Djupt besviken

...på mig själv är jag.

Jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka komma på något sätt att skoja till det för er litet. Det är ju ändå 1 april idag. Min stora plan (El Grande) var att jag skulle tala om att jag fått en anställning på FRA efter att jag besökte Lovön förra veckan med bland andra Mikael Nilsson och Stefan Flod från Piratpartiet och Linda Nordlund som tillsammans med mig representerade Liberala Ungdomsförbundet och Svart Måndag, samt många andra. En Folk och Försvar-pryl i grunden.

Det hade nästan kunnat funka, inbillade jag mig först, med tanke på hur mycket uppmärksamhet jag fick, inte minst av informationschefen som följde oss över dagen. Att låtsas ha trillat dit på min inneboende dumhet och en särdeles massa smicker (som jag inbillar mig var välförtjänt, trots allt) hade faktiskt varit litet kul ändå. Jag medger att jag är litet förtjust i tanken. Trist nog hade jag ingen röst den dagen och jag har fortfarande knappt fått tillbaka den. Det är annars litet frustrerande att försöka leverera spydiga och elakt grävande frågor eller i största allmänhet oroade frågor om man inte har någon röst. Tro mig. Jag har försökt.

Hur som helst är jag sjukt besviken på mig själv och min sarkastiska förmåga idag, eftersom jag inte lyckats med att faktiskt leverera en riktigt bra artikel om hur jag blivit charmad till att bli en övertygad FRA-anhängare och tillslut fått mitt drömjobb som ambassadör för signalspaningsmyndigheten. Det hade faktiskt varit litet kul om jag mot förmodan lyckats, men jag insåg att det förmodligen är så tvärkört att försöka övertyga någon om det att det bara var lika bra att ge upp på en gång.

Dammit!

Men det var i alla fall en intressant resa. Vi kan väl säga så ändå? Nu har jag sett alla de där racken i superdatorn de skaffade in här om året och jag har suttit där och skrivit på FRA-anteckningsblock osv.

Problemet är att hur jag än vrider och vänder på det, så känner jag mig inte ett dugg tryggare i alla fall. Jag bara kan inte.

Jag är ledsen, FRA-folket. Jag bara klarar inte att vara lika lyrisk som ni. Och jag kan inte ens skämta till det för att få folk att tro det, för det liksom bara går inte hem.

Livet är ibland så jävla tragiskt.

Andra aprilskämt:
SvD, HAX, Snällman, DN, DN, Froby, Axelsson, Röda Berget, AB, Badlands Hyena, SvD, Mary,

Freedom Not Fear 11 oktober || Vi måste fortsätta ta diskussionen

Som det ser ut idag är det i stort sett omöjligt att få igenom ens två rader i medierna om FRA-frågan. Den stora gruppen vanliga människor har vandrat hem till disken, de skitiga barnoverallerna, vardagslivet och middagstipsen från den lokala matvarubutiken.

Jag kan på sätt och vis förstå det. Det är svårt att hålla ett brinnande intresse uppe för en sådan här stor fråga som de flesta fortfarande inte vet så mycket om. Inte egentligen. Visst ökade medvetenheten en aning, men än är det långt ifrån självklart att vår trygghet inte är hotad. Faktum är att det är den. Vi lever fortfarande med huvudet under bladet och med kniven mot strupen.

Vi riskerar fortfarande förföljelser. Vi riskerar fortfarande åsiktsregistrering, sociogrambaserad kartläggning, diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, religion, eller på grund av vårt umgänge. Ännu är det inte säkert att vi är helt och hållet skyddade mot en situation där våra vänner och släktingar i andra länder kan komma att råka illa ut på grund av att den svenska staten säljer ut information om våra privata kommunikationer. Oavsett om jag talar med min vän i Iran, eller om jag talar om min vän i Iran med en annan vän i Sverige; finns fortfarande en risk att denna individen råkar illa ut på grund av vad jag säger.

Försök att inte drabbas av självcensur i det läget. Självcensur är förstås inte bara tragiskt. Det är livsfarligt. För oss, för demokratin, för våra möjligheter att leva normala liv.

Staten har fortfarande inte någon rättighet enligt folkrätten att agera på det viset, men ännu lever idén vidare.

Vi har hunnit långt i vår kritik och i vårt arbete att påverka politikerna till att förändra FRA-lagen. Men vi är inte framme än.

Vi har många andra lagar kvar att bearbeta som kan komma att i lika hög grad påverka våra liv och vår rätt till integritet och trygghet. Vi måste därför fortsätta kampen. Vi måste fortsätta agera.

Vi måste fortsätta diskutera.



======== Vi har en skyldighet gentemot oss själva, vår omgivning, våra släktingar, vänner och barn att återuppta diskussionen. Vi måste fortsätta arbeta... ========



På grund av den utveckling som skett sedan den 25 september kommer Freedom Not Fear att få en något annorlunda inriktning när vi går till verket igen den 11 oktober.

Vi kommer att erbjuda vår tid och vårt utrymme den 11 oktober för att åstadkomma vad vi vill kalla ett Öppet Forum. Det innebär att vi kommer att ha en grupp talare som kommer att föra fram sin åsikt och sina funderingar kring FRA-lagen och det annalkande övervakningssamhället. Men vi kommer att upplåta en stor del av tiden till en diskussion mellan dessa talare, och även ge de närvarande i publiken möjligheten att ställa frågor.

Vi behöver föra upp diskussionen på dagordningen igen. På ett seriöst och öppet vis måste vi ta debatten. Vi måste sätta ner foten och erkänna att vi ändå inte nått hela vägen fram och att vi därför måste finna på lösningar som innebär att vi fortfarande kan påverka. Att vi fortfarande kan se till att ändra utvecklingen.

Hur går vi tillväga nu när medierna tycker att frågan är kallare än rymdens vacuum? Hur gör vi för att påverka i riksdagen? Hur gör vi för att förhindra att ännu fler liknande förslag och lagar kommer att antas i framtiden - här och utomlands?

Hur fortsätter vi vårt arbete nationellt och internationellt?

Vi måste ta tillfället i akt och prata med varann. Dela våra farhågor, åsikter, drömmar, visioner, verktyg och idéer. Därför vill jag mana er alla som tycker att Freedom Not Fear står för något viktigt att möta upp i centrala Stockholm klockan 14-19 på lördag. Då talar vi frihet, integritet, demokrati och mänskliga rättigheter.



För den som sedan känner sig manad, och som behöver värma sig efter den kalla eftermiddagen, kommer vi att fortsätta diskussionen på Café Gråmunken i Gamla Stan efter klockan 19. Jag har för mig att de har öppet till åtminstone klockan 22.

Det är dags att ta tag i nästa steg av det här arbetet nu och att börja arbeta upp nya vägar till en påverkansmöjlighet. Det handlar Freedom Not Fear om i mina ögon. Det är den kontext vi ser behövs just nu och det är vad som är viktigt för oss att nå ut med.

Alltså: Ta dig till Stockholm på lördag. Nu ska vi diskutera vår framtid och våra rättigheter. Nu sätter vi ett starkare fokus igen med FNF2008.

Välkommen.

Analys av FRA-förslaget från den 25 september

Här är de uppspaltade punkterna, kompletterade med mina egna kommentarer och min egen analys:



1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.

A: Ingen vet idag hur den specificeringen kommer att se ut. Jag hoppas på att den blir betydligt rakare och tydligare än den är idag. Att den dessutom arbetas fram utifrån ett rättssäkert perspektiv som tar hänsyn till lagrummet och till skyddet av individer och grupperingar utifrån även ett integritetsperspektiv. Det behövs någon form av proportionalitet kring vart och ett av de ändamål som anges. Är det värt det tunga ingrepp lagen fortfarande innebär för större grupper och för privata och juridiska personer utifrån vad det är man efterforskar? En sådan hänsyn till proportion är livsviktig.
Jag tänker avvakta i den frågan. Det kan bli hur bra som helst, och det kan bli rätt så illa. Eftersom varken jag eller någon annan vet, tänker jag inte uttala mig kritiskt kring denna punkten ännu - annat än att jag tänker fortsätta arbeta för att min vinkel på den här problematiken ska tas med och beaktas i det fortsatta arbetet.



2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.

A: Bravo! Men hur ska domstolen se ut och hur ska kompetensen se ut? Vilka krav har domstolen på sig? En specialistdomstol är förmodligen bra, men kan ge dåliga vibbar historiskt också. Dock behöver vi domstolsbiten för att skydda integriteten i det här fallet. Jag har alltid tyckt att specialdomstolar känns som om de bär med sig tysta röster tillbaka från Guantanamo eller Tyskland under 30-40-talen. Men jag har själv insett att vi har behov av en sådan lösning för att i detta fallet lösa den svåra balansgången mellan effektivitetet och integritet. I brist på bättre, så är vi trots allt bundna till en sådan lösning och jag tycker det är bra att FRA inte får direkt tillgång till data (oavsett om den är bearbetad eller obearbetad) utan att ha ett domstolsbeslut på det hela. Detta är grundläggande och ett av de livsviktiga portalkrav kritikerna har ställt väldigt länge. Nu har vi fått det, och då är det bara att gilla läget och acceptera det. 



3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.

A: Detta är skitbra. Ska vi ändå ha någon form av signalspaning, och det tror jag faktiskt är nödvändigt, är detta ett bra sätt att skydda individer och grupperingar från intrång i den privata eller personliga sfären. 
Nu gäller det bara att få en tydlig specifikation av vad FRA i så fall får tillgång till. Vilken typ av data? Vilken nivå kommer avgränsningarna att läggas på?
Kan det vara så att man kan söka tillstånd att övervaka all trafik mellan två städer eller två land (högst osannolikt, visserligen), eller kommer det att vara mycket begränsad tillgång som bygger på en viss individ eller en viss juridisk person (företag, organisation eller liknande som är misstänkt för att hota rikets säkerhet, osv). Det sistnämnda alternativet är godtagbart. Det första är det inte. Enkelt, egentligen.



4. FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.

A: Återigen... Vad innebär ett trafikstråk i det här fallet. Ett förtydligande måste till för att vi ska kunna ta ställning till om vi anser att detta är ok eller inte. 
Jag vill ogärna uttala mig om något, varken positivt eller negativt, innan jag vet vad det konkret innebär i detta fallet. Man har uttryckt sig klumpigt tidigare och jag ger litet dispens för det och hävdar att vi fortfarande måste se till att få tydliga specifikationer och förklaringar...
Därefter kommer jag att hylla eller såga, men jag väntar på svar innan dess. Jag vill veta vart detta leder.



5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.

A: Ja, om detta nu går att genomföra, så är det bra. Men det är skitsvårt att avgöra det på basis av ip-nummer. Vi har inte möjlighet att styra det på dns-nivå alla gånger och mac-adresser är uteslutna för att göra den bedömningen. Om trafik går via msn eller mellan två hotmailkonton, finns risk att den trafiken sållas ut även fortsättningsvis. Tanken är bra, men detta är i praktiken omöjligt att genomföra. Visst kan det finnas en policy som säger att denna data ska raderas i förekommande fall av misstagen trafik som filtreras ut, men faktum kvarstår att brottet mot integriteten redan är utfört. Detta kräver ytterligare en lång funderare, och en tydlig specifikation kring vad som är fysiskt möjligt att göra för att skydda individer och juridiska personer från att sådana problem uppstår.
Innan dess är jag inte övertygad.




6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.

A: Mycket bra! Det här är ett av mina allra viktigaste krav. Det innebär ett stopp för kopplingen mellan militär och polisiär verksamhet. Det innebär också ett stort första steg mot att stänga FRA-shopen. 
Dock har vi avtal med länder som USA, Saudiarabien, med flera. De avtalen gör gällande att vi alltså har förbundit oss att sälja vidare information till dessa statsmakter. Det här är vanskligt. Bryter Sverige mot de lagarna, begår vi avtalsbrott mot andra statsmakter. De avtalen borde aldrig skrivits till att börja med, men nu måste Sverige ta konsekvenserna av detta.
Frågan är om det nu handlar om att regeringen ges rätten att sälja vidare information som andra statsmakter efterfrågar? Eller om man löser det genom att sälja vidare obearbetad information som aldrig varit i händerna på FRA?
Detta är oerhört viktigt att vi vet. Det är oerhört kritiskt att information om individer och grupperingar i Sverige och annorstädes inte säljs vidare till annan statsmakt. Inte på något vis.
Jag ser framför mig risken att vi kan komma att sälja obearbetad information till annat land för att sedan köpa tillbaka den bearbetade informationen. På så vis har regeringen lyckats ta sig runt de krav den nya lagstiftningen ställer. Det vore mycket allvarligt.
Återigen... Vi måste få en tydlig specificering och förklaring.
Jag vill veta vem som tappar informationen, vem som lagrar den, tillhandahåller den och hur den kommer att hanteras då den väl är uppfångad. Jag vill veta om den kommer att kunna säljas vidare innan den alls nått fram till FRA, och vilka kriterier som i så fall gäller.
Detta riskerar att bli tandlöst utan en sådan kontroll kring mekanismerna i grunden.
Får vi ett konkret svart någon gång snart...?


7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.

A: Bra på ett sätt. Vi har därmed stoppat kopplingen mellan polis och militär. Sammanblandningen är extremt samhällsfarlig och kan leda till betydande problem för rättsstaten och demokratin. En sådan sammanlänkning får ALDRIG förekomma i ett fritt, modernt samhälle.
Men vad kommer utredningen att fokusera kring? Handlar det om hur man ska bygga verksamheten utan tillgång till signalspaningsdata? Eller kommer det att handla om huruvida man ändå ska ha rätt till denna information?
Det sista vore katastrofalt. Vi vet ända sedan Ådalen att sammanblandning mellan militär och polis inte är en framkomlig väg. Ska vi ändå behöva acceptera en sådan lösning? Jag kommer alltid att säga blankt nej!
Nu vill jag veta hur den här utredningen är tänkt att arbeta och jag vill veta hur problematiseringen ser ut som de nu ska arbeta utifrån. Därefter kommer jag att besvara detta mer i detalj. 
Även denna punkten kan bli hur bra som helst eller hur illa som helst. I ett best case scenario är detta en av de största framgångarna den nya tidens demokrati och påverkansmakt har att uppvisa. 
Det gäller bara att regeringen, allianspartierna och utredarna lovar mig och alla er andra att faktiskt göra detta på rätt vis.



8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.

A: Vad innebär det då? Ingen jäkla aning. FRA har fortfarande en särlagstiftning som ger myndigheten rätt att registrera information om politisk, filosofisk och religiös övertygelse. De får fortfarande registrera information om privata och personliga livsomständigheter, såsom exempelvis sexuell läggning, identitet och andra levnadsval, aktiviteter och så vidare.
STATEN HAR INTE DÄR ATT GÖRA!!!
Jag kommer aldrig acceptera att varken FRA eller någon annan statlig myndighet har rätt att arbeta utifrån en egenskriven version av PUL (Personuppgiftslagen).
Bort med fingrarna! Här har ni inte att göra, och jag anser att särlagstiftningen måste bort omgående. 
Staten ska inte ha rätt till åsiktsregistrering. Och staten har fanimej ingen rätt att moralisera över sexuella preferenser, läggningar eller könsidentiteter. Staten ska inte ges ens en teoretisk chans att jaga människor på grund av att de är frikyrkliga, muslimer, judar, hinduer eller falun-gongare... Det får inte hända. 
Detta måste åtgärdas. Annars är punkt 8 fullkomligt meningslös och tandlös och ett tydligt bevis för att lagen ändå måste rivas upp och att vi måste börja om.
Men vi vet ju inte ännu om det fortsatta arbetet kommer att ta tillvara på kritiken kring särlagstiftningen. Gör man en sådan bedömning och helt enkelt slaktar sär-PUL, så har vi vunnit en otrolig seger för den personliga integriteten och de mänskliga fri- och rättigheterna. 
Då har vi tagit ett stort steg för att värna det rättssamhälle vi alla är måna om att skydda och bygga vidare på.




9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.

Återigen... Jag hänvisar till kommentaren under punkt 8. Detta är livsviktigt!
STATEN HAR ALDRIG RÄTT ATT ÅSIKTSREGISTRERA, MORALISERA ÖVER MÄNNISKORS PRIVATLIV ELLER FÖRFÖLJA PÅ GRUND AV RELIGIÖS TILLHÖRIGHET!!! 




10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.

A: Hur då? Det vet vi inte än, men jag hoppas att arbetet för att klargöra och förtydliga det blir omfattande. Frågan är hur mycket information denna myndigheten får tillgång till och hur den informationen hanteras. Hur rättssäkerheten kan hanteras utifrån detta... 
Hur ska efterhandskontrollen gå till? Vilka kravspecifikationer kommer att sättas upp kring verksamheten?
En viktig fråga utan ett utarbetat svar. Jag väntar på besked och lovar att återkomma då det finns något konkret att utgå ifrån.




11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.

A: Jaha, det är ju strålande. Faktiskt riktigt bra. Men vad innebär det i praktiken? Kommer jag få ett brev hem varje gång jag fastnat i nätet, eller kommer jag att få vänta på att nästa kalenderår har gått för att själv få reda på vad FRA och regeringen vet om mig?
Eller kommer jag att märka det nästa gång jag söker visum till USA och blir nekad på grund av min könskorrigeringshistorik, mitt politiska arbete eller min sexuella läggning?
Intressant, det här... Jag vet inte ännu vad det här innebär rent konkret, för en sådan förklaring finns ännu inte.
Jag återkommer då en specificering finns klarlagd och offentliggjord. Jag har inget mer att tillägga kring detta just nu.




12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.

A: Mycket bra! Äntligen en möjlighet att få rätt att begära ut sina egna filer och att på så sätt ges utrymme att driva en skadeståndsprocess om skäl föreligger. Det är livsviktigt. Men om de nu fångat upp något på mig och de tycker att detta är känsligt - kommer det då att hemligstämplas så att jag nås av ett besked om att jag inte har rätt att få ut just den datan?
Eller kommer jag inte att veta om det alls, trots att information sparats undan. Jag vill ha förtydliganden...!




13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.

A: Bra! Men tyvärr har redan intrånget blivit begånget och det kan inte göras ogjort. Någon har sett denna information och kan därför handla utifrån den. Vi har inte möjlighet, tack och lov, att rensa människors hjärnor från information som inte borde finnas där. 
Intrånget är begånget och detta att vi alls uppenbarligen löper en risk att sådan information kommer FRA eller annan myndighet eller individ till del är riktigt jäkla illa!
Jag själv, som numera relativt offentlig person, och med en jäkla massa bagage en bit bakåt på grund av exempelvis min könsdysfori och liknande kan absolut känna att jag faller offer för en vilja att självcensurera mig själv.
Jag är inte överlycklig över det faktum att samtal som är menade att vara personliga mellan mig och en läkare, eller mig och en jurist, eller mig och en själavårdare kan komma att hamna i fel händer. Eller överhuvudtaget läsas eller avlyssnas av en annan individ. Jag känner mig inte trygg med detta. Det enda rätta är att se till att sådan information inte ens teoretiskt sett har en möjlighet at nå fram till FRA eller någon annan. De samtalen ska ALDRIG lyssnas av. Det är inte ok...
Jag agerar dessutom stödperson för människor som har det tufft i olika sammanhang. Jag utför alltså själavårdande och rådgivande verksamhet på ideell basis. Jag måste skydda dem jag hjälper och stöttar. Det här är inte ok utifrån de kontakterna jag har med dessa individer. Integriteten går först. Och det måste den få göra...




14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).

A: Men rådatan sparas! Det är illa nog. Vem tappar informationen från nätet? Hur ser eventuella samverkanspunkter ut? Vem lagrar informationen? Hur rättssäker är hanteringen under det här innevarande året? Kommer sådan obearbetad data att kunna säljas ut till främmande statsmakt? Hur stor del av ett undansparat informationspaket får FRA tillgång till?
Många frågor, inga svar än så länge.
Detta är kritiskt! Vi måste verkligen få svar på det här... Vi måste verkligen...



15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.

A: Bra! Inte mycket att orda om. Men vilka möjligheter har vi att påverka lagstiftningen om vi ser att det inte fungerat riktigt så tillfredsställande som vi nog får lov att hoppas...?

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

FRA-överenskommelsen och Folkpartiet

Och så var beslutet taget inom alliansen. Det beslut som gjort att våra folkpartistiska kritiker har bestämt sig för att vända tillbaka hem. 

Jag har litet blandade känslor kring det här än så länge. Det har hänt otroligt mycket. Vi har fått igenom många av de krav kritikerna faktiskt ställt upp. Det innebär inte att vi är framme och att vi därmed måste tystna. Vi har en lång väg kvar att gå. Samtidigt ska vi faktiskt ge cred till de som arbetat med detta förslaget för att de faktiskt lyssnat på oss så mycket som de ändå gjort. Det är historiskt. Vi har som folkrörelse lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid och på så få människor att detta kommer att hamna i historieböckerna. Om någon av er någonsin närt en önskan att hamna i historieböckerna och i barnens skolböcker, så har ni fått er chans nu. Att denna rörelsen hamnar i samhällskunskaps- och historieböckerna i framtiden är inte alls otroligt. Men som sagt... vi är inte framme helt och hållet.

Regeringspartierna har nu alltså enats om 15 punkter för att förstärka och förändra den hårt kritiserade FRA-lagen. Jag gillar inte nödvändigtvis tanken på att man gör en sådan här sak utan att först riva lagen och gå igenom grunderna till den ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv. Nu är vi dock i en situation där många av kritikerrörelsens önskemål faktiskt tagits tillvara. Då kan det trots allt vara bra att erkänna att mycket bra har skett, även om vi tydligt markerar att vi inte nått hela vägen fram. För det har vi absolut inte gjort.

Jag har sett kritiken mot Camilla Lindberg som hävdar att hon skulle ha svikit sina ideal och svikit FRA-kritikerna. Men jag kan personligen hävda att jag hade direktkontakt med just Camilla under hela tisdagskvällen och att jag därför följt hennes kamp. Det var svettigt för henne, men hon stod på sig och fick alla rätt utifrån sina personliga utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag tog också en kort prata med Agneta Berliner. Det var kritiskt för de sex tjejerna rätt länge, men det som är viktigt att känna till är följande:

Camilla och hennes fem kollegor ställde hårda krav. Camilla och Agneta lyckades få igenom samtliga sina krav för att godkänna lagen och agerade sedan därefter. Att flera av de sex nu har givit sitt ok har inte att göra med svek. Det har inte att göra med att de fallit till föga eller låtit partipiskan få ett övertag gentemot dem. Snarare tvärtom. Birgitta Ohlsson är fortfarande kritisk och tveksam, som jag förstått det, och jag förstår det också. Jag ska förklara det vidare i mitt nästa inlägg genom att problematisera detta nya FRA-förslaget punkt för punkt.

I Camillas fall, åtminstone, borde det gå att finna de ursprungliga uttalanden hon gjorde efter sitt nej den 18 juni om man bara googlar litet grann. Men ska vi vara helt ärliga, så har hon fått igenom samtliga de punkter hon bedömde som kritiska för hennes val att trycka på nejknappen under omröstningen. 

Om man ställer upp en serie krav för att godkänna ett lagförslag och utifrån dessa krav ställer sig på tvären och röstar nej, skulle jag uppleva det som oerhört inkonsekvent, respektlöst och populistiskt att inte hålla fast vid just dessa punkter. Har Camilla nu fått igenom sina krav, förväntar jag mig att hon som rakryggad politiker står fast vid sin ståndpunkt och därför accepterar de kompletteringar som gjorts. Faktum är att vi aldrig kommit så långt som vi gjort om det inte varit för att Camilla röstade nej och att Birgitta lade ned sin röst. Vi har de två otroligt modiga och starka kvinnorna att tacka för otroligt mycket. Glöm nu inte det!
Vi har även de här sex personerna att tacka för att Folkpartiet tog en såpass stark kravlista med sig, utifrån förutsättningarna, som de gjorde när de sedan kom till regeringens förhandlingsbord.

Att vi sedan har ett par bitar kvar att lyfta i är en helt annan sak. Mitt intryck av Camilla, Agneta och flera av de andra kvinnorna som stått emot in i det sista är att de kommer fortsätta arbeta med detta, men nu med en helt annan respekt i ryggen från många av sina kollegor. Det innebär att de har en möjlighet att bli lyssnade på och att de fortfarande kan åstadkomma väldigt mycket under den process som nu tar vid för att specifiera och konkretisera. 

Överenskommelsen från igår är inte en färdig uppgörelse. Det är inte ett färdigt förlag. Det är en handlingsplan att utgå ifrån.

Jag ser det som nödvändigt att vi nu ger stöd till Camilla och hennes kollegor under arbetet som tar vid och ser till att vi så mycket som möjligt pitchar de frågor vi vill att de tar upp. Jag vill gärna se att de fortsätter ha en positiv opinion i ryggen, då det naturligtvis stärker viljan att fortsätta kämpa för våra åsikter och önskemål, men också ger dem den cred de faktiskt förtjänar och kan behöva för att återuppbygga sina egna krafter efter allt det här.

Ännu är inte detta över. När arbetet att nysta ut detta tar vid, ska vi se till att de resterande punkterna kommer upp på dagordningen likaså. Det gör vi bäst genom att föra konkreta och positiva diskussioner. Faktum är att vi fått igenom en stor del av de kraven vi som kritiker har ställt. Åtminstone om de här pekarna förvaltas på rätt sätt. Ska de förvaltas på rätt sätt, måste vi också vara där och gräva, bygga och putsa. Ge inte tappt nu. Vi har inte råd med det... 

Jag tycker, och det är jag säker på att Camilla och de andra håller med om, att vi fortfarande har en bit kvar. Det vi fått nu är en relativt långtgående och omfattande handlingsplan för ett arbete som kommer att fortgå resten av hösten. En handlingsplan som redan från början tar hänsyn till flera av de viktigaste punkterna FRA-kritikerna har haft. Dock återstår arbetet kring att definiera och förtydliga på flera punkter. Vi har ett par utredningar som ska göras. De kanske inte täcker upp för vår önskan om en parlamentarisk utredning, men de ska utredas. Om det blir seriösa utredningar utav detta, så har vi kommit långt.

Att jag fortfarande hävdar att en parlamentarisk utredning och en omstart på hela processen skulle varit det bästa är dock fortfarande något jag står fast vid.  
Frågan är bara vad en parlamentarisk utredning driven av i första hand socialdemokrater och moderater hade lett till. Rent konkret.
Hade arbetssättet varit tillräckligt öppet och konkret inriktat på de frågor vi har tagit upp, eller skulle det varit ett spel för gallerierna?
Min bedömning är att de sex folkpartisterna beslöt att en hyfsat stark grund för en fortsatt diskussion och ett rätt långtgående förslag nu var bättre än att sätta allting i händerna på ett socialdemokratiskt parti som inte riktigt varit jättetydliga och ett moderat parti som just inte fungerat alls i den här frågan. Jag menar... förlåt mig nu, men moderaterna har ju totalt havererat i den här frågan. Tystnaden har varit total och jag själv anser att statsminister Reinfeldt har skött sig så dåligt och skyggat så enormt att det är läge att ifrågasätta hans förmåga till ledarskap. 

En sådan velig och tystlåten statsminister vill inte jag se nästa gång vi drabbas av en omfattande naturkatastrof eller en nationell eller internationell kris som riskerar att drabba stora mängder svenska medborgare. Jag kan absolut förstå att somliga tvekar över att ge den här frågan i händerna på ett parti som inte är tydliga nog eller på ett parti som inte har en jäkla susning om vad de faktiskt sysslar med eller på vilket ben de ska stå.

Utifrån det perspektivet... Ska de sex välja mellan två mindre bra ting, så väljer de kanske det mindre dåliga... Alltså att ta den vägen som just i denna stunden tycks dem allra mest framkomlig... Det kan jag respektera ändå. Även om jag själv önskar mig en ordentlig utredning i vilket fall som helst. Vill Reinfeldt ge mig det i julklapp, så skulle ingen vara gladare än jag...

Jag räknar faktiskt också med att ett godkännande från en riksdagsledamots sida utifrån den goda vilja som visats och de positiva ändringar som gjorts lika gärna kan komma att dras tillbaka vid behov. Om det inte blir riktigt som de tänkt sig när det väl kommer till kritan.

Stödet kan dras tillbaka från samtliga sex ledamöter och kanske även andra. Förutsatt att de får igenom sina krav även under den framtida manglingen, så tycker jag att de gör ett bra jobb. Men detta är inte det färdiga resultatet. De har givit sitt ok till fortsatta förhandlingar och fortsatta konkretiseringar. De har öppnat upp dörren för en vidareutveckling av allt det här. Om de inte tycker att middagen passar i slutet på dagen, är jag övertygad om att de alla är starka nog och uppbär kurage nog att ställa sig upp och säga stopp ytterligare en gång. 

Åtminstone om vi lämnar dörren öppen för dem att göra så...
Behåll dörren öppen! 

OCH vi ska komma ihåg att det är oerhört tufft att påverka politiska processer på den här nivån. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte, så är detta ett hårt arbete. Man kanske inte kan få alla rätt på en gång. Att få åtta eller nio rätt av tio är faktiskt inte illa pinkat. Nu siktar vi på att få alla rätt i slutändan, men jag tar hellre nio av tio rätt från start än nöjer mig med fyra eller fem på samma skala bara för att jag stirrat mig blind på principer. Vill jag åstadkomma resultat, väljer jag att göra det utifrån den väg jag upplever som mest framkomlig för att mina egna syften och värderingar ska beaktas och uppfyllas.

Nu handlar det mer om att lägga kraften på att föra diskussionerna vidare kring de specifikationer och förklaringar som måste till. Att se till att de utredningar som ska tillsättas genomförs på ett seriöst, långsiktigt och rättssäkert vis.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

De grundläggande portalkraven om FRA

Det är mycket arbete som försiggår nu inom riksdagens väggar. Vartenda parti till höger och till vänster arbetar sönder sig för att komma fram till officiella gemensamma policys och lösningar i en rad frågor. Många sena manglingar blir det.

Det gäller förstås integritetslagstiftningar, FRA-lagen, telekompaketen och andra liknande lagar och lagförslag också.

Igår och idag vet jag att Folkpartiet har suttit och manglat något så otroligt. Det har säkert varit väldigt tunga diskussioner, och jag tror faktiskt att de verkligen sätter manken till i sina försök att komma fram till lösningar som faktiskt kan fungera, som kan tysta kritikerna och som kan innebära att de sex riksdagsledamöterna som stått upp mot lagen bestämmer sig för att, så att säga, återvända hem.

Jag tror att det idag kan komma att dyka upp ett förslag om att införa domstolsprövning av tillgång till information. Att FRA behöver prövning för att få arbeta med databaserna. Frågan är vart den informationen lagras, dock. Och vem har tillgång till den under tiden FRA arbetar fram underlag för att få söka?

Jag tror att många andra bitar är ändrade till det bättre. Jag tror att det här är det bästa ändringsförslaget vi hittills har sett.

MEN...

Jag vet att det här är en massa paranoia från min sida, men jag tror inte att man kommer att ta tag i kopplingen mellan polisiära och militära insatser. Jag tror att vi fortfarande får problemet med ändamålsglidningar.

Visst finns det skäl att ge polisen bra möjligheter att kunna agera på brott som mord, pedofili, ekonomisk brottslighet och annat som varit på tapeten. Men jag kan inte se det proportionella i att polisen har tillgång till militära spaningsmöjligheter för att åstadkomma detta. Och jag är fortfarande rädd att vi, trots en domstolsprövning, hamnar i en sits där vi om ett par år kan komma att ha en ändamåls- och prövningsrättsglidning.

Det är ALDRIG ok att övervaka medborgare på grund av att man kan. Och det är ALDRIG ok att blanda ihop militär och polisiär verksamhet. Jag kommer aldrig att släppa mitt krav om en sådan princip. Helt enkelt för att jag inte vill ha ett nytt Ådalen i modern tid. Det får inte ske!

Jag tror inte att man kommer att ge upp de definitioner på spaningsområden som man haft tidigare. Det vill säga just rätten att spana kring miljöbrott, naturkatastrofer, ekonomisk brottslighet och allt vad det är. Mycket av det är polisiärt snarare än militärt, och militära medel kan inte tillåtas användas i en modern, demokratisk rättsstat. Det är för mig livsviktigt.

Och det viktigaste av allt!

STÄNG DEN FÖRBANNADE FRA-SHOPEN!!!

Idag har Sverige rätten att sälja ut information i batch till andra länder. Bearbetad eller obearbetad. Det är ALDRIG ok.

Om vi behåller rätten för FRA att handla med polis, allmäna myndigheter, annan statsmakt och annat lands underrättelsetjänst, finns fortfarande risken att homosexuella hängs ut trots att de lever i garderoben och att Sverige riskerar att åsamka dem ett dödsstraff i länder där sådant existerar.

I USA är det fortfarande omöjligt att få uppehållstillstånd om man har avvikande sexuell läggning. För studier, arbete, greencards, eller av asylskäl. Det är inte ok. Vi ska inte handla med uppgifter om människors privatliv och vanor. Det är ALDRIG ok!

Väldigt mycket annan information kan finnas i det som säljs vidare till andra statsmakter. Information som kan skada individen otroligt mycket genom sin blotta existens. För att sociogramen omfattar mer information och mer kunskap om dig än du själv alls kan uppbåda.

Vi har inte råd att sälja ut information om våra medborgare, eller andra länders medborgare. Det är aldrig ok att så sker.

Och även om FRA inte får tillgång till och kan bearbeta information i framtiden, så kommer vi alltid att kunna sälja obearbetad information vidare till andra länder som kan göra jobbet själva, men får tillgång till samma information. Alltså är integritetsbrottet lika grovt oavsett vilka munskydd vi sätter på just FRA.

Och skadan blir lika stor oavsett vem som organiserar upp informationen. Sedan står det ju Sverige fritt att köpa tillbaka den bearbetade informationen, vilket alltså bara blir ett sätt att ta sig runt lagstiftningen.

FRA-shopen är ett av de tyngsta och farligaste brott en regering har utsatt sina medborgare för någonsin. Vid sidan av världskrigen och liknande ändå, men det är faktiskt inte så himla mycket bättre detta.

Vi måste kräva en total översyn kring effekterna av lagen på den personliga integriteten, rättsläget för individen och kring vad allt det här får för konsekvenser för människors och gruppers liv, säkerhet, trygghet och möjlighet att röra sig fritt i världen utan fara för sin hälsa och sina liv.

Idag uppfyller inte lagen de kraven. Jag hoppas att Folkpartiet efter de senaste dagarnas manglingar har lyssnat till kritikernas röster nog för att faktiskt ha tagit detta till sig och därmed ser till att hugga på just de grundläggande portalkraven.

• FRA-shopen ska bort
• Kopplingen mellan polis och militär måste bort
• Domstolsprövning vid misstanke är ett krav
• FRA får inte användas för brottsbekämpning
• De allmäna syftena om miljöhot, ekonomisk brottslighet med mera ska bort
• FRA måste underkasta sig PUL

För dessa krav vidare. Se till att inte vika innan vi är där att vi har ett rättssäkert system som inte skadar människor och sätter individer eller grupperingar i fara i onödan.

Tänk noga över proportionaliteten kring vad vi får till vilket pris.

Den här kampen är inte över än.

Och nu ska jag oroa mig en stund över omröstningen kring telekompaketet.

Lägg till den här bloggen som favorit på Nyligen.se.

Pingat på Intressant.se.

Inga svar från Reinfeldt i Vaxholm 9 augusti

Det var med stor besvikelse jag bevistade statsministerns tal i Vaxholm igår. Jag hade väntat mig besked. Jag hade väntat mig förklaringar. I praktiken fick jag ingenting.

Statsministern valde alltså att inte ens nämna FRA med namn, vilket för mig vittnar om en viss osäkerhet över situationen och vilken reaktion ett sådant omnämnande skulle kunnat leda till hos de närvarande i åhörarskaran.

Återigen påpekades att signalspaningslagen behövs för att kunna hålla koll på vad som händer i världens oroshärdar. Tidigare har oroshärden hetat Afghanistan. Nu heter den Sydossetien eller Georgien. Och visst håller jag med om att vi behöver veta vad som försiggår i andra länder. Det är ingen som alls ifrågasatt det. Ingen förväntar sig annat än att Sverige bedriver underrättelseverksamhet ute i världen. Det hör liksom till i den komplicerade värld vi ändå lever i idag.

Men jag har fortfarande inte från regeringens sida fått någon förklaring till varför den informationen ska sökas i svenska medborgares privata konversation. Eller genom en omfattande kartläggning av varje medborgares ekonomi, politiska åsikter, sexuella läggning, könsidentitet, vänskapskrets, nätverk, mailkonversationer, sms, telefonsamtal och även arbetskommunikation.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen envisas med att fortsätta hävda att det är viktigt vad två människor säger i ett telefonsamtal mellan Hagsätra och Skärholmen i Stockholm.

Ingen förväntar sig väl att krigsplaner eller omfattande internationella terrordåd planeras från en lägenhet på Tora Bora-gatan i Hagsätra och kommuniceras via ett helt oskyddat samtal genom svenska linor? Speciellt som terrorister och eventuella berörda stater onekligen är väldigt väl medvetna om att Sverige just bedriver sådan spaning. Och alltså redan har gjort i tio års tid.

Att FRA-lagen på något som helst vis skulle kunna fungera som en kanal för att få reda på sådan information är troligen helt och hållet rent nys.

Däremot misstänker jag att Sverige, i brist på möjlighet att få fram vettig information, försöker sälja inte kvalitetsinformation till andra länder, utan information i stora kvantiteter. Sådan information skulle kunna bestå av information om olika politiska grupper som i sig är tämligen ofarliga, information om vissa personers sexuella läggning eller politiska åsikter (vilket sedan kan användas för smutskastning eller som skäl för att fängsla individer i andra länder). Det skulle kunna röra sig om industrispionage och liknande. Information om företaget si eller så, som vi säljer vidare till annan statsmakt eller organisation. Tillbaka får vi den information vi inte kan åstadkomma själva och kan därmed framstå som viktiga i världens ögon återigen. Fortsätta skicka ut diplomater runtom i världen, för att medla och förhandla.

Och till det kommer säkerligen inbjudningar för höga dignitärer till "rätt" cocktailpartyn i Europa och på andra sidan Atlanten. Något som tydligen har en oerhörd vikt i många sammanhang och som lett till att exempelvis hela försvarets utgiftsbudget för flygningar och övningar med Gripen åts upp av en resa till USA och en lokal amerikansk övning där två eller tre piloter skulle få visa upp Sveriges fantastiska luftförsvarskapacitet. Resten av alla svenska piloter fick alltså nöja sig med ingen flygtid alls resten av året, men våra regeringstjänstemän och höga försvarschefer fick sig förmodligen en god drink i celebert sällskap på kuppen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2493189.ab

Och återigen... Är priset för ett sådant informationsutbyte rimligt? Att regeringen begår ett sådant flagrant brott mot Europakonventionen, den svenska regeringsformen och FN's förklaring om de mänskliga rättigheterna?

Jag tycker inte det är rimligt att våra mänskliga fri- och rättigheter sätts ur spel, att demokratin riskerar att dö och att vår rätt att röra oss och uttrycka oss fritt och utan risk för repressalier hotas.

Regeringen har fortfarande inte svarat på frågan om vad som föranleder en systematisk avlyssning och åsiktsregistrering av det svenska folket. De har fortfarande inte förklarat varför FRA inte tvingas följa personuppgiftslagen (PUL), utan har en egen, skräddarsydd, lagtext som innebär rätten att registrera religiös övertygelse, politisk övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet.

Regeringen har heller inte talat om varför de ska ha tillgång till samtliga mina banktransaktioner, mitt resmönster i lokaltrafiken, mitt DNA, mina sjukjournaler och all kommunikation jag för med jurister, läkare, journalister, politiker och även mellan mig och min familj och mina vänner.

Jag väntar fortfarande på svar.

Det är dags för regeringen att ta sig i kragen och ge mig det.