Jag kan inte låta bli att fundera över Tuve Skånberg och de idéer han hävdar i Riksdagens talarstol just nu.
1. Ingen människa ska någonsin steriliseras av tvång. Därför ska det vara ett absolut krav att en person som inte kan leva i ett kön som inte fungerar för denna individ MÅSTE just steriliseras för att få göra en könskorrigering juridiskt för att kunna fungera i framtiden.
Slutsats: Kravet att människor inte ska steriliseras bygger på en grundläggande princip om att "vanliga" människor är riktiga människor. Transpersoner är inte riktiga människor.
Det kallas rasbiologi. Sverige är som bekant världsmästare i den sporten. Men det är ingenting vi ska vara stolta över.
Skämmes!
2. Referenser till diagnoser över ett tillstånd ska kallas referenser till ett tillstånd. Inte till en sjukdom. Tillstånd och sjukdom är inte samma sak.
3. Om man nu ska hänvisa till definitioner av transsexualism, så kanske man borde låta bli att referera definitioner som anses obsoleta och som står i begrepp att ersättas inom en mycket snar framtid. Då DSM-IV blir DSM-V och ICD-10 blir ICD-11 finns inte psykiatriska diagnoskriterier kvar, som det ser ut idag. Utan man pratar om rätten till identitet. Om rätten till kroppslig autonomi. Om rätten till att inte bli klassad som psykiskt sjuk på grund av sin identitet. Samt om rätten till vård, samt rätten att själv avgöra vilken vård som är aktuell för var individ.
Transsexualism är inte längre en medicinsk diagnos. Faktum är att även då den var det, så var det en politisk diagnos, så tillvida att den i praktiken är ett politiskt beställningsjobb och har sitt ursprung i en rasbiologisk politisk föreställning om rasers renhet och synen på människors kroppar, identiteter och sexualiteter.
4. Att referera till Patientföreningen Benjamin är förstås smidigt att göra. De kallar sig en patientförening och säger sig själva företräda alla transsexuella i landet. Det gör de inte. Ingen vet hur många medlemmar de idag har. De lever fortfarande kvar i en skräck för att leva öppet och att kunna bli avslöjade som transsexuella, eller före detta transsexuella, som i sig är ett resultat av den förföljelsepolitik Sverige och stora delar av omvärlden länge ägnat sig åt. Benjamin företräder extrema åsikter som väldigt få transsexuella och andra transpersoner känns vid. Orsakerna till detta är att de är livrädda för den diskriminering som existerar idag. De är livrädda för de hatbrott transpersoner utsätts för idag. De är rädda för att någon ska överhuvudtaget kunna lista ut att de har en sådan bakgrund. Vilket är förståeligt! Att ett fåtal transsexuella valt att agera genom Benjamin för att skydda sin rätt att leva i så kallad "STEALTH" är inte konstigt. Med tanke på hur samhället så länge hotat förgöra den som på något vis lever öppet som transperson i Sverige och i omvärlden.
Detta innebär inte att Benjamin talar för alla transpersoner i Sverige. De transpersoner som är aktiva i föreningar som arbetar för transpersoners rättigheter i Sverige är i regel representerade i föreningar som RFSL, RFSL Ungdom, FPE-S, KIM och New Renaissance.
Benjamin får gärna tala för sig själva. Jag hyser ingen agg. Men dock en förtvivlan över att se hur hårt förtrycket format så många människor i deras rädsla för en utveckling som i grunden borde gynna dem, men som de fruktar kommer slå tillbaka på dem själva och deras egna framtider, drömmar och liv.
De talar dock för inte mycket mer än någon promille av transpersoner i Sverige idag. De talar för människor som skäms för sitt förflutna, alternativt är rädda för att bli påkomna pga risken för samhälleliga repressalier och så vidare. Detta är en liten grupp människor som i praktiken drabbats av vad vi borde kunna sammanfatta som transvärldens svar på Stockholmssyndromet. Och det bör vi förmodligen ta med i viktskålen i detta.
5. Att lyfta Bygdeman är också märkligt. Den mannen må ha arbetat inom vården länge, men har dålig koll på forskning, rättsläge och nuvarande sk diagnoskriterier. Eller vill kort och gott inte kännas vid dem. Precis som Skånberg, för övrigt. Att Bygdeman dessutom är kopplad till, inte minst i dessa sammanhang, extrema religiösa högerorganisationer blir förstås också väldigt tydligt i den ställning Bygdeman tar i dessa frågor.
Att en person som med så mycket hat och fördomar skriver om transpersoner som Bygdeman gör har svårt att vänja sig vid tanken på att inte få hålla i kniven själv och göra sin plikt mot tvångsmässig rasbiologi förstår jag. Men är han värd att lyssna på? Knappast, enligt mig.
6. Vem, annat än Skånberg, Bygdeman, ett par ytterligare kristdemokrater (och ett gäng sverigedemokrater som jag inte ens orkar gå in på just nu) och den så kallade patientföreningen utan synliga företrädare och utan redovisat medlemsantal, har hävdat att transpersoner inte vill ha barn? Att det skulle vara kontraindikativt? Mig veterligen är det inte könsidentitet som avgör viljan att få barn. Både män och kvinnor vill tämligen ofta, förr eller senare i livet, förstås bli föräldrar. Och oavsett vad som står för bokstav i våra pass, så har även våra biologiska klockor förstås en viss talan i den frågan. Vi kommer, helt enkelt, inte undan dem.
Förutsatt att vi alla betraktas vara människor, eller åtminstone levande varelser från planeten Jorden, så får vi lov att konstatera att även transpersoner lider av den åkomma som kallas för livet. Och som ofta leder till allvarliga symtom, såsom barnlängtan och en vilja att föra våra gener vidare. Det är, för övrigt, sant även för fiskar, plankton, koraller, hundar, katter, valar, insekter, ekar, björkar, maskrosor och till och med bakterier och virus. Jag vill bara förtydliga det.
Längtan, viljan, drömmen om, eller strävan efter att föra sina gener och därmed släktet vidare är lika starkt för alla levande varelser. Att hävda att transpersoner skulle strida mot eller inte vara en del av hela livets grundpelare och motor, som i regel anses vara basen för allt livs fortlevnad når en nivå av patetisk dumhet som, i sig, kanske rent av borde förbjudas.
Men vi kan förenkla det ytterligare, förstås. Vem har sagt något om biologiska barn? Det vore ju trevligt om vi fick bestämma det själva. Men idag är det litet svårt för en kvinna utan äggstockar och livmoder att föda barn. De tekniker som utvecklas idag för att transplantera eller odla organ för att göra det möjligt lär inte erbjudas transpersoner varken i första eller tionde hand. En transman eller någon som kort och gott inte ser sig som kvinna kanske, förståeligt nog, inte riktigt klarar av att bära och föda ett barn själv. Och än idag är presumtionslagar, surrogatmödraskapsförbud och inte minst samhällets och sociala myndigheters fördomar så starka att det i praktiken inte ens är säkert att man får behålla sitt eget barn. I praktiken har vi dessutom fortfarande mycket små chanser att få adoptera idag. Inte minst med tanke på att så många av oss än idag diskrimineras i samhället. Transpersoner har idag en extremt hög arbetslöshet, troligen den högsta bland alla minoriteter i landet. Vår psykiska hälsa är inte alltid helt där den borde vara. Inte minst på grund av utanförskap, diskriminering, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer och psykiska, samt känslomässiga, ärr efter år av förföljelser, hot, våld och övergrepp.
Att försöka övertyga adoptionsbyråer, socialnämnder och andra om att få rätten att adoptera är i praktiken omöjligt. Ens om man ännu inte hunnit steriliseras på grund av statligt tvång är det troligt att man kommer att bli förälder idag, utan att bryta mot såväl lagar som moraliska värderingar som starkt påverkar samhället och samhällets syn på människor och deras rätt eller möjligheter att bli föräldrar. Det må bli bättre i framtiden, möjligen, men i dagsläget är det aningen surt.
Jag själv är förstås redan steriliserad och det innebär förstås att alla mina möjligheter att få barn är borta. Det är för sent för mig. Trots detta historiska beslut som väntas tas under dagen.
Jag har förbjudits att spara mina könsceller, med hot om evig diskvalificering från all vård och alla möjligheter att byta juridiskt kön om jag nu ändå gjorde det. Jag kan i praktiken inte adoptera. Surrogatmödraskap är förbjudet. Av moralistiska och patriarkala skäl, är jag rädd, men dock. Och jag har inte råd, eller vilja, att resa till någon barnalstringsfabrik i någon annan del av världen för att bryta mot svensk lag och mitt eget samvete för att göra det ändå.
Eftersom surrogatmödraskap förstås är otillåtet i Sverige hindras i praktiken även transmän (personer som går från kvinnlig till manlig juridisk identitet) att få barn, ens om de får spara könsceller. Annat än om de bär barnet själv, vilket alltså inte alltid känns helt aktuellt för väldigt många. Inte minst för transpersoners skull behövs en översikt av lagstiftningen rörande surrogatmödraskap. Annars är dagens seger en pyrrhusseger av historiska mått.
Räkna dock med att vi kommer att få se fler män som föder barn under de kommande åren. Det är heller inte så himla konstigt att så blir fallet. Längtan efter barn finns där. Någonstans är det naturligt att livet finner en väg och att människor tar de chanser de finner och kan få. Finns det inte fler alternativ, så tar man det alternativ som faktiskt fortfarande existerar. Och samhället får nog helt enkelt leva med det.
Förstås finns alltså också en hel del lagstiftning kvar som omöjliggör att en transkvinna (som går från manlig till kvinnlig juridisk identitet) kan använda sina könsceller, förutsatt att de finns sparade. Föräldraskapspresumtioner som rör definitioner av faderskap och moderskap samt uppbärandet av dessa, regler som avgör att bara män får bli fäder och dylikt. Krav på hur könsceller får användas och orättvisor rörande kostnader för insemination omöjliggör också detta. Och även om man genomförde en sådan handling ändå, så finns det ingen garanti, på grund av surrogatmödraskapslagar och presumtionslagar, för att personen i fråga faktiskt får bli juridisk förälder till sitt eget barn.
Redan idag blir svenska föräldrar till transidentifierade barn av med vårdnaden för att de bejakar barnens identitet och strävan att få bli sig själva. Naturligtvis sker motsvarande åt andra hållet också. Om någon nu undrar över varför transpersoner är så infernaliskt trötta på att höra floskler om barns rättigheter och att föräldraskap inte är en rättighet, så ligger en del av svaret här.
Det finns oändliga mängder hinder kvar. Och förmodligen är folk med så starkt antika åsikter och värderingar som Bygdeman och Skånberg bara det mindre av problemen som fortfarande hopar sig idag och även fortsatt, i framtiden.
Men ska vi vara helt ärliga, så finns det just nu många transpersoner som fortfarande inte vågar drömma om att bli biologiska föräldrar. Trots avskaffandet av tvångssteriliseringen, så finns fortfarande mycket begränsade möjligheter att bli förälder i vilket fall. Och än idag blockeras adoptioner och surrogatmödraskap likafullt. Vilket innebär att alla möjligheter även imorgon och om ett par veckor fortfarande är uttömda.
Vi kanske skulle börja med, nu, att se över vad vi kan göra för att förenkla möjligheten att bli förälder överhuvudtaget. Inte minst för dem som redan idag är steriliserade. Eller, förstås, för dem som trots den nya lagändringen likafullt hindras effektivt från att bli föräldrar också i fortsättningen.
7. Naturligtvis finns det många transpersoner som är föräldrar. En hel del i Sverige. Inte minst de som fått barn innan utredningen påbörjats. Och naturligtvis på många andra håll i världen. Att hävda något annat än att det finns ett stort erfarenhets- och kunskapsunderlag rörande barn till transpersoner och deras mående är en absurditet.
Att hävda att det inte finns transsexuella som vill behålla möjligheter att få barn är ren goja. Långt ifrån alla transsexuella vill behålla fel könskörtlar. Men om det är enda chansen att få bilda familj, så finns det många som tvekar. Jag var en av dem, men tvingades av livet och risken för dåligt mående att stå över familj för att kunna överleva.
Att sedan många väljer bort kirurgier på grund av rädsla för de uppenbara risker som förknippas med dem (vi har ett flertal konstaterade vårdolyckor, dödsfall och omfattande skador relaterade till dessa kirurgier, ÄVEN i Sverige, så det är inte så konstigt), eller för att de i första hand känner att det är den sociala aspekten, hormoner och dylikt som är viktigt, är inte heller konstigt. Men de måste få chansen att göra det valet själva. Av hälsoskäl avstår många, likaså. De tvivlar på att de skulle må bra av, eller ens överleva en så omfattande kirurgi som en könskorrigerande behandling innebär. Jag förstår dem. Somliga kanske ogillar kroppen och den sociala och kulturella situation de landas i genom att de känner sig tillhöra fel kön. Men sexuellt vill de inte byta något som faktiskt fungerar mot något som kanske faktiskt löper en stor risk att inte fungera om något inte går riktigt enligt planerna. Inga kirurgier är enkla procedurer. En av världens mest välkända kirurger inriktade på könskorrigerande operationer sa en gång att en underlivsoperation på en transperson medicinskt motsvarar att bli sliten i två delar i en bilolycka och sedan sammansatt igen med ståltråd. Så komplext är det. Ofta går moderna kirurgier väldigt bra och resultatet är definitivt makalöst. Inte minst för transkvinnor, eftersom en snippa är lättare att skapa än en fullt fungerande snopp. Men riskerna finns där. Och är mer än verkliga. Det måste, trots allt, tas på allvar.
Lagen har för övrigt enbart stipulerat sterilisering eller kastrering. Det har aldrig funnits krav på hur man ska se ut i underlivet för att accepteras som det ena eller andra könet och få räknas till detta juridiskt. Det handlar alltså inte om snippor och snoppar. Det handlar enbart om rasbiologi och genetisk utrensning av icke önskvärda element i den svenska genpoolen.
8. Nu har vi inte ens gått in på de många personer som idag på ett eller annat vis inte fungerar i det kön de fötts in i biologiskt eller juridiskt och som heller inte känner sig självklart tillhöra enbart det andra könet. Det finns många som inte är bekväma med den kropp de fötts med eller som helt enkelt inte fungerar i den tvåkönsnorm vi har idag. De finns där. Att födas med en fot i bägge läger är självklart någonting som påverkar en människa och synen på sig själv om man fötts in i den verkligheten. Att tvingas från en garderob till en annan eller från något man inte trivs i till något man till stor del kanske är, men inte enbart är fungerar dåligt. De har alltid funnits där. De där transpersonerna. De där queera. De där hen. Det är historiskt och kulturellt bekräftat att bokstavligen alla kulturer historiskt har bestått av såväl män som kvinnor (förstås), men också av transpersoner på olika vis. Det spelar ingen roll om vi pratar om vikingar, australiska aboriginer, native americans, folkgrupper som tillber den ena eller andra religionen, eller vad det nu må vara. Namnen på företeelsen och de kulturella och samhälleliga lösningarna för att åstadkomma utrymme för de här människorna har varierat, men i grunden har de mänskliga variationerna alltid funnits där och varit fullt självklara.
Vi finns. Vi har alltid funnits. Vi är inte tysta längre. Och vi tar inte längre förtryck och osynliggörande. Det är den stora skillnaden mellan idag och de senaste 100 åren eller så av mänsklighetens historia.
Vi må vara män, kvinnor, tredje kön eller åttionde kön. Eller inget kön alls. Men vi är människor. Och vi kräver härmed våra mänskliga fri- och rättigheter. Och att få bli betraktade som människor, även med en biologisk klocka, om så är.
Vi är många som kommer fira idag.
Och vi gör det på bättre grunder än Skånbergs åldriga, förvirrade, inkonsekventa och obsoleta citat, vilka inte längre ses som vetenskapligt, juridiskt eller medicinskt aktuella överhuvudtaget för att beskriva oss.
Orsaken till det är förstås att vi tillåtit oss att tala själva. Att vi krävt en egen röst. Att vi inte sitter förtryckta och tysta längre. Att vi tagit tillbaka vår plats i samhälle efter samhälle. Och det är en utveckling som säkerligen kommer fortsätta. Vad än världens alla värderingsmässiga arkaister tycker om det.
Vi kommer fira idag. Och det är fan i mig på tiden!
Imorgon, när vi vaknat upp igen, så börjar nästa kamp. Har du läst hela vägen hit, så vet du hur den kampen kommer att se ut.
SKÅL!
Visar inlägg med etikett Frihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frihet. Visa alla inlägg
2011-01-05
2010-12-15
Um sicher zu sein muss mann alles wissen
"Um sicher zu sein muss mann alles wissen".
För att vara säker måste man veta allt. Så sade en gång högste chefen för Stasi i Östtyskland. Tydligen en stor idol för Morgan Johansson (S) och för justitieministern Beatrice Ask (M) på sistone.
Har de bägge totalt tappat all tillstymmelse till förstånd, vett och sans!?
Och med detta sagt... Behövde verkligen Socialdemokraterna denna ytterligare splittring? Vilken oerhörd desperation kan ligga till grund för något så bakvänt och fullständigt vanvettigt korkat som förslaget från Johansson i kölvattnet av bombhysterin i Stockholm för några dagar sedan? Hur hjälper det ett parti som knappt ens kan hållas vid liv med konstgjord andning och som genomgår en oerhört smärtsam process av återfödelse och omdefiniering om något av det enda man verkligen varit eniga om på sistone alls nu ska rivas i stycken på grund av att en stackars Morgan fått för sig att han är livrädd för sina egna medborgare? Herregud, vilket bottennapp för hela socialdemokratin att ha hamnat i en sådan sits. Jag brukar inbilla mig att vallöften och kongressbeslut ändå betyder någonting. Att en linje är till för att följas om partiet enats. Nu vet vi ju att så inte är fallet, inte minst efter Centerns totalomvändning 2008. Som tur är har riksdagsgruppen inom (S) betydligt bättre förstånd än Morgan. Men är det verkligen en tröst? Låtom oss hoppas på det!
Jag lider med er, vänner röda. Jag lider med er. Och jag sträcker mer än gärna ut en hand för att driva detta vansinne tillbaka till de underjordiska hålor där det hör hemma. Och vad glad jag är att jag idag inte behöver skämmas över att vara folkpartist längre. Med Johan Pehrson i högsta hugg, förstås, och lika tokig i övervakning som en rabiessmittad hund är i att skälla och bita. Jag lider verkligen med alla liberaler och alliansare som säkert tycker det kliar under skinnet lika mycket som vilken sosse som helst idag. Men sossarna trodde ju faktiskt på en bättring. Inbillade sig att de vågade hoppas... Vi kan behöva all gemensam arbetsinsats som går att uppbåda, trots allt. Och uppenbarligen finns där behov av en extra dos styrka för att sätta stopp för den vansinniga övervakningsvåg vi säkerligen riskerar mitt i tumultet inom den socialistiska rörelsen och även inom Alliansen nu. Vi borde veta bättre än att köpa sådana vansinnigheter. Vi borde veta nog för att driva en kamp tillsammans. För det samhälle vi alla vill ha i framtiden och som inte bygger på vanvettig övervakning, åsiktsregistrering och fruktan för den egna staten. Herregud, vad vi verkligen inte behöver det.
För att vara säker måste man veta allt. Tydligen jäkligt hippt just nu bland övervakningsivrare.
Såpass, de facto, att man idag gör precis vad jag och Jens Odsvall varnade för på Newsmill redan under det allra första skälvande dygnet efter bombdådet i Stockholm. Precis vad Michael Gajditza (rättspolitisk talesperson, L) varnar för på SVT Debatt. Och så många andra. Så många andra. Även Jan Guillou fattar vad det handlar om.
Nu har massövervakningen nått sin guldålder. Nu ska polisstaten skapas och nu ska regeringar gräva sig in i våra själva huvuden och veta allt om varje steg vi tar, varje tanke vi tänker och utifrån de vetskaperna bedöma vem som har rent mjöl i påsen och vem som inte har det. Allt ska lagras i stora, centrala register. Sökbara megadatabaser där polis, säkerhetstjänst och underrättelsetjänst glatt badar nakna ihop och delar med sig av sötma och sälta i alla sina dagar. Och inte ett piss har vi lärt oss av historien med Wikileaks. Man kunde förväntat sig att vi därmed kunde bevisat risken av stora gemensamma databaser och risken för läckor och eventuellt, för den delen, medföljande missbruk eller oförutsedda händelser. Jag känner mig inte ett dugg tryggare och gladare för det. Själv vet jag ju att jag inte under några som helst luppar tillhörande svenska staten och dess klåfingriga myndigheter någonsin kommer att betraktas som renmjölig. Det hade jag heller inte varit under det socialistiska solstinget i öst, den amerikanska McCarthy-eran. Eller för den delen det glada 30- och 40-talet i Tyskland. Historien är härlig. Och en del av vår vardag. Hem ljuva hem. Nu är vi snart där igen.
Tänk att vi är så vansinnigt duktiga på att glömma. Tänk att vi är så vansinnigt förtjusta i tanken på att övervaka och kontrollera varann. Att vi till vilket pris som helst, tycks det mig, är beredda att montera ner allt vi byggt upp i öppenhet, transparens och demokrati.
Snart har vi förmodligen en FRA-lagstiftning som ska kontrollera varenda kotte även lagligt. Att det redan är så det går till vet vi ju nu. Det har vi redan fått bekräftat. Men att snart ska alltså våra klåfingriga politiker inte vara våra företrädare och tjänare längre, utan våra övervakare, domare och i värsta fall på sätt och viss bödlar. Var det detta vi ville? Var det detta vi skulle uppnå? Var det detta vi drömde om och är detta verkligen den enda och vettiga lösningen?
Jag är skrämd. För att jag sett det förr. För att jag vet vad som hände en gång, för att jag vet var detta kommer att leda. Och för att jag vet att inte tillräckligt många bryr sig för att verkligen förhindra att detta trots allt sker idag, imorgon, i framtiden.
Ska det verkligen behöva gå så långt? Ska vi verkligen ge upp allt vad ett fritt samhälle står för? Är det värt det? Vem tror vi att vi skyddar?
Och förresten... Var i helvete fick Sverigedemokratmupparna luft ifrån? Hur i HELVETE kan man sitta där och vräka ur sig ett jävla "Äntligen" när något så vidrigt och fruktansvärt händer som det som skedde i Stockholm i helgen? Ha litet jävla skam i kroppen! Skäms! Väx upp! Barn! Snorungar!
Jag var bara tvungen att säga det.
Relaterat och intressant:
Rehbinder, Fjärde Internationalen, Mymlan, SvD, Cwejman, Ingerö på AB Debatt, Humans are born free, Bengtsson, Bengtsson, de Kaminski på SvD, Loonwatch, Peter Bratt i DN, Camilla Lindberg i AB, Hax, Peter Andersson, Högberg, Apelsineld, Feed me a stray cat, Attila, Hultin, Lake, Gun, Jan Hjärpe, Magnihasa, SvD, Svensson, Annarkia, Röda Malmö, JensO, Jerlerup, Scaber Nestor, Gajditza, Bicycle Cowboy, Memetiker, Regebro,
För att vara säker måste man veta allt. Så sade en gång högste chefen för Stasi i Östtyskland. Tydligen en stor idol för Morgan Johansson (S) och för justitieministern Beatrice Ask (M) på sistone.
Har de bägge totalt tappat all tillstymmelse till förstånd, vett och sans!?
Och med detta sagt... Behövde verkligen Socialdemokraterna denna ytterligare splittring? Vilken oerhörd desperation kan ligga till grund för något så bakvänt och fullständigt vanvettigt korkat som förslaget från Johansson i kölvattnet av bombhysterin i Stockholm för några dagar sedan? Hur hjälper det ett parti som knappt ens kan hållas vid liv med konstgjord andning och som genomgår en oerhört smärtsam process av återfödelse och omdefiniering om något av det enda man verkligen varit eniga om på sistone alls nu ska rivas i stycken på grund av att en stackars Morgan fått för sig att han är livrädd för sina egna medborgare? Herregud, vilket bottennapp för hela socialdemokratin att ha hamnat i en sådan sits. Jag brukar inbilla mig att vallöften och kongressbeslut ändå betyder någonting. Att en linje är till för att följas om partiet enats. Nu vet vi ju att så inte är fallet, inte minst efter Centerns totalomvändning 2008. Som tur är har riksdagsgruppen inom (S) betydligt bättre förstånd än Morgan. Men är det verkligen en tröst? Låtom oss hoppas på det!
Jag lider med er, vänner röda. Jag lider med er. Och jag sträcker mer än gärna ut en hand för att driva detta vansinne tillbaka till de underjordiska hålor där det hör hemma. Och vad glad jag är att jag idag inte behöver skämmas över att vara folkpartist längre. Med Johan Pehrson i högsta hugg, förstås, och lika tokig i övervakning som en rabiessmittad hund är i att skälla och bita. Jag lider verkligen med alla liberaler och alliansare som säkert tycker det kliar under skinnet lika mycket som vilken sosse som helst idag. Men sossarna trodde ju faktiskt på en bättring. Inbillade sig att de vågade hoppas... Vi kan behöva all gemensam arbetsinsats som går att uppbåda, trots allt. Och uppenbarligen finns där behov av en extra dos styrka för att sätta stopp för den vansinniga övervakningsvåg vi säkerligen riskerar mitt i tumultet inom den socialistiska rörelsen och även inom Alliansen nu. Vi borde veta bättre än att köpa sådana vansinnigheter. Vi borde veta nog för att driva en kamp tillsammans. För det samhälle vi alla vill ha i framtiden och som inte bygger på vanvettig övervakning, åsiktsregistrering och fruktan för den egna staten. Herregud, vad vi verkligen inte behöver det.
För att vara säker måste man veta allt. Tydligen jäkligt hippt just nu bland övervakningsivrare.
Såpass, de facto, att man idag gör precis vad jag och Jens Odsvall varnade för på Newsmill redan under det allra första skälvande dygnet efter bombdådet i Stockholm. Precis vad Michael Gajditza (rättspolitisk talesperson, L) varnar för på SVT Debatt. Och så många andra. Så många andra. Även Jan Guillou fattar vad det handlar om.
Nu har massövervakningen nått sin guldålder. Nu ska polisstaten skapas och nu ska regeringar gräva sig in i våra själva huvuden och veta allt om varje steg vi tar, varje tanke vi tänker och utifrån de vetskaperna bedöma vem som har rent mjöl i påsen och vem som inte har det. Allt ska lagras i stora, centrala register. Sökbara megadatabaser där polis, säkerhetstjänst och underrättelsetjänst glatt badar nakna ihop och delar med sig av sötma och sälta i alla sina dagar. Och inte ett piss har vi lärt oss av historien med Wikileaks. Man kunde förväntat sig att vi därmed kunde bevisat risken av stora gemensamma databaser och risken för läckor och eventuellt, för den delen, medföljande missbruk eller oförutsedda händelser. Jag känner mig inte ett dugg tryggare och gladare för det. Själv vet jag ju att jag inte under några som helst luppar tillhörande svenska staten och dess klåfingriga myndigheter någonsin kommer att betraktas som renmjölig. Det hade jag heller inte varit under det socialistiska solstinget i öst, den amerikanska McCarthy-eran. Eller för den delen det glada 30- och 40-talet i Tyskland. Historien är härlig. Och en del av vår vardag. Hem ljuva hem. Nu är vi snart där igen.
Tänk att vi är så vansinnigt duktiga på att glömma. Tänk att vi är så vansinnigt förtjusta i tanken på att övervaka och kontrollera varann. Att vi till vilket pris som helst, tycks det mig, är beredda att montera ner allt vi byggt upp i öppenhet, transparens och demokrati.
Snart har vi förmodligen en FRA-lagstiftning som ska kontrollera varenda kotte även lagligt. Att det redan är så det går till vet vi ju nu. Det har vi redan fått bekräftat. Men att snart ska alltså våra klåfingriga politiker inte vara våra företrädare och tjänare längre, utan våra övervakare, domare och i värsta fall på sätt och viss bödlar. Var det detta vi ville? Var det detta vi skulle uppnå? Var det detta vi drömde om och är detta verkligen den enda och vettiga lösningen?
Jag är skrämd. För att jag sett det förr. För att jag vet vad som hände en gång, för att jag vet var detta kommer att leda. Och för att jag vet att inte tillräckligt många bryr sig för att verkligen förhindra att detta trots allt sker idag, imorgon, i framtiden.
Ska det verkligen behöva gå så långt? Ska vi verkligen ge upp allt vad ett fritt samhälle står för? Är det värt det? Vem tror vi att vi skyddar?
Och förresten... Var i helvete fick Sverigedemokratmupparna luft ifrån? Hur i HELVETE kan man sitta där och vräka ur sig ett jävla "Äntligen" när något så vidrigt och fruktansvärt händer som det som skedde i Stockholm i helgen? Ha litet jävla skam i kroppen! Skäms! Väx upp! Barn! Snorungar!
Jag var bara tvungen att säga det.
Relaterat och intressant:
Rehbinder, Fjärde Internationalen, Mymlan, SvD, Cwejman, Ingerö på AB Debatt, Humans are born free, Bengtsson, Bengtsson, de Kaminski på SvD, Loonwatch, Peter Bratt i DN, Camilla Lindberg i AB, Hax, Peter Andersson, Högberg, Apelsineld, Feed me a stray cat, Attila, Hultin, Lake, Gun, Jan Hjärpe, Magnihasa, SvD, Svensson, Annarkia, Röda Malmö, JensO, Jerlerup, Scaber Nestor, Gajditza, Bicycle Cowboy, Memetiker, Regebro,
2010-11-18
Ett år i arbetsläger för retweet!
Amnesty International rapporterar om en ung kvinna i Kina som nyligen arresterades och dömdes till ett års "omskolning genom arbete" på sin bröllopsdag på grund av att hon gjort en retweet av en uppenbarligen satirisk kommentar rörande ett förslag om att den 17 oktober angripa den japanska paviljongen på Shanghai Expo.
Hur absurt det än verkar tycks det som om yttrandefrihet, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter har en bra bit kvar till en acceptabel nivå i Kina.
Amnesty skriver:
Den ursprungliga tweeten skrevs av kvinnans fästman som ville ironisera över unga kinesiska nationalister som förstört japanska produkter i samband med protester kopplade till en incident till havs i närheten av de omtvistade ögrupperna vid Diaoyu och Senkaku.
De tweets som skapat sådant liv hos den lokala polisen citeras av Amnesty:
Förmodligen har tålamodet runnit över hos polisen efter att Cheng engagerat sig i lättare onlineaktivism till stöd för andra dissidenter och aktivister under ett par års tid. Inget man kommer undan med utan vidare i Kina idag, uppenbarligen. Twitter är egentligen blockerad genom det kinesiska webbfilter som skär av stora delar av internet för vanliga medborgare, men det är inte ovanligt att människor boende i Kina tar sig förbi dessa censurnät och likväl använder sig av Twitter och andra siter som regimen anser vara olämpliga.
Omskolning via arbete är ett så kallat administrativt straff (tänk piskrapp i forna tiders sjöstridsflotta) och kan innebära upp till fyra år i arbetsläger utan någon föregående rättegång och på mandat från lokal polis.
Hur absurt det än verkar tycks det som om yttrandefrihet, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter har en bra bit kvar till en acceptabel nivå i Kina.
Amnesty skriver:
Chinese online activist Cheng Jianping was sentenced to one year of ‘Re-education Through Labour’ on Monday for “disturbing social order”, having retweeted a satirical suggestion on October 17 that the Japanese Pavilion at the Shanghai Expo be attacked.
Cheng disappeared ten days later, on what was to be her wedding day, her whereabouts unknown until it emerged this week that she had been detained and sentenced by local police.
“Sentencing someone to a year in a labour camp, without trial, for simply repeating another person’s clearly satirical observation on Twitter demonstrates the level of China’s repression of online expression” said Sam Zarifi, Amnesty International’s Director for the Asia-Pacific.
Den ursprungliga tweeten skrevs av kvinnans fästman som ville ironisera över unga kinesiska nationalister som förstört japanska produkter i samband med protester kopplade till en incident till havs i närheten av de omtvistade ögrupperna vid Diaoyu och Senkaku.
De tweets som skapat sådant liv hos den lokala polisen citeras av Amnesty:
Hua’s original tweet said “Anti-Japanese demonstrations, smashing Japanese products, that was all done years ago by Guo Quan [an activist and expert on the Nanjing Massacre]. It’s no new trick. If you really wanted to kick it up a notch, you’d immediately fly to Shanghai to smash the Japanese Expo pavilion.”
Retweeting the comment as ‘wangyi09’, Cheng Jianping added the phrase “Angry youth, charge!” The tweet has only been retweeted by three people.
Förmodligen har tålamodet runnit över hos polisen efter att Cheng engagerat sig i lättare onlineaktivism till stöd för andra dissidenter och aktivister under ett par års tid. Inget man kommer undan med utan vidare i Kina idag, uppenbarligen. Twitter är egentligen blockerad genom det kinesiska webbfilter som skär av stora delar av internet för vanliga medborgare, men det är inte ovanligt att människor boende i Kina tar sig förbi dessa censurnät och likväl använder sig av Twitter och andra siter som regimen anser vara olämpliga.
Omskolning via arbete är ett så kallat administrativt straff (tänk piskrapp i forna tiders sjöstridsflotta) och kan innebära upp till fyra år i arbetsläger utan någon föregående rättegång och på mandat från lokal polis.
2010-11-04
Save Sakineh! [Our outcry is being heard]
It's Thursday, and Sakineh is still alive. A staggering 500,000 of us contacted leaders in one day -- and they're instantly making calls to Iran! Our pressure is working, but we need to ramp it up to keep her alive -- forward this email to everyone:
Dear Friends,
Tomorrow, Iran could execute Sakineh Ashtiani.
Our global outcry stopped her unjust stoning sentence in July. Now we have 24 hours to save her life.
Iran's allies and key UN powers are our best hope -- they could persuade Iran of the serious political cost of this high-profile killing. Click below to send them an urgent call to action and send this to everyone -- it only takes three minutes and we are her last chance:
http://www.avaaz.org/en/24h_
Sakineh's adultery case is a tragic sham stacked with human rights violations. First, she was to be stoned to death. But the Iranian government had to revoke the sentence after her children generated a worldwide outcry against the farcical trial -- she could not speak the language used in court, and the alleged incidents of adultery took place after her husband's death.
Then her lawyer was forced into exile, and the prosecution conjured up a new trumped-up charge for which she would be executed -- the murder of her husband. Despite this being double jeopardy, as she is already serving time for alleged complicity in this crime, Sakineh was tortured and paraded on national television to 'confess', and was found guilty. Since then the regime has arrested two German journalists, her lawyer and her son, who has bravely led the international campaign to save his mother. All remain in prison and Sakineh's son and lawyer have been also tortured and have no access to lawyers.
Now Iranian human rights activists state an order has just been issued from Tehran to implement her killing immediately. She is on the list and tomorrow is execution day.
Our persistent campaigning led Iran to drop Sakineh's stoning sentence and captured the attention of leaders in countries with influence on Iran, like Turkey and Brazil. Now let's urgently raise our voices to stop her killing and inhumane treatment and free her, her lawyer, her son and the jailed German journalists. Send a message and share this emergency call with friends and family:
http://www.avaaz.org/en/24h_
A massive public outcry has the moral authority to stop heinous crimes. Let's use these 24 hours to send a clear message -- the world is watching and we all stand together today to save Sakineh's life and against injustice everywhere.
With hope and determination,
Alice, Stephanie, Pascal, Giulia, Benjamin and the whole of the Avaaz team
Sources:
Iranian woman could be stoned Wednesday
http://www.google.com/
Guardian article on Avaaz emergency campaign:
http://www.guardian.co.uk/
Brazil President Elect speaks against Iran stoning
http://www.washingtonpost.com/
Sarkozy threatens to suspend dialogue if Sakineh was executed.
http://www.lefigaro.fr/
Canada condemns possible execution:
http://www.theglobeandmail.
UK calls for halt of execution
http://ukiniran.fco.gov.uk/en/
US demands no execution:
http://www.google.com/
Sakineh Mohammadi Ashtiani: A life in the Balance (Amnesty International)
http://www.amnesty.org/en/
Support the Avaaz community! We're entirely funded by donations and receive no money from governments or corporations. Our dedicated team ensures even the smallest contributions go a long way --donate here.
Avaaz.org is a 5.5-million-person global campaign network that works to ensure that the views and values of the world's people shape global decision-making. ("Avaaz" means "voice" or "song" in many languages.) Avaaz members live in every nation of the world; our team is spread across 13 countries on 4 continents and operates in 14 languages. Learn about some of Avaaz's biggest campaigns here, or follow us on Facebook or Twitter.
Dear Friends,
 Iran could execute Sakineh Ashtiani tomorrow. We saved her from stoning, now we have 24 hours to get key powers to take emergency action to stop this shameful killing. |
Our global outcry stopped her unjust stoning sentence in July. Now we have 24 hours to save her life.
Iran's allies and key UN powers are our best hope -- they could persuade Iran of the serious political cost of this high-profile killing. Click below to send them an urgent call to action and send this to everyone -- it only takes three minutes and we are her last chance:
http://www.avaaz.org/en/24h_
Sakineh's adultery case is a tragic sham stacked with human rights violations. First, she was to be stoned to death. But the Iranian government had to revoke the sentence after her children generated a worldwide outcry against the farcical trial -- she could not speak the language used in court, and the alleged incidents of adultery took place after her husband's death.
Then her lawyer was forced into exile, and the prosecution conjured up a new trumped-up charge for which she would be executed -- the murder of her husband. Despite this being double jeopardy, as she is already serving time for alleged complicity in this crime, Sakineh was tortured and paraded on national television to 'confess', and was found guilty. Since then the regime has arrested two German journalists, her lawyer and her son, who has bravely led the international campaign to save his mother. All remain in prison and Sakineh's son and lawyer have been also tortured and have no access to lawyers.
Now Iranian human rights activists state an order has just been issued from Tehran to implement her killing immediately. She is on the list and tomorrow is execution day.
Our persistent campaigning led Iran to drop Sakineh's stoning sentence and captured the attention of leaders in countries with influence on Iran, like Turkey and Brazil. Now let's urgently raise our voices to stop her killing and inhumane treatment and free her, her lawyer, her son and the jailed German journalists. Send a message and share this emergency call with friends and family:
http://www.avaaz.org/en/24h_
A massive public outcry has the moral authority to stop heinous crimes. Let's use these 24 hours to send a clear message -- the world is watching and we all stand together today to save Sakineh's life and against injustice everywhere.
With hope and determination,
Alice, Stephanie, Pascal, Giulia, Benjamin and the whole of the Avaaz team
Sources:
Iranian woman could be stoned Wednesday
http://www.google.com/
Guardian article on Avaaz emergency campaign:
http://www.guardian.co.uk/
Brazil President Elect speaks against Iran stoning
http://www.washingtonpost.com/
Sarkozy threatens to suspend dialogue if Sakineh was executed.
http://www.lefigaro.fr/
Canada condemns possible execution:
http://www.theglobeandmail.
UK calls for halt of execution
http://ukiniran.fco.gov.uk/en/
US demands no execution:
http://www.google.com/
Sakineh Mohammadi Ashtiani: A life in the Balance (Amnesty International)
http://www.amnesty.org/en/
Support the Avaaz community! We're entirely funded by donations and receive no money from governments or corporations. Our dedicated team ensures even the smallest contributions go a long way --donate here.
Avaaz.org is a 5.5-million-person global campaign network that works to ensure that the views and values of the world's people shape global decision-making. ("Avaaz" means "voice" or "song" in many languages.) Avaaz members live in every nation of the world; our team is spread across 13 countries on 4 continents and operates in 14 languages. Learn about some of Avaaz's biggest campaigns here, or follow us on Facebook or Twitter.
2010-11-03
No rights for people fighting for democracy under russian article 31 of Fed Constitution
More than 100 people were arrested 31 of october in Saint-Petersburg at demonstration supported 31 article of Russian Federation Constitution. Many of them were sentenced for 10 days. Chairman of People's Democratic Union in St. Petersburg Andry Pivovarov was sentenced for 27 days. Several activists from Youth Yabloko were sentenced for 3 days but were released after 12 hours staying in prison.
.jpg)
Intressant.
2010-11-01
Ryssland och Belarus i strid om demokratin
I ett nytt inlägg på Medvedevs blogg kritiserar han den vitryska regimen och president Lukasjenko. Medvedev skriver bland annat om att han vill att folket ska leva i frihet och utan förtryck från staten.
Det är en litet bitter ironi, rent ut sagt, med tanke på att jag just kommit tillbaka till Sverige efter ett par dagar i Ryssland. Där har jag föreläst för SILC's räkning och har förstås kommit i ytterligare beröring med det ryska politiska systemet och den ohyggliga brist på politisk och demokratisk frihet som är så tydlig där.
I ett land där det i praktiken är omöjligt att starta nya partier, där det blir allt svårare för mindre partier att alls kandidera i valen och där människor som demonstrerar för demokrati fängslas med tämligen jämna mellanrum är det tragiskt att man så envetet hävdar att man vill demokratins bästa i alla lägen. Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg.
Visst är det bra att kritik framförs mot de hinder som finns rörande demokratin i Belarus. Men det är fortfarande så att vi måste fundera kring den alltmer bristande demokratin och politiska friheten även i Ryssland. Förhoppningsvis kan den svenska regeringen vid tillfälle påtala att det vore lämpligt att se över de brister som finns rörande demokratin i såväl Belarus som Ryssland idag. Det vore rimligt.
Fram till dess håller jag tummarna för de vänner som just nu far illa och som slåss i alltmer våldsam motvind för ett frihetligt och demokratiskt Ryssland. De kan verkligen behöva all hjälp de kan få. Jag hoppas på ett eller annat vis kunna hjälpa till att förmedla den hjälpen under de kommande åren.
Mer om Ryssland, mänskliga rättigheter och demokratiproblem här.
Det är en litet bitter ironi, rent ut sagt, med tanke på att jag just kommit tillbaka till Sverige efter ett par dagar i Ryssland. Där har jag föreläst för SILC's räkning och har förstås kommit i ytterligare beröring med det ryska politiska systemet och den ohyggliga brist på politisk och demokratisk frihet som är så tydlig där.
I ett land där det i praktiken är omöjligt att starta nya partier, där det blir allt svårare för mindre partier att alls kandidera i valen och där människor som demonstrerar för demokrati fängslas med tämligen jämna mellanrum är det tragiskt att man så envetet hävdar att man vill demokratins bästa i alla lägen. Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg.
Visst är det bra att kritik framförs mot de hinder som finns rörande demokratin i Belarus. Men det är fortfarande så att vi måste fundera kring den alltmer bristande demokratin och politiska friheten även i Ryssland. Förhoppningsvis kan den svenska regeringen vid tillfälle påtala att det vore lämpligt att se över de brister som finns rörande demokratin i såväl Belarus som Ryssland idag. Det vore rimligt.
Fram till dess håller jag tummarna för de vänner som just nu far illa och som slåss i alltmer våldsam motvind för ett frihetligt och demokratiskt Ryssland. De kan verkligen behöva all hjälp de kan få. Jag hoppas på ett eller annat vis kunna hjälpa till att förmedla den hjälpen under de kommande åren.
Mer om Ryssland, mänskliga rättigheter och demokratiproblem här.
2010-09-25
Amanda spekulerar och spankulerar
Skäms över den låga nivån på politisk debatt, sörjer att demokratin just nu inte riktigt är hemma och trygg, börjar fundera igenom mitt framtida politiska liv. Lovar återkomma inom kort.
2010-09-11
Freedom Not Fear | 11 september
Efter den 11 september 2001 gick världen in i en slags dvala fylld av rädsla, hat, misstänksamhet och separatistisk protektionism. Nationalism och främlingsfientlighet spirar. Protektionalism? Gränser stängdes, krig påbörjades, folkgrupper förföljdes och avståndet mellan olika folk, religioner, länder och världsdelar ökade enormt. Massövervakning blev modeordet för dagen. För att kunna jaga terrorister och farliga utbölingar offrade västvärlden pressfrihet, yttrandefrihet, brevhemlighet och personlig integritet. Teapartyrörelsen vädrar morgonluft och de konservativa och totalitära krafterna i världen vinner framsteg efter framsteg.
Det här är förstås en värld väldigt få vill leva i. Visst finns det undantag, men vi tror att världen är full av människor som vill tro på frihet, öppenhet, transparens, integritet och kärlek. Vi tror att världen kan bli en bättre plats att leva i och att misstänksamhet, protektionism, hat och rädsla kan vändas till något bättre. Tiden och världen är ur led.
Det är dags att vända pendeln. Det är dags att vända utvecklingen.
För en öppen värld slåss vi sida vid sida och ber er alla att sluta upp tillsammans med oss i Humlegården, Stockholm idag mellan klockan 16-19.
Eller i Slottsskogen, Göteborg klockan 13-14.
Eller för den delen i Uppsala på måndag mellan klockan 12-13.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, Event
Talarlista Stockholm:
Johan Norberg (Opolitisk liberal debattör)
Caroline Szyber (Kristdemokraterna)
Christoffer Fagerberg (Ordförande Luf Storstockholm, Folkpartiet)
Hanna Dönsberg (Piratpartiet)
Oscar Solberger (Liberati)
Magnus Persson (Ordförande Centerstudenter Stockholm, Centeruppropet)
Peter Karlberg (Socialdemokraterna, Sossar mot Storebror)
>>>>>> YAIYA! Musikaliskt uppträdande klockan 17-17.35
Ali Esbati (Vänsterpartiet)
Alexander Bard (Liberati)
Jonas Nordgren (Piratpartiet, Svart Måndag)
Magnus Andersson (Ordförande CUF)
Camilla Lindberg (Folkpartiet, Borgare Mot FRA)
Calle Rehbinder (Piratpartiet)
Michael Gajditza (Svart Måndag, Liberati) <<<ÅTERBUD PGA SJUKDOM
Jakop Dalunde (Språkrör Grön Ungdom)
Linnéa Sjögren (Feministiskt Initiativ)
Jens Odsvall (Svart Måndag, Liberati)
Max Andersson (Miljöpartiet)
Amanda Brihed (Svart Måndag, LUF, Folkpartiet, Liberati)
Intressant!
Det här är förstås en värld väldigt få vill leva i. Visst finns det undantag, men vi tror att världen är full av människor som vill tro på frihet, öppenhet, transparens, integritet och kärlek. Vi tror att världen kan bli en bättre plats att leva i och att misstänksamhet, protektionism, hat och rädsla kan vändas till något bättre. Tiden och världen är ur led.
Det är dags att vända pendeln. Det är dags att vända utvecklingen.
För en öppen värld slåss vi sida vid sida och ber er alla att sluta upp tillsammans med oss i Humlegården, Stockholm idag mellan klockan 16-19.
Eller i Slottsskogen, Göteborg klockan 13-14.
Eller för den delen i Uppsala på måndag mellan klockan 12-13.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, Event
Talarlista Stockholm:
Johan Norberg (Opolitisk liberal debattör)
Caroline Szyber (Kristdemokraterna)
Christoffer Fagerberg (Ordförande Luf Storstockholm, Folkpartiet)
Hanna Dönsberg (Piratpartiet)
Oscar Solberger (Liberati)
Magnus Persson (Ordförande Centerstudenter Stockholm, Centeruppropet)
Peter Karlberg (Socialdemokraterna, Sossar mot Storebror)
>>>>>> YAIYA! Musikaliskt uppträdande klockan 17-17.35
Ali Esbati (Vänsterpartiet)
Alexander Bard (Liberati)
Jonas Nordgren (Piratpartiet, Svart Måndag)
Magnus Andersson (Ordförande CUF)
Camilla Lindberg (Folkpartiet, Borgare Mot FRA)
Calle Rehbinder (Piratpartiet)
Michael Gajditza (Svart Måndag, Liberati) <<<ÅTERBUD PGA SJUKDOM
Jakop Dalunde (Språkrör Grön Ungdom)
Linnéa Sjögren (Feministiskt Initiativ)
Jens Odsvall (Svart Måndag, Liberati)
Max Andersson (Miljöpartiet)
Amanda Brihed (Svart Måndag, LUF, Folkpartiet, Liberati)
Intressant!
2010-08-20
Nej, integritetsfrågan är inte död
... även om somliga gärna vill inbilla sig att så skulle vara fallet. Jag blev, liksom många andra rätt besviken då jag hörde att frågan nu inte längre är så vidare viktig i centerlägret. Det gör mig ont. För att detta är något som i allra högsta grad lever där aktivt kvar för många av oss.
Det är inte samma mängd demonstrationer längre, men däremot en ny gräsrotsrörelse som kommit till. Som sträcker sig från det ena partiet till det andra i en lång kedja av utsträckta händer. Vi pratar om den nya svenska frihetsrörelsen. Den som binder samman människorätt, folkrätt, digital rätt, integritetsfrågorna och sådana saker som hbt-rörelsen, den feministiska kampens förnyelse och modernisering och frågor som i grunden berör morfologisk frihet på ett eller annat vis.
Och idag är det ett annat samhällsklimat som möter oss. Vi har hunnit en bra bit på väg i vårt arbete med att befästa vår agenda inte som en enstaka liten sakfråga, utan som någonting som genomsyrar hela den politiska debatten. Kampen för vår frihet att styra våra egna liv, kommunicera fritt och dylikt har kommit att ge avtryck långt borta från de där numera litet mytomspunna demonstrationsvågorna rörande FRA för ett par år sedan.
Nu pratar vi papperslösas rätt till vård, stopp för tvångssteriliseringar, ett stopp för batongpolitiken, tvångskissningarna och de gredelina kuverten. Vi pratar om sprutbytesprogram och en omarbetad sexköpslag av hänsyn till de mest utsatta. Integritetsrörelsen har blivit den nya tidens frihetsrörelse. Den nya tidens människorättsrörelse. Bland människorna därute som tillhör såväl de verkliga som de overkliga folken.
Det finns fortfarande gott om goda skäl att engagera sig för en frihetsrörelse på frammarsch. En rörelse som går över alla parti- och blockgränser, som berör många av de tunga och komplicerade frågor vi möts av idag, men som till stor del kommer att påverka en mycket stor del av vårt framtida samhälle imorgon och i övermorgon.
Niklas Starow skriver bra om det här också. Lyfter bland annat den fascinerande historierevision som råder rörande Människorättsnätverkets Svart Måndag del i den här kampen då och nu.
Än idag är det så att bakom de portalfigurer för Svart Måndag som syns mest i olika sammanhang, däribland jag själv, så finns gott om personer som på olika vis stöder organisationen. Den är väldigt starkt bunden till ett personligt engagemang hos många. Arbetssättet och kulturen är relativt fri av rent praktiska skäl. Det är så man binder ihop grupper som har helt olika bakgrund och helt olika ideologisk bakgrund. Men förvånansvärt ofta är det till Svart Måndag länkade aktivister, debattörer, politiker och andra som uttalar sig i dessa frågor fortfarande.
Sedan får man ju hoppas att det finns de väljare därute som inte givit upp sitt engagemang helt och hållet sedan tiden det begav sig. Som kan tänka sig att leta reda på en bra kandidat att lägga sin röst på och som fortfarande står för frihet, demokrati, digital rätt och ett framtida öppet samhälle för alla. Vi finns där, men många behöver kryssas fram. Det är upp till er väljare därute att göra det.
För min del skulle jag på rätt många vis önska att partier som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ kom in i riksdagen i år. Det kanske är önskedrömmar, om man ska tro på opionionsinstituten. Men jag tror att de bägge skulle göra nytta. Inte minst som de två partierna till väldigt stora delar förstått frågan om integritet bättre än många andra. Det skulle onekligen vara en blåslampa i häcken på alla oss som sitter i de etablerade partierna om så blev fallet. Det skulle kunna medföra en ytterligare förskjutning och förändring i det politiska klimatet och landskapet. Jag tror det vore positivt.
Oavsett vad. Då du har röstsedeln i din hand och ska göra ditt val. Tänk på att kampen för ett fritt samhälle inte är avslutad. Den är inte förbi. Det här är något som vi kommer få leva med och behöva ta ställning kring i framtiden - under en lång tid framöver.
Kryssa en kandidat som du tror på. Kryssa en kandidat som förstår och som verkligen förtjänar din röst. Någon som verkligen brinner för friheten, för folkrätten, för alla människors lika värde och för en värld fri från massövervakning, förföljelser och ett allt hårdare samhällsklimat som riskerar att skada oss alla. Kryssa en kandidat som tror på yttrandefrihet, ett fritt internet, ett frihetligt sinne och en känsla för att framtiden är något vi alla ska vara rädda om. Och varann. Vi måste bli bättre på att vara rädda om varann.
Vi finns därute. Vi är röda, gröna, lila, blå, orange och rosa.
Vi behöver alla din röst för att kunna skapa en framtid vi alla kan stå för och som vi verkligen vill leva i i en närliggande och mer långväga framtid.
FRA-frågan och arvet efter den tunga kampen 2008 och dessförinnan lever kvar, måhända i en ny form. Men kanske ser vi det tydligare i samband med valet den 19 september. Valet, mina vänner, är nu ändå upp till er.
Intressant.
Det är inte samma mängd demonstrationer längre, men däremot en ny gräsrotsrörelse som kommit till. Som sträcker sig från det ena partiet till det andra i en lång kedja av utsträckta händer. Vi pratar om den nya svenska frihetsrörelsen. Den som binder samman människorätt, folkrätt, digital rätt, integritetsfrågorna och sådana saker som hbt-rörelsen, den feministiska kampens förnyelse och modernisering och frågor som i grunden berör morfologisk frihet på ett eller annat vis.
Och idag är det ett annat samhällsklimat som möter oss. Vi har hunnit en bra bit på väg i vårt arbete med att befästa vår agenda inte som en enstaka liten sakfråga, utan som någonting som genomsyrar hela den politiska debatten. Kampen för vår frihet att styra våra egna liv, kommunicera fritt och dylikt har kommit att ge avtryck långt borta från de där numera litet mytomspunna demonstrationsvågorna rörande FRA för ett par år sedan.
Nu pratar vi papperslösas rätt till vård, stopp för tvångssteriliseringar, ett stopp för batongpolitiken, tvångskissningarna och de gredelina kuverten. Vi pratar om sprutbytesprogram och en omarbetad sexköpslag av hänsyn till de mest utsatta. Integritetsrörelsen har blivit den nya tidens frihetsrörelse. Den nya tidens människorättsrörelse. Bland människorna därute som tillhör såväl de verkliga som de overkliga folken.
Det finns fortfarande gott om goda skäl att engagera sig för en frihetsrörelse på frammarsch. En rörelse som går över alla parti- och blockgränser, som berör många av de tunga och komplicerade frågor vi möts av idag, men som till stor del kommer att påverka en mycket stor del av vårt framtida samhälle imorgon och i övermorgon.
Niklas Starow skriver bra om det här också. Lyfter bland annat den fascinerande historierevision som råder rörande Människorättsnätverkets Svart Måndag del i den här kampen då och nu.
Än idag är det så att bakom de portalfigurer för Svart Måndag som syns mest i olika sammanhang, däribland jag själv, så finns gott om personer som på olika vis stöder organisationen. Den är väldigt starkt bunden till ett personligt engagemang hos många. Arbetssättet och kulturen är relativt fri av rent praktiska skäl. Det är så man binder ihop grupper som har helt olika bakgrund och helt olika ideologisk bakgrund. Men förvånansvärt ofta är det till Svart Måndag länkade aktivister, debattörer, politiker och andra som uttalar sig i dessa frågor fortfarande.
Sedan får man ju hoppas att det finns de väljare därute som inte givit upp sitt engagemang helt och hållet sedan tiden det begav sig. Som kan tänka sig att leta reda på en bra kandidat att lägga sin röst på och som fortfarande står för frihet, demokrati, digital rätt och ett framtida öppet samhälle för alla. Vi finns där, men många behöver kryssas fram. Det är upp till er väljare därute att göra det.
För min del skulle jag på rätt många vis önska att partier som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ kom in i riksdagen i år. Det kanske är önskedrömmar, om man ska tro på opionionsinstituten. Men jag tror att de bägge skulle göra nytta. Inte minst som de två partierna till väldigt stora delar förstått frågan om integritet bättre än många andra. Det skulle onekligen vara en blåslampa i häcken på alla oss som sitter i de etablerade partierna om så blev fallet. Det skulle kunna medföra en ytterligare förskjutning och förändring i det politiska klimatet och landskapet. Jag tror det vore positivt.
Oavsett vad. Då du har röstsedeln i din hand och ska göra ditt val. Tänk på att kampen för ett fritt samhälle inte är avslutad. Den är inte förbi. Det här är något som vi kommer få leva med och behöva ta ställning kring i framtiden - under en lång tid framöver.
Kryssa en kandidat som du tror på. Kryssa en kandidat som förstår och som verkligen förtjänar din röst. Någon som verkligen brinner för friheten, för folkrätten, för alla människors lika värde och för en värld fri från massövervakning, förföljelser och ett allt hårdare samhällsklimat som riskerar att skada oss alla. Kryssa en kandidat som tror på yttrandefrihet, ett fritt internet, ett frihetligt sinne och en känsla för att framtiden är något vi alla ska vara rädda om. Och varann. Vi måste bli bättre på att vara rädda om varann.
Vi finns därute. Vi är röda, gröna, lila, blå, orange och rosa.
Vi behöver alla din röst för att kunna skapa en framtid vi alla kan stå för och som vi verkligen vill leva i i en närliggande och mer långväga framtid.
FRA-frågan och arvet efter den tunga kampen 2008 och dessförinnan lever kvar, måhända i en ny form. Men kanske ser vi det tydligare i samband med valet den 19 september. Valet, mina vänner, är nu ändå upp till er.
Intressant.
2010-08-11
Så mycket gnäll om "illegala" människor
Jag har fått en del kommentarer på mitt sista blogginlägg rörande artikeln om att Folkpartiet och Luf vill se vård även för papperslösa. Stämningen har varit rå men hjärtlös och principen är att om man är en sådan där illegal figur, så ska man ut ur landet. För att man ska fasen inte komma och tro att man är någon. Jante har så många skepnader och han är alltid lika osöt. Svarar litet grann på tilltalet här nedanför.
Grejen är den att... till att börja med så jobbar de allra flesta av de berörda personerna. Sliter häcken av sig för det mesta. Men de får ju inte PUT heller, för att kunna arbeta. Och därmed är de tvingade att arbeta svart. Alltså inga skattepengar.
Min lösning på det problemet är att eftersom dessa människor ändå är en livsviktig del av den svenska ekonomin och har varit det sedan någonstans på den tiden Gustav Vasa styrde landet, så kanske det är på tiden att vi visar att vi uppskattar dem.
Fri arbetskraftsinvandring, fungerande arbetstillstånd, mer skattepengar och därmed råd att betala deras vård. Simpelt.
Problemet löst och alla glada. Eller hur? ;-)
För övrigt lutar det starkt åt att vi kommer kunna sänka pensionärernas skatter en del under den kommande mandatperioden, vilket är rätt trevligt för deras inkomster och plånböcker. Vi har från Alliansens sida pumpat in flera miljarder i vården under de sista åren och vi har minskat köerna på många områden. Vi är inte klara än, men det börjar se bra ut. Nu ska vi också införa fritt vårdval i hela landet och för alla vårdformer, så kan det här bli riktigt bra.
Gillart!
Fagerberg, Rydberg, Froby, Isabel Sommerfeld, Kristina Palmgren, Unga Folkpartiet, Grimmefalk,
Intressant.
Grejen är den att... till att börja med så jobbar de allra flesta av de berörda personerna. Sliter häcken av sig för det mesta. Men de får ju inte PUT heller, för att kunna arbeta. Och därmed är de tvingade att arbeta svart. Alltså inga skattepengar.
Min lösning på det problemet är att eftersom dessa människor ändå är en livsviktig del av den svenska ekonomin och har varit det sedan någonstans på den tiden Gustav Vasa styrde landet, så kanske det är på tiden att vi visar att vi uppskattar dem.
Fri arbetskraftsinvandring, fungerande arbetstillstånd, mer skattepengar och därmed råd att betala deras vård. Simpelt.
Problemet löst och alla glada. Eller hur? ;-)
För övrigt lutar det starkt åt att vi kommer kunna sänka pensionärernas skatter en del under den kommande mandatperioden, vilket är rätt trevligt för deras inkomster och plånböcker. Vi har från Alliansens sida pumpat in flera miljarder i vården under de sista åren och vi har minskat köerna på många områden. Vi är inte klara än, men det börjar se bra ut. Nu ska vi också införa fritt vårdval i hela landet och för alla vårdformer, så kan det här bli riktigt bra.
Gillart!
Fagerberg, Rydberg, Froby, Isabel Sommerfeld, Kristina Palmgren, Unga Folkpartiet, Grimmefalk,
Intressant.
2010-06-27
Den nya svenska frihetsrörelsen - Paneldebatt i Almedalen
Arrangeras av Människorättsnätverket Svart Måndag och Liberati. En paneldebatt med intressanta delagare, med en djup insyn på området.
DEN NYA SVENSKA FRIHETSRÖRELSEN
Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg? Vad finns det för kopplingar mellan kampen mot FRA och Datalagringsdirektivet och kampen mot sexköpslagen och för en avkriminalisering av narkotika?
Kommer den nya svenska frihetsrörelsen att påverka politiken inför valet 2014? Valet 2018? Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli ideologiskt tydligare?
Panelen:
Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Språkrör Människorättsnätverket Svart Måndag, Liberati, Luf)
Jens Odsvall (Ordf. Människorättsnätverket Svart Måndag, Liberati)
Rasmus Fleischer (Debattör, tidigare Piratbyrån)
Isobel Hadley-Kamptz (Debattör, Integritets- och nätkämpe, Författare)
Linnéa Tiarafeministen Sjögren (Feministiskt Initiativ)
Moderator:
Alexander Bard
Tisdag 6 juli 2010
Klockan 10:00 - 12:00
Gotlands Högskola, Aulan
Event, Facebook.
Liberati.
Intressant.
DEN NYA SVENSKA FRIHETSRÖRELSEN
Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg? Vad finns det för kopplingar mellan kampen mot FRA och Datalagringsdirektivet och kampen mot sexköpslagen och för en avkriminalisering av narkotika?
Kommer den nya svenska frihetsrörelsen att påverka politiken inför valet 2014? Valet 2018? Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli ideologiskt tydligare?
Panelen:
Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Språkrör Människorättsnätverket Svart Måndag, Liberati, Luf)
Jens Odsvall (Ordf. Människorättsnätverket Svart Måndag, Liberati)
Rasmus Fleischer (Debattör, tidigare Piratbyrån)
Isobel Hadley-Kamptz (Debattör, Integritets- och nätkämpe, Författare)
Linnéa Tiarafeministen Sjögren (Feministiskt Initiativ)
Moderator:
Alexander Bard
Tisdag 6 juli 2010
Klockan 10:00 - 12:00
Gotlands Högskola, Aulan
Event, Facebook.
Liberati.
Intressant.
2010-06-08
NSM/Liberati - Den nya svenska frihetsrörelsen
Den nya svenska frihetsrörelsen - Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg?
Den 6 juli 2010 klockan 10.00-12.00 arrangerar Liberati och Människorättsnätverket Svart Måndag en paneldebatt på temat Den Nya Frihetsrörelsen. Platsen är aulan på Gotlands Högskola.
Se till att komma i tid. Det lär vara smockfullt när vi väl kör igång.
Anmäl dig gärna via eventet på Facebook.
Medverkande
Linnéa Tiarafeministen Sjögren
Amanda Brihed
Jens Odsvall
Alexander Bard
Mattias Bjärnemalm
Sammanfattning
Seminarium om hur den svenska frihetsrörelsen kommer påverka inför framtida val. Hur kommer utveckling för rörelsen se ut? Är det genom piratrörelsen eller kommer den rörelsen behöva bredda sig?
Beskrivning
Kommer den svenska frihetsrörelsen att påverka politiken inför valet 2014? Valet 2018? Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli ideologiskt tydligare?
Intressant.
Den 6 juli 2010 klockan 10.00-12.00 arrangerar Liberati och Människorättsnätverket Svart Måndag en paneldebatt på temat Den Nya Frihetsrörelsen. Platsen är aulan på Gotlands Högskola.
Se till att komma i tid. Det lär vara smockfullt när vi väl kör igång.
Anmäl dig gärna via eventet på Facebook.
Medverkande
Linnéa Tiarafeministen Sjögren
Amanda Brihed
Jens Odsvall
Alexander Bard
Mattias Bjärnemalm
Sammanfattning
Seminarium om hur den svenska frihetsrörelsen kommer påverka inför framtida val. Hur kommer utveckling för rörelsen se ut? Är det genom piratrörelsen eller kommer den rörelsen behöva bredda sig?
Beskrivning
Kommer den svenska frihetsrörelsen att påverka politiken inför valet 2014? Valet 2018? Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli ideologiskt tydligare?
Intressant.
2010-06-02
Om någonting otroligt viktigt och värdefullt
Hej,
Får jag avbryta alla stridigheter om vem som har störst pappa, vilken sida som har mest rätt att ägna sig åt piraterier och allt sånt? Och visa på något helt annat...
Jo, det är förstås också viktigt. Och det är fruktansvärt och sjukt, det som skett utanför Gaza.
Vad jag menar med detta är att visa på något annat. Något som inte handlar om hat och äganderätt och fördomar, utan om att finna en väg in i sitt innersta. Om att finna vägen hem. Om att bli hel. Om att finna det där som är värdefullt i livet. Kika på detta. Och betänk att denna filmen just nu går på SVT Play och att den faktiskt kan vara sevärd.
Vi kan förändra världen på många vis. Ett bra vis att göra det är att lyssna på varann och att tillvara på varann på ett sätt vi nära nog helt har glömt bort hur man gör idag.
Får jag avbryta alla stridigheter om vem som har störst pappa, vilken sida som har mest rätt att ägna sig åt piraterier och allt sånt? Och visa på något helt annat...
Jo, det är förstås också viktigt. Och det är fruktansvärt och sjukt, det som skett utanför Gaza.
Vad jag menar med detta är att visa på något annat. Något som inte handlar om hat och äganderätt och fördomar, utan om att finna en väg in i sitt innersta. Om att finna vägen hem. Om att bli hel. Om att finna det där som är värdefullt i livet. Kika på detta. Och betänk att denna filmen just nu går på SVT Play och att den faktiskt kan vara sevärd.
Vi kan förändra världen på många vis. Ett bra vis att göra det är att lyssna på varann och att tillvara på varann på ett sätt vi nära nog helt har glömt bort hur man gör idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
