Visar inlägg med etikett YouTube. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett YouTube. Visa alla inlägg
2011-01-07
2010-12-07
Silent All These Years
Passande titel på dagens bjudmusik med tanke på alla hemligheter som springer omkring därute sedan så många år och som nu börjar simma upp till ytan... ;-)
2010-12-04
Transgender Restroom Arrest: Calling the Instigators
Always interresting to make that first contact...
2010-11-18
2010-11-10
2010-11-08
2010-11-07
2010-11-03
welcome home
På ett tips från alltid beundransvärda Åsiktstorpeden. Tack, Micke, det här är verkligen superbra! Viral marknadsföring när det är som bäst. Tänk att få bli mött såhär då man kommer hem ändå. Så mycket finhet.
Kärlek till er alla därute.
2010-11-01
Tobakens och trygghetsnarkomanins glada ironi
Med tanke på nästa varning om kommande varningsrapport från FHI. Jag hade absolut ingen aning om att tobak var skadligt för mig. Är det det? Who would've known. Typ.
Larmrapport, förresten. Eller varning om kommande larmrapport. Det känns litet grann som det brukar göra med en del statliga organisationer att man måste bestämma sig för ett datum för mötet där beslutet ska tas om när man ska ta beslut kring ett datum för att ta beslutet i delfrågan B som tillsammans med delfrågan C och F ska kunna bli underlag för beslutet i frågan A. Om vilken mötet för att besluta beslutsdatum ska hållas först efter beslut utifrån hur väl beslutandet går i de övriga frågorna. Beslut om beslutsdatum väntas tas under tredje veckan i maj 2018.
Tydligen är man litet oroliga för att det pratas för litet om riskerna med att röka vattenpipa. Kanske blir det bättre om vi ordnar en ny lag som säger att varje pipa och vattenpipa måste vara helt täckt i varningstexter från Socialstyrelsen. För att då kommer alla de där vilsna rökarna haja till och fatta det som ingen av dem ens hade en susning om tidigare. Tobak är farligt för dig!
Jag kan verkligen se framför mig hur vattenpipearmén sitter och njuter vid åsynen av mig som helt och hållet oskyldig liten varelse iklädd enbart vitt och rosa och ovetande om alls vilka elaka monster de verkligen är. "Sitting duck", säger den ena. "She's meat!", säger nästa. Den tredje har just slutat upp med att ställa till det för människor, ägnar sig åt yoga och meditation, lyssnar enbart på Di Leva och ägnar förmiddagen åt att försöka övertyga de andra vattenpiporna om att även människor har själar men ger upp då det börjar bli bråttom att ta tunnelbanan till eftermiddagens tantrapass. Den vattenpipan är det ingen som någonsin ser igen.
Är det någon här som minns den tiden då vi hade gott om spårvagnar mitt i Stockholms innerstad och då man dessutom hoppade på och av eländet i farten. Konstigt nog var det inte så många som strök med då heller.
Visst känner vi alla till farorna med tobak och även andra droger. Men frågan är om ytterligare en larmhysteri (om just vattenpipor... jag menar hjälp mig!) är just exakt det vi verkligen behöver. Är det den gudomliga lösningen? Är det vad som kommer att fixa precis allt så att vi aldrig någonsin behöver bry oss mer om några av livets risker?
Själv anser jag att det är en risk att leva till att börja med. Jag är liksom införstådd i den problematiken och är ganska övertygad om att förr eller senare gör jag ett felsteg nånstans och stryker med på kuppen. Det ingår i dealen och jag kan faktiskt tänka mig att det är värt det. What a ride!
Litet lagom försiktighet har inte räddat mig från mobbing, hatbrott, våldtäkter, misshandel, rån, diskbråck eller särskilt mycket annat heller för den delen. Antingen är det bara så att övertro på trygghet inte fungerar, eller också har jag verkligen läst manualen upp och ner och inte tagit in ett smack!
Jag vet inte om en hysteriskt överbeskyddande omgivning verkligen gör varken till eller från för riskerna med att leva. De inbillar sig gärna det, de som inte kan släppa sargen. De som inte kan tillåta någon annan att släppa sargen heller om inte de själva gör det. Välmening på alla vis, vilket jag någonstans uppskattar. Det är gulligt att de tänker på mig ändå, på något vis. Tänk om du faller på isen och får ett blåmärke - bäst att jag spärrar in din prisvärda rumpa för säkerhets skull, så att du inte skadar dig!
Eller så låter vi bara människor sköta sina egna liv? Jag vet inte. Men ska jag ändå förr eller senare stryka med, så kan jag lika gärna dansa runt litet grann med ödet och åka berg- och dalbana med livet så gott jag kan ändå. Anser du verkligen att du har rätten att hindra mig?
Eller... kanske vi bara kort och gott ska börja kika på om det finns utrymme för att bedriva en politik kring olika typer av droger genom att faktiskt börja kika på fakta, arbeta för att förbättra situationen och sluta skrika i panik och moralisera över det? Vi måste verkligen börja prata om det. Men göra det utifrån ett skademinimeringsperspektiv byggt på kunskap och fakta. Inte bara skrika oss heta över att någon smart forskare äntligen har kommit på att tobak kan vara skadligt för oss. Det är ju inte direkt så att vi inte visste det redan till att börja med.
Litet annan "drogliberalism" därute på nätet:
Calle Rehbinder skriver på Newsmill om hur skräcken för drogliberalism förlamar politiken.
Mikael Zetterberg skriver också på Newsmill och berör behovet av modern narkotikapolitik.
Även Liam Murray skriver.
Micke Gajditza,
Dagens hejdlösa och litet lagom elaka ironi:
Intressant.
Larmrapport, förresten. Eller varning om kommande larmrapport. Det känns litet grann som det brukar göra med en del statliga organisationer att man måste bestämma sig för ett datum för mötet där beslutet ska tas om när man ska ta beslut kring ett datum för att ta beslutet i delfrågan B som tillsammans med delfrågan C och F ska kunna bli underlag för beslutet i frågan A. Om vilken mötet för att besluta beslutsdatum ska hållas först efter beslut utifrån hur väl beslutandet går i de övriga frågorna. Beslut om beslutsdatum väntas tas under tredje veckan i maj 2018.
Tydligen är man litet oroliga för att det pratas för litet om riskerna med att röka vattenpipa. Kanske blir det bättre om vi ordnar en ny lag som säger att varje pipa och vattenpipa måste vara helt täckt i varningstexter från Socialstyrelsen. För att då kommer alla de där vilsna rökarna haja till och fatta det som ingen av dem ens hade en susning om tidigare. Tobak är farligt för dig!
Jag kan verkligen se framför mig hur vattenpipearmén sitter och njuter vid åsynen av mig som helt och hållet oskyldig liten varelse iklädd enbart vitt och rosa och ovetande om alls vilka elaka monster de verkligen är. "Sitting duck", säger den ena. "She's meat!", säger nästa. Den tredje har just slutat upp med att ställa till det för människor, ägnar sig åt yoga och meditation, lyssnar enbart på Di Leva och ägnar förmiddagen åt att försöka övertyga de andra vattenpiporna om att även människor har själar men ger upp då det börjar bli bråttom att ta tunnelbanan till eftermiddagens tantrapass. Den vattenpipan är det ingen som någonsin ser igen.
Är det någon här som minns den tiden då vi hade gott om spårvagnar mitt i Stockholms innerstad och då man dessutom hoppade på och av eländet i farten. Konstigt nog var det inte så många som strök med då heller.
Visst känner vi alla till farorna med tobak och även andra droger. Men frågan är om ytterligare en larmhysteri (om just vattenpipor... jag menar hjälp mig!) är just exakt det vi verkligen behöver. Är det den gudomliga lösningen? Är det vad som kommer att fixa precis allt så att vi aldrig någonsin behöver bry oss mer om några av livets risker?
Själv anser jag att det är en risk att leva till att börja med. Jag är liksom införstådd i den problematiken och är ganska övertygad om att förr eller senare gör jag ett felsteg nånstans och stryker med på kuppen. Det ingår i dealen och jag kan faktiskt tänka mig att det är värt det. What a ride!
Litet lagom försiktighet har inte räddat mig från mobbing, hatbrott, våldtäkter, misshandel, rån, diskbråck eller särskilt mycket annat heller för den delen. Antingen är det bara så att övertro på trygghet inte fungerar, eller också har jag verkligen läst manualen upp och ner och inte tagit in ett smack!
Jag vet inte om en hysteriskt överbeskyddande omgivning verkligen gör varken till eller från för riskerna med att leva. De inbillar sig gärna det, de som inte kan släppa sargen. De som inte kan tillåta någon annan att släppa sargen heller om inte de själva gör det. Välmening på alla vis, vilket jag någonstans uppskattar. Det är gulligt att de tänker på mig ändå, på något vis. Tänk om du faller på isen och får ett blåmärke - bäst att jag spärrar in din prisvärda rumpa för säkerhets skull, så att du inte skadar dig!
Eller så låter vi bara människor sköta sina egna liv? Jag vet inte. Men ska jag ändå förr eller senare stryka med, så kan jag lika gärna dansa runt litet grann med ödet och åka berg- och dalbana med livet så gott jag kan ändå. Anser du verkligen att du har rätten att hindra mig?
Eller... kanske vi bara kort och gott ska börja kika på om det finns utrymme för att bedriva en politik kring olika typer av droger genom att faktiskt börja kika på fakta, arbeta för att förbättra situationen och sluta skrika i panik och moralisera över det? Vi måste verkligen börja prata om det. Men göra det utifrån ett skademinimeringsperspektiv byggt på kunskap och fakta. Inte bara skrika oss heta över att någon smart forskare äntligen har kommit på att tobak kan vara skadligt för oss. Det är ju inte direkt så att vi inte visste det redan till att börja med.
Litet annan "drogliberalism" därute på nätet:
Calle Rehbinder skriver på Newsmill om hur skräcken för drogliberalism förlamar politiken.
Mikael Zetterberg skriver också på Newsmill och berör behovet av modern narkotikapolitik.
Även Liam Murray skriver.
Micke Gajditza,
Dagens hejdlösa och litet lagom elaka ironi:
Intressant.
2010-10-28
Rickety - tickety - tin
Fortsätter att ösa litet elakheter över er, bara för att jag är så himla söt och snäll och charmig. Ha en trevlig stund.
2010-10-26
Before I'm Dead
Väntar på en del antingen bra eller väldigt tunga besked under dagen och är inte säker på hur sugen jag är på att verkligen blogga. Så det får bli litet pausmusik igen.
Townsend, Moreau och Aaliya... vackra och begåvade i en alldeles för underskattad film om det övernaturliga väsen jag gillar allra bäst. Brukar alltid få mig på bättre humör, så jag delar med mig av litet vampirisk kärlek till er därute under tiden jag blundar och försöker glömma att jag väntar och är nervös som synden själv.
Nej, låtval och allt sånt där i övrigt har ingen bäring på övriga dagen. Är bara jävligt svag för Anne Rice och är rätt övertygad om att Townsend och Moreau är de vackraste vampyrer jag någonsin sett - skulle gärna hänga med de där två på ett halvt vampyrlivsäventyr om det fanns en möjlighet. Erotik, sensualitet, charm. I'm such a sucker for it! ;p
2010-10-24
2010-10-23
2010-10-20
Grattis, Windows 25 år!
The blue screen of... Stort grattis till Microsoft som lyckats hålla Windows vid liv i 25 år. Grattis till Windows som har stått ut med Microsoft i 25 år. Anmärkningsvärt.
I dagarna fyller Windows i alla fall år och dagen till ära vill jag gärna fira litet grann med en söt liten filmsnutt som jag tror ni alla kommer uppskatta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
