserna genom ofinansierade utgiftslöften!

3. Vi lovar att inte göra det dyrare att anställa unga!

4. Vi lovar att inte avskaffa RUT och ROT!

5. Vi lovar att inte återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt!

6. Vi lovar att inte förtidsavveckla kärnkraften!

7. Vi lovar att inte införa kilometerskatt!

8. Vi lovar att inte kvotera föräldraförsäkringen!

9. Vi lovar att inte skjuta upp Förbifart Stockholm!

Med andra ord en helt ok början på den mer intensiva delen av valrörelsen. Jag har lovat att tillsammans med vännerna här ombord införa mer Metal i valrörelsen och Alliansen i år. Det känns rätt Metal att vara ombord!

Intressant!

Allianståget - Programmet

Hoppas få se många av er då jag sätter mig på tåget tillsammans med Alliansregeringen imorgon och rullar ut i landet på tung valturné.

Här är programmet för tågresan.

Plats: Tåget avgår från Stockholm Central, perrong 10.

Avgångstid: 09.30, 4 maj Stockholm Central. Obs! Ackreditering för alla journalister ska vara klar till 09.00.

Ankomsttid: 15.20, 5 maj Stockholm Central.

Ur programmet

4 maj

08.30 – 09.00 Ackreditering, Stockholm Central perrong 10 (Observera att all ackreditering ska vara avklarad 09.00).

ca 09.15 – 09.20 Fototillfälle vid tåget.

09.30 Avresa.

09.49 – 10.00 Södertälje syd. Regeringssammanträde.

Nyamko Sabuni stiger av för besök i Södertälje, Andreas Carlgren för besök i Eskilstuna, Maria Larsson för besök i Nyköping.

Efter Södertälje finns partiledarna gemensamt tillgängliga för media på tåget.

10.44 – 10.49 Katrineholm.

Gunilla Carlsson och Birgitta Ohlsson stiger av för gemensamt besök i Katrineholm. Lena Adelsohn Liljeroth viker av för besök i Västerås.

11.13-12.13 Norrköping. Partiledarna framträder i Hörsalsparken

Åsa Torstensson beger sig till Västervik och Tobias Billström till Motala.

På tågresan mellan Norrköping och Hallsberg genomför Anders Borg ett seminarium för media.

13.10-13.15 Hallsberg.

Mats Odell stiger av för besök i Karlstad. Anders Borg stiger av.

15.29-17.05 Borås. Partiledarna framträder på Stora torget.

18.05 Ankomst Göteborg.

Sven Otto Littorin stiger av för besök i Göteborg.

18.30 Kampanjframträdande på Kungsportsplatsen i Göteborg.

19.00-20.00 Alliansmingel med partiledarna på puben Dubliners.

5 maj

Endast partiledarna deltar.

8.45 Avgång Göteborg.

9.56-11.11 Skövde. Partiledarna framträder på Hertig Johans torg.

12.19-13.24 Örebro. Partiledarna framträder på Våghustorget.

15.19 Ankomst Stockholm.

Observera att tiderna för stoppen längs vägen är cirkatider. Avvikelser kan förekomma beroende på yttre omständigheter.

Brihed på Allianståget

Imorgon bitti drar jag iväg med Allianståget från Stockholm till Göteborg. Vi stannar till på mängder av orter på vägen. Extra kul kommer det vara att besöka Norrköping och Göteborg, där jag bott tidigare och förstås har gott om vänner. Men även i Skövde finns det människor jag hoppas kunna krama om på vägen. Kramliberal som jag ju är.

Överhuvudtaget känns det sjukt kul att hänga på och ta del av den största gemensamma kampanjaktiviteten Alliansen gör inför årets val. Det är otroligt häftigt att hela regeringen är samlad. Alla statsråden och en hel del andra intressanta och kul människor. Ska passa på att få ett par ordentliga pratstunder då vi ändå är ute på rälsen. Ställa frågor, diskutera, busa och kanske bråka litet försiktigt. Man får ta chansen då man har den.

Lovar att twittra om det. Och kommer även hänga litet grann här och på Facebook, förstås.

Och glöm inte att hålla utkik efter hashtagen #allianstaget när ni vill veta vad som pågår under resans gång.

Jag väntar mig sjukt många retweets och blogginlägg nu när jag är ute och snurrar. Ses längs rälsen, vänner!

För få gri(s)ar att slakta?

Som liberal kan man idag småle litet grann och kommentera åt det där hållet där de rödgröna presenterar valfläsk efter valfläsk efter valfläsk fastän de sedan länge har fått slut på heliga grisar att slakta för att ha råd med löftena sina.
- Det blir stor fest där alla ska vara med, men där ingen får ta del av den utlovade lyxmiddagen. En stor låtsasbuffé värdig den galne hattmakaren, känns det som.

Då de rödgröna skär ner på alliansens satsningar och sedan försöker få det till att de investerar tappar jag lätt hakan. Men det är så man gör då man vill visa sig duktig men ingenting har att föra till bordet. Vem ska berätta för kejsarinnan att kejsarinnan är naken?

Hur har de tänkt finansiera de där extremt energikrävande leksakstågen som ska gå hela vägen ut till farstun men inte längre och hur ska de finansiera alla andra fantastiska vallöften de ger oss? Gärna höghastighetståg, men med vilken el och med vilka pengar och verkligen på fullaste allvar i små etapper som är så korta att tågen knappt hinner starta innan rälsen tar slut?
Gärna mer pengar till vård, skola, omsorg. Men varifrån kommer de pengarna? Jo, en slakt av de extra investeringar regeringen redan utlovat, så att det finns än mindre pengar till vård, skola, omsorg. Jag förstår faktiskt inte...

Sosseland vore kanske jättebra om det var så att vi kunde småfuska och lägga till litet extra monopolpengar här och var då plånboken sinade. Som det är nu kommer Sverige hamna i tidernas skuldfälla om de rödgröna får makten och ens inbillar sig att de ska försöka att hålla alla de vilda löftena de ger oss.

Vi vill ha allt, men kan vi få det?

Intressant.

Axelsson, Kjellberg, Grundén, Johnson, Magnus Andersson, MaryXJ, Westerberg, Norah4you, Runo, Kent Persson, Åberg, Böhlmark, Mårtensson, Törnqvist, Arkelsten, P2, Essbeck, Gerdau,
Wendt, Lidby, GP Ledarbloggen, Isobel, Olsson, Wikén, PLC, Tänkt och tyckt, Grevad lux, Jonsson, Röda Malmö, Johan Pettersson, Bjerke, Gråsäl, Flute, Skånskans ledarblogg, Gustafsson, PLC, Annie, VK Blogg, Isak, Edvin, Lindholm, Abrahamsson, ProjO,

Spam och innehållstomma pingbacks duger inte, SD

Bara för att jag liksom känner att jag måste kommentera detta. Jag inser hur många totaldeprimerade och självömkande troll jag kommer att få över mig från det sverigedemokratiska lägret för detta, men jag känner att jag kan ge dem det. De är ju faktiskt litet gulliga, de små liven. Och någonstans måste även trollen få skrika.

Det visar sig alltså att SvD har lyckats slänga ihop en totalt meningslös artikel idag där de hävdar att SD är det bästa partiet på att utnyttja sociala medier. En artikel som borde vara en skam för varenda journalist som någonsin hört om begreppet faktakoll.

Att hänga ut misstänkta brottslingar kan i och för sig vara gångbart för att få läsare, men ger det så mycket? Att publicera en fruktansvärd massa hatiska youtube-videor som relativt få tittar på om och om igen betyder liksom ingenting. Att copy-pasta samma kommentar på hundratals bloggar är inte mycket att skryta med heller. Speciellt inte när det bara handlar om självömkan. Alla de där satans pingbacklänkarna jag drabbas av för egen del... jag vet inte, men jag tycker mest att det bara är nuissance. Skadedjur på plantagen.

Hatgrupper på Facebook har alltid dragit folk. Men har någon brytt sig om att försöka kika efter hur många av de registrerade medlemmarna som har samma IP-adress och hur många av dem som är sig själva, barn, döda eller bara i allmänhet påhittade och kompletterande alter egon? Frågan är om de säger något överhuvudtaget om folket och om omröstningar eller val? Vet just inte.

Människorättsnätverket Svart Måndag har cirka 60.000 medlemmar runtom i landet och världen. Utspridda på ett flertal communities, mailinglistor, partiorganisationer, ungdomsförbund andra föreningar, företag, et.c. Det räcker långt ifrån till att bilda ett parti, även om vi visserligen aldrig ens försökt. Om dryga 24.000 mentala kalhuvuden lyckas med konststycket att klicka på en join-länk på Facebook, så är det visserligen en bedrift, men det är verkligen ingenting jag skulle bygga upp förhoppningar om riksdagsmandat på.

Vem talar å andra sidan om verklighetsförankring?

De som går med i sådana där hatgrupper som SD's på Facebook är ändå oftast inte så ambitiösa när det kommer till att gå till vallokaler till att börja med. De är för upptagna med att tycka att livet är meningslöst. Gloomy, gloomy world. Jag föredrar Johnny Depp som Edward Scissorhands any day. Han är iaf snygg och jäkligt gullig.

SD tycks vara helt och hållet oförmögna att skaffa sig och uttrycka egna åsikter överhuvudtaget. Vilket förstås kanske inte är så konstigt. Bygger hela ideologin på att det är synd om mig och jag vill ha allt för mig själv och jag vill bomba hela världen för jag är tung och svår, så lyckas man till och med att gå om somliga svåra och mediekåta poeter i meningslöshet. Det, mind you, är å andra sidan en bedrift. Så jag antar att där har de vunnit.

SD har just vunnit en kollektivistisk målarlåda. Priset hämtas på expeditionen.

Annars kan man ju undra om det verkligen är värt att vara nummer ett i vilket fall som helst. Att vara så kontroversiell och svår som möjligt bara för att man vill upp på bloggtopplistorna är ganska fånigt, tycker jag. Som lyckas med konststycket att vara kontroversiell bara för att jag är jag och allra mest längtar till en lugn stuga på landet där jag slipper bry mig. Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med mitt liv den dag jag tröttnar på politiken. För att jag gör det här så länge det är kul och sen har tänkt att utnyttja det faktum att jag faktiskt har ett liv.

Jag bryr mig för det mesta inte vidare mycket om var jag ligger på topplistor och liknande, men blir förstås smickrad av att jag tycks ha något att säga som folk ändå faller för. Då och då får jag påpekat av folk i min omgivning att jag minsann ligger där eller där på den eller den listan. Det kan kännas litet kul då och då. Det är finhet, förstås.
Men räknar jag med en riksdagsplats? Nej, inte ens som grundare av Svart Måndag räknar jag med det.
Räknar jag med att vinna stora bloggpriset? Jag har hittills aldrig ens blivit inbjuden till galan. Räknar jag med att jag är så jäkla big bum special? Nä, knappast. Men jag har kul på vägen och jag har märkt att jag har en möjlighet att påverka och faktiskt åstadkomma reell skillnad för många människor därute. Till det bättre allt som oftast. Det är min drivkraft. Att göra skillnad snarare än att sitta i riksdagen. Visst vore det kul att hamna där en dag. Visst skulle jag göra ett helt ok arbete när jag väl var där. Men står och faller mitt liv med det på något vis? (...)

Eh...neh.

Därför kan jag lugnt luta mig tillbaka och skratta litet förtjust åt jublet hos de stackars hatarna. De har inte ens tillräckligt att ge för att provocera mig som annars kan bli provocerad av det mesta, så hur ska en valseger genom sura gnälligheter gå till?

Visst kan man påverka väljare genom sitt bloggande och via sociala medier. Klart man kan. Herregud, jag har ett gäng fanklubbar utomlands som jag aldrig skulle haft annars. De vet vem jag är tack vare att jag arbetar så mycket online då jag väl gör något. FRA var ett bra exempel på att det går att påverka. Och det måste man ge Netroots cred för också, att det gäller ju faktiskt även för socialförsäkringsstriden. Och så vidare. Men vinner man väljare genom att springa runt och gnälla och be mamma byta blöja på en för att man inte ids själv? Knappast. Det händer liksom inte.

Sociala medier är en kompletterande länk i ett betydligt större sammanhang. Det måste man trots allt förstå. Det är inte en guldklädd surfbräda som tar någon av oss raka vägen in i något parlament alls. Någonstans i världen. Men det kan vara ett hjälpmedel i kommunikationen mellan politiker och människor som kan tänkas vara intresserade av att rösta på dem osv. Det är något helt annat än att hävda att en youtubevideo skulle kunna vinna valet. Det är så naivt att man häpnar.

Seriöst... Om vi visar upp en lista på vilka politiska bloggare som är mest länkade, mest lästa, har flest underbyggda egna åsikter osv, så inte fasen dyker det upp värst många sverigedemokrater där då... Inte ens om vi litar på turen och lägger vårt sökarsinnes fulla förtroende på en slumpgenerator, så dyker det upp en enda av dem.


Störst och bäst på sociala medier? *host* As if!

Och SvD... Jag gillar ju er. Ni brukar ju skriva bra och ha vettigt underlag för det ni skriver. Krossa nu inte mina illusioner! Please.

Soilander, Utsikt från ett tak, Kent Persson, Brit Stakston, Peter Andersson, Anders Svensson, MaryXJ, Ann-Sofie, Quero, Tiockendroppe, Gester med ord, Martina Lind, Hans Kullin,

Intressant.

Vad driver snabbtågen?

Och så kom den. Den så kallade överenskommelsen mellan de rödgröna om vad de vill med trafiksatsningarna i Sverige under de kommande åren. Fint och gulligt är det förstås. Snabbtåg är det som dominerar. Men får jag bara fundera litet grann så blir jag ganska snart förskräckt. De har ju missat något. Verkligen missat något.

Om man nu ska konkurrera ut flyget i södra Sverige... vilka flyglinjer vill man i så fall strypa med hjälp av snabbtågskonkurrens? Stockholm-Malmö? Stockholm-Göteborg? Exempelvis. Eller... det är ju vad jag skulle vilja. Och så skulle jag se till att det fanns en ordentlig finansiering för projektet. Fanns det inte det, så skulle jag låta bli. Så enkelt.

Nu finns inte finansiering, så det man gör då är att man drar snabbspårväg i alla fall, men inte längre ut än till trottoaren. Stockholm-Linköping. Borås-Göteborg. Umeå-Luleå. Men snälla gubevars... Hur tänkte de nu?

På vilket sätt ska det tjäna tid för de resenärer som idag flyger över hela landet? Hur i hela friden ska det konkurrera ut de mest trafikerade inrikesflyglinjerna? Jag förstår inte. Hjälp mig förstå!

Men som sagt... har man nu inte finansiering, så har man inte. Och då skulle ändå den redan föreslagna satsningen innebära att människor i hela landet fick så kraftiga skatteökningar att de fick gå från hus och hem. Inte vidare solidariskt mot vanliga människor kanske.

Eller... om det nu inte handlar om ekonomi - kan det vara så att det har att göra med energin? Det är så mycket snabbtåg den köpta tyska kolkraften klarar av att driva? Ja, nu när kärnkraften ska läggas ner och allt.

Och när ska Tornedalingarna få chansen att folkomrösta, förresten?

Jag vill hemskt gärna se snabbtåg i Sverige. Jag trängtar, längtar och kan dö av saknad till de snabba, riktigt snabba tågen. Men herregud... Vad är pointen med att skaffa sig snabba tåg om de får så kort räls att rulla på att de knappt hinner starta och bromsa innan väl rälsen är slut? Och hur ska detta kunna bidra till att gynna tillväxtzonerna i Sverige om de nu ändå inte kan kommunicera med varann? Vad händer med de andra spåren? Ni vet... den tågtrafik som totalhavererade i vintras. Får jag tillstå att jag blir litet lätt besviken?

Det osar kapitalförstöring så det bara stänker om det. Och jag som brukade tycka om vårregn.

Nej... jag vill hemskt gärna se snabbtåg. Men då ska de för tusan gå längre än till närmsta snabbköp. Alliansen har sumpat frågan om snabbtåg. Jag köper det och jag tycker inte det är bra. Vill gärna se en utbyggnad, förutsatt ekonomin finns för att bygga en snabbspårväg som faktiskt har någon som helst kommunikationsmässig och nationalekonomisk relevans. Att bygga ett par små pytteöar av snabbspår som inte kommunicerar alls med varann är att totalt skjuta sig själv i foten. Det tycker jag att de rödgröna börjar bli alldeles för bra på idag.

Lindholm, Pär Gustafsson, Kent Persson, Mikael Olsson, Laakso, Högberg, SvD Ledare, Departementet, Peace, Love and Capitalism, Ankersjö, Pär Johnson, Mats Sander, Maria Johansson, Tianmi, Runo, underbara Sebastian Bjernegård, Mikael Wendt,

Intressant.

Tänk om jag också fick bli medborgare / människa / mamma

Det pratas mycket barn just nu. Många som väntar, många som fått, många som planerar. Till och med mycket av det politiska samtalet på jobbet och på andra håll.

Och varför gör det så himla ont? Varför får det mig hela tiden att vilja gråta, skrika, bryta samman... Tänk om den dagen faktiskt kom, innan det var för sent för mig, då även jag hade laglig rätt att få bli mamma. Tänk om den dagen också kom för mig då jag fick rätten att se mig själv som en medborgare i mitt eget land, en människa bland andra människor, en själ bland andra själar.

En önskande, hoppfull, glädjefylld människa som också jag fick uppleva miraklet i att få rätten till en familj, rätten till en framtid, rätten till den kärlek och de upplevelser som berövats mig och dagligen fortsätter att berövas mig.

Vågar jag hoppas på att den dagen någonsin kommer? Vågar jag hoppas att den dagen kommer, innan det för min del är alldeles för sent?

100-manifestationen en jätteframgång för Liberala Ungdomsförbundet

Igår skrevs det inte mycket här. Kan bero på att jag var ute med Luf Storstockholm och kampanjade med målet att tillsammans med de övriga distrikten i landet samla ytterligare minst 100 nya medlemmar till förbundet. Nationell kampanjdag med massor av, kan ni tänka er, riktigt vassa Luf'are som stormade in på skolor, universitet och så vidare.

Vilket visade sig gå kanon. Ungdomar förstår uppenbarligen att liberalismen är framtidens ideologi och framtidens melodi. Det klingade vackert i medlemsrullorna när dagen var över och resultatet dånade. Vi slog målet på 100 medlemmar med råge. 128 nya medlemmar nådde vi upp till igår. Varav 58 stycken i Stockholm. Vi nådde ut med vårt budskap till betydligt fler.

Den aktuella SKOP-mätningen visar dessutom på att stödet för Alliansen ökar. Vilket är nice.

Christoffer Fagerberg, Seved Monke, Eric Wahlberg, Sebastian Bjernegård, Hannah Ström, Andreas Froby, Froby x2,