Jag tror att få som kikat i tidningarna missat att F! tagit sig an Sd och diskuterat våld mot kvinnor sista stunden. Har hur som helst en eller ett par oplockade med Sd just nu i vilket fall, efter alla invasioner i mina kommentarsfält här och på andra håll, så jag kan gott lägga mig i.
I grunden borde vi egentligen tala om det faktum att vi ju ändå har lagar till skydd för kvinnor idag, men att de sällan används eller inte används fullt ut. Vi har en lagstiftning för att förhindra dels våld i hemmet och dels för att stoppa och, i de fall det förekommer, kraftfullt bestraffa sexuellt våld. Men det lagrum som finns används alltför sällan. Att bara skrika efter fler och hårdare lagar hjälper inte. Det som är fel är ofta snarare kunnandet om genus och våld inom rättsväsendet, hos polisen och andra berörda myndigheter. Man använder inte möjligheten att ge besöksförbud och liknande. Man använder inte det fulla lagrummet att döma. Och det är ett jätteproblem. Det är svårt att på något som helst vis skydda sig mot såväl anhöriga som stalkers idag och det är svårt att ens få någon att lyssna på de problem som finns. Det ser jag själv efter att också för egen del ha råkat ut för övergrepp, stalkers och överfall vid ett flertal tillfällen under de sensaste åtminstone 15-20 åren.
Våldtäkter och våld mot kvinnor är ju något Nyamko brinner mycket för, vilket Helene Odenjung skriver om också. En del har gjorts för att förbättra situationen inte minst för kvinnor i Sverige som råkar illa ut idag. Men mycket återstår att göra. Jag hoppas att vi får en möjlighet att göra det under kommande mandatperiod.
Det som betecknas som lägenhetsbråk, familjeangelägenhet och övrig orsak är ofta rent våld mot kvinnor och/eller barn och ungdom. På samma vis döljer man också statistiskt att hedersvåld också förekommer i svenska hem och bygger därmed en felaktig och farlig grund för exempelvis Sd att hävda att hedersvåld enbart förekommer bland invandrare. Vilket inte på något vis överensstämmer med verkligheten. Svenskar är, även om det inte är populärt att höra det, precis lika goda kålsupare.
Inte minst kvinnor och HBT-personer kan ofta intyga att i väldigt många fall är hedersrelaterat våld mycket vanligt även i svenska hem. Svartsjukerelaterat våld är också mycket vanligt förekommande och tyvärr även rena våldtäkter och andra övergrepp på kvinnor och barn. Föräldrar, syskon och andra har samma motiv för att bete sig på samma vis gentemot även svenska kvinnor och HBT-personer. Och i vissa fall även mot pojkar/män. Senast i slutet av förra veckan kunde jag påbörja en stöttningsprocess för en transsexuell tjej som hotas till livet av sina syskon och sin far på grund sin vilja att byta juridiskt kön. Det är varken första eller sista gången. Efter drygt ett och ett halvt decennium som stödperson inom HBT-världen har jag fått en rätt klar bild av läget inom den gruppen och tyvärr måste jag säga att svenskar är mycket tydligt representerade i gruppen som slår, hotar och begår övergrepp mot HBT-personer. Det pratas tyst om det, men det borde inte behöva vara tabu idag. Det är dags att lyfta det.
När det gäller våld mot kvinnor i hemmet, våldtäkter och andra övergrepp kan jag även där se en tydlig bild av att det är gott om svenska män som slår, hotar och våldtar. Även i fall då en svensk kvinna börjar dejta en utländsk man eller kvinna och dylikt. I de fallen skulle det vara intressant att se vilka partisympatier föräldrar, släktingar och syskon har och om det är så att det kan röra sig om en vurm för samma ideal som genomsyrar exempelvis Sd och andra liknande partier.
Jag håller med Gudrun då hon kritiserar Sd för att vara dåligt insatta och fördomsfulla. Det blir lätt väldigt genant och löjligt då man diskuterar med argument som knappt ens gick hem på 1930-talet. Och framför allt gör man kvinnor och andra grupper en väldig otjänst genom att man därmed osynliggör en stor del av den problematik som faktiskt finns i ett försök att gynna sina egna intressen. Det är knappast de utsatta kvinnorna som vinner på det.
Man kan prata om utvisningar hur mycket man vill, men ska vi då även utvisa svenska våldtäktsmän? Man kan prata om fler kameror, men det enda det leder till är ytterligare övervakningshysteri och tyvärr väldigt ofta en falsk känsla av trygghet. Kameror förhindrar inte brott och upptagningarna är sällan bra nog för att duga som bevis vid en rättegång. Att där finns en kamera innebär inte att ett ingripande från polisens sida sker särdeles mycket snabbare, då polisens fysiska närhet till brottet ändå alltid är det avgörande. Tydliga rapporter finns från Storbritannien som är världens mest tv-övervakade nation. Där har brottsligheten inte minskat överhuvudtaget på grund av kamerorna. Däremot lever befolkningen med falska förhoppningar om en trygghet som inte finns. Och jag förstår att somliga av de unga män som röstar på Sd säkert skulle älska att även montera in kameror i vartenda sovrum i landet i jakt på människor som begår övergrepp mot kvinnor och barn? Det vore verkligen en syn för gudarna, känner jag.
Samma sak gäller den angiverilag som finns idag och som säger att en person är skyldig att ingripa direkt vid åsyn av våld. Plötsligt har en hel befolkning blivit såväl blind som döv och stum. Av rädsla för att ingripa väljer man att blunda. Ingen vill ju bli dömd för att inte ha gjort tillräckligt och därmed försvann även de vittnen som tidigare funnits. Vilket säkerligen inte var grundtanken då lagen infördes.
Där finns andra möjligheter att agera. Exempelvis genom att se över hur våld i hemmet bemöts i vården, i rättsväsendet och på andra håll. Förmodligen behöver man se över möjligheter till skydd och stöd en hel del. Mer utbildning behövs absolut för att bryta mönster som är så fastlagda i samhället som dessa.
Vi behöver också sluta inbilla oss att exempelvis alla våldtäkter sker i hemmen. Det har varit litet grann den linje man drivit från stödgrupper under en tid, vilket säkert varit bra just för att uppmärksamma att våld i hemmet varit vanligare än man tidigare velat erkänna. Men det har gjorts till priset av att man slutat diskutera utomhusvåldtäkter och stalkerfenomen istället. Än idag är arbetet för att skapa tryggare utomhusmiljöer och fungerande miljöer i hemmets närmiljö väldigt eftersatt.
Det behövs en mer sammanhållen och konsekvent satsning för att komma tillrätta med den här problematiken. Det behövs mer kunskap om övergrepp och våldsproblematik i skolorna, på arbetsplatser och överallt i samhället. Det behövs en översyn rörande myndigheters och rättsväsendets roll i att hantera och beivra våldet och förmodligen en ny praxis vid rättsliga prövningar. För att förändra denna trenden måste vi se till att betacka oss fördomsfullt predikande om att en eller annan specifik grupp ligger bakom detta. Vi måste se att detta är ett genomgripande mönster i hela samhället och att det måste tas itu med som ett sådant. Inga andra vägar duger. Inga andra vägar är tillräckliga.
Beelzebjörn gillade inte riktigt upplägget på Sd/F!-debatten. F! Västra Götaland skriver, inte helt otippat. Vargek talar om knock-out. Mikael Andersson skriver om det pinsamma kunskapsföraktet samtidigt som Peter Andersson är kritisk mot att Sd får mediautrymme för att trumma ut sina fördomar. Fantastiska Trollhare har ett sätt att uttrycka sig som verkligen förundrar. Som vanligt träffande.
Intressant.
Visar inlägg med etikett SD. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SD. Visa alla inlägg
2010-05-24
Alla dessa opinionsmätningar
Jag kan tycka det är litet väl mycket tjafs kring egentligen rätt oviktiga och intetsägande opinionsmätningar numera. Det är för många, för ofta och med alldeles för osäkra resultat. Nyss var Alliansen i ledning. Nu är de rödgröna i ledning. Och nästa vecka visar det sig att det är gröna gubbar från Yr som är i ledning och ingen av oss i något av blocken överhuvudtaget. Och allting ska presenteras som om det hade med hela jordens och mänsklighetens framtid att göra. Det känns verkligen mer och mer som om den enda verkligt seriösa opinionsmätningen egentligen är den som sker en gång vart fjärde år under en söndag i september.
Om man ska lita på någon annan mätning så är det väl junimätningen från SCB. Annars är det väl ganska kackigt i urval och statistiskt underlag. Och jag litar inte vidare mycket på något annat om jag ska vara riktigt ärlig.
Men, men... Det är ju bara jag, förstås.
Och ändå är det förstås litet glädjande att vi kan konstatera att Sverigedemokraterna backar i dagens nya presentation av opinionen. Denna gång är det Skop som presenterar sin barometer och vi kan där konstatera ett ras för SD från 5,0 till 2,9 procentenheter.
Tyvärr sjunker även Fp, vilket jag inte är lika glad över. Föga förvånande, kanske, men ändå. M går i alla fall framåt och det innebär att Alliansen ändå har fler väljare totalt som är intresserade av att rösta på oss. Tack och lov.
Alliansen har nu 45,3% av rösterna, samtidigt som den rödgröna röran lyckas ägga till det med en 50,4 procentsomelett. Och det är dem säkert väl unnt, höll jag på att säga. Men vi ska också ha i åtanke att Allianspartierna brukar hämta upp en hel del röster ju närmare valet kommer och väljarna blir tvungna att tänka till och ta ställning litet mer på riktigt.
Jag har fortfarande rätt så gott hopp, känner jag. Även om jag hoppas att vi faktiskt blir bättre på att förmedla vad vi faktiskt vill och inte bara teknokratiskt meddela vad vi gör utan att ge en ordentlig bakgrund till det. För där har vi verkligen varit för dåliga under lång tid. Tecken på att våra partiledare i Alliansen tagit till sig av den kritiken har vi redan sett. Nu får vi bara hoppas att det leder till att fler lyssnar och förstår. Och att vi inte är så jäkla omänskliga som de rödgröna gärna målar ut oss som.
Valet kommer bli väldigt färgat i orange i år, känner jag. Det liksom ligger i luften.
Vad som liksom ligger i luften annars också, det är ju förstås det positiva att svenskarna börjar bli mindre intoleranta gentemot invandrare och invandring än de varit. Det märks som sagt även på Sd's siffror och det kan inte hjälpas att jag känner en gnutta skadeglädje i det. Jag vill verkligen inte ha en massa fördomsfulla dumbomar i riksdagen som absolut inte fattar jota av vad som händer i världen utanför. Jag har inte tid att uppfostra folk som inte vågar sig utanför 50-skyltarna, helt enkelt. Även om det säkert vore en fin sak att göra eller så. I just couldn't be bothered.
Mer här:
Bjereld, Moderata Perspektiv, Kent Persson (veckans bloggdebatt), Per Altenberg skriver om paradoxen att förtroendegapet mellan blocken är enormt just nu till Alliansens fördel, men att opinionsmätningarna visar stöd för de rödgröna. Och jag håller med. Det är en sjukt märklig paradox. Liberati skriver om hur Sd sparkar ut oliktänkande för att de uttalar sig positivt om invandrare. Enfrågeparti så det förslår. Och med tvivelaktiva grunder. Stardust är också glad över att det rör sig nedåt för de främlingsfientliga. HD Ledarbloggen kommenterar och Assarsson pratar om en Skåneeffekt. Johan Westerholm undrar, med rätta, vart PP tog vägen. Jag kan inte låta bli att ställa mig samma fråga.
Tokmoderaten är som vanligt läsvärd och har sin egen turf litet grann. Röda Huddingekollegan skriver också. Och så har vi Gunnar Hökmark som har intressanta infallsvinklar. Dagens mest ohängda skadeglädje finner vi annars hos Hannastacia. Elkers skriver här. Maria Byström är klok som alltid. Seved visar upp skön attityd också. Det måste liksom nämnas.
Intressant.
.
Om man ska lita på någon annan mätning så är det väl junimätningen från SCB. Annars är det väl ganska kackigt i urval och statistiskt underlag. Och jag litar inte vidare mycket på något annat om jag ska vara riktigt ärlig.
Men, men... Det är ju bara jag, förstås.
Och ändå är det förstås litet glädjande att vi kan konstatera att Sverigedemokraterna backar i dagens nya presentation av opinionen. Denna gång är det Skop som presenterar sin barometer och vi kan där konstatera ett ras för SD från 5,0 till 2,9 procentenheter.
Tyvärr sjunker även Fp, vilket jag inte är lika glad över. Föga förvånande, kanske, men ändå. M går i alla fall framåt och det innebär att Alliansen ändå har fler väljare totalt som är intresserade av att rösta på oss. Tack och lov.
Alliansen har nu 45,3% av rösterna, samtidigt som den rödgröna röran lyckas ägga till det med en 50,4 procentsomelett. Och det är dem säkert väl unnt, höll jag på att säga. Men vi ska också ha i åtanke att Allianspartierna brukar hämta upp en hel del röster ju närmare valet kommer och väljarna blir tvungna att tänka till och ta ställning litet mer på riktigt.
Jag har fortfarande rätt så gott hopp, känner jag. Även om jag hoppas att vi faktiskt blir bättre på att förmedla vad vi faktiskt vill och inte bara teknokratiskt meddela vad vi gör utan att ge en ordentlig bakgrund till det. För där har vi verkligen varit för dåliga under lång tid. Tecken på att våra partiledare i Alliansen tagit till sig av den kritiken har vi redan sett. Nu får vi bara hoppas att det leder till att fler lyssnar och förstår. Och att vi inte är så jäkla omänskliga som de rödgröna gärna målar ut oss som.
Valet kommer bli väldigt färgat i orange i år, känner jag. Det liksom ligger i luften.
Vad som liksom ligger i luften annars också, det är ju förstås det positiva att svenskarna börjar bli mindre intoleranta gentemot invandrare och invandring än de varit. Det märks som sagt även på Sd's siffror och det kan inte hjälpas att jag känner en gnutta skadeglädje i det. Jag vill verkligen inte ha en massa fördomsfulla dumbomar i riksdagen som absolut inte fattar jota av vad som händer i världen utanför. Jag har inte tid att uppfostra folk som inte vågar sig utanför 50-skyltarna, helt enkelt. Även om det säkert vore en fin sak att göra eller så. I just couldn't be bothered.
Bjereld, Moderata Perspektiv, Kent Persson (veckans bloggdebatt), Per Altenberg skriver om paradoxen att förtroendegapet mellan blocken är enormt just nu till Alliansens fördel, men att opinionsmätningarna visar stöd för de rödgröna. Och jag håller med. Det är en sjukt märklig paradox. Liberati skriver om hur Sd sparkar ut oliktänkande för att de uttalar sig positivt om invandrare. Enfrågeparti så det förslår. Och med tvivelaktiva grunder. Stardust är också glad över att det rör sig nedåt för de främlingsfientliga. HD Ledarbloggen kommenterar och Assarsson pratar om en Skåneeffekt. Johan Westerholm undrar, med rätta, vart PP tog vägen. Jag kan inte låta bli att ställa mig samma fråga.
Tokmoderaten är som vanligt läsvärd och har sin egen turf litet grann. Röda Huddingekollegan skriver också. Och så har vi Gunnar Hökmark som har intressanta infallsvinklar. Dagens mest ohängda skadeglädje finner vi annars hos Hannastacia. Elkers skriver här. Maria Byström är klok som alltid. Seved visar upp skön attityd också. Det måste liksom nämnas.
Intressant.
.
I am very sociable.
2010-04-26
Spam och innehållstomma pingbacks duger inte, SD
Bara för att jag liksom känner att jag måste kommentera detta. Jag inser hur många totaldeprimerade och självömkande troll jag kommer att få över mig från det sverigedemokratiska lägret för detta, men jag känner att jag kan ge dem det. De är ju faktiskt litet gulliga, de små liven. Och någonstans måste även trollen få skrika.
Det visar sig alltså att SvD har lyckats slänga ihop en totalt meningslös artikel idag där de hävdar att SD är det bästa partiet på att utnyttja sociala medier. En artikel som borde vara en skam för varenda journalist som någonsin hört om begreppet faktakoll.
Att hänga ut misstänkta brottslingar kan i och för sig vara gångbart för att få läsare, men ger det så mycket? Att publicera en fruktansvärd massa hatiska youtube-videor som relativt få tittar på om och om igen betyder liksom ingenting. Att copy-pasta samma kommentar på hundratals bloggar är inte mycket att skryta med heller. Speciellt inte när det bara handlar om självömkan. Alla de där satans pingbacklänkarna jag drabbas av för egen del... jag vet inte, men jag tycker mest att det bara är nuissance. Skadedjur på plantagen.
Hatgrupper på Facebook har alltid dragit folk. Men har någon brytt sig om att försöka kika efter hur många av de registrerade medlemmarna som har samma IP-adress och hur många av dem som är sig själva, barn, döda eller bara i allmänhet påhittade och kompletterande alter egon? Frågan är om de säger något överhuvudtaget om folket och om omröstningar eller val? Vet just inte.
Människorättsnätverket Svart Måndag har cirka 60.000 medlemmar runtom i landet och världen. Utspridda på ett flertal communities, mailinglistor, partiorganisationer, ungdomsförbund andra föreningar, företag, et.c. Det räcker långt ifrån till att bilda ett parti, även om vi visserligen aldrig ens försökt. Om dryga 24.000 mentala kalhuvuden lyckas med konststycket att klicka på en join-länk på Facebook, så är det visserligen en bedrift, men det är verkligen ingenting jag skulle bygga upp förhoppningar om riksdagsmandat på.
Vem talar å andra sidan om verklighetsförankring?
De som går med i sådana där hatgrupper som SD's på Facebook är ändå oftast inte så ambitiösa när det kommer till att gå till vallokaler till att börja med. De är för upptagna med att tycka att livet är meningslöst. Gloomy, gloomy world. Jag föredrar Johnny Depp som Edward Scissorhands any day. Han är iaf snygg och jäkligt gullig.
SD tycks vara helt och hållet oförmögna att skaffa sig och uttrycka egna åsikter överhuvudtaget. Vilket förstås kanske inte är så konstigt. Bygger hela ideologin på att det är synd om mig och jag vill ha allt för mig själv och jag vill bomba hela världen för jag är tung och svår, så lyckas man till och med att gå om somliga svåra och mediekåta poeter i meningslöshet. Det, mind you, är å andra sidan en bedrift. Så jag antar att där har de vunnit.
SD har just vunnit en kollektivistisk målarlåda. Priset hämtas på expeditionen.
Annars kan man ju undra om det verkligen är värt att vara nummer ett i vilket fall som helst. Att vara så kontroversiell och svår som möjligt bara för att man vill upp på bloggtopplistorna är ganska fånigt, tycker jag. Som lyckas med konststycket att vara kontroversiell bara för att jag är jag och allra mest längtar till en lugn stuga på landet där jag slipper bry mig. Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med mitt liv den dag jag tröttnar på politiken. För att jag gör det här så länge det är kul och sen har tänkt att utnyttja det faktum att jag faktiskt har ett liv.
Jag bryr mig för det mesta inte vidare mycket om var jag ligger på topplistor och liknande, men blir förstås smickrad av att jag tycks ha något att säga som folk ändå faller för. Då och då får jag påpekat av folk i min omgivning att jag minsann ligger där eller där på den eller den listan. Det kan kännas litet kul då och då. Det är finhet, förstås.
Men räknar jag med en riksdagsplats? Nej, inte ens som grundare av Svart Måndag räknar jag med det.
Räknar jag med att vinna stora bloggpriset? Jag har hittills aldrig ens blivit inbjuden till galan. Räknar jag med att jag är så jäkla big bum special? Nä, knappast. Men jag har kul på vägen och jag har märkt att jag har en möjlighet att påverka och faktiskt åstadkomma reell skillnad för många människor därute. Till det bättre allt som oftast. Det är min drivkraft. Att göra skillnad snarare än att sitta i riksdagen. Visst vore det kul att hamna där en dag. Visst skulle jag göra ett helt ok arbete när jag väl var där. Men står och faller mitt liv med det på något vis? (...)
Eh...neh.
Därför kan jag lugnt luta mig tillbaka och skratta litet förtjust åt jublet hos de stackars hatarna. De har inte ens tillräckligt att ge för att provocera mig som annars kan bli provocerad av det mesta, så hur ska en valseger genom sura gnälligheter gå till?
Visst kan man påverka väljare genom sitt bloggande och via sociala medier. Klart man kan. Herregud, jag har ett gäng fanklubbar utomlands som jag aldrig skulle haft annars. De vet vem jag är tack vare att jag arbetar så mycket online då jag väl gör något. FRA var ett bra exempel på att det går att påverka. Och det måste man ge Netroots cred för också, att det gäller ju faktiskt även för socialförsäkringsstriden. Och så vidare. Men vinner man väljare genom att springa runt och gnälla och be mamma byta blöja på en för att man inte ids själv? Knappast. Det händer liksom inte.
Sociala medier är en kompletterande länk i ett betydligt större sammanhang. Det måste man trots allt förstå. Det är inte en guldklädd surfbräda som tar någon av oss raka vägen in i något parlament alls. Någonstans i världen. Men det kan vara ett hjälpmedel i kommunikationen mellan politiker och människor som kan tänkas vara intresserade av att rösta på dem osv. Det är något helt annat än att hävda att en youtubevideo skulle kunna vinna valet. Det är så naivt att man häpnar.
Seriöst... Om vi visar upp en lista på vilka politiska bloggare som är mest länkade, mest lästa, har flest underbyggda egna åsikter osv, så inte fasen dyker det upp värst många sverigedemokrater där då... Inte ens om vi litar på turen och lägger vårt sökarsinnes fulla förtroende på en slumpgenerator, så dyker det upp en enda av dem.
Störst och bäst på sociala medier? *host* As if!
Och SvD... Jag gillar ju er. Ni brukar ju skriva bra och ha vettigt underlag för det ni skriver. Krossa nu inte mina illusioner! Please.
Soilander, Utsikt från ett tak, Kent Persson, Brit Stakston, Peter Andersson, Anders Svensson, MaryXJ, Ann-Sofie, Quero, Tiockendroppe, Gester med ord, Martina Lind, Hans Kullin,
Intressant.
Det visar sig alltså att SvD har lyckats slänga ihop en totalt meningslös artikel idag där de hävdar att SD är det bästa partiet på att utnyttja sociala medier. En artikel som borde vara en skam för varenda journalist som någonsin hört om begreppet faktakoll.
Att hänga ut misstänkta brottslingar kan i och för sig vara gångbart för att få läsare, men ger det så mycket? Att publicera en fruktansvärd massa hatiska youtube-videor som relativt få tittar på om och om igen betyder liksom ingenting. Att copy-pasta samma kommentar på hundratals bloggar är inte mycket att skryta med heller. Speciellt inte när det bara handlar om självömkan. Alla de där satans pingbacklänkarna jag drabbas av för egen del... jag vet inte, men jag tycker mest att det bara är nuissance. Skadedjur på plantagen.
Hatgrupper på Facebook har alltid dragit folk. Men har någon brytt sig om att försöka kika efter hur många av de registrerade medlemmarna som har samma IP-adress och hur många av dem som är sig själva, barn, döda eller bara i allmänhet påhittade och kompletterande alter egon? Frågan är om de säger något överhuvudtaget om folket och om omröstningar eller val? Vet just inte.
Människorättsnätverket Svart Måndag har cirka 60.000 medlemmar runtom i landet och världen. Utspridda på ett flertal communities, mailinglistor, partiorganisationer, ungdomsförbund andra föreningar, företag, et.c. Det räcker långt ifrån till att bilda ett parti, även om vi visserligen aldrig ens försökt. Om dryga 24.000 mentala kalhuvuden lyckas med konststycket att klicka på en join-länk på Facebook, så är det visserligen en bedrift, men det är verkligen ingenting jag skulle bygga upp förhoppningar om riksdagsmandat på.
Vem talar å andra sidan om verklighetsförankring?
De som går med i sådana där hatgrupper som SD's på Facebook är ändå oftast inte så ambitiösa när det kommer till att gå till vallokaler till att börja med. De är för upptagna med att tycka att livet är meningslöst. Gloomy, gloomy world. Jag föredrar Johnny Depp som Edward Scissorhands any day. Han är iaf snygg och jäkligt gullig.
SD tycks vara helt och hållet oförmögna att skaffa sig och uttrycka egna åsikter överhuvudtaget. Vilket förstås kanske inte är så konstigt. Bygger hela ideologin på att det är synd om mig och jag vill ha allt för mig själv och jag vill bomba hela världen för jag är tung och svår, så lyckas man till och med att gå om somliga svåra och mediekåta poeter i meningslöshet. Det, mind you, är å andra sidan en bedrift. Så jag antar att där har de vunnit.
SD har just vunnit en kollektivistisk målarlåda. Priset hämtas på expeditionen.
Annars kan man ju undra om det verkligen är värt att vara nummer ett i vilket fall som helst. Att vara så kontroversiell och svår som möjligt bara för att man vill upp på bloggtopplistorna är ganska fånigt, tycker jag. Som lyckas med konststycket att vara kontroversiell bara för att jag är jag och allra mest längtar till en lugn stuga på landet där jag slipper bry mig. Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med mitt liv den dag jag tröttnar på politiken. För att jag gör det här så länge det är kul och sen har tänkt att utnyttja det faktum att jag faktiskt har ett liv.
Jag bryr mig för det mesta inte vidare mycket om var jag ligger på topplistor och liknande, men blir förstås smickrad av att jag tycks ha något att säga som folk ändå faller för. Då och då får jag påpekat av folk i min omgivning att jag minsann ligger där eller där på den eller den listan. Det kan kännas litet kul då och då. Det är finhet, förstås.
Men räknar jag med en riksdagsplats? Nej, inte ens som grundare av Svart Måndag räknar jag med det.
Räknar jag med att vinna stora bloggpriset? Jag har hittills aldrig ens blivit inbjuden till galan. Räknar jag med att jag är så jäkla big bum special? Nä, knappast. Men jag har kul på vägen och jag har märkt att jag har en möjlighet att påverka och faktiskt åstadkomma reell skillnad för många människor därute. Till det bättre allt som oftast. Det är min drivkraft. Att göra skillnad snarare än att sitta i riksdagen. Visst vore det kul att hamna där en dag. Visst skulle jag göra ett helt ok arbete när jag väl var där. Men står och faller mitt liv med det på något vis? (...)
Eh...neh.
Därför kan jag lugnt luta mig tillbaka och skratta litet förtjust åt jublet hos de stackars hatarna. De har inte ens tillräckligt att ge för att provocera mig som annars kan bli provocerad av det mesta, så hur ska en valseger genom sura gnälligheter gå till?
Visst kan man påverka väljare genom sitt bloggande och via sociala medier. Klart man kan. Herregud, jag har ett gäng fanklubbar utomlands som jag aldrig skulle haft annars. De vet vem jag är tack vare att jag arbetar så mycket online då jag väl gör något. FRA var ett bra exempel på att det går att påverka. Och det måste man ge Netroots cred för också, att det gäller ju faktiskt även för socialförsäkringsstriden. Och så vidare. Men vinner man väljare genom att springa runt och gnälla och be mamma byta blöja på en för att man inte ids själv? Knappast. Det händer liksom inte.
Sociala medier är en kompletterande länk i ett betydligt större sammanhang. Det måste man trots allt förstå. Det är inte en guldklädd surfbräda som tar någon av oss raka vägen in i något parlament alls. Någonstans i världen. Men det kan vara ett hjälpmedel i kommunikationen mellan politiker och människor som kan tänkas vara intresserade av att rösta på dem osv. Det är något helt annat än att hävda att en youtubevideo skulle kunna vinna valet. Det är så naivt att man häpnar.
Seriöst... Om vi visar upp en lista på vilka politiska bloggare som är mest länkade, mest lästa, har flest underbyggda egna åsikter osv, så inte fasen dyker det upp värst många sverigedemokrater där då... Inte ens om vi litar på turen och lägger vårt sökarsinnes fulla förtroende på en slumpgenerator, så dyker det upp en enda av dem.
Störst och bäst på sociala medier? *host* As if!
Och SvD... Jag gillar ju er. Ni brukar ju skriva bra och ha vettigt underlag för det ni skriver. Krossa nu inte mina illusioner! Please.
Soilander, Utsikt från ett tak, Kent Persson, Brit Stakston, Peter Andersson, Anders Svensson, MaryXJ, Ann-Sofie, Quero, Tiockendroppe, Gester med ord, Martina Lind, Hans Kullin,
Intressant.
2009-11-15
Förlåt mig fader, ty jag har syndat (en hälsning från overklighetens folk)
Bilden hämtad från MyOwnSelf.com
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att läsa fader vår var morgon och var kväll.
Likväl är jag troende. Om inte på en treenig Gud, så på något som värmer mitt hjärta om kvällarna och skänker mig tröst.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag har undlåtit att stanna hemma och valde att tro på karriären. Nu vet jag att karriär inte är något för mig. Jag inser mitt misstag och undrar hur jag kan försona. Vill fader hjälpa mig åter till den rättfärdiga vägen?
Jag trodde mig fri att tala, såsom människor är fria att tala. Jag inser nu mitt misstag och ska som en god kvinna tiga i församlingen. Jag ska tiga i riksdagen och jag ska tiga i sängen då du slår mig och håller mig och straffar mig. Jag vet det är för mitt eget bästa.
Förlåt mig Fader, ty jag blev sjuk av min kärlek. Jag är illa ute nu och jag behöver din hjälp. Vänder du då din kind till, eller din rygg?
Förlåt mig Fader för att jag inte var redo att behålla mitt barn. Jag är ensam nu. Så ensam. Och det smärtar, men mest av allt smärtar min avsky. Mot mig själv för min svaghet. Min avsky mot mig själv smärtar mer nära nog mer än din.
Jag trodde mig vara fri att arbeta, men hade fel. Jag förstår nu varför jag inte fick stanna. Varför jag inte fick fortsätta arbeta för dig. Du skämdes över mitt leverne och jag vill be dig om ursäkt. Det ter sig självklart nu att jag borde och ska skämmas för att hedra dig. O Herre. O Fader. O Omvärld... Jag ska inte synda igen. För mig är arbetet hemmet. Jag ska anpassa mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag kunde inte skänka min man en son. Jag föddes steril och kan inte skapa liv. Jag vet att det är syndernas straff och jag ber dig ändock om syndernas förlåtelse. Jag ber om ursäkt för mitt misslyckande. Jag ber dig om nåd och önskar att jag kunde åstadkommit bättre.
Jag är ledsen, O Fader. Jag har syndat och legat med en annan kvinna. Jag är besviken på mig själv för min svaghet och för köttets lusta. Jag ber dig om förlåtelse och din välsignelse. Jag ber om att bli frisk och sann mot dig återigen.
Förlåt mig Fader. Jag kastade mig ut från Västerbron. Jag ville inte göra det, men ditt fördömande blev mig övermäktigt. Jag orkade inte längre stå emot. Jag är ledsen att jag svek dig och jag faller nu till min död och hoppas att slippa mer lidande då ditt fördömande kännes mig straff nog för mina synder.
Förlåt mig, Fader, ty jag har levt med flera. Vi var alla lyckliga och vi mådde bra ihop. Det var värme och kärlek och lycka, men vi insåg att vi gick emot din vilja och vi lever inte längre ihop. Vi vill be dig om ursäkt och vi söker syndernas förlåtelse. Vi kan be fader vår och vi kan be Ave Maria, men blir vi någonsin renade för vårt syndiga leverne?
Förlåt mig Fader, ty jag hoppas än att få slippa din skärseld. Jag hoppas slippa dina törnen, ditt spjut i min sida. Jag hoppas få slippa ditt kors, ditt spott och ditt spe. Jag hoppas få bli förlåten en dag för mina synder och för mina syndiga tankar.
Förlåt mig Fader, ty jag sålde mig själv. Det var igår och penningarna mina var slut. Jag hade inget val, förstår du. Och du har talat om för mig att jag måste tiga och att jag måste tåla. Du talte om för mig att jag intet var värd. Men se jag var värd den slant jag fick för att jag särade igår, Fader. Och det fick mig att känna mig bra. Jag skäms nu och känner mig tom, ty jag vet att du fördömer mig och att jag aldrig kan stå rak i ryggen i din närvaro igen. Jag skäms, men då. Just då. Då mådde jag bra. Jag bör skämmas, jag vet.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag ville hjälpa världens alla människor till kärlek och värme och omtänksamhet. Jag ville vara så mycket mer. Jag ber om ursäkt för en svag kvinnas syndiga tankar. Jag förstår nu att det inte var min plats. Jag ber dig om förlåtelse.
Förlåt mig Fader, ty jag önskar dig fortfarande väl. Trots att du hatar mig så och trots att du trotsigt bjuder mig att hata dig så önskar jag dig väl. Jag är en svag människa - icke kapabel till hat. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet och önskar att jag ska bättra mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag bytte kön och blev man. Jag sökte att bli lika stark som du och jag kände mig inte inombords som en kvinna. Har jag syndat nog och räcker ditt fördömande för att stoppa skärselden att bränna mig?
Ty jag är rädd, Fader. Jag är rädd för ditt hat. Jag är rädd för din syn på mig. Jag är rädd för dina skrämmande ord och din ondska. Jag ber dig att inte hata mig. Jag ber dig om din acceptans och din kärlek. Så som jag ock älskar dig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Du ser, jag föddes i fel land och ser inte riktigt ut som du. Mitt hår är annorlunda och min hud likaså. Jag har mörkare ögon och jag talar annorlunda än du. Min Gud är densamma, men bär för mig ett annat namn. Gör det mig ond? Gör det mig syndig, Fader?
Jag har en väl rundad mage, Fader. Jag är inte vacker nog. Borde jag svälta mig mer? Jag kan säkert om du vill. Vill du förlåta min lättja?
Jag tycker om söta underkläder, Fader, Jag tycker att det är vackert och det får mig att må bra. Jag vet jag borde skämmas. Jag som bara är en gammal nucka! Be för mig fader och för mina synders förlåtelse.
Förlåt mig, Fader, för att jag tycker människor är vackra och för att jag förälskar mig så lätt. Jag är på tok för billig och jag kan inte alltid hålla på mig, Fader. Jag vet att jag syndar och jag vet hur hemsk jag är. Be för mig, Fader. Och välsigna mig och min jakt på syndernas förlåtlse.
Jag är ingen kulturelit. Jag är en vanlig människa. En sådan som inte finns, säger du. Och du har nog rätt, för under din blick känner jag att jag inte finns. Att jag inte är värdig nog. Jag har spelat min teater och jag har dansat mina danser och jag har skrivit mina dikter, men jag är aldrig fin nog i dina ögon och jag vet det nu. Pina mig. Jag har säkerligen förtjänat det.
Förlåt mig Fader, ty jag är inte rik som du. Jag är fattig och jag har inga summor på banken. Jag är belånad och jag lever snålt. Men jag har funnit kärlek i mina vänner och i min familj. Inte minst den valda. Det är mig rikedom nog. Jag ber dig Fader att förlåta mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Min man lever med en omskapt kvinna. Jag var inte född sådan och jag vet att jag inte borde, men jag kunde inte låta bli. Jag sökte helhet och frihet och frälsning. Jag ville få vara jag. Nu lever han med mig och han älskar mig trots att jag är en omgjord kvinna. Jag ber dig, för oss båda, om syndernas förlåtelse.
Be för mig, Fader. Ty jag behöver dina böner. Jag behöver dina drömmar och visioner. Jag behöver din tilltro till mig, Fader. Men varför hatar du mig så?
Är det för att jag är född i ett annat land som du hånar mig så? Är det därför jag inte får leva här? Därför jag inte får arbeta fastän jag själv vill det? Förmodligen har du rätt och jag ber dig att förlåta mig mitt felstag. Jag önskar jag kunde göra det ogjort.
Är det för att jag levt med en annan man som du hatar mig så? För mitt underbett eller för min onda ryggs skull? Är det för mina svaga ögon du avskyr mig så innerligt, eller för kärleken till mitt barn?
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat. Jag förlovade mig med en Dotter av Judéen. Jag ber om din förlåtelse, ty det jag gjorde var fruktansvärt. Jag vet. Jag mår illa och jag känner din blick emot mig. Jag borde vetat bättre, och jag ber dig om ursäkt, Fader. Men jag älskade henne och hon var så vacker. Hon fick mitt hjärta att brinna.
Jag vet, endast ditt hjärta ska få mig att brinna och endast den rätta tron är god nog. Jag kan kasta mig ut från Västerbron återigen. Jag kan hoppas att försvinna. Att sluta. Att därigenom glädja dig.
Ty jag är overklighetens barn i den värld som endast har plats för verklighet. En verklighet. Din verklighet. Jag ber dig om förlåtelse för min svaghet.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag är i dåligt skick för att arbeta. Mitt inre kokar och jag skakar och gråter. Jag har ont och jag har klia i själen. Förstår du hur jag menar? Jag har ont och jag lider och jag orkar inte längre andas. Jag är slut, jag är trött, men jag kan inte somna. Jag vill få sova nu, men jag mår så dåligt av dina ord och din stämma. Jag mår så dåligt av ditt hat och mina tankar och alla känslor... de kan inte lämna mig ifred. Jag ber dig att lindra min smärta. Kan du lindra den, så jag kan arbeta igen.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag var hungrig, förstår du. Jag har inte ätit på fem dagar och pengarna är slut. Jag är sjuk och kan inte längre arbeta. Jag visste intet annat och det smärtade mitt inre så, då jag stal den frukt som nu skapar mig sådant lidande. Jag hade mått bättre av att svälta och jag hade bättre utan ditt förakt. Jag vet. Jag borde lärt mig nu. Förlåt mig att jag gick över dina gränser.
Jag föddes utan kön, Fader. Jag vet inte varför jag straffats så, Fader. Snälla Fader, förlåt mig.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Min verklighet rämnar och min identitet vacklar. Jag är ond, jag vet. Jag är värd intet och noll och jag borde skämmas över att jag inte vet vem eller vad jag är. Jag ber om din förlåtelse, ty jag tappar fotfästet. Jag vet inte vart jag hör hemma längre.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag föddes till ett ovanligt namn.
Jag har sparat bilder på min älskade och jag vet att du tycker illa vara. Jag skäms.
Jag föddes med en märklig irrande blick och en känsla av otillräcklighet. Jag var inte stark nog.
Jag föddes rastlös och utan förmåga att koncentrera mina tankar och min blick. Jag har svårt att lära, Fader. Straffa mig för det, för det har jag sannerligen förtjänat. Jag kan ha ärvt mina svårigheter för mina synder. Låt mig lida. Kasta mig på dina blickars bål. Tysta mig och lär mig att tiga.
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag förstår inte samhällets regler riktigt. Jag föstår inte vem som är stark eller svag. Jag förstår inte vem som sitter med all makten. Jag föddes sådan, förstår du. Jag är inte som andra. Jag kan inte riktigt tänka klart och jag försvinner ibland. Men jag kommer alltid tillbaka. Jag kommer tillbaka till dig, Fader. Varför kan det inte få duga?
Jag föddes ock med ett märkligt ben som förhindrar mig från att gå. Jag ber dig om ursäkt. Det var inte min mening. Jag ber om syndernas förlåtelse, Fader. Vill du se mig? Vill du skänka din blick för en stund åt mig?
Förlåt mig Fader, ty jag har syndat.
Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?
Jag är liten och inte gammal nog och jag är ensam i denna världen. Jag är i ditt land utan ditt lov och jag borde inte vara här. Jag vet, Fader. Kan du förlåta dig och förbarma dig, Fader?
Jag blev våldtagen, Fader. Jag vet det förmodligen var mitt eget fel, Fader. Jag vet att jag borde straffas. Renas. Jag vet att jag är förbrukad nu, Fader. Och jag skäms. Jag skäms så illa. Jag lider. Det gör så ont. Jag vet du ser ned på mig och att jag har mig själv att skylla. Jag borde ta mig i kragen och fortsätta. Om än något mindre viktig. Om än mindre värd. Om än mindre ren. Om än utstött från samhället och förkastad av dig och dina likar.
Jag lärde mig att älska fastän jag inte fick. Jag lider av all denna värmen och den gör mig ont nu. Ty jag vet att den gör dig ont då du känner den ondska min kärlek skapar. Den ondska som slår emot dig och hotar dig så. Men varför hotar jag dig så? Varför hotar min kärlek?
Jag är overklighetens barn! Hur mycket ska jag lida för att bli helad? När är jag ren och när blir jag verklig?
Jag ville fly min ångest och alla hårda känslor som slår och slår som vågor inom mig. Jag tog mig en fix och jag förtjänar mitt straff. Ty jag är overklighetens barn och därför sökte jag mig till overkligheten. Ty i Din verklighet var jag ju aldrig välkommen. Du hånade och du slog mig och jag ville fly. Jag tog min fix och jag flög iväg. Fri för en stund. En liten stund av respit, en liten stund i en annan värld. Min värld. Den som inte finns. Den där jag trodde jag hörde hemma då jag inte fick tillhöra din. Nu står jag här ensam. Utan värld, utan verklighet. Jag vet jag borde skämmas, men jag kan inte längre.
Du får förlåta mig Fader, men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker stå rak.
Du får förlåta mig Fader, om du vill. Det är slut nu. Jag är klar med dig, O Fader. Jag är klar med ditt förakt. Jag tänker byta mitt kön. Jag tänker lägra en annan kvinna. Jag tänker inte skämmas för mitt kön. Jag tänker inte skämmas för min kropp. Jag tänker inte längre skämmas för mina synder. Jag tänker vara en hel människa med fel och brister och jag tänker älska dem alla lika väl och lika mycket.
Jag värnar min frihet och min kärlek och min tro. Jag värnar även min nästas tro. Jag värnar världen och Jorden och miljön. Jag värnar värme och omtanke.
Jag har fått nog av dig, Fader. Jag är overklighetens barn och jag utmanar dig.
Jag går emot dig, Fader. Jag inte så mycket faller som vandrar behagfullt nedåt till det fördärv där jag trivs allra bäst.
Jag tänker ta mig ton, Fader. Jag tänker uttrycka min vilja. Jag har ätit frukten från kunskapens träd, Fader och jag ser nu att du ljugit för mig.
Du är inte min religion, Fader. Du är inte den som har rätten att döma mig. Ty du har ingen kärlek kvar. Ingen tolerans, ingen omtanke, ingen värme. Du är stel, Fader. Som en skulptur, som en fresk. som en målning på betong. Den kalla betongen, den grå, i staden där jag bor.
Min GUD har allt det. Min GUD är god. Och varm och välsignande. Min GUD unnar mig frihet och lycka och kärlek. Min GUD unnar mig njutning och att få vara mig själv. Min GUD unnar mig min kärlek till den nästa jag själv väljer och som väljer mig. Min GUD dömer inte. Min GUD hånar inte. Min GUD gör ingen skillnad mellan verkligt och overkligt.
Min GUD skapte världen för mig och för mina systrar och bröder och vi är alla lika. Vi är alla bra. Vi är alla värdefulla och vi ärver denna Jorden tillsammans. Alla för alla och kärlek som kärlek. Vi är alla kroppar och vi är alla själar och vi trivs i det.
Du kan gå nu, Fader. Jag har fått nog av dig. Jag har fått nog av ditt förtryck. Till skogs, Fader. Dra inte mer vanära över min bygd. Gå nu, Fader. Verkligheten väntar och du vill inte missa tåget.
Gå nu, Fader, ty du har dragit vanära över GUD's ord. Du har dragit vanära över kärleken och värmen och budskapet om evig frid.
Gå nu, Fader, ty du har hatat för mycket och fördömt för ofta. Du har värnat dig själv snarare än din nästa och du har girigt styrt min värld för länge. Du har värnat din egen makt och du skall icke få göra det längre nu. Jag är klar med dig, Fader. Gå!
Gå nu, Fader. Ty DU har syndat.
Gå!
Detta är en hälsning och ett upprop. En vandring har börjat bland overklighetens folk. Låt oss vandra hand i hand och låt oss gå stärkta tillsammans och mota den verklighet vi inte vill leva i för en sekund. Låt oss slippa lida mer och låt oss styrka varann. Vi är många och vi kan så mycket mer. Vi är overklighetens folk och vi har kommit för att stanna.
ScaberNestor, Tianmi, Zaramis, Liberala Kvinnor på AB Debatt, SR, Ex, Ex 2, Ex 3, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, DN, DN 2, AB, AB 2, AB Debatt, HD, GP, Dagen, Röda Berget, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Rickard Wendel, In Your Face, Stefans Konspirationer, Mary, Mary 2, Kent Persson, Kent Persson 2, Ekonomismen, Lenas Blogg, Vonkis, Louise P på Newsmill, Edvin Alam, Peter Andersson, Johan Ingerö, Ekot, jj.n, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund, Liberati, Liberati 2, Liberati 3, Liberati 4, Liberati 5, Liberati 6, Liberati 7, Liberati 8, Klamberg, Klamberg 2, Klamberg 3, Klamberg 4, Fria, Seved Monke, Fredrik Frangeur, Liberal och Långsint, Beijbom, Beijbom 2, Skånskan, Roger Jönsson, Angie Roger, Elin Frid, Niklas Mattsson, Nils Erik Lindblom, Maria Ferm, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3, Maria Ferm 4, Maria Ferm 5, Maria Ferm 6, Maria Ferm 7, Maria Ferm 8, Vellingebor på AB Debatt, Anders Wallner, Anders Wallner 2, Trollhare, Trollhare 2, Trollhare 3, Trollhare 4, Trollhare 5, Trollhare 6, Trolhare 7, Trollhare 8, Dagbladet, Times of India, BBC, Peter Sunde (Newsmill), Witchbitch, Opassande, Johanna Sjödin (Ex), ProjO, Per Pettersson, Fader Hägglund själv, Prästflickan, ArvidFalk, Axess, Karl Sigfrid, Rehbinder, Sylvia Plath (cred till Trollhare), Oscar Fredriksson, Rödgrön.se, Prylportalen, JensO, Lisa Magnusson, Expo, Rasmus Jonlund
ScaberNestor, Tianmi, Zaramis, Liberala Kvinnor på AB Debatt, SR, Ex, Ex 2, Ex 3, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, DN, DN 2, AB, AB 2, AB Debatt, HD, GP, Dagen, Röda Berget, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Rickard Wendel, In Your Face, Stefans Konspirationer, Mary, Mary 2, Kent Persson, Kent Persson 2, Ekonomismen, Lenas Blogg, Vonkis, Louise P på Newsmill, Edvin Alam, Peter Andersson, Johan Ingerö, Ekot, jj.n, Ann-Sofie Wågström, Jöran Fagerlund, Liberati, Liberati 2, Liberati 3, Liberati 4, Liberati 5, Liberati 6, Liberati 7, Liberati 8, Klamberg, Klamberg 2, Klamberg 3, Klamberg 4, Fria, Seved Monke, Fredrik Frangeur, Liberal och Långsint, Beijbom, Beijbom 2, Skånskan, Roger Jönsson, Angie Roger, Elin Frid, Niklas Mattsson, Nils Erik Lindblom, Maria Ferm, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3, Maria Ferm 4, Maria Ferm 5, Maria Ferm 6, Maria Ferm 7, Maria Ferm 8, Vellingebor på AB Debatt, Anders Wallner, Anders Wallner 2, Trollhare, Trollhare 2, Trollhare 3, Trollhare 4, Trollhare 5, Trollhare 6, Trolhare 7, Trollhare 8, Dagbladet, Times of India, BBC, Peter Sunde (Newsmill), Witchbitch, Opassande, Johanna Sjödin (Ex), ProjO, Per Pettersson, Fader Hägglund själv, Prästflickan, ArvidFalk, Axess, Karl Sigfrid, Rehbinder, Sylvia Plath (cred till Trollhare), Oscar Fredriksson, Rödgrön.se, Prylportalen, JensO, Lisa Magnusson, Expo, Rasmus Jonlund
2009-11-09
9 november - Ingen bättre dag finns för att fira vår frihet och de mänskliga rättigheterna
Nu när det är på högsta modet för Sverigedemokrater att ägna sig åt trollskap i mina kommentarsfält, Berlinmurens fall firas över stora delar av åtminstone västvärlden, samtidigt som många av oss ruskar på oss och i obehag tänker tillbaka till Kristallnatten 1938, sprängningen av den vita bron i Mostar och Sverige fått tydliga signaler från FN om att vi måste skärpa upp oss rörande vår syn på mänskliga rättigheter här i landet - vad passar väl bättre än det initiativ som anordnas av ett antal av mina goda vänner inom den liberala sfären.
PER ALTENBERG
Folkpartiets EU-nätverk
MARTIN ANDREASSON
HBT-liberalerna
ADAM CWEJMAN
Liberala ungdomsförbundet
PÄR GUSTAFSSON
Liberala studenter
BIRGITTA OHLSSON
utrikespolitisk talesman Folkpartiet
ANNA STEELE KARLSTRÖM
Liberal mångfald
En ljusmanifestation på Drottninggatan i Stockholm, intill bakre ingången till Stadsteatern. Manifestationen pågår mellan klockan 16.30-17.30 och jag hoppas att jag inte är den enda som har uppmärksammat detta idag.
Jag är visserligen fortfarande rätt hängig efter att ha ägnat större delen av helgen åt att i feberyror bråka med ljushuvuden från högerkanten och samtidigt "fendat av" en svininfluensa, så jag är nog inte i toppskick direkt. Men nog fasen måste jag dit. Jag känner inte att jag har så jäkla mycket val. Jag kan inte missa det, helt enkelt.
Förhoppningen är att denna dagen och natten med ljusmanifestationen i Stockholm ska bli en återkommande händelse som visar på att vi är många som kämpar för mänskliga rättigheter, förståelse, öppenhet, frihet och demokrati i landet idag.
Jag uppmanar alla som läser detta och som har en möjlighet att slänga sig iväg att komma dit.
PER ALTENBERG
Folkpartiets EU-nätverk
MARTIN ANDREASSON
HBT-liberalerna
ADAM CWEJMAN
Liberala ungdomsförbundet
PÄR GUSTAFSSON
Liberala studenter
BIRGITTA OHLSSON
utrikespolitisk talesman Folkpartiet
ANNA STEELE KARLSTRÖM
Liberal mångfald
Om detta skriver även:
Per Altenberg, Per Pettersson, Klamberg, Christoffer Fagerberg, Badlands Hyena, Annie Johansson, Oscar Fredriksson, Ankersjö, Helen Törnqvist, Opassande, Trollhare, Annarkia, Ett hjärta rött,
Så här firar regeringen Berlinmurens fall, Berlin festar som om det vore 1989, DN: Så skildrade vi murens fall, …och uppkomst, Aftonbladets ledarkrönika, Svd minns murens fall, Allt blev inte bra, Kommunismen som fabel.
Trolltyg i tomteskogen.
Okej, fine!
Så många urgulliga och värmande kommentarer från SD-lägret nu att jag inte kan låta bli att småfnissa litet. Men det kan kanske vara läge att svara. Orkar inte svara var och en för sig, det blir för många troll och tomtar för att jag ska hinna med det, så jag buntar ihop det här.
Kopplingen NSA > SSS (inkl. Sveaborg) > BSS > SD finns alltså inte alls? Ni vill inte belysa det för mig? Hur ser historieskrivningen ut enligt er?
Senast jag kikade var det först 1996 som uniformer faktiskt förbjöds? Fine att det kanske inte i första hand var SS-uniformer, men nog var det gott om skinnskallar och även en del andra lätt nazianstrukna uniformer kvar på den tiden. Förmågan att klä sig i kostym gör inte en civiliserad man. Att bära kostym klarade Hitler av också. Han kunde, säger myten, till och med knäppa sina egna knappar och knyta sina egna skosnören också. Jag har personligen inte kunnat bekräfta det, men ändå. Det tycks som om somliga hävdar att exempelvis nazihälsningar skulle ha förbjudits på SD-möten i samma veva (1996), men tydligen utan framgång?
En kommentar som ligger kvar här bland alla kommentarer ännu hävdar att Islam (som företeelse) vill döda alla kristna.
En annan som är bortplockad nu hävdar att vi borde slänga ut varenda muslim och sedan atombomba hela mellanöstern.
Sedan när är inte sådana angrepp på en religiös grupp att betrakta som hets mot folkgrupp? Sedan när räknas sådana uttalanden som folkrättsligt och demokratiskt ok?
Fortsätt gärna att måla in er i ert eget hörn, men räkna med att samtliga era IP-nummer är lagrade och att en anmälan eller två kan komma att behövas för att rensa ut den unkna luften här inne snart.
Ett par av de "engagerade" kommentarer jag har fått från er SD-are därute har jag varit tvungen att plocka bort från kommentarsfältet på grund av att de alltså bland annat förespråkar massutvisningar, folkmord och omfattande atombombningar för att göra sig av med hela kulturer och folkgrupper, etc. (Läs muslimer). Samt alla möjliga dumheter rörande orsakerna till att detta ska vara nödvändigt.
Det i sig räcker alldeles utmärkt för mig om jag vill konstatera att jag inte vill arbeta med SD och dess följeslagare av demokratiska och folkrättsliga skäl.
Var står ni anonyma (vad i hela friden är så svårt med att skriva ut era namn om ni nu tror så blint på detta - er rädsla för att visa er i ljuset säger faktiskt allt! Är ni verkligen så himla mesiga och rädda?) troll rörande exempelvis:
1. Muslimer
2. Judar
3. Asiater
4. Homosexuella
5. Bisexuella
6. Transpersoner
7. Polyamorösa
9. Människor som mår psykiskt dåligt
10. Människor med andra former av funktionsnedsättningar
11. Den feministiska rörelsen
?
Nej tack. Jag är rätt säker på vad svaren kommer att bli och då risken är överhängande att jag kräks om jag hör dem, så tänker jag att ni inte behöver svara om det nu blir svårt för er att göra det utan att skrika "mord"...
Är ni för övrigt själva troende kristna, eftersom ni är så himla rädda för att alla kristna ska dö för handen av muslimer?
Med tanke på att den drivna politiken innebär att HBT-personer inte ska få gifta sig, reproducera sig osv. Eller transpersoner ha rätt till könskorrigeringar, att slippa bli tvångssteriliserade och liknande. Att inte minst muslimer utpekas som roten till allt ont i världen...
Jag kan bara säga NEJ. Så enkelt är det.
Jag kommer aldrig att arbeta med er. Ni kommer aldrig vara välkomna i en regering med mitt stöd. Ni kommer aldrig få arbeta som stöd för en regering som i sin tur uppbär mitt stöd.
Det finns inte en chans att jag stöttar er. Det finns inte en chans att jag arbetar med ett parti och deras följeslagare om de inte hävdar demokratiska rättigheter, existensberättigande och respekt för samtliga som bor i det här landet, samt arbetar för att kommunicera med resten av världen utanför. Ni vet... resten av världen. Alla de där miljarderna människor som knappt vet att Sverige ens existerar.
Herregud, det är så himla tragiskt att behöva resonera med människor som knappt varit utanför femtioskyltarna. Men samtidigt antar jag att det måste göras.
Att ni slutat tala om raser och numera talar om kulturer hjälper inte ett skit. Vi vet alla vad det innebär, lik förbannat.
--------------------------------
Och nejdå, Nicklas Eriksson, du behöver inte oroa dig för min del. Jag lämnade Fp-sfären 2002 och höll mig borta till slutet av 2008 just för att jag inte ville ha något att göra med kravpopulismen och de fördomar som periodvis propagerades av partiet.
Jag har även tydligt markerat att finns det ingen chans att göra Fp så liberalt som det borde vara och komma bort från sådana idéer som drevs inför valet 2002, så kommer jag förmodligen inte att stanna kvar i längden denna gången heller.
Jag följer min övertygelse och ideologi, inte i första hand ett parti.
Jag är tillbaka nu för att driva partiet i en annan riktning. Dit där liberalerna alltid stått historiskt tidigare. Som motståndare till såväl den utpräglade kommunismen som det utpräglade främlingshatet.
Själv är jag uppvuxen i en marxist-leninistisk diktatur och har mycket tydligt sagt vid ett flertal tillfällen att ALDRIG IGEN.
Men jag kommer för den delen ALDRIG att baxa min liberala och väl tilltagna rumpa till det högerextrema skranket för det. ALDRIG!
SD kommer få klara sig utan mig. Jag kan bara beklaga.
Jag har levt ett antal år utomlands. Det är heller inte någon stor hemlighet. Företrädesvis i Afrika. Testa den. Gud förbjude, men ni alla kanske rentav kan lära er något...
Jag är medlem i Folkpartiet nu med bland annat de fullt uttalade målen att jag ska arbeta för att:
1. Sekularisera lagboken
2. Stoppa kravpulismen
3. Rensa ut oförståelse och fördomar
4. Och därmed alltså öka förståelsen, kunskapen och kommunikationen med andra regioner och folkgrupper i världen
5. Arbeta fram en fungerande integrationspolitik (inte på något vis kopplat till era förespråkade utrensningsaktioner, tack så hemskt mycket)
6. Förnya utbildningsväsendet i det här landet, då mycket av det vi lär ut är byggt på kunskap som var gammal redan för 60 år sedan - vilket trollen här i mina kommentarsfält mycket väl också visar.
7. Rensa upp i vården och se till att vi får en modern sjukvård som är värd namnet och fungerar på demokratiska principer. Vilket den inte alltid gör idag.
Osv
Inget av detta är någon nyhet.
Och ja. Jag kommer fortfarande att rensa bort kommentarer, samla in uppgifter för eventuella polisanmälningar och utöver det fortsätta hävda att det inte finns en chans i världen att jag kommer sätta mig vid ett förhandlingsbord med Sverigedemokraterna eller någon annan främlingsfientlig grupp någonsin i framtiden.
Sverige får redan idag hård kritik av FN för att vi inte kan leva upp till deklarationen för mänskliga rättigheter. Jag kommer aldrig delta i en utveckling som skickar oss tillbaka till medeltiden.
Aftonbladet, Klamberg, Opassande, Tonårsmorsa, SvD, Lizzies Vardag, TV4, Oscar Fredriksson, Stina Bengtsson, Kerstin Lundgren, Schmolitik, Hispaliv, O.P.Cóndor, Pezster, Peter Andersson, Dagens Nyheter, Blogge,
2009-11-08
Litet bättre svar än såhär?
Alltså.... Såhär!
Jag tycker att vi faktiskt förtjänar ett bättre svar än såhär. Hur ska jag annars kunna hålla mig från att gå i affekt nästa gång något smartskaft får för sig att vilt flirta med Sverigedemokraterna?
Jag bara... vädjar. Helt enkelt.
All cred till Mary och Kent
Är glad över att exempelvis Mary tar så stark ställning från sitt håll efter det klumpiga moderatutspelet jag gick så i affekt emot tidigare idag.
Det är fint att Moderaterna åtminstone i Stockholms Län tar ställning emot de här dumheterna och jag hoppas att partiet även centralt tar litet tydligare avstånd än man gjort hittills. Det finns en del att göra även i mitt eget parti, måste jag erkänna, men det hindrar inte att jag arbetar för det. Jag tar konsekvent avstånd ifrån alla sådana här idéer därför att mitt eget liv och min egen trygghet faktiskt de facto hänger på det i framtiden. Liksom många av mina vänners. Jag tänker inte börja sträcka fram mina fingrar bara för att det numera är kostymer som är på modet snarare än bomberjackor eller bruna skjortor.
Kent Persson skriver att Appelros helt enkelt är en bitter avhoppad riksdagsledamot som vill bita tillbaka mot partiet han inte längre kandiderar för i nästkommande val. Vad vet jag? Det kan hända att det är så. Om det ligger till på det sättet, så är jag den första att erkänna att det är tragiskt. Och skrämmande på så många vis. Även Scaber Nestor skriver.
Men om Moderaterna därmed, som Kent antyder, tar sin hand ifrån honom och den retoriken han för, så är jag betydligt nöjdare. Jag måste erkänna det - jag är väl inte större än så, som Mary uttrycker det.
Ett sådant människoförakt hör helt enkelt inte hemma i ett regeringsparti och jag kommer alltid att reagera mot människor som sprider människohat, hbt-hat och på andra sätt agerar rent ickedemokratiskt och pratar om förtryck och diskriminering som vore det rätt hyvens idéer. Jag kommer alltid att reagera mot den som är beredd att sälja hela sin ideologi för att garantera att han eller hon sitter kvar vid makten.
Liksom Peter Andersson tycker jag mig nämligen höra litet grann av en "one-more-time" på grund av den otydligheten som visats och det kan jag inte säga är särdeles betryggande i mina ögon.
Har börjat rensa ut en del inlägg nedanför. Låter de rena foliehattarna och trollen stå kvar och se söta ut, men ren hatpropaganda och hets mot folkgrupp kommer att ryka all världens väg. Så får det bli just nu i alla fall. Blir det för ostädat, så ryker rubbet.
Ytterligare trolltyg kommer att beskäras
Det tycks mig som om jag har fått hela det nationalsocialistiska och nationalromantiska trolltåget på mig nu efter att jag markerat mot allianssamarbete med Sverigedemokraterna. Är det tänkt att jag ska bäva?
Det är faktiskt litet gulligt på något vis. Själv är jag stolt över att vara liberal nog att varken bära bruna eller röda glasögon, oavsett namn. Och nej, jag kommer inte att ändra mig.
Jag propagerar aktivt för demokrati i detta landet och tänker fortsätta göra det. Ett viktigt led i det är att inte arbeta med ickedemokratiska krafter som dessutom propagerar för att sådana som jag inte har rätten att existera.
Därmed är det slutdiskuterat.
Ytterligare trolltyg kommer att beskäras.
M + Sd = Skamligt!
Och nu börjar tongångarna röra sig allt mer högerut på skalan. Så långt från alla rimliga proportioner att jag själv börjar undra om det är jag eller om hela världen runtomkring blivit totalt jäkla tondöv.
Moderaterna i Skåne och eventuellt på riksnivå börjar nu uppvakta Sverigedemokraterna inför valet till riksdagen 2010 och det pratas nu om att Moderaterna mycket väl kan tänka sig att samregera med Sd.
Om de absolut känner sig roade av det, så kan jag inte hindra dem. Denna posten går dock ut på en sak och en sak allena.
Den går ut på att jag härmed förklarar att jag under inga omständigheter kan, tänker, vill eller någonsin kommer att samarbeta med ett parti som aktivt förespråkar att människor som jag saknar en rätt att existera.
Det går inte och det kommer aldrig att ske.
Om Moderaterna fortsätter sitt ideologiska korståg högerut (förmodligen tätt åtföljda av Kristdemokraterna), blir jag tvungen att agera på ett eller annat vis. Följa mitt samvete och tänka på min egen säkerhet, integritet, trygghet och rätt till en existens överhuvudtaget.
Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att stödja en Alliansregering som arbetar tillsammans med Sverigedemokraterna. Även om det gör ont att behöva hota med att lämna Alliansen har jag helt enkelt inget annat val.
Jag hade heller aldrig gått med på att i min situation hjälpa fram det nationalsocialistiska partiet i Tyskland på 30-talet, helt enkelt på grund av att det då hade inneburit min dödsdom. Jag ser inte att jag kan, vill, måste, tänker eller kommer kunna agera på något annat vis nu - här - idag.
Ett parti med rötterna i en nazistisk och fascistisk rörelse, såsom Sd har sina rötter där, kommer aldrig någonsin att få mitt stöd. Varken direkt eller indirekt och jag blir därmed tvungen att dra öronen åt mig.
Jag hoppas innerligt att de två liberala partierna i Alliansen idag tar avstånd från Moderaternas senaste högerextrema flirt och tydligt sätter ned foten gentemot detta vansinnet. Ett sådant ställningstagande kan mycket väl rädda alliansen. Om ett sådant ställningstagande inte görs, vet jag inte hur jag ska kunna gå till val 2010 som allianspolitiker, trots allt. Och kommer definitivt att börja se om mitt skepp.
JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN STÖDJA NAZISTER I MIN EGEN REGERING!
VILL MODERATERNA SAMARBETA MED SD LÄMNAR JAG ALLIANSEN!
JAG KRÄVER ETT OMEDELBART OCH OTVETYDIGT SVAR AV SAMTLIGA PARTILEDARE I ALLIANSEN NU!
JAG KOMMER ALDRIG ATT ÄNDRA STÅNDPUNKT!
------------------------------------------------------------------------------------------
First they came for the communists, and I did not speak out—because I was not a communist;
Then they came for the socialists, and I did not speak out—because I was not a socialist;
Then they came for the trade unionists, and I did not speak out—because I was not a trade unionist;
Then they came for the Jews, and I did not speak out—because I was not a Jew;
Then they came for me—and there was no one left to speak out for me.
------------------------------------------------------------------------------------------
Amanda Brihed
Kandidat nummer 42, Folkpartiet i Stockholms Län.
Andra skriver:
2009-10-30
Jag säger nej!
Bara för att jag måste... för att jag inte kan låta bli och aldrig skulle kunna drömma om att låta bli.
Jag tydliggör härmed min inställning rörande ett samarbete med det främlingsfientliga Sverigedemokraterna om de mot all förmodan tar sig in i riksdagen 2010 eller i framtiden.
Jag blev uppmanad av Trollhare att ställa upp i Fredrik Petterssons bloggkampanj som samlar alla som är beredda att sätta ner foten mot de där galningarna som springer runt och förkunnar rädsla som den nya tidens statsreligion.
Det gör jag därför att:
1. Jag står inte ut med den ökande islamofobin i världen idag. Varken inom SD, inom mitt eget parti (som traditionellt varit inne på den vägen rätt länge också) eller någon annanstans.
2. Jag vägrar stödja ett parti som propagerar för att sådana som jag inte ska få existera.
3. Jag gör det för att jag verkligen tror på kärleksbudskapet och för att det budskapet utsträcks till mina vänner, min familj, mina bekanta, mina kollegor, mina grannar och alla andra.
4. Jag gör det för att jag tror på demokrati.
5. Jag gör det för att jag vägrar glömma. För att vi inte har råd att glömma. Trettiotalet ska aldrig någonsin få komma tillbaka.
6. Jag gör det för att jag på denna punkten gärna följer min f.d. partiledare och reser mig ur soffan om jag på något vis blir förknippad med de där mentala kalhyggena - oavsett om de bär bomberjackor, brunskjortor, nationaldräkter, sunkiga kinesiska träningsbyxor med hål i eller kostymer gjorda av Hugo Boss eller för den delen något struntmärke sålt på Dressmann.
Som ett led i mitt ställningstagande och som ett led i Petterssons bloggkampanj sänder jag uppropet vidare. Jag uppmanar därför JensO, Tiarafeministen, Scaber Nestor, Liz Morseby och Annika Beijbom att ta upp handsken. Och som en bonus ber jag även Seved Monke och OlofB att göra detsamma.
Vill ni också ta ställning?
Jag tydliggör härmed min inställning rörande ett samarbete med det främlingsfientliga Sverigedemokraterna om de mot all förmodan tar sig in i riksdagen 2010 eller i framtiden.
Jag blev uppmanad av Trollhare att ställa upp i Fredrik Petterssons bloggkampanj som samlar alla som är beredda att sätta ner foten mot de där galningarna som springer runt och förkunnar rädsla som den nya tidens statsreligion.
Det gör jag därför att:
1. Jag står inte ut med den ökande islamofobin i världen idag. Varken inom SD, inom mitt eget parti (som traditionellt varit inne på den vägen rätt länge också) eller någon annanstans.
2. Jag vägrar stödja ett parti som propagerar för att sådana som jag inte ska få existera.
3. Jag gör det för att jag verkligen tror på kärleksbudskapet och för att det budskapet utsträcks till mina vänner, min familj, mina bekanta, mina kollegor, mina grannar och alla andra.
4. Jag gör det för att jag tror på demokrati.
5. Jag gör det för att jag vägrar glömma. För att vi inte har råd att glömma. Trettiotalet ska aldrig någonsin få komma tillbaka.
6. Jag gör det för att jag på denna punkten gärna följer min f.d. partiledare och reser mig ur soffan om jag på något vis blir förknippad med de där mentala kalhyggena - oavsett om de bär bomberjackor, brunskjortor, nationaldräkter, sunkiga kinesiska träningsbyxor med hål i eller kostymer gjorda av Hugo Boss eller för den delen något struntmärke sålt på Dressmann.
Som ett led i mitt ställningstagande och som ett led i Petterssons bloggkampanj sänder jag uppropet vidare. Jag uppmanar därför JensO, Tiarafeministen, Scaber Nestor, Liz Morseby och Annika Beijbom att ta upp handsken. Och som en bonus ber jag även Seved Monke och OlofB att göra detsamma.
Vill ni också ta ställning?
Säger du också nej till att vara beroende av Sverigedemokraterna?
Gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna.
2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.
3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden: 
4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
