På lördag kommer 75 000 personer att gå i Prideparaden i Stockholm. Det är 20 gånger fler än för 15 år sedan, och är ett exempel på hur radikalt samhällsklimatet förändrats. Aldrig tidigare har vi haft samma friheter som i dag.
Men som hbt:are har vi också andra erfarenheter. Av att vara diskriminerade, osynliggjorda och behandlade som andra klassens medborgare. Fortfarande saknar vi rättigheter som tillfaller alla andra i samhället, som att kunna ingå äktenskap. Våra erfarenheter av staten är inte enbart goda.
När den svenska staten nu ska få tillgång till våra privatliv ringer våra varningsklockor. Genom FRA-lagen kommer all internettrafik som passerar landets gräns att kunna skannas av FRA: e-post, bankaffärer, kontaktannonser, sjukjournaler, chattar, jobbansökningar, affärsförbindelser…
Visst finns restriktioner för vilka sökbegrepp som får användas, hur informationen ska hanteras etc. Men i alla system finns risk för missbruk. Den lista med 103 svenskar som övervakats under 1990-talet är en talande exempel.
Och även om restriktioner finns i dag vet vi inte hur verkligheten ser ut i morgon. Pku-registret skapades för att främja forskning kring sjukdomar. I dag får polisen tillgång till dessa blodprover. Kamerorna som övervakar trängselskatten skulle inte vara integritetskränkande, nu får polisen ut dessa bilder.
Med en enkel lagändring kan FRA:s spelutrymme ökas väsentligt. Det är svårt att tro att den lag som nu klubbats kommer att vara intakt för all framtid.
Med signalspaning i kabel och FRA:s nya teknik skapas ett oerhört maktmedel som i detalj kan kartlägga och ödelägga en människas liv.
Redan efter nästa val kan sverigedemokraterna ta plats i riksdagen. Ett parti som är arvtagare till nazistiska och odemokratiska rörelser kan få insyn i de organ som ska granska FRA. Det är bara fem år sedan Pridetåget attackerades och deltagare misshandlades svårt. Hatbrotten är allvarliga och vi är en självklar måltavla för högerextrema grupper.
FRA motiverar den nya lagen med behovet att kunna byta information med andra stater. Men hur vet vi hur dessa länder behandlar informationen?
De svenska förbandens säkerhet i Afghanistan har framförts som argument. Byter Sverige informationer med Pakistan? Eller Iran? Det är länder där homosexuella avrättas eller torteras.
Att Sverige har ett omfattande samarbete med USA tycks vara klarlagt. Svenska staten blev nyligen dömd att betala tre miljoner kronor i skadestånd till den egyptier som Sverige lämnade till en av CIA:s hemliga fångtransporter och som blev torterad i Egypten – efter att ha blivit drogad, satt i bojor och fått ögonen förbundna redan på Bromma flygplats.
Det är bara fyra år sedan de sista delstaterna i USA avskaffade förbudet mot homosexualitet. Det är fortfarande förbjudet att vara öppen med sin sexualitet inom försvaret. Partner av samma kön får inte uppehållstillstånd i USA. Hivpositiva nekas inresetillstånd.
Vi ryser inför tanken att svenska staten lämnar ut information om våra privatliv till stater som inte respekterar mänskliga rättigheter utan diskriminerar och förtrycker homo-, bi- och transpersoner.
----------------------------------------------
Ett stort tack till alla er som tillsammans med mig utarbetat och skrivit under denna artikeln:
Sören Juvas
förbundsordförande RFSL
Calle Norlén
textförfattare
Alexander Bard
artist
Magnus Skogsberg Tear
regissör
Elisabeth Qvarford
ledamot i Delegationen för mänskliga rättigheter
Andres Esteche
artist
Oscar Swartz
internetpionjär
Nicke Johansson
tv-producent
Bengt-Urban Fransson
kommunalråd (s)
Anders Selin
f d förbundsordförande RFSL
Roger Sjögren
it-entreprenör
Amanda Brihed
konsult och grundare av nätverket Svart måndag
Jan-Ove Jerrestål
f d kommunalråd (fp)
Per Ejeklint
it-arkitekt
Mats Strandberg
författare
Ulrika Larsson
förläggare
Gustav Andersson
landstingsråd (c)
Malinda Flodman
sexualupplysare
Jean Skarsted
kreatör
Birgitta Stenberg
författare
Tiina Rosenberg
professor
Håkan Steenberg
styrelseledamot Stockholms Pride
