Politik och världsutveckling. Klimat och framtid. Konflikter och hopp om en friare och tryggare värld. Sexologi. Funkispolitik och socialförsäkringssystem. Juridiskt och folkrättsligt. Och mitt i allting ett författarskap och debattådra.
Ja, och så har då Calle Rehbinder blivit avstängd från Facebook än en gång. Moralismen i USA lär vara skurken i dramat i vanlig ordning. Kan det vara en liten, liten gnutta hud på fakirprofilbilden eller är det ett svar på att Calle och Jennie råkar arbeta med kroppar och sexualitet på olika vis? Sånt får man förstås inte göra.
Ibland blir jag ytterligt förbannad på den amerikanska kristna moralismen.
Jag har vigt mitt liv sedan lång tid tillbaka åt att kämpa för ett fritt och öppet internet, en friare värld och ett stopp för moralism som har att göra med våra egna liv och det mest naturliga vi har.
Det är fullständigt orimligt att agera så som Facebook nu gör!
En förklaring är på sin plats!
Här kan du läsa vilka som står bakom Facebook i Sverige och vår uppmaning till dig lyder:
TA KONTAKT MED DESSA PERSONER!
Ring dem, mejla dem - och sprid därefter deras kontaktuppgifter vidare på din blogg eller andras! Kräv att Calle Rehbinders Facebook-konto ska återaktiveras/återskapas i det befintliga skick det var när avstängningen inträffade!
Det här är inte första gången. Även i januari i år stängdes Calles och Jennies konton ner. Den gången skrevs det en hel del på deras bloggar, samt i piratsfären. Något mindre tycker jag inte att vi ska kunna förvänta oss denna gången. Hjälp till att ta strid mot den amerikanska censurhysterin och den kristna högerns galenskaper som påverkar såväl Facebook som Apple och många andra stora amerikanska företag. Det kan även vara så att Calle varit väldigt frispråkig rörande Wikileaksaffären och att någon har lackat till på grund av detta. I så fall hoppas jag verkligen att där finns stöd att tillgå. En stark yttrandefrihet är den bästa skyddsmekanismen för att skapa och bevara ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Utan yttrandefriheten är samhället förlorat.
Intressant nog tycks det, efter litet grävande, som om Calle fått fin reklam på sin sida för detta och att det kan ha lett fram till beslutet att stänga ner kontot. Intressant att man kan bli straffad för att man på sin sida får upp reklam Facebook själva placerat dit. Vilket han förstås inte kan göra något åt, eftersom reklamen dyker upp där vid sidan av all personlig information varken man vill eller inte och sorteras dit av Facebook själva. Men den sidan är alltså kvar, fastän Calle INTE är det. Logik?
Allt detta bygger förstås inte enbart på dispyten som nu uppstår mellan Calle Rehbinder och Facebook. Utan detta handlar snarare om vilken makt större företag får utöva, hur samhället ser på diverse företeelser inom sig själv och vilken rättssäkerhet man har som konsument i det långa loppet. Globalt och lokalt.
Hellström, Mats Helge, 51 år, Delgivningsbar person. Han är advokat och bor på Sveavägen i Djursholm. Telefonnummer: 08-7534488. Mail: mats.hellstrom@hellstromlaw.com . Hemsida .
Firmatecknare: Firman tecknas av styrelsen Firman tecknas två i förening av ledamöterna,
Revisor: Andersson Berglund, Börje Stefan, 46 år, Huvudansvarig revisor, Ernst & Young Aktiebolag, Revisor. Hans sida på ratsit är denna. Om man använder HITTA finner man denna person kopplad till rätt boxadress respektive rätt stad: Stefan Berglund Andersson, Mobil: 070-3487104 Box 3143, 103 62 STOCKHOLM. Eller: Stefan Andersson Berglund, Telefon: 016-130427, Fördelningsgatan 20, 633 41 ESKILSTUNA.
Text100
Sen är företaget text100 är ansvariga för själva FB:s utseende och administrationen av svenska FB. Kontaktpersonen där är denna person: Jan Fredriksson, jan.fredriksson@text100.se. Hans telefonnummer är 070-716 00 68. Maila eller ring och klaga hos honom!
Som sagt i brist på kontaktinfo rekommenderar konsumentverket att vi söker arbetsnummer, eller tom hemnummer, till ANSVARIGA. Jan tillhör de ansvariga!
Svarar Beatrice Ask (igen) och diskuterar Datalagringsdirektivet på grund av det usla ekonomiska underlaget. Artikel på Newsmill.
En inte oväsentlig del av omsättningen hos ett medelstort bolag inom IT-, telekom- och internetoperatörsbranschen viks redan idag åt lagring och underhåll av de uppgifter som krävs enbart för att kunna sköta fakturering. Dessa utgifter ökar dramatiskt med införandet av datalagringsdirektivet, vilket kräver att inte enbart information om vem du ringt eller mailat och när ska lagras, utan även var du befann dig vid varje sådant givet tillfälle.
Justitiedepartementet använder sig av fantasifulla och häftigt putsade kalkyler utan verklighetsförankring för att legitimera lagen. Att Beatrice Ask väljer att helt utesluta berörd branschexpertis vid framtagandet av beslutsunderlag är okonventionellt och synnerligen kreativt. Men framför allt väldigt korkat. Det hade exempelvis varit lämpligt att inte bara tillfråga dessa berörda grupper utan även säkerhetsbranschen i det fall man planerar genomföra en så genomgripande lagstiftning på deras område. Summan 200 miljoner kr, som presenteras utan seriösa underlag, förväntas i själva verket bli minst fem gånger så hög. Enligt branschens egen bedömning rör det sig om minst 1.1 miljarder bara i initialskedet.
Majsan skriver om hur jag sakta men säkert arbetar på att förändra hennes syn rörande den goda staten och rätten för staten att avlyssna litet hur den vill. Opinionsbildning, demokrati- och MR-arbete i det tysta.
Jo, men visst var det väntat. Det var ingen som tvivlade på hur det i grunden skulle gå idag. Det var bara detaljerna vi egentligen var nyfikna på. Eller hur? Det är skrämmande, visst. Men det är inte så otroligt överraskande i en tidsålder som är så medeltida att man numera stavar ordet "Medeltid" genom att skriva "2010" att man inte kan skilja på teknisk lösning och mordvapen, så att säga. Och det ska ju till mörkermänniskor för att skapa medeltid ändå. Det har vi gott om i svenskt rättsväsende, inom politiken och inom upphovsrättsrörelsen. Ni vet...
I historisk kontext var ju medeltiden annars den period av kunskapsmässig, vetenskaplig, arkitektonisk och kulturell tillbakagång och glömska som band ihop det gamla romerska riket och renässansen. Renaissance är ju "återupplivandet". Eller återfödelsen om vi ska vara litet mer bokstavliga. (Italian: Rinascimento, from ri- "again" and nascere"be born").
Och det är väl där vi är idag. I en medeltid där vi tappat kontakten med stora delar av resten av världen, är nöjda med vad vi har och har uppnått, har slutat utvecklas som svar på det och samtidigt lever vidare med en världsbild som blir allt äldre och allt mer inaktuell.
Att inte kunna skilja på utveckling och tillbakagång är en del i det hela. Att helt stänga ute befintlig teknologisk och kulturell utveckling är en annan del. Att glömma världen runtomkring är ytterligare en. Att bli mer och mer vidskeplig och hatisk hör också till, liksom höga murar, korståg och allt vad det kan vara. Vi har sett mönstren länge nu. Och jag hävdar bestämt att Pirate Bay-domen är ytterligare ett tydligt tecken på att vi faktiskt lever i en västlig medeltid.
Naturligtvis märker vi det inte riktigt lika tydligt som vi skulle gjort på 1400-talet. Vi får ju faktiskt iPhones levererade från Kina som åtminstone teknologiskt är på väg ut ur en relativt långvarig medeltid och på väg in i framtiden igen. Men det är de som levererar teknologiska, arkitektoniska, kulturella och andra framsteg idag. Make no mistake!
Hur ofta hör man en liberal säga att Kina är på väg åt rätt håll då västvärlden är på väg åt fel håll? Men även om avståndet varit avgrundsdjupt länge på det människorättsliga och även på det teknologiska planet, så är det i stora drag vad som är på gång. Demokrati, mänskliga rättigheter... fine. Avskyvärt. Men så lever vi i en värld där västvärlden tar gigantiska kliv bakåt och snart inte är bättre på något plan alls i vilket fall. Det är sorgligt. Och precis lika jävla avskyvärt det!
Vad har det att säga oss egentligen?
Jag ser inte egentligen piratrörelsen och den nya integritets- och frihetsrörelsen som en fildelarrörelse. Det är många andra som gjort det. Jag tror dock mer på frihetsrörelsen och pirateriet som en nödvändig katalysator och byggsten i något betydligt mycket större. En rörelse som är på väg framåt, som arbetar för förändring, utveckling, framtid och demokratisering även i en värld post nutida medeltid. En post-postmodernistisk ny renässansvåg, kanske man kan säga. Kan vi alla som deltar på ett eller annat hörn i den här brokiga skaran leva upp till det? Det återstår väl att se. Men lyckas vi inte ser det faktiskt jävligt dystert ut, så vi får kavla upp ärmarna nu och slita hund ytterligare ett tag. Kan vi? Yes, we can!
Jag vill bara rikta en särskild eloge till Rosemari Södergren idag. Läs detta. Det är exceptionellt bra!
Säg inget högt, men jag tror faktiskt att Rosemari är litet förbannad. ;-)
Själv är jag sugen på att ta tillvara på den gamla råttan-i-pizzan-historian om gamla damer som försöker torka sina blöta katter i mikrovågsugnar och helst anmäla hela vitvarubranschen för potentiellt djurplågeri!
För att självklart håller jag med om att teknik är farligt. Utveckling är vidrigt. Kultur är förkastligt. Framtid är en svordom! Jävlar vad vi måste värna våra rötter som samlare och jägare nu. Annars kommer vi alla att hamna i helvetet. Så låt oss... Låt oss kasta samhället ikull och slå ett slag för urtiden. Kanske ses vi ute i de öppna markerna tillsammans med älvorna, tomtarna och trollen.
Men vikan ju vara gladai väntanpå undergången, tänker jag. Har vi tur så blir vi inbjudna till fest hos någon av vinnarna i den nya fina piratdomen nu. (Visserligen ska den överklagas, men ändå). Somliga har ju trots allt fått en ökad omsättning på 17500% i sin verksamhet tack vare domen. De lär ha råd med de obligatoriska snittarna och litet sjysst rosé nu när de för stunden segrat ändå.
Vänner på Yellow Bird Films AB, visst får vi se er med ett eget solskensevent i någon av de vackra ruinerna i Visby under Almedalsveckan? Det ska bli kul att diskutera affärsmodeller med er. Vi har nog mycket att lära av varann. Om inte annat blir det ju litet bibliskt vackert på något vis. Fallna kyrkor i ruiner mot solnedgången och allt. Och så festen på det. Kan det bli mer poetiskt?
Och mitt i allt detta... bara vetskapen om att detta bara är början. Håll i er!
Eller! Eller så är det ju så att detta är det sista desperata tjuvnypet från en bransch som verkligen inte kommer ha en chans att överleva och vet om det. Detta är den första utbetalningen från den sista stora checken man kommer få ut innan dess att musiker och andra kulturskapare finner andra medier att arbeta via. Det är väl litet som med facket som delvis har spelat ut sin roll. När facket inte gör det de förväntas göra, så skapas något nytt och tar över. Litet så fungerar alla marknader. (Var det någon som hörde mig hosta något om Socialdemokrater, Kristdemokrater eller så? Säkerligen bara en felsägning). Är man irrelevant och agerar utdöende drake, finns alltid risken att man blir dräpt. Just nu doftar det självmord lång väg även här. Fast förstås... det är väl den lilla draken som gör så vad? Skorpionen som hugger gadden i sin egen nacke då hon känner sig hotad och trängd.
En affärsmodell som bygger på att en hel bransch skapar sina framtida vinster genom att skriva sina egna lagar och stämmer sina potentiella kunder, samt distributörer och marknadsförare tror jag inte på i längden. Den som gör det får gärna räcka upp en hand. Det finns en liten chans att ni lyckas väcka mig. Men jag vet inte om jag verkligen vill vakna. Det här är way beyond ett skämt och alltmer en mardröm, men vad finns där på andra sidan drömdimmorna egentligen?
Det som förundrar mig mest med hela den sista spionerihärvan är väl att människor tycks så ohyggligt förvånade. Att det här är något som förekommer inte bara i Sverige, Norge och Danmark utan över hela världen är liksom yesterdays news på så oändligt många vis. Naiviteten kring detta är tyvärr mer otäck i mina ögon än det faktum att detta bevisligen förekommer och har förekommit under lång tid. Det är inte ett dugg förvånande att människor som har ansvar för att skydda ambassader faktiskt gör det inte bara i teorin utan även i praktiken. Man läser inte en bok i körkortsteori om man inte förväntar sig att en dag få köra bil. Att somliga länder går betydligt längre än så är inte heller konstigt. Kan man, så gör man. Det är litet grann en grundläggande naturlag för hur underrättelsearbete går till. Och allt annat i tillvaron också.
Spy vs Spy
En gamingikon från det glada 80-talet. Tipstack för bilden åt Torbjörn Jerlerup. I miss'em!
Jag inbillar mig inte för en sekund att svensk underrättelsetjänst inte gör precis samma sak själva, även om jag tror att amerikanerna och exempelvis ryssarna har större befogenheter hemifrån, större anslag och i viss mån litet mer avancerad teknik tilldelad just sådana här projekt. Att sedan svensk underrättelsetjänst, som FRA och Must, har enormt avancerad teknik tillgänglig är något annat. Det är ingen slump att stora delar av världen fruktar våra kära spioner. De är vansinnigt duktiga på det de gör och det ska vi inte bortse ifrån.
Någonstans känns det väl inombords som att... varför ÄR ni så förvånade och chockade? Alls?
Vad tror ni att organisationer som ägnar sig åt skydd av nationer, övervakning och underrättelsetjänst egentligen gör? De sitter ju knappast och zoomar in på barnkanalens utsändning av det otroligt spännande och intellektuellt stimulerande programmet "Bror Kanin odlar morötter". De tittar inte ens på Teletubbies, förrän dess de kommer hem till ungarna i radhuset efter en lång arbetsdag förstås.
Och de där söta killarna (bland andra FRA's operatörer och SSG: Särskilda SkyddsGruppen) som vi skickat som stöd för våra trupper i Afghanistan och andra ställen? Är de där för att titta på den vackra naturen, eller är de där av någon annan litet större anledning? Ni vet de där killarna som inte ens brittiska generaler är bekväma att prata om, som håller sig för sig själva en bit bort från alla andra på de militära baserna och som bara tilltalas med förnamn. Periodvis under FRA-debatten så hette det att man tyckte det var fånigt att folk på FRA skulle lyssna av inrikestrafik i Sverige för att skydda trupper i Afghanistan. Det var ju inte riktigt så det gick till, förstås. Även om det säkert skulle kunna dyka upp något intressant här och var i svenska linor någon gång, så var det inte riktigt så FRA skyddade svenska trupper i Afghanistan. Även spioner har råd med flygbiljetter då och då, och förmodligen får man litet rabatt om man delar transportflyg med de andra godingarna som flugit över dit för att försöka åstadkomma ordning, civilisation och demokrati ändå.
Tänker inte gräva ner mig i frågan om svensk trupp eller inte trupp i Afghanistan. Kan bara säga att jag visserligen avskyr att vi ska behöva vara där, men att jag ändå ser fördelar med att vi är där framför att amerikaner är där av många skäl. Såväl humanitärt som politiskt. Men det är en mycket lång historia i det där och det blir ett eller tio egna inlägg för att förklara min splittring i Afghanistanfrågan på ett bra sätt. Hur som helst är vi där och vi har trupper att skydda, vilket vi blivit smärtsamt medvetna om på sistone. För att göra det har vi förstås även de där autistiska kodknäckarna och spionerna på plats. For real.
Unga afghanska tjejer i skolan. En omöjlighet för inte så värst länge sedan, trots allt. Och eventuellt ett minne blott så snart internationell trupp lämnar landet.
Överhuvudtaget är jag urtrött på den enorma naiviteten rörande underrättelsetjänst, massövervakning och spioneri som finns överallt i samhället idag. Vi måste fatta vad detta handlar om i grunden. Först då kan vi få till en seriös debatt om det. En debatt som är inte bara nödvändig utan kritisk på väldigt många vis och som absolut aldrig får tillåtas tystna. Först då kan vi egentligen börja påverka för att ge utrymme för det vi tycker är nödvändigt, samtidigt som vi sätter stopp för det som vi absolut inte vill ha del i överhuvudtaget. Vilket säkerligen är en del.
Det här med underrättelsetjänst, övervakning och åsiktsregistrering är ju, överhuvudtaget, ingenting nytt under stjärnorna alls. Så höll det på under kalla kriget och till och med en stund innan dess. Så har det varit även efteråt. 11 september 2001 var inte överhuvudtaget en utlösande faktor, utan snarare bara en förstärkande sådan. En bra orsak för de inblandade organisationerna att kräva större tilldelning av medel och en bra ursäkt för att inte behöva åstadkomma massarbetslöshet på grund av arbetsbrist bland övervakningsexperter runt om i världen. De organisationer som ägnat sig åt detta under kalla kriget ville ju förstås inte börja säga upp sina anställda på grund av arbetsbrist. Så lika svenska tjänsteföretag och biltillverkare är de inte att de vill agera enligt samma spelregler bara för att konjunkturen för sällsamma efterspaningar har minskat något. Och de vill förstås inte ha en lägre budget för att skapa nya leksaker och för att lära sig mer om hur man kan bedriva ännu djupare, svårare och mer spännande spionlekar. Det är rätt uppenbart. Var jag i branschen så skulle jag förstås må bättre av att den växte än om den minskade. Vilket de flesta förstår, såvida de inte är vänsterpartister förstås.
Och kan man inte spionera på nationer kan man alltid spionera på andra människor. Litet Hoover igen, men det kan vi alltid leva med. Frågan om underrättelsetjänst eller inte handlar mer om det faktum att den fortgår utan någon som helst reglering och grundläggande basal insyn överhuvudtaget än om det faktum att all verksamhet är av ondo. Utan tillsyn och utan någon som går loss och klipper ner grenverket om våren så blir det hela tämligen vildvuxet och riskerar att hamna utom all rimlig kontroll. Det är när detta går för långt som det blir verkligt otäckt.
Att vi har underrättelseverksamhet i världen kan vara jobbigt för många att inse. De flesta tycker det är spännande att läsa spionromaner av Ludlum, Forsythe, Guillou eller Greene, men ingen tror att det faktiskt ändå är något som förekommer. Det gör det. Vi vanliga dödliga förstår inte alltid varför det finns där, vilken historia som ligger bakom det eller hur det fungerar. Det är nog förmodligen lika bra. Men det finns där likförbannat. Och har egentligen alltid gjort. Från de glada dagarna med svettiga potentiella lönnmördare i fönstersmygen på slottet för hundratals år sedan till den hitechvärld vi är en del av idag. Det är när allt detta blir en stat i staten eller en överstatlig lekstuga som det blir litet väl otäckt och man kan bli tvungen att ta den stora och tunga diskussionen om var alla de inblandade länderna bör sätta ner foten och skapa gränser. Det är då man bör se över anslag, tillsätta utredningar, tillåta politisk diskussion på alla plan i samhället och gräva ner sig i integritetsdebatter till dess att öronen ramlar av. Inte för att bara avveckla hela skiten, vilket förmodligen skulle vara ödesdigert med tanke på att inga andra länder omkring oss kommer följa vårt exempel, utan för att så hårt det nu är möjligt beskära verksamheterna inte bara i Sverige utan även utomlands.
Att beskära och se efter den vilda trädgården är sunt och behöver göras då och då. På det sättet är det bra när avslöjanden om FRA-lagar och om amerikanska spioner dyker upp titt som tätt. Alla verksamheter, även de mest ljusskygga, mår bra av att då och då utsättas för en grundläggande granskning och då och då kan det mycket väl vara dags att rensa bort ogräs.
Vi vet sedan en tid att det finns väldigt mycket ogräs i den där världen och vi får inte för en sekund inbilla oss att vi inte har ett starkt behov av att gå loss och faktiskt gräva upp eländet.
Och till skillnad från Finanspolitiska rådet råkar man ju normalt sett inte ut för samma kritik om man gör saker som regeringen inte tycker om. Ingen regering är dum nog att för mycket motsätta sig sin egen underrättelsetjänst. Eller för den delen kritisera sina "allierades" förehavanden i det egna landet. Man lägger hellre mer pengar på "motmedel" och motsvarande större satsningar på sina egna motsvarande förmågor än att man stryper. Går det för långt från ena sidan så sätter man sällan ner foten och säger åt inkräktarna att sluta. Man bara utökar sina egna medel och sina egna förmågor för att kontra det hela. Och så är kapprustningar, hemliga avtal, samarbetsavtal och internationella försvars- och underrättelseöverenskommelser en realitet tillslut ändå. Som de många avtalen vi redan har med USA rörande massövervakning och underrättelser. Eller det europeiska Stockholmsprogrammet och så vidare.
Lars Calmfors, ordförande för Finanspolitiska Rådet.
Men apropå Finanspolitiska rådet. Det är litet roligt att verksamheter som svarar under regering och riksdag förstås, till skillnad från underrättelsetjänsten, så lätt marginaliseras, knuffas åt sidan och straffas om de nu bara råkar säga "fel" saker. Vi lär inte få se samma utveckling rörande FRA. Och vi lär inte få se särdeles mycket granskning av amerikanernas åsiktsregistrering av svenska medborgare heller. Med tanke på hur många fingrar som knådat den degen och hur många kockar som varit inblandade i den soppan, så vore det hemskt dumt att alls någonsin redovisa ett smack av vad den svenska regeringen och våra egna trotjänare inom spioneriet egentligen vet.
Sedan behöver vi som medborgare inte gilla det. Men det kallas realpolitik.
Vi kan väl åtminstone konstatera att det finns gott om skäl för den svenska integritetsrörelsen och dess internationella vänner att fortsätta gräva, fortsätta ifrågasätta och fortsätta debattera detta. Det finns enorma fördelar i att inte låta detta helt och hållet bero. Och ska vi vara helt ärliga så har de flesta länder en betydligt mer genomtänkt och vettig diskussion kring övervakning och underrättelsetjänst än vad vi har här i Sverige. Tänker exempelvis på att de diskussioner som förs om upphovsrätt och fildelning rimligen inte bör sammanblandas med tyngre underrättelseverksamhet. Det är inte ens äpplen och päron (de olika företeelserna hör inte ens hemma i samma korg), vilket många pirater tyvärr har misslyckats med att förstå.
Fildelning i sig är ett fenomen som inte kommer vara särdeles omdiskuterat om fem-tio år. Ju mer vi lägger upp i molnet i framtiden, dessto mindre nytta har vi av hårddiskar och därmed fildelning. Privata dokument kommer vi sannolikt att vilja kunna säkerhetskopiera lokalt även i fortsättningen, men jag ser inte att vi kommer fortsätta arbeta via lokal hårddisk i framtiden ändå. Det är för krångligt, helt enkelt, mot att ha allting sparat på servrar externt. Med fördelar som automatisk spegling, kontinuerliga backuper och tillgång till alla våra bilder, all vår musik, alla våra filmer var vi än är i världen.
Lika mycket som de gamla surmagade skivbolagsjättarna gnäller över att deras affärsidéer numera kan anses uråldriga tycker jag mig se samma mönster hos många upphovsrättsaktivister. Jag skulle hellre vilja diskutera framtidens affärsmodeller och lösningar på framtidens logistiska och affärsmodellsinriktade problem för att lösa dem. Inte för att lösa frågan om fildelningen. Inte för att den skulle vara irrelevant idag, utan för att den kommer vara oändligt irrelevant inom bara ett par år. Gårdag eller morgondag, helt enkelt. Att IPRED och den upphovsrättsliga kulturella delen av ACTA kommer spela ut sin egen roll tämligen snart är egentligen ingenting konstigt. ACTA kan komma att bli reducerat till något som egentligen mest återigen handlar om piratkopierade skjortor och kinatillverkade Goosejackor. Det stora problemet ligger inte i om jag har rätt att dela eller sprida film, musik och spel. Utan snarare i vilka demokratiproblem en lagstiftning modell IPRED och de av ACTA följande lagstiftningarna kommer att ställa till med. Att så totalt bortse från rättssäkerhet och grundläggande principer, som den svenska regeringen och även många andra regeringar gör, för vem som har rätt att agera rättsskipare i ett land är ett enormt problem. Det är snarare det som behöver lösas just nu. Vem har rätten att agera rättskipare och domare i ett land, vilka straffsatser är rimliga och vari ligger proportionaliteten?
Det är annars också betydligt viktigare att diskutera sådana saker som patentfrågor inför framtiden. Eller att diskutera nya modeller för en moderniserad upphovsrätt, licensverksamheter och annat som fungerar med de nya mönster människor skapar omkring sig som svar på nya distributionstekniker, nya arbetsmetoder och förutsättningar för förvaring, kommunikation och logistik.
Vilken sund 90-talist vill ha en hel vägg av miljöfarliga cd- och dvd-skivor hemma i vilket fall idag? Vem vill sitta där med åtta terrabyte-hårddiskar i datorn som bara sölar ner prestandan och gör det omöjligt att spela nästa coola shoot'em up på grund av taskig prestanda i den nya flådiga gamermaskinen!? Och varför är det fortfarande så svårt att komma åt dokument bara för att man har dem sparade på den gamla desktopen hemma? Man vill ju gärna komma åt grejerna även då man sitter med sin netbook eller iPad på Café Mineur inne i stan. Det borde vara en självklarhet. Och det är ditåt marknaden rör sig idag. Imorgon är det vår vardag. Och fildelning kommer vara irrelevant. Marknadens vinnare kommer vara de företag som faktiskt förstår detta och anpassar sig och sina affärsmodeller därtill.
Vi måste också börja diskutera betydligt mycket mer om vi ska ha ett öppet nät eller ett styckat kabelinternet där du måste betala för att komma åt information på delar av nätet. Vi måste diskutera censur, filtrering av data och information, modern upphovsrätt och distributionsmöjligheter. Vi måste diskutera vad som händer med den numera av lagstiftning hotade opensourcevärlden. Får vi överhuvudtaget köra Linux på hemdatorn eller på företagets servrar i framtiden? Vi måste diskutera digital delaktighet som en framtida demokratifråga som berör oss alla. Tar vi inte tag i usability, tillgänglighet och delaktighet finns annars risken att vi skapar en digital underklass som helt hamnar utanför det digitala samhället.
Därutöver måste vi också, som sagt, diskutera på ett betydligt mognare och mer seriöst vis vart övervakningssamhället är på väg. Åsiktsregistrering, andra statsmakters roll i vår egen vardag, FRA-shop, spioneri och massövervakning. Det är något vi förmodligen på sätt och vis blir tvungna att leva med att det förekommer, men vad kan vi påverka och vad kan vi stoppa? Hur mycket tillåter vi, rent krasst? Vad finns det för verktyg att skapa sig en verklig och relevant bild av vad som förekommer och inte förekommer omkring oss på daglig basis? Hur gör vi för att upplysa allmänheten och vad gör vi för att även upplysa våra egna inom den svenska integritetsrörelsen så att vi slutar göra rent vansinniga kardinalfel i vår retorik och i den offentliga diskussionen på grund av ren okunskap? På vilka sätt kan vi lyfta diskussionen och föra en verklig debatt om verkliga företeelser som vi har verkliga möjligheter att också påverka?
Jag skulle önska att vi började tala om detta på ett högre plan och släppte hysterin kring vad som faktiskt gäller. Vi måste sluta blanda äpplen och päron. FRA skiter i fildelare. Men de skiter troligen inte i den amerikanska ambassaden. Jag vill hellre veta vad FRA vet om amerikanernas förehavanden än vad de vet om min fildelarhistorik. Och jag vill veta om de har några rimliga förutsättningar att motverka sådana dumheter och framför allt om de ens försöker. Jag förväntar mig inga detaljerade tekniska utläggningar om vad som sker, men det skulle vara intressant att höra om detta är något som FRA, regeringen och andra direkt inblandade figurer egentligen har haft en aning om och vad de ändå tänker sig göra åt det.
Och skippar vi naiviteten, så är det bara att konstatera att de förstås vet precis vad som sker och skett sedan länge. Och att de av pragmatiska skäl även har tillåtet det att ske. Om inte annat för att de själva ska kunna göra precis likadant själva utan att någon lägger fingrarna i blöt där och då.
Man går så att säga med på en viss nivå av intrång för att därmed kunna dansa till sig litet mer yta för sin egen del och för sin egen verksamhet. Eftergiftspolitik, flirtspel och ömsesidiga förförelser. Släpper jag dig litet närmre min intima zon, så kan väl du släppa mig en liten bit närmre dig, eller hur? Lär dig dansa tango, för helsike! Eller något ditåt.
Dessutom ger en viss verksamhet från ena eller andra landet också självklart en viss möjlighet till träning för de jeppar och jeppor som sitter och ägnar sig åt motmedel och forskning ute på säg Lovön. Kan man göra det, så uppstår en lek och ett slags egen ekologi där alla dessa organisationer från olika länder lever på varandra som i en slags symbios. Folket i sig som eventuellt övervakas blir brickor i ett betydligt större spel, men är i det stora hela aldrig utsatta för direkt fara annat än i enstaka undantagsfall. Integritetsaspekten är något helt annat och det är den jag mer oroar mig över än risken att svenskar far illa över vad amerikanerna hittar. Och internationellt utbyte av information är en av de verkligt stora farorna med detta spelet, eftersom det är sådant som kan slå tillbaka på individnivå oändligt mycket mer än vi i regel kan föreställa oss. Också väldigt långt i efterhand.
Detta är alltså ett spel som förstås riskerar att skada någon enstaka individ. Men större saker än en viss individ anses naturligtvis stå på spel och därmed finns det ingen anledning för någondera sida att ingripa. En säregen pragmatisk låt gå-mentalitet uppstår. Det som verkligen bekymrar regeringen idag är inte huruvida detta förekommit utan deras vetskap eller i vilken mån det skett. De vet redan det och behöver inte TV4 för att avslöja det för dem. Det är avslöjandet och den inhemska diskussionen som blir jobbig. På samma vis som det blir jobbigt för ett par ungar som låst in sig i klädförrådet för att leka doktor om de råkar bli upptäckta av föräldrarna eller ett par nyfikna äldre syskon.
Sådana här lekar fungerar bäst då de sker i det fördolda. Även om alla parter vet om det, så är det inget som någon egentligen gräver i eller diskuterar för mycket. Definitivt inte offentligt, även om det då och då uppstår diplomatiska bråk bakom nogsamt lyckta dörrar. Man väljer att inte göra sådana påstötningar för ofta för att genom att ta det lilla lugna ändå upprätthålla en viss dynamik ikring det. I scratch your back if you scratch mine. Men då det kommer upp i ljuset så blir det lätt litet jobbigt, förstås. Det är föga förvånande. Efter ett tag av grottande i underjorden så tycks även de bästa ögon vänja sig vid mörkret. Och självfallet gör solljuset mest ont i så fall. En smärta som kan gå över med tiden, men troligen inte behöver det, eftersom även detta kommer begravas så snart som möjligt.
Vad vi kan göra är att se till att det där underjordiska systemet då och då penetreras av en eller annan ljustunnel så att vi kan se lagom mycket av vad som förekommer därnere och också så att vi kan påminna våra trogna spioner om att vi finns häruppe och att vi har möjlighet att se vad de gör i viss mån ändå. Fastän de själva sällan visare sig uppe i gatunivå längre. För att man alltid mår bra av att bli påmind om solen, också då man sitter fast i underjorden och gärna glömmer bort den efter en tid.
... även om somliga gärna vill inbilla sig att så skulle vara fallet. Jag blev, liksom många andra rätt besviken då jag hörde att frågan nu inte längre är så vidare viktig i centerlägret. Det gör mig ont. För att detta är något som i allra högsta grad lever där aktivt kvar för många av oss.
Det är inte samma mängd demonstrationer längre, men däremot en ny gräsrotsrörelse som kommit till. Som sträcker sig från det ena partiet till det andra i en lång kedja av utsträckta händer. Vi pratar om den nya svenska frihetsrörelsen. Den som binder samman människorätt, folkrätt, digital rätt, integritetsfrågorna och sådana saker som hbt-rörelsen, den feministiska kampens förnyelse och modernisering och frågor som i grunden berör morfologisk frihet på ett eller annat vis.
Och idag är det ett annat samhällsklimat som möter oss. Vi har hunnit en bra bit på väg i vårt arbete med att befästa vår agenda inte som en enstaka liten sakfråga, utan som någonting som genomsyrar hela den politiska debatten. Kampen för vår frihet att styra våra egna liv, kommunicera fritt och dylikt har kommit att ge avtryck långt borta från de där numera litet mytomspunna demonstrationsvågorna rörande FRA för ett par år sedan.
Nu pratar vi papperslösas rätt till vård, stopp för tvångssteriliseringar, ett stopp för batongpolitiken, tvångskissningarna och de gredelina kuverten. Vi pratar om sprutbytesprogram och en omarbetad sexköpslag av hänsyn till de mest utsatta. Integritetsrörelsen har blivit den nya tidens frihetsrörelse. Den nya tidens människorättsrörelse. Bland människorna därute som tillhör såväl de verkliga som de overkliga folken.
Det finns fortfarande gott om goda skäl att engagera sig för en frihetsrörelse på frammarsch. En rörelse som går över alla parti- och blockgränser, som berör många av de tunga och komplicerade frågor vi möts av idag, men som till stor del kommer att påverka en mycket stor del av vårt framtida samhälle imorgon och i övermorgon.
Niklas Starow skriver bra om det här också. Lyfter bland annat den fascinerande historierevision som råder rörande Människorättsnätverkets Svart Måndag del i den här kampen då och nu.
Än idag är det så att bakom de portalfigurer för Svart Måndag som syns mest i olika sammanhang, däribland jag själv, så finns gott om personer som på olika vis stöder organisationen. Den är väldigt starkt bunden till ett personligt engagemang hos många. Arbetssättet och kulturen är relativt fri av rent praktiska skäl. Det är så man binder ihop grupper som har helt olika bakgrund och helt olika ideologisk bakgrund. Men förvånansvärt ofta är det till Svart Måndag länkade aktivister, debattörer, politiker och andra som uttalar sig i dessa frågor fortfarande.
Sedan får man ju hoppas att det finns de väljare därute som inte givit upp sitt engagemang helt och hållet sedan tiden det begav sig. Som kan tänka sig att leta reda på en bra kandidat att lägga sin röst på och som fortfarande står för frihet, demokrati, digital rätt och ett framtida öppet samhälle för alla. Vi finns där, men många behöver kryssas fram. Det är upp till er väljare därute att göra det.
För min del skulle jag på rätt många vis önska att partier som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ kom in i riksdagen i år. Det kanske är önskedrömmar, om man ska tro på opionionsinstituten. Men jag tror att de bägge skulle göra nytta. Inte minst som de två partierna till väldigt stora delar förstått frågan om integritet bättre än många andra. Det skulle onekligen vara en blåslampa i häcken på alla oss som sitter i de etablerade partierna om så blev fallet. Det skulle kunna medföra en ytterligare förskjutning och förändring i det politiska klimatet och landskapet. Jag tror det vore positivt.
Oavsett vad. Då du har röstsedeln i din hand och ska göra ditt val. Tänk på att kampen för ett fritt samhälle inte är avslutad. Den är inte förbi. Det här är något som vi kommer få leva med och behöva ta ställning kring i framtiden - under en lång tid framöver.
Kryssa en kandidat som du tror på. Kryssa en kandidat som förstår och som verkligen förtjänar din röst. Någon som verkligen brinner för friheten, för folkrätten, för alla människors lika värde och för en värld fri från massövervakning, förföljelser och ett allt hårdare samhällsklimat som riskerar att skada oss alla. Kryssa en kandidat som tror på yttrandefrihet, ett fritt internet, ett frihetligt sinne och en känsla för att framtiden är något vi alla ska vara rädda om. Och varann. Vi måste bli bättre på att vara rädda om varann.
Vi finns därute. Vi är röda, gröna, lila, blå, orange och rosa.
Vi behöver alla din röst för att kunna skapa en framtid vi alla kan stå för och som vi verkligen vill leva i i en närliggande och mer långväga framtid.
FRA-frågan och arvet efter den tunga kampen 2008 och dessförinnan lever kvar, måhända i en ny form. Men kanske ser vi det tydligare i samband med valet den 19 september. Valet, mina vänner, är nu ändå upp till er.
Liberals Game Plan Lt: General! We have intercepted a message from YAMI OCH PANDORNA!
GENERAL: What are they up to.
Liberals Game Plan Lt: Sir! We have a breach in communication. They have fooled us, they have. Our secret is out. They've found out about our superduper-mega-sacred, really secret strategies...
GENERAL: Get Darth Vader on the line. He'll be on his iPhone. The Galaxy S doesn't work out here. The connection is a joke! Typically Samsung. Them androids just ain't up to it... they're like birds that just don't fly! Let's just hope that Vader hasn't got his huge, black glove on the side of that bloody phone, so that he's lost all connection...
Sir! Darth Vader is online. He's strangling Donald Duck. I think he's really upset!
GENERAL: Sound the alarm!
EMERGENCY! eMERGENCY!
LOL Generalz Party Planner: Pirate Party haz foolsed us! They haz trickzed outz our secretses.
GENERAL: No problem! We've got the cat that walks through walls! Call KANDIDAT 42 and make sure she gets here immediately!
Liberals Game Plan Lt: But she says she's just an egg!
GENERAL: She's a liar, moron! She's the answer to LIFE, the UNIVERSE and EVERYTHING! She's like... the FIFTH ELEMENT! Red hair and all... AND she belongs to the MOUSE CLUB nowadays too, I've heard...
Liberals Game Plan Lt: You've heard that, have you???
GENERAL: Shut the F*CK up! We went to Pride together - OK??!
Liberals Game Plan Lt: Whatever... I've heard there are a lot of tents around there. Lots of room...
And what about the back-seat of that HUGE american car she drove around in. She didn't get that one on Tatooine, did she? Too much space in that one. You could probably throw a huge party in that one...
GENERAL: She's a poly-cat and so am I. So WHAT?
BORG COMMAND: Activation of Plan B required.
TROOPS: Activating Plan B.
DEATH STAR COMMAND: Stand by.
Plan B activated.
Download data.
Loading.
Loading..
Loading...
Loading....
SYNTAX ERROR
BAD TAPE
(Quick fix tape recorder)
Loading.
Loading..
Loading...
Loading....
READY
LOGON
BORG: We're taking over your fleet.
BORG: Resistance is futile.
KANDIDAT 42: Greetings, carbon-based pirates. We are here to collect your votes. You can go along easilly or I can send Luf and the Guerilla Girls*... It is entirely up to you!
GENERAL: Luf is in the air!
Liberals Game Plan Lt: I love the smell of Pride in the mornings!
GENERAL: Prepare for a rendez-vous with Rama!
KANDIDAT 42: Orange is the new Purple!
Liberals Game Plan Lt: Sweet!
STARSHIP COMMAND: Engage!
Get it ON!
Hal: I feel much better now, Dave. I really do.
Surveillance shoot by Elin Carlsson (Star Fleet Command). Featuring Amanda Brihed as Kandidat 42 and Nyamko Sabuni as Catwoman. The war is on. The war is won.
(and where the hell is Marvin off to??? Has anyone seen him?)
(I guess he's just out getting pizza with 3PO, right)
(Dammit! He's lost his head again)
(Told you this was crap... Play another friggin movie!)
(they've got it all backwards and mixed it all up again...)
(told you they were liberals! they never get the rules down right! they always just do as they like!)
(AND..... they stole the last bottle of Jolt as well!!!)
(I hatez them, preciousssss)
(lolz)
* Guerilla Girls är en politisk-militant kommandotrupp kopplad till Luf Storstockholm. De arbetar bland annat för att återvälja Birgitta Ohlsson, men också aktivt för att stoppa tvångssteriliseringar och andra dumheter.
Jo, men så är det ju. Piratpartiets Anna Trobergskriver på Aftonbladet Debatt om hur sexuella minoriteter riskerar fara extra illa just i samband med censuren, det ökade övervakningssamhället och interneträdslan hos många politiker och tjänstemän. Datalagringen är en oerhört skrämmande riskfaktor för oss HBT-personer. Det är vida omvittnat, även om somliga inte fattar vinken. Men Kd har å andra sidan sällan varit vidare duktiga på det där med minoriteter - och då speciellt inte HBT-personer. Så det går väl hand i hand, eller så. Jag har tidigare pratat om det då och då och använt hashtagen #BitFear för att beskriva vad det handlar om. Inte bara, men också, för homo- och bisexuella samt transpersoner.
Och av någon anledning känns det som om Anna är helt rätt ute. Det ser inte ett dyft bättre ut idag än det gjorde då. Vi har mycket kvar att göra. Vi borde verkligen göra det än mer tillsammans på ett eller annat vis.
Hoppas ses på Pride och förstås på Freedom Not Fear 11 september 2010. Dags, återigen, för en prata.
Arrangeras av Människorättsnätverket Svart Måndag och Liberati. En paneldebatt med intressanta delagare, med en djup insyn på området.
DEN NYA SVENSKA FRIHETSRÖRELSEN
Finns det en sådan, och vart är den i så fall på väg? Vad finns det för kopplingar mellan kampen mot FRA och Datalagringsdirektivet och kampen mot sexköpslagen och för en avkriminalisering av narkotika?
Kommer den nya svenska frihetsrörelsen att påverka politiken inför valet 2014? Valet 2018? Är kampen för den personliga integriteten på nätet och kampen för den morfologiska friheten inte egentligen en och samma rörelse? Är den på väg mot ett enande eller mot splittring? Växer den fram inifrån piratrörelsen eller är det piratrörelsen som måste breddas och bli ideologiskt tydligare?
Jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka komma på något sätt att skoja till det för er litet. Det är ju ändå 1 april idag. Min stora plan (El Grande) var att jag skulle tala om att jag fått en anställning på FRA efter att jag besökte Lovön förra veckan med bland andra Mikael Nilsson och Stefan Flod från Piratpartiet och Linda Nordlund som tillsammans med mig representerade Liberala Ungdomsförbundet och SvartMåndag, samt många andra. En Folk och Försvar-pryl i grunden.
Det hade nästan kunnat funka, inbillade jag mig först, med tanke på hur mycket uppmärksamhet jag fick, inte minst av informationschefen som följde oss över dagen. Att låtsas ha trillat dit på min inneboende dumhet och en särdeles massa smicker (som jag inbillar mig var välförtjänt, trots allt) hade faktiskt varit litet kul ändå. Jag medger att jag är litet förtjust i tanken. Trist nog hade jag ingen röst den dagen och jag har fortfarande knappt fått tillbaka den. Det är annars litet frustrerande att försöka leverera spydiga och elakt grävande frågor eller i största allmänhet oroade frågor om man inte har någon röst. Tro mig. Jag har försökt.
Hur som helst är jag sjukt besviken på mig själv och min sarkastiska förmåga idag, eftersom jag inte lyckats med att faktiskt leverera en riktigt bra artikel om hur jag blivit charmad till att bli en övertygad FRA-anhängare och tillslut fått mitt drömjobb som ambassadör för signalspaningsmyndigheten. Det hade faktiskt varit litet kul om jag mot förmodan lyckats, men jag insåg att det förmodligen är så tvärkört att försöka övertyga någon om det att det bara var lika bra att ge upp på en gång.
Dammit!
Men det var i alla fall en intressant resa. Vi kan väl säga så ändå? Nu har jag sett alla de där racken i superdatorn de skaffade in här om året och jag har suttit där och skrivit på FRA-anteckningsblock osv.
Problemet är att hur jag än vrider och vänder på det, så känner jag mig inte ett dugg tryggare i alla fall. Jag bara kan inte.
Jag är ledsen, FRA-folket. Jag bara klarar inte att vara lika lyrisk som ni. Och jag kan inte ens skämta till det för att få folk att tro det, för det liksom bara går inte hem.
Inte bara internet, utan hela det demokratiska och frihetliga västerländska samhället.
Tar mig friheten att klistra in från Mikael Nilssons blogg för att på ett bra vis beskriva vad som sker i Storbritannien idag. Mikael hämtar i sin tur information inte minst från IPtegrity och det rör sig för britternas del alltså om försök att införa three strikes.
“The Secretary of State may at any time by order impose a technical obligation on internet service providers if the Secretary of State considers it appropriate in view of— (a) an assessment carried out or steps taken by OFCOM under section 124G or (b) any other consideration. "
En fri översättning:
"Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på (a) en utvärdering av OFCOM eller (b) vilket skäl som helst."
Händer detta verkligen i en västerländsk demokrati?
Micke skriver också att samme minister ges rätten att skriva om upphovsrättslagen om det behövs. Och utan att gå via parlamentet.
"(1) The Secretary of State may by order amend Part 1 or this Part for the purpose of preventing or reducing the infringement of copyright by means of the internet, if it appears to the Secretary of State appropriate to do so having regard to technological developments that have occurred or are likely to occur.
Mitt svar till Micke är att... Nej, det händer inte i en västerländsk demokrati. Västerlandet har redan offrat demokratin i sina försök att skydda densamma och har kysst såväl frihetlighet som demokrati och demokratiska värden farväl.
Att vi inbillar oss att vi idag lever i en demokrati och att västvärlden skulle vara alls så frihetliga som vi tror och varit vana vid är ett tankefel av gigantiska proportioner. Faktum är att jag vid flera tillfällen hävdat just att vi är på väg bakåt i utvecklingen och att vi i praktiken är på väg att skapa en ny västerländsk medeltid. Att utvecklingen i världen idag inte drivs av väst, utan av Mellanöstern och Asien i första hand. Det gäller demokratin i sig. Men även kultur, arkitektur, samhällsbyggnad och många andra frågor.
Mind you, jag är väl medveten om att många länder har en bra bit kvar innan dess att de når en verkligt bra nivå. Inte minst rörande mänskliga rättigheter. Men jösses, vad de stegar fram i högt tempo överallt i världen. Om vi i västvärlden envisas med att fortsätta rasa bakåt i utvecklingen kommer vi snart att vara frånåkta. På riktigt.
En stor anledning till att vi inte ser detta är att vi envisas med att hålla hårt om en världsbild som redan sedan länge bevisats vara över 60 år gammal. Vi har inte uppdaterat våra kunskaper om omvärlden sedan andra världskriget! Mycket har hänt sedan dess...
Privacy and Secret Surveillance from a European Convention Perspective Anders Lagerwall (pdf).
“Abstract: A growing number of states are adopting wide-ranging surveillance programs on the basis of new security policy agendas. Concurrently, contemporary information technology has brought an increasing proportion of the private sphere under the global network umbrella. These developments place the delicate balance between privacy and national security on the edge. In this context, the European Convention has assumed a key role in the protection of privacy."
Och här har vi problemet. Vi har av någon anledning gått med på att ta smällen av amerikanernas kollektiva anfall av posttraumatisk stress och inbillar oss att vi kan komma åt terrorism med hjälp av ännu mer terrorism. Vi försöker släcka elden med hjälp av en gigantisk majbrasa. Lycka till!
Stämmer det eller stämmer det inte? New York Times skriver om terroriststämplade Mikey Hicks, 8 år gammal:
“It is true that Mikey is not on the federal government’s “no-fly” list, which includes about 2,500 people, less than 10 percent of them from the United States. But his name appears to be among some 13,500 on the larger “selectee” list, which sets off a high level of security screening.”
Det måste till en förändring i samhällets attityder och vi måste bryta denna rädslan. Jag kallar det #Bitfear. Rädslan för terrorism som skapar enorma svallvågor i den digitala sfären och som skapar oerhörda bekymmer för många av oss i vår vardag. Bitfear. Rädslan som binder oss och förhindrar oss att leva. Bitfear. Rädslan för vart den totalitära övervakningen av internet kommer att leda oss och för vad det kommer att få för konsekvenser i allas våra liv.
Det är med utgångspunkt i detta man ska sätta i perspektiv det Carl Bildt säger då han gång på gång trampar i klaveret och vräker ur sig något dumt om att han inte förstår varför regeringen inte blir tagna på allvar då de kritiserar länder som Iran och Kina men samtidigt använder samma teknik själva för att övervaka den egna befolkningen. Regeringen har fortfarande en oerhörd förtroendekris på halsen. Jag kan gärna vara den första att påpeka det. Högljutt.
Sverige, EU, USA, Australien, Kanada och många andra länder som räknas till västvärlden idag har mycket att stå till ansvar för inför sina medborgare. Vi kan nog snällt konstatera att Spanien är på väg helt åt fel håll, vilket Engström också påpekar. Men vet ni vad? Det får räcka nu! Det är inte längre acceptabelt att stödja en utveckling som riskerar att sänka hela det moderna samhället.
På ett eller annat sätt ska de här dumheterna upphöra. Något annat kan ingen del av integritetsrörelsen acceptera. Varken här eller utomlands.
