Har du rent mjöl i påsen, lilla vän?

Har du rent mjöl i påsen, lilla vän? I så fall behöver du inte oroa dig över någonting. Staten tar hand om dig och vet ditt eget bästa. Lita till kollektivet och lita på att det vet bäst och att de har bäst koll på vem du är, vad du är, vad du ska säga, tycka och känna. Om du blir förmanad och straffad har du säkerligen förtjänat det själv.

Lita på att staten och kollektivet vet bäst. Det har alltid fungerat bra för. För du har väl rent mjöl i påsen? Som jag.

Lita på att staten vet bäst vad du är.

Lita på att staten vet bäst vilka åsikter du ska ha.

Lita på statens tukt och förmaning.

Vi vill dig bara väl...

Övervakning av politiska dissidenter numera lagligt i ett EU-land.

Med FRA, INDECT-projektet, Datalagringsdirektivet, Smile29 och hela den allmäna västliga övervakningshysterin i färskt minne, så säger jag bara en enda sak: I won't tell you I told you so.

Inom något år får vi reda på om Tyskland blir åthutat för den besynnerliga och skrämmande korkade dumheten att börja övervaka politiska grupper, eller om de helt enkelt blir ett föregångsland och en förebild för allt övervakningsarbete inom Europeiska Unionen. Vad vi ser fram emot den utvecklingen. Inte sant? Speciellt som utfallet väldigt sällan är solklart inom EU. Och någonstans önskar man att vi hade lärt oss någonting av historien. Att vi kanske någonstans visste bättre. Vi om några. Vi borde veta bättre! 

Det är snart val i Sverige. Än så länge får du ha vilka politiska åsikter du vill. Än så länge. Att det är så det kommer förbli ska du inte hoppa upp och sätta dig på alltför självsäkert. Vad du än gör, så rösta för guds skull på en människa som förstår bättre och som vet bättre och som tillåter dig att även om fyra, tio, tjugo eller femtio år rösta på vem f*n du vill.


Intressant!

Jag skriver under

 Nu är det officiellt. Jag har skrivit under och markerat mitt nej till datalagring. Jag kommer alltså inte att stödja en utveckling som innebär att trafikdata lagras. Ingen hade väl förväntat sig något annat, men nu har jag satt min kråka under det i vilket fall. Så att ni vet. För sådant kan vara bra att veta. Inte minst då det är dags att kryssa ett lämpligt namn på valsedeln i september.

.

I am very sociable.

Jag är frifräsare - hör mig ryta!

Under sista veckan har det varit väldigt mycket diskussion kring det här med frifräsare och lojalitetshysteri inom politiken. Det var väl rätt mycket så att diskussionen började på allvar när Camilla Lindberg och Mathias Sundin (båda Fp) presenterade sina väljarkontrakt den 18 mars i SvD. Ett kontrakt rörande hållningen till datalagringsdirektivet som jag har för avsikt att skriva under så snart jag får litet tid att faktiskt hämta hem dokumentet ordentligt. Camilla och Mathias är viktiga i den här kampen, känner jag. De är positiva förebilder för alla oss frifräsare, oavsett politisk hemvist.

Sedan har det förstås fortsatt, allt det här. Det handlar om bland annat Staffan Danielssons (c) utspel i SvD för någon vecka sedan nu. Vi frifräsare hotar tydligen alliansen.

I SVT's agenda gick Johan Pehrson (Fp) igång och vräkte ur sig att (tror jag fått citatet rätt)
"Ibland delar jag inte exakt åsikten om beslut som fattas men av lojalitetsskäl så är det så att jag måste finna mig i att jag inte alltid får min egen vilja igenom. Det vore en väldigt konstig riksdag om alla skulle hävda att de själva skulle få bestämma - då är det ingen demokrati - då är det någonting annat..."

Någonstans känner jag väl att jag kan acceptera och tolerera att de tror, tycker och tänker så. Jag är litet Voltaireistiskt avkopplad rörande de här människornas rätt att tycka som de vill. Men jag kan inte köpa att de ska tvinga sina partikamrater till tystnad till vilket pris som helst. Att de agerar som om deras syn på saken är den enda sanningen.

Jag förstår principen. Visa inga sprickor. Visa inte svaghet. Visa en enad front. Litet neanderthal över det (även om det säkert är elakt mot neanderthalarna, eftersom de visat sig vara klyftigare än vi tidigare trott), men ok då. Fine.

Det är bara det att... vi vet ju hur det fungerat i Katolska Kyrkan att undertrycka människors åsikter och förstås sexualitet och att snärja och binda dem. Vi vet hur det har sett ut med kraven om total tystnad. Vi vet hur det brukar låta i dysfunktionella familjer... visa inget utåt. Det som sker i familjen är vår eviga och mycket personliga hemlighet som aldrig får spillas utanför familjehemmets väggar. Misshandel, våldtäkter, psykiska övergrepp...

Vi har sett hur väljarna vänder politikerna ryggen och hur politikerföraktet dånar fram i tillvaron. Vem kan man lita på? Vem bryr sig om oss vanliga dödliga? Vem lyssnar på oss? Vem bryr sig överhuvudtaget om att stå för sitt ord?

Det är nog ingen slump att när det dyker upp små slagsmål och debatter inom ett parti så ökar, snarare än minskar, opinionen för partiet som berörs. Därför att väljarna vill ha debatten. De vill se människorna. De vill se känslorna. De vill se övertygelse och ideologiska principer. De vill se attityden.

Visst kan det vara besvärligt att med ett så litet antal personkryssade ledamöter i riksdagen ändå tillåta att ledamöter går utanför partilinjen i diverse olika frågor. Men vi har ändå principen om att vi ska ha 349 ledamöter i kammaren i Sverige. Hade det varit så att systemet skapats för total konformitet, så skulle vi inte behövt fler än 7 personer därinne idag. Sju personer med olika mandat och ett litet diagram på väggen som talar om hur många procent ja och nej som blev resultatet då de sju röstade enligt partilinjen. Kanske är det att föredra?

Annars är det så att vi alla som kandiderar gör det för en lokalförening som kan ha andra frågeställningar än partiledningen. Vi kan mycket väl ha blivit accepterade som toppkandidater av våra väljare för vad vi står för, även utan att vi blivit direkt inkryssade. Men våra kandidater har valt att stoppa en valsedel från just vårt parti i kuvertet för att de tror på de kandidater som står listade på den lilla lappen som agerar lista under valet.

Vi har inte rätten att svika våra principer, även om de ibland ingår att vi alltså bryter mot partiledningens vilja. Vi har skyldigheten att vara tydliga och att stå för våra åsikter, ideologier och värderingar. Gör vi inte det, så kommer svaret som ett brev på posten. Antingen genom att vi blir bortkryssade av väljarna eller genom ett ökat politikerförakt.

Men vi ska ALDRIG behöva oroa oss för att bli avaktualiserade för politiska uppdrag inom våra partier. Vi ska ALDRIG behöva oroa oss för att bli avlistade eller nedflyttade på listorna för att vi faktiskt tror på en grundläggande livsfilosofi eller ideologi. Det är INTE demokrati.

Demokrati ska utgå från folkets vilja. Inte från partiledningarnas. Väljarnas vilja ska representeras i riksdagen. Attityden att folket inte vet bättre och att de behöver mammas, hållas ovetande och helst i schack för att inte deras vilja ska höras måste slås tillbaka.

Att idiotförklara våra väljare och det svenska folket är inte och kommer aldrig att vara ok. Det är inte ok att springa runt i sin egen lilla broilervärld, utan erfarenhet från verkliga livet, och hävda att väljaren bara inte vet bättre och att det är bäst att man styr över huvudet.

FRA-lagen borde lärt oss bättre. Datalagringsdirektivet är en annan sådan sak. Diskussionerna kring sjukförsäkringssystem och många andra frågor kan också visa på samma problematik.

Batongpolitiken som Alliansen driver idag och Socialdemokraterna innan oss är inte en valvinnare längre. Att helt omyndigförklara föräldrar, barn, ungdomar, sociala myndigheter, polismyndigheter över hela landet... vad vinner vi på det? Kanske är det dags att vi politiker erkänner att vi inte vet precis allt. Att vi inte alltid vet bäst. Att det kan vara värt att lyssna på de där miljonerna människor därute som litar på att vi får deras liv att fungera genom den politik vi för.

Vi finns där för folket. Folket finns inte där för att vi ska befästa vår makt.

Lyssnar vi till folket, visar vi respekt för folket och skapar vi utrymme för folkets vilja, oro, funderingar och visioner så tar vi också steget över till en mer värdig demokrati.

Det är dags att hylla frifräsaren. Vi måste skapa en förståelse för varför vi agerar som vi gör. Vi måste stå upp för oss själva och för varann så att väljarna vet var vi finns och vad vi står för. Vi måste påvisa att det finns en annan väg. En demokratisk och respektfull väg där inte ett litet fåtal människor som aldrig levt i verkligheten styr över alla miljontals andra.



Härmed kommer jag ut som frifräsare. Jag står för att jag är frifräsare. Jag går till val som frifräsare.

För att jag är liberal och demokrat snarare än konformist. För att jag är liberal och demokrat i första hand och folkpartist i andra hand.

På samma sätt som jag kommit ut med sexuell läggning, identitet, et c. så kommer jag härmed ut även som ideologiskt styrd politiker med en koppling till folket och till de verkligheter vi inte alltid ser som politiker därute.

Jag har ryggrad. Jag har styrka. Jag har en ideologisk övertygelse och jag har ett demokratiskt sinne.

Om det ger resultat i valet vete tusan. Men det kan ju alltid vara värt att se.

Även på Svart Måndags blogg.

Intressant.

Ska vi behöva ta ansvar för USA's kollektiva PTSD?

Inte bara internet, utan hela det demokratiska och frihetliga västerländska samhället.

Tar mig friheten att klistra in från Mikael Nilssons blogg för att på ett bra vis beskriva vad som sker i Storbritannien idag. Mikael hämtar i sin tur information inte minst från IPtegrity och det rör sig för britternas del alltså om försök att införa three strikes.

Lagförslaget som heter Digital Economy Bill innehåller bland annat följande godbit:

“The Secretary of State may at any time by order impose a technical obligation on internet service providers if the Secretary of State considers it appropriate in view of—
(a) an assessment carried out or steps taken by OFCOM under section 124G or
(b) any other consideration. "

En fri översättning:

"Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på
(a) en utvärdering av OFCOM eller
(b) vilket skäl som helst."

Händer detta verkligen i en västerländsk demokrati?

Micke skriver också att samme minister ges rätten att skriva om upphovsrättslagen om det behövs. Och utan att gå via parlamentet.

"(1) The Secretary of State may by order amend Part 1 or this Part for the purpose of preventing or reducing the infringement of copyright by means of the internet, if it appears to the Secretary of State appropriate to do so having regard to technological developments that have occurred or are likely to occur.

Mitt svar till Micke är att... Nej, det händer inte i en västerländsk demokrati. Västerlandet har redan offrat demokratin i sina försök att skydda densamma och har kysst såväl frihetlighet som demokrati och demokratiska värden farväl.

Att vi inbillar oss att vi idag lever i en demokrati och att västvärlden skulle vara alls så frihetliga som vi tror och varit vana vid är ett tankefel av gigantiska proportioner. Faktum är att jag vid flera tillfällen hävdat just att vi är på väg bakåt i utvecklingen och att vi i praktiken är på väg att skapa en ny västerländsk medeltid. Att utvecklingen i världen idag inte drivs av väst, utan av Mellanöstern och Asien i första hand. Det gäller demokratin i sig. Men även kultur, arkitektur, samhällsbyggnad och många andra frågor.

Mind you, jag är väl medveten om att många länder har en bra bit kvar innan dess att de når en verkligt bra nivå. Inte minst rörande mänskliga rättigheter. Men jösses, vad de stegar fram i högt tempo överallt i världen. Om vi i västvärlden envisas med att fortsätta rasa bakåt i utvecklingen kommer vi snart att vara frånåkta. På riktigt.

En stor anledning till att vi inte ser detta är att vi envisas med att hålla hårt om en världsbild som redan sedan länge bevisats vara över 60 år gammal. Vi har inte uppdaterat våra kunskaper om omvärlden sedan andra världskriget! Mycket har hänt sedan dess...

Vid sidan av Storbritannien har ju även Bulgarien hamnat i en digitaldemokratisk knipa.

Lästips:

Privacy and Secret Surveillance from a European Convention Perspective
Anders Lagerwall (pdf).

“Abstract: A growing number of states are adopting wide-ranging surveillance programs on the basis of new security policy agendas.
Concurrently, contemporary information technology has brought an increasing proportion of the private sphere under the global network umbrella.
These developments place the delicate balance between privacy and national security on the edge.
In this context, the European Convention has assumed a key role in the protection of privacy."

Jag har tidigare ställt frågan:

“När ska vi medborgare slippa ta ansvar för amerikanernas kollektiva PTSD efter de fruktansvärda händelserna i september 2001? Och är det verkligen vårt ansvar?”

Jag har också visat på statistiken för exempelvis risken att råka ut för ett terroristbrott, modell flygplansterrorism som varit så populärt på sistone.

Och här har vi problemet. Vi har av någon anledning gått med på att ta smällen av amerikanernas kollektiva anfall av posttraumatisk stress och inbillar oss att vi kan komma åt terrorism med hjälp av ännu mer terrorism. Vi försöker släcka elden med hjälp av en gigantisk majbrasa. Lycka till!

Stämmer det eller stämmer det inte? New York Times skriver om terroriststämplade Mikey Hicks, 8 år gammal:

“It is true that Mikey is not on the federal government’s “no-fly” list, which includes about 2,500 people, less than 10 percent of them from the United States. But his name appears to be among some 13,500 on the larger “selectee” list, which sets off a high level of security screening.”

Det måste till en förändring i samhällets attityder och vi måste bryta denna rädslan. Jag kallar det #Bitfear. Rädslan för terrorism som skapar enorma svallvågor i den digitala sfären och som skapar oerhörda bekymmer för många av oss i vår vardag. Bitfear. Rädslan som binder oss och förhindrar oss att leva. Bitfear. Rädslan för vart den totalitära övervakningen av internet kommer att leda oss och för vad det kommer att få för konsekvenser i allas våra liv.

Det är med utgångspunkt i detta man ska sätta i perspektiv det Carl Bildt säger då han gång på gång trampar i klaveret och vräker ur sig något dumt om att han inte förstår varför regeringen inte blir tagna på allvar då de kritiserar länder som Iran och Kina men samtidigt använder samma teknik själva för att övervaka den egna befolkningen. Regeringen har fortfarande en oerhörd förtroendekris på halsen. Jag kan gärna vara den första att påpeka det. Högljutt.

Sverige, EU, USA, Australien, Kanada och många andra länder som räknas till västvärlden idag har mycket att stå till ansvar för inför sina medborgare. Vi kan nog snällt konstatera att Spanien är på väg helt åt fel håll, vilket Engström också påpekar. Men vet ni vad? Det får räcka nu! Det är inte längre acceptabelt att stödja en utveckling som riskerar att sänka hela det moderna samhället.

På ett eller annat sätt ska de här dumheterna upphöra. Något annat kan ingen del av integritetsrörelsen acceptera. Varken här eller utomlands.

Mer här:

Syrrans granne, Syrrans granne, Staffan Danielsson, Människorättsnätverket Svart Måndag, SVT, JensO, JensO, New York Times, FarmorGun, FarmorGun, Berinder, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Bogomil Shopov, HAX, HAX, HAX, Falkvinge, Falkvinge, Falkvinge, SvD: Falkvinge. Engström, Engström, Humblebee, Anna Troberg, Fullmentalstraightjacket, Opassande, Elmlund, Tianmi, HAX, Swartz, Livbåten, Livbåten, Opassande, m.fl.

Intressant.

Idag har lyssnandet börjat

Och så har det tillslut hänt. Lyssnandet har börjat. Öronen har börjat växa upp ur jorden och alla dina linor har blivit kapade. Nu sparas du. Nu blir ditt liv ett digitalt museum hos någon du inte vet vem det är eller vad han eller hon vill dig. Nu börjar den otäcka framtiden. Nu börjar rädslan. Nu börjar den skrämmande tystnaden.


1984 har tillslut drabbat dig. Jag hoppas att du är medveten om det. Vi är många som arbetat hårt för att försöka stoppa detta. Vi har inte riktigt lyckats. FRA kopplar idag in kablarna och samverkanspunkterna aktiveras. Och självklart finns där en oro idag. Vem hör mig? Vem ser mig? Vem vet vad jag gör idag och med vem och varför?

Igår skrev jag om den västerländska demokratins förfall. Märkligt nog fick jag mestadels svar från rasistiska troll. Förtjusande på sitt vis. Väldigt tröttande på så många andra vis. Det var en stund sedan min blogg kände sig så väldigt populär i vilket fall som helst. Det var ett himla liv nära nog överallt. Förmodligen för att det var så tydligt att det handlar om så mycket mer. Så himla mycket mer. Egentligen. Jag är uppenbarligen inte ensam om att se det. Det känns ändå skönt, om än märkligt dystert ändå.
Men tyvärr finns det inte mycket annat att säga om det. Det jag skrev om igår är kopplat till det jag skriver om idag. Rädslan. Ett förfall som omgärdar samtliga de demokratiska principerna. Födelsen av en totalitär europeisk storstat där regeringarna anser sig ha rätten att kontrollera, åsiktsregistrera och massövervaka sina medborgare.

Vem blir först felaktigt anklagad? Vem blir först stoppad på gatan? Vem blir först hindrad att söka arbete, resa eller få tillträde till visa delar av samhället i Sverige, Europa och Amerika idag och imorgon?

Det känns märkligt att en demokrati vi kämpat så länge och så hårt för, som vi utkämpat krig för, som vi lidit så mycket ont för är så lätt att bara kasta åt sidan. Det känns märkligt att vi kan sitta här och än så länge prata om det som att det är så långt borta, men att vi samtidigt vet att vi redan andats de sista andetagen i frihet. Att vi nu andas, kommunicerar, reser och handlar övervakade. Fristen är över. Massövervakningen är ett faktum och mörkret har fallit över Sverige och över Europa.

Visst kommer vi fortsätta fira advent och juletider. Visst kommer vi gå till arbetet även idag. Visst kommer vi falla för frestelsen att glömma. Men hur lång tid kommer det ta innan vi inte längre har möjlighet att glömma längre? Hur lång tid tar det innan den proaktiva övervakningshysterin slår sitt grepp om sitt första offer? Skyldigt eller inte skyldigt?
Jag fruktar.

Samma teknik som idag övervakar dig och mig används i Iran idag för att inte bara övervaka utan för att aktivt förfölja landets egna medborgare. Döttrar och söner av det en gång stolta persiska arvet som idag åsiktsregistreras, förföljs, fängslas och mördas för sina åsikters, sin religions eller för sin läggnings skull. Det är naivt att tro att detta inte kan hända i Sverige. Stämningarna inom Europa tycks mig allt mörkare idag. Minaretsförbudet i Schweiz igår. Vellinge innan dess. Sverigedemokraternas frammarsch. Den starka högerrörelsen som syftar till att sätta hårt mot hårt gentemot kvinnokamp, hbt-kamp och så många andra delar av det vi lärt oss att uppskatta som en del av den demokratiska och folkrättsliga kamp vi drivit i så många år.

Att FRA nu har rätten att registrera mina religiösa, politiska och filosofiska övertygelser, min läggning, identitet och mitt umgänge känns som en dålig början. Vad kommer den informationen att användas till i framtiden? Och av vem? I vilka syften? Med vilket mål?

Vi vet att liknande lagar i exempelvis Tyskland redan har skapat en omfattande oro för vem man kommunicerar med och varför. Många undviker idag att tala med läkare, självavårdare, familj och vänner om stora delar av det som är vår vardag idag. Det kan handla om sjukdomar, kärleksliv, tankar och drömmar. Ingen vill vara avlyssnad. Ingen vet vem som lyssnar. Där finns en, i mina ögon, befogad skräck för vad denna information kan komma att användas till. Ingen går längre säker.

Deeped (blog loving hela vägen dit) skrev igår att:

Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)

Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.

Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)

Såväl jag som många andra liknar detta vid en sorts terrorism. Därför att terrorismens tanke är att förstöra demokratin inifrån genom att medelst olika aggressiva medel skapa en skräck för vad som kan hända när och var som helst.

I ett försök att skydda västvärlden från terrorister på andra sidan jorden har nu våra politiker valt att själva bli terrorister. Att själva terrorisera sin befolkning. Idag är det inte hotet från muslimska terrorister som oroar. Idag är det hotet från den egna staten och det egna samhället som sakta förtär oss. Den värsta sortens terrorism.
Då våra politiker så intensivt drömmer om att slå vakt om det fria och demokratiska västliga samhället gör man det genom att just avrätta allt vad frihet och demokrati står för. Ingen tar längre hänsyn till att friheten blir villkorad. Ingen tar sig tid att reflektera över att demokratin offras för att rädda sig själv. Clash!

En gång i tiden talade vi vitt och brett om att det var folket som styrde samhället. Att makten låg hos folket. Vi har sett exempel på vad som händer då folket har makten helt i sina händer, men då deras tankar och handlingar styrs av rädsla. Då omvärlden hotar skingras individens intellekt och förmåga till självständigt och konstruktivt tänkande till förmån för rädsla, fruktan och pöbelbeteende. Schweiz och dess fullständigt onödiga och omöjliga minaretsförbud symboliserar det i all sin tydlighet. Men vi har också sett vad en totalitär och diktatorisk regering kan orsaka sitt eget folk i lidande den dagen då makten i sig blir målet och då det egna folket blir ett hot.
Visby ringmur byggdes inte för att skydda mot yttre fiender. Det byggdes för att skydda stadens borgare gentemot de egna gotländska bönderna. Och idag reses den nya tidens digitala ringmur. Idag reses den nya tidens digitala Berlinmur. Den här dagen har rädslan vunnit. Och inte minst då de styrandes rädsla för sitt eget folk.


Deeped igen:

Power is not a means; it is an end. (ur 1984)

Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.

Vad ligger framför oss i framtiden? Ingen vet? Vill någon veta?

Från och med idag är vi övervakade. Från och med idag förföljs vi av vår egen regering, vårt eget land, vår egen union. Från och med idag är vi inte fria utan ofria. Vi har sålt vår frihet för en falsk trygghet som kan komma att vända sig emot oss. Hur kunde vi låta det ske?


Opassande, Tianmi, Lake, Peter Andersson, Ännu en onödig blogg, Farmor Gun, Berinder, Enligt min humla, Swartz, Mary, Drottningsylt, DN, SvD, Alliansuppropet, Scaber Nestor, Ipse Cogita!, DN, SvD, Maria Ferm, JensO.

Intressant.

Telia - ta FRA-lagen till domstol.

Och sent omsider (det är litet för mycket att göra ibland)... Självklart ställer jag upp i uppropet som drar fram genom bloggsverige nu i dagarna.

Imorgon, den 1 december 2009, är det dags och FRA's kablar kopplas in. FRA får tillgång till all den information du sprider omkring dig i den digitala världen. Mail, telefonsamtal, forumdiskussioner, sms, kortköp, internetbankstransaktioner, resemönster (inte minst via de nya smartkorten som börjar bli så vanliga i kollektivtrafiken idag) och så mycket mer.

I och med det här dör förstås brevhemligheten i Sverige. I och med det här dör yttrandefriheten, åsiktsfriheten och rätten att tro på vilken gud man vill utan att bli registrerad. Från och med imorgon registrerar staten information om din sexuella läggning och identitet. Och har rätten att sprida denna informationen vidare. Källskyddet är ett minne blott. Bikthemligheten och vår rätt till privat och konfidentiell kommunikation med exempelvis läkare är ett minne blott. Nu ska staten bygga mönster av våra vanor, idéer, tankar, åsikter och umgängen.

Grattis, Sverige. Imorgon dör ytterligare en del av den grund vårt fria och demokratiska samhälle vilat på. Imorgon huggs ett par av de bärande pelarna i vårt samhälle ned och vi står där. Så mycket fattigare. Så mycket mera övervakade. Så mycket mera berövade på rätten till våra egna liv.

Flera juridiska experter har uttryckt sina tvivel rörande huruvida FRA-lagen alls är förenlig med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag kan inte annat än instämma med dem. Det är högst tveksamt.

Sverige har förbundit sig att följa konventionen om mänskliga rättigheter och därför bör också lagen prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag är för liten för att driva en sådan här fråga dit. De flesta av mina vänner inom Nätverket Svart Måndag, Piratpartiet, Liberati, Sossar mot Storebror, Centeruppropet, Borgare mot FRA, alla ungdomsförbunden med flera är egentligen inte heller rätt personer att driva detta.

En part som kan göra det och som även har resurser, leverage och trovärdighet att göra en sådan sak är Telia Sonera. Telia ansvarar idag för en majoritet a den trafik FRA kommer att vilja avlyssna. Telias nät bär en stor del av den trafik som passerar sveriges gränser och som alltså står i fokus för FRA och den nya massövervakningen. Telia har möjligheten att utnyttja sin särställning för att åstadkomma en rättslig prövning i domstol och jag uppmanar därför Telia att ta sitt ansvar och föra upp FRA-lagen på den europeiska juridiska dagordningen.

Fler deltar i uppropet:
OlofB, Aspiebloggen, Calandrella, Liberal och långsint, Annarkia, Solid block of Ise, pepstraktelser, Humblebee, Daniel och de små tomtarna, Osmidigt, Sossar mot storebror, Scaber Nestor, JensO.

Fler skriver:
Mina moderata karameller, Opassande, Henrik Alexandersson, Enligt min humla, Falkvinge, Mathias Sundin, Corren, Liberal och långsint, Klamberg, SvD, DN, Nyheter24, GP, NyTeknik, Frendo, Drottningsylt, DeepEd, Enligt min humla, Oscar, Thorlin, Tommy K Johansson, Kent Persson, Anders S Lindbäck, Hornstull & Världen, Du är vad du läser.

Intressant.

Hur vidöppen är FRA-shopen?

Läser hos Mark Klamberg, Niklas Starow och Per Agerman om hur FRA även med de nya lagändringarna har möjligheten att också fortsättningsvis lämna ut information till SÄPO. Något jag oroat mig för länge, men som jag lämnat över till andra att avgöra om det fanns utrymme för eller inte.
Nu tycks det som om mina farhågor har blivit bekräftade.

Det stämmer inte riktigt med vad Sten Tolgfors tidigare har sagt till allmänhet och till riksdag, men det borde inte förvåna någon. Klamberg hänvisar också till en serie protokoll över anföranden i riksdagen (se anförande 123, 125, 129, 133).

Även om Beatrice Ask har, åtminstone tillfälligt, stoppat förslaget om signalspaning för polisiära ändamål kommer fortfarande en överlämning av information till de brottsbekämpande myndigheterna att vara tillåten, fortsätter Mark. Det remissvar som Klamberg skrev för Juridiska Fakulteten vid Stockholms Universitet togs inte med i regeringens proposition, skriver Mark vidare. Det är föga förvånande, med tanke på att det förstås inte var något FRA-förespråkarna var särskilt intresserade av att lyssna på. Det, anser jag, är skrämmande.


Vad innebär det i praktiken? Jo, att gränsdragningarna mellan underrättelsetjänst, försvarsmakt och polismyndighet alltså alltmer luckras upp och att vi ser ut att stå med ett etter värre övervakningssystem inom ett par dagar än vi trodde. De femton punkterna från septemberöverenskommelsen var helt enkelt för intet och beslutet riksdagen fattade nu senast grundade sig alltså inte på ett tillräckligt bra beslutsunderlag, vilket alltså kan ha bidragit till att vi fortfarande inte har någon bra och fungerande lösning på demokrati- och integritetsfrågan i den nya lagen som alltså innebär att kablarna kopplas in i nästa vecka.

Liksom Mark Klamberg ofta gjort, hävdar jag att det är jätteviktigt att se över frågor som trafikdatalagring och informationsutbyte med omvärlden. Jag fortsätter dock att i betydligt kraftfullare ordalag påstå att detta de facto är ett brott mot såväl den svenska grundlagen som mot Europakonventionen och även diverse deklarationer rörande de mänskliga rättigheterna.

Den dialektala skillnaden ligger väl i att jag aldrig lärt mig att hålla käften. Att jag aldrig lärt mig fullt ut att föra mig i civiliserade rum och därför helt enkelt säger vad jag tycker och vad jag har kommit fram till. Mark är oftast betydligt mer vältalig än jag någonsin skulle kunna påstå mig vara. Men så är han jurist också och det är inte jag. Men jag tror att det vi egentligen säger ligger väldigt nära varann, även om han väljer att lägga sina ord aningen mer försiktigt än jag gör.

Till viss del beror skillnaden i mitt och Marks synsätt också på att han lägger större vikt vid möjligheten att inskränka skydd mot registrering av trafikdata i lag och att därmed Europakonventionens skulle kunna justeras för att ge utrymme för en sådan ändring.
Men alla lagar ger utrymme för omskrivningar och revideringar. Det är inget nytt i sig. Alla lagar skrivs i regel om då och då, även om ett par gamla hundhuvuden lever kvar än idag här och var för att ingen egentligen haft anledning att se över dem.

Men bara för att det går att skriva om en lag för att passa det man sysslar med nu, så innebär det inte att det nödvändigtvis är rätt väg att gå. Kanske ska man snarare strama upp lagar för att försvara integritet och mänskliga fri- och rättigheter istället för att hävda att det är ok att bryta mot dessa därför att lagarna ju ändå kan skrivas om?

Mark skriver i sitt kommentarsfält att:

"Övervakningen omfattar icke-misstänkta medborgare, men FRA
skulle förmodligen argumentera att den inte är specifikt riktad mot
icke-misstänkta medborgare. Med denna logik gäller att om man hämtar in data
rörande väldigt många människors kommunikation så är den ju inte riktad mot
någon specifik."

Det är litet grann samma argument som ett par av mina stalkers använt sig av då de hävdat att de visst kan terrorisera mig och attackera mig så länge de inte aktivt håller fast eller binder mig. För att luften är ju faktiskt fri.

Det känns ohållbart. Det duger liksom inte. Bara för att man kan, så innebär det inte att man nödvändigtvis ska. Och bara för att man inte riktar sig mot en viss individ, så är inte massövervakning och total åsiktsregistrering ok. Det innebär i min värld att saker blir bara etter värre. Det innebär en massövervakning av oskyldiga människor inte för att de är misstänkta utan för att det teknologiskt är möjligt att göra det. Och tillåter inte lagen att man gör det, så ändrar man lagen till att tillåta det och så är saken frid och fröjd. Helt otroligt!

Liksom Niklas Starow hävdar jag att det är otroligt viktigt att vi någonstans börjar ta till oss att ett oreglerat tillstånd juridiskt kräver ett positivt lagstöd. Niklas hänvisar till ett gammalt inlägg hos Rick från förra året där fd överdirektör Anders Wik på band erkänner att det som sker är olagligt.

Intressant.


Tankar från rooten, Tankar från rooten 2, OlofB, Mikael Nilsson, Christopher Isene, Mikael Elmlund, Niklas Starow, Nemokrati, Piratpartiet, Oscar Fredriksson, JensO

Ask borde sluta använda härskarteknik och lära sig svara på frågor

Och så svarar Beatrice Ask tillslut på de frågor som Johanna Sjödin med rätta ställde för ett par dagar sedan.

Men jag måste säga att så himla många svar var det inte. Mest en uppläxning av Johanna Sjödin och ett konstaterande att småflickor som Johanna minsann inte förstår sig på sånt här - och förmodligen kanske inte bör lägga sig i det. Härskarteknik så det dånar om det. Och gud vad jag är allergisk mot sådant.

Inte minst som Beatrice Ask väldigt sällan bemödar sig att delta i en direkt debatt med oliktänkande utan helst ser till att få fritt spelrum att gå runt ämnet som en katt kring het gröt.

Jag kan inte låta bli att få en lätt fadd smak i munnen av detta. Det är verkligen inte riktigt så jag vill se på den här frågan. Att de som faktiskt är berörda av den nya lagen inte ska ha rätt att uttala sig och uttrycka sina farhågor. Det känns litet grann som "har vi hört den förut?"

Jag förstår fortfarande inte hur denna lagen ska kunna komma till utan att regeringen i princip inför en Hadopi-liknande monsterskapelse för att kunna jaga människor som bryter mot lagen. Jag förstår heller inte hur ett tittförbud ska kunna efterlevas juridiskt på ett rättssäkert vis.

Det är ju trots allt så att människor dels kan hamna någonstans på nätet av misstag och att det kan vara svårt att avgöra om det då också var ett misstag eller en mycket konkret genomtänkt handling.
Vad för siter ska förbjudas och hur ska surfningen på dessa siter kontrolleras? Bör de censureras eller bör de helt enkelt hårdbevakas.

Eller kommer det här att bli ännu ett jobb för vännerna ute på Lovön, kanhända? De om några har ju medlen för att kunna genomföra denna övervakning, även om vi säkert inte får se en full "vinst" i deras kapacitet innan Datalagringsinitiativet drivits igenom.

Och om det nu är tittförbud som gäller, hur ska man göra bedömningen att den här personen har rätten att titta på bilder som föreställer en person under 18 år men den här personen har det inte? För tydligen ska inte unga människor som ligger nära varann i ålder riskera åtal för detta. Var går gränsen för vad näraliggande ålder innebär? Och ska lagen börja moralisera över en person som lever med någon som är tio år äldre eller yngre då? Blir det olagligt då?

Lever jag som trettioettåring med en 17-åring kan jag fortfarande klassas som brottsling?

Och jag som frekvent läser Johanna Sjödins blogg (inte för den barbystade bannern i och för sig, men ändå) kan säkert dömas om vi nu talar om tittförbud, trots allt.

Och fortfarande har vi problemet med tidsskrifter, böcker, familjealbum och liknande.

Detta är något som Beatrice Ask, hennes stab och departement bör se över en gång till. Annars riskerar detta att bli en lag som totalt spårar ur och som skadar mer än den hjälper.

Det är pinsamt uppenbart att Beatrice Ask totalt saknar insikt i hur en sådan här lag skulle kunna utformas, vilka medel som behövs för att efterleva den och vilka juridiska och folkrättsliga konsekvenser en sådan lag kan få. Ingen som helst konsekvensanalys tycks ha genomförts och jag ber Beatrice Ask att återgå till ritbordet för en ytterligare noggrann genomgång av detta förslaget innan allting totalt spårar ur.

Självklart ska vi inte tillåta pedofili. Självklart ska vi jaga förbrytelser som är riktade mot barn. Men vi ska för tusan inte tillåta en lag som kräver att vi inför undantagstillstånd på hela internet och i det verkliga livet för en hel befolkning.

Bland andra Emma frågar sig på vilket sätt en lag som förbjuder tonårssexualitet faktiskt skulle vara behjälplig i kampen mot övergrepp mot barn. Jag kan bara instämma.

Hanna Wagenius påpekar att vi redan har en lagstiftning som gör även tecknad barnporr olaglig enligt dagens lagstiftning. Och forsätter sedan:

"Oroar man sig, som Ask verkar göra, för att människor mellan 15 och 18 ska utnyttjas för sexuell posering kan man påminna sig om att vi redan har en paragraf (närmare bestämt 2 st 8§ 6 kap BrB) som gör det kriminellt att utnyttja sådana för sexuell posering om det typiskt sett kan skada ungdomens utveckling eller hälsa. Någon ytterligare lagstiftning på området torde inte vara nödvändig."

Om Beatrice Ask och de övriga statsråden behöver hjälp att anordna en internutbildning i folkrätt och modern kommunikation är de mer än välkomna att höra av sig. Genom mitt arbete under de senaste åren har jag lyckats bygga upp ett omfattande kontaktnät som säkerligen rymmer många mycket kompetenta kursledare som kan diskutera detta på ett bra och pedagogiskt vis som även regeringen klarar av att förstå.

Tidigare har jag skrivit om detta här och här.

Nerd Life Deluxe, Opassande, Susanna Holmström (ECPAT), Hanna Wagenius, Motpol, Motpol 2, Motpol 3, Motpol 4, Oscar Swartz, DN, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin 2, SR, Tianmi, Tianmi 2, Anna Troberg, SvD, DN - Hanne Kjöller, Isobel Hadley-Kamptz, Sagor från livbåten, Sagor från livbåten 2, Sagor från livbåten 3, Regeringens pressmeddelande, Bjerke, Louise P - Liberati, Apelsineld, Trollhare, Nyheter24.


Intressant.

Freedom Not Fear 2009 - Internationell Aktionsdag

FREEDOM NOT FEAR 2009 - INTERNATIONELL AKTIONSDAG

Nätverket Svart Måndag bjuder in till aktionsdag för demokrati, integritet, mänskliga fri- och rättigheter, press- och yttrandefrihet och religionsfrihet.

I samarbete med politiska partier, ungdomsförbund, samt studieförbund och andra deltagare arbetar vi för att föra debatten om övervakningssamhället och den omotiverade kravpopulismen vidare. Vi tror på ett samhälle fritt från politisk och religiös förföljelse och som bygger på demokratiska och folkrättsliga principer där varje individs rätt till privatliv och grundläggande friheter respekteras.

Freedom Not Fear är en internationell aktionsdag som genomförs den 12 september i ett stort antal huvudstäder runtom i världen. Aktionen riktar sig mot den massövervakning som allt fler länder inför gentemot sina egna medborgare.

Demonstrationen är sampolitisk, vilket innebär att alla som känner ett missnöje mot det övervakningssamhälle som Sverige och den övriga västvärlden håller på att utvecklas till är välkomna att delta. På agendan den 12 september på Sergels Torg bjuder vi på en blandning av politiska tal och musikuppträdanden. Vi hoppas även kunna erbjuda konst- och fotoutställningar skapade av konstnärer runt om i landet under en eller ett par veckor i anslutning till aktionsdagen. Målet är att ge en tilltalande blandning i ett arrangemang som tillsammans skapar en fredlig demonstration mot vårt nya övervakningssverige.

Svart Måndag är ett partipolitiskt obundet nätverk där vem som helst kan engagera sig. Känner du igen dig i ett samhälle som mer och mer präglas av stagnation i samhällsutvecklingen och rädsla inför vad som är nytt? Det är den samhällsutvecklingen vi ser idag samt anledningen till Svart Måndags uppkomst i samband med FRA-lagens tillblivelse.

Det är vår fasta övertygelse att ett demokratiskt samhälle inte kan byggas på rädsla och upprättandet av murar mot det som är främmande i vår omvärld. Det uppenbara alternativet är en ökad öppenhet mot omvärden och de egna medborgarna. Öppenhet snarare än utökad repression. Det är vad historien lärt oss är den rätta vägen framåt. Hotet är inte vår omvärld, utan snarare vår rädsla för densamma.

Murar behöver inte vara av sten, armeringsjärn och betong, de kan lika gärna bestå av lagar, regler och förordningar. Lagar som ger statsmakt och myndigheter en i stort sett obegränsad insyn, makt och ett inflytande över våra liv. Allt under förespeglingen att det är för vår egen skull - för vår egen säkerhet. På detta vis försöker regeringen tysta opinionen genom att svenska folkets säkerhet och trygghet blir liktydiga med rädsla och total massövervakning av svenska folket. Men vill vi ha en ohälsosam samhällsutveckling präglad av rädsla och massövervakning eller ett mycket sundare alternativ som främjar frihet och öppenhet hos alla världens folk och därmed även för oss medborgare i Sverige? Svaret torde vara uppenbart, då så inte är fallet, är det allas vår uppgift att påminna beslutsfattarna om det.

Talarlista (ännu ej slutgiltigt fastställd):

Rola Brentlin, politisk sekreterare och styrelseledamot (Moderata Ungdomsförbundet)

Maria Wetterstrand, Språkrör (Miljöpartiet)

Linda Nordlund, styrelseledamot och troligen nästa andre vice ordförande (Liberala Ungdomsförbundet)

Maria Ferm, Språkrör (Grön Ungdom)

Linnéa Sjögren, Feministiskt Initiativ

Amanda Brihed (Ordf. Nätverket Svart Måndag, Riksdagskandidat för Folkpartiet, Liberati)

Jens Odsvall (Vice Ordförande, Nätverket Svart Måndag)

Elizabeth Morseby (Styrelseledamot, Nätverket Svart Måndag)

Zaida Catalán (Jurist och ledamot i Stockholms Stadsfullmäktige, Miljöpartiet)

Klara Ellström (Styrelseledamot, Nätverket Svart Måndag)

Annika Beijbom (Styrelseledamot Nätverket Svart Måndag, EP-, och Riksdagskandidat för Folkpartiet, Liberati)

Jonas Nordgren (Piratpartiet)

Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)

Mark Klamberg (Folkpartiet Stockholm)

Erik Hultin (Centerpartiet, Centeruppropet.se)

Max Andersson, Riksdagsledamot (Miljöpartiet)

Andra organisationer som sannolikt närvarar och talar är:

SSU

Sossar mot Storebror

Centerns Ungdomsförbund

Arrangör:

Nätverket Svart Måndag

I samarbete med:

Piratpartiet

Ung Pirat

Miljöpartiet

Grön Ungdom

Feministiskt Initiativ

SSU

Vänsterpartiet

Ung Vänster

Sossar mot Storebror

Liberati

Centeruppropet.se

MUF

CUF

Borgerligt Nej till FRA

Liberalt Nätverk för Integritet

Förhandlingar pågår just nu med följande potentiella samarbetspartners:

Fryshuset

Studiefrämjandet

Kulturhuset Stockholm / Lava

Vi agerar för att:

* Stoppa massloggning av kommunikation och registrering av positionsangivelser rörande samhällets medborgare

* Stoppa insamlande och registrering av biometrisk data och RFID i exempelvis pass

* Stoppa massinsamling av genetisk data

* Stoppa permanent kameraövervakning (CCTV) och automatisk detektionsteknik

* Stoppa massregistrering av samtliga flygresenärer (PNR-data)

* Sätta stopp för utbyte av information om fria medborgare med USA och andra stater som saknar effektiva system för säker datahantering

* Sätta stopp för utbyte av information med ickedemokratiska stater och stater som inskränker medborgerliga fri- och rättigheter för individen på grund av exempelvis politisk, religiös eller filosofisk övertygelse, sexuell läggning eller identitet, etc.

* Sätta stopp för ökad federalisering och internationell centralisering av övervakningssystem kopplade till exempelvis FRA

* Stoppa genomsökningar av privatpersoners hemdatorsystem, såväl online som offline (såsom är fallet med den franska HADOPI-lagstiftningen)

* Stoppa massövervakning och filtrering av kommunikationen på internet i enlighet med EU's telekompaket.

* Stoppa en utbyggnad av FRONTEX och eBorder som i praktiken skapar ett Fästning Europa

* Stoppa en vidare integration mellan polis, säkerhetstjänst och militär

* Stoppa massövervakningen av flyktingar via exempelvis SIS II, VIS och EuroDAC

* Stoppa de delar av Stockholmsprogrammet (Europeiska Unionens nästkommande femårsprogram för säkerhet, juridik och asylrätt för åren 2010-2014) som inskränker mänskliga fri- och rättigheter samt individens rätt till ett liv skyddat från förföljelse och diskriminering

* Värna press-, meddelar- och yttrandefrihet på och utanför internet

* Värna rätten att utan risk för övervakning korrespondera eller tala med själavårdare, vårdpersonal, företrädare för religiösa samfund, kvinnojourer, etc.

* Värna en demokratisk världsutveckling där människor kan leva i frihet, öppenhet och demokrati utan risk för förföljelse, hot, fängsling, tortyr etc.

Vi vill ha en genomlysning av de övervakningslagar och riktlinjer i exempelvis handelsavtal som redan införts eller står på tur att införas inom kort, såsom:

* FRA-lagen

* IPRED

* De kvarvarande delarna av EU's telekompaket

* Datalagringsinitiativet

* ACTA

* Vi eftersträvar en fristående utvärdering av existerande lagar avseende deras reella effektivitet, samt deras mer skadliga effekter på mänskliga fri- och rättigheter

* Vi vill ha ett sampolitiskt program för genomförandet av effektiva alternativ till de nuvarande antiterrorlagarna och lagar som ska stävja tung och/eller internationell brottslighet, exempelvis genom att:

* Utvidga möjligheterna till utbildning på en internationell nivå

* Intensifiera insatserna för att bekämpa fattigdom i Europa och i Världen

* Utöka dialogen mellan olika kulturer och religioner

* Utveckla en fungerande infrastruktur i syfte att hjälpa offer för krig, brottslighet, fattigdom och naturkatastrofer

* Utveckla brottsförebyggande program och utbildningskampanjer för att sätta stopp för tung brottslighet och sexuellt våld

Efter de senaste årens upprustning av massövervakningssystemen kräver vi ett omedelbart stopp för nya "Homeland Security-lagar" som inskränker medborgarnas rättigheter.

Vad väntar du på? Vii behöver DIG!

Gör en insats för Sverige, Europa och hela Världen.

Vi ses på Sergels Torg den 12 september, klockan 17-21.




Intressant

Att kämpa eller inte kämpa? Ett aggressivt wake-up call

Det är många som frågar hur jag orkar driva vidare. Fastän att jag med jämna mellanrum blir tvungen att ta en vecka eller ett par för att vila upp när jag kört slut på mig gång på gång. Fastän omgivningen vet att jag periodvis är helt knäckt och att jag periodvis mest bara gråter. Varför gör jag det här? Varför offrar jag arbete, inkomst, karriär, välfärd och fysisk och psykisk hälsa för att driva på om integritetslagstiftningar och skriker och gapar om att jag vill försvara demokratin och den folkrättsliga basen vårt samhälle en gång i tiden byggde på?

Det är ganska mycket såhär, skulle jag tro. Fransmännen lever i tron att staten ska ta hand om dem och de är nöjda så länge de får behålla sin "culture". Tyskarna är rätt så nöjda så länge de tycker att saker är bättre än på de gamla journalfilmerna de fortfarande inte hunnit förlika sig med och bearbeta ordentligt. Alla har vi våra issues runtom i västvärlden som gör att vi väljer att inte längre ta ansvar, att inte längre se, att inte vilja ingripa. Vi svenskar har inte upplevt krig på så länge att vi tror att vi är odödliga och att vi är skapelsens krona. Inget ont kan ju hända här. Vi har staten som skyddar oss och ingen skulle någonsin skada oss svenskar. Vi är ju snälla och demokratiska och fria och har det perfekta, trygga samhället runtomkring oss. Vi har vår välfärdsmodell, eller i alla fall minnet av den.

Vi är så civiliserade häruppe i norden att vi aldrig skulle kunna tänka oss att något kan hända här. Det är resten av världen som är otäck. Så otäck att vi knappt vågar åka utomlands om inte hotellet har samma sorts eluttag och svenskt smaklösa mat vi redan är vana vid. Vi är knappast några äventyrare i gemen, vi svenskar. Vi vill inte se det som är jobbigt för oss att ta in, så vi blundar istället. Håller oss till våra snuttefiltar. Vi bryr oss inte om något annat än Kalle Ankas jul eller Sportnytt, de svenska snuttefiltstraditionerna. Tas de bort, så får svenska regeringen avgå. Det kan låta litet absurt, men det är faktiskt inte helt långt från sanningen. Folk vill inte veta och sitter hemskt gärna och blundar. Med fördel framför tv'n. Det var litet grann samma sak som gjorde att tyskarna råkade så illa ut på trettiotalet. Man blundade och ville inte se.

Vi kommer aldrig att få hela folket att ställa sig upp så länge vi fortfarande har mat på borden och en majoritet har jobb att gå till. Det spelar i så fall ingen roll vem som sitter vid makten eller hur långt vi sjunker ner i övervakningsträsket. Vi vill inte se och vi bryr oss inte.
Dessutom... Sverige är det land i världen där folk bryr sig minst om något skulle hända på öppen gata. Jag vågar påstå att så är fallet. Här i Stockholm har ett flertal kvinnor blivit våldtagna på öppen gata under dagtid på några av de mest vältrafikerade gatorna i landet. Mitt i city. Och inte en jävel har ingripit. Ingen har höjt på ögonbrynen knappt. Vi är rädda för att sticka ut och vi är rädda för att blanda oss i. Vi litar på att staten gör allting, så att vi slipper. Och så länge staten säger att de vill övervaka för vår skull och att de faktiskt minsann är snälla, så köper vi det med hull och hår och tänker inte efter någonstans överhuvudtaget.

Ungefär så. Det är nog faktiskt så illa.

Mitt arbete handlar lika om en modern "väckelserörelse" för att få människor att bry sig och ta ansvar för varann som om att knäcka övervakningshysterin i sig. Det handlar förmodligen om att skapa mer känsla av ansvar, men också om att skapa mer kärlek mellan individerna. Det handlar kanske inte riktigt om lagar som kräver att man har skyldighet att ingripa. Jag förstår vart det kommer ifrån, men det är fel väg att gå. Däremot måste vi komma åt attityderna. Vi måste våga lära oss att älska och ta ansvar för att vi bryr oss. De hänger ihop, de två. Kärleken till vår nästa och bristen på engagemang för samhället och den utveckling vi ser idag där det demokratiska samhället monteras ned.

De hänger ihop betydligt mycket mer än man kan tro. Så länge vi inte bryr oss om vår nästa och så länge nästa avsnitt av Idol eller vad det kan vara är viktigare än våra barn, våra vänner och våra systrar... då är vi rökta.
Det är vad allt det här handlar om. Vi är nerbäddade i en bekväm liten säng och blir itutade en massa saker hela tiden, samtidigt som vi springer runt och letar aktivt efter saker som verkar lugnande på oss. För att vi har blivit rädda för världen. Och så länge vi är rädda för världen så skyggar vi. Sticker huvudet i sanden och vägrar ta ansvar. Låter någon annan ta ansvar istället. Men det finns ingen kvar som faktiskt kan eller vill eller förstår.

Den klassiska politikern vill säkert inget ont, men väljer att göra samma sak och tror sig göra det rätta. Inrättar samhället för att skydda passivt genom övervakning och registrering istället för att agera aktivt för att väcka mänskligheten eller skapa aktiv trygghet istället. Billigare, bekvämare och mer på avstånd från den egna individen. Den perfekta lösningen. Som inte löser ett enda dugg. Men det ger en känsla av trygghet, och så länge vi kan springa runt och lura oss själva, så kommer även de som leder samhället att göra detsamma.
Det behövs någon som ruskar om. Ska det vara jag och Svart Måndag eller Piratpartiet eller bägge tillsammans - eller hur det nu blir, så fine. Men någon måste göra det. Jag tror att det krävs en enorm arbetsinsats från varenda människa som alls har någonting att ge på något som helst vis om vi alls ska kunna vända det här. Vi behöver verkligen arbeta tillsammans.

Problemet är att det svenska folket, liksom så många andra, är svårväckt och har tagit semester. Fötterna sparkar och vi som gör vårt bästa för att tala om att huset brinner får mest bara leva med svordomar och sparkande fötter och viftande armar till den milda förbannelse. Vi får väl se hur lång tid det tar innan det västliga samhället har brunnit inne. Men så länge vi kämpar för att slippa vakna måste också någon ta på sig att stå där över oss och rycka och dra och ropa.

Huset brinner ner. Hör ni hur vi ropar? Vi finns här. Vi vill stoppa branden och få er alla i säkerhet. Låt oss rädda det västerländska samhället - låt oss rädda varandra. Innan det är försent.


Intressant

Bodströms flirt en invit att hänga?

Visst är det spännande hur utvecklingen kan rusa iväg när man vänder ansiktet bortåt för en kort stund och tänker sig en gnutta semester.

Läser idag Thomas Bodströms debattartikel i DN där han går till angrepp på Beatrice Ask rörande den sista tidens uttalanden om spöken och bristande fattningsförmåga hos motståndarna till FRA-lagen, Datalagringsinitiativet och inte minst det nu väldigt aktuella Stockholmsprogrammet.

Beatrice Ask har fått svar på tal i flera sammanhang på sistone och torde nu ha insett hur bristfällig hennes logik har varit rörande diskussionerna som förts. En kanske litet väl moderat retorik, egentligen, med rötterna i Reinfeldts utspel för ett drygt år sedan, då han hävdade att vi alla skulle må bättre av och tjäna på att debatten lade sig. Ännu har debatten inte ebbat ut och än så länge tycks det inte ha funnits skäl för kritikerna att tystna.

Att Thomas Bodström nu sällar sig till kritikerna så öppet som han gör torde vara ett väldigt bakslag för Beatrice och de moderata övervakningshysterikerna. Hökarna lär kippa aningen efter andan. Bortsett från min allmäna tvekan inför likande utspel från just Thomas Bodström, så måste jag säga att han får fram en oerhört vältalig retorisk poäng och att det var en snygg pass till Ask under alla omständigheter. En hejdlös flirt med oss som arbetar för att bevara de sista resterna av demokrati, yttrande-, åsikts- och pressfrihet i Europa och västvärlden. Men flirtar kan vi alla må bra av ibland. Jag kan ta det. Men det ska mycket till innan det börjar röra sig fjärilar i magen och innan benen mina börjar skaka.

Det finns alltid skäl att fundera över huruvida Bodström nu är rätt person, egentligen, att föra en diskussion om hyckleri och falsk propaganda, eller över huruvida Bodström är rätt person att lita på i kampen mot det nya polisstatssamhället. Bodström har ju varit en fantastiskt stark förespråkare för behovet av övervakning, åsiktsregistrering och proaktiv registrering av medborgarnas alla förehavanden. Att han dock inte hymlar rörande datalagringsinitiativet känns ändå som något fräscht och uppfriskande i debatten. Skönt att få så mycket raka besked och att få ett så starkt ställningstagande oavsett det historiskt sett tveksamma i Bodströms ord.

Trots allt visar Bodströms uttalande på en vilja att frivilligt måla in sig i närmsta hörn genom att ta en stark ställning gentemot en del av övervakningslagarna. Trots allt går han inte längre än man hade kunnat förvänta sig utan att han fullkomligt ska tappa ansiktet utifrån sitt tidigare agerande - han förespråkar fortfarande ett datalagringssystem, men verkar i mångt och mycket åtminstone ha fått en liten tankeväckare här och var. Det är inte att förkasta och förringa ändå.

Det brinner i köket hos övervakningsförespråkarna nu. Oppositionen blir alltmer uttalat motståndare till de omfattande polisstatslagarna, samtidigt som opinionen inom inte minst Centern, Folkpartiet och nu på senare tid Moderaterna har börjat vända. Det händer saker. Det blåser medvind för integritetsrörelsen, för människorättskämparna, för de som tror på demokrati och frihetliga värden oavsett partitillhörighet.

Jag välkomnar Bodströms utspel. Jag litar inte ett dugg på karlen, men vill han måla in sig i ett hörn där han blir tvungen att agera fullt ut mot ett övervakningssamhälle i framtiden så är det välkommet. Sent ska syndaren vakna, men även en sovmorgon kan vara acceptabel så länge sidotrupperna tillslut når slagfältet.

Nu hoppas vi bara att Bodström har mer råg i ryggen än Beatrice själv. Så att vi slipper påminna även Bodström om hur mycket enklare det är att agera mot övervakningsivern i opposition i förhållande till att agera som företrädare för en sittande regering.

Och Beatrice... Vi har fortfarande inte glömt dina tidigare ord om FRA från tiden innan din ministerutnämning. Ännu finns det tid att välja sida och att stå upp för dina ideal. Ännu finns en möjlighet att vända dig om och kämpa med de goda krafterna.

Ännu har inte den mörka sidan vunnit över dig och ännu kan du stå emot de onda krafterna, som George Lucas kanske skulle ha skrivit under de glada Star Wars-åren. Det finns fortfarande ett spår av gott i dig. Kom till den ljusa sidan. Vi har kakor... Till dess att internet censurerats, reglerats och tystats och alla kakor tillhör Imperiet i alla fall.

Och Thomas. Allt kanske inte är så simpelt som att dina gamla synder redan är glömda, men tänker du börja vända dig om nu och på allvar spela med på vår sida, så kan vi börja prata om förlåtelse inom kort. Vi är inte långsinta, så länge du faktiskt menar allvar med dina inviter och tror att vi kan få något fint ut av vår nya relation. Kan vi få det här att fungera, tror du?

Kom över och drick litet te med mig en dag snart. Jag kan bjuda på kakor, och kanske litet mjölk i teet också. Vi har mycket att diskutera, du och jag. Och jag vet hur svårt det är att få tag i er sossar så snart något viktigt alls ska diskuteras. Kom över. Ni är alla så himla blyga och svåråtkomliga ändå. Men kom gärna över. Och ta gärna med dig Beatrice, så ska vi prata business och så ska jag förklara för er båda varför ni fortfarande är ute på hal is, varför folket inte längre litar på er, varför den nya tidens politiker skrämmer så mycket, varför ni aldrig kommer uppnå några 50 procent i ett riksdagsval igen och varför ni måste inse att ni varken kan eller borde stödja någon av de omfattande övervakningslagar ni bägge fortfarande förespråkar. Må det vara FRA, Datalagringsinitiativ, riktlinjer i Stockholmsprogrammet eller vad det nu kan vara.

Kom, kom!

Jag är snäll. Och jag lovar att ni faktiskt har mycket att lära. Och jag är trevlig innerst inne. Det är bara det att ingen vet om det än.

Om det finns alltför dåligt med tid och utrymme nu under de bråda semesterdagarna och innan invigningen av riksdagen, motionsperioden och allt vad det är, så kan vi säkert ses i nån gammal stenkåk i närheten av Gamla Stan. Skulle inte det vara litet finhet ändå?