Visioner om arbete även för unga! Unga Folkpartiets valfilm.

Unga Folkpartiet släpper idag en film kopplad till vad vi verkligen bryr oss om i valrörelsen. Ungdomar, arbete och framtid. I ett och i kluster. I ett och var för sig.

En hoppfull film som handlar om att det går att lösa de problem som ungdomar ställs inför. Samtidigt konstaterar vi att det inte alltid är mer politik som är lösningen utan att det kanske snarare är det som varit problemet.

- Vår film handlar om hur en vanlig ung människa ställs inför onödigt krångel, byråkrati och överheten. Hur mycket välvilliga byråkrater än vill så går vissa problem inte att lösa med mer byråkrati och politik – ofta kan det till och med förvärra problemet, säger Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

Filmen fokuserar på de tre problem som ungdomar ställs inför. Långsamma asylprocesser som håller människor utanför samhället och arbetsmarknaden, bostadsmarknaden som är genomsyrad av besvärliga regler och långa köer, samt arbetsmarknaden som utestänger ungdomar idag. Detta är alla områden där Folkpartiet har trovärdiga idéer för att förbättra Sverige.

- Budskapet är solklart: Det är inget konstigt med friheten – och världen behöver mer frihet, säger Adam Cwejman.

Intressant.

Rape games... ett nödvändigt ont?

Jo, jag har också uppmärksammat den där diskussionen som går just nu kring det japanska spelet som går ut på att man ska våldta unga tjejer.

Kan till att börja med konstatera att det inte är första gången jag springer på något sådant och att jag alltså på inget vis är förvånad. Det här är tydligen tämligen vanligt inte minst inom den japanska ungdomskulturen. Och förstås finns det miljoner saker man kan säga om det. Jag kan inte säga att jag fattar det och jag kan definitivt inte säga att jag gillar det. Mycket av det jag skulle kunna säga är allt annat än snällt.



Förstås är jag väl rätt mycket partisk med tanke på att jag bara för ett drygt år sedan själv råkade ut för ett övergrepp och fortfarande har jätteproblem såväl psykiskt som fysiskt till följd av det. Det var inte direkt rosa små moln som kretsade kring mig den gången och det är det fortfarande inte.

Fan vet vad de här spelen gör med en människas psyke och med kvinnosyn och andra värderingar hos de (förmodar jag) mestadels unga män som spelar skiten. Jag är inte hundra på att jag vill veta. Och jag är helt säker på att jag inte vill få reda på det vid fel tillfälle i framtiden heller om det skulle visa sig att det fanns ett direkt sammanhang. En gång räcker alldeles utmärkt.

Vad jag däremot vet är att jag är den sista som ska göra den kopplingen. Jag lämnar över det till de människor som faktiskt vet. Forskare, psykologer, läkare, statistiker. Därför att samtidigt som vi härsknar till på det här spelet och vad det uppenbarligen går ut på, så är det märkligt att Japan tydligen har en av de lägsta frekvenserna av våldtäkter i världen. Det kanske förvånar, men moralens högborgar här i västvärlden har ett betydligt högre antal våldtäkter per person än vad exempelvis spelets hemland Japan har. Vad beror det på?

Jag har helt ogenerat lånat statistiksammanställningen här nedan från Skivad Lime (Källa FN):

Land	Våldtäkter per 100 000 invånare
Kanada	78,08
Australien	77,79
USA	32,05
Sverige	24,47
Storbritannien	16,23
Sydkorea	12,98
Taiwan	4,08
Japan	1,78

Är det så att vi mestadels bara ägnar oss åt moralpanik här hemma i trygga lilla Sverige? För här händer ju inte sånt på riktigt? Vi som inte har såna spel drabbas ju inte? Jag är rädd att så inte är fallet. Det händer därute. Men inte på grund av ett datorspel utan på grund av betydligt djupare fel i värderingarna och i samhället än så.

Kanske måste vi trots allt skilja på fantasier och verklighet? Kanske måste vi inse att spelet i sig är relativt ofarligt även om det strider mot våra principer att tycka det?

Samtidigt som jag blir oerhört förbannad rent personligen blir jag ändå väldigt oroad över att det första alla gör är att börja skrika sig sönder och samman om censur och förbud. Inte för att det inte är den magkänslan jag får själv av att se skiten. Jag mådde rätt illa då jag såg Aftonbladets klipp imorse.

Samtidigt måste vi vara medvetna om vad vi riskerar ställa till med om vi verkligen börjar förbjuda och censurera allt vi inte gillar. Det funkar inte vidare bra att förbjuda allt i omgivningen som inte passar in i våra normer för dagen. Inte bara för att.

Om vi börjar här, så har vi sedan satt igång en händelseutveckling som vi mycket snabbt riskerar tappa kontrollen över. Det är inte acceptabelt att ge upp yttrande- och åsiktsfrihet bara för att vi är många som tycker det här är otroligt motbjudande. Det är inte acceptabelt att ge upp på demokratins grundvärden och grundpelare i ett försök att rädda desamma. Det har inte fungerat tidigare och kommer inte göra det denna gången heller.

Att vi sedan litet här och var anser att vi måste ta i detta är något helt annat. Men gör det då genom diskussioner och genom att tydligt visa på vart vi tycker gränsen går. Det här handlar om att sätta ned foten och tydliggöra sina värderingar snarare än om en himla massa illa genomtänkta förbud sprungna ur ryggradsreaktioner. Birgitta Ohlsson var inne på samma sak då hon intervjuades av Aftonbladet rörande detta. (Se klippet ovan).

Vill du skrika, så gör det. Men ägna dig inte åt att riva sönder grundpelarna för vårt demokratiska samhälle på kuppen.

Inte för ett datorspels skull. Oavsett hur mycket vi ogillar det. Det gäller även mig. Fastän jag mår sjukt illa av att veta om och att se eländet. Det är inte värt det.

Intressant.

Niklas, Gester... med ord, Sigurdhsson, AB, Malin Wollin - AB, Malin Wollin, Perspektiv, Callisto,

Liberati svarar Torkild Strandberg

Är litet grann "in a rush" och hinner inte skriva ett av alla mina många mastodontinlägg om det här idag, men jag vill i alla fall uppmuntra er att gå in och kika på vad Liberati svarar Torkild Strandberg (Fp) i Landskrona angående massdrogtester i skolan.

Denna gången är det liberatisterna Jens Karlsson, Malin Nävelsö, Alexander Bard och Jussi Karlgren som skriver. Även på Jens blogg finns mer intressant att läsa. Klokt utifrån perspektivet som yrkesaktiv socialarbetare.

Kort och gott. Det finns mycket man kan göra och än mer man kan säga rörande droger och ungdomar. Men drogtester i skolan? Mja.... nej!

Tidigare har det skrivits liet grann här:
Farmor Gun, Jardenberg, Gerdaus Skolblog, Viktor Tullgren, Lars-Erick, Fantastiska Camilla, Blågrön röra, Trollan, Yami och pandorna.

Ingen trohetsed utan frihet och jämlikhet för alla!

Min nya hjälte...

The girl who silenced the world for five minutes

Om du inte redan sett detta, ta dig tid.

Ask borde sluta använda härskarteknik och lära sig svara på frågor

Och så svarar Beatrice Ask tillslut på de frågor som Johanna Sjödin med rätta ställde för ett par dagar sedan.

Men jag måste säga att så himla många svar var det inte. Mest en uppläxning av Johanna Sjödin och ett konstaterande att småflickor som Johanna minsann inte förstår sig på sånt här - och förmodligen kanske inte bör lägga sig i det. Härskarteknik så det dånar om det. Och gud vad jag är allergisk mot sådant.

Inte minst som Beatrice Ask väldigt sällan bemödar sig att delta i en direkt debatt med oliktänkande utan helst ser till att få fritt spelrum att gå runt ämnet som en katt kring het gröt.

Jag kan inte låta bli att få en lätt fadd smak i munnen av detta. Det är verkligen inte riktigt så jag vill se på den här frågan. Att de som faktiskt är berörda av den nya lagen inte ska ha rätt att uttala sig och uttrycka sina farhågor. Det känns litet grann som "har vi hört den förut?"

Jag förstår fortfarande inte hur denna lagen ska kunna komma till utan att regeringen i princip inför en Hadopi-liknande monsterskapelse för att kunna jaga människor som bryter mot lagen. Jag förstår heller inte hur ett tittförbud ska kunna efterlevas juridiskt på ett rättssäkert vis.

Det är ju trots allt så att människor dels kan hamna någonstans på nätet av misstag och att det kan vara svårt att avgöra om det då också var ett misstag eller en mycket konkret genomtänkt handling.
Vad för siter ska förbjudas och hur ska surfningen på dessa siter kontrolleras? Bör de censureras eller bör de helt enkelt hårdbevakas.

Eller kommer det här att bli ännu ett jobb för vännerna ute på Lovön, kanhända? De om några har ju medlen för att kunna genomföra denna övervakning, även om vi säkert inte får se en full "vinst" i deras kapacitet innan Datalagringsinitiativet drivits igenom.

Och om det nu är tittförbud som gäller, hur ska man göra bedömningen att den här personen har rätten att titta på bilder som föreställer en person under 18 år men den här personen har det inte? För tydligen ska inte unga människor som ligger nära varann i ålder riskera åtal för detta. Var går gränsen för vad näraliggande ålder innebär? Och ska lagen börja moralisera över en person som lever med någon som är tio år äldre eller yngre då? Blir det olagligt då?

Lever jag som trettioettåring med en 17-åring kan jag fortfarande klassas som brottsling?

Och jag som frekvent läser Johanna Sjödins blogg (inte för den barbystade bannern i och för sig, men ändå) kan säkert dömas om vi nu talar om tittförbud, trots allt.

Och fortfarande har vi problemet med tidsskrifter, böcker, familjealbum och liknande.

Detta är något som Beatrice Ask, hennes stab och departement bör se över en gång till. Annars riskerar detta att bli en lag som totalt spårar ur och som skadar mer än den hjälper.

Det är pinsamt uppenbart att Beatrice Ask totalt saknar insikt i hur en sådan här lag skulle kunna utformas, vilka medel som behövs för att efterleva den och vilka juridiska och folkrättsliga konsekvenser en sådan lag kan få. Ingen som helst konsekvensanalys tycks ha genomförts och jag ber Beatrice Ask att återgå till ritbordet för en ytterligare noggrann genomgång av detta förslaget innan allting totalt spårar ur.

Självklart ska vi inte tillåta pedofili. Självklart ska vi jaga förbrytelser som är riktade mot barn. Men vi ska för tusan inte tillåta en lag som kräver att vi inför undantagstillstånd på hela internet och i det verkliga livet för en hel befolkning.

Bland andra Emma frågar sig på vilket sätt en lag som förbjuder tonårssexualitet faktiskt skulle vara behjälplig i kampen mot övergrepp mot barn. Jag kan bara instämma.

Hanna Wagenius påpekar att vi redan har en lagstiftning som gör även tecknad barnporr olaglig enligt dagens lagstiftning. Och forsätter sedan:

"Oroar man sig, som Ask verkar göra, för att människor mellan 15 och 18 ska utnyttjas för sexuell posering kan man påminna sig om att vi redan har en paragraf (närmare bestämt 2 st 8§ 6 kap BrB) som gör det kriminellt att utnyttja sådana för sexuell posering om det typiskt sett kan skada ungdomens utveckling eller hälsa. Någon ytterligare lagstiftning på området torde inte vara nödvändig."

Om Beatrice Ask och de övriga statsråden behöver hjälp att anordna en internutbildning i folkrätt och modern kommunikation är de mer än välkomna att höra av sig. Genom mitt arbete under de senaste åren har jag lyckats bygga upp ett omfattande kontaktnät som säkerligen rymmer många mycket kompetenta kursledare som kan diskutera detta på ett bra och pedagogiskt vis som även regeringen klarar av att förstå.

Tidigare har jag skrivit om detta här och här.

Nerd Life Deluxe, Opassande, Susanna Holmström (ECPAT), Hanna Wagenius, Motpol, Motpol 2, Motpol 3, Motpol 4, Oscar Swartz, DN, Johanna Sjödin, Johanna Sjödin 2, SR, Tianmi, Tianmi 2, Anna Troberg, SvD, DN - Hanne Kjöller, Isobel Hadley-Kamptz, Sagor från livbåten, Sagor från livbåten 2, Sagor från livbåten 3, Regeringens pressmeddelande, Bjerke, Louise P - Liberati, Apelsineld, Trollhare, Nyheter24.


Intressant.

Om prostitution och barnporr

Det är rätt tung uppståndelse nu sedan kommunalrådet i min hemkommun Huddinge har blivit tvingad att avgå från alla politiska uppdrag efter den nu rätt välkända sexskandalen.

Det är klart att det blir väldigt viktigt att sätta ner foten för väldigt många och visa att det som skett inte alls är ok. Jag kan egentligen inte säga så mycket om det. Det finns mycket som inte nödvändigtvis är ok med att köpa sexuella tjänster och det är upp till var och en att ta ställning kring hur man ser på det. Jag kan säkert säga massor om vad jag tycker om sexsyn, kvinnosyn och annat. Jag tänker att jag väljer att låta bli.

Det som varit rätt mycket på tapeten för mig personligen annars, sedan det här uppmärksammades och smällde upp i fläkten, är att många frågat just mig vad jag tycker. Jag som ju faktiskt propagerat för ett upphävande av sexköpslagen. Ofta har det varit rätt spydiga kommentarer jag fått, inte minst via mail. "Jaha, och vad tycker DU nu då?"

För att nu ska jag ställas till svars för mina åsikter och mina värderingar, tycks det. Men vad ska jag säga? Jag hade ingenting med den här händelsen att göra och jag känner mig inte påverkad av den i särskilt hög grad. Annat än att jag är något litet bekant med Åke genom mitt engagemang i kommunen och partiet lokalt och att jag tycker det är en tragedi. För flera parter. Men har jag inte propagerat för att riva upp sexköpslagen då?

Jo. Det har jag. Det gör jag. Jag har propagerat för att sexköpslagen ska upphävas, alltså. Varför jag dock personligen ska stå till svars för Åke Blomqvists agerande vet jag faktiskt inte för det.

Jag har aldrig hävdat att jag uppskattar sexköp. Jag har aldrig sagt att det saknas en problematisering av vad sexköp beror på.

Mitt motstånd mot sexköpslagen ligger inte i att jag nödvändigtvis uppskattar att sexköp finns. Så jäkla roligt behöver det ju faktiskt inte vara, om vi nu ska vara sådana. Sedan finns det mycket annat som inte är roligt i tillvaron. Att bli diskvalificerad på arbetsmarknaden som följd av ett könsbyte, exempelvis.

Mitt motstånd ligger i en respekt och en vilja att skydda de personer som säljer. Män, kvinnor, transpersoner. Trots det omfattande drevet mot Blomqvist, som jag måste säga har blivit litet väl omfattande vid det här laget, finns det en person som blir ännu mer utsatt genom hela den här härvan. Och det är den 17-åriga tjej som blir den andra parten i detta. Det är där det verkliga stigmat sitter. Det är där de tunga fördömandena dyker upp vartefter. Det är i hennes familj, bland hennes vänner, grannar, studiekamrater, arbetskollegor som det verkliga eländet dyker upp och det är trots allt hennes situation som utsatt för omvärldens fördömanden som jag inte uppskattar. Det är det fördömandet som kommer att leva kvar och som inte kommer att försvinna.

Mitt motstånd mot sexköpslagen ligger i att vi inte kan skydda någon genom att stigmatisera henne. Det är ingen rocket science att det är så det ligger till. En person som sålt sex riskerar idag att bli vräkt, arbetslös, bli av med vårdnaden om sina barn och bli så oerhört fördömd av sin omgivning att det inte ens går att helt och hållet beskriva.

Att sälja sex i sig behöver inte vara så oerhört traumatiskt och fruktansvärt. Men omvärldens syn på det är sådan och det väger upp i en oerhörd omfattning. Övergreppet sker inte under akten eller vid betalningen. Övergreppet sker i den sekund omvärlden vänder ryggen till. Däri ligger mitt motstånd. I de vända ryggarna och i föraktet.

Och däri kommer mitt motstånd fortsätta ligga. Jag vill ta bort stämpeln som gör att den som säljer får så svårt att söka stöd och vård, som gör att hon blir ställd utanför samhället, som gör att hon blir rättslös.

För det ska vi komma ihåg att en person som köper sex blir inte rättslös. Det blir en skandal under en tid, inte minst för en offentlig person eller en högt uppsatt person. Men det är något som går över, trots allt. Och utöver det? Ett litet antal dagsböter för det mesta.

För sexsäljaren, om det kommer ut, gäller ett livslångt utanförskap. En evig förbannelse, ett evigt stigma som inte går att putsa bort. Inte på något vis. Och det löser vi inte med någon sexköpslag. Aldrig någonsin.

Inte heller är lagen riktad mot koppleri - för sådant finns andra lagar.

Och inte är den riktad mot trafficking - för det finns andra lagar.

Och inte är den riktad mot våldtäkter - för det finns andra lagar också.

Men de lagarna utnyttjas inte. För det är så himla mycket mer ok att förgripa sig på någon än att betala för sex eller att faktiskt sälja sex. Ett övergrepp är bara ett övergrepp och det är ett under om du lyckas bli dömd för det överhuvudtaget - oftast går det inte ens till domstol.

Men ett köp eller en försäljning och du kastas till vargarna.

Det är lustigt att det är så svårt att se den obalansen. Eller... olustigt? Det är rent ut sagt vidrigt. Skrämmande.

-----------------------------------

Det där leder mig faktiskt in på en annan sak jag funderat på sista dagarna. Nämligen den nya barnporrlagen som jag faktiskt inte tror kommer fungera. Johanna Sjödin beskriver det bra i sin fantastiska debattartikel på Expressens sidan 4.

Det blir så fel när en vuxengeneration vill moralisera över ungdomars sexualliv, deras identiteter och de uttryck de låter sexualiteten ta.

Kanske är jag litet väl sexualliberal för sånt här och kanske är jag för mycket 70-talist för att alls kunna se varför nakenhet till att börja med måste vara pornografisk. Jag kan inte köpa det. Jag vill inte vara pornofierad bara för att jag då och då är naken. Det blir så absurt. Jag tycker inte att nakenhet är fult och jag tycker inte att det ska behöva bli förknippat med något sådant som porr om jag själv inte vill det. Var ligger skammen i nakenheten?

Jag köper att man vill komma åt barnpornografi, att man vill skydda barn och att man vill stoppa övergrepp. Men två ungdomar som tillsammans har ett fungerande sexliv och som råkar blanda in en kamera ska väl för guds skull inte behöva bli fängslade för sina lekar? Och ska de behöva slänga sina minnen den dagen de fyller 18 år?

Om vi nu har en byxmyndighetsålder som går vid 15 år, och därmed anser att en människa är vuxen nog att ta ansvar för sin egen sexualitet nog för att sära - varför ska hon eller han då inte kunna besluta om den sexuella leken ska inbegripa sexleksaker, piskor, sexiga underkläder eller för den delen kameror? Varför är sådant inte upp till mig som individ?

Vad är det med denna moralpanik som hela tiden säger att en femtonåring kanske får ha sex, men absolut inte om... och så slänger man upp en fruktansvärd massa krav, regler och speciella förusättningar för vad som ska vara ok och vad som inte ska vara ok.

Mitt förslag till regeringen är att:

Antingen säger vi att vi höjer gränsen för byxmyndighet till 18 år och ser till att hålla hårt på den. Det kommer bli väldigt svårt att övertyga landets ungdomar om det sunda i en sådan ålder, men det blir åtminstone konsekvent - för första gången någonsin i världshistorien för svensk sexualpolitik.

Eller så sänker vi helt enkelt åldern för sexuella aktiviteter till 15 år och gör det konsekvent. Utan att lägga oss i hur dessa ungdomar har sex. Vi ska inte lägga oss i om de har analsex, bdsm-sex, leksakssex, oralsex, kamerasex, telefonsex eller vad det än är. Har man rätten att ha en sexualitet så ska den också vara ovillkorad. Den vuxna omvärlden har ingenting att göra i mina eller någon annans trosor. Punkt!

Det ska inte finnas några ultimatum från den vuxna omvärlden som säger att du får bara ha sex om du gör det på det sättet jag tycker att du ska göra det på. Jag får ruskigt dåliga vibbar av det tankesättet och jag inte annat än måste protestera mot den moralismen som styr våra liv varken vi vill eller inte.

Jag menar... Så ser hela min värld ut numera. Moralismen som i första hand är riktad mot kvinnor. Och inte minst unga kvinnor.

After att ha spenderat en stor del av mitt liv på andra sidan, så att säga, i ett manligt skal så har jag en rätt unik bild av hur en ung man behandlas av samhället idag. Den nya lagen är inte riktad till unga män. Så mycket kan vi nog troligen fastställa.

Men som ung kvinna får jag genast höra att efter att jag blivit våldtagen så är allting mitt fel och jag får skylla mig själv. Ett par av mina feministiska vänner valde att skrika åt mig att var historielös och illojal mot kvinnligheten då jag valde att försöka gå vidare efter övergreppet - de kunde inte låta mig göra det eftersom de förväntade sig ett offerskap. Ett martyrskap. Jag ville inte köpa det. Jag ville vara stark och gå vidare. Jag ville inte låta honom vinna.

Gör jag något bra (många anser att min kamp för integritet, folkrätt och demokrati är bra på många vis - ett exempel bra som något) så blir jag klappad på huvudet och får höra att "Ja, du är så duktig du, lilla gumman!".

Jag förväntas vara söt och go och snäll och sära för rätt män, men endast vid rätt tillfällen, och helst inte sära alls för några kvinnor. Jag får absolut inte leka runt så som jag kanske hade kunnat göra som man om det nu inte varit så att det var omöjligt för mig att verkligen göra något sådant på den tiden. Jag var inte vidare sexuell på den tiden jag inte kunde identifiera mig med min egen kropp. Det var ett klassiskt exempel på "wrong plumbing". Alla ni som varit på IKEA och köpt en bokhylla någon gång vet säkert hur jag menar. Fel delar, för få delar eller vad det nu kan vara. Det gick inget bra att få ihop åbäket.

Men visst är det lustigt att om jag satte ner foten och pratade för min eller någon annans sak för ett par år sedan, så lyckades min basröst på något vis gå i god för att det jag sa var viktigt och att jag sa det för att jag var smart, rentav intelligent och att jag med all sannolikhet hade rätt och var värd att lyssna på.

Idag lyssnar folk, men bara då jag använder mig av brösttoner. Och ofta - väldigt ofta - får jag höra att jag går för långt, att jag inte vet vad jag pratar om, att jag inte kan, att jag är ett offer, att jag försöker vara någon sorts martyr, att jag inte har rätten att... Och så vidare.

Det påtvingade och ofrivilliga martyrskapet kväver mig!

Och där har vi det stora problemet. Ingen tar mig på allvar. Jag har gått från att vara vuxen till att vara kvinna. Lika med lägre stående. Lika med mindre vuxen.

Det påverkar mitt sexliv också. Det påverkar hur jag beter mig. Det påverkar hur världen förväntar sig att jag ska bete mig och det påverkar vad jag har för möjligheter i vardagen - varje dag. Det gör mig frustrerad och det gör att jag blir ledsen, aggressiv och bitsk även då jag inte behöver vara det.

Och efter mina erfarenheter är det uppenbart att den nya lagen som ska styra ungdomars sexualitet syftar inte till att styra mäns sexualitet. Den finns där för att styra människor som jag. Unga kvinnor.

Jag klarar mig säkerligen. Jag har uppnått den aktningsvärda åldern av 31 år. Men snart kanske jag kan stämma mina gamla pojk- och flickvänner för att de teoretiskt sett kan ha sparat undan lättklädda bilder på mig från den tiden då jag var 16 eller 17 år. Och det ter sig tämligen absurt för min del. Jag förstår bara inte.

Självklart ska barn skyddas från övergrepp. Det finns få saker jag tycker är viktigare. Men en moralpanik som totalt förbjuder människor att alls se ett barn eller en ung kvinna naken under några som helst omständigheter... vad leder det till för samhälle? Vad gör det med våra barn, våra familjer, våra partners och våra vänner? Sluta för i helsike att dumma ut er kring ungdomars sexualitet och sluta för guds skull att göra all nakenhet till sexuell nakenhet. En naken kropp är inte en porrkropp. När ska vi begripa det? När ska vi acceptera det och tolerera det?

Jag måste säga att jag är mer rädd för lagen som sådan än vad jag är för att något av mina föräldrars gamla foton på mig som liten skulle råka bli visat eller publicerat någonstans. Trots allt. Och jag är rädd för den dagen då vi blir tvungna att anordna bokbål och fotografibål här i landet på grund av en sådan lag i moralpanikens namn för att rädda oss själva från massgripanden som säkerligen skulle kunna inbegripa en oerhörd majoritet av det svenska folket - inklusive, troligen, varenda människa som någonsin fått barn. För det blir resultatet. Vi kan inte sätta sådana gränser för att gränserna alltid kommer vara alldeles för luddiga. Ingen kommer veta vart gränsen går och det kan mycket väl sluta i ett samhälle som går alldeles för långt åt andra sidan också.

Min fråga är... är det verkligen värt det?

Nyheter24, Bokmasken, Isobel, Scaber Nestor, SvD, SvD2, DN, AB, Liberala Kvinnor på AB Debatt, Motpol, Beijbom, Metro, PB, PB2, Badlands Hyena, Motpol 2, Opassande, Sagor från Livbåten, Trollhare, Hax,

Herregud, dessa medelålders karlar och deras märkliga moral...

Men det här måste väl ändå vara bland det dummaste!!!?

Hur i hela friden ska det påverka situationen där unga människor har sexuella kontakter om man vägrar skriva ut preventivmedel till dem? Och är det då bättre att en hel massa unga tjejer blir gravida då?

Är det någon som vet huruvida Mikael Hammarstrand dessutom är medlem i Katolska Kyrkan, eller om han bara i största allmänhet är ute och cyklar.

Uppenbart saknar han en riktig och underbyggd verklighetsuppfattning. Uppenbart lever han i övertygelsen att unga tjejer inte behöver beskydd - därför att vad? De gör inte sånt? Får inte göra sånt?

Newsflash! Unga människor har sex oavsett vad lagen säger. Vi må gilla det eller ogilla det, men vi ska FANIMEJ INTE utsätta de här tjejerna för fara...! Vi ska inte fördöma dem för det och vi ska inte neka dem skydd!

Dessutom... Hur många unga tjejer lider inte av problem i samband med mensen? Hur många har inte katastrofalt ont så att de nästan svimmar på grund av problem i samband med sin menstruation och hur många av dem har inte blivit hjälpta av p-piller?

Hur många har inte fått lindrigare blödningar, mindre ont, ett bättre liv och större möjligheter att sköta skola och liknande på grund av p-pillren?

Ska verkligen medelålders manliga moralkakor ha rätten att ta bort denna möjlighet till ett värdigt och vettigt liv för dessa tjejer, bara för att de är livrädda för att den egna unga dottern ska ge sig in i en massa sexuella äventyr?

De tjejer som har sex kommer fortsätta med det, oavsett skydd eller inte. Jag vill inte se de tjejerna stå där utan skydd mot graviditet. Jag vill inte att så många andra av dessa tjejer ska behöva lida på grund av häftig mensvärk, pms, kraftiga blödningar och liknande på grund av en massa oinitierade gubbstruttar.

Och vi ska fanimej inte ge oss på barnmorskor och gynekologer bara för att de gör sitt jobb och skyddar och tar hand om vår nästa generation unga kvinnor...

Intressant

Ibland blir jag bara rädd...

Som när den amerikanska kristna högern får tokspel än en gång och inte fattar hur otroligt moralistiskt inskränkta och vidrigt korkade de kan vara. Det går emot mina principer att kalla en hel grupp för korkad normalt sett, men ibland kan jag bara inte låta bli. Ni får leva med det om ni nu tänkt läsa den här bloggen en stund.

Men när tankesmedjan Rand Corporation får för sig att påstå att hångel och sexscener i tv-serier leder till ökad risk för att tonåringar blir på smällen kan jag bara skratta...

Jo, och med tanke på att de är så otroligt involverade, själva, i kampen för rätten att bära vapen helt fritt och dessutom inte har några problem att promota actionfilmer med excesser i mördande och massakrer...? Jo, men man måste stödja vapeninsdustrin. För där finns det gott om investerade pengar... Jösses!

Men om vi nu ponerar att det stämmer... Ingen som tror att tonåringar klarar av det där med sex, kåthet och upptäckarlusta alldeles på egen hand? Ingen som tror att hormoner, kärlek, alla partyn man går på och allt annat runtomkring har någon del i det? Att det liksom kommer sig naturligt för de flesta? Att sex faktiskt är naturligt? Att det inte är så jäkla konstigt att ungdomar har sex?!

Jaja... Jag väntar mig bara att det ska börja viftas med plakat om att tv-sex ska förbjudas helt för att vara säker på att det inte ska leda till en kraftig framtida boom av jungfrufödslar. För det är ju uppenbart att det räcker att titta på sex på tv för att magen ska börja växa...

Ungefär som jag funderade på, när jag var liten, huruvida jag skulle bli gravid om jag råkade sitta bredvid en pojke... (Jo, jag var övertygad om att jag var en liten tjej hela vägen från treårsåldern - att det sedan tog ytterligare 27 år att förklara det för resten av världen, och få rätt - det är en annan sak).

Pingat på intressant.