Det här med erkännande genom Peer Review. Den allra största äran inom de nya medierna.
Blir stolt över att läsa om hur Brit Stakston hävdar att jag skulle tillhöra de där viktiga förebilderna bland politiskt aktiva inom politiken. Oavsett om folk ser mig som lobbyist/aktivist eller som någon slags politiker i mer traditionell mening, så har jag kommit in i detta med politiken via mitt intresse för människorättsfrågor och jämställdhet. Jag vill att det ska vara en sammanhängande röd tråd genom hela samhällsväven och arbetar aktivt för att det ska kunna bli verklighet. Oavsett om det gäller nätdemokrati, rätten till sin egen kropp eller kommunikation. Hamnade nu inte på SvD's stora sammansatta lista, men det hade jag inte räknat med. Däremot väger Stakstons ord väldigt tungt i min egen värld då hon är en inspiration och förebild på många vis.
Det är förstås otroligt smickrande, även om jag också håller med Brit om att det är väldigt vanskligt med den här formen av listor. Speciellt som de skapas av experterna på området, vilka redan är insatta och har stenkoll på sfären. Det vore förstås mer intressant att se en lista skapad av politiker själva, eller av väljarna därute i samhället. Utifrån faktisk synlighet och resultat snarare än bara antalet tweets eller inlänkningar.
Fram till dess de listorna dyker upp, vilket inte borde dröja alltför länge, så är jag fortfarande jätteglad. Det innebär framför allt att jag känner att jag kanske gör något rätt ändå, att jag har skäl att fortsätta arbeta som jag gör och utveckla mitt arbete med sociala medier ytterligare. Det är en positiv och uppmuntrande knuff i ryggen, förstås. Och jag kan inte annat än gilla det.
Tack till alla andra som lyfter mig och alla andra som jobbat med mig under de sista åren. Med FRA, med tvångssteriliseringarna och transpersoners rättigheter. Och allt annat vi varit involverade i tillsammans. Det är ju så med sociala medier att det ändå handlar om peer acceptance. Att det är omvärlden, de andra användarna, de andra aktiva, som skapar en storhet på grund av att de ser värdet av vad man gör. På grund av att de anser att man gör rätt saker, har kloka åsikter eller vad det nu kan vara. Utan att bli accepterad och uppburen av de andra inom branschen kommer man helt enkelt ingenstans. Meritokrati, helt enkelt.
Hör jag hemma på Brits lista över inflytelserika politiskt aktiva inom sociala medie-världen, så beror det på att jag fått ett förtroende och en massa kärlek från min SM-omvärld. Och för det är jag tacksam. Och stolt.
Förstår att Brit inte är jätteladdad inför att skriva liknande listor, men har själv ändå blivit litet extra motiverad nu inför framtiden. Genom att få ta del av någon slags erkännande från omgivningen och sfären som arbetar med de nya medierna ändå.
