Djupt besviken

...på mig själv är jag.

Jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka komma på något sätt att skoja till det för er litet. Det är ju ändå 1 april idag. Min stora plan (El Grande) var att jag skulle tala om att jag fått en anställning på FRA efter att jag besökte Lovön förra veckan med bland andra Mikael Nilsson och Stefan Flod från Piratpartiet och Linda Nordlund som tillsammans med mig representerade Liberala Ungdomsförbundet och Svart Måndag, samt många andra. En Folk och Försvar-pryl i grunden.

Det hade nästan kunnat funka, inbillade jag mig först, med tanke på hur mycket uppmärksamhet jag fick, inte minst av informationschefen som följde oss över dagen. Att låtsas ha trillat dit på min inneboende dumhet och en särdeles massa smicker (som jag inbillar mig var välförtjänt, trots allt) hade faktiskt varit litet kul ändå. Jag medger att jag är litet förtjust i tanken. Trist nog hade jag ingen röst den dagen och jag har fortfarande knappt fått tillbaka den. Det är annars litet frustrerande att försöka leverera spydiga och elakt grävande frågor eller i största allmänhet oroade frågor om man inte har någon röst. Tro mig. Jag har försökt.

Hur som helst är jag sjukt besviken på mig själv och min sarkastiska förmåga idag, eftersom jag inte lyckats med att faktiskt leverera en riktigt bra artikel om hur jag blivit charmad till att bli en övertygad FRA-anhängare och tillslut fått mitt drömjobb som ambassadör för signalspaningsmyndigheten. Det hade faktiskt varit litet kul om jag mot förmodan lyckats, men jag insåg att det förmodligen är så tvärkört att försöka övertyga någon om det att det bara var lika bra att ge upp på en gång.

Dammit!

Men det var i alla fall en intressant resa. Vi kan väl säga så ändå? Nu har jag sett alla de där racken i superdatorn de skaffade in här om året och jag har suttit där och skrivit på FRA-anteckningsblock osv.

Problemet är att hur jag än vrider och vänder på det, så känner jag mig inte ett dugg tryggare i alla fall. Jag bara kan inte.

Jag är ledsen, FRA-folket. Jag bara klarar inte att vara lika lyrisk som ni. Och jag kan inte ens skämta till det för att få folk att tro det, för det liksom bara går inte hem.

Livet är ibland så jävla tragiskt.

Andra aprilskämt:
SvD, HAX, Snällman, DN, DN, Froby, Axelsson, Röda Berget, AB, Badlands Hyena, SvD, Mary,

Utse Birgitta Ohlsson till EU-minister!

Adam Cwejman och Linda Nordlund skriver idag på Politikerbloggen och kräver att Reinfeldt ska utse Birgitta Ohlsson till EU-minister. Jag kan bara instämma.

Jag kan inte se att ett moderaterna som nyss utsett sig till jämställdhetens främsta förkämpar skulle kunna dissa en tungt favorittippad kandidat till en sådan här post av den enkla anledningen att hon är kvinna och att hon är gravid.

Jag har under den sista tiden stört mig hejdlöst över den attityd som mött Birgitta, men även Mark, efter att DN tvångsoutade hennes graviditet på ett så lumpet och klumpigt vis häromsistens. Jag är förstås oerhört glad för de bägge och vill självklart gratulera å det varmaste.

Men just nu känns alltihop som en jäkla fars. Jag blir förbannad över den stendumma medeltida synen på kvinnor, gravididet, och föräldrar som sipprar fram i och med detta och jag har svårt att tolerera tanken på att en sådan sak skulle få hålla tillbaka den tyngsta och mest lämpade kandidaten till EU-ministerposten.

Senast jag kikade brukade inte kvinnor föda ut sin egen hjärna eller sitt förstånd samtidigt som de nedkommer med barn. Senast jag kikade så blev inte kvinnor per automatik pensionerade på grund av sitt föräldraskap. Senast jag kikade kunde även mammor vara yrkeskvinnor. Och jäkligt duktiga sådana. Senast jag kikade kunde även pappor vara föräldrar. På riktigt. Åtminstone moderna män kan vara det. Pappor, alltså. Föräldrar. Jag tror att Mark tillhör den skaran.

Hela historien stinker och jag undrar förstås hur det kom sig att detta blev så uppmärksammat just då. Vem låg bakom och vilka motiv låg bakom?

Birgitta är en oerhört kompetent människa som har en vass och tydlig liberal agenda. Hon har länge agerat starkt som utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet. Hon är även väldigt engagerad i frågor som rör demokrati i exempelvis Iran. En mer lämpad kandidat än Birgitta tror jag inte att Folkpartiet kan uppbåda.

Samtliga nu diskuterade kandidater är förstås oerhört kompetenta, men i detta fallet är Birgitta en unik resurs som regeringen inte har råd att åsidosätta.

Nej, utse Birgitta Ohlsson till EU-minister och se till att förpassa alla unkna fördomar om kvinnor och mammor åt helvete!

Även här:

Johanna Ögren, Johanna Ögren, Birgitta, Expressen, Linus Fremin, Rabiatfeminism.

Intressant.

Centeruppropet ställer sig bakom Humlegårdsmanifestationen

Nu är det bekräftat att även Centeruppropet ställer upp bakom Humlegårdsdemonstrationen. Vi har diskuterat med Erik Hultin som tyvärr inte kan närvara själv, men vi kommer likväl att få en representation från centerns vassaste och är förstås glada för det.

Det ser även ut som om vi kanske får sällskap av Grön ungdom och Linda Nordlund (Luf). Återkommer när vi har klara besked där.

Intressant