Visioner om arbete även för unga! Unga Folkpartiets valfilm.

Unga Folkpartiet släpper idag en film kopplad till vad vi verkligen bryr oss om i valrörelsen. Ungdomar, arbete och framtid. I ett och i kluster. I ett och var för sig.

En hoppfull film som handlar om att det går att lösa de problem som ungdomar ställs inför. Samtidigt konstaterar vi att det inte alltid är mer politik som är lösningen utan att det kanske snarare är det som varit problemet.

- Vår film handlar om hur en vanlig ung människa ställs inför onödigt krångel, byråkrati och överheten. Hur mycket välvilliga byråkrater än vill så går vissa problem inte att lösa med mer byråkrati och politik – ofta kan det till och med förvärra problemet, säger Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

Filmen fokuserar på de tre problem som ungdomar ställs inför. Långsamma asylprocesser som håller människor utanför samhället och arbetsmarknaden, bostadsmarknaden som är genomsyrad av besvärliga regler och långa köer, samt arbetsmarknaden som utestänger ungdomar idag. Detta är alla områden där Folkpartiet har trovärdiga idéer för att förbättra Sverige.

- Budskapet är solklart: Det är inget konstigt med friheten – och världen behöver mer frihet, säger Adam Cwejman.

Intressant.

Striden mot tvångssteriliseringar och en värld av demoniseringar

Foto: Andreas Froby, Liberala Ungdomsförbundet, samt 1:e vice ordförande i Människorättsnätverket Svart Måndag

I juli 2010 går Liberala Ungdomsförbundet som första ungdomsförbund i Sverige aktivt ut på gatorna och kampanjar och aktivistar för att synliggöra de tvångssteriliseringar som Sverige fortfarande utsätter sexuella minoriteter för.

Sällan har jag varit så sjukt stolt över att vara en del av Luf. Sällan har jag varit så stolt över att vara liberal.

Det känns skönt att såväl min lokala ordförande Christoffer Fagerberg som min förbundsordförande på nationell nivå Adam Cwejman personligen lovat mig att jag har deras fulla stöd i kampen för att stoppa tvångssteriliseringarna. Att de bedyrat att Luf inte kommer vila förrän lagen är ändrad. Det känns skönt att veta att jag har ett parti bakom mig som står för övertygelsen att även sexuella minoriteter som transsexuella ska ha rätten att äga sin egen kropp, ska ha rätten att bestämma själva över vilka ingrepp som ska utföras på den egna kroppen och varför.

Det känns också skönt att veta att jag har mitt moderparti i ryggen och att de driver kampen tillsammans med mig, inte minst efter uttalandet nyligen från Ullenhag, Berliner och Westerholm.

Jag har inte klarat att själv delta i kampanjen, därför att jag fortfarande gråter för jävla mycket. För att jag får ont i magen och inte kan prata om det för det mesta. Inte då det blir så tydligt, så otroligt starkt manifesterat vad som hänt mig. 

Jag har dock skrivit om det här och där. Jag har blivit intervjuad i DN, i Malmö Gay Radio och jag kommer att skriva igen inför Pride i form av en krönika som publiceras i samband med Stockholm Prides invigning. Jag kommer även att synas i en intervju för Aftonbladet TV i samband med Pride. Vill du lära dig mer, så lyssna in då.

Till dess... en stilla undran över när de andra partierna och de andra ungdomsförbunden ska inse att denna frågan är så oerhört viktig på så många vis att de inte längre kan sitta tysta och acceptera. När kommer ni att tala? När går ni ut på gatorna? När skickar ni någon av högre betydelse än en kommunal lokalpolitiker att svara på frågan om hur detta kan förekomma i Sverige år 2010?

Det skrivs litet överallt om hur hokus pokus blivit ny statsreligion i Europa, hur historien förvanskas och hur olika grupper fortfarande förföljs över hela kontinenten. Det är skrämmande att se hur otroligt vidskepliga, okunniga och historielösa vi har blivit. Hur övergrepp idag ses som vardagsmat och hur stora grupper i vårt samhälle än idag demoniseras utan grund. 

Allt detta hat och all denna demonisering hänger ihop. All denna förtvivlade jakt på syndabockar och alla höga rop om högre murar, fler förbud, skarpare gränser och hårdare strider mot allt vi inte förstår.

Detta är inte en partipolitisk fråga. Det är ingen blockfråga. Det är ingen marginell fråga. Det handlar om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Om synen på människors lika värde. Om synen på vad en människa är och vad mänsklighet är. Vad mänsklighet står för eller åtminstone borde stå för. 

Det är en fråga som berör oss alla. Varför är Folkpartisfären den enda som idag driver den? När kommer det övriga Sverige att vakna? När kommer Europa att vakna?

Hur har ni mage att sitta där tysta? Har ni ingen ryggrad kvar?

Intressant.

Utse Birgitta Ohlsson till EU-minister!

Adam Cwejman och Linda Nordlund skriver idag på Politikerbloggen och kräver att Reinfeldt ska utse Birgitta Ohlsson till EU-minister. Jag kan bara instämma.

Jag kan inte se att ett moderaterna som nyss utsett sig till jämställdhetens främsta förkämpar skulle kunna dissa en tungt favorittippad kandidat till en sådan här post av den enkla anledningen att hon är kvinna och att hon är gravid.

Jag har under den sista tiden stört mig hejdlöst över den attityd som mött Birgitta, men även Mark, efter att DN tvångsoutade hennes graviditet på ett så lumpet och klumpigt vis häromsistens. Jag är förstås oerhört glad för de bägge och vill självklart gratulera å det varmaste.

Men just nu känns alltihop som en jäkla fars. Jag blir förbannad över den stendumma medeltida synen på kvinnor, gravididet, och föräldrar som sipprar fram i och med detta och jag har svårt att tolerera tanken på att en sådan sak skulle få hålla tillbaka den tyngsta och mest lämpade kandidaten till EU-ministerposten.

Senast jag kikade brukade inte kvinnor föda ut sin egen hjärna eller sitt förstånd samtidigt som de nedkommer med barn. Senast jag kikade så blev inte kvinnor per automatik pensionerade på grund av sitt föräldraskap. Senast jag kikade kunde även mammor vara yrkeskvinnor. Och jäkligt duktiga sådana. Senast jag kikade kunde även pappor vara föräldrar. På riktigt. Åtminstone moderna män kan vara det. Pappor, alltså. Föräldrar. Jag tror att Mark tillhör den skaran.

Hela historien stinker och jag undrar förstås hur det kom sig att detta blev så uppmärksammat just då. Vem låg bakom och vilka motiv låg bakom?

Birgitta är en oerhört kompetent människa som har en vass och tydlig liberal agenda. Hon har länge agerat starkt som utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet. Hon är även väldigt engagerad i frågor som rör demokrati i exempelvis Iran. En mer lämpad kandidat än Birgitta tror jag inte att Folkpartiet kan uppbåda.

Samtliga nu diskuterade kandidater är förstås oerhört kompetenta, men i detta fallet är Birgitta en unik resurs som regeringen inte har råd att åsidosätta.

Nej, utse Birgitta Ohlsson till EU-minister och se till att förpassa alla unkna fördomar om kvinnor och mammor åt helvete!

Även här:

Johanna Ögren, Johanna Ögren, Birgitta, Expressen, Linus Fremin, Rabiatfeminism.

Intressant.