Efter att ha mött upp vid Sergels Torg promenerade vi alla tillsammans till Kårhuset på KTH för att tillsammans uppmärksamma 13 aban och Studenternas Dag. En dag då studentrörelsen i Iran tillsammans ville göra gemensam sak och anordna ett "Final Stand" gentemot den illegala regimen som nu terroriserat och jagat sin egen befolkning med allt otäckare medel sedan det riggade valet för ett par månader sedan. Vi alla var där för att stödja den kampen.
Tillsammans med Birgitta Ohlsson talade jag för att visa på att det finns stöd för demokratirörelsen i Iran även bland svenska politiker. Att det finns de röster ibland oss som inte låter oss tystas, lugnas eller glömmas. Tyvärr dök inte socialdemokraternas Mona Sahlin upp, som det var utlovat att hon skulle. Ett tight schema kan göra sådant, förmodar jag. Det var ändå en fantastiskt fin stämning under sammankomsten på kvällen och jag var närmast chockad över vilket oerhört varmt välkomnande jag och Birgitta fick. Ett bemötande som även utsträckte sig till Svart Måndags tidigare ordförande Niklas Starow och nuvarande vice ordförande Jens Odsvall som också var på plats. Niklas Starow hela vägen från Skåne.
Det var en väldigt ovan känsla att bli så oerhört hyllad, trots att jag inte gjort mycket mer än att ta det iranska folkets sida i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och att agera för något jag själv tror på och brinner för. Den verkliga hjälten var definitivt inte jag, Birgitta, Niklas eller Jens. Den riktiga hjälten var sannolikt Dara. Och förstås alla de övriga som kämpar och lider och oroar sig för sina familjer, släktingar, vänner och andra hemma i Iran. Eller alla de som kämpar på plats i Iran och som får alldeles för litet uppmärksamhet och stöd från den övriga världen i sin kamp. Jag blev rörd av den oerhörda tacksamhet och uppmärksamhet jag möttes av som en av få röster som hörs och som bryr sig. Jag uppskattar det oerhört. Ett stort tack till arrangörerna i Green Democracy. Och ett stort tack dessutom till de tjejer och killar som dessutom är engagerade idag inom Nätverket Svart Måndag vid sidan av sitt engagemang i den direkta Iranfrågan. Ni är alla fantastiska!
Kvällen fortsatte sedan med en middag och slutade som sagt sent. Trist att jag skulle upp vid halv fem, men det är smällar man får ta.
De närmaste projekten just nu är att delta i en intervju i det lokala partiorganet Huddingeliberalen, bistå med input i två projekt kopplade till identitet och gender på Södertörns Högskola, ett partimöte med Folkpartiet där jag ska bekräfta min kandidatur till riksdagen för Folkpartiet i Stockholms län och litet annat. Nätverket Svart Måndag kommer även att inom kort anordna ett fyllnadsval för att tillsätta en ny valberedning. Styrelsen bör hålla ögonen öppna för en kallelse som jag räknar med ska droppa in i dagarna.
Andra projekt är ett troligt samarbete kring studiecirklar i Studiefrämjandets regi i samarbete med Nätverket Svart Måndag. Ytterligare ett par liknande projekt på olika håll är planerade. NSM kommer i högre grad än någonsin att satsa på folkbildning i framtiden.
Det ser ut att bli någorlunda stressigt, men väldigt intressant, även en stund in i framtiden. Och här trodde jag på en lugn höstvinter. Det fick jag äta upp på en gång.
