Britter väljer och kippar efter andan i panik när Europa och Världen skakar

Ingen har säkert missat valet i Storbritannien som pågår nu. Cameron ser ut att bli segraren i den striden. Eller i alla fall ledare för det största partiet. Vi vet ännu inte om det faktiskt innebär regeringsbildning eller inte. Det beror på de andra två och det slutgiltiga resultatet. Det kan bli en allians mellan två partier för att motverka det tredje. Men ingen vet ju faktiskt riktigt ännu.

Vad händer egentligen efteråt då? Med ett nästan grekiskt underskott har britterna ett helvete att reda ut, i brist på bättre svenska för att beskriva det hela. Det kan bli riktigt otäckt att vara britt närmsta åren då åtstramningar, hög arbetslöshet och eviga sparplaner måste till för att reda upp den närmast socialdemokratiska spenderaridiotin man ägnade sig åt för att slå tillbaka den ekonomiska nedgången. Britterna står onekligen illa rustade för att möta framtiden idag och kommer få problem att ta del av den förbättrade konjunkturen då de nu måste ägna sig åt att reda upp efter de senaste åren istället för att ta sats in i framtiden. Tack och lov står Sverige rustat och har en ekonomi som medger möjligheter och handlingsfrihet under de kommande åren av konjunkturuppgångar. Förmodligen har vi Anders Borg att tacka mycket för det. Jag kan inte annat än hoppas att vi får behålla alliansregeringen efter valet - för Sveriges skull. För att vi skulle vara riktigt jäkla illa ute om vi inte får det.

Men räcker det då? Vi har ett sjuhelsikes problem att ta tag i fortfarande. Och det är de länder som redan drivits över kanten och nu hotas av ohyggliga kamper för att överleva ekonomiskt under de närmsta åren. Jag undrar om inte vulkanaskan är litet grann av Islands lilla straff mot Europa för den hårda linjen mot öriket efter att ekonomin rasade samman något så enormt för en tid sedan.

I Grekland pågår nära nog lokala inbördeskrig här och var på grund av de hårda besparingarna för att få landet upp på fötter igen. Ett land som verkligen, tyvärr, fallit pladask ner i leran med näsan före. Grekland föll samman totalt för en tid sedan och det visade sig att man även ljugit om sin egen monetära likviditet, sin betalningsförmåga och i allmänhet landets finansiella hälsa. Det straffade sig dyrt när väl bubblan sprack. Och idag ser vi ett tydligt svar på vad det innebär när ett land riskerar falla på grund av att det hamnat i ett närmast konkursmässigt läge. Börserna faller över hela världen, hela den globala finansvärlden håller andan och årets samlade börsuppgånger på OMX i Stockholm har helt och hållet suddats ut.

Var är vi på väg? Hur illa är läget? Kommer Europa att kunna återhämta sig? Vad behövs för att få våra europeiska vänner på benen igen?

Sverige står någorlunda väl rustat. Men oj så glad jag är att jag slipper sätta mig på kontoret på 10 Downing Street när väl det brittiska valet är över. Vad glad jag är över att inte behöva reda upp en fallen ekonomi varken i Reykjavik eller i Athen de kommande åren. Eller för den delen ytterligare ett par länder som farit nog så illa under den gångna krisen.

AB, AB,

Intressant.

Ska vi behöva ta ansvar för USA's kollektiva PTSD?

Inte bara internet, utan hela det demokratiska och frihetliga västerländska samhället.

Tar mig friheten att klistra in från Mikael Nilssons blogg för att på ett bra vis beskriva vad som sker i Storbritannien idag. Mikael hämtar i sin tur information inte minst från IPtegrity och det rör sig för britternas del alltså om försök att införa three strikes.

Lagförslaget som heter Digital Economy Bill innehåller bland annat följande godbit:

“The Secretary of State may at any time by order impose a technical obligation on internet service providers if the Secretary of State considers it appropriate in view of—
(a) an assessment carried out or steps taken by OFCOM under section 124G or
(b) any other consideration. "

En fri översättning:

"Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på
(a) en utvärdering av OFCOM eller
(b) vilket skäl som helst."

Händer detta verkligen i en västerländsk demokrati?

Micke skriver också att samme minister ges rätten att skriva om upphovsrättslagen om det behövs. Och utan att gå via parlamentet.

"(1) The Secretary of State may by order amend Part 1 or this Part for the purpose of preventing or reducing the infringement of copyright by means of the internet, if it appears to the Secretary of State appropriate to do so having regard to technological developments that have occurred or are likely to occur.

Mitt svar till Micke är att... Nej, det händer inte i en västerländsk demokrati. Västerlandet har redan offrat demokratin i sina försök att skydda densamma och har kysst såväl frihetlighet som demokrati och demokratiska värden farväl.

Att vi inbillar oss att vi idag lever i en demokrati och att västvärlden skulle vara alls så frihetliga som vi tror och varit vana vid är ett tankefel av gigantiska proportioner. Faktum är att jag vid flera tillfällen hävdat just att vi är på väg bakåt i utvecklingen och att vi i praktiken är på väg att skapa en ny västerländsk medeltid. Att utvecklingen i världen idag inte drivs av väst, utan av Mellanöstern och Asien i första hand. Det gäller demokratin i sig. Men även kultur, arkitektur, samhällsbyggnad och många andra frågor.

Mind you, jag är väl medveten om att många länder har en bra bit kvar innan dess att de når en verkligt bra nivå. Inte minst rörande mänskliga rättigheter. Men jösses, vad de stegar fram i högt tempo överallt i världen. Om vi i västvärlden envisas med att fortsätta rasa bakåt i utvecklingen kommer vi snart att vara frånåkta. På riktigt.

En stor anledning till att vi inte ser detta är att vi envisas med att hålla hårt om en världsbild som redan sedan länge bevisats vara över 60 år gammal. Vi har inte uppdaterat våra kunskaper om omvärlden sedan andra världskriget! Mycket har hänt sedan dess...

Vid sidan av Storbritannien har ju även Bulgarien hamnat i en digitaldemokratisk knipa.

Lästips:

Privacy and Secret Surveillance from a European Convention Perspective
Anders Lagerwall (pdf).

“Abstract: A growing number of states are adopting wide-ranging surveillance programs on the basis of new security policy agendas.
Concurrently, contemporary information technology has brought an increasing proportion of the private sphere under the global network umbrella.
These developments place the delicate balance between privacy and national security on the edge.
In this context, the European Convention has assumed a key role in the protection of privacy."

Jag har tidigare ställt frågan:

“När ska vi medborgare slippa ta ansvar för amerikanernas kollektiva PTSD efter de fruktansvärda händelserna i september 2001? Och är det verkligen vårt ansvar?”

Jag har också visat på statistiken för exempelvis risken att råka ut för ett terroristbrott, modell flygplansterrorism som varit så populärt på sistone.

Och här har vi problemet. Vi har av någon anledning gått med på att ta smällen av amerikanernas kollektiva anfall av posttraumatisk stress och inbillar oss att vi kan komma åt terrorism med hjälp av ännu mer terrorism. Vi försöker släcka elden med hjälp av en gigantisk majbrasa. Lycka till!

Stämmer det eller stämmer det inte? New York Times skriver om terroriststämplade Mikey Hicks, 8 år gammal:

“It is true that Mikey is not on the federal government’s “no-fly” list, which includes about 2,500 people, less than 10 percent of them from the United States. But his name appears to be among some 13,500 on the larger “selectee” list, which sets off a high level of security screening.”

Det måste till en förändring i samhällets attityder och vi måste bryta denna rädslan. Jag kallar det #Bitfear. Rädslan för terrorism som skapar enorma svallvågor i den digitala sfären och som skapar oerhörda bekymmer för många av oss i vår vardag. Bitfear. Rädslan som binder oss och förhindrar oss att leva. Bitfear. Rädslan för vart den totalitära övervakningen av internet kommer att leda oss och för vad det kommer att få för konsekvenser i allas våra liv.

Det är med utgångspunkt i detta man ska sätta i perspektiv det Carl Bildt säger då han gång på gång trampar i klaveret och vräker ur sig något dumt om att han inte förstår varför regeringen inte blir tagna på allvar då de kritiserar länder som Iran och Kina men samtidigt använder samma teknik själva för att övervaka den egna befolkningen. Regeringen har fortfarande en oerhörd förtroendekris på halsen. Jag kan gärna vara den första att påpeka det. Högljutt.

Sverige, EU, USA, Australien, Kanada och många andra länder som räknas till västvärlden idag har mycket att stå till ansvar för inför sina medborgare. Vi kan nog snällt konstatera att Spanien är på väg helt åt fel håll, vilket Engström också påpekar. Men vet ni vad? Det får räcka nu! Det är inte längre acceptabelt att stödja en utveckling som riskerar att sänka hela det moderna samhället.

På ett eller annat sätt ska de här dumheterna upphöra. Något annat kan ingen del av integritetsrörelsen acceptera. Varken här eller utomlands.

Mer här:

Syrrans granne, Syrrans granne, Staffan Danielsson, Människorättsnätverket Svart Måndag, SVT, JensO, JensO, New York Times, FarmorGun, FarmorGun, Berinder, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Bogomil Shopov, HAX, HAX, HAX, Falkvinge, Falkvinge, Falkvinge, SvD: Falkvinge. Engström, Engström, Humblebee, Anna Troberg, Fullmentalstraightjacket, Opassande, Elmlund, Tianmi, HAX, Swartz, Livbåten, Livbåten, Opassande, m.fl.

Intressant.