Trollhare äntligen en man, men bara nästan

Idag har min fina vän och valdabror Immanuel varit på besök hos Socialstyrelsen i Stockholm. Det obligatoriska besöket hos Rättsliga Rådet för att få besked om huruvida han är duglig nog som man eller inte. Inte för att någon i omgivningen överhuvudtaget tvivlar, utan för att samhället liksom bara bestämt sig för att det är så det ska vara. Skitsamma vad du känner dig som eller ser ut som, du ska fanimej inte inbilla dig att du är något om du inte får godkänt av juntan att känna så. Punkt.

Men nu har han i alla fall varit där. En lång väntan, en lång strävan, en massa blod, svett och tårar.

Mycket förväntat, kanske, så går det utan några större problem att ta sig igenom denna sista kontrollen. Immanuel får reda på att han är man och att beslutet alltså är ett positivt besked. Lättnad snarare än glädje. Det finns nämligen ett litet aber.

Immanuel har fått beslutet om att han är en man, men det kommer inte att verkställas förrän den dagen han blivit kastrerad med tvång. För att ska man byta, så måste man först bli avkönad. Avidentifierad. Avförd från de hela människornas leende skara. För att få bli man måste han alltså skiljas från äggstockar och livmoder, varken han vill eller inte. En operation som gör det omöjligt för Immanuel att någonsin bli förälder. Något som, även om det möjligen inte är aktuellt för alla, ändå är en oerhörd kränkning. Det är också en operation som medför direkt livsfara och som kan sluta väldigt illa. Det är inte direkt tandläkarbesök vi pratar om.

För att det redan fastställda beslutet ska verkställas, vill det alltså till att Immanuel lägger sig på operationsbordet och tar bort en del av sin kropp som straff för att han valt att vara man. Eller som en slags avgift? Det ultimata mandomsprovet som det nu anstår en precivilisation på barbarnivå.

Så nu är det upp till min valdabror att, liksom jag en gång, se till att få allt reproduktivt i kroppen att försvinna för att han ska få kvittera ut det egentligen redan fattade beslutet. Ingenting får sparas, ingenting får frysas ned. Nu är det slut på reproduktion hos den queera djävulshunden (Trollharen). Utan kastrering inget beslut. Utan kastrering ingen framtid. Det är bara att välja. Det är ju bara en människas liv vi pratar om här. Det är ju så det brukar vara. Och Immanuel är bara en i mängden som råkar ut för detta. En av många. Vi får alla samma sjuka ultimatum. Välj att göra detta "frivilligt" så får du ditt redan beslutade personnummer sedan. Annars inte. Vi håller din reproduktion och delar av din kropp som gisslan. Minns någon berättelsen om Abraham som skulle offra sin son Isaac till Gud för att visa sin gudstro och kärlek till mannen på molnet? Gud krävde av Abraham att Isaac skulle offras för att Abraham därigenom skulle kunna visa sin sanna gudstro.

Idag offras transpersoners hälsa, välmående och förmåga att bilda familj på samma principer som i uppenbarelseboken. Tror du på Staten av Guds nåde? Tror du på vårt dekret om vår odöende kärlek? För att få fortsätta leva, så är du tvungen att offra en stor del av dig själv, nämligen dina framtida barn och möjligen även din fortsatta framtida hälsa.

Vem av er därute vill hävda att detta har i en modern lagstiftning att göra? Vem av er kan hävda att detta är vad den svenska staten ska hävda?

Uppenbarelseboken är inte direkt tidernas mest vänliga och gulliga lilla godnattsaga. Vi hävdar ständigt att vi ska vara mer moderna än de många tusen år gamla texterna i gamla testamentet. Ändå kunde vi inte komma närmre den primitiva människosyn och lagstiftning som det gamla testamentet nu ändå representerar idag. Hur i helvete är detta möjligt?

Rembrandt. Sacrifice of Isaac (1635). Hermitage (Vinterpalatset), St Petersburg.

Avraham stretched out his hand,



he took the knife to slay his son.


But YHWH’s messenger called to him from Heaven and said:


Avraham! Avraham!


He said:


Here I am.


He said:


Do not stretch out your hand against the lad,


do not do anything to him

- Genesis 22, verses 10-12 (1 Moseboken, 22 kap)

Enligt Bibeln hindrades Abraham i sista sekunden av en Guds ängel. Finns det några änglar som hindrar att den svenska statens urtida blodsofferriter fortsätter och att min valdabror Immanuel drabbas innan tiden är ute? Det är bråttom nu! Finns det en enda ängel kvar i riksdagen efter det sista valet? Någon som förstår hur illa det är då svensk lagstiftning fortsätter verka på samma blodiga och bronsåldersmässiga nivå som det gamla testamentet?

(Länk: Förlåt mig Fader, ty jag har syndat).

Om han nu väljer att inte genomföra operationen (inte för att han verkligen har något val i realiteten), så får han alltså inte sitt nya personnummer och får alltså inte rätten till rätt bokstav i pass och på id-kort och så vidare. Trots att beslutet alltså egentligen redan är fattat! För att om han inte finner sig i att utsätta sig för livshotande kirurgier med endast rent symbolvärde, så tas rätten till den egna identiteten ifrån honom. Visst är världen fantastisk?

Dagens utpressarsystem mot transsexuella i vården och i den så kallade rättsstaten Sverige MÅSTE upphöra!!

Kroppsbestraffning och tvångssterilisering som villkor för vård och för rent administrativa juridiska beslut är alltså inte på något vis ett avslutat kapitel i det här landet. Den diaboliska blodstörsten härskar ännu inom svensk offentlig administration. De gamla offerriterna sedan tiden långt innan Romarriket pågår fortfarande i det gudsfruktiga Sverige; vi har lagstiftning som skulle kunna vara hämtad bokstav för bokstav ur gamla testamentet och det skrämmer mig. Och det gör ont i mig. Ännu, flera år efteråt. Det gör ont i många av oss. Väldigt ont. Men vi har ingen talan, vi undermänniskor. Vi overklighetens folk. Vi lamm som förs till altaret för att slaktas och offras till den allvetande svenska überstaten.




Like lambs to the slaughter


Kommer regeringen tillåta sig att uppfylla de löften partiledarna gav i samband med sommarens intensiva transdebatt och under Stockholm Prides partiledardebatt? Är det dags för en förändring av lagen nu snart? Kommer det vara försent för Immanuel, liksom det idag redan är för sent för mig?

Har regeringen överhuvudtaget ryggrad nog att ta beslut om något så självklart som alla människors lika värde, alla medborgares rätt till skydd mot övergrepp? Med tanke på att det inte ens tog veckor innan den känsliga datalagringslagen kom upp på bordet, så borde väl en så självklar fråga som alla människors lika värde och likhet inför lagen vara en enkel match? Det förvånar mig att ingenting hänt redan. Det lät ju på nu nyblivne ministern Ullenhag som att detta var något som självklart skulle vara löst redan under år 2011. Om så är det verkligen dags att börja spotta upp realistiska förslag för en avveckling av dessa urtida barbarier nu omgående!

VI HAR INTE RÅD ATT VÄNTA LÄNGRE!!! 

NI HAR INGEN RÄTT!!!

Om regeringen behöver hjälp av sakkunnig som överhuvudtaget vet vad transsexualism är, så ställer jag fortfarande gärna upp. Inte för att intresset någonsin varit särdeles omfattande förstås. Vi pratar ju bara 50.000 svenskar och deras liv eller icke liv. Vi pratar ju bara urtida offerriter i svensk statlig regi. Men jag menar... litet förstånd i de här frågorna vore ju faktiskt synnerligen lämpligt. Även i närheten av Rosenbad!

Intressant.

Och så tillsist ett stort grattis till min fina valdabror Immanuel som dock äntligen nästan fått bli man på riktigt enligt staten Sverige. Även om han förstås enbart får beslutet verkställt om han finner sig i att vara halv och lovar att aldrig någonsin fortplanta sig, bilda familj eller försöka vara en hel människa någonsin igen. Likväl grattis! Måhända är det en pyrrhusseger då man kommit så långt, men det är ändock en seger. Och ett stort steg mot att få bli betydligt mycket helare än systemet och samhället alls egentligen har förmågan att förstå.

Immanuel! Jag är oändligt stolt över dig och jag gläds med dig, samtidigt som jag återigen laddar för en strid utmed barrikaderna för att vi en dag ska ha samma rättigheter som de riktiga människorna och det verklighetens folk som än så länge styr våra liv.

Ett ord för de hemlösa

Visst går det att stoppa hemlösheten. Visst går det att göra något åt den situation som råder i Sverige idag och där det inte är en självklarhet att ha tak över huvudet. Frågan om de hemlösa är en fråga som många glömmer bort nu när det är rätt så varmt ute för det mesta, då solen skiner som idag och då sossarna helt svänger om rörande RUT-avdraget och helst vill se butlers stryka skjortor i tunnelbanan. Samtidigt är det en fråga som drivits av Folkpartiet en tid och som exempelvis partisekreteraren Erik Ullenhag har arbetat för.

Det är tusentals människor som spenderar varje given natt utan tak över huvudet. Oavsett väder eller årstid. Den extrema vintern och de häftiga skyfallen nu nyligen har varit förödande. Det anstår inte ett land som Sverige att inte ta tag i ett sådant problem. Vi har råd att lösa det. Vi har inte råd att inte göra det!

Inom Folkpartiet pratar vi ofta om det glömda Sverige. Med det menar vi vad som sker där ingen normalt sett kikar efter. Vi syftar på de människor som lever som hemlösa, som papperslösa, som sexsäljare, drogbrukare och på andra vis har en mycket hårdare tillvaro än de skulle behöva ha om samhället bara för en gångs skull kunde ställa sig på deras sida.

Detta är något jag brinner väldigt starkt för. Jag gav mig in i politiken med en stark vilja att påverka och att arbeta med mänskliga fri- och rättigheter. Det kommer alltid att stå över allt annat jag gör politiskt och därför är det för mig skönt att känna att Folkpartiet vill driva dessa saker med mig och alla andra som känner att de vill förändra på allvar.

Nu har jag fått en oerhörd massa kritik av sverigedemokrater efter att ha givit mig in i getingboet kring de papperslösa, men jag kan lova att vi kommer fortsätta driva den frågan inom såväl Folkpartiet som Liberala Ungdomsförbundet. För att medmänsklighet inte har en prislapp.

Hemlösheten i Sverige fördubblades mellan 1999-2005. År 2005 beräknades den berörda gruppen bestå av 3600 individer. Nästa mätning kommer först nästa år. Vi vet alltså att under socialdemokratiskt styre fördubblades gruppen hemlösa, trots högkonjunktur. Vi vet ännu inte resultatet efter fyra år med Alliansen i regeringsställning, men uppskattningar från de tre största städerna antyder en svag minskning. En svag minskning är bättre än en fördubbling, men det är fortfarande under inga omständigheter försvarbart att flera tusen människor ska sakna ett tryggt hem år 2010. Det får aldrig någonsin vara ok.

Många av de som saknar bostad idag och som lever på gatan gör det på grund av psykiska besvär eller missbruk. Kan vi börja arbeta tillsammans för att underlätta deras situation, tror jag att vi kan komma åt stora delar av grundproblemen till att verkligheten ser ut som den gör.

På sistone har attityden förändrats gentemot drogbrukare inte minst i Stockholm. Det sprutbytesprogram som nu införs är ett led i detta. Det minskar dödlighet i blodburna sjukdomar. Men det ger också möjligheter till sociala kontaktytor där samhället har en chans att komma i kontakt med de berörda. Något som inte funnits tidigare.

Jag själv skulle också gärna se ett totalt stopp för det som kallas "terapeutiska vräkningar". Det vill säga vräkningar av drogbrukare och deras familjer (även barn) för att lära dem att bo. För att man lär sig mycket bättre hur man ska klara av att bo om man bor under Västerbron? Och miljön ute på gatorna i Sveriges städer är kanske inte den bästa alla gånger för att motverka ett beroende av droger heller. Ändå förekommer terapeutiska vräkningar litet titt som tätt idag. Jag vill se ett omgående stopp för denna omänskliga hantering av utsatta människor omgående!

Ullenhag skriver såhär:

"Om vi kan ge bra stöd och vård åt personer med missbruk och psykiska besvär kommer färre bli hemlösa. Platsbristen i psykiatri måste byggas bort. Det behövs även fler platser i missbruksvård. Samtidigt ska fokus ligga på att alla vårdbehövande så fort det är möjligt ska flyttas över till gruppbostäder eller egna lägenheter med stöd.

Det måste finnas behandlingar tillgängliga i hela landet där vård och socialtjänst klarar att hantera personer med mycket komplexa problem, till exempel missbruk, psykiska problem och hemlöshet samtidigt. Vi vill också sluta en uppgörelse mellan staten och kommunerna om en månads vårdgaranti till missbruksvård, och fortsätta utvecklingen mot en missbruksvård som bygger på de senaste forskningsrönen."

Isabel Sommerfeld skriver såhär:

"Det har med åren vuxit fram bra metoder som kraftigt skulle kunna minska hemlösheten. Det gäller bara att vi alla samarbetar. Vi liberaler tror att det inom en snar framtid skulle gå att minska hemlösheten till i alla fall en fjärdedel. De hemlösa är en del av "det glömda Sverige" - några av samhällets mest sårbara, som dessutom har svårt att göra sina röster hörda. Därför kommer vi i Folkpartiet inte glömma bort dessa, mitt i en valrörelse. Vi måste föra deras talan och satsa på att lyfta upp dem i samhället. Alla ska vara delaktiga i ett liberalt samhälle."

Word!

Intressant.

Gårdagen ett korståg i Pridetider

Ja, eller något sånt. Får man skämta om det, med alla väckelserörelser och all frikyrklig indignation samtidigt, att det var något av ett korståg medialt igår. På något vänster bara råkade det bli väldigt bra. Känns surrealistiskt att var jag än går vara väldigt påpassad i år då Pride sätter igång. Jag har sett fram emot Pride. Emot alla vänner, emot arbetet med att göra en bra Pride tillsammans med kollegorna i Folkpartiet, Luf, HBT-liberalerna och Liberala Kvinnor inte minst. Men att det skulle vara så mycket mer än så tänkte jag inte. Nu får jag bakläxa, men på ett rätt trevligt vis.

Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.

Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?



Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.

Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.

Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!

Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.

Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.

Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.

Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?

SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.

Intressant.

Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.

Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor? 
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.

Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu

Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset

HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3

Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen 
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset

Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45 
Pride House - Sergel 3

Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.

Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17

Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen, 
Kulturhuset

Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO. 
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park


Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45

Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.

Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld. 
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13. 
Anmäl dig gärna via facebookeventet

Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17

Luf tar striden för papperslösas rätt till vård

Plats: Hamnplan, Visby
Tid: 7 juli 2010 klockan 14.00-16-00

GE PAPPERSLÖSA RÄTT TILL VÅRD!

Liberala Ungdomsförbundet
Frida Johansson-Metso
Birgitta Rydberg
och
Erik Ullenhag

Jag har tidigare skrivit om min och Luf's syn på papperslösa och deras rätt till vård. Det går rätt hårda vindar runtom i Europa och delar av världen just nu. En människa är inte alltid en människa. En människa har inte alltid samma rättigheter och ges inte samma möjligheter som en annan människa. Ett liv är inte lika mycket värt som ett annat liv. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig något fruktansvärt.

Att somliga människor anses illegala och att lagar idag (år 2010) kan sätta människors medkänsla och omtanke inför andra människor ur spel är skamligt. Hur ser en illegal människa ut? Felaktigt producerad, som mina barn hade varit om jag inte blivit tvångssteriliserad för att skydda samhällets normativ? Eller för att personen gjort något brottsligt? Nej, då har man gjort något brottsligt, men man är inte brottslig. Mänsklighet och varande i sig kan aldrig vara brottsligt. Och blir det någonsin det i allmänhetens ögon, så är jag beredd att ge upp mitt medborgarskap i mänskligheten ännu en gång. För då har jag ingenting där att göra. Då förtjänar inte mänskligheten mig.

De människor som kallas illegala idag är vår tids Kristinor från Duvemåla. De människor som sökt sig ifrån sina hem och ofta sina familjer för att försöka få ihop nog med ekonomiska medel för att försörja sina anhöriga där hemma. De människor vi kallar kriminella, är en förvånansvärt stor del av vår ekonomiska grund i Sverige och i andra länder. Såväl i närområdet som globalt. Precis som det var våra emigranter som en gång i tiden byggde upp USA, så är det inte minst dessa människor vi bör tacka för att de gör tunga och kanske inte så hippa jobb här i Sverige som vi svenskar inte alltid vill göra. Men tackar vi dem? Knappast!

Det känns närmast som om vi spottar på dem. Som om vi vänder dem ryggen. Ser dem som slavar utan rätt. De är ju trots allt illegala...

Nu kan man säga vad man vill om lågavlönade arbeten och man kan säga vad man vill om vad man tycker om dessa strömmar av människor som far över världen. Det är ingenting nytt och hur vi än bär oss åt, så kommer det alltid att finnas en marknad. Somliga av dessa människor kan mycket väl ha flytt otäcka och omänskliga omständigheter hemma. De kan mycket väl ha känt sig tvungna att komma hit för att på så vis söka försörja sina familjer en halv värld bort. De gör det frivilligt och de gör det ofrivilligt. Men de finns där. Och vad vi än gör från samhällets sida, så måste vi inse att de kommer att finnas där ännu ett bra tag framöver. Någon annan insikt vore naiv. Men hur behandlar vi då dessa människor? De människor som vi förlitar oss på ska finnas där för att rent fysiskt bygga och underhålla vårt land och våra egna liv?

En grundläggande princip är att befinner du dig under Sveriges vingar, så ska du inte ses som ett bytesdjur för en övernitisk statsapparat och du ska aldrig förlora ditt människovärde. Definitivt inte om du halvt om halvt bryter din rygg för att arbeta för landet. Du borde känna det svenska samhällets vingar som beskyddande och vårdande. En grundläggande grad av empati och tacksamhet för att dessa människor finns här, oavsett vad vi tycker om den mer ordnade folkförflyttningen (självvald eller på olika vis påtvingad av egna omständigheter) och den mindre ordnande (den trafficking som ofta glöms bort eftersom ordet numera är förknippat enbart med inhemsk sexförsäljning och som ofta är minst lika omfattande än det sistnämnda) torde vara ett grundläggande skydd vid sjukdom och skada. Det handlar om medmänsklighet. Om att inse att nu finns dessa människor här i vårt hägn, i våra liv, i vårt samhälle. Och som människor har vi en skyldighet att ställa upp. Att vara medmänskliga. Att ge vård. Att ge förutsättningar för ett så drägligt liv som möjligt.

Även papperslösa borde ha rätten att tillskriva sig grundläggande rättigheter, även papperslösa borde rimligen kunna mötas av vårdens etik som ständigt och evigt handlat om att kan man hjälpa så ska man hjälpa. Vår personal inom vården borde för guds skull inte bli stoppade i sitt kall och i sin etiska övertygelse om att hjälpa människor bara för att något stolpskott bestämt sig för att kalla en annan människa för illegal!

Detta är en grupp människor som på sätt och vis lever utanför vårt samhälle, men ändå mitt i. Detta är en grupp människor som lever delvis utanför vår ekonomi, men ändå när och bygger den. I mycket hög grad. De finns här, har alltid funnits här och kommer förmodligen aldrig att sluta finnas här.

Har vi den grundtesen klar för oss, så tycker jag det är vår förbannade plikt att ställa upp för dem på samma vis som de ställer upp för oss. Vi borde göra deras liv enklare, sluta jaga dem, sluta se dem som mindre värda och sluta se dem som illegala. Ingen människa är illegal. Endast hennes handlingar kan vara det.
Ingen människa är lägre stående än någon annan och vi behöver alla skydd och vård och en så dräglig tillvaro vi möjligen kan uppnå. Så lika möjligheter som möjligt för att skapa ett så bra liv som det alls går utifrån den egna individen och hennes önskningar.

Det finns flera olika sätt att se på detta. Den konservativa linjen är att de borde inte vara här och om vi säger att de inte är det och om vi säger att de inte har rätt till det, så är problemet ur världen. Låt de fanskapen dö om så ska vara, bara de inte nallar på våra resurser. Det skär sig, med tanke på att de faktiskt finns där nu, är oerhört produktiva så länge de arbetar och sällan kostar samhället en krona just för att de lever utanför samhället. Men obehandlade skador och sjukdomar tenderar ofta till att bli betydligt värre med tiden om de inte behandlas. Då ökar också kostnaderna då dessa människor alldeles för sent söker vård. Det är oacceptabelt att agera som en struts och sticka huvudet i sanden av rent ideologiska skäl och för ren egennytta. Obehandlad skada och sjukdom kostar oerhörda summor då den väl kommer under behandling i ett alldeles för sent stadium.

Den socialistiska linjen är att skapa signallagar som talar om att vi gillar inte företeelsen, så därför säger vi att sånt här inte får förekomma, för det är terapeutiskt korrekt att agera som om det inte fanns och att stigmatisera de svagare för att de ska lära sig att inte vara svaga. Nu finns där fantastiska initiativ och krafter även inom den socialistiska rörelsen, tack och lov, men trenden under lång tid rörande svaga grupper i utanförskap har varit konsekvent nedåtgående. Inte minst ser vi detta i behandlingen av sexsäljare och drogbrukare, samt i synen på sexuella minoriteter och andra grupper.

Den liberala linjen torde vara att gå en helt annan väg. Att se till människan och människans möjligheter att leva ett så komplett, helt och friskt liv som möjligt. Frihet kan även vara att få vara fri från skada, sjukdom, förföljelse och stigmatisering. Att få vara fri från skapade utanförskap och fri från ideologi som i terapeutiskt syfte trycker ned för att i förlängningen lära någon att inte känna sig nedtryckt. Hur många är vi inte som på skolgårdar, arbetsplatser och på andra håll sedan länge kunnat konstatera att förringande och förnedring i stärkande syfte knappast fungerar?

Liberala Ungdomsförbundet har i Stockholm sedan en tid drivit en hård linje för papperslösas rätt till vård - såsom ett första steg. Såsom en möjlighet att öppna upp dörren för några av våra minst uppmärksammade medborgare (oavsett egentlig nationalitet). Idag demonstrerar vi på Hamnplan i Visby för att uppmärksamma dessa medmänniskors rätt att få vara just medmänniskor och föremål för ren och simpel medmänsklighet i form av även grundläggande vård. Demonstrationen pågår mellan 14.00-16.00 och med oss har vi även partisekreteraren Erik Ullenhag, landstingsrådet från Stockholm Birgitta Rydberg, samt vår tidigare förbundsordförande och numera ordföranden i FARR Frida Johansson-Metso.
Kom gärna förbi, så får du veta mer. Vi är ju, de flesta av oss, trots allt ändå i Visby för Almedalsveckan.


Ge de papperslösa samhällsbyggarna rätt till vård! Ge de papperslösa samhällsbyggarna en möjlighet att leva värdiga liv och känna sig uppskattade för det slit de lägger ned på oss och vårt land. För här är de och här kommer de stanna. Och människor är de likafullt som vilken kung eller drottning som helst. Behandla dem därefter och ge dem deras mänskliga rättigheter tillbaka. Oavsett medborgarskap. Oavsett dokumentation eller inte dokumentation.

André skriver också. Liksom förstås Christoffer Fagerberg.

Intressant.

Erik Ullenhag skriver direkt på Värld i Utveckling

Drygt 180 dagar kvar till valet. Nu handlar det för oss som tror på kunskap i skolan, att arbeta ska löna sig och att människor ska få mer makt över sin vardag att kavla upp ärmarna. Från Allianspartierna kommer vi nu se till att bli öppnare för att människor ska kunna göra en direkt insats för Alliansen. Om Alliansen blir återvald i höst så har vi gjort något historiskt -då har vi för första gången brutit socialdemokratins maktinnehav på allvar. Den tiden då det naturliga i Sverige var att statsministern var s-märkt kommer då vara förbi.

Med vänlig hälsning

Erik Ullenhag