When the saints go marchin' in...

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat (reprise)

Bilden hämtad från MyOwnSelf.com

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?

Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.

Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?

Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.

Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.

Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.

Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.

Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?

Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.

Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.

Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?

Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?

Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?

Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.

Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.

Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.

Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.



Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?

Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.

Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.

Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.

Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag föddes till ett ovanligt namn.


Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.

Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.

Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?

Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?

Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.

Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?

Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.

Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?

Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?

Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.

Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.

Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.

Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.

Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.

Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.

Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.

Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.


Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.

Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.

Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.

Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.

Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!



Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.


Gå!




Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.

Intressant.

The Irony

Galt eller kvinna?

Jo, det här är väl kanske inte något nytt under himlen i det stora hela, men kyrkan fortsätter verkligen att göra allt annat än överraska. Tänk att vi inte har hunnit längre.

Aftonbladet skriver idag om församlingen i Övertorneå och om komminister Arne Hällefors som snart kommer att lämna församlingen då han går i pension. Så långt allt fint.

Men så blossar den där fantastiska striden upp igen om att kvinnor ska sitta ner i församlingen och tiga. De ska absolut inte vara präster. Eftersom ordföranden i kyrkorådet, Kent Alanentalo, redan intervjuat Birgitta Pirhonen (kvinna och idag präst i Haparanda) inför en kommande anställning har nu Hällefors gått i taket. Och med honom fyra kyrkorådsmedlemmar som valt att reservera sig mot beslutet att genomföra intervjun och troligen anställa Pirhonen.

Det är skrämmande att kyrkan än idag är en så patriarkal och förlegad institution. Det är skrämmande att man tror sig kunna rädda en tydligen rätt tynande församling genom att fortsätta på samma väg som man gått länge redan. Man oroar sig helt enkelt för att många av de trogna besökarna inte ska vilja gå i kyrkan i fortsättningen om där finns en kvinnlig präst.

En stilla undran är... om kyrkan nu går på sina bara knän och är splittrad av inbördes strider sedan tidigare... är det inte dags då att skapa en plattform för nya grupper att söka sig in i kyrkan? Är det inte på tiden att man river upp de gamla fördomarna? Är det inte dags att man öppnar upp för alla de som säkert skulle vara intresserade av att gå i kyrkan om den nu inte var en så nattsvart medeltida företeelse att moderna människor helt enkelt inte kan förlika sig med eller identifiera sig med den?

Bara en stilla tanke...

Själv tror jag att kyrkan skulle må alldeles utmärkt av att få än fler kvinnliga präster. Och jag tror att kyrkan även skulle må bra av att bli litet bättre på att spegla samhället i stort. Exempelvis genom att bjuda in grupper som idag på många håll alls inte är välkomna överhuvudtaget. Exempelvis homosexuella och transpersoner. Förebilden är Regnbågsmässan i Sofia Församling i Stockholm. Där leds hbt-vänliga gudstjänster en gång i månaden av en kvinnlig präst och nyligen hade man även besök av den nytillträdda biskopen i Stockholm, Eva Brunne. Om biskoparna i svenska kyrkan kan och vill - varför ska då gamla förtorkade fördomsmaskiner som Hällefors sätta sig över dem? Oavsett om det gäller kvinnliga präster eller om det handlar om vem som känner sig välkommen till församlingen som troende eller sökande till att börja med.

Angelica Karlsson skriver fantastiskt bra:

"Övertorneå församling ska tillsätta en ny präst, och problemet är inte vem det ska bli utan ifall man kan tillsätta en kvinna.

- Det är vår övertygelse att komminister inte är en kvinnas plats i församlingen. Jag personligen och många andra är beredda att lämna församlingen om det blir en kvinna, säger kristdemokraten Lage Ollinen.

Och kvinnoprästmotståndaren Ollinen är långt ifrån ensam om att tycka såhär. Till och med den avgående komministern Arne Hällefors är motståndare eftersom "Övertorneå inte är redo för en kvinna".

- Min ärliga mening är att församlingen behöver någon hårdhudad. Det finns mycket struligheter och många viljor. Det behövs jämnmod och tillförsikt.

Say what? Den avgående prästen menar alltså att kvinnor inte kan vara "hårdhudade"? Att han dessutom hävdar att "jämnmod" och "tillförsikt" är något som Gud bara försett män med ger mig kalla kårar. Han och jag tror absolut INTE på samma Gud!"


Jag kan bara instämma. Han och jag tror definitivt inte på samma Gud.


Även här:
Trollhare, F! Västra Götaland, Callistos betraktelser, Annica Tigers Blog, Angelica Karlsson, NSD.

Missionskyrkan öppnar för könsneutrala vigslar

På Dagen.se läser jag om att även Missionskyrkan nu öppnar upp för homovigslar och kan inte låta bli att känna att det hugger till litet grann i magen. Det är lycka att det äntligen börjat hända nu. Öppenhet, jämlikhet, kärlek på lika villkor. Värme.

Det är dags nu. Det har inte varit många religiösa samfund som verkligen varit öppna för något liknande tidigare, men nu har mycket satts i rullning och helt plötsligt känns Sverige som ett mycket varmare och mer tolerant land. Jag är glad och jag hoppas att arbetet med att framställa en ny vigselordning för vigsel av samkönade par kommer att gå undan.

Svenska kyrkan och Baptisterna arbetar vidare också, vilket jag tycker är väldigt trevligt.

Nu pratas det även om att Svenska Kyrkans Regnbågsmässa (just nu inhyst under Sofia Kyrka på Söder i Stockholm) kan komma att bygga upp en HBT-inriktad konfirmationsundervisning. Tack till min mycket goda vän Christine som sliter häcken av sig för att tillsammans med de andra vid Regnbågsmässan få till stånd detta. Det ligger litet i pipeline och kyrkan har nog aldrig i modern tid varit så nära att återvinna en bild av sig som relevant även för den moderna tidens människor.

Man talar nu också inom Kyrkostyrelsen om att Sveriges Kristna Råd ska verka för civilrättslig registrering av äktenskap. Det känns som om vi är på väg åt rätt håll. Fantastiskt!

Det är ju faktiskt så att kristendomen och samtliga andra samfund alltid har utvecklats för att bli en del av en ny verklighet då världen omkring dem har förändrats. Att så inte skulle ske idag är förstås dumheter. Det är skönt att se att det går att anpassa sig till en ny verklighet och en ny värld eftersom det också innebär att många nya generationer slipper känna sig allienerade i förhållande till religionen. Det förbättrar möjligheterna för de religiösa samfunden att fortsätta vara aktuella och intressanta för människorna i morgondagens samhälle och det skapar utrymme för individen att kunna finna ett mål för sitt andliga sökande. Det tror jag är jätteviktigt.

Jag kan bara applådera.

----------------------------------------------------


Pingstkyrkefolket skriker förstås i högan sky över detta, liksom många andra. Tydligen frågar man sig vad Missionskyrkan och Svenska kyrkan har för bibelsyn. Jag kan bara konstatera att de läser bibeln helt rätt. För jag har svårt att se att Jesus själv skulle ha nekat en sådan sak. Hela Bibelns kärleksbudskap handlar om att öppna upp för, tolerera och acceptera den som är annorlunda. Den som är svag. Den som sticker ut. Den som bryter mot traditioner. Man kan ju inte direkt hävda att Jesus själv var särskilt konventionell eller ens traditionell. Hela pointen med Jesus sätt att agera var ju den att han på ett väldigt tydligt sätt bröt mot alla traditioner och alla fördomar och på så vis blev så kontroversiell att han tillslut avrättades genom korsfästelsen.

Och så sliter nu förstås Vatikanen för att öka på sina skaror av stenåldersfanatiker som nu lämnar de öppna kyrkorna i protest mot medmänsklighet och jämställdhet. Jaja. Bättre att de samlas på ett och samma ställe. Ni som känner mig vet att jag inte är något större fan av Benedikt XVI, men jag kan stå för det. Och med Ratzinger vet jag ändå vart jag har honom. Honom och alla de där övriga fördomsfulla vildarna. Hur man än tänker på det, så är det bra om alla människor som inte tror på lika människovärde samlas under Ratzingers kåpa. Då får vi litet ordning och de övriga trosförbunden lär få litet mer lugn och ro att anpassa sig efter verkligheten och 2000-talet.

SR Sjuhärad, Alatheia, Karin Långström Vinge, Dagen, Dagen 2, Dagen 3, Dagen 4, Vatikanradion, Manhattandeklarationen, EFS Idag, Berno Vidén, Emmausvandrarna, Kyrkans tidning om Metodistkyrkans (åter)hållning, Hela Pingsten, Bluefree, AB, DN, GP, Sändaren, Baronens hörna..., jj.n, HD

--------------------------------------------------------



På annat håll visar Svenska kyrkan återigen framfötterna genom att demonstrera för en säkrare asylprövning och i allmänhet för asylsökandes rättigheter. Strålande initiativ som värmer litet extra i höstrusket. Att det också skedde i höstruskets (och min) förlovade huvudstad gör bara saken än bättre.

Det är Svenska Kyrkans nätverk "Ny i Sverige" som anordnade en manifestation med tända ljus, mycket värme och ett hundratal deltagare (enligt uppgift) på Götaplatsen i Göteborg.

Kyrkans flykingrörelse har också i dagarna anordnat manifestationer i bland annat Norrköping, Sundsvall, Linköping, Filipstad, Södertälje, Umeå och Jönköping.

Det framgår dock inte om dessa manifestationer även gav utrymme för ett ställningstagande till förmån för människor som söker asyl på grund av sin sexuella läggning, identitet eller könsutryck. Det skulle vara fint om någon ville uppdatera mig kring det. Men hur som helst...

En eloge. Verkligen en stor eloge. Jag kan inte annat än vara stolt och glad över dessa initiativen. Tack för att ni finns!

Intressant!


Dagen, SR, SR 2, GP, Karin Långström Vinge, Baronens hörna, Tankar i natten, jj.n, Bengt Sjöberg

Och det där med mörkret inom den kristna högern

Jag skrev om hur glad jag var över att Cecilia Malmström blivit utnämnd till EU-kommissionär. Och jag brinner verkligen för det. Jag tycker det är fantastiskt och jag är säker på att Cecilia kommer göra ett fantastiskt arbete.

I vanlig ordning reagerar trollen. I detta fall ett högerkristligt (misstänker jag) troll. De brukar dyka upp då och då när jag skriver och jag brukar ignorera eller klippa det.

Detta kände jag däremot att jag ville besvara. För att det går till roten på min egen tro, på min egen övertygelse och för att jag därmed inte kan låta bli att svara.

Cecilia Malmström är en kvinna utan respekt för olikheter. Trots att hon talar
varmt om frihet och mångfald.

Som riksdagskvinna deltog hon i
pride-paraden i Riga och uttalade sig kränkande om landets lagar och katolska
kultur.

Tänk om politiker från Polen skulle marchera i en anti-abort
parad i Stockholm och kräva att vi ska ändra vår abortlagstiftning. Det skulle
bli ett jäkla ramaskri.

Skönt att slippa se henne i Sverige men jag är
orolig för att hon får ett ökat inflytande som kommissionär.

--------------------------------------

Mitt svar (som alltid förmodligen litet för drygt och litet för elakt, men jag bjuder på det denna gången):



Jo, visst är det fruktansvärt med människor som pratar om lika rättigheter, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, hbt-rättigheter och om att vi ska leva i nutiden och inte på 1400-talet. Självklart. Absolut.

Då resten av världen utvecklas och fler och fler blir överens om att vi inte ska låta kristen moralism styra över varken oss eller någon annan och då fler och fler talar om lika rättigheter för alla människor känner jag att det är helt och hållet i linje med min egen tro. Kolonialism, korståg och häxbränningar tillhör det förflutna här. Tack och lov. Och jag arbetar aktivt för att förhindra att den tiden någonsin kommer igen!

För den som inte accepterar det finns det fortfarande alltför många platser i världen där vi inte kommit lika långt. Förhoppningsvis kan vi minska det antalet drastiskt, men till dess kanske du trivs bättre där? Jag hävdar inte att vi i ett demokratiskt samhälle ska be någon flytta, men kanske är det ett bra alternativ för dig? Själv har jag hävdat att jag förmodligen kan komma att flytta till exempelvis Thailand om jag inte kan leva i ett öppet och fritt samhälle som tar hänsyn till integritet och mänskliga fri- och rättigheter. Kanske skulle den anonyma skribenten fundera på att flytta någonstans där mänskliga fri- och rättigheter inte har den vikt den har för mig och andra här och i Europa. Jag förespråkar valfrihet. Du har också, liksom jag, valet att lämna om det inte passar.

Resten av oss människor arbetar enligt demokratiska principer för att skapa valfrihet för alla i samhället. För så många vi alls kan skapa en valfrihet för. För att vi tror på demokrati. För att vi tror på valfrihet. För att vi tror på mänskliga fri- och rättigheter. Mänskliga rättigheter kommer jag och Cecilia och alla andra liberaler fortsätta stå för.

Jag tycker själv att det blir väldigt fel när en person som inte förespråkar frihet, demokrati och mänskliga rättigheter själv kräver att få förtrycka andra för att kunna hävda sin frihet. Tror du inte på demokrati och mänskliga rättigheter har du devalverat din röst kraftigt i mina ögon. Ser du inte att andra har rättigheter, så blir ditt krav på dina rättigheter mindre viktigt för mig.

Jag tror inte det skulle bli så himla mycket liv om en abortförespråkare kom hit och propagerade. För att de som slåss för allas frihet är betydligt mer toleranta än de som bara ser till sitt eget och som är rädda för utveckling, frihet och allas rätt att få vara hela människor.
Skulle det bli något rabalder alls, så handlar det om att du talar för att den ideologin handlar om att du ska ha fler rättgheter än någon annan. Att den ideologin handlar om att låsa andra och att riskera andras hälsa, men inte din. Ett själviskt och cyniskt agerande som jag inte känner mig räddhågsen inför att kritisera. Det tänker jag göra om och om igen. Jag är stolt över att jag inte är ensam om det.

Jag hoppas verkligen att Cecilia får ett mycket ökat inflytande som kommissionär. Gud ska veta att hon behövs och att vi alla behöver det.

För till skillnad från dig så tror jag på bibelns kärleksbudskap. Att vi alla är lika och att vi ska värna de som är svaga och de som är annorlunda. Var det inte det Jesus sa?

Till skillnad från dig tror jag på bibelns sanna och rena budskap. Till skillnad från dig vill jag inte leva på stenåldern.

Jag är ledsen, men din rädsla för det som är annorlunda skrämmer mig mer än något annat och jag hoppas att Cecilia kan hjälpa till att lysa upp i det mörkret där vi befinner oss just nu. Vi behöver ljuset, öppenheten, toleransen och kärleken. Mer än något annat.

Det är det sant gudomliga. Inte dina fördomar och din mörkerpropaganda.

Liberati: Städa ut Gud ur lagboken!

Det är dags att rensa upp i vår gamla lagbok och införa liberal och demokratisk lagstiftning som inte bygger på kristen tro, utan som ger utrymme för alla religioner och kulturer, individuella livsval och en garanterad rätt för alla barn i Sverige att få tillgodogöra sig vetenskapligt baserad utbildning.

Lagom till jul vill Liberati städa ut Gud ur lagboken och införa ett sekulariserat och i sanning mångkulturellt Sverige. Det är dags att ge människan friheten att välja sin egen väg och att skapa sin egen tillvaro, utan pekpinnar och underliga krav som endast bygger på unkna, medeltida, värderingar.

Det får vara slut nu för språktest, medborgartest, enbart kristna högtider oavsett vad vi tror på, religiösa friskolor, kristligt unket moraliserande över namnlagar, giftermål, sexuallagstiftningar och allt vad det kan vara. Det är dags att öppna upp samhället och den svenska kulturen för omvärlden och för en sekulär och mångkulturell verklighet vi idag lever i men fortfarande inte juridiskt har givit vår acceptans. 

Intressant.