Jag är frifräsare - hör mig ryta!

Under sista veckan har det varit väldigt mycket diskussion kring det här med frifräsare och lojalitetshysteri inom politiken. Det var väl rätt mycket så att diskussionen började på allvar när Camilla Lindberg och Mathias Sundin (båda Fp) presenterade sina väljarkontrakt den 18 mars i SvD. Ett kontrakt rörande hållningen till datalagringsdirektivet som jag har för avsikt att skriva under så snart jag får litet tid att faktiskt hämta hem dokumentet ordentligt. Camilla och Mathias är viktiga i den här kampen, känner jag. De är positiva förebilder för alla oss frifräsare, oavsett politisk hemvist.

Sedan har det förstås fortsatt, allt det här. Det handlar om bland annat Staffan Danielssons (c) utspel i SvD för någon vecka sedan nu. Vi frifräsare hotar tydligen alliansen.

I SVT's agenda gick Johan Pehrson (Fp) igång och vräkte ur sig att (tror jag fått citatet rätt)
"Ibland delar jag inte exakt åsikten om beslut som fattas men av lojalitetsskäl så är det så att jag måste finna mig i att jag inte alltid får min egen vilja igenom. Det vore en väldigt konstig riksdag om alla skulle hävda att de själva skulle få bestämma - då är det ingen demokrati - då är det någonting annat..."

Någonstans känner jag väl att jag kan acceptera och tolerera att de tror, tycker och tänker så. Jag är litet Voltaireistiskt avkopplad rörande de här människornas rätt att tycka som de vill. Men jag kan inte köpa att de ska tvinga sina partikamrater till tystnad till vilket pris som helst. Att de agerar som om deras syn på saken är den enda sanningen.

Jag förstår principen. Visa inga sprickor. Visa inte svaghet. Visa en enad front. Litet neanderthal över det (även om det säkert är elakt mot neanderthalarna, eftersom de visat sig vara klyftigare än vi tidigare trott), men ok då. Fine.

Det är bara det att... vi vet ju hur det fungerat i Katolska Kyrkan att undertrycka människors åsikter och förstås sexualitet och att snärja och binda dem. Vi vet hur det har sett ut med kraven om total tystnad. Vi vet hur det brukar låta i dysfunktionella familjer... visa inget utåt. Det som sker i familjen är vår eviga och mycket personliga hemlighet som aldrig får spillas utanför familjehemmets väggar. Misshandel, våldtäkter, psykiska övergrepp...

Vi har sett hur väljarna vänder politikerna ryggen och hur politikerföraktet dånar fram i tillvaron. Vem kan man lita på? Vem bryr sig om oss vanliga dödliga? Vem lyssnar på oss? Vem bryr sig överhuvudtaget om att stå för sitt ord?

Det är nog ingen slump att när det dyker upp små slagsmål och debatter inom ett parti så ökar, snarare än minskar, opinionen för partiet som berörs. Därför att väljarna vill ha debatten. De vill se människorna. De vill se känslorna. De vill se övertygelse och ideologiska principer. De vill se attityden.

Visst kan det vara besvärligt att med ett så litet antal personkryssade ledamöter i riksdagen ändå tillåta att ledamöter går utanför partilinjen i diverse olika frågor. Men vi har ändå principen om att vi ska ha 349 ledamöter i kammaren i Sverige. Hade det varit så att systemet skapats för total konformitet, så skulle vi inte behövt fler än 7 personer därinne idag. Sju personer med olika mandat och ett litet diagram på väggen som talar om hur många procent ja och nej som blev resultatet då de sju röstade enligt partilinjen. Kanske är det att föredra?

Annars är det så att vi alla som kandiderar gör det för en lokalförening som kan ha andra frågeställningar än partiledningen. Vi kan mycket väl ha blivit accepterade som toppkandidater av våra väljare för vad vi står för, även utan att vi blivit direkt inkryssade. Men våra kandidater har valt att stoppa en valsedel från just vårt parti i kuvertet för att de tror på de kandidater som står listade på den lilla lappen som agerar lista under valet.

Vi har inte rätten att svika våra principer, även om de ibland ingår att vi alltså bryter mot partiledningens vilja. Vi har skyldigheten att vara tydliga och att stå för våra åsikter, ideologier och värderingar. Gör vi inte det, så kommer svaret som ett brev på posten. Antingen genom att vi blir bortkryssade av väljarna eller genom ett ökat politikerförakt.

Men vi ska ALDRIG behöva oroa oss för att bli avaktualiserade för politiska uppdrag inom våra partier. Vi ska ALDRIG behöva oroa oss för att bli avlistade eller nedflyttade på listorna för att vi faktiskt tror på en grundläggande livsfilosofi eller ideologi. Det är INTE demokrati.

Demokrati ska utgå från folkets vilja. Inte från partiledningarnas. Väljarnas vilja ska representeras i riksdagen. Attityden att folket inte vet bättre och att de behöver mammas, hållas ovetande och helst i schack för att inte deras vilja ska höras måste slås tillbaka.

Att idiotförklara våra väljare och det svenska folket är inte och kommer aldrig att vara ok. Det är inte ok att springa runt i sin egen lilla broilervärld, utan erfarenhet från verkliga livet, och hävda att väljaren bara inte vet bättre och att det är bäst att man styr över huvudet.

FRA-lagen borde lärt oss bättre. Datalagringsdirektivet är en annan sådan sak. Diskussionerna kring sjukförsäkringssystem och många andra frågor kan också visa på samma problematik.

Batongpolitiken som Alliansen driver idag och Socialdemokraterna innan oss är inte en valvinnare längre. Att helt omyndigförklara föräldrar, barn, ungdomar, sociala myndigheter, polismyndigheter över hela landet... vad vinner vi på det? Kanske är det dags att vi politiker erkänner att vi inte vet precis allt. Att vi inte alltid vet bäst. Att det kan vara värt att lyssna på de där miljonerna människor därute som litar på att vi får deras liv att fungera genom den politik vi för.

Vi finns där för folket. Folket finns inte där för att vi ska befästa vår makt.

Lyssnar vi till folket, visar vi respekt för folket och skapar vi utrymme för folkets vilja, oro, funderingar och visioner så tar vi också steget över till en mer värdig demokrati.

Det är dags att hylla frifräsaren. Vi måste skapa en förståelse för varför vi agerar som vi gör. Vi måste stå upp för oss själva och för varann så att väljarna vet var vi finns och vad vi står för. Vi måste påvisa att det finns en annan väg. En demokratisk och respektfull väg där inte ett litet fåtal människor som aldrig levt i verkligheten styr över alla miljontals andra.



Härmed kommer jag ut som frifräsare. Jag står för att jag är frifräsare. Jag går till val som frifräsare.

För att jag är liberal och demokrat snarare än konformist. För att jag är liberal och demokrat i första hand och folkpartist i andra hand.

På samma sätt som jag kommit ut med sexuell läggning, identitet, et c. så kommer jag härmed ut även som ideologiskt styrd politiker med en koppling till folket och till de verkligheter vi inte alltid ser som politiker därute.

Jag har ryggrad. Jag har styrka. Jag har en ideologisk övertygelse och jag har ett demokratiskt sinne.

Om det ger resultat i valet vete tusan. Men det kan ju alltid vara värt att se.

Även på Svart Måndags blogg.

Intressant.

Alliansens pressträff 15 mars

Nu är partisekreterarna på plats på Café Kofi. Följ pressträffen på http://bambuser.com/channel/alliansen.

Pressträff med Alliansens partisekreterare Per Schlingmann (M), Anders Flanking (C), Erik Ullenhag (FP) och Lennart Sjögren (KD) måndagen den 15 mars. Vid pressträffen presenteras Alliansens nya grafiska profil och hemsida samt Alliansens utgångspunkter inför valrörelsen.


Förra valet handlade om enighet. I år behöver vi inte slåss för att visa enighet - det har fungerat bra i fyra år, säger Schlingmann. I årets valrörelse handlar det i mycket högre grad om innehållet i politiken.

Dagens knuff - Den sanna statistiken om risken för flygbomber och Danielssons absurda rädslor

Dagens knuff går till det inlägg som allra mest slår huvudet på spiken.

Syrrans granne skriver om FRA, Staffan Danielsson och nakenscanning. Och jag bara måste länka detta vidare. Det är för bra för att inte göra det, helt enkelt.

Så kort... Läs detta och begrunda.

För nog handlar väl detta med övervakningssamhället om att vi har en massa människor i styrande positioner här och runtom i världen som alla springer runt och är totalt livrädda för livet, världen, universum och allting. Visst handlar massövervakningen om inget annat än samma sak som ledde till skotten i Ådalen en gång i tiden. Eller till att medborgarna i den medeltida staden Visby byggde sin ringmur inte för att skydda sig mot fastlänningar, danskar eller ryssar utan mot bönderna på den egna ön.

Men när får det räcka då? När är det nog?

När ska vi medborgare slippa ta ansvar för amerikanernas kollektiva PTSD efter de fruktansvärda händelserna i september 2001? Och är det verkligen vårt ansvar?

Gizmodo satte nyligen saker i perspektiv. Jag har lånat grafiken därifrån, men länkar gärna snällt tillbaka också. Det är bra om ni får se detta, tycker jag... Bilden är liten och suddig. Klicka på den så ser den litet bättre ut (förstås).

Intressant.

Även hos Mikael Elmlund som just lämnat Centerpartiet för Piratpartiet. Skriver läsvärd om beslutet och orsakerna till det. Jag kan inte annat än säga att jag har full förståelse för att Elmlund resonerar och agerar så som han gör. Tyvärr.

Själv tänker jag dock stanna inom Folkpartiet för att försöka bryta upp det här vansinnet nu, en gång för alla. För att försöka få människor att tänka och använda sig av en liten gnutta vett och reson. Kanske misslyckas jag. Vi får väl se. Men att vi är många som fått nog av den repressiva massövervakningshysterin och den kollektiva PTSD som drabbat världen ter sig nu mer och mer uppenbart. Det är dags att säga ifrån. Nu. En gång för alla.

M + Sd = Skamligt!

Och nu börjar tongångarna röra sig allt mer högerut på skalan. Så långt från alla rimliga proportioner att jag själv börjar undra om det är jag eller om hela världen runtomkring blivit totalt jäkla tondöv.

Moderaterna i Skåne och eventuellt på riksnivå börjar nu uppvakta Sverigedemokraterna inför valet till riksdagen 2010 och det pratas nu om att Moderaterna mycket väl kan tänka sig att samregera med Sd.

Om de absolut känner sig roade av det, så kan jag inte hindra dem. Denna posten går dock ut på en sak och en sak allena.

Den går ut på att jag härmed förklarar att jag under inga omständigheter kan, tänker, vill eller någonsin kommer att samarbeta med ett parti som aktivt förespråkar att människor som jag saknar en rätt att existera.

Det går inte och det kommer aldrig att ske.

Om Moderaterna fortsätter sitt ideologiska korståg högerut (förmodligen tätt åtföljda av Kristdemokraterna), blir jag tvungen att agera på ett eller annat vis. Följa mitt samvete och tänka på min egen säkerhet, integritet, trygghet och rätt till en existens överhuvudtaget.

Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN att stödja en Alliansregering som arbetar tillsammans med Sverigedemokraterna. Även om det gör ont att behöva hota med att lämna Alliansen har jag helt enkelt inget annat val.

Jag hade heller aldrig gått med på att i min situation hjälpa fram det nationalsocialistiska partiet i Tyskland på 30-talet, helt enkelt på grund av att det då hade inneburit min dödsdom. Jag ser inte att jag kan, vill, måste, tänker eller kommer kunna agera på något annat vis nu - här - idag.

Ett parti med rötterna i en nazistisk och fascistisk rörelse, såsom Sd har sina rötter där, kommer aldrig någonsin att få mitt stöd. Varken direkt eller indirekt och jag blir därmed tvungen att dra öronen åt mig.

Jag hoppas innerligt att de två liberala partierna i Alliansen idag tar avstånd från Moderaternas senaste högerextrema flirt och tydligt sätter ned foten gentemot detta vansinnet. Ett sådant ställningstagande kan mycket väl rädda alliansen. Om ett sådant ställningstagande inte görs, vet jag inte hur jag ska kunna gå till val 2010 som allianspolitiker, trots allt. Och kommer definitivt att börja se om mitt skepp.

JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN STÖDJA NAZISTER I MIN EGEN REGERING!

VILL MODERATERNA SAMARBETA MED SD LÄMNAR JAG ALLIANSEN!

JAG KRÄVER ETT OMEDELBART OCH OTVETYDIGT SVAR AV SAMTLIGA PARTILEDARE I ALLIANSEN NU!

JAG KOMMER ALDRIG ATT ÄNDRA STÅNDPUNKT!

------------------------------------------------------------------------------------------

First they came for the communists, and I did not speak out—because I was not a communist;

Then they came for the socialists, and I did not speak out—because I was not a socialist;

Then they came for the trade unionists, and I did not speak out—because I was not a trade unionist;

Then they came for the Jews, and I did not speak out—because I was not a Jew;

Then they came for me—and there was no one left to speak out for me.

------------------------------------------------------------------------------------------

Amanda Brihed

Kandidat nummer 42, Folkpartiet i Stockholms Län.

Andra skriver:

Aftonbladet, Aftonbladet 2, HD, Dagen, Skånskan, SvD, DN, Min luktar oxo fisk!, Scaber Nestor, Jinge, jj.n, Johan Westerholm, In Your Face, Angie Roger, John Johansson, Alliansfritt Sverige

Centeruppropet ställer sig bakom Humlegårdsmanifestationen

Nu är det bekräftat att även Centeruppropet ställer upp bakom Humlegårdsdemonstrationen. Vi har diskuterat med Erik Hultin som tyvärr inte kan närvara själv, men vi kommer likväl att få en representation från centerns vassaste och är förstås glada för det.

Det ser även ut som om vi kanske får sällskap av Grön ungdom och Linda Nordlund (Luf). Återkommer när vi har klara besked där.

Intressant

Det gröna bandet intar Almedalen, men inte M

Det var jättekul att se att folkpartister, centerpartister, vänsterpartister... alla... bar gröna band för att visa på sitt stöd för det iranska folket under dagen idag i Visby och Almedalen. Alla partier såg till att bära de gröna banden för att stödja den iranska oppositionen, vilket var otroligt häftigt att se. Ett starkt bevis för den breda sympati som finns idag för de människor som verkligen behöver hjälp och stöd i sin kamp för sina mänskliga fri- och mänskligheter.

Fredrik Reinfeldt hävdar visst att ett förslag ligger inom Europeiska Unionen om att bygga en gemensam, solidarisk front gentemot Iran genom att bland annat kalla hem samtliga 27 ambassadörer. Kanske är det en möjlighet, även om jag fortfarande står fast vid att en aktiv ambassad som hjälper medborgare i behov av stöd, vård och beskydd är viktigare. Men visst blir det en kraftfull protest. Om nu något händer. Tyskland och Italien är dock tydligen skeptiska. Och med tanke på att jag hittills inte sett en enda moderat i hela Visby bära det gröna bandet, så ställer jag mig väldigt tveksam till just det moderata intresset för en fungerande lösning på konflikten i Iran. Bryr man sig alls? Eller bryr man sig bara om man har möjlighet att sälja ytterligare ett par Volvotruckar till den iranska regimen?

Jag hoppas på att få tag i ett par moderater under de kommande dagarna som faktiskt bär det gröna bandet eftersom jag tror att det måste vara ett missförstånd. För inte har väl moderater i gemen svårare att hitta fjärrkontrollen till tv'n, eller är mindre adepta på att surfa in på YouTube, Twitter, Facebook eller liknande? Inte kan de väl ha missat vad som försiggått under de sista veckorna?

Ska försöka få tag i ett fräscht och fint band igen imorgon bittida så att jag känner mig hemma i mig själv igen. Och hoppas att vi ses därute då.

Annars har Mona Sahlin talat sig varm för Iran, vilket är fint. Och för en uppriven FRA-lag, vilket jag betvivlar. Men något jag inte betvivlar är att hon snart måste kasta ut sina rådgivare, talskrivare och sin pr-byrå. Att tala om hur otrooooligt svårt och tungt det är att få ihop ett alternativ till alliansen är inte bra PR inför nästa år. Att tala om att man fått ihop hela 35 punkter (av säkerligen tusentals) känns inte heller betryggande. Och faktiskt... jag litar inte ett smack på Mona i FRA-frågan. Jag hoppas, men jag tror inte på det för ett ögonblick. Annars kan man väl bara konstatera att på S-fronten intet nytt. Som vanligt.

På annat håll diskuteras en sammanslagning mellan Centern och Folkpartiet. Finhet, tycker jag. Fredrik Westerlund skriver ett sött kärleksbrev till Cuf och de andra initiativtagarna på Liberatis hemsida.

Intressant