Politik och världsutveckling. Klimat och framtid. Konflikter och hopp om en friare och tryggare värld. Sexologi. Funkispolitik och socialförsäkringssystem. Juridiskt och folkrättsligt. Och mitt i allting ett författarskap och debattådra.
Visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg att Aftonbladet tydligen bestämt sig för att förändra formatet på sin debattsida och att de därför bestämt sig för att göra sig av med sin vassaste och klipskaste krönikör alla kategorier. Göra om format är bara nyttigt. Att modernisera, vässa, toppa laget, ta in nya förmågor och så vidare. Att i samma veva sparka storstjärnan som gör att sidan överhuvudtaget fungerar är å andra sidan ren redaktionell harakiri. Det gör mig aningen orolig.
Ung, smart som få, modig, tänkvärd, stark som en hel garnison och med en sylvass egg på pennan nog att vara rent dräpande oavsett vad hon skriver om är Magnusson verkligen framtidens krönikör. Om det fanns behov av att säga upp någon krönikör överhuvudtaget skulle vilken smart tidning som helst välja någon annan än just Lisa Magnusson. Det oroar mig verkligen att detta nu skett, därför att jag blir väldigt skeptisk till vilket format Aftonbladet nu siktar på att bygga upp som inte har plats för det närmsta ett geni de alls kan åstadkomma. Hur slätstruket och grått kommer inte startfältet att bli då? Och är det möjligen så att det är just det som är själva tanken? Att det verkligen ska bli slätstruket, rätt, snällt och grått över hela linjen.
Hur som helst tycker jag inte att Aftonbladet ska återanställa Lisa. Men jäklar vad det BORDE vara ren jäkla huggsexa bland andra tidningsmedier i landet, tv-kanalers debattredaktioner, tankesmedjor och andra.
En av landets smartaste skribenter och debattörer är LEDIG! Plocka upp henne fort som fan!
Det kan inte vara mycket mer framtidssäkrat än såhär att anställa, så skynda och fynda. Ge henne ett riktigt bra erbjudande. För att hon verkligen inte ens behöver annat än sin egen backlogg för att visa att hon förtjänar det. En backlogg där en majoritet av alla inlägg hon hittills skrivit ligger och tar upp en himla massa plats bland mina digitala bokmärken sedan länge. Det händer inte många andra.
It's just me sayin'.
Det ska bli väldigt intressant att se var Lisa Magnusson hamnar inom kort. Oavsett vad är jag knappast orolig. Vi har definitivt inte hört det sista från krönikornas vassaste penna. Till dess? Jag bara är... förundrad.
Jo, men så är det ju. Piratpartiets Anna Trobergskriver på Aftonbladet Debatt om hur sexuella minoriteter riskerar fara extra illa just i samband med censuren, det ökade övervakningssamhället och interneträdslan hos många politiker och tjänstemän. Datalagringen är en oerhört skrämmande riskfaktor för oss HBT-personer. Det är vida omvittnat, även om somliga inte fattar vinken. Men Kd har å andra sidan sällan varit vidare duktiga på det där med minoriteter - och då speciellt inte HBT-personer. Så det går väl hand i hand, eller så. Jag har tidigare pratat om det då och då och använt hashtagen #BitFear för att beskriva vad det handlar om. Inte bara, men också, för homo- och bisexuella samt transpersoner.
Och av någon anledning känns det som om Anna är helt rätt ute. Det ser inte ett dyft bättre ut idag än det gjorde då. Vi har mycket kvar att göra. Vi borde verkligen göra det än mer tillsammans på ett eller annat vis.
Hoppas ses på Pride och förstås på Freedom Not Fear 11 september 2010. Dags, återigen, för en prata.
Ja, eller något sånt. Får man skämta om det, med alla väckelserörelser och all frikyrklig indignation samtidigt, att det var något av ett korståg medialt igår. På något vänster bara råkade det bli väldigt bra. Känns surrealistiskt att var jag än går vara väldigt påpassad i år då Pride sätter igång. Jag har sett fram emot Pride. Emot alla vänner, emot arbetet med att göra en bra Pride tillsammans med kollegorna i Folkpartiet, Luf, HBT-liberalerna och Liberala Kvinnor inte minst. Men att det skulle vara så mycket mer än så tänkte jag inte. Nu får jag bakläxa, men på ett rätt trevligt vis.
Fotografer, kameralinser, en lätt hysteri över att det står om mig där och att det står om mig där. Jag vet inte om jag någonsin kommer vänja mig, men jag får erkänna att just igår kändes det faktiskt väldigt kul. Kanske för alla fina tillrop från människor omkring mig. För att det också kanske innebär att något kan hända.
Hörde ni hur Erik Ullenhag sa att tvångssteriliseringarna och den extremt förnedrande lagstiftningen för transsexuella och andra transpersoner faktiskt skulle kunna ändras redan 2011 och att det litet grann är målet för honom och Folkpartiet att det ska hända?
Vad säger man om någonting sådant? Jag hade väl väntat mig ett par decennier till av bitter och hårdför kamp, trots allt. Det brukar ju bli så med allting som har ens litet perifert med sexuell hälsa, normer och värderingar att göra. Men igår var jag återigen väldigt stolt. Väldigt stolt. Det blev ett helt ok reportage, tycker jag.
Annars började Pride redan på söndagen för min del. Litet pridefestande med vänner från litet olika håll. Inte minst från Miljöpartiet. Jag blev utmanad att bära hatt under veckan, så om du ser en svart hatt studsa omkring på huset eller i parken, så kan det mycket väl vara jag.
Det skrivs litet grann både här och där. Det tycker jag är kul.
Carina Hägg är en av de människor jag vill ta en diskussion med närmsta tiden. Carina Hägg (S), som är total motståndare till surrogatmödraskap och som är så svår att ens diskutera med i de frågorna. Är det inte dags att ta upp diskussionen nu, i ljuset av vad som på sistone kommit fram om hbt-personers situation i allmänhet och transpersoners i synnerhet?
Litet kul prylar under veckan som kommer, för den som är intresserad av att följa oss liberaler i veckan. Ett axplock.
Tisdag Hur går hbt-rörelsen vidare? Idéskapare, aktivister och omstörtare för samtal om idéer kring sexualpolitisk utveckling och RFSL:s fortsatta påverkansarbete. Vilka är de kommande 60-årens viktiga och mest brännande frågor? Kl. 15.00 och 15.45, Arrangör: RFSL. Deltagare: Catrine Norrgård, Amanda Brihed, hbt-liberaler m.fl. Flata under förtryck. I samarbete med Liberala Kvinnor 27 juli, kl. 17:00-17:45 Lagret, Kulturhuset Relaterat. Hatbrott mot hbt-personer: Ett problem som vägrar försvinna! Facundo Unia talar om hatbrott både som frilansjournalist och utifrån egna erfarenheter av att utsättas. Värd och samtalsledare är Barbro Westerholm (FP), riksdagsledamot. Tid: Tisdagen den 27 juli klockan 18.00–20.00 Plats: Riksdagen, Folkpartiets klubbrum, ingång via Mynttorget 2. Lär vara fullsatt nu Onsdag 28 juli Vem har makten över ditt liv i framtiden? 28 juli, kl. 13:00-13:45 Klarabion, Kulturhuset HBT-jeopardy Alliansens hbt-nätverk tävlar mot de rödgröna (Martin Andreasson för hbt-liberaler) Kl. 13:45–14:45, Pride house, Sergel 3 Torsdag 29 juli Möt EU-minister Birgitta Ohlsson Kom och lyssna då Birgitta Ohlsson berättar om erfarenheter från kampen för rättvisa i Litauen och Uganda. 29 juli, kl. 13:00-13:45, Klarabion, Kulturhuset Dagens makthavare - Birgitta Ohlsson 29 juli kl. 16.00-16.45 Pride House - Sergel 3 Fredag 30 juli Fredag förmiddag, Nyamko Sabuni i Folkpartiets tält i parken. Träffa Birgitta Ohlsson i regeringskanslietstält i Pride Park kl. 16-17 Partiledardebatt med Jan Björklund kl. 15:00-16:30, Hörsalen, Kulturhuset Myndigheten, föreningsfriheten och demokratin, samtal med företrädare för ideella organisationer som sökt och/eller fått statsbidrag. HBT-liberaler, Svenska Kyrkans Ungdom, Ung Pirat och Riks EKHO. Kl. 17-20, arr. Ungdomsstyrelsen, Integrations- och jämställdhetsdepartementets tält i Pride park
Svart Måndag: Ta makten över din transition I en personlig föreläsning berättas om myter och historier, alternativa transitionsvägar, kirurgier och diverse behandlingsmetoder för transsexuella kvinnor. Föreläsningen innehåller bland annat före- och efterbilder för ett flertal behandlingar, samt bilder från kirurgier.
Medverkande: Amanda Brihed och Maria Sundin. Programpunkten riktar sig exklusivt till transsexuella kvinnor och deras närstående. Fredag kl 16:00–16:45
Och så frågas Nyamko Sabuni ut av RFSL och RFSL Ungdom på fredag kl 12-13 på House. Lördag 31 juli Snart har 100 personer anmält sig till att gå med FP, LUF, hbt-liberaler och liberala kvinnor i paraden! Anmäl dig du också, eller dyk upp oanmäld. Samling i Tantolunden kl. 11.30 Paraden startar kl 13. Anmäl dig gärna viafacebookeventet Möt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i regeringskansliets tält i Pride Park kl. 16-17
Min ganska elaka och ocensurerade drapa i Malmö Gay Radio ligger nu uppe och kan streamas. Jag tror Claes Gylling och de andra i studion hickade till litet grann nånstans under sändningen. Men det var ett väldigt bra samtal ändå, tycker jag. Tacksam för inbjudan att medverka och tacksam över de positiva ord jag fått från Claes i samband med intervjun. Jag arbetar gärna med Gayradion igen. Jag fick mersmak.
Diskuterar runt Socialstyrelsens nya rapport rörande transsexuella och vår situation i Sverige idag, tvångssteriliseringarnas historia och den svenska feministiska rörelsen. Kommer in även litet grann på Svart Måndag och en del annat. Det här kan vara intressant att lyssna på för den som känner sig sugen på att höra mer. Riktiga samtal blir ofta mer personliga och mer kompletta än skriven text.
Närmsta tiden kommer jag även att synas i Aftonbladet TV i en litet längre intervju, samt kommer att agera litet mer som en slags poster girl för RFSL i deras arbete för transsexuellas rättigheter. Känns kul att de vill lyfta fram mig och det arbete jag gör och jag ser mycket fram emot att få arbeta mer med dem i framtiden.
Ytterligare ett par artiklar ligger i pipeline, bland annat lagom till invigningen av Stockholm Pride, där förstås Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm invigningstalar.
På annat håll:
Nu ska den första skönhetstävlingen för transsexuella tjejer hållas i samband med Pride. Det är väl på sätt och vis på tiden att det händer något även här i Sverige. Om inte annat för att det behövs offentliga förebilder och människor att identifiera sig med. Inte minst hos landets alla transsexuella själva. Men det är också viktigt att visa att vi alla ser ut som och är rätt så vanliga människor. Det är ju annars något som "folk i allmänhet" gärna inte riktigt vill fatta. Verklighetens folk tror jag de kallas. Nidbilderna av vad en transsexuell människa är ska ju tjurskalligt bibehållas i all evighet, men det är dags att hela människosynen och förståelsen kring hela transspektrat uppdateras väldigt kraftigt i det här landet. Vi kan ju inte fortsätta leva på medeltiden för evigt i världens modernaste land. Det finns ju somligasom vill motsatsenochsom inte ens vågar ta en diskussion under Pride för att belysa frågan och försöka finna lösningar. Menvem äregentligen förvånad?
Det här med skönhetstävlingar... Nu ska ju sägas att jag inte tillhör den gruppen av feminister som hävdar att man inte får bry sig om sitt utseende eller bli uppmärksammad för det om man vill. I min värld är allt som ger en boost för självförtroendet och en extra sträckning i ryggraden något positivt. Jag har aldrig varit för likriktning, förtryck, jantelagar och nedvärdering som en väg att stärka någon. Även om jag litet då och då får en gnutta skit för det här och var ifrån. Inte minst från radikalfeministiskt håll. Ni vet... alla de där som hävdar att sex är fult, och då speciellt kvinnlig sexualitet och njutning, som hävdar att varje penetration är ett övergrepp, att sexförsäljare ska kallas horor och stigmatiseras så mycket som möjligt och att transsexuella inte ska ha rätt till könsbyte för att kön inte existerar. Jösses, har den svenska feminismen mycket att göra upp med för att på något som helst vis bli aktuell igen.
Vi har sett litet grann hur det drevet gått nu på sistone. Inte sant? Jag tror inte riktigt på det arbetssättet. Vilket också innebär att jag är glad över att få se transsexuella ta mer plats i samhället och över att få se dem skapa en ny våg av förebilder tillslut. Även genom skönhetstävlingar som Miss Transsexuell.
Nu vill jag gärna se en Mr Transsexuell komma till världen snart också. Och när i hela friden ska QX få upp ögonen för att HBT består av mer än H och B och tillslut tillerkänna transvärlden sina förebilder. Vill se årets TS/TV/IG/IS. Varför inte? Vill se årets Cis-person också för den delen. Vill flytta in även trans i finrummet. Men kommer Jon Voss och de andra ansvariga för QX att våga ta det steget? När blir gaygalan en verklig HBT-gala? Det är min fråga. Hoppas på svar.
Missa inte heller att coola Majsan fixar tjejfest i helgen. Jag tror faktiskt jag är sugen på att gå dit. Vi kanske ses i minglet.
Idag skriver jag på Aftonbladet Debatt om min kamp mot den svenska statens moraliserande hållning gentemot mig och andra trans- och intersexuella som inte anses vara människor nog, medborgare nog, kvinnor eller män nog att få vara föräldrar.
Berättar om hur tung processen är och hur hårt det slår. Hur fel det kan bli.
Det jag inte berättar om där är en reell oro för att eventuellt bli lämnad av min man på grund av att han är äldre än jag och också har uttryckt en önskan att någon gång bli far. Det får han förstås bli. Förutsatt att han lämnar mig. Vilket känns väldigt tryggt och fint i vår lilla fina vardag. Risken att det när som helst skulle kunna ta slut för att jag inte kan, eller rättare sagt inte får, ge honom det han önskar sig.
Nu tror jag inte att min man skulle gå utan vidare. Inte just idag i alla fall. Men rädslan finns där. Samma sorts tunga ångestfyllda rädsla som jag känner inför att själv inte få uppleva föräldraskapet och all den där kärleken till en egen familj.
Läs och tänk efter.
Kanske är det naivt att tro att mänskliga fri- och rättigheter ska gälla även en människa som jag? Kanske borde jag inse att det inte går att ha kakan och äta upp den? Eller är förbudet mot att spara könsceller, tillåta värdmödraskap eller det strikta regelverket som i praktiken permanent stoppar mina möjligheter att adoptera bara en djävulsk massa moralistisk goja?
Ni som känner mig. Ni som följer och läser mig... Är jag så pervers att jag inte förtjänar samma rättigheter som någon av er andra? Är jag så sjuk att jag inte kan bli mamma? Är jag så absurt mycket lägre stående som varelse att staten har rätt då de gör allt utom att rent ut kalla mig för det jag är enligt den svenska lagstiftningen av idag:
Fotnot: Som jag förstått det har Socialminister Göran Hägglund (Kd) gjort mig den tjänsten att ha lovat mig replik på denna artikeln. Det kan förstås även bero på det samtal vi hade i samband med Allianstågets resa genom Sverige nyligen, det vet jag inte, men det är positivt. Det kan bli spännande, eftersom inget statsråd egentligen har kommenterat tvångssteriliseringar i Sverige annat än i korta ordalag sedan 40-talet. All heder åt Hägglund för det, förstås. Jag ser fram emot att ta del av Socialministerns svar. Det här kan bli en spännande följetång. Kanske kan vi komma överens om en väg framåt, så att Sverige slipper skämmas över sina medeltida moralistiska dumheter till lagar så värst många år till.
Eftersom jag inte helt kan släppa FRA-spåret helt och hållet vill jag gärna knuffa litet grann för Anders Jallai som har en viss insyn i svensk underrättelseverksamhet sedan tidigare och som idag skriver om FRA och om hur svensk underrättelsetjänst arbetat genom åren. Inte helt uppmuntrande läsning, men väl en uppmuntran att börja ta problematiken på allvar (igen).
