Jag kan inte låta bli att fundera över Tuve Skånberg och de idéer han hävdar i Riksdagens talarstol just nu.
1. Ingen människa ska någonsin steriliseras av tvång. Därför ska det vara ett absolut krav att en person som inte kan leva i ett kön som inte fungerar för denna individ MÅSTE just steriliseras för att få göra en könskorrigering juridiskt för att kunna fungera i framtiden.
Slutsats: Kravet att människor inte ska steriliseras bygger på en grundläggande princip om att "vanliga" människor är riktiga människor. Transpersoner är inte riktiga människor.
Det kallas rasbiologi. Sverige är som bekant världsmästare i den sporten. Men det är ingenting vi ska vara stolta över.
Skämmes!
2. Referenser till diagnoser över ett tillstånd ska kallas referenser till ett tillstånd. Inte till en sjukdom. Tillstånd och sjukdom är inte samma sak.
3. Om man nu ska hänvisa till definitioner av transsexualism, så kanske man borde låta bli att referera definitioner som anses obsoleta och som står i begrepp att ersättas inom en mycket snar framtid. Då DSM-IV blir DSM-V och ICD-10 blir ICD-11 finns inte psykiatriska diagnoskriterier kvar, som det ser ut idag. Utan man pratar om rätten till identitet. Om rätten till kroppslig autonomi. Om rätten till att inte bli klassad som psykiskt sjuk på grund av sin identitet. Samt om rätten till vård, samt rätten att själv avgöra vilken vård som är aktuell för var individ.
Transsexualism är inte längre en medicinsk diagnos. Faktum är att även då den var det, så var det en politisk diagnos, så tillvida att den i praktiken är ett politiskt beställningsjobb och har sitt ursprung i en rasbiologisk politisk föreställning om rasers renhet och synen på människors kroppar, identiteter och sexualiteter.
4. Att referera till Patientföreningen Benjamin är förstås smidigt att göra. De kallar sig en patientförening och säger sig själva företräda alla transsexuella i landet. Det gör de inte. Ingen vet hur många medlemmar de idag har. De lever fortfarande kvar i en skräck för att leva öppet och att kunna bli avslöjade som transsexuella, eller före detta transsexuella, som i sig är ett resultat av den förföljelsepolitik Sverige och stora delar av omvärlden länge ägnat sig åt. Benjamin företräder extrema åsikter som väldigt få transsexuella och andra transpersoner känns vid. Orsakerna till detta är att de är livrädda för den diskriminering som existerar idag. De är livrädda för de hatbrott transpersoner utsätts för idag. De är rädda för att någon ska överhuvudtaget kunna lista ut att de har en sådan bakgrund. Vilket är förståeligt! Att ett fåtal transsexuella valt att agera genom Benjamin för att skydda sin rätt att leva i så kallad "STEALTH" är inte konstigt. Med tanke på hur samhället så länge hotat förgöra den som på något vis lever öppet som transperson i Sverige och i omvärlden.
Detta innebär inte att Benjamin talar för alla transpersoner i Sverige. De transpersoner som är aktiva i föreningar som arbetar för transpersoners rättigheter i Sverige är i regel representerade i föreningar som RFSL, RFSL Ungdom, FPE-S, KIM och New Renaissance.
Benjamin får gärna tala för sig själva. Jag hyser ingen agg. Men dock en förtvivlan över att se hur hårt förtrycket format så många människor i deras rädsla för en utveckling som i grunden borde gynna dem, men som de fruktar kommer slå tillbaka på dem själva och deras egna framtider, drömmar och liv.
De talar dock för inte mycket mer än någon promille av transpersoner i Sverige idag. De talar för människor som skäms för sitt förflutna, alternativt är rädda för att bli påkomna pga risken för samhälleliga repressalier och så vidare. Detta är en liten grupp människor som i praktiken drabbats av vad vi borde kunna sammanfatta som transvärldens svar på Stockholmssyndromet. Och det bör vi förmodligen ta med i viktskålen i detta.
5. Att lyfta Bygdeman är också märkligt. Den mannen må ha arbetat inom vården länge, men har dålig koll på forskning, rättsläge och nuvarande sk diagnoskriterier. Eller vill kort och gott inte kännas vid dem. Precis som Skånberg, för övrigt. Att Bygdeman dessutom är kopplad till, inte minst i dessa sammanhang, extrema religiösa högerorganisationer blir förstås också väldigt tydligt i den ställning Bygdeman tar i dessa frågor.
Att en person som med så mycket hat och fördomar skriver om transpersoner som Bygdeman gör har svårt att vänja sig vid tanken på att inte få hålla i kniven själv och göra sin plikt mot tvångsmässig rasbiologi förstår jag. Men är han värd att lyssna på? Knappast, enligt mig.
6. Vem, annat än Skånberg, Bygdeman, ett par ytterligare kristdemokrater (och ett gäng sverigedemokrater som jag inte ens orkar gå in på just nu) och den så kallade patientföreningen utan synliga företrädare och utan redovisat medlemsantal, har hävdat att transpersoner inte vill ha barn? Att det skulle vara kontraindikativt? Mig veterligen är det inte könsidentitet som avgör viljan att få barn. Både män och kvinnor vill tämligen ofta, förr eller senare i livet, förstås bli föräldrar. Och oavsett vad som står för bokstav i våra pass, så har även våra biologiska klockor förstås en viss talan i den frågan. Vi kommer, helt enkelt, inte undan dem.
Förutsatt att vi alla betraktas vara människor, eller åtminstone levande varelser från planeten Jorden, så får vi lov att konstatera att även transpersoner lider av den åkomma som kallas för livet. Och som ofta leder till allvarliga symtom, såsom barnlängtan och en vilja att föra våra gener vidare. Det är, för övrigt, sant även för fiskar, plankton, koraller, hundar, katter, valar, insekter, ekar, björkar, maskrosor och till och med bakterier och virus. Jag vill bara förtydliga det.
Längtan, viljan, drömmen om, eller strävan efter att föra sina gener och därmed släktet vidare är lika starkt för alla levande varelser. Att hävda att transpersoner skulle strida mot eller inte vara en del av hela livets grundpelare och motor, som i regel anses vara basen för allt livs fortlevnad når en nivå av patetisk dumhet som, i sig, kanske rent av borde förbjudas.
Men vi kan förenkla det ytterligare, förstås. Vem har sagt något om biologiska barn? Det vore ju trevligt om vi fick bestämma det själva. Men idag är det litet svårt för en kvinna utan äggstockar och livmoder att föda barn. De tekniker som utvecklas idag för att transplantera eller odla organ för att göra det möjligt lär inte erbjudas transpersoner varken i första eller tionde hand. En transman eller någon som kort och gott inte ser sig som kvinna kanske, förståeligt nog, inte riktigt klarar av att bära och föda ett barn själv. Och än idag är presumtionslagar, surrogatmödraskapsförbud och inte minst samhällets och sociala myndigheters fördomar så starka att det i praktiken inte ens är säkert att man får behålla sitt eget barn. I praktiken har vi dessutom fortfarande mycket små chanser att få adoptera idag. Inte minst med tanke på att så många av oss än idag diskrimineras i samhället. Transpersoner har idag en extremt hög arbetslöshet, troligen den högsta bland alla minoriteter i landet. Vår psykiska hälsa är inte alltid helt där den borde vara. Inte minst på grund av utanförskap, diskriminering, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer och psykiska, samt känslomässiga, ärr efter år av förföljelser, hot, våld och övergrepp.
Att försöka övertyga adoptionsbyråer, socialnämnder och andra om att få rätten att adoptera är i praktiken omöjligt. Ens om man ännu inte hunnit steriliseras på grund av statligt tvång är det troligt att man kommer att bli förälder idag, utan att bryta mot såväl lagar som moraliska värderingar som starkt påverkar samhället och samhällets syn på människor och deras rätt eller möjligheter att bli föräldrar. Det må bli bättre i framtiden, möjligen, men i dagsläget är det aningen surt.
Jag själv är förstås redan steriliserad och det innebär förstås att alla mina möjligheter att få barn är borta. Det är för sent för mig. Trots detta historiska beslut som väntas tas under dagen.
Jag har förbjudits att spara mina könsceller, med hot om evig diskvalificering från all vård och alla möjligheter att byta juridiskt kön om jag nu ändå gjorde det. Jag kan i praktiken inte adoptera. Surrogatmödraskap är förbjudet. Av moralistiska och patriarkala skäl, är jag rädd, men dock. Och jag har inte råd, eller vilja, att resa till någon barnalstringsfabrik i någon annan del av världen för att bryta mot svensk lag och mitt eget samvete för att göra det ändå.
Eftersom surrogatmödraskap förstås är otillåtet i Sverige hindras i praktiken även transmän (personer som går från kvinnlig till manlig juridisk identitet) att få barn, ens om de får spara könsceller. Annat än om de bär barnet själv, vilket alltså inte alltid känns helt aktuellt för väldigt många. Inte minst för transpersoners skull behövs en översikt av lagstiftningen rörande surrogatmödraskap. Annars är dagens seger en pyrrhusseger av historiska mått.
Räkna dock med att vi kommer att få se fler män som föder barn under de kommande åren. Det är heller inte så himla konstigt att så blir fallet. Längtan efter barn finns där. Någonstans är det naturligt att livet finner en väg och att människor tar de chanser de finner och kan få. Finns det inte fler alternativ, så tar man det alternativ som faktiskt fortfarande existerar. Och samhället får nog helt enkelt leva med det.
Förstås finns alltså också en hel del lagstiftning kvar som omöjliggör att en transkvinna (som går från manlig till kvinnlig juridisk identitet) kan använda sina könsceller, förutsatt att de finns sparade. Föräldraskapspresumtioner som rör definitioner av faderskap och moderskap samt uppbärandet av dessa, regler som avgör att bara män får bli fäder och dylikt. Krav på hur könsceller får användas och orättvisor rörande kostnader för insemination omöjliggör också detta. Och även om man genomförde en sådan handling ändå, så finns det ingen garanti, på grund av surrogatmödraskapslagar och presumtionslagar, för att personen i fråga faktiskt får bli juridisk förälder till sitt eget barn.
Redan idag blir svenska föräldrar till transidentifierade barn av med vårdnaden för att de bejakar barnens identitet och strävan att få bli sig själva. Naturligtvis sker motsvarande åt andra hållet också. Om någon nu undrar över varför transpersoner är så infernaliskt trötta på att höra floskler om barns rättigheter och att föräldraskap inte är en rättighet, så ligger en del av svaret här.
Det finns oändliga mängder hinder kvar. Och förmodligen är folk med så starkt antika åsikter och värderingar som Bygdeman och Skånberg bara det mindre av problemen som fortfarande hopar sig idag och även fortsatt, i framtiden.
Men ska vi vara helt ärliga, så finns det just nu många transpersoner som fortfarande inte vågar drömma om att bli biologiska föräldrar. Trots avskaffandet av tvångssteriliseringen, så finns fortfarande mycket begränsade möjligheter att bli förälder i vilket fall. Och än idag blockeras adoptioner och surrogatmödraskap likafullt. Vilket innebär att alla möjligheter även imorgon och om ett par veckor fortfarande är uttömda.
Vi kanske skulle börja med, nu, att se över vad vi kan göra för att förenkla möjligheten att bli förälder överhuvudtaget. Inte minst för dem som redan idag är steriliserade. Eller, förstås, för dem som trots den nya lagändringen likafullt hindras effektivt från att bli föräldrar också i fortsättningen.
7. Naturligtvis finns det många transpersoner som är föräldrar. En hel del i Sverige. Inte minst de som fått barn innan utredningen påbörjats. Och naturligtvis på många andra håll i världen. Att hävda något annat än att det finns ett stort erfarenhets- och kunskapsunderlag rörande barn till transpersoner och deras mående är en absurditet.
Att hävda att det inte finns transsexuella som vill behålla möjligheter att få barn är ren goja. Långt ifrån alla transsexuella vill behålla fel könskörtlar. Men om det är enda chansen att få bilda familj, så finns det många som tvekar. Jag var en av dem, men tvingades av livet och risken för dåligt mående att stå över familj för att kunna överleva.
Att sedan många väljer bort kirurgier på grund av rädsla för de uppenbara risker som förknippas med dem (vi har ett flertal konstaterade vårdolyckor, dödsfall och omfattande skador relaterade till dessa kirurgier, ÄVEN i Sverige, så det är inte så konstigt), eller för att de i första hand känner att det är den sociala aspekten, hormoner och dylikt som är viktigt, är inte heller konstigt. Men de måste få chansen att göra det valet själva. Av hälsoskäl avstår många, likaså. De tvivlar på att de skulle må bra av, eller ens överleva en så omfattande kirurgi som en könskorrigerande behandling innebär. Jag förstår dem. Somliga kanske ogillar kroppen och den sociala och kulturella situation de landas i genom att de känner sig tillhöra fel kön. Men sexuellt vill de inte byta något som faktiskt fungerar mot något som kanske faktiskt löper en stor risk att inte fungera om något inte går riktigt enligt planerna. Inga kirurgier är enkla procedurer. En av världens mest välkända kirurger inriktade på könskorrigerande operationer sa en gång att en underlivsoperation på en transperson medicinskt motsvarar att bli sliten i två delar i en bilolycka och sedan sammansatt igen med ståltråd. Så komplext är det. Ofta går moderna kirurgier väldigt bra och resultatet är definitivt makalöst. Inte minst för transkvinnor, eftersom en snippa är lättare att skapa än en fullt fungerande snopp. Men riskerna finns där. Och är mer än verkliga. Det måste, trots allt, tas på allvar.
Lagen har för övrigt enbart stipulerat sterilisering eller kastrering. Det har aldrig funnits krav på hur man ska se ut i underlivet för att accepteras som det ena eller andra könet och få räknas till detta juridiskt. Det handlar alltså inte om snippor och snoppar. Det handlar enbart om rasbiologi och genetisk utrensning av icke önskvärda element i den svenska genpoolen.
8. Nu har vi inte ens gått in på de många personer som idag på ett eller annat vis inte fungerar i det kön de fötts in i biologiskt eller juridiskt och som heller inte känner sig självklart tillhöra enbart det andra könet. Det finns många som inte är bekväma med den kropp de fötts med eller som helt enkelt inte fungerar i den tvåkönsnorm vi har idag. De finns där. Att födas med en fot i bägge läger är självklart någonting som påverkar en människa och synen på sig själv om man fötts in i den verkligheten. Att tvingas från en garderob till en annan eller från något man inte trivs i till något man till stor del kanske är, men inte enbart är fungerar dåligt. De har alltid funnits där. De där transpersonerna. De där queera. De där hen. Det är historiskt och kulturellt bekräftat att bokstavligen alla kulturer historiskt har bestått av såväl män som kvinnor (förstås), men också av transpersoner på olika vis. Det spelar ingen roll om vi pratar om vikingar, australiska aboriginer, native americans, folkgrupper som tillber den ena eller andra religionen, eller vad det nu må vara. Namnen på företeelsen och de kulturella och samhälleliga lösningarna för att åstadkomma utrymme för de här människorna har varierat, men i grunden har de mänskliga variationerna alltid funnits där och varit fullt självklara.
Vi finns. Vi har alltid funnits. Vi är inte tysta längre. Och vi tar inte längre förtryck och osynliggörande. Det är den stora skillnaden mellan idag och de senaste 100 åren eller så av mänsklighetens historia.
Vi må vara män, kvinnor, tredje kön eller åttionde kön. Eller inget kön alls. Men vi är människor. Och vi kräver härmed våra mänskliga fri- och rättigheter. Och att få bli betraktade som människor, även med en biologisk klocka, om så är.
Vi är många som kommer fira idag.
Och vi gör det på bättre grunder än Skånbergs åldriga, förvirrade, inkonsekventa och obsoleta citat, vilka inte längre ses som vetenskapligt, juridiskt eller medicinskt aktuella överhuvudtaget för att beskriva oss.
Orsaken till det är förstås att vi tillåtit oss att tala själva. Att vi krävt en egen röst. Att vi inte sitter förtryckta och tysta längre. Att vi tagit tillbaka vår plats i samhälle efter samhälle. Och det är en utveckling som säkerligen kommer fortsätta. Vad än världens alla värderingsmässiga arkaister tycker om det.
Vi kommer fira idag. Och det är fan i mig på tiden!
Imorgon, när vi vaknat upp igen, så börjar nästa kamp. Har du läst hela vägen hit, så vet du hur den kampen kommer att se ut.
SKÅL!
Politik och världsutveckling. Klimat och framtid. Konflikter och hopp om en friare och tryggare värld. Sexologi. Funkispolitik och socialförsäkringssystem. Juridiskt och folkrättsligt. Och mitt i allting ett författarskap och debattådra.
Visar inlägg med etikett Queer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Queer. Visa alla inlägg
2013-05-22
Alla märkliga resonemang kring tvångssteriliseringen i Riksdagens kammare
Labels:
Barn,
Drömmar,
Familj,
Framtid,
Frihet,
HBT,
Mänskliga Rättigheter,
Queer,
Trans,
Transsexualism,
Tvångssterilisering
2010-01-27
Trans och fortplantning (Gospel of St. Thomas)
Det blir mer och mer intressant på genusstjärnhimlen numera. Thomas Beatie har gjort sig känd inte bara för att han fött barn som världens allra första man, utan också för att han lyckats med bedriften att hinna först två gånger (den förstfödda var en dotter och nummer två blev en frisk liten pojke som föddes för ett drygt halvår sedan).
Nu är det snart dags för Scott Moore att föda en son som beräknas nedkomma om ungefär en månad. Det är säkert otroligt provocerande för somliga att det här sker.
Nu är det snart dags för Scott Moore att föda en son som beräknas nedkomma om ungefär en månad. Det är säkert otroligt provocerande för somliga att det här sker.
Ta till exempel Svenska Kyrkans remissvar (PDF-varning) rörande Könstillhörighetsutredningen SOU 2007:16 som säkerligen inte Ärkebiskop Wejryd egentligen vill kännas vid riktigt så tydligt som hans underskrift antyder.
Man konstaterar (förmodligen är detta skrivet av någon hopplös medeltida drönare på Sveriges Kristna Råd (PDF) och sedan bara justerat av någon intorkad tjänsteman en bit under ärkis själv, men någonstans borde karln veta vad i hela friden han skriver under?) i sitt remissförslag rörande könstillhörighetsutredningen SOU 2007:16 att man är starkt kritiska till alla former av tvångssterilisering och hindran mot fortplantning för alla människor.
Men transsexuella räknas inte riktigt som människor och därför är det mycket viktigt att trans- och intersexuella INTE ska få fortplanta sig på något som helst vis. Inte heller ska de få spara undan könsceller för framtida bruk. Och här har vi undrat under fyra långa år varför högerkristenspöket Göran Hägglund vägrar att ta i frågan som ansvarig minister. Ni vet karln som bara vill företräda "Verklighetens folk" och sådana intressanta saker.
Sveriges Kristna Råd är, för den som inte känner till det, den ekumeniska lilla länken mellan olika kyrkor i Sverige som ser till att samarbeten flyter som de ska och som gärna lägger sig som en liten hinna av samförståndskänsla mellan de olika samfunden. Den styrs till stora delar av frikyrkor, katoliker och ortodoxa, vilket kan förklara den rätt torrfadda smaken i munnen hos de som faktiskt läser yttranden som remissvaret om 2007:16 och på andra håll. Inget ont i ekumenik, förutsatt att den inte konserverar normer och värderingar som har sitt ursprung långt innan Jesus själv började predika. Ni vet... Mannen med kärleksbudskapet.
"Ett nytt bud giver jag eder: att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra."
Man konstaterar (förmodligen är detta skrivet av någon hopplös medeltida drönare på Sveriges Kristna Råd (PDF) och sedan bara justerat av någon intorkad tjänsteman en bit under ärkis själv, men någonstans borde karln veta vad i hela friden han skriver under?) i sitt remissförslag rörande könstillhörighetsutredningen SOU 2007:16 att man är starkt kritiska till alla former av tvångssterilisering och hindran mot fortplantning för alla människor.
Men transsexuella räknas inte riktigt som människor och därför är det mycket viktigt att trans- och intersexuella INTE ska få fortplanta sig på något som helst vis. Inte heller ska de få spara undan könsceller för framtida bruk. Och här har vi undrat under fyra långa år varför högerkristenspöket Göran Hägglund vägrar att ta i frågan som ansvarig minister. Ni vet karln som bara vill företräda "Verklighetens folk" och sådana intressanta saker.
Sveriges Kristna Råd är, för den som inte känner till det, den ekumeniska lilla länken mellan olika kyrkor i Sverige som ser till att samarbeten flyter som de ska och som gärna lägger sig som en liten hinna av samförståndskänsla mellan de olika samfunden. Den styrs till stora delar av frikyrkor, katoliker och ortodoxa, vilket kan förklara den rätt torrfadda smaken i munnen hos de som faktiskt läser yttranden som remissvaret om 2007:16 och på andra håll. Inget ont i ekumenik, förutsatt att den inte konserverar normer och värderingar som har sitt ursprung långt innan Jesus själv började predika. Ni vet... Mannen med kärleksbudskapet.
"Ett nytt bud giver jag eder: att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra."
eller i modern tappning för de som har svårt för gammsvenska:
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra."
Joh. 13:34
Något som de kyrkliga i många fall fullständigt ignorerar idag och som varken längre hör hemma i Vatikanen eller på så många andra håll där människor är rädda för vad ett sant kärleksbudskap skulle kunna innebära. Kyrkans makt ligger idag i byggnader av trä och sten och tron förkunnas precis som i forna tider genom plånboken och genom ett starkt hållet brödraskap mellan insvurna ledare som inte talar till eller för folket.
Allt som kan komma att hota makten och de skeva världsföreställningar makten i sig vaggar sig med är ett hot som absolut inte kan förekomma. I grunden ligger samma gamla unkna kvinnosyn och syn på oliktänkande och olikvarande som alltid förhärskat inom kyrkligheten.
Det är intressant att gräva på andra håll och att där finna rester av något helt annat. Där finns ju så många evangelier. Endast ett litet fåtal valdes tillslut att inkluderas i den heliga boken som numera går under namnet Bibeln.
Mitt eget favoritevangelium (det finns bättre och sämre delar i det också, förstås, enligt mig) ingick inte i den slutgiltiga versionen av Bibeln som varit oförändrad i drygt 1500 år. Men likförbaskat föredrar jag det vilken dag i veckan som helst. Any day. Kanske för att det faktiskt talar tydligare om kärleksbudskapet än något annat känt evangelium. Kanske för att det visar på en helt annan grundsyn rörande sexualitet, normer, kön, fortplantning och annat. Men också för att det med all sannolikhet är ett av de allra äldsta och därmed av tidens tand minst förvridna evangelierna.
Thomasevangeliet skrevs någonstans mellan år 50 och år 166 e.Kr. Troligen rentav innan år 100 e.Kr, då den aktuella arameiska dialekt som evangeliet skrevs på dog ut runt samma sekelskifte. För övrigt samma dialekt som Jesus själv talade. Thomasevangeliget upptäcktes i samma område (Nag Hammadi i Egypten) som de annars så uppmärksammade Dödahavsrullarna år 1945.
Men nu är ju Thomasevangeliet förkastat och förklarat hädiskt av inte mindre än den katolska kyrkan själv. Faktum är att det hålles gömt av Vatikanen för att ingen ska ha tillgång till det. Varför? Vari ligger hotet?
Kanske beror det på att den påvliga stolen är livrädd för att dess makt ska hotas av ett evangelium som predikar att kyrkor är av ondo och att den sanna kyrkan består av tron inom oss och inte av byggnader i sten eller trä.
Kanske beror det på att Jesu ord enligt Thomasevangeliet tydligt talar om ett uppbrytande av könsnormer, könsroller, heteronormativitet och fördomar.
Förmodligen kan det påverka till viss del att det anses vara en Gnostisk skrift. Thomas talar om en kristendom som inte ska gömma sig bakom sin egen makt och sina egna byggnader. Om en mer tillåtande religion och om friheten att få vara vem man vill och att leva utan påbud uppifrån, från en Vatikan eller ett Biskopshus.
Eller kan evangeliet ha fallit ur den slutliga Bibelsammaställningen för att St. Thomas fullständiga namn var Didymos Judas Thomas. Tvillingbrodern Judas. Den Judas. Vem som faktiskt skrev texten vet vi inte, men att den syftar på Judas är ställt utom allt rimligt tvivel. Hela texten andas hur som helst queert 100-tal före Kristus så man blir alldeles totalt snurrig!
Tidigare inlägg:
Lagen 1944:133, Av staten tvångssteriliserad, Liberati om 1944:133, Liberati om HBT-kampen post könsneutrala äktenskap, Människorättsnätverket Svart Måndag, I am perfect!, System enligt Helle?, Min nästandialog med Birro, Ex: Politiker behöver transperspektivet, Om Amanda Simpson, Transgendered pain, TGDoR, Surgical abuse of intersex children, Hopp för alla transmän, Transsexualism som myt och sjukdom, Känga åt Ratzinger, 2008, Transsexualism och pedofili, Makten över våra kroppar - rätten till våra liv,
Andra skriver:
Oansvarigt, Psychebella, Jens Odsvall, Jens Odsvall, Seved Monke, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, Trollhare, SvD, GP: Sören Juvas om att KD förhalar HBT-frågor, Sören Juvas, Fördomsfulla Berno Vidén, Livet enligt Dana Jaja, Rätt så rude Rewdboy, MissVivi, Jodåsåatte, Ålderdomliga Apg, Sune.. the girl, Michan, Beauty of mind, Tankefel och dylikt.
__________________________________________________
Ett urval från Evangeliet enligt Thomas.
2. Jesus said, "Those who seek should not stop seeking until they find. When they find, they will be disturbed. When they are disturbed, they will marvel, and will reign over all. And after they have reigned they will rest."
3. Jesus said, "If your leaders say to you, 'Look, the (Father's) kingdom is in the sky,' then the birds of the sky will precede you. If they say to you, 'It is in the sea,' then the fish will precede you. Rather, the kingdom is within you and it is outside you. When you know yourselves, then you will be known, and you will understand that you are children of the living Father. But if you do not know yourselves, then you live in poverty, and you are the poverty."
4. Jesus said, "The person old in days won't hesitate to ask a little child seven days old about the place of life, and that person will live. For many of the first will be last, and will become a single one."
5. Jesus said, "Know what is in front of your face, and what is hidden from you will be disclosed to you. For there is nothing hidden that will not be revealed. And there is nothing buried that will not be raised."
6. His disciples asked him and said to him, "Do you want us to fast? How should we pray? Should we give to charity? What diet should we observe?" Jesus said, "Don't lie, and don't do what you hate, because all things are disclosed before heaven. After all, there is nothing hidden that will not be revealed, and there is nothing covered up that will remain undisclosed."
13. Jesus said to his disciples, "Compare me to something and tell me what I am like." Simon Peter said to him, "You are like a just messenger." Matthew said to him, "You are like a wise philosopher." Thomas said to him, "Teacher, my mouth is utterly unable to say what you are like." Jesus said, "I am not your teacher. Because you have drunk, you have become intoxicated from the bubbling spring that I have tended." And he took him, and withdrew, and spoke three sayings to him. When Thomas came back to his friends they asked him, "What did Jesus say to you?" Thomas said to them, "If I tell you one of the sayings he spoke to me, you will pick up rocks and stone me, and fire will come from the rocks and devour you."
14. Jesus said to them, "If you fast, you will bring sin upon yourselves, and if you pray, you will be condemned, and if you give to charity, you will harm your spirits. When you go into any region and walk about in the countryside, when people take you in, eat what they serve you and heal the sick among them. After all, what goes into your mouth will not defile you; rather, it's what comes out of your mouth that will defile you."
15. Jesus said, "When you see one who was not born of woman, fall on your faces and worship. That one is your Father."
17. Jesus said, "I will give you what no eye has seen, what no ear has heard, what no hand has touched, what has not arisen in the human heart."
18. The disciples said to Jesus, "Tell us, how will our end come?" Jesus said, "Have you found the beginning, then, that you are looking for the end? You see, the end will be where the beginning is. Congratulations to the one who stands at the beginning: that one will know the end and will not taste death."
22. Jesus saw some babies nursing. He said to his disciples, "These nursing babies are like those who enter the kingdom." They said to him, "Then shall we enter the kingdom as babies?" Jesus said to them, "When you make the two into one, and when you make the inner like the outer and the outer like the inner, and the upper like the lower, and when you make male and female into a single one, so that the male will not be male nor the female be female, when you make eyes in place of an eye, a hand in place of a hand, a foot in place of a foot, an image in place of an image, then you will enter the kingdom."
24. His disciples said, "Show us the place where you are, for we must seek it." He said to them, "Anyone here with two ears had better listen! There is light within a person of light, and it shines on the whole world. If it does not shine, it is dark."
25. Jesus said, "Love your friends like your own soul, protect them like the pupil of your eye."
26. Jesus said, "You see the sliver in your friend's eye, but you don't see the timber in your own eye. When you take the timber out of your own eye, then you will see well enough to remove the sliver from your friend's eye."
29. Jesus said, "If the flesh came into being because of spirit, that is a marvel, but if spirit came into being because of the body, that is a marvel of marvels. Yet I marvel at how this great wealth has come to dwell in this poverty."
30. Jesus said, "Where there are three deities, they are divine. Where there are two or one, I am with that one."
34. Jesus said, "If a blind person leads a blind person, both of them will fall into a hole."
(roande om man tänker på hur kristdemokraterna och somliga kristna vägrar att se verkligheten och den moderna vägen av idag)
37. His disciples said, "When will you appear to us, and when will we see you?" Jesus said, "When you strip without being ashamed, and you take your clothes and put them under your feet like little children and trample them, then you will see the son of the living one and you will not be afraid."
42. Jesus said, "Be passersby."
45. Jesus said, "Grapes are not harvested from thorn trees, nor are figs gathered from thistles, for they yield no fruit. Good persons produce good from what they've stored up; bad persons produce evil from the wickedness they've stored up in their hearts, and say evil things. For from the overflow of the heart they produce evil."
46. Jesus said, "From Adam to John the Baptist, among those born of women, no one is so much greater than John the Baptist that his eyes should not be averted. But I have said that whoever among you becomes a child will recognize the kingdom and will become greater than John."
48. Jesus said, "If two make peace with each other in a single house, they will say to the mountain, 'Move from here!' and it will move."
50. Jesus said, "If they say to you, 'Where have you come from?' say to them, 'We have come from the light, from the place where the light came into being by itself, established itself, and appeared in their image.' If they say to you, 'Is it you?' say, 'We are its children, and we are the chosen of the living Father.' If they ask you, 'What is the evidence of your Father in you?' say to them, 'It is motion and rest.'"
53. His disciples said to him, "is circumcision useful or not?" He said to them, "If it were useful, their father would produce children already circumcised from their mother. Rather, the true circumcision in spirit has become profitable in every respect."
58. Jesus said, "Congratulations to the person who has toiled and has found life."
59. Jesus said, "Look to the living one as long as you live, otherwise you might die and then try to see the living one, and you will be unable to see."
61. Jesus said, "Two will recline on a couch; one will die, one will live." Salome said, "Who are you mister? You have climbed onto my couch and eaten from my table as if you are from someone." Jesus said to her, "I am the one who comes from what is whole. I was granted from the things of my Father." "I am your disciple." "For this reason I say, if one is whole, one will be filled with light, but if one is divided, one will be filled with darkness."
64. Jesus said, A person was receiving guests. When he had prepared the dinner, he sent his slave to invite the guests. The slave went to the first and said to that one, "My master invites you." That one said, "Some merchants owe me money; they are coming to me tonight. I have to go and give them instructions. Please excuse me from dinner." The slave went to another and said to that one, "My master has invited you." That one said to the slave, "I have bought a house, and I have been called away for a day. I shall have no time." The slave went to another and said to that one, "My master invites you." That one said to the slave, "My friend is to be married, and I am to arrange the banquet. I shall not be able to come. Please excuse me from dinner." The slave went to another and said to that one, "My master invites you." That one said to the slave, "I have bought an estate, and I am going to collect the rent. I shall not be able to come. Please excuse me." The slave returned and said to his master, "Those whom you invited to dinner have asked to be excused." The master said to his slave, "Go out on the streets and bring back whomever you find to have dinner." Buyers and merchants will not enter the places of my Father.
(Jaja, passande för en folkpartist, antar jag. Men det finns en andemening som ligger litet djupare däri också).
66. Jesus said, "Show me the stone that the builders rejected: that is the keystone."
67. Jesus said, "Those who know all, but are lacking in themselves, are utterly lacking."
68. Jesus said, "Congratulations to you when you are hated and persecuted; and no place will be found, wherever you have been persecuted."
69. Jesus said, "Congratulations to those who have been persecuted in their hearts: they are the ones who have truly come to know the Father. Congratulations to those who go hungry, so the stomach of the one in want may be filled."
70. Jesus said, "If you bring forth what is within you, what you have will save you. If you do not have that within you, what you do not have within you will kill you."
77. Jesus said, "I am the light that is over all things. I am all: from me all came forth, and to me all attained. Split a piece of wood; I am there. Lift up the stone, and you will find me there."
78. Jesus said, "Why have you come out to the countryside? To see a reed shaken by the wind? And to see a person dressed in soft clothes, [like your] rulers and your powerful ones? They are dressed in soft clothes, and they cannot understand truth."
79. A woman in the crowd said to him, "Lucky are the womb that bore you and the breasts that fed you." He said to her, "Lucky are those who have heard the word of the Father and have truly kept it. For there will be days when you will say, 'Lucky are the womb that has not conceived and the breasts that have not given milk.'"
87. Jesus said, "How miserable is the body that depends on a body, and how miserable is the soul that depends on these two."
94. Jesus said, "One who seeks will find, and for one who knocks it will be opened."
106. Jesus said, "When you make the two into one, you will become children of Adam, and when you say, 'Mountain, move from here!' it will move."
112. Jesus said, "Damn the flesh that depends on the soul. Damn the soul that depends on the flesh."
113. His disciples said to him, "When will the kingdom come?" "It will not come by watching for it. It will not be said, 'Look, here!' or 'Look, there!' Rather, the Father's kingdom is spread out upon the earth, and people don't see it."
114. Simon Peter said to them, "Make Mary leave us, for females don't deserve life." Jesus said, "Look, I will guide her to make her male, so that she too may become a living spirit resembling you males. For every female who makes herself male will enter the kingdom of Heaven."
Labels:
Feminism,
Fördomar,
Föräldraskap,
Graviditeter,
HBT,
Queer,
SOU 2007 16,
Svenska Kyrkan,
Thomasevangeliet,
Trans,
Transfobi,
Transmän,
Transsexualism
2010-01-06
Transsexualismen, Expressen och Trollhare
Trollhare skriver en hyllning efter min artikel på Expressen idag och jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt generad. Men tack, fina du!
Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.
Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.
Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:
Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.
Trollhare:
Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.
Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.
Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.
Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.
Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...
Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.
Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.
Intressant.
Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.
Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.
Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:
President Obama har gett en utnämning till en person med arabiskt ursprung. Hon heter Amanda Simpson, och är rådgivare i handelsfrågor. Vi har en bild på henne. Ja, här är hon: Amanda Simpson, och hon är ara… Va?! (förvirrad) Amanda? A-amanda!? Är Amanda blatte?!(uppenbart i chock) Herreguuud! (blir upprörd, och rusar ut)
Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.
Trollhare:
Inte skulle skämtet fungera ordentligt heller, eftersom det första folk tänker på när de hör ordet ”arab” inte är ”sex”. Dessutom finns det inte någon slags allmän föreställning om att icke-vita som passerar* som vita utnyttjar det för att ha sex med vita, och att det beteendet är attlura de vita personerna som tror att de har sex med en annan vit person. Likaså när en person som outats som icke-vit blir mördad av sin partner i vredesmod över den avslöjade ”lögnen”: Då fylls inte forumtrådar av kommentarer om att hen fick skylla sig själv, för att man faktiskt måste respektera att inte alla tänder på blattar. Inte annat än i dåligt modererade forum och på högerextremistiska communities, i alla fall.
Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.
Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.
Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.
Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.
Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...
Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.
Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.
Intressant.
Labels:
Amanda Simpson,
Barack Obama,
Expressen,
Fördomar,
HBT,
Homofobi,
Letterman,
Queer,
Rasism,
Riksdagsvalet 2010,
Transfobi,
Transsexualism,
Trollhare
Skriver på Expressen om Obamas utnämning av Amanda Simpson
Jag skriver idag på Expressens debattsida, sidan 4, om Barack Obamas tillsättning vid nyår av transsexuella Amanda Simpson som Technical Advisor på the Department of Commerce.
Lyfter upp det faktum att det inte är en slump att det annars så bakåtsträvande och fördomsfulla USA faktiskt hinner före Sverige i det här avseendet och har en betydligt öppnare och mer tillåtande kultur inom näringsliv och myndigheter gentemot transsexuella. I USA har man nämligen förstått något det svenska näringslivet och våra politiker inte har fattat.
Dels att antalet trans- och intersexuella är många. Vi är kanske så många som 1/200 i den generella befolkningen, vilket innebär att en fortsatt diskriminering av den här gruppen utan tvekan får förödande samhällsekonomiska konsekvenser bara genom sin utbredning.
Dels för att trans- och intersexuella sedan barnsben tvingas tänka "outside of the box" för att överhuvudtaget överleva och förhålla sig till sin omgivning på något som helst vis. Vilket skapar enorma möjligheter för företag, myndigheter och partiapparater - förutsatt att de vågar ta i oss.
Idag belönar näringslivet inte längre strikt kunnande utan snarare idéer och nyskapande. Det är nya idéer, affärsmodeller, material och tankar som upplevs som särdeles innovativa som säljer produkten; oavsett det handlar om varor eller tjänster. För att kunna nå ut med tillräckligt bra produkter på en allt större och tuffare global marknad finns inga utrymmen för misslyckanden eller dåliga affärsidéer. Alla möjligheter att nå ut med något nytt och att vara först inom nya segment av marknaden är livsviktiga. Därför är nyskapande och förmågan att tänka förbi givna normer och ramar precis lika livsviktig.
Detta är något trans- och intersexuella ofta kan bättre än många andra. Något man i USA tagit fasta på. Där är det ofta en konkurrensfördel vid nyanställningar att ha genomgått en könskorrigering. I Sverige pågår istället ett köns-Apartheid med tvångssteriliseringar, otillräcklig vård, samt omfattande diskriminering på arbetsmarknad och inom utbildningsväsendet. Och för den delen även inom myndigheter och på andra platser.
Det är dags att bryta upp med den omfattande patologisering vi som transsexuella drabbats av och som i grunden har sina rötter hos amerikanska rasbiologer i början av förra seklet. Det är dags att på allvar göra något åt den lag (Lag 1944:133) som berör tvångssterilisering av sexuella minoriteter i Sverige och det tyvärr ganska misslyckade lagförslag som nu dessutom legat orört på Socialministerns bord i drygt tre års tid.
Det är dags att se över vilka möjligheter som finns för att aktivt arbeta för att trans- och intersexuella ska kunna få fullvärdiga liv även i Sverige idag. Det har dröjt alldeles för länge.
Vi vill ha samma rätt till en framtid, en karriär, en utbildning, fungerande vård, möjligheten att få gifta sig och möjligheter att få bli föräldrar som alla andra. Vi vill slippa vara rädda för hatbrott och diskriminering vart vi än befinner oss i samhället och vi förväntar oss att det sker nu. Vi har väntat länge redan...
För att genomföra en verklig förändring krävs en omfattande attitydsförändring inom näringslivet och inom politiken. Nu. Idag.
Vi behöver också en möjlighet att kunna arbeta aktivt med identitetsskapande och stärkande åtgärder inom gruppen. Något som överhuvudtaget inte existerar i Sverige idag. Möjligen vid sidan av RFSL's ungdomsprojekt Egalia, vilket nu slåss för sin överlevnad på grund av att Stockholms Stad vägrar ta tag i finansieringsfrågan inför år 2010. Det är skamligt!
I framtiden behöver vi förebilder. Vi behöver pionjärerna som lyckas ta sig in i politikens finrum, på styrelseposterna inom näringslivet och inom myndigheter och statliga verk. Vi behöver artister och konstnärer och vi behöver andra som vågar sticka ut. Människor som vågar stå för sin historik, för sin trans- eller intersexualism och för att de är precis lika bra som alla andra människor.
Vår minoritet är förmodligen så stor som 50.000 personer bara i Sverige idag. Det är dags att inse att vi behöver samma möjligheter att utvecklas och få rätten att styra över våra egna liv som alla andra minoriteter i samhället idag. Vi har blivit åsidosatta, diskriminerade och tvångssteriliserade länge nog. Det får räcka nu!
Jag kandiderar till riksdagen i höst inte för att jag tror att Sverige är redo för mig och de mina ännu. Utan för att jag förväntar mig att en eventuell relativ framgång i personvalet kan komma att leda till att fler vågar ta steget och se att det är möjligt att satsa på en politisk karriär. Jag kandiderar för att skapa ett ansikte för vår minoritet och för att öppna dörrarna för alla de som kan komma att följa därefter.
I det tror jag att jag redan på många vis har lyckats. Det handlar om att vidga vyerna för vad som är möjligt och bilden av vem som har möjlighet att nå fram. Kan jag, så kan vem som helst inom gruppen trans- och intersexuella göra detsamma. Det är vad jag vill uppnå.
Jag räknar inte med att bli den första transsexuella riksdagsledamoten. Men jag räknar kallt med att min kandidatur ska bli startskottet för något nytt för vår grupp som helhet. Och att det inte ska dröja alltför länge innan vi är många fler som kandiderar, som tar plats i samhället och som omskapar förutsättningarna för vår existens i Sverige och utomlands.
En minoritetsgrupp bestående av upp till 50.000 personer förtjänar en representation i riksdagen och inom det offentliga. Vi förtjänar utan tvekan att tas på allvar i näringslivet. En eller två riksdagsledamöter över rimlig tid är inte för mycket begärt.
Vi får se om svenska folket, de politiska partierna och det svenska näringslivet vågar anta min utmaning.
Kan Obama, så kan vi också!
Intressant!
Lyfter upp det faktum att det inte är en slump att det annars så bakåtsträvande och fördomsfulla USA faktiskt hinner före Sverige i det här avseendet och har en betydligt öppnare och mer tillåtande kultur inom näringsliv och myndigheter gentemot transsexuella. I USA har man nämligen förstått något det svenska näringslivet och våra politiker inte har fattat.
Dels att antalet trans- och intersexuella är många. Vi är kanske så många som 1/200 i den generella befolkningen, vilket innebär att en fortsatt diskriminering av den här gruppen utan tvekan får förödande samhällsekonomiska konsekvenser bara genom sin utbredning.
Dels för att trans- och intersexuella sedan barnsben tvingas tänka "outside of the box" för att överhuvudtaget överleva och förhålla sig till sin omgivning på något som helst vis. Vilket skapar enorma möjligheter för företag, myndigheter och partiapparater - förutsatt att de vågar ta i oss.
Idag belönar näringslivet inte längre strikt kunnande utan snarare idéer och nyskapande. Det är nya idéer, affärsmodeller, material och tankar som upplevs som särdeles innovativa som säljer produkten; oavsett det handlar om varor eller tjänster. För att kunna nå ut med tillräckligt bra produkter på en allt större och tuffare global marknad finns inga utrymmen för misslyckanden eller dåliga affärsidéer. Alla möjligheter att nå ut med något nytt och att vara först inom nya segment av marknaden är livsviktiga. Därför är nyskapande och förmågan att tänka förbi givna normer och ramar precis lika livsviktig.
Detta är något trans- och intersexuella ofta kan bättre än många andra. Något man i USA tagit fasta på. Där är det ofta en konkurrensfördel vid nyanställningar att ha genomgått en könskorrigering. I Sverige pågår istället ett köns-Apartheid med tvångssteriliseringar, otillräcklig vård, samt omfattande diskriminering på arbetsmarknad och inom utbildningsväsendet. Och för den delen även inom myndigheter och på andra platser.
Det är dags att bryta upp med den omfattande patologisering vi som transsexuella drabbats av och som i grunden har sina rötter hos amerikanska rasbiologer i början av förra seklet. Det är dags att på allvar göra något åt den lag (Lag 1944:133) som berör tvångssterilisering av sexuella minoriteter i Sverige och det tyvärr ganska misslyckade lagförslag som nu dessutom legat orört på Socialministerns bord i drygt tre års tid.
Det är dags att se över vilka möjligheter som finns för att aktivt arbeta för att trans- och intersexuella ska kunna få fullvärdiga liv även i Sverige idag. Det har dröjt alldeles för länge.
Vi vill ha samma rätt till en framtid, en karriär, en utbildning, fungerande vård, möjligheten att få gifta sig och möjligheter att få bli föräldrar som alla andra. Vi vill slippa vara rädda för hatbrott och diskriminering vart vi än befinner oss i samhället och vi förväntar oss att det sker nu. Vi har väntat länge redan...
För att genomföra en verklig förändring krävs en omfattande attitydsförändring inom näringslivet och inom politiken. Nu. Idag.
Vi behöver också en möjlighet att kunna arbeta aktivt med identitetsskapande och stärkande åtgärder inom gruppen. Något som överhuvudtaget inte existerar i Sverige idag. Möjligen vid sidan av RFSL's ungdomsprojekt Egalia, vilket nu slåss för sin överlevnad på grund av att Stockholms Stad vägrar ta tag i finansieringsfrågan inför år 2010. Det är skamligt!
I framtiden behöver vi förebilder. Vi behöver pionjärerna som lyckas ta sig in i politikens finrum, på styrelseposterna inom näringslivet och inom myndigheter och statliga verk. Vi behöver artister och konstnärer och vi behöver andra som vågar sticka ut. Människor som vågar stå för sin historik, för sin trans- eller intersexualism och för att de är precis lika bra som alla andra människor.
Vår minoritet är förmodligen så stor som 50.000 personer bara i Sverige idag. Det är dags att inse att vi behöver samma möjligheter att utvecklas och få rätten att styra över våra egna liv som alla andra minoriteter i samhället idag. Vi har blivit åsidosatta, diskriminerade och tvångssteriliserade länge nog. Det får räcka nu!
Jag kandiderar till riksdagen i höst inte för att jag tror att Sverige är redo för mig och de mina ännu. Utan för att jag förväntar mig att en eventuell relativ framgång i personvalet kan komma att leda till att fler vågar ta steget och se att det är möjligt att satsa på en politisk karriär. Jag kandiderar för att skapa ett ansikte för vår minoritet och för att öppna dörrarna för alla de som kan komma att följa därefter.
I det tror jag att jag redan på många vis har lyckats. Det handlar om att vidga vyerna för vad som är möjligt och bilden av vem som har möjlighet att nå fram. Kan jag, så kan vem som helst inom gruppen trans- och intersexuella göra detsamma. Det är vad jag vill uppnå.
Jag räknar inte med att bli den första transsexuella riksdagsledamoten. Men jag räknar kallt med att min kandidatur ska bli startskottet för något nytt för vår grupp som helhet. Och att det inte ska dröja alltför länge innan vi är många fler som kandiderar, som tar plats i samhället och som omskapar förutsättningarna för vår existens i Sverige och utomlands.
En minoritetsgrupp bestående av upp till 50.000 personer förtjänar en representation i riksdagen och inom det offentliga. Vi förtjänar utan tvekan att tas på allvar i näringslivet. En eller två riksdagsledamöter över rimlig tid är inte för mycket begärt.
Vi får se om svenska folket, de politiska partierna och det svenska näringslivet vågar anta min utmaning.
Kan Obama, så kan vi också!
Intressant!
Labels:
Amanda Simpson,
Barack Obama,
Demokrati,
Expressen,
Global Värld,
HBT,
Intersexualism,
Politik,
Queer,
Transfobi,
Transsexualism
2009-11-15
Förlåt mig fader, ty jag har syndat (en hälsning från overklighetens folk)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?
Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.
Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?
Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.
Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.
Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.
Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.
Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?
Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.
Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.
Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?
Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?
Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?
Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.
Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.
Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.
Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.
Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?
Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.
Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.
Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.
Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.
Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag föddes till ett ovanligt namn.
Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.
Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.
Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?
Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?
Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?
Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.
Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?
Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?
Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.
Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.
Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.
Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.
Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.
Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.
Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.
Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.
Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.
Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.
Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.
Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.
Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!
Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.
Gå!
Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.
ScaberNestor, Tianmi, Zaramis, Liberala Kvinnor på AB Debatt, SR, Ex, Ex 2, Ex 3, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, DN, DN 2, AB, AB 2, AB Debatt, HD, GP, Dagen, Röda Berget, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Rickard Wendel, In Your Face, Stefans Konspirationer, Mary, Mary 2, Kent Persson, Kent Persson 2, Ekonomismen, Lenas Blogg, Vonkis, Louise P på Newsmill, Edvin Alam, Peter Andersson, Johan Ingerö, Ekot, jj.n, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund, Liberati, Liberati 2, Liberati 3, Liberati 4, Liberati 5, Liberati 6, Liberati 7, Liberati 8, Klamberg, Klamberg 2, Klamberg 3, Klamberg 4, Fria, Seved Monke, Fredrik Frangeur, Liberal och Långsint, Beijbom, Beijbom 2, Skånskan, Roger Jönsson, Angie Roger, Elin Frid, Niklas Mattsson, Nils Erik Lindblom, Maria Ferm, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3, Maria Ferm 4, Maria Ferm 5, Maria Ferm 6, Maria Ferm 7, Maria Ferm 8, Vellingebor på AB Debatt, Anders Wallner, Anders Wallner 2, Trollhare, Trollhare 2, Trollhare 3, Trollhare 4, Trollhare 5, Trollhare 6, Trolhare 7, Trollhare 8, Dagbladet, Times of India, BBC, Peter Sunde (Newsmill), Witchbitch, Opassande, Johanna Sjödin (Ex), ProjO, Per Pettersson, Fader Hägglund själv, Prästflickan, ArvidFalk, Axess, Karl Sigfrid, Rehbinder, Sylvia Plath (cred till Trollhare), Oscar Fredriksson, Rödgrön.se, Prylportalen, JensO, Lisa Magnusson, Expo, Rasmus Jonlund
ScaberNestor, Tianmi, Zaramis, Liberala Kvinnor på AB Debatt, SR, Ex, Ex 2, Ex 3, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, DN, DN 2, AB, AB 2, AB Debatt, HD, GP, Dagen, Röda Berget, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Rickard Wendel, In Your Face, Stefans Konspirationer, Mary, Mary 2, Kent Persson, Kent Persson 2, Ekonomismen, Lenas Blogg, Vonkis, Louise P på Newsmill, Edvin Alam, Peter Andersson, Johan Ingerö, Ekot, jj.n, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund, Liberati, Liberati 2, Liberati 3, Liberati 4, Liberati 5, Liberati 6, Liberati 7, Liberati 8, Klamberg, Klamberg 2, Klamberg 3, Klamberg 4, Fria, Seved Monke, Fredrik Frangeur, Liberal och Långsint, Beijbom, Beijbom 2, Skånskan, Roger Jönsson, Angie Roger, Elin Frid, Niklas Mattsson, Nils Erik Lindblom, Maria Ferm, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3, Maria Ferm 4, Maria Ferm 5, Maria Ferm 6, Maria Ferm 7, Maria Ferm 8, Vellingebor på AB Debatt, Anders Wallner, Anders Wallner 2, Trollhare, Trollhare 2, Trollhare 3, Trollhare 4, Trollhare 5, Trollhare 6, Trolhare 7, Trollhare 8, Dagbladet, Times of India, BBC, Peter Sunde (Newsmill), Witchbitch, Opassande, Johanna Sjödin (Ex), ProjO, Per Pettersson, Fader Hägglund själv, Prästflickan, ArvidFalk, Axess, Karl Sigfrid, Rehbinder, Sylvia Plath (cred till Trollhare), Oscar Fredriksson, Rödgrön.se, Prylportalen, JensO, Lisa Magnusson, Expo, Rasmus Jonlund
Labels:
Demokrati,
Demokratiproblem,
Drömmar,
Fördomar,
Hatbrott,
HBT,
Kristen Höger,
Queer,
SD,
Sverigedemokraterna,
Synd,
Vellinge,
Verklighetens Folk,
Visioner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)