Idag publiceras
en artikel av Svart Måndags Olof Bjarnason på Internetdagarna.se som ger
ett par antydningar om vad vi står inför och vad vi kan förvänta oss i ett första steg rörande den nyligen klubbade FRA-lagen.
Det är tänkvärt, klokt och rätt skrämmande. Jag rekommenderar alla som kan att läsa detta inlägget i
post-FRA-debatten. Och inte minst att ta sig en stund efteråt till att tänka, reflektera och känna in.
-----
Det har varit väldigt tyst sedan lagen röstades igenom för en vecka sedan. Det är inte så himla konstigt. Många ställer sig frågan om vart protesterna har tagit vägen. Vad som händer. Vart alla kritikerna är. Är kampen över nu? Var detta allt?
Det känns litet grann som den där gången då en meteorit slog ner i vår grannplanet Jupiter och vi väntat oss en sådan himlastormande krasch men bara fick en liten, liten fjärt. Och ändå var det kanske inte riktigt så ändå. Kanske är det inte så denna gången heller.
Det vore tämligen naivt att tro att denna kampen är över. Många av våra vänner runtomkring oss är desillusionerade och trötta efter att ha förlorat slag efter slag efter slag. Sant. Många vilar, omgrupperar och tänker efter. Få har tänkt tanken att inte komma tillbaka. Få tänker på allvar tystna.
Men andra, återigen, har redan litet grann i smyg börjat attackera motståndet, samtidigt som de litet förundrat kliar sig i huvudet och ger uttryck för beundran inför den borgerliga alliansregeringen och dess sätt att handskas med motståndet genom att helt enkelt tiga ihjäl det och sätta folkrätten och demokratin ur spel.
Men kampen är inte över.
Många har förundrats över att vi fortfarande demonstrerade så sent som för en dryg vecka sedan. Inte mycket mediafokus, men dock. Piratpartiet bjöd in och ett flertal nätverk, partier och ungdomsförbund svarade upp. Däribland, förstås, Nätverket Svart Måndag.
Vad som nu händer med Piratpartiet vet vi ju inte. Vi får hoppas att väljarna inte väjer undan för att vi förlorat detta slaget om FRA. Och vi får hoppas att de bekymmer som varit internt inom PP inom kort ska vara utklarade så att de kan genomföra en stark valrörelse. För ännu behövs det ett sådant alternativ i den svenska politiken ändå. Det finns fortfarande mycket att göra. Vad som händer i de andra partierna som drivit eller åtminstone haft medlemmar som drivit dessa frågor är ju tyvärr till stora delar en verklighet redan idag.
Tystnad.Nu ska det inte talas mer om FRA. Vi har ju valrörelser att tampas med nu. Det finns viktigare frågor och man ska inte gräva upp döda hundar. Även inom det socialdemokratiska arbetarpartiet har man stängt dörren under en längre tid nu. Det är munkavle på för att tysta kritiker, tiga ihjäl frågan och blanda om korten. Till och med SSU tycks ha tystnat. Inför Freedom Not Fear i september försökte jag ta mig så långt som till SAP's verkställande utskott, men tystnaden var kompakt. Tystnaden talade och jag tycker inte om dess undertoner. Det finns fortfarande mycket att göra.
Återigen. Även en tystnad talar. Somliga tystnader säger mer än andra.
____
Samtidigt är det mycket annat som sker i skuggorna. En ny tid, en ny rörelse, en ny kamp är på väg att födas. Det talas här och där om
den nya medborgarrättsrörelsen. Det finns ett flertal
artikelförfattare från
olika läger som börjar diskutera kring en ny blocköverskridande frihetsrörelse. Helt plötsligt enas FRA-motståndare, sexliberaler och andra i en gemensam kamp för att värna individens frihet. Den digitala integriteten sammankopplas allt mer med rätten till sin egen kropp och till sina egna handlingar. Kanske är jag själv en liten, liten kugge i detta spelet? Vad vet jag - det är ju ändå ingen hemlighet att jag agerat rätt mycket på den sexradikala, feministiska och hbt-relaterade arenan vid sidan av och sedan mycket längre tillbaka än mitt engagemang som medlem i Svart Måndag.
Hur som helst - det var intressant att i helgen besöka HBTH-konferensen som deltagare i en av paneldebatterna som hölls kring identitet, sexualitet, HBT och feminism. För även där mötte jag många som talade om just detta. Denna nya koppling. Det blir en spännande allians om detta nu kommer att ske, så som många hävdar att det redan gör. En udda och otippad kontakt i en ny tids metamorfos. Hur kommer denna skapelse att vartefter se ut? En utveckling inte ens jag hade kunnat tänka mig då jag grundade Svart Måndag för drygt ett och ett halvt år sedan.
Kanske ska Svart Måndag som organisation undvika att driva just feministisk och sexualpolitisk kamp, men det är en spännande utveckling likväl.
Kanske ska vi inte bredda oss alltför mycket. Men vi har redan börjat leva ett annat liv nu. Vi vet att det finns fara för att vi blir betraktade som dissidenter i framtiden. Olof Bjarnason ställer frågan i sin artikel om hur lång tid det tar innan FRA börjar övervaka sina egna kritiker. Vad kommer därnäst?
En ny kamp har börjat. En ny rörelse tar form. Och Nätverket Svart Måndag kommer att, för att möta det hotet vi upplever i den nya övervakningsvärldens snara, genomföra en omorganisation som bättre lämpar sig för den nya tidens strider.
Omorganisationen har redan påbörjats. Vi genomför en treskiktning av organisationen där vi kommer att ha en traditionell styrelse att hantera de praktiska nödvändigheterna, en kärntrupp som aktivt arbetar för våra intressen och tillsammans diskuterar och för fram en ny diskurs, en ny diskussion, en ny riktning. Och därtill det stora övriga medlemsantal vi bygger organisationens bas ikring.
Nätverket Svart Måndag kommer även fortsatt att agera partipolitiskt obundet, men sampolitiskt. Vi kommer fortsätta att arbeta för integritet och mänskliga rättigheter i den digitala tidsåldern. Vi kommer fortsatt att vara ett namn som ständigt återkommer i debatten. Som ett tyst men likväl närvarande spöke ibland. Som en gigantisk örfil mot samhällets skevande stöttepelare ibland.
Ständigt aktiva. Ständigt starkare. Ständigt vassare.
Liksom motståndet mot tidigare övervakningssystem i diktatoriska stater tidigare har riktat in sig på en långsiktig kamp via kultur, medier, diskussioner, humor och satir kommer även Svart Måndag att bedriva den allestädes närvarande kampen. Vi kommer fortsätta stå upp för våra och andras rättigheter. Vi kommer fortsätta arbeta för en större förståelse mellan folkgrupper, politiska, etniska, kulturella och religiösa grupperingar. Vi kommer fortsätta arbeta för en framtid vi kan stå för och som leder till en öppnare och friare värld.
Vi gör det som en enig rörelse av individer som står upp trygga i sin övertygelse om att dissidenter fortfarande behövs för att styra samhället i rätt riktning. Vi har inte givit upp. Vi har ännu inte börjat.
_____
Vill du stötta Nätverket Svart Måndag?
Sätt in ditt bidrag på bankgiro 438-1349. Alla bidrag, stora som små, är välkomna.
Vill du delta i arbetet? Kontakta mig på telefon 0733-211290 eller via mail på amanda.brihed@gmail.com.
Ännu är inte kampen över. Ännu ger vi inte upp vår demokrati, vårt egenvärde, vår integritet och våra drömmar.
Delta i kampen nu och i framtiden. Din röst och dina händer behövs. Låt oss slå hål på övervaknings- och kravpopulismens fula tryne en gång för alla. Låt oss enas över alla gränser och skapa den värld vi faktiskt vill leva i i framtiden.
Intressant!
