Rödgrönt FRA-bråk?

Ja, och så var det då dags för Bodström att fila på ursäkterna för att riva upp beskedet om att man skulle riva upp FRA-lagen och göra om/göra rätt.

Ingen är väl egentligen särskilt förvånad. Ingen är väl egentligen brydd. Vi visste att dagen skulle komma.

Jag tänker att jag egentligen har varit elak nog mot sossarna de sista dagarna och att jag ändå inte borde ägna mig åt ren mobbning. Så därför lämnar jag det upp till er att tolka litet grann vad jag tycker och tänker i frågan. För de flesta av er tror jag inte att det blir så vidare svårt att räkna ut efter alla de här åren?

Klamberg skriver som vanligt fullständigt lysande.

DN, SVT, Hax, Johan Westerholm.

Alla vill ha en egen polis

Om inte annat för att de kan vara rätt snygga i sina uniformer, förstås.

Läs mig rätt nu. Jag gillar poliser. Det gör jag faktiskt. Men...

Socialdemokraterna har gjort självmål igen. Det är rätt spännande, faktiskt. De går ut hårt och berättar att de är för integritet, att de ska ta tag i all den där integritetskränkande lagstiftningen vi har överallt och att nu får det räcka med övervakningssamhället. Även, ironiskt nog, kallat Bodström-samhället.

Därefter går man ut stenhårt från sossarnas sida, med nämnde Bodström i spetsen, och talar om att nu ska det finnas poliskontakter på var skola. Alla barn ska ringa polisen. Alla ska ha tillgång till polisen. Alla ska känna polisen vaka över axeln. För då är det ett bra samhälle vi lever i?

Om saker har gått snett ska vi alltså ringa polisen, men polisen ringer man inte för att man misstänker något. Polisen finns där bara för att vara proaktiv. Förebyggande, alltså. Mm...

Något luktar ruttet här!

Det här systemet ska tydligen vara ett komplement till alla de där andra människorna som finns runt barnen . Lärare, rektor, skolsköterska, skolkurator, skolpsykolog, sociala myndigheter och kanske till och med de där föräldrarna som tydligen alltid glöms bort i debatten om våra barn.

Ett helt land av föräldralösa, således? - Ja, då kanske poliserna blir bra. Men är det polisens uppgift att uppfostra barnen? Och har de nu tid och resurser för det? Jag vet inte. Jag brukar annars vända mig just till föräldrarna. Och till pedagoger, förstås. Ni vet... Sådana där som brukar hänga på skolorna och förskolorna nuförtiden. En sjysst nymodighet.

Jag ser mest ett golarsystem i födelse nu. Proaktiv övervakning. Det brukar vi gilla. Vi brukar referera det till Orwell. Eller till FRA-debatten. Eller till gamla fina DDR. Ni vet? Eller till drogtester på barn, frihetsberövande av barn utan föräldrars och sociala mediers vetskap, gredelina kuvert. Allt det där.

Ännu en härlig passning till alla oss trygghetsknarkande normopater.

Alltså... visst. Problem finns i skolan. Problem som rör droger, exempelvis. Problem som rör alltför mycket drickande bland väldigt unga. Problem med mobbning och allt möjligt annat.
Men polisen kanske inte ska vara första instans om något sådant händer? Var är föräldrarna? Var är lärarna? Var är skolledningen? Var är barn- och ungdomspsykiatrin? Var är de sociala myndigheterna?

Har vi tappat bort dem alla och inte vet vart vi lagt dem, så kanske det är läge att ringa polisen och höra om de kan hjälpa oss hitta dem igen. Absolut. Det kanske var så Bodström menade?

Kvicktänkt.

Eller så är det så som Per Pettersson säger, att det kanske mest handlar om att införa kontakten med de gamla kvarterspoliserna igen? Hade en jättefin poliskonstapel som arbetade mitt distrikt en tid då jag bodde i Farsta söder om Stockholm då jag var liten. Tyvärr blev han skjuten vid ett rån mot Systembolaget i Högdalen i början av 90-talet. Därefter fick vi inga fler sådana kvarterspoliser i området där jag bodde. Men det var en bra kontakt. Det var det.

Han kikade förbi då och då och såg till att det var lugnt i bostadsområdena. Han sprang förbi skolan och lärde oss det ena och det andra om droger och om allt möjligt annat. Informationspolis, helt enkelt.

Om vi nu ska tolka Bodström väldigt snällt, så kanske det är en sådan poliskontakt han vill införa igen? I så fall kanske jag rent av kan få för mig att köpa det.

Men handlar det återigen om repressiva åtgärder mot den där okända och skrämmande djurarten vi kallar BARN och de där udda och jättefarliga världarna som kallas för SKOLOR och som vi måste hålla mycket hårdare koll och pli på för att se till att UTOMJORDINGARNA inte flyr ut och mördar oskyldiga politiker och pensionärer... ja, då är vi faktiskt litet illa ute.

Oj, oj, oj.... Vart är vi egentligen på väg? Jag bara undrar litet försiktigt. Och vill vi verkligen dit?

Intressant.

Bodströms flirt en invit att hänga?

Visst är det spännande hur utvecklingen kan rusa iväg när man vänder ansiktet bortåt för en kort stund och tänker sig en gnutta semester.

Läser idag Thomas Bodströms debattartikel i DN där han går till angrepp på Beatrice Ask rörande den sista tidens uttalanden om spöken och bristande fattningsförmåga hos motståndarna till FRA-lagen, Datalagringsinitiativet och inte minst det nu väldigt aktuella Stockholmsprogrammet.

Beatrice Ask har fått svar på tal i flera sammanhang på sistone och torde nu ha insett hur bristfällig hennes logik har varit rörande diskussionerna som förts. En kanske litet väl moderat retorik, egentligen, med rötterna i Reinfeldts utspel för ett drygt år sedan, då han hävdade att vi alla skulle må bättre av och tjäna på att debatten lade sig. Ännu har debatten inte ebbat ut och än så länge tycks det inte ha funnits skäl för kritikerna att tystna.

Att Thomas Bodström nu sällar sig till kritikerna så öppet som han gör torde vara ett väldigt bakslag för Beatrice och de moderata övervakningshysterikerna. Hökarna lär kippa aningen efter andan. Bortsett från min allmäna tvekan inför likande utspel från just Thomas Bodström, så måste jag säga att han får fram en oerhört vältalig retorisk poäng och att det var en snygg pass till Ask under alla omständigheter. En hejdlös flirt med oss som arbetar för att bevara de sista resterna av demokrati, yttrande-, åsikts- och pressfrihet i Europa och västvärlden. Men flirtar kan vi alla må bra av ibland. Jag kan ta det. Men det ska mycket till innan det börjar röra sig fjärilar i magen och innan benen mina börjar skaka.

Det finns alltid skäl att fundera över huruvida Bodström nu är rätt person, egentligen, att föra en diskussion om hyckleri och falsk propaganda, eller över huruvida Bodström är rätt person att lita på i kampen mot det nya polisstatssamhället. Bodström har ju varit en fantastiskt stark förespråkare för behovet av övervakning, åsiktsregistrering och proaktiv registrering av medborgarnas alla förehavanden. Att han dock inte hymlar rörande datalagringsinitiativet känns ändå som något fräscht och uppfriskande i debatten. Skönt att få så mycket raka besked och att få ett så starkt ställningstagande oavsett det historiskt sett tveksamma i Bodströms ord.

Trots allt visar Bodströms uttalande på en vilja att frivilligt måla in sig i närmsta hörn genom att ta en stark ställning gentemot en del av övervakningslagarna. Trots allt går han inte längre än man hade kunnat förvänta sig utan att han fullkomligt ska tappa ansiktet utifrån sitt tidigare agerande - han förespråkar fortfarande ett datalagringssystem, men verkar i mångt och mycket åtminstone ha fått en liten tankeväckare här och var. Det är inte att förkasta och förringa ändå.

Det brinner i köket hos övervakningsförespråkarna nu. Oppositionen blir alltmer uttalat motståndare till de omfattande polisstatslagarna, samtidigt som opinionen inom inte minst Centern, Folkpartiet och nu på senare tid Moderaterna har börjat vända. Det händer saker. Det blåser medvind för integritetsrörelsen, för människorättskämparna, för de som tror på demokrati och frihetliga värden oavsett partitillhörighet.

Jag välkomnar Bodströms utspel. Jag litar inte ett dugg på karlen, men vill han måla in sig i ett hörn där han blir tvungen att agera fullt ut mot ett övervakningssamhälle i framtiden så är det välkommet. Sent ska syndaren vakna, men även en sovmorgon kan vara acceptabel så länge sidotrupperna tillslut når slagfältet.

Nu hoppas vi bara att Bodström har mer råg i ryggen än Beatrice själv. Så att vi slipper påminna även Bodström om hur mycket enklare det är att agera mot övervakningsivern i opposition i förhållande till att agera som företrädare för en sittande regering.

Och Beatrice... Vi har fortfarande inte glömt dina tidigare ord om FRA från tiden innan din ministerutnämning. Ännu finns det tid att välja sida och att stå upp för dina ideal. Ännu finns en möjlighet att vända dig om och kämpa med de goda krafterna.

Ännu har inte den mörka sidan vunnit över dig och ännu kan du stå emot de onda krafterna, som George Lucas kanske skulle ha skrivit under de glada Star Wars-åren. Det finns fortfarande ett spår av gott i dig. Kom till den ljusa sidan. Vi har kakor... Till dess att internet censurerats, reglerats och tystats och alla kakor tillhör Imperiet i alla fall.

Och Thomas. Allt kanske inte är så simpelt som att dina gamla synder redan är glömda, men tänker du börja vända dig om nu och på allvar spela med på vår sida, så kan vi börja prata om förlåtelse inom kort. Vi är inte långsinta, så länge du faktiskt menar allvar med dina inviter och tror att vi kan få något fint ut av vår nya relation. Kan vi få det här att fungera, tror du?

Kom över och drick litet te med mig en dag snart. Jag kan bjuda på kakor, och kanske litet mjölk i teet också. Vi har mycket att diskutera, du och jag. Och jag vet hur svårt det är att få tag i er sossar så snart något viktigt alls ska diskuteras. Kom över. Ni är alla så himla blyga och svåråtkomliga ändå. Men kom gärna över. Och ta gärna med dig Beatrice, så ska vi prata business och så ska jag förklara för er båda varför ni fortfarande är ute på hal is, varför folket inte längre litar på er, varför den nya tidens politiker skrämmer så mycket, varför ni aldrig kommer uppnå några 50 procent i ett riksdagsval igen och varför ni måste inse att ni varken kan eller borde stödja någon av de omfattande övervakningslagar ni bägge fortfarande förespråkar. Må det vara FRA, Datalagringsinitiativ, riktlinjer i Stockholmsprogrammet eller vad det nu kan vara.

Kom, kom!

Jag är snäll. Och jag lovar att ni faktiskt har mycket att lära. Och jag är trevlig innerst inne. Det är bara det att ingen vet om det än.

Om det finns alltför dåligt med tid och utrymme nu under de bråda semesterdagarna och innan invigningen av riksdagen, motionsperioden och allt vad det är, så kan vi säkert ses i nån gammal stenkåk i närheten av Gamla Stan. Skulle inte det vara litet finhet ändå?