SVT Play.
Vänner. Läsare. Jag antar att några av er sett detta. Att någon av er som liksom jag arbetar politiskt redan fått frågor och påstötningar osv. Jag kan säga att jag har ju ingen koppling till landstinget på så vis, men har ändå som ersättare i KF fått massor av frågor och påstötningar.
Att bli politiker kan ibland leda till att man tyvärr får fjärma sig för kommentarer om att man sålt sig till omänskligheten. Det är en fruktansvärd sak att höra om man verkligen givit sig in i politiken för att man vill förändra. För att man vill så väl. För att man själv inte klarat att sitta och titta på utan att kunna göra något eller veta vad man ska göra. Men påtryckningar och kommentarer får jag, liksom så många andra. Självklart! Från allt möjligt folk. PM i sociala medier, mail, osv. Inte bara i detta fallet, men inte minst i sådana här sammanhang antar jag att det hör till. Och SKA också göra det. Någon måste ju ställas till svars där samhället skiter sig och den som verkligen har makten att förändra är trots allt politikern.
Jag hade ju egentligen inte tänkt bli politiker. Innan jag började jobba med integritetsfrågor och människorättsbitarna kopplade till den blev jag tvungen att fundera mycket kring om jag verkligen ville det eller inte. Min syn på politiker och på politik var väl som de flestas idag. Litet lagom, sådär. Men så började jag aktivista. Jag började prata. Jag byggde nätverk litet här och var. Jag arbetade mig fram till en plats i svensk debatt och politik där jag fick i alla fall en viss talan. Jag har trampat folk på tårna, jag har varit skrikig, gapig och kontroversiell. Även om mitt eget varande, som jag skrivit så mycket om här tidigare, förmodligen varit mycket mer kontroversiellt än de frågorna jag verkligen har drivit. Ryktet om mig har sällan varit helt och hållet sant och därmed inte berättigat. Jag är värre på vissa plan men också bättre på vissa plan.
Jag gav mig in i politiken som trettioåring efter att till dess ha arbetat enbart inom näringslivet och efter att ha varit aktiv i diverse föreningar som höll på med allt från miljöfrågor till identitespolitik eller för all del historiska sommarteaterspel. Jag gav mig in i det för att jag inte längre kunde sitta tyst. Inte ville sitta tyst.
Jag har inte lärt mig hela spelet än. Men jag har börjat lära mig det. Jag har börjat jobba på effektivare vis i många fall, men drabbas nog fortfarande av det faktum att jag till stor del byggt min tidiga politiska "karriär" på att vara en nihilistiskt aggressiv kampanjmaskin som inte lyssnade på prat om regler utan istället skrev mina egna regler och delvis förmodligen skrev om vissa politiska spelregler på köpet. Det är på både gott och ont. Jag har en viss talan idag, antar jag. Det finns de som lyssnar. Jag respekteras alltmer ofta. Men samtidigt finns där trampade tår och ett väldigt förolämpat ordningssinne hos somliga. Det får man väl ta. Spelar man bara snällt, så försvinner man från mängden.
Det finns fortfarande vissa frågor som jag känner att jag vill arbeta med på ett väldigt okonventionellt vis. Därför att det är saker som sopas under mattan i alltför hög grad. För att det är saker som gör för ont. Som är för akuta för att följa den vanliga förhandlingsvägen. Och då får man så lov att sticka fram hakan och vara bråkig i alla fall.
Ett litet antal människor i och utanför mitt eget parti, Folkpartiet, har idag fått ett öppet brev av mig i sina kommentarsfält på Facebook. Inte alla som borde få det, men det är en liten början. Det bygger på Florence Karlsson och det som hände i det fallet. Jag kan inte stillatigande ta att det är så det ska gå till, som skedde i hennes och hennes familjs fall. Det är något som jag inte kan förknippa med den mänskliga natur jag inbillar mig ännu att vi verkligen har. Så jag driver detta öppet. Jag driver det okonventionellt. Men det är dags, efter att ha funderat en stund på vad jag som individ kan göra, får göra, kan göra fastän jag inte får, osv, att ta detta på betydligt större allvar. Det får liksom räcka, nu, vad? Förstår ni hur jag menar? Se annars klippet jag länkat längst upp här.
Jag har ju själv haft en del frågor jag uppmärksammat i vården tidigare, så kanske det är så att folk söker sig till mig därför. För att de liksom sätter någon form av tillit till mig. Jag, å min sida, känner mig ledsen, frustrerad, arg, hjälplös och vet inte vad jag ska göra. Men jag har sett detta själv på nära håll i andra fall. Och detta är ju inget unikt. Och även om jag är osäker på att jag kan påverka något som är ett så stort systemfel och även om jag bara är jag och en liten individ i mig själv... jag bara måste.
Jag vill verkligen inte spamma er bara för att. Detta blir långt. Men allvarligt talat gör det för ont i mig att inte säga något. Att inte fråga vad som går att göra. Jag ställer frågan till er alla och hoppas få någon form av gensvar. För att jag känner att jag vill göra något. Något mer. Driva detta tydligare. Hårdare. Starkare. Bättre. Synligare och öppnare inte minst. Bygga litet extra kraft bakom detta. Jag väljer att göra det öppet, såhär. För att det är nödvändigt. För att det här måste lösas och för att jag mår dåligt vid tanken på att en enda människa till ska drabbas av detta som Florence Karlsson drabbats av. Och människor i min närhet till del har drabbats av. Och anhöriga till de människor som i sin tur hört av sig till mig och känt sig frustrerade. Med all rätt.
Jag är enormt mån om att detta åtgärdas. Oavsett vem jag arbetar med eller hur det går till. Jag hoppas och tror att ni alla vill det lika mycket som jag. Men hur bygger vi en tillräckligt stark opinion kommunalt, inom landstinget och på alla andra plan för att kunna skapa kraft i samhället att förändra detta innan det är försent för så många andra.
Jag håller med SVT's reporter. Ingen gjorde fel. Ingen var ond. Men i praktiken förvandlas vård i livets slutskede och vård av multisjuka, kroniskt sjuka m.fl. nära nog till en utdragen väg mot en alltför tidig och väldigt onödig död. Det är aldrig någonsin ok. Och det är aldrig någonsin något jag kan stå för. Så därav ett öppet vädjande rop om hjälp att skapa en rörelse bland oss - vi som borde kunna förändra - för att faktiskt också göra det. Specialisering i all ära. Kostnadseffektivitet i all ära. Ansvarsområden. Men de fallen mellan stolarna vi ser idag hade kunnat undvikas. Det är inte sprickor i systemet, utan för de drabbade snarare ett alldeles eget Rift Valley. Oanständigt för ett land som Sverige och en stad och region som Stockholm.
Det får räcka nu. Det måste räcka nu. Det har gått fullständigt tokigt och jag tror att det kan bli så väldigt mycket bättre. Det måste det. För det här kan ingen av oss stå för.
På ett eller annat vis... går det att dra ihop något mer seriöst för att prata igenom detta? Går det att få ett intresse nog? Går det att bita i den här saken utan att trampa på tår och ställa till oreda? Går det att göra mer, samarbeta och prata mer fokuserat och bara... tillåta oss att vara medmänniskor?
Politik och världsutveckling. Klimat och framtid. Konflikter och hopp om en friare och tryggare värld. Sexologi. Funkispolitik och socialförsäkringssystem. Juridiskt och folkrättsligt. Och mitt i allting ett författarskap och debattådra.
Visar inlägg med etikett SVT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SVT. Visa alla inlägg
2011-11-19
2011-09-14
Gårdagens publicering om Bahrain
Igår publicerade New Renaissance en liten bit material rörande situationen i Bahrain på SVT Debatt. Vi har funderat länge och väl på huruvida vi borde släppa materialet vi kommit att ta del av och hur vi borde gå tillväga.
Naturligtvis är vi medvetna om hur känsligt detta är. Med alla affärer som görs i Bahrain och med tanke på dess geografiska läge, befolkningsuppbyggnad och allt annat så är allt som har med Bahrain att göra sprängstoff.
Vi valde likafullt att göra en publicering därför att det som händer i Bahrain är så otroligt grovt att vi helt enkelt inte kan låta bli. Övergreppen är enorma, bristen på respekt för människor är skrämmande och vi klarar helt enkelt inte att vara tysta längre. Vi har noterat tystnaden och den obekväma situation som uppstått kring publiceringen av videon som visar hur en svensk medborgare visar upp skador från tortyr och den tystnad som åtföljt vår publicering av en artikel som beskriver väl vad detta handlar om.
New Renaissance vill dock hävda att vi inte har något val. Då svenskar fängslas och uppenbart torteras i andra länder, så ska vi kunna förlita oss på att vi har en regering som står upp för våra rättigheter. Om ett folk massakreras och förföljs av en liten grupp maktmänniskor i toppen på den politiska hierarkin så kan man förvänta sig att en omvärld av medmänniskor ska reagera.
Jag vill tydliggöra att New Renaissance inte tar någon ställning rörande etniciteter, religiösa grupper eller dylikt i vårt arbete. Vi lägger oss heller inte i den världspolitik som vi är medvetna om att vi litet försiktigt ruckar på. Vi är intresserade av en enda sak. Att lidandet, terrorn och förtrycket i Bahrain och andra länder upphör.
Vi delar den bild av situationen för våra svenska medborgare och för alla som befinner sig i Bahrain som tydliggjorts på dagens SVT Debatt av nu avgående EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V). Vi ser inte att tyst diplomati varken har hjälpt situationen eller kommer att göra det heller i fortsättningen. Det är grundorsaken till att vi kommer att publicera mycket omfattande material under den närmsta tiden.
Vi vore inte människor om vi inte gjorde det.
Om ingen annan tar den striden har vi, helt enkelt, inte något annat val. Vi har tillgång till en hel del mycket hjärtskärande material som kommer att publiceras under den närmsta tiden. Vi vill inte skapa ett totalt trauma hos er alla, men vi måste förhindra att det trauma som idag drabbar en befolkning i Bahrain om ungefär lika många människor som bor i Storstockholmsområdet ska få ett slut och få en chans att slippa bli än värre.
(L) är hittills de enda som annars svarat upp.
Mer:
UD i kontakt med AlMuqdad.
Dömd till 25 års fängelse.
---------
Gårdagens publicering i sin helhet nedan.
Naturligtvis är vi medvetna om hur känsligt detta är. Med alla affärer som görs i Bahrain och med tanke på dess geografiska läge, befolkningsuppbyggnad och allt annat så är allt som har med Bahrain att göra sprängstoff.
Vi valde likafullt att göra en publicering därför att det som händer i Bahrain är så otroligt grovt att vi helt enkelt inte kan låta bli. Övergreppen är enorma, bristen på respekt för människor är skrämmande och vi klarar helt enkelt inte att vara tysta längre. Vi har noterat tystnaden och den obekväma situation som uppstått kring publiceringen av videon som visar hur en svensk medborgare visar upp skador från tortyr och den tystnad som åtföljt vår publicering av en artikel som beskriver väl vad detta handlar om.
New Renaissance vill dock hävda att vi inte har något val. Då svenskar fängslas och uppenbart torteras i andra länder, så ska vi kunna förlita oss på att vi har en regering som står upp för våra rättigheter. Om ett folk massakreras och förföljs av en liten grupp maktmänniskor i toppen på den politiska hierarkin så kan man förvänta sig att en omvärld av medmänniskor ska reagera.
Jag vill tydliggöra att New Renaissance inte tar någon ställning rörande etniciteter, religiösa grupper eller dylikt i vårt arbete. Vi lägger oss heller inte i den världspolitik som vi är medvetna om att vi litet försiktigt ruckar på. Vi är intresserade av en enda sak. Att lidandet, terrorn och förtrycket i Bahrain och andra länder upphör.
Vi delar den bild av situationen för våra svenska medborgare och för alla som befinner sig i Bahrain som tydliggjorts på dagens SVT Debatt av nu avgående EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V). Vi ser inte att tyst diplomati varken har hjälpt situationen eller kommer att göra det heller i fortsättningen. Det är grundorsaken till att vi kommer att publicera mycket omfattande material under den närmsta tiden.
Vi vore inte människor om vi inte gjorde det.
Om ingen annan tar den striden har vi, helt enkelt, inte något annat val. Vi har tillgång till en hel del mycket hjärtskärande material som kommer att publiceras under den närmsta tiden. Vi vill inte skapa ett totalt trauma hos er alla, men vi måste förhindra att det trauma som idag drabbar en befolkning i Bahrain om ungefär lika många människor som bor i Storstockholmsområdet ska få ett slut och få en chans att slippa bli än värre.
(L) är hittills de enda som annars svarat upp.
Mer:
UD i kontakt med AlMuqdad.
Dömd till 25 års fängelse.
---------
Gårdagens publicering i sin helhet nedan.
New Renaissance är en människorättsorganisation med ursprung i Nätverket Svart Måndag, ofta kopplat till motståndet mot massövervakning samt debatten om svenska tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter. Vi arbetar även med liknande grupper runtom i världen och vi har noga följt utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern. När vi i dagarna tagit del av omfattande dokumentation av hårresande övergrepp begångna mot en försvarslös civilbefolkning i Bahrain har vi gjort bedömningen att den globala tystnad som omger landet och dess befolknings situation inte längre kan fortgå. Det är dags att bryta tystnaden och kräva att omvärlden uppmärksammar och agerar på de folkrättsligt vidriga förhållanden som råder.
Bahrain är beläget i övärlden utmed den saudiska kusten. Knappa 1,3 miljoner invånare, till stor del shi'iter styrs sedan länge med järnhand av en sunniminoritet. Protester och resningar är historiskt vanligt förekommande och det var föga förvånande att händelserna i Nordafrika skulle leda till ännu en resning i Bahrain, där hårda levnadsförhållanden och brist på politisk jämställdhet satt en mörk prägel. Upprörda över den enorma brutalitet och det omänskliga lidande som drabbat den samlade oppositionen bestående av såväl sunni som shi'a ser vi oss tvungna att agera och kräva tydliga svar från regeringen, EU och USA. Hur kan detta tillåtas fortgå? Vi har tillsammans med lokala organisationer valt att lämna över vårt material till SVT i ett försök att belysa katastrofen och hjälpa fram ett stopp för övergreppen.
I det material vi överlämnat finns bilder på 10-åriga pojkar som arresterats och torterats. Åtskilliga människor som träffats av hagel- och splitterammunition; internationellt räknat som olagliga stridsmedel. Andra bilder visar djupa huggskador, skador av elchocker från tortyr och civila kvinnor som skjutits till döds i sina bilar av regimens krypskyttar. Människor har drabbats av så omfattande övervåld att deras kroppar imploderat eller stora delar av deras huvuden saknas. Bland dem även en 14-årig pojke.
Den amerikanska tystnaden förklaras av att Bahrain är värd för en större amerikansk garnison, samt att risken för en konflikt med Iran hotar den sköra så kallade "stabiliteten" i området. Regimen har utökat sin övermakt gentemot de hundratusentals demonstranterna som sittstrejkat och protesterat sedan februari. Många tusen saudiska soldater följda av tunga vapen som tanks och stridshelikoptrar har nästan helt undgått världens medier tills nu. De deltar nu i mördandet, tortyren och de omfattande förföljelserna, vilket inte vore möjligt utan ett godkännande från USA, NATO och EU.
Tungt beväpnad utländsk militär agerar således aktivt för att bryta ned motståndet mot regimen, med följden att det enda större sjukhuset och samtliga övriga vårdinrättningar har arbetat under olidliga förhållanden sedan länge. I vården bryter personalen ofta ihop under vågorna av nya skadade och döda, samt de horribla scenerna som utspelas. Man har även agerat skydd för oppositionella, och som svar har sjukhuset stormats och stängts. Ambulanser och personal förbjuds att hjälpa skadade. De läkare och sköterskor som oavsett politisk och religiös hemvist tillsammans arbetat för att urskiljningslöst hjälpa alla som drabbats fängslas systematiskt och utsätts för oförsvarligt grova kränkningar, övergrepp och tortyr. Liksom på sjukhuset står folket enat mot regimen, men hämnden är oerhörd. Nyligen frigavs nära 50 läkare vilka hungerstrejkat under sin fångenskap. För dem väntar ännu politiska åtal med risk för livstidsstraff eller värre i stängda krigsrättsförhandlingar där öppna civila förhandlingar hade varit det enda acceptabla.
Bland de många som fängslats och torterats återfinns de svenska medborgarna Shaikh Mohammed Habib AlMuqdad och Khalil AlHalwachi. En video som visar skador från omfattande tortyr av AlMuqdad finns i materialet vi lämnat till SVT och publiceras under dagen. Kort efter inspelningen fängslades AlMuqdad igen och omständigheterna för svenskarna är idag osäkert.
UD håller en smärtsamt låg profil och regeringens tystnad är skrämmande. Trots otaliga rapporter och starka uttalanden från bland andra Amnesty och EU's utrikesminister Catherine Ashton fortgår mardrömmen. Ett lidande folks desperata rop går ohörda. Vad gör regeringen för att förhindra att svenska medborgare fängslas och torteras utan grund och för förhindra lidandet i Bahrain? Hur tänker omvärlden svara?
Amanda Brihed
Jens Odsvall
New Renaissance
Bahrain är beläget i övärlden utmed den saudiska kusten. Knappa 1,3 miljoner invånare, till stor del shi'iter styrs sedan länge med järnhand av en sunniminoritet. Protester och resningar är historiskt vanligt förekommande och det var föga förvånande att händelserna i Nordafrika skulle leda till ännu en resning i Bahrain, där hårda levnadsförhållanden och brist på politisk jämställdhet satt en mörk prägel. Upprörda över den enorma brutalitet och det omänskliga lidande som drabbat den samlade oppositionen bestående av såväl sunni som shi'a ser vi oss tvungna att agera och kräva tydliga svar från regeringen, EU och USA. Hur kan detta tillåtas fortgå? Vi har tillsammans med lokala organisationer valt att lämna över vårt material till SVT i ett försök att belysa katastrofen och hjälpa fram ett stopp för övergreppen.
I det material vi överlämnat finns bilder på 10-åriga pojkar som arresterats och torterats. Åtskilliga människor som träffats av hagel- och splitterammunition; internationellt räknat som olagliga stridsmedel. Andra bilder visar djupa huggskador, skador av elchocker från tortyr och civila kvinnor som skjutits till döds i sina bilar av regimens krypskyttar. Människor har drabbats av så omfattande övervåld att deras kroppar imploderat eller stora delar av deras huvuden saknas. Bland dem även en 14-årig pojke.
Den amerikanska tystnaden förklaras av att Bahrain är värd för en större amerikansk garnison, samt att risken för en konflikt med Iran hotar den sköra så kallade "stabiliteten" i området. Regimen har utökat sin övermakt gentemot de hundratusentals demonstranterna som sittstrejkat och protesterat sedan februari. Många tusen saudiska soldater följda av tunga vapen som tanks och stridshelikoptrar har nästan helt undgått världens medier tills nu. De deltar nu i mördandet, tortyren och de omfattande förföljelserna, vilket inte vore möjligt utan ett godkännande från USA, NATO och EU.
Tungt beväpnad utländsk militär agerar således aktivt för att bryta ned motståndet mot regimen, med följden att det enda större sjukhuset och samtliga övriga vårdinrättningar har arbetat under olidliga förhållanden sedan länge. I vården bryter personalen ofta ihop under vågorna av nya skadade och döda, samt de horribla scenerna som utspelas. Man har även agerat skydd för oppositionella, och som svar har sjukhuset stormats och stängts. Ambulanser och personal förbjuds att hjälpa skadade. De läkare och sköterskor som oavsett politisk och religiös hemvist tillsammans arbetat för att urskiljningslöst hjälpa alla som drabbats fängslas systematiskt och utsätts för oförsvarligt grova kränkningar, övergrepp och tortyr. Liksom på sjukhuset står folket enat mot regimen, men hämnden är oerhörd. Nyligen frigavs nära 50 läkare vilka hungerstrejkat under sin fångenskap. För dem väntar ännu politiska åtal med risk för livstidsstraff eller värre i stängda krigsrättsförhandlingar där öppna civila förhandlingar hade varit det enda acceptabla.
Bland de många som fängslats och torterats återfinns de svenska medborgarna Shaikh Mohammed Habib AlMuqdad och Khalil AlHalwachi. En video som visar skador från omfattande tortyr av AlMuqdad finns i materialet vi lämnat till SVT och publiceras under dagen. Kort efter inspelningen fängslades AlMuqdad igen och omständigheterna för svenskarna är idag osäkert.
UD håller en smärtsamt låg profil och regeringens tystnad är skrämmande. Trots otaliga rapporter och starka uttalanden från bland andra Amnesty och EU's utrikesminister Catherine Ashton fortgår mardrömmen. Ett lidande folks desperata rop går ohörda. Vad gör regeringen för att förhindra att svenska medborgare fängslas och torteras utan grund och för förhindra lidandet i Bahrain? Hur tänker omvärlden svara?
Amanda Brihed
Jens Odsvall
New Renaissance
2010-07-27
Gårdagen ett korståg i Pridetider
Ja, eller något sånt. Får man skämta om det, med alla väckelserörelser och all frikyrklig indignation samtidigt, att det var något av ett korståg medialt igår. På något vänster bara råkade det bli väldigt bra. Känns surrealistiskt att var jag än går vara väldigt påpassad i år då Pride sätter igång. Jag har sett fram emot Pride. Emot alla vänner, emot arbetet med att göra en bra Pride tillsammans med kollegorna i Folkpartiet, Luf, HBT-liberalerna och Liberala Kvinnor inte minst. Men att det skulle vara så mycket mer än så tänkte jag inte. Nu får jag bakläxa, men på ett rätt trevligt vis.
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Jag fick också äran att skriva premiärkrönikan för Aftonbladets Pridesatsning och blev omnämnd med tillhörande fyrverkerier på Expressen Ledare. Inte så himla dåligt pinkat för att vara en transtjej i svensk politik ändå.
Gjorde även ett par seminarier igår för HBT-liberalerna och Svart Måndag. Övervakningsseminariet "Ta makten över din integritet" och paneldebatten "Rätten att heta rätt" med Martin Andreasson som moderator. Deltog gjorde också Christine Sahlström, Eva Brylla och Immanuel Trollhare Brändemo. Därefter mingel med vänner från hela den liberala sfären under kvällen. Bland andra var Catrine, Per, Andreas, Birgitta, Mark och många andra där. Det var så mycket kärlek och jag önskar jag verkligen hann tacka alla som var där med ett eget inlägg, för att så lovebombad har jag nog inte varit på ett och samma ställe vid samma tidpunkt under hela mitt liv. Vänner, jag avgudar er!
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Det skrivs en hel del relaterat också, förstås. Det vore ju konstigt annars. Det har varit massiv uppmärksamhet på sistone. Har jag någonsin sagt att situationen för hbt-personer faktiskt inte är så jäkla bra i Sverige och att det fortfarande finns sjukt mycket kvar att göra? Men sakta börjar det vända.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
SVT rapporterat att få riksdagskandidater aktivt vill driva HBT-frågor nästa mandatperiod. Av 5500 tillfrågade har 1600 svarat. Av dessa har 20-talet sagt sig vilja driva på. Jag är en av dem.
Intressant.
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag
Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor?
Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl.
Flata under förtryck.
I samarbete med Liberala Kvinnor
27 juli, kl. 17:00-17:45
Lagret, Kulturhuset
Relaterat.
Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna!
Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna
erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP),
riksdagsledamot.
Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00
Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2.
Lär vara fullsatt nu
Onsdag 28 juli
Vem har makten över ditt liv i framtiden?
28 juli, kl. 13:00-13:45
Klarabion, Kulturhuset
HBT-jeopardy
Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler)
Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3
Torsdag 29 juli
Möt EU-minister Birgitta Ohlsson
Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen
för rättvisa i Litauen och Uganda.
29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset
Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45
Pride House - Sergel 3
Fredag 30 juli
Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken.
Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17
Partiledardebatt med Jan Björklund
kl. 15:00-16:30, Hörsalen,
Kulturhuset
Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO.
Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition
I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin.
Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House.
Lördag 31 juli
Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld.
Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13.
Anmäl dig gärna via facebookeventet
Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
2010-06-02
Om någonting otroligt viktigt och värdefullt
Hej,
Får jag avbryta alla stridigheter om vem som har störst pappa, vilken sida som har mest rätt att ägna sig åt piraterier och allt sånt? Och visa på något helt annat...
Jo, det är förstås också viktigt. Och det är fruktansvärt och sjukt, det som skett utanför Gaza.
Vad jag menar med detta är att visa på något annat. Något som inte handlar om hat och äganderätt och fördomar, utan om att finna en väg in i sitt innersta. Om att finna vägen hem. Om att bli hel. Om att finna det där som är värdefullt i livet. Kika på detta. Och betänk att denna filmen just nu går på SVT Play och att den faktiskt kan vara sevärd.
Vi kan förändra världen på många vis. Ett bra vis att göra det är att lyssna på varann och att tillvara på varann på ett sätt vi nära nog helt har glömt bort hur man gör idag.
Får jag avbryta alla stridigheter om vem som har störst pappa, vilken sida som har mest rätt att ägna sig åt piraterier och allt sånt? Och visa på något helt annat...
Jo, det är förstås också viktigt. Och det är fruktansvärt och sjukt, det som skett utanför Gaza.
Vad jag menar med detta är att visa på något annat. Något som inte handlar om hat och äganderätt och fördomar, utan om att finna en väg in i sitt innersta. Om att finna vägen hem. Om att bli hel. Om att finna det där som är värdefullt i livet. Kika på detta. Och betänk att denna filmen just nu går på SVT Play och att den faktiskt kan vara sevärd.
Vi kan förändra världen på många vis. Ett bra vis att göra det är att lyssna på varann och att tillvara på varann på ett sätt vi nära nog helt har glömt bort hur man gör idag.
2010-05-24
Björklund pratar om konkret orsak och verkan

på SVT1 just nu, såhär på morgonen. Äntligen. Det är litet dåligt med det annars, från väldigt många liberaler. Gud, vad vi varit teknokratiska väldigt länge. Skönt att se att det börjar ändras.
Och så skiner solen också. Finhet.
Det kanske kan bli något av det här ändå. Datumen tickar vidare och även om det ser smådystert ut i opionionsmätningarna nu, så tror jag på ett lyft nu inom kort. Det vore bra för det här landet. Vi har inte råd med något annat.
Cred till Björklund som faktiskt pratar om verkliga konsekvenser och om vad vi ideologiskt vill. Vi får hoppas att det räcker.
I korthet, från tv-soffan och på väg till bussen.
Labels:
Alliansen,
Arbete,
Folkpartiet,
Framtid,
Jan Björklund,
Skolan,
SVT,
Val2010
2010-05-07
Och mer aska...
Varning för ny aska. SVT rapporterar också om ett nytt utbrott på Island. Atlanttrafiken kan komma att behöva dirigeras om i inledningsskedet. Vi får se hur allvarligt det blir denna gången. Enligt uppgift 7 km hög askpelare visas upp på bilderna.
Labels:
Aska,
Europa,
Flygtrafik,
Island,
SVT,
Trafikstörningar
Det där med elen och skatterna
Bara i korthet.
Hör på SVT's morgonnyheter att alltfler har problem att betala elräkningarna efter den kalla vintern. Redan i ett inledningsskede är elen väldigt dyr just nu, och har varit det ett tag.
Frågan är vad som skulle hända med nya miljöskatter på elen, med nedlagd kärnkraft (som ändå är dokumenterat billig att producera) och med en massa ytterligare straffskattad importerad kol- och oljekraft från Tyskland, Polen och övriga Östeuropa som får ersätta.
Jag undrar litet grann över hur många som skulle bli tvungna att lämna sina hem om det blev verklighet. Och hur stora hål detta skulle lämna i människors plånböcker om dessutom fastighetsskatter, chockhöjda inkomstskatter och annat började ställa till det för människor. Jag vet ett gäng som inte riktigt skulle klara den smällen.
Ryser vid tanken.
Vi får lov att hoppas att det verkligen inte blir så.
Hör på SVT's morgonnyheter att alltfler har problem att betala elräkningarna efter den kalla vintern. Redan i ett inledningsskede är elen väldigt dyr just nu, och har varit det ett tag.
Frågan är vad som skulle hända med nya miljöskatter på elen, med nedlagd kärnkraft (som ändå är dokumenterat billig att producera) och med en massa ytterligare straffskattad importerad kol- och oljekraft från Tyskland, Polen och övriga Östeuropa som får ersätta.
Jag undrar litet grann över hur många som skulle bli tvungna att lämna sina hem om det blev verklighet. Och hur stora hål detta skulle lämna i människors plånböcker om dessutom fastighetsskatter, chockhöjda inkomstskatter och annat började ställa till det för människor. Jag vet ett gäng som inte riktigt skulle klara den smällen.
Ryser vid tanken.
Vi får lov att hoppas att det verkligen inte blir så.
Labels:
Alliansen,
Elbesparingar,
Elpriser,
Kol,
Kärnkraft,
Olja,
Rödgrön röra,
Skatter,
SVT,
Val2010
2010-02-03
Och så var det Libyen
Nu när vi ändå är så igång och på så bra humör, så måste jag passa på att bara göra ett kort nedslag i regeringens allra mörkaste dumheter igen.
Det där med synen på människor, integritet, folkrätt och demokrati. Det står mer och mer klart att i Sverige kan vi glömma mänskliga rättigheter även i framtiden. Om regeringen inte lärt sig ett skit av FRA-stormen de sista åren och anser att det är okej att sälja toppmodern övervakningsutrustning från statligt ägda företaget Rymdbolaget till Libyen så är vi verkligen jäkligt illa ute. Jag medger det.
Min partiledning lär inte bli glad över att jag går loss på det här viset, men jag kan verkligen inte låta bli. Amnesty har helt rätt. FN's flyktingorgan har helt rätt. Det är totalt oacceptabelt att Sverige kränker mänskliga rättigheter och bryter mot internationell rätt på det viset man gör i och med den här affären.
Har inga problem med att Sverige handlar i allmänhet med Libyen, faktiskt. Det i sig är inga problem för mig. Men så är jag av övertygelsen att handel och utbyte i allmänhet stärker relationer och lär länder och folk att kommunicera med varann. Det i sin tur kan leda till att åsikter och värderingar ändras och det i sin tur är bra för demokrati och mänskliga rättigheter i längden.
Men hur i hela friden tänkte ni nu? Snälla regeringen, kan ni svara mig på det?
Jag blir ibland så himla mörkrädd. Kan ingen väcka mig snart och tala om att detta bara var en ond dröm? Jag vill verkligen inte att Sverige ska vara så himla lost och att vi ska vara ett så förtvivlat förvirrat land av ren och skär dumhet och okunnighet. Litet bättre kan vi väl ändå förvänta oss från våra folkvalda ledare?
Hjälp!
Det är dags för våra ledare att vakna nu. Det här kan inte fortgå. Vi räddar inte demokratin i världen genom att proaktivt avrätta densamma. När ska vi lära oss det?
Jag har gjort det. Men kan jag förvänta mig att det ska ta mig till riksdagen? Fasen ska veta att jag verkligen behövs där.
Alliansfritt, Alliansfritt, Alliansfritt, Troberg, Scabernestor, Futuriteter, Frispinn, Svensk Myndighetskontroll, OlofB.
Alltså... Övervakning och förtryck på export. Från demokratins högborg Sverige till en av världens mest ökända diktaturer, där flyktingar dagligen riskerar spärras in på helt och hållet obestämd tid och under förhållanden vi inte ens kan föreställa oss. Hur i all världen är detta möjligt?
Nej, snälla... Regeringen, kära vänner. Förlåt mig, men nu borde ni verkligen skämmas!
Intressant.
Det där med synen på människor, integritet, folkrätt och demokrati. Det står mer och mer klart att i Sverige kan vi glömma mänskliga rättigheter även i framtiden. Om regeringen inte lärt sig ett skit av FRA-stormen de sista åren och anser att det är okej att sälja toppmodern övervakningsutrustning från statligt ägda företaget Rymdbolaget till Libyen så är vi verkligen jäkligt illa ute. Jag medger det.
Min partiledning lär inte bli glad över att jag går loss på det här viset, men jag kan verkligen inte låta bli. Amnesty har helt rätt. FN's flyktingorgan har helt rätt. Det är totalt oacceptabelt att Sverige kränker mänskliga rättigheter och bryter mot internationell rätt på det viset man gör i och med den här affären.
Har inga problem med att Sverige handlar i allmänhet med Libyen, faktiskt. Det i sig är inga problem för mig. Men så är jag av övertygelsen att handel och utbyte i allmänhet stärker relationer och lär länder och folk att kommunicera med varann. Det i sin tur kan leda till att åsikter och värderingar ändras och det i sin tur är bra för demokrati och mänskliga rättigheter i längden.
Men hur i hela friden tänkte ni nu? Snälla regeringen, kan ni svara mig på det?
Jag blir ibland så himla mörkrädd. Kan ingen väcka mig snart och tala om att detta bara var en ond dröm? Jag vill verkligen inte att Sverige ska vara så himla lost och att vi ska vara ett så förtvivlat förvirrat land av ren och skär dumhet och okunnighet. Litet bättre kan vi väl ändå förvänta oss från våra folkvalda ledare?
Hjälp!
Det är dags för våra ledare att vakna nu. Det här kan inte fortgå. Vi räddar inte demokratin i världen genom att proaktivt avrätta densamma. När ska vi lära oss det?
Jag har gjort det. Men kan jag förvänta mig att det ska ta mig till riksdagen? Fasen ska veta att jag verkligen behövs där.
Alliansfritt, Alliansfritt, Alliansfritt, Troberg, Scabernestor, Futuriteter, Frispinn, Svensk Myndighetskontroll, OlofB.
Alltså... Övervakning och förtryck på export. Från demokratins högborg Sverige till en av världens mest ökända diktaturer, där flyktingar dagligen riskerar spärras in på helt och hållet obestämd tid och under förhållanden vi inte ens kan föreställa oss. Hur i all världen är detta möjligt?
Nej, snälla... Regeringen, kära vänner. Förlåt mig, men nu borde ni verkligen skämmas!
Intressant.
2009-11-30
Hans Rosling briljerar igen!
Ser på SVT idag en intervju med Hans Rosling som konstaterar att vår kunskap om befolkningsutvecklingen i världen idag är skrämmande låg. Han konstaterar att vi inte har en aning om att begränsningen av jordens befolkningstillväxt redan i praktiken genomförts. Att vi tror att alla familjer i utvecklingsländerna har mängder med barn då de flesta i praktiken redan uppnått en nivå runt 2-2,5 barn per kvinna i snitt.
Han hävdar också att begreppet "befolkningsexplosion" är att betrakta som hets mot folkgrupp, då detta uttryck i regel används som ett sätt att felaktigt påvisa att vissa befolkningsgrupper inte kan hantera befolkningsfrågan.
Min respekt för Hans Rosling och hans omfattande arbete rörande befolkningsfrågor med mera växer för varje dag.
Intressant!
Han hävdar också att begreppet "befolkningsexplosion" är att betrakta som hets mot folkgrupp, då detta uttryck i regel används som ett sätt att felaktigt påvisa att vissa befolkningsgrupper inte kan hantera befolkningsfrågan.
Min respekt för Hans Rosling och hans omfattande arbete rörande befolkningsfrågor med mera växer för varje dag.
Intressant!
2009-07-15
Kanonväder inför Humlegårdsmanifestationen
Nu finns inga ursäkter för att inte dyka upp i Humlegården i eftermiddag och under kvällen. Det är blixtrande solsken och en riktigt fin sommardag över Stockholm just nu. Om Gud bor i Jönköping, som det ibland sägs, så kan vi konstatera att han/hon/hen var på ett riktigt pissigt humör när vi körde Folkfest Jönköping för en och en halv vecka sedan. Den otroligt fina manifestationen vid södra Vätterstranden regnade i stort sett in helt och vi fick kämpa hårt för att hålla besökande demonstranter, musiker och talare torra. Men vi hade en kanonfin stund ändå.
Idag ser det helt annorlunda ut. Kanske har den där filuren däruppe fått litet dåligt samvete, eller så har vi bara gjort allting rätt. Det finns tydligen de som inte tycker att vi gjort allting rätt, utan gärna kritiserar våra tankar och idéer. Som Oscar också berättar om här. Martin Valfridsson hävdar att ingen av oss i Svart Måndag alls har läst några av dokumenten som rör Stockholmsprogrammet. Jag vågar påstå att det egentligen kan vara så att det är tvärtom. Vi har läst alldeles för många av dem. Men jag bjuder så gärna på den. Inte minst för att Valfridsson är så himla snäll, gentlemannamässig och jättetrevlig varje gång vi ses.
Faktum är att Martin var så himla gullig att han skickade mig en pdf med översättning av sammanställningen av Stockholmspaketet igår av ren omtanke, för att han inte ville att jag skulle stå alldeles förvirrad inför tv-soffan hos SVT imorse. Jag tycker faktiskt att det är hemskt fint av honom. Vi hade dessutom en kort, men trevlig pratstund på tv-huset imorse också.
Valfridsson är alltså Beatrice Asks pressekreterare, för den som inte har stenkoll.
Det är något särskilt med den där omtanken som slår mig i vilket fall som helst. Inte bara Martin, utan i allmänhet en känsla av att det kanske är dags att inte göra den där krigsföringsgrejen längre. Jag hävdade på twitter för en tid sedan att plakatdemons tid är förbi. Och det tror jag också att den är.
Det är kanske dags att införa litet mer hippiestuk igen. Så liberal och dan jag nu är, så lockar det mig mer och mer just nu. Litet flowerpower skulle faktiskt inte skada. Mer kramdelning istället för den uttjatade övertygelsen om att nätintegritet bara handlar om rätten till fildelning. Kramdelning är dessutom så himla mycket mysigare. Och roligare. Och jag kramar hellre en söt pojke eller flicka (eller kanske mittemellan för att få det bästa av två världar) än ett tangentbord. Tangentbordsface liksom fungerar dåligt med min stil och look.
Make love, not war. Mmm... Kan leva med det. Oscar vänder för övrigt på det litet grann här.
Demonstrationerna vi anordnar börjar mer ta formen av folkfester, frihetspicknickar och musikaliska festivaler nu. Och det finns en anledning till det. Det är viktigt att lyfta fram de positiva värden vi faktiskt vill bevara. Vi vill arbeta med manifestationer som lyfter fram frihet, demokrati, mötesrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, frihet från fördomar, diskriminering, islamofobi, antisemitism, homofobi osv. Därför att det är så himla viktigt för att vi ska kunna få det där öppna samhället vi verkligen, verkligen ändå vill ha.
Ingen tror ju på fullt allvar att övervakningssystem kommer att skydda oss från bråkstakar, terrorister eller organiserad brottslighet. Det är bara nys och har alltid varit. Men alla dessa James Bond-besatta småpojkar som ännu inte vuxit upp och alla fransmän som är så helt övertygade om att staten alltid vet och kan bäst och vill alla så väl - de faller gärna dit för idén om att övervakning och stora, tuffa bombplan och spioner med roliga gadgets är så himla rätt.
Jag får ta och outa mig litet grann igen. Jag är ju jäkligt bra på att outa precis ditten och datten annars... varför inte göra det igen? Jag måste härmed erkänna att en människa i uniform faktiskt är jäkligt sexigt. Jag får erkänna det. Jag är litet svag för det. Inte minst en riktigt snygg tjej i en fältuniform av något slag. Jaja, jag är hemsk - jag vet.
MEN! Det innebär inte att jag vill ha ett övervakningssamhälle som bygger på att folk springer omkring på gatorna i uniformer och med maskingevär över axeln i vilket fall. Jag är uppväxt så under de kommunistiska 80-talsåren i Etiopien och jag gör det aldrig igen. Jag vill inte ha ett överstatligt, europeiskt ultramodernt stasi som kan utnyttja metoder vi bara kan drömma om och som har rätten att blanda polisiär och militär makt för att hålla ordning på de hårdbevakade och ner till tånaglarna och trosorna kartlagda medborgarna så snart de bryter mot de statliga föreskrifterna för hur man ska vara, tänka, tycka, känna och tro. Det blir liksom inte bra!
Vi har inte råd att ge oss in på den vägen. FRA har lett oss ett stort steg in på den vägen. Än så länge har vi ingen aning om hur stora delar av 15-punktsuppgörelsen från september som faktiskt kommer att finnas kvar och i vilken form, vilket är rätt läskigt. Datalagringsinitiativet och det så kallade handelsavtalet ACTA kan ställa till det än mer. IPRED innebär fortfarande rätten för privata intressen att bedriva polisiär verksamhet. Och nu finns alltså risken att FRA's sociogram hamnar i händerna på samtliga europeiska stater i ett och samma sökbara system, där vi i praktiken kan övervakas i realtid vart vi än är och vad vi än gör.
Vi är många som oroar oss över vad Stockholmsprogrammet kan komma att innebära. Vi har inte ens sett början än, känns det som. Men det är skrämmande. Väldigt skrämmande. För att inte tala om asylrätten. Vi kommer inom något decennium att förlora 15% av den arbetsföra befolkningen till ålderspensioner, men vi ska bygga tunga murar mot omvärlden. Samtidigt som vi alltså ska vara vänliga och gulliga mot de som vill hit för att söka asyl, men skärpa reglerna så att ingen som inte åtminstone har en läkarutbildning alls kan komma in i EU. Praktiskt. Mycket praktiskt.
Jag fortsätter undra när Europas och västvärldens politiker ska begripa att den där islamistiska terrorismen inte är en företeelse genererad per automatik och som man måste skydda sig ifrån till vilket pris som helst - utan snarare att den är ett symptom på en betydligt mycket värre och fulare sjukdom. Vårt översittarbeteende gentemot den övriga världen, exempelvis. Vårt sätt att agera korsriddare, bovar, pirater (inte fildelare, mind you, utan riktiga skumraskare), storebröder osv.
När vi lär oss kommunicera med andra kulturer än vår egen och när vi talar med andra människor på lika villkor, kommer vi inte längre behöva några tunga övervakningssystem. När vi inser att vi visst kan exportera hjälp att bygga upp infrastruktur och demokrati, men respekterar att andra folk vill införa ett modernt och demokratiskt samhälle som är anpassat för deras kultur och deras förutsättningar och inte våra - då behöver vi inte en polisstat för att skydda oss. När ska vi ta tag i problemen som ligger bakom frustrationen mot västvärlden? När ska vi bota sjukdomen istället för att fästa alldeles för små plåster på alldeles för stora sår och bli tvungna att hela tiden slåss mot de variga infektionerna?
Om man vill komma tillrätta med den krångliga situationen med människor som desperat försöker flyta sig över medelhavet för att ta sig in i Fästning Europa idag i hopp om ett bättre liv, så kanske man ska kika på vad för orsaker dessa människor har för att riskera sina liv på något så otroligt farligt som det. Jag vågar lova att de inte gör det för att de förväntar sig en nöjestrip med Queen Elizabeth 2. Så vad gör vi åt _grundproblemen_ då? Är det inte dags att se längre än näsan räcker?
Lyssna på oss! Det är värt det!
Nog finns det mycket med Stockholmsprogrammet som är jättebra. Arvsrätter, förenklad fri rörlighet, etc. Men det finns så mycket som är bara så otroligt snett och vint att jag mest känner mig riktigt ledsen.
Stockholmsprogrammet borde diskutera sådana frågor istället. Och fortsätta diskussionen kring diskriminering och hat mot minoriteter genom att exempelvis ta upp Sveriges avskyvärda tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter som fortsätter än idag på Karolinska Sjukhuset i Solna och på Linköpings Universitetssjukhus. Om vi nu ska harmonisera sjukvård och diskrimineringslagstiftning och liknande frågor, så kan vi ju börja med att rycka vårt kära, vackra Sverige upp ur medeltiden ändå? Det kan vara en himla fin början.
Kan raljera i timmar om jag får utlopp för det, känner jag. Kanske är jag fortfarande frustrerad över den missade chansen till replik i morse. Men om inte annat kanske vi ses i Hulmegården i eftermiddag. Jag hoppas det.
Till er andra... tänk på oss. Och boka biljetter redan nu till Freedom Not Fear på Sergels Torg i Stockholm 12 september klockan 17-21. Den kan också bli en riktigt kul och skön grej. Ses vi inte idag, så ska vi banne mig ses då!
Förresten... Artikeln på Politikerbloggen är uppe nu.
Kramdelning till er alla därute!
Andra som skriver:
Oscar Swartz, Karl Sigfrid, JensO, Nätverket Svart Måndag, NSM-bloggen, Erik Laakso, Tindra, ScaberNestor, Sossar mot Storebror, Johan Westerholm, Henrik Alexandersson, BloggenBent, Opassande, Olof B, Oscar Fredriksson, Erik Hultin, Mark Klamberg, Annika Beijbom, Esbati, Piratpartiet, Maria Ferm, Camilla Lindberg, Stenskott (Amelia), Calandrella, Annarkia, Anna Troberg, Farmor Gun, Mattias Bjärnemalm, Eko, Datorfilosofi, Mårtensson, Anders Widén, Promemorian, Joshua, Rick Falkvinge, Lena Ek
Intressant
Idag ser det helt annorlunda ut. Kanske har den där filuren däruppe fått litet dåligt samvete, eller så har vi bara gjort allting rätt. Det finns tydligen de som inte tycker att vi gjort allting rätt, utan gärna kritiserar våra tankar och idéer. Som Oscar också berättar om här. Martin Valfridsson hävdar att ingen av oss i Svart Måndag alls har läst några av dokumenten som rör Stockholmsprogrammet. Jag vågar påstå att det egentligen kan vara så att det är tvärtom. Vi har läst alldeles för många av dem. Men jag bjuder så gärna på den. Inte minst för att Valfridsson är så himla snäll, gentlemannamässig och jättetrevlig varje gång vi ses.
Faktum är att Martin var så himla gullig att han skickade mig en pdf med översättning av sammanställningen av Stockholmspaketet igår av ren omtanke, för att han inte ville att jag skulle stå alldeles förvirrad inför tv-soffan hos SVT imorse. Jag tycker faktiskt att det är hemskt fint av honom. Vi hade dessutom en kort, men trevlig pratstund på tv-huset imorse också.
Valfridsson är alltså Beatrice Asks pressekreterare, för den som inte har stenkoll.
Det är något särskilt med den där omtanken som slår mig i vilket fall som helst. Inte bara Martin, utan i allmänhet en känsla av att det kanske är dags att inte göra den där krigsföringsgrejen längre. Jag hävdade på twitter för en tid sedan att plakatdemons tid är förbi. Och det tror jag också att den är.
Det är kanske dags att införa litet mer hippiestuk igen. Så liberal och dan jag nu är, så lockar det mig mer och mer just nu. Litet flowerpower skulle faktiskt inte skada. Mer kramdelning istället för den uttjatade övertygelsen om att nätintegritet bara handlar om rätten till fildelning. Kramdelning är dessutom så himla mycket mysigare. Och roligare. Och jag kramar hellre en söt pojke eller flicka (eller kanske mittemellan för att få det bästa av två världar) än ett tangentbord. Tangentbordsface liksom fungerar dåligt med min stil och look.
Make love, not war. Mmm... Kan leva med det. Oscar vänder för övrigt på det litet grann här.
Demonstrationerna vi anordnar börjar mer ta formen av folkfester, frihetspicknickar och musikaliska festivaler nu. Och det finns en anledning till det. Det är viktigt att lyfta fram de positiva värden vi faktiskt vill bevara. Vi vill arbeta med manifestationer som lyfter fram frihet, demokrati, mötesrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, frihet från fördomar, diskriminering, islamofobi, antisemitism, homofobi osv. Därför att det är så himla viktigt för att vi ska kunna få det där öppna samhället vi verkligen, verkligen ändå vill ha.
Ingen tror ju på fullt allvar att övervakningssystem kommer att skydda oss från bråkstakar, terrorister eller organiserad brottslighet. Det är bara nys och har alltid varit. Men alla dessa James Bond-besatta småpojkar som ännu inte vuxit upp och alla fransmän som är så helt övertygade om att staten alltid vet och kan bäst och vill alla så väl - de faller gärna dit för idén om att övervakning och stora, tuffa bombplan och spioner med roliga gadgets är så himla rätt.
Jag får ta och outa mig litet grann igen. Jag är ju jäkligt bra på att outa precis ditten och datten annars... varför inte göra det igen? Jag måste härmed erkänna att en människa i uniform faktiskt är jäkligt sexigt. Jag får erkänna det. Jag är litet svag för det. Inte minst en riktigt snygg tjej i en fältuniform av något slag. Jaja, jag är hemsk - jag vet.
MEN! Det innebär inte att jag vill ha ett övervakningssamhälle som bygger på att folk springer omkring på gatorna i uniformer och med maskingevär över axeln i vilket fall. Jag är uppväxt så under de kommunistiska 80-talsåren i Etiopien och jag gör det aldrig igen. Jag vill inte ha ett överstatligt, europeiskt ultramodernt stasi som kan utnyttja metoder vi bara kan drömma om och som har rätten att blanda polisiär och militär makt för att hålla ordning på de hårdbevakade och ner till tånaglarna och trosorna kartlagda medborgarna så snart de bryter mot de statliga föreskrifterna för hur man ska vara, tänka, tycka, känna och tro. Det blir liksom inte bra!
Vi har inte råd att ge oss in på den vägen. FRA har lett oss ett stort steg in på den vägen. Än så länge har vi ingen aning om hur stora delar av 15-punktsuppgörelsen från september som faktiskt kommer att finnas kvar och i vilken form, vilket är rätt läskigt. Datalagringsinitiativet och det så kallade handelsavtalet ACTA kan ställa till det än mer. IPRED innebär fortfarande rätten för privata intressen att bedriva polisiär verksamhet. Och nu finns alltså risken att FRA's sociogram hamnar i händerna på samtliga europeiska stater i ett och samma sökbara system, där vi i praktiken kan övervakas i realtid vart vi än är och vad vi än gör.
Vi är många som oroar oss över vad Stockholmsprogrammet kan komma att innebära. Vi har inte ens sett början än, känns det som. Men det är skrämmande. Väldigt skrämmande. För att inte tala om asylrätten. Vi kommer inom något decennium att förlora 15% av den arbetsföra befolkningen till ålderspensioner, men vi ska bygga tunga murar mot omvärlden. Samtidigt som vi alltså ska vara vänliga och gulliga mot de som vill hit för att söka asyl, men skärpa reglerna så att ingen som inte åtminstone har en läkarutbildning alls kan komma in i EU. Praktiskt. Mycket praktiskt.
Jag fortsätter undra när Europas och västvärldens politiker ska begripa att den där islamistiska terrorismen inte är en företeelse genererad per automatik och som man måste skydda sig ifrån till vilket pris som helst - utan snarare att den är ett symptom på en betydligt mycket värre och fulare sjukdom. Vårt översittarbeteende gentemot den övriga världen, exempelvis. Vårt sätt att agera korsriddare, bovar, pirater (inte fildelare, mind you, utan riktiga skumraskare), storebröder osv.
När vi lär oss kommunicera med andra kulturer än vår egen och när vi talar med andra människor på lika villkor, kommer vi inte längre behöva några tunga övervakningssystem. När vi inser att vi visst kan exportera hjälp att bygga upp infrastruktur och demokrati, men respekterar att andra folk vill införa ett modernt och demokratiskt samhälle som är anpassat för deras kultur och deras förutsättningar och inte våra - då behöver vi inte en polisstat för att skydda oss. När ska vi ta tag i problemen som ligger bakom frustrationen mot västvärlden? När ska vi bota sjukdomen istället för att fästa alldeles för små plåster på alldeles för stora sår och bli tvungna att hela tiden slåss mot de variga infektionerna?
Om man vill komma tillrätta med den krångliga situationen med människor som desperat försöker flyta sig över medelhavet för att ta sig in i Fästning Europa idag i hopp om ett bättre liv, så kanske man ska kika på vad för orsaker dessa människor har för att riskera sina liv på något så otroligt farligt som det. Jag vågar lova att de inte gör det för att de förväntar sig en nöjestrip med Queen Elizabeth 2. Så vad gör vi åt _grundproblemen_ då? Är det inte dags att se längre än näsan räcker?
Lyssna på oss! Det är värt det!
Nog finns det mycket med Stockholmsprogrammet som är jättebra. Arvsrätter, förenklad fri rörlighet, etc. Men det finns så mycket som är bara så otroligt snett och vint att jag mest känner mig riktigt ledsen.
Stockholmsprogrammet borde diskutera sådana frågor istället. Och fortsätta diskussionen kring diskriminering och hat mot minoriteter genom att exempelvis ta upp Sveriges avskyvärda tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter som fortsätter än idag på Karolinska Sjukhuset i Solna och på Linköpings Universitetssjukhus. Om vi nu ska harmonisera sjukvård och diskrimineringslagstiftning och liknande frågor, så kan vi ju börja med att rycka vårt kära, vackra Sverige upp ur medeltiden ändå? Det kan vara en himla fin början.
Kan raljera i timmar om jag får utlopp för det, känner jag. Kanske är jag fortfarande frustrerad över den missade chansen till replik i morse. Men om inte annat kanske vi ses i Hulmegården i eftermiddag. Jag hoppas det.
Till er andra... tänk på oss. Och boka biljetter redan nu till Freedom Not Fear på Sergels Torg i Stockholm 12 september klockan 17-21. Den kan också bli en riktigt kul och skön grej. Ses vi inte idag, så ska vi banne mig ses då!
Förresten... Artikeln på Politikerbloggen är uppe nu.
Kramdelning till er alla därute!
Andra som skriver:
Oscar Swartz, Karl Sigfrid, JensO, Nätverket Svart Måndag, NSM-bloggen, Erik Laakso, Tindra, ScaberNestor, Sossar mot Storebror, Johan Westerholm, Henrik Alexandersson, BloggenBent, Opassande, Olof B, Oscar Fredriksson, Erik Hultin, Mark Klamberg, Annika Beijbom, Esbati, Piratpartiet, Maria Ferm, Camilla Lindberg, Stenskott (Amelia), Calandrella, Annarkia, Anna Troberg, Farmor Gun, Mattias Bjärnemalm, Eko, Datorfilosofi, Mårtensson, Anders Widén, Promemorian, Joshua, Rick Falkvinge, Lena Ek
Intressant
Ett par klipp om Humlegårdsmanifestationen och Stockholmsprogrammet
Lyckades hamna i Gomorron Sverige imorse. Fint och trevligt. Pratade litet grann med Aktion mot Deportation, men hade velat sitta i soffan med Beatrice Ask och Tobias Billström så att jag fått en chans att ge replik. Men jag antar att man inte kan få allt.
Och så litet annat smått och gott. Ett klipp från TV4-nyheterna under gårdagen och ett par klipp med Camilla Lindberg, Beatrice Ask, Tobias Billström, Christian Engström...
Intressant
Och så litet annat smått och gott. Ett klipp från TV4-nyheterna under gårdagen och ett par klipp med Camilla Lindberg, Beatrice Ask, Tobias Billström, Christian Engström...
Intressant
Labels:
Demonstration,
Humlegårdsmanifestationen,
Stockholmsprogrammet,
SVT,
TV4
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)