Idag besöker jag Expressens valstuga på Sergels Torg. Jag kommer bland annat att diskutera hbt-frågor, människorätt och integritet.
Kom gärna förbi om du har möjlighet. Klockan 15-16 är det dags. Grilla mig och diskutera igenom allt det där som du inte har stenkoll på. Tvångssteriliseringar, könsbyten, morfologisk frihet, min koppling till demokratirörelser runtom i världen och allt det där som hände bakom kulisserna då FRA-lagen var som hetast i debatten. Vad hände egentligen? Vad innebär det idag? Vart vill vi imorgon?
Intressant!
Visar inlägg med etikett Expressen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Expressen. Visa alla inlägg
2010-09-01
2010-07-27
Gårdagen ett korståg i Pridetider
Ja, eller något sånt. Får man skämta om det, med alla väckelserörelser och all frikyrklig indignation samtidigt, att det var något av ett korståg medialt igår. På något vänster bara råkade det bli väldigt bra. Känns surrealistiskt att var jag än går vara väldigt påpassad i år då Pride sätter igång. Jag har sett fram emot Pride. Emot alla vänner, emot arbetet med att göra en bra Pride tillsammans med kollegorna i Folkpartiet, Luf, HBT-liberalerna och Liberala Kvinnor inte minst. Men att det skulle vara så mycket mer än så tänkte jag inte. Nu får jag bakläxa, men på ett rätt trevligt vis.
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
2010-06-28
Almegas seminarium om sociala medier i Almedalen 9/7 2010
Jag deltar i Almegas debatt om sociala medier i Almedalen fredag 9 juli kl 09-10 på Bloggplats H12 - Hästgatan 12.
Deltagarna i paneldebatten diskuterar sociala medier i Almedalen 2010. Vem har lyckats bäst, vad kan göras bättre och vad kan vi lära?
Medverkande:
Martina Lind, Politometern, Brit Stakston, JMW Kommunikation, Amanda Brihed, Luf, Emanuel Karlsten, Expressen. Moderator: Alexander Bard.
Arrangör:
Almega
Kontaktperson
Ann Hallsenius, Informationschef, Almega, 070-612 70 60, ann.hallsenius@almega.se
Webb:
http://www.almega.se/bloggplats_H12
Deltagarna i paneldebatten diskuterar sociala medier i Almedalen 2010. Vem har lyckats bäst, vad kan göras bättre och vad kan vi lära?
Medverkande:
Martina Lind, Politometern, Brit Stakston, JMW Kommunikation, Amanda Brihed, Luf, Emanuel Karlsten, Expressen. Moderator: Alexander Bard.
Arrangör:
Almega
Kontaktperson
Ann Hallsenius, Informationschef, Almega, 070-612 70 60, ann.hallsenius@almega.se
Webb:
http://www.almega.se/bloggplats_H12
2010-06-22
Kanske blir det en valfråga ändå?
Jag letade fram en gammal ledare från i vintras som gjorde mig väldigt glad då. Det var Expressens Johannes Forsberg som skrev om tvångssteriliseringarna.
Han skrev då att frågan om tvångssteriliseringarna knappast skulle komma att bli en valfråga, men att de kanske borde vara det.
Kanske fick Johannes fel ändå? Kan det tänkas hända sig så att detta kanske blir en valfråga på sätt och vis ändå?
Han skrev då att frågan om tvångssteriliseringarna knappast skulle komma att bli en valfråga, men att de kanske borde vara det.
Kanske fick Johannes fel ändå? Kan det tänkas hända sig så att detta kanske blir en valfråga på sätt och vis ändå?
2010-06-08
Almegas seminarium om sociala medier i Almedalen
Den 9 juli anordnas ett seminarium i Almedalen. Arrangör är Almega som också har ett stort finger med i spelet kring bloggcentralen och liknande tillsammans med Martina Lind och Politometern.
Klockan 09.00-10.00 pratar jag, Brit Stakston (JMW), Martina Lind (Politometern) och Emanuel Karlsten (Expressen) om vem som lyckats bäst med sociala medier i Almedalen under veckan, vad som kan göras bättre och vad vi kan lära inför framtiden. Moderator är Alexander Bard.
Seminariet kommer att streamas. Vill du närvara på plats är du välkommen till Almegas tält på bloggplats H12.
Vi ses där.
Klockan 09.00-10.00 pratar jag, Brit Stakston (JMW), Martina Lind (Politometern) och Emanuel Karlsten (Expressen) om vem som lyckats bäst med sociala medier i Almedalen under veckan, vad som kan göras bättre och vad vi kan lära inför framtiden. Moderator är Alexander Bard.
Seminariet kommer att streamas. Vill du närvara på plats är du välkommen till Almegas tält på bloggplats H12.
Vi ses där.
2010-03-24
Liberati och Svart Måndag om varför nätet kokar av ilska mot Beatrice Ask
I all korthet...
Idag skriver företrädare för nätverken Liberati och Svart Måndag i Expressen till följd av den senaste tidens vansinniga idéer presenterade av Beatrice Ask och Johan Pehrson.
Det är litet grann en sorts upprop för att visa på att den liberala världen och människorättsorganisationerna med inriktning på integritet inte längre kan tåla den attityd mot människor, barn och människor i behov av hjälp och stöd som regeringen hittills valt att uppvisa.
Det är dags för en förändring nu. Det är dags att ta strid för mänskliga rättigheter, för en fungerande grundlag, för att lagrådet ska respekteras, för en författningsdomstol, för europakonventionen, för FN's konvention om barnens rättigheter. För så mycket annat som har med demokratin att göra. Vi kan inte tolerera att mörkermakter tar över regeringsmakten i Sverige, oavsett i vilket parti de gömmer sig. Vi kan inte tolerera att hat, hot och förföljelser får förekomma i Sverige. Statliga och proportionellt sanslöst överdrivna övergrepp mot barn måste förhindras till varje pris.
Och på förekommen anledning hävdar vi att oskuldspresumtionen ska bibehållas intakt med alla medel. Ingen som inte är dömd på lagliga och demokratiska grunder ska någonsin riskera straff. Ingen som enbart är misstänkt för brott, men som inte är dömd, ska någonsin pekas ut eller förföljas varken från samhällets sida i stort eller från samhällets gemensamma myndigheters.
Den eviga fasan för allt som är normbrytande, allt som inte är perfekt och folkhemsligt finputsat och allt som inte funkar för den eller den personen måste få ett slut. Det är över nu. Folket har varit tämligen adamant i sin dom gentemot övervaknings- och batongpolitiken. Det är över nu. Folket vill inte ha övervakningslagar och en minskad rättstrygghet. Det är över nu. Vi kräver demokratin och våra mänskliga fri- och rättigheter tillbaka!
Idag tar vi striden. Idag sätter vi ned foten. Idag bryter vi alla fördämningar och går till attack mot fördomar, mot rädsla, mot oseriositet och mot maktspråk som enda väg att utveckla (bakåtveckla) samhället.
Följ den här kampen. Delta i den. Den är viktig.
Oavsett det faktum att vi redan fått Beatrice Ask att backa. Men egentligen säger hon ju bara att hon ångrar hur hon uttryckte det hela. Hon tar inte tillbaka så värst mycket av innebörden i det hon sagt. Därmed borde vi kanske börja fundera på tiden efter Ask. Det är väl dags för henne att gå vidare till ett annat yrke nu? Skicka henne som ambassadör någonstans. Det är mitt tips. Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi ska vinna.
Vi ska vinna rätten till:
Emil Broberg, Anna Troberg, Peter Andersson, Svart på vitt, Erik Svansbo, Röda Berget, Skapandets moral, Livbåten, Erik Herbertson, Trollan, HAX, Liberati, MaryXJ, Svensk Myndighetskontroll, In your face, Pennelina, Roger, Grevad Lux, Anders S Lindbäck, Falkvinge, Adam Cwejman, JensO, Per Pettersson, LouiseP, Aftonbladet.se, Anna Troberg, Ex, Liberati, Sanna, Lisa M, Jan Rejdnell, Svensk Myndighetskontroll, Liberati,
Intressant!
Idag skriver företrädare för nätverken Liberati och Svart Måndag i Expressen till följd av den senaste tidens vansinniga idéer presenterade av Beatrice Ask och Johan Pehrson.
Det är litet grann en sorts upprop för att visa på att den liberala världen och människorättsorganisationerna med inriktning på integritet inte längre kan tåla den attityd mot människor, barn och människor i behov av hjälp och stöd som regeringen hittills valt att uppvisa.
Det är dags för en förändring nu. Det är dags att ta strid för mänskliga rättigheter, för en fungerande grundlag, för att lagrådet ska respekteras, för en författningsdomstol, för europakonventionen, för FN's konvention om barnens rättigheter. För så mycket annat som har med demokratin att göra. Vi kan inte tolerera att mörkermakter tar över regeringsmakten i Sverige, oavsett i vilket parti de gömmer sig. Vi kan inte tolerera att hat, hot och förföljelser får förekomma i Sverige. Statliga och proportionellt sanslöst överdrivna övergrepp mot barn måste förhindras till varje pris.
Och på förekommen anledning hävdar vi att oskuldspresumtionen ska bibehållas intakt med alla medel. Ingen som inte är dömd på lagliga och demokratiska grunder ska någonsin riskera straff. Ingen som enbart är misstänkt för brott, men som inte är dömd, ska någonsin pekas ut eller förföljas varken från samhällets sida i stort eller från samhällets gemensamma myndigheters.
Den eviga fasan för allt som är normbrytande, allt som inte är perfekt och folkhemsligt finputsat och allt som inte funkar för den eller den personen måste få ett slut. Det är över nu. Folket har varit tämligen adamant i sin dom gentemot övervaknings- och batongpolitiken. Det är över nu. Folket vill inte ha övervakningslagar och en minskad rättstrygghet. Det är över nu. Vi kräver demokratin och våra mänskliga fri- och rättigheter tillbaka!
Idag tar vi striden. Idag sätter vi ned foten. Idag bryter vi alla fördämningar och går till attack mot fördomar, mot rädsla, mot oseriositet och mot maktspråk som enda väg att utveckla (bakåtveckla) samhället.
Följ den här kampen. Delta i den. Den är viktig.
Oavsett det faktum att vi redan fått Beatrice Ask att backa. Men egentligen säger hon ju bara att hon ångrar hur hon uttryckte det hela. Hon tar inte tillbaka så värst mycket av innebörden i det hon sagt. Därmed borde vi kanske börja fundera på tiden efter Ask. Det är väl dags för henne att gå vidare till ett annat yrke nu? Skicka henne som ambassadör någonstans. Det är mitt tips. Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi ska vinna.
Vi ska vinna rätten till:
- Våra egna kroppar
- Vår integritet
- Vår framtid
- Vår rättssäkerhet
- Våra drömmar och visioner
- Våra liv och våra möjligheter att utvecklas
- Ett samhälle fritt från diskriminering och förföljelser
- En trygg uppväxt för våra barn
- Ett samhälle utan statliga övergrepp
- Ett samhälle där varje individ respekteras och där varje individ har samma rättigheter och möjligheter som sin nästa.
Emil Broberg, Anna Troberg, Peter Andersson, Svart på vitt, Erik Svansbo, Röda Berget, Skapandets moral, Livbåten, Erik Herbertson, Trollan, HAX, Liberati, MaryXJ, Svensk Myndighetskontroll, In your face, Pennelina, Roger, Grevad Lux, Anders S Lindbäck, Falkvinge, Adam Cwejman, JensO, Per Pettersson, LouiseP, Aftonbladet.se, Anna Troberg, Ex, Liberati, Sanna, Lisa M, Jan Rejdnell, Svensk Myndighetskontroll, Liberati,
Intressant!
2010-02-12
Märkliga händelser inom Fp Stockholm
Det har cirkulerat en del märklig information inom och kring Folkpartiet i Stockholm på sistone. Det rör en händelse där en person som arbetat för Fp Stockholm ska ha publicerat en bild på en communitysida som helt enkelt föreställer pyttelitet naken hud.
Det rör sig om ett ansikte, en arm och ett ben. Det vill säga ungefär så mycket jag själv gärna visar upp av mig själv då jag springer runt i Gamla Stan i klänning varje sommar.
Tydligen har detta lett till viss bestörtning och moralpanik här och var och för någon dag sedan publicerades en notis i pappersupplagan av Expressen.
Jag tyckte att det kunde finnas anledning att låta huvudpersonen (-erna) komma till tals och har därför valt att lägga upp ett uttalande helt och hållet oredigerat här på min blogg. Detta rör alltså inte mig i grunden, men jag anser att öppenhet och det fria ordet är viktigt. Gör gärna din egen bedömning.
Det rör sig om ett ansikte, en arm och ett ben. Det vill säga ungefär så mycket jag själv gärna visar upp av mig själv då jag springer runt i Gamla Stan i klänning varje sommar.
Tydligen har detta lett till viss bestörtning och moralpanik här och var och för någon dag sedan publicerades en notis i pappersupplagan av Expressen.
Jag tyckte att det kunde finnas anledning att låta huvudpersonen (-erna) komma till tals och har därför valt att lägga upp ett uttalande helt och hållet oredigerat här på min blogg. Detta rör alltså inte mig i grunden, men jag anser att öppenhet och det fria ordet är viktigt. Gör gärna din egen bedömning.
Expressen publicerade för en tid sen en notis relaterande till saker som hänt inom Folkpartiet i Stockholms stad. Eftersom notisen inte ger någon korrekt helhetsbild behöver vissa saker klargöras.I centrum för det som Expressen bedömt vara en nyhet står en publicering av en bild. Nyheten får det dock att låta som en helt annan bild än vad som faktiskt var fallet. Vad som publicerades var en bild av en kompis, en kul bild som blev tillräckligt bra för att ha ett värde att visa upp. På bilden står personen i fråga bakom en dörr och kikar fram runt den, med ena benet som sticker fram. Det syntes lite naken hud, nämligen benet, ena armen och skuldran. Tydligen är detta en "nakenbild", en bedömning som varken fotografen eller personen som fotograferats delar. Eftersom den inte bedömdes vara något annat än en kul men ganska bra bild, tänktes det över huvud taget inte på den exakta åldern på personen på bilden. Fakta är att när den publicerades var personen i fråga myndig, men bilden togs ett par månader innan hans 18-årsdag.Att bilden skulle kunna uppfattas som något annat än en kul bild mellan kompisar övervägdes inte ens. Det var dock vad som hände och efter att bilden publicerats tog det enbart ett par dagar tills påpekandet att den kunde uppfattas fel. I samband med detta togs bilden ner för att vara tillmötesgående. Ingen gjorde dock bedömningen att något fel begåtts, utan enbart att detta skulle kunna uppfattas fel och därmed kunna bli en grej i media – vilket det också blev. Eftersom det redan tidigare fanns viss kritik mot medarbetarens tidpassning samt frispråkighet även när åsikterna inte var den officiella FP-linjen, bedömdes det att det vore bäst att arbetsbefria denne.Som vanligt gör medier, och speciellt kvällspressen, mer av en händelse för att kunna kalla den "Nyhet" än vad som faktiskt är den enkla sanningen.
Naken hud-debatt på annat håll:
Johanna Sjödin, Johanna Sjödin, Maria Ferm, Ansats, GD, Mikusagi, Frihetspropaganda, AB, Sydsvenskan, Elin Nordén,
2010-01-06
Transsexualismen, Expressen och Trollhare
Trollhare skriver en hyllning efter min artikel på Expressen idag och jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt generad. Men tack, fina du!
Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.
Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.
Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:
Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.
Trollhare:
Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.
Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.
Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.
Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.
Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...
Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.
Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.
Intressant.
Jens Odsvall skriver också, liksom en del andra.
Trollhare fortsätter även på temat transfobi och berättar om en sketch på temat Amanda Simpson på Letterman nyligen.
Det är inte så litet skrämmande att detta inte är något som bara dyker upp på Letterman. Det är så det ser ut i samhället i stort till vardags, är jag rädd. Det om något ska vi nog känna oss riktigt rädda för. Trollhare beskriver sketchen ur ett annat perspektiv för att.... ge just perspektiv. Det låter då såhär:
President Obama har gett en utnämning till en person med arabiskt ursprung. Hon heter Amanda Simpson, och är rådgivare i handelsfrågor. Vi har en bild på henne. Ja, här är hon: Amanda Simpson, och hon är ara… Va?! (förvirrad) Amanda? A-amanda!? Är Amanda blatte?!(uppenbart i chock) Herreguuud! (blir upprörd, och rusar ut)
Förstås är det inte riktigt så det låter, men det är så det går till mellan David Letterman och hans sidekick. Ett sånt skämt skulle aldrig fungera om det handlade om en riktig grupp människor - det vore ju fruktansvärt rasistiskt. Publiken skulle inte skratta hjärtligt, utan kräva en ursäkt, säger Trollhare. Och vet ni, jag tror bannemig att han har rätt.
Trollhare:
Inte skulle skämtet fungera ordentligt heller, eftersom det första folk tänker på när de hör ordet ”arab” inte är ”sex”. Dessutom finns det inte någon slags allmän föreställning om att icke-vita som passerar* som vita utnyttjar det för att ha sex med vita, och att det beteendet är attlura de vita personerna som tror att de har sex med en annan vit person. Likaså när en person som outats som icke-vit blir mördad av sin partner i vredesmod över den avslöjade ”lögnen”: Då fylls inte forumtrådar av kommentarer om att hen fick skylla sig själv, för att man faktiskt måste respektera att inte alla tänder på blattar. Inte annat än i dåligt modererade forum och på högerextremistiska communities, i alla fall.
Men Amanda Simpson är nu inte en kvinna med arabiskt ursprung, utan alltså en kvinna med transsexuell bakgrund. Liksom jag och liksom så många andra. Hon är, vilket såväl Letterman som Trollhare påpekar, den första öppna transpersonen på en hög politisk post i USA, och som hon redan sagt själv: ”Att vara den första suger”.
Jag kan bara fullständigt intyga att det stämmer. Visst finns det andra som gått före mig. Men de har antingen avslutat sina liv på grund av pressen de utsatts för, mår fruktansvärt dåligt, gått i landsflykt eller på ett eller annat vis sett till att gå stealth. Alltså att helt fly alla former av uppmärksamhet, byta namn och gå under jorden fullkomligt för att dölja sitt förflutna. Ingen klarar pressen särdeles länge som samhället ser ut idag.
Idag är jag ofta rädd att jag faktiskt är den första svenska transperson som på allvar lyckats skapa plattformar, ett liv och en politisk karriär EFTER ett könsbyte och inte innan för att sedan bli nedtryckt, utsparkad och förstörd på kuppen. Jag tycks vara den första som inte fått sitt liv totalt förstört utan som faktiskt har kunnat göra något positivt av det. Den pressen kan kännas mer än tillräckligt enorm under stundom. Att arbetsmarknaden sedan tycks ha diskvalificerat mig efter bytet är nog tyvärr sant, däremot. Den som har vettiga tips får gärna höra av sig.
Det en sådan utsatt föregångarposition medför är annars otäckt på många plan. Kravet att fortsätta då man börjat öppna dörrarna. Risken att man blir för farlig för somliga grupper därute. En tyvärr rätt omfattande avundsjuka i de egna leden. Tillsammans med rädslan för offentligheten som tär och tär och aldrig någonsin tar slut.
Om jag nu inte hade en tämligen väl utvecklad social fobi och agorafobi innan jag transitionerade och råkade bli den jag är idag, så har jag det definitivt nu. Det är inte bara glamour på andra sidan. Det ska alla gudar veta. Men liksom Amanda Simpson är först på sin position, så antar jag att jag på vissa vis också är först. Och det är ingen lätt sak att vara. Jag lovar...
Sedan finns där förstås gott om förebilder även för mig. Jag har ägnat många år åt att finna dem. Många av dem är inte helt lätta att finna, tyvärr. Men visst har jag flera föregångare på olika plan som jag sett upp till under en längre tid. Trollhare är en av dem. En av mina förebilder och även till viss del stöttepelare. Det finns många fler. På olika plan är vi bägge föregångare, tillsammans med många andra. Men just den offentligheten jag fått kan vara förödande periodvis. Jag är litet orolig för vad den här valkampanjen kommer att göra med mig. Jag tänker vara öppen och erkänna det. Men jag känner ett tvång att fortsätta och en känsla av att det är viktigt att jag gör det. Jag hoppas att det ska vara värt det, men det får nog framtiden utvisa.
Fotnot likaledes hämtad från Trollhare:
*) Ordet passera används inom transvärlden om att uppfattas som det kön man föredrar att uppfattas som av personer man inte känner; till exempel passerar Amanda Simpson som kvinna. Ordet kommer från just att passera som vit, det vill säga att vara ättling till slavar men ha så ljus hy att man behandlas som vit.
Intressant.
Skriver på Expressen om Obamas utnämning av Amanda Simpson
Jag skriver idag på Expressens debattsida, sidan 4, om Barack Obamas tillsättning vid nyår av transsexuella Amanda Simpson som Technical Advisor på the Department of Commerce.
Lyfter upp det faktum att det inte är en slump att det annars så bakåtsträvande och fördomsfulla USA faktiskt hinner före Sverige i det här avseendet och har en betydligt öppnare och mer tillåtande kultur inom näringsliv och myndigheter gentemot transsexuella. I USA har man nämligen förstått något det svenska näringslivet och våra politiker inte har fattat.
Dels att antalet trans- och intersexuella är många. Vi är kanske så många som 1/200 i den generella befolkningen, vilket innebär att en fortsatt diskriminering av den här gruppen utan tvekan får förödande samhällsekonomiska konsekvenser bara genom sin utbredning.
Dels för att trans- och intersexuella sedan barnsben tvingas tänka "outside of the box" för att överhuvudtaget överleva och förhålla sig till sin omgivning på något som helst vis. Vilket skapar enorma möjligheter för företag, myndigheter och partiapparater - förutsatt att de vågar ta i oss.
Idag belönar näringslivet inte längre strikt kunnande utan snarare idéer och nyskapande. Det är nya idéer, affärsmodeller, material och tankar som upplevs som särdeles innovativa som säljer produkten; oavsett det handlar om varor eller tjänster. För att kunna nå ut med tillräckligt bra produkter på en allt större och tuffare global marknad finns inga utrymmen för misslyckanden eller dåliga affärsidéer. Alla möjligheter att nå ut med något nytt och att vara först inom nya segment av marknaden är livsviktiga. Därför är nyskapande och förmågan att tänka förbi givna normer och ramar precis lika livsviktig.
Detta är något trans- och intersexuella ofta kan bättre än många andra. Något man i USA tagit fasta på. Där är det ofta en konkurrensfördel vid nyanställningar att ha genomgått en könskorrigering. I Sverige pågår istället ett köns-Apartheid med tvångssteriliseringar, otillräcklig vård, samt omfattande diskriminering på arbetsmarknad och inom utbildningsväsendet. Och för den delen även inom myndigheter och på andra platser.
Det är dags att bryta upp med den omfattande patologisering vi som transsexuella drabbats av och som i grunden har sina rötter hos amerikanska rasbiologer i början av förra seklet. Det är dags att på allvar göra något åt den lag (Lag 1944:133) som berör tvångssterilisering av sexuella minoriteter i Sverige och det tyvärr ganska misslyckade lagförslag som nu dessutom legat orört på Socialministerns bord i drygt tre års tid.
Det är dags att se över vilka möjligheter som finns för att aktivt arbeta för att trans- och intersexuella ska kunna få fullvärdiga liv även i Sverige idag. Det har dröjt alldeles för länge.
Vi vill ha samma rätt till en framtid, en karriär, en utbildning, fungerande vård, möjligheten att få gifta sig och möjligheter att få bli föräldrar som alla andra. Vi vill slippa vara rädda för hatbrott och diskriminering vart vi än befinner oss i samhället och vi förväntar oss att det sker nu. Vi har väntat länge redan...
För att genomföra en verklig förändring krävs en omfattande attitydsförändring inom näringslivet och inom politiken. Nu. Idag.
Vi behöver också en möjlighet att kunna arbeta aktivt med identitetsskapande och stärkande åtgärder inom gruppen. Något som överhuvudtaget inte existerar i Sverige idag. Möjligen vid sidan av RFSL's ungdomsprojekt Egalia, vilket nu slåss för sin överlevnad på grund av att Stockholms Stad vägrar ta tag i finansieringsfrågan inför år 2010. Det är skamligt!
I framtiden behöver vi förebilder. Vi behöver pionjärerna som lyckas ta sig in i politikens finrum, på styrelseposterna inom näringslivet och inom myndigheter och statliga verk. Vi behöver artister och konstnärer och vi behöver andra som vågar sticka ut. Människor som vågar stå för sin historik, för sin trans- eller intersexualism och för att de är precis lika bra som alla andra människor.
Vår minoritet är förmodligen så stor som 50.000 personer bara i Sverige idag. Det är dags att inse att vi behöver samma möjligheter att utvecklas och få rätten att styra över våra egna liv som alla andra minoriteter i samhället idag. Vi har blivit åsidosatta, diskriminerade och tvångssteriliserade länge nog. Det får räcka nu!
Jag kandiderar till riksdagen i höst inte för att jag tror att Sverige är redo för mig och de mina ännu. Utan för att jag förväntar mig att en eventuell relativ framgång i personvalet kan komma att leda till att fler vågar ta steget och se att det är möjligt att satsa på en politisk karriär. Jag kandiderar för att skapa ett ansikte för vår minoritet och för att öppna dörrarna för alla de som kan komma att följa därefter.
I det tror jag att jag redan på många vis har lyckats. Det handlar om att vidga vyerna för vad som är möjligt och bilden av vem som har möjlighet att nå fram. Kan jag, så kan vem som helst inom gruppen trans- och intersexuella göra detsamma. Det är vad jag vill uppnå.
Jag räknar inte med att bli den första transsexuella riksdagsledamoten. Men jag räknar kallt med att min kandidatur ska bli startskottet för något nytt för vår grupp som helhet. Och att det inte ska dröja alltför länge innan vi är många fler som kandiderar, som tar plats i samhället och som omskapar förutsättningarna för vår existens i Sverige och utomlands.
En minoritetsgrupp bestående av upp till 50.000 personer förtjänar en representation i riksdagen och inom det offentliga. Vi förtjänar utan tvekan att tas på allvar i näringslivet. En eller två riksdagsledamöter över rimlig tid är inte för mycket begärt.
Vi får se om svenska folket, de politiska partierna och det svenska näringslivet vågar anta min utmaning.
Kan Obama, så kan vi också!
Intressant!
Lyfter upp det faktum att det inte är en slump att det annars så bakåtsträvande och fördomsfulla USA faktiskt hinner före Sverige i det här avseendet och har en betydligt öppnare och mer tillåtande kultur inom näringsliv och myndigheter gentemot transsexuella. I USA har man nämligen förstått något det svenska näringslivet och våra politiker inte har fattat.
Dels att antalet trans- och intersexuella är många. Vi är kanske så många som 1/200 i den generella befolkningen, vilket innebär att en fortsatt diskriminering av den här gruppen utan tvekan får förödande samhällsekonomiska konsekvenser bara genom sin utbredning.
Dels för att trans- och intersexuella sedan barnsben tvingas tänka "outside of the box" för att överhuvudtaget överleva och förhålla sig till sin omgivning på något som helst vis. Vilket skapar enorma möjligheter för företag, myndigheter och partiapparater - förutsatt att de vågar ta i oss.
Idag belönar näringslivet inte längre strikt kunnande utan snarare idéer och nyskapande. Det är nya idéer, affärsmodeller, material och tankar som upplevs som särdeles innovativa som säljer produkten; oavsett det handlar om varor eller tjänster. För att kunna nå ut med tillräckligt bra produkter på en allt större och tuffare global marknad finns inga utrymmen för misslyckanden eller dåliga affärsidéer. Alla möjligheter att nå ut med något nytt och att vara först inom nya segment av marknaden är livsviktiga. Därför är nyskapande och förmågan att tänka förbi givna normer och ramar precis lika livsviktig.
Detta är något trans- och intersexuella ofta kan bättre än många andra. Något man i USA tagit fasta på. Där är det ofta en konkurrensfördel vid nyanställningar att ha genomgått en könskorrigering. I Sverige pågår istället ett köns-Apartheid med tvångssteriliseringar, otillräcklig vård, samt omfattande diskriminering på arbetsmarknad och inom utbildningsväsendet. Och för den delen även inom myndigheter och på andra platser.
Det är dags att bryta upp med den omfattande patologisering vi som transsexuella drabbats av och som i grunden har sina rötter hos amerikanska rasbiologer i början av förra seklet. Det är dags att på allvar göra något åt den lag (Lag 1944:133) som berör tvångssterilisering av sexuella minoriteter i Sverige och det tyvärr ganska misslyckade lagförslag som nu dessutom legat orört på Socialministerns bord i drygt tre års tid.
Det är dags att se över vilka möjligheter som finns för att aktivt arbeta för att trans- och intersexuella ska kunna få fullvärdiga liv även i Sverige idag. Det har dröjt alldeles för länge.
Vi vill ha samma rätt till en framtid, en karriär, en utbildning, fungerande vård, möjligheten att få gifta sig och möjligheter att få bli föräldrar som alla andra. Vi vill slippa vara rädda för hatbrott och diskriminering vart vi än befinner oss i samhället och vi förväntar oss att det sker nu. Vi har väntat länge redan...
För att genomföra en verklig förändring krävs en omfattande attitydsförändring inom näringslivet och inom politiken. Nu. Idag.
Vi behöver också en möjlighet att kunna arbeta aktivt med identitetsskapande och stärkande åtgärder inom gruppen. Något som överhuvudtaget inte existerar i Sverige idag. Möjligen vid sidan av RFSL's ungdomsprojekt Egalia, vilket nu slåss för sin överlevnad på grund av att Stockholms Stad vägrar ta tag i finansieringsfrågan inför år 2010. Det är skamligt!
I framtiden behöver vi förebilder. Vi behöver pionjärerna som lyckas ta sig in i politikens finrum, på styrelseposterna inom näringslivet och inom myndigheter och statliga verk. Vi behöver artister och konstnärer och vi behöver andra som vågar sticka ut. Människor som vågar stå för sin historik, för sin trans- eller intersexualism och för att de är precis lika bra som alla andra människor.
Vår minoritet är förmodligen så stor som 50.000 personer bara i Sverige idag. Det är dags att inse att vi behöver samma möjligheter att utvecklas och få rätten att styra över våra egna liv som alla andra minoriteter i samhället idag. Vi har blivit åsidosatta, diskriminerade och tvångssteriliserade länge nog. Det får räcka nu!
Jag kandiderar till riksdagen i höst inte för att jag tror att Sverige är redo för mig och de mina ännu. Utan för att jag förväntar mig att en eventuell relativ framgång i personvalet kan komma att leda till att fler vågar ta steget och se att det är möjligt att satsa på en politisk karriär. Jag kandiderar för att skapa ett ansikte för vår minoritet och för att öppna dörrarna för alla de som kan komma att följa därefter.
I det tror jag att jag redan på många vis har lyckats. Det handlar om att vidga vyerna för vad som är möjligt och bilden av vem som har möjlighet att nå fram. Kan jag, så kan vem som helst inom gruppen trans- och intersexuella göra detsamma. Det är vad jag vill uppnå.
Jag räknar inte med att bli den första transsexuella riksdagsledamoten. Men jag räknar kallt med att min kandidatur ska bli startskottet för något nytt för vår grupp som helhet. Och att det inte ska dröja alltför länge innan vi är många fler som kandiderar, som tar plats i samhället och som omskapar förutsättningarna för vår existens i Sverige och utomlands.
En minoritetsgrupp bestående av upp till 50.000 personer förtjänar en representation i riksdagen och inom det offentliga. Vi förtjänar utan tvekan att tas på allvar i näringslivet. En eller två riksdagsledamöter över rimlig tid är inte för mycket begärt.
Vi får se om svenska folket, de politiska partierna och det svenska näringslivet vågar anta min utmaning.
Kan Obama, så kan vi också!
Intressant!
2009-12-29
Öppna ambassadens dörrar i Iran!
Idag skriver jag tillsammans med Svart Måndags vice ordförande samt Green Democracys Hanif Irandoost på Politikerbloggen om att vi förväntar oss att den svenska iranambassadören Magnus Wernstedt och utrikesminister Carl Bildt håller sitt löfte till mig från i somras och ser till att öppna upp dörrarna till ambassaden i Iran.
Det finns goda skäl att anta att förföljelserna kommer att bli långvariga och brutala efter de sista dagarnas upptrappningar av protesterna inte minst i Tehran.
De bilder vi får utkablade från medborgare i Iran idag är skrämmande och jag kan inte annat än må illa över att detta vansinne får fortgå. Visst har Sverige och EU vid ett par tillfällen uttryckt sin oro, men det behövs mer nu. Det behövs ett tydligt ställningstagande och det behövs en såpass tydlig symbolik i vårt agerande att det inte kan missförstås från den olagliga iranska regimens sida. Det är dags att agera nu och att visa det iranska folket vårt odelade stöd i kampen för frihet, demokrati, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Delta gärna själv i kampen. Sprid ordet. Vi behöver bli många fler!
Andra skriver:
2009-07-17
Alexander Bard om upphovsrätt och Pirate Bay på Expressen Debatt
Idag publicerar Alexander Bard en, tycker jag, tänkvärd artikel kring sina tankar rörande The Pirate Bay och upphovsrättsfrågan.
Jag vet att Anna Troberg redan huggit på det och hänvisar till Alexander som Kung Midas och ondgör sig över att Alexander pratat om svältande kreatörer. Men det är väl inget nytt? Det har han alltid gjort. Och problemet finns ju fortfarande där. De som tjänar pengar på dyra cd-priser eller på häxjakter via IPRED är ju knappast kreatörerna och kulturarbetarna. Många av dem vill inte ens ha skiten. De skiter i vem som distribuerar prylarna de skapar, så länge de får det distribuerat och så länge de förhoppningsvis får en liten gnutta payback för vad de skapar och kan få en stunds respit inför nästa hyresinbetalning.
Joshua Tree kommenterar nedanför Annas inlägg och håller i stort sett med Alexander, som jag förstår det, men tycker att det inte är upp till konsumenter, kreatörer eller samhället att ta fram nya affärsmodeller för att näringslivet ska överleva. Du har helt rätt!
Men vänd på det istället. Varför ska vi överhuvudtaget ha ett näringsliv som har ensamrätt på distributionen då? Är det nödvändigt? Det kanske det är. Jag är inte helt övertygad, bara. Om vi kan finna en bättre lösning, eller ett tjogtal lösningar eller fler, så bangar inte jag. Det enda jag vet är att IPRED ska bort, att dagens mediejättar mest är förkrympta och griniga skuggor av vad de en gång var och att de måste bort till vilket pris som helst. Vad som ersätter dem vet vi inte än. Vilken form ersättarna kommer att få är det hela frågan - egentligen - handlar om. Och det är litet grann upp till oss att bestämma det. Vi är konsumenterna. Vi är de bästa att avgöra vilka distributionsformer, prismodeller och marknadsföringslösningar vi köper och vill ha i framtiden. Lasta inte över problemet på någon annan. Vi kan mycket väl vara smarta och ärliga nog att fundera på vad vi vill ha, vad vi köper, och se till att det förmedlas till kultur- och mediascenen på ett begåvat vis för att därifrån skapa en bättre modell för en litet mindre medeltida framtid.
Sedan... Anna, jag vet att du inte dagligdags diskuterar med Alexander kring de här frågorna utan mest bara ser honom på olika hearings eller som författare till en artikel här eller där. Jag kan dock tala om att Alexander och jag har diskuterat det här flitigt under en hyfsat lång tid nu. Betydligt längre än ett par månader. Att den här typen av förändringar på många plan i samhället skulle komma till förutspåddes redan i boken Nätokraterna någonstans runt millenieskiftet, alltså för i runda slängar tio år sedan (skriven av Alexander Bard och Jan Söderqvist - läs den! Den är bra). Nana nana nanana nana nanana... (Känner mig som veckans boktips).
Alexander tänkte till redan då. Och har tänkt till sedan dess. Liksom jag och många andra. Och han tänker väl till sådär tvåhundra gånger varje gång något som intresserar honom dyker upp i en diskussion. Skulle han säga till varje gång han tänkt till, så skulle jag aldrig få en syl i vädret när vi träffas och pratar, så uppmuntra honom inte. ;-)
Ja, Alexander... du får basha mig sedan. Men jag hoppas jag kommer undan med det om jag viftar på ögonfransarna litet och ser söt ut.
Alexander och jag har länge varit rörande eniga om att en av de största frågorna för kulturen, internet och samhället som sådant i världen idag rör just upphovsrättsfrågans vara eller inte vara. Hur kommer vi fram till vettiga lösningar?
Än så länge har ingen funnit den vinnande modellen som ersätter den föråldrade upphovsrättsidé som ännu gäller, men som blivit så hopplöst frånsprungen. Istället ska rättigheterna skyddas med hjälp av vansinniga övervakningslagar som dels är pinsamt ineffektiva när det gäller att komma åt någon som helst fildelningsproblematik och dels vägrar man att alls tänka nytt. Bland annat tar det sig uttryck i en ovilja att alls diskutera de här frågorna med pirater, fildelare eller kreatörerna bakom Pirate Bay.
Men Alexander lyfter också fram en annan viktig punkt. Det kostar mer än ett par skrynkliga hundringar för att producera nästa Sagan om Ringen. Det kostar litet mer att få ihop ett bra producentteam för att få Depeche Modes Dave Gahan att låta sådär riktigt grymt, sexigt och frustande bra att jag själv ska fundera på att överge flatigheten och bli heteronormativ igen.
Om vi kan finna en lösning på problemet att - produktionen - av kultur av alla slag fortfarande kostar pengar - inte minst "bra" kultur (inte att sammanblanda med det förhatliga finkulturbegreppet, mind you) - och om vi ändå kan finna bra, kostnadseffektiva sätt att hålla nere priserna på produkterna, öka tillgängligheten och haussa en fungerande distributionsmodell (torrenter i all ära, men jag gav upp för rätt länge sedan när hälften av allt jag ville tanka hem slutade på 99,6%), med bra kvalitet på outputen... Ja, då har vi en vinnare.
Sedan tror jag inte på att en värld som ser ut som den gör idag kommer att finna en enda lösning, hur mycket vi än vill och hur skrämmande tanken på något annat än är. Vi blir tvungna att hoppa och förlita oss på att repet runt midjan eller fallskärmen på ryggen faktiskt håller.
Vad vi alla kan vara grymt enade i är att dagens upphovsrättssystem och distributionsmodeller är så gamla, sjuka, trötta och överbeskyddade att det borde varit skottpengar på dem för länge, länge sedan. Riv skiten!
Men en uppmaning till alla er därute som, liksom jag och Alexander, vill slakta upphovsrätten av idag: Börja gnugga geniknölarna nu. Det är dags!
Vi måste finna fungerande lösningar för hur framtidens kultur ska produceras, bekostas och distribueras. Det är livsnödvändigt. Och något måste trots allt ersätta de numera rätt avmagrade och desperata halvliken av mediejättarna. De tynar bort as we speak. Vad kommer istället?
För den som lyckas lösa gåtan och knäcka kuben finns förmodligen både förmögenheter och cred från en hel omvärld att hämta. Vad väntar vi på? Låt oss påbörja diskussionen och jobba.
Intressant!
Jag vet att Anna Troberg redan huggit på det och hänvisar till Alexander som Kung Midas och ondgör sig över att Alexander pratat om svältande kreatörer. Men det är väl inget nytt? Det har han alltid gjort. Och problemet finns ju fortfarande där. De som tjänar pengar på dyra cd-priser eller på häxjakter via IPRED är ju knappast kreatörerna och kulturarbetarna. Många av dem vill inte ens ha skiten. De skiter i vem som distribuerar prylarna de skapar, så länge de får det distribuerat och så länge de förhoppningsvis får en liten gnutta payback för vad de skapar och kan få en stunds respit inför nästa hyresinbetalning.
Joshua Tree kommenterar nedanför Annas inlägg och håller i stort sett med Alexander, som jag förstår det, men tycker att det inte är upp till konsumenter, kreatörer eller samhället att ta fram nya affärsmodeller för att näringslivet ska överleva. Du har helt rätt!
Men vänd på det istället. Varför ska vi överhuvudtaget ha ett näringsliv som har ensamrätt på distributionen då? Är det nödvändigt? Det kanske det är. Jag är inte helt övertygad, bara. Om vi kan finna en bättre lösning, eller ett tjogtal lösningar eller fler, så bangar inte jag. Det enda jag vet är att IPRED ska bort, att dagens mediejättar mest är förkrympta och griniga skuggor av vad de en gång var och att de måste bort till vilket pris som helst. Vad som ersätter dem vet vi inte än. Vilken form ersättarna kommer att få är det hela frågan - egentligen - handlar om. Och det är litet grann upp till oss att bestämma det. Vi är konsumenterna. Vi är de bästa att avgöra vilka distributionsformer, prismodeller och marknadsföringslösningar vi köper och vill ha i framtiden. Lasta inte över problemet på någon annan. Vi kan mycket väl vara smarta och ärliga nog att fundera på vad vi vill ha, vad vi köper, och se till att det förmedlas till kultur- och mediascenen på ett begåvat vis för att därifrån skapa en bättre modell för en litet mindre medeltida framtid.
Sedan... Anna, jag vet att du inte dagligdags diskuterar med Alexander kring de här frågorna utan mest bara ser honom på olika hearings eller som författare till en artikel här eller där. Jag kan dock tala om att Alexander och jag har diskuterat det här flitigt under en hyfsat lång tid nu. Betydligt längre än ett par månader. Att den här typen av förändringar på många plan i samhället skulle komma till förutspåddes redan i boken Nätokraterna någonstans runt millenieskiftet, alltså för i runda slängar tio år sedan (skriven av Alexander Bard och Jan Söderqvist - läs den! Den är bra). Nana nana nanana nana nanana... (Känner mig som veckans boktips).
Alexander tänkte till redan då. Och har tänkt till sedan dess. Liksom jag och många andra. Och han tänker väl till sådär tvåhundra gånger varje gång något som intresserar honom dyker upp i en diskussion. Skulle han säga till varje gång han tänkt till, så skulle jag aldrig få en syl i vädret när vi träffas och pratar, så uppmuntra honom inte. ;-)
Ja, Alexander... du får basha mig sedan. Men jag hoppas jag kommer undan med det om jag viftar på ögonfransarna litet och ser söt ut.
Alexander och jag har länge varit rörande eniga om att en av de största frågorna för kulturen, internet och samhället som sådant i världen idag rör just upphovsrättsfrågans vara eller inte vara. Hur kommer vi fram till vettiga lösningar?
Än så länge har ingen funnit den vinnande modellen som ersätter den föråldrade upphovsrättsidé som ännu gäller, men som blivit så hopplöst frånsprungen. Istället ska rättigheterna skyddas med hjälp av vansinniga övervakningslagar som dels är pinsamt ineffektiva när det gäller att komma åt någon som helst fildelningsproblematik och dels vägrar man att alls tänka nytt. Bland annat tar det sig uttryck i en ovilja att alls diskutera de här frågorna med pirater, fildelare eller kreatörerna bakom Pirate Bay.
Men Alexander lyfter också fram en annan viktig punkt. Det kostar mer än ett par skrynkliga hundringar för att producera nästa Sagan om Ringen. Det kostar litet mer att få ihop ett bra producentteam för att få Depeche Modes Dave Gahan att låta sådär riktigt grymt, sexigt och frustande bra att jag själv ska fundera på att överge flatigheten och bli heteronormativ igen.
Om vi kan finna en lösning på problemet att - produktionen - av kultur av alla slag fortfarande kostar pengar - inte minst "bra" kultur (inte att sammanblanda med det förhatliga finkulturbegreppet, mind you) - och om vi ändå kan finna bra, kostnadseffektiva sätt att hålla nere priserna på produkterna, öka tillgängligheten och haussa en fungerande distributionsmodell (torrenter i all ära, men jag gav upp för rätt länge sedan när hälften av allt jag ville tanka hem slutade på 99,6%), med bra kvalitet på outputen... Ja, då har vi en vinnare.
Sedan tror jag inte på att en värld som ser ut som den gör idag kommer att finna en enda lösning, hur mycket vi än vill och hur skrämmande tanken på något annat än är. Vi blir tvungna att hoppa och förlita oss på att repet runt midjan eller fallskärmen på ryggen faktiskt håller.
Vad vi alla kan vara grymt enade i är att dagens upphovsrättssystem och distributionsmodeller är så gamla, sjuka, trötta och överbeskyddade att det borde varit skottpengar på dem för länge, länge sedan. Riv skiten!
Men en uppmaning till alla er därute som, liksom jag och Alexander, vill slakta upphovsrätten av idag: Börja gnugga geniknölarna nu. Det är dags!
Vi måste finna fungerande lösningar för hur framtidens kultur ska produceras, bekostas och distribueras. Det är livsnödvändigt. Och något måste trots allt ersätta de numera rätt avmagrade och desperata halvliken av mediejättarna. De tynar bort as we speak. Vad kommer istället?
För den som lyckas lösa gåtan och knäcka kuben finns förmodligen både förmögenheter och cred från en hel omvärld att hämta. Vad väntar vi på? Låt oss påbörja diskussionen och jobba.
Intressant!
2009-06-25
Fortfarande är ambassaden stängd - varför?
Det var för ett par dagar sedan som jag krävde i en debattartikel i Expressen att den svenska ambassaden i Teheran skulle öppnas för behövande. Ambassaden är fortfarande stängd. Varför?
Det är för jäkla tragiskt!
Att svenska regeringen är så förtvivlat konflikträdda och cyniskt bara står vid sidan om och tittar på tycker jag är patetiskt. För ett par dagar sedan hade det varit en tydlig markering. Efter gårdagens vida rapporterade massakrer är det en självklarhet!
Carl Bildt! Öppna upp ambassaden per omgående och arbeta aktivt för ett än starkare internationellt avståndstagande mot regimen i Iran. Gör det nu och visa en aning handlingskraft.
Om mindre än en vecka är Sverige ordförandeland för Europeiska Unionen. Se till att ta ansvar och visa mod nog att göra det rätta!
Nätverket Svart Måndag kommer att, i samband med Folkfest Jönköping, protestera mot den släpphänthet omvärlden visar gentemot Iran och kommer på plats och i samband med det europeiska toppmötet att kräva en än tydligare och hårdare linje gentemot Iran och som svar på de förbrytelser som nu försiggår i landet.
Demonstrera med oss i Jönköping! Visa ditt stöd för folket i Iran!
Intressant
Det är för jäkla tragiskt!
Att svenska regeringen är så förtvivlat konflikträdda och cyniskt bara står vid sidan om och tittar på tycker jag är patetiskt. För ett par dagar sedan hade det varit en tydlig markering. Efter gårdagens vida rapporterade massakrer är det en självklarhet!
Carl Bildt! Öppna upp ambassaden per omgående och arbeta aktivt för ett än starkare internationellt avståndstagande mot regimen i Iran. Gör det nu och visa en aning handlingskraft.
Om mindre än en vecka är Sverige ordförandeland för Europeiska Unionen. Se till att ta ansvar och visa mod nog att göra det rätta!
Nätverket Svart Måndag kommer att, i samband med Folkfest Jönköping, protestera mot den släpphänthet omvärlden visar gentemot Iran och kommer på plats och i samband med det europeiska toppmötet att kräva en än tydligare och hårdare linje gentemot Iran och som svar på de förbrytelser som nu försiggår i landet.
Demonstrera med oss i Jönköping! Visa ditt stöd för folket i Iran!
Intressant
2009-06-23
Öppna upp portarna till ambassaden i Teheran!
Idag skriver jag på Expressens debattsida om behovet av att den svenska ambassaden måste öppna upp portarna för skadade och människor i behov av beskydd.
Det är oerhört viktigt att Sverige börjar ta ställning och visar sitt stöd där det verklien behövs. Det är märkligt att ett land som utsetts till ordförandeland i Europeiska Unionen inte vågar ta ställning och det är dags nu att visa att vi faktiskt har ryggrad nog att hjälp skadade och människor i behov av hjälp.
Vi har en lång tradition av rakryggade politiker och ambassadörer som tidigare tagit ställning. Vi borde hylla och ära den traditionen och göra nytta där det behövs.
Låt oss slippa skämmas över Sverige. Öppna dörrarna till den svenska beskickningen i Teheran och ta avstånd från valfusket, våldet, dödsskjutningarna och förföljelserna mot medborgarna i Iran.
Det är oerhört viktigt att Sverige börjar ta ställning och visar sitt stöd där det verklien behövs. Det är märkligt att ett land som utsetts till ordförandeland i Europeiska Unionen inte vågar ta ställning och det är dags nu att visa att vi faktiskt har ryggrad nog att hjälp skadade och människor i behov av hjälp.
Vi har en lång tradition av rakryggade politiker och ambassadörer som tidigare tagit ställning. Vi borde hylla och ära den traditionen och göra nytta där det behövs.
Låt oss slippa skämmas över Sverige. Öppna dörrarna till den svenska beskickningen i Teheran och ta avstånd från valfusket, våldet, dödsskjutningarna och förföljelserna mot medborgarna i Iran.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
