Djupt besviken

...på mig själv är jag.

Jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka komma på något sätt att skoja till det för er litet. Det är ju ändå 1 april idag. Min stora plan (El Grande) var att jag skulle tala om att jag fått en anställning på FRA efter att jag besökte Lovön förra veckan med bland andra Mikael Nilsson och Stefan Flod från Piratpartiet och Linda Nordlund som tillsammans med mig representerade Liberala Ungdomsförbundet och Svart Måndag, samt många andra. En Folk och Försvar-pryl i grunden.

Det hade nästan kunnat funka, inbillade jag mig först, med tanke på hur mycket uppmärksamhet jag fick, inte minst av informationschefen som följde oss över dagen. Att låtsas ha trillat dit på min inneboende dumhet och en särdeles massa smicker (som jag inbillar mig var välförtjänt, trots allt) hade faktiskt varit litet kul ändå. Jag medger att jag är litet förtjust i tanken. Trist nog hade jag ingen röst den dagen och jag har fortfarande knappt fått tillbaka den. Det är annars litet frustrerande att försöka leverera spydiga och elakt grävande frågor eller i största allmänhet oroade frågor om man inte har någon röst. Tro mig. Jag har försökt.

Hur som helst är jag sjukt besviken på mig själv och min sarkastiska förmåga idag, eftersom jag inte lyckats med att faktiskt leverera en riktigt bra artikel om hur jag blivit charmad till att bli en övertygad FRA-anhängare och tillslut fått mitt drömjobb som ambassadör för signalspaningsmyndigheten. Det hade faktiskt varit litet kul om jag mot förmodan lyckats, men jag insåg att det förmodligen är så tvärkört att försöka övertyga någon om det att det bara var lika bra att ge upp på en gång.

Dammit!

Men det var i alla fall en intressant resa. Vi kan väl säga så ändå? Nu har jag sett alla de där racken i superdatorn de skaffade in här om året och jag har suttit där och skrivit på FRA-anteckningsblock osv.

Problemet är att hur jag än vrider och vänder på det, så känner jag mig inte ett dugg tryggare i alla fall. Jag bara kan inte.

Jag är ledsen, FRA-folket. Jag bara klarar inte att vara lika lyrisk som ni. Och jag kan inte ens skämta till det för att få folk att tro det, för det liksom bara går inte hem.

Livet är ibland så jävla tragiskt.

Andra aprilskämt:
SvD, HAX, Snällman, DN, DN, Froby, Axelsson, Röda Berget, AB, Badlands Hyena, SvD, Mary,

Ska vi behöva ta ansvar för USA's kollektiva PTSD?

Inte bara internet, utan hela det demokratiska och frihetliga västerländska samhället.

Tar mig friheten att klistra in från Mikael Nilssons blogg för att på ett bra vis beskriva vad som sker i Storbritannien idag. Mikael hämtar i sin tur information inte minst från IPtegrity och det rör sig för britternas del alltså om försök att införa three strikes.

Lagförslaget som heter Digital Economy Bill innehåller bland annat följande godbit:

“The Secretary of State may at any time by order impose a technical obligation on internet service providers if the Secretary of State considers it appropriate in view of—
(a) an assessment carried out or steps taken by OFCOM under section 124G or
(b) any other consideration. "

En fri översättning:

"Ministern kan när som helst genom ett beslut kräva att en ISP inför tekniska begränsningar [inklusive stänga av abbonemanget] baserat på
(a) en utvärdering av OFCOM eller
(b) vilket skäl som helst."

Händer detta verkligen i en västerländsk demokrati?

Micke skriver också att samme minister ges rätten att skriva om upphovsrättslagen om det behövs. Och utan att gå via parlamentet.

"(1) The Secretary of State may by order amend Part 1 or this Part for the purpose of preventing or reducing the infringement of copyright by means of the internet, if it appears to the Secretary of State appropriate to do so having regard to technological developments that have occurred or are likely to occur.

Mitt svar till Micke är att... Nej, det händer inte i en västerländsk demokrati. Västerlandet har redan offrat demokratin i sina försök att skydda densamma och har kysst såväl frihetlighet som demokrati och demokratiska värden farväl.

Att vi inbillar oss att vi idag lever i en demokrati och att västvärlden skulle vara alls så frihetliga som vi tror och varit vana vid är ett tankefel av gigantiska proportioner. Faktum är att jag vid flera tillfällen hävdat just att vi är på väg bakåt i utvecklingen och att vi i praktiken är på väg att skapa en ny västerländsk medeltid. Att utvecklingen i världen idag inte drivs av väst, utan av Mellanöstern och Asien i första hand. Det gäller demokratin i sig. Men även kultur, arkitektur, samhällsbyggnad och många andra frågor.

Mind you, jag är väl medveten om att många länder har en bra bit kvar innan dess att de når en verkligt bra nivå. Inte minst rörande mänskliga rättigheter. Men jösses, vad de stegar fram i högt tempo överallt i världen. Om vi i västvärlden envisas med att fortsätta rasa bakåt i utvecklingen kommer vi snart att vara frånåkta. På riktigt.

En stor anledning till att vi inte ser detta är att vi envisas med att hålla hårt om en världsbild som redan sedan länge bevisats vara över 60 år gammal. Vi har inte uppdaterat våra kunskaper om omvärlden sedan andra världskriget! Mycket har hänt sedan dess...

Vid sidan av Storbritannien har ju även Bulgarien hamnat i en digitaldemokratisk knipa.

Lästips:

Privacy and Secret Surveillance from a European Convention Perspective
Anders Lagerwall (pdf).

“Abstract: A growing number of states are adopting wide-ranging surveillance programs on the basis of new security policy agendas.
Concurrently, contemporary information technology has brought an increasing proportion of the private sphere under the global network umbrella.
These developments place the delicate balance between privacy and national security on the edge.
In this context, the European Convention has assumed a key role in the protection of privacy."

Jag har tidigare ställt frågan:

“När ska vi medborgare slippa ta ansvar för amerikanernas kollektiva PTSD efter de fruktansvärda händelserna i september 2001? Och är det verkligen vårt ansvar?”

Jag har också visat på statistiken för exempelvis risken att råka ut för ett terroristbrott, modell flygplansterrorism som varit så populärt på sistone.

Och här har vi problemet. Vi har av någon anledning gått med på att ta smällen av amerikanernas kollektiva anfall av posttraumatisk stress och inbillar oss att vi kan komma åt terrorism med hjälp av ännu mer terrorism. Vi försöker släcka elden med hjälp av en gigantisk majbrasa. Lycka till!

Stämmer det eller stämmer det inte? New York Times skriver om terroriststämplade Mikey Hicks, 8 år gammal:

“It is true that Mikey is not on the federal government’s “no-fly” list, which includes about 2,500 people, less than 10 percent of them from the United States. But his name appears to be among some 13,500 on the larger “selectee” list, which sets off a high level of security screening.”

Det måste till en förändring i samhällets attityder och vi måste bryta denna rädslan. Jag kallar det #Bitfear. Rädslan för terrorism som skapar enorma svallvågor i den digitala sfären och som skapar oerhörda bekymmer för många av oss i vår vardag. Bitfear. Rädslan som binder oss och förhindrar oss att leva. Bitfear. Rädslan för vart den totalitära övervakningen av internet kommer att leda oss och för vad det kommer att få för konsekvenser i allas våra liv.

Det är med utgångspunkt i detta man ska sätta i perspektiv det Carl Bildt säger då han gång på gång trampar i klaveret och vräker ur sig något dumt om att han inte förstår varför regeringen inte blir tagna på allvar då de kritiserar länder som Iran och Kina men samtidigt använder samma teknik själva för att övervaka den egna befolkningen. Regeringen har fortfarande en oerhörd förtroendekris på halsen. Jag kan gärna vara den första att påpeka det. Högljutt.

Sverige, EU, USA, Australien, Kanada och många andra länder som räknas till västvärlden idag har mycket att stå till ansvar för inför sina medborgare. Vi kan nog snällt konstatera att Spanien är på väg helt åt fel håll, vilket Engström också påpekar. Men vet ni vad? Det får räcka nu! Det är inte längre acceptabelt att stödja en utveckling som riskerar att sänka hela det moderna samhället.

På ett eller annat sätt ska de här dumheterna upphöra. Något annat kan ingen del av integritetsrörelsen acceptera. Varken här eller utomlands.

Mer här:

Syrrans granne, Syrrans granne, Staffan Danielsson, Människorättsnätverket Svart Måndag, SVT, JensO, JensO, New York Times, FarmorGun, FarmorGun, Berinder, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Bogomil Shopov, HAX, HAX, HAX, Falkvinge, Falkvinge, Falkvinge, SvD: Falkvinge. Engström, Engström, Humblebee, Anna Troberg, Fullmentalstraightjacket, Opassande, Elmlund, Tianmi, HAX, Swartz, Livbåten, Livbåten, Opassande, m.fl.

Intressant.

Klamberg om Lissabonfördraget och rätten att teckna handelsavtal för svensk räkning

Mark Klamberg sågar idag, på ett mycket diplomatiskt vis, Mikael Nilsson och Oscar Swartz och deras kritik mot Lissabonfördraget.

Han påpekar att det inte bara är i Lissabonfördraget som EU's ministerråd ges rätten att fatta bindande handelsavtal för Sveriges räkning (läs ACTA, bland annat), utan att så också var fallet enligt artikel 133 i Romfördraget. Romfördraget har varit i kraft sedan 1958, fortsätter han, och uppdaterades senast i Nice år 2001.

Faktum är, säger Klamberg, att enligt Lissabonfördraget får faktiskt även Europaparlamentet rätten att blanda sig i dessa handelsavtalen och ta del i godkännandena. Faktum är att Lissabonfördraget på denna punkten faktiskt lär fungera bättre och mer demokratiskt än Romfördraget gjorde och att vi därmed har nått en viss framgång i och med det nya fördraget. Klamberg hänvisar till artikel 218 på sidan 190 i dokumentet.

Nu ska de tunga pjäserna användas för att sätta åt de uppkäftiga

Tydligen är det inte helt uppskattat att svara tillbaka mot sina kritiker, trots allt. Det hade väl förvånat mig, men att folk är så skotträdda hade jag faktiskt ingen aning om. Läste på Nyheter24 återigen om mig själv, följt av följande kommentar från Bengan:

Tjena Aaron, jag har ådragit mig såväl Micke Nilsson som Amanda B:s uppmärksamhet. Läge kan komma då jag behöver eldunderstöd. Och då snackar vi tunga pjäser.

bengan 2009-03-01 20:49

Om det är så att man inte kan eller vågar stå till svars för sina personangrepp och därför desperat skriker efter hjälp hos vännerna, och gör det öppet, så undrar jag hur mycket av den övriga kritiken man faktiskt i så fall kan stå för. Men det är ju bara jag. Jag tycker det låter aningen panikartat.

Tror inte att Micke heller uppskattar den sortens dumheter nämnvärt. Hur som helst får vi roa oss tillsammans, för jag förmodar att vi tillsammans kommer sitta på första parkett då bomberna börjar falla.

Och vill jag verkligen veta vad de tunga pjäserna i så fall innebär? Vad ska de hitta på nu? Pratar vi hårda angrepp i DN, avslöjanden om min identitet och läggning, ytterligare påhopp på min vikt eller pratar vi rentav stora skäggiga killar med skinnjackor, motorcyklar och slagträn nu?

Tycker stämningen börjar bli skrämmande patetisk nu och betackar mig hotfulla uttryck av det slaget.

Svar till Mikael Nilsson ang. mitt engagemang i Liberati

Eftersom jag med stort intresse har följt diskussionen mellan Nilsson (PP) och Alexander Bard (Liberati), tänker jag att det kan vara lika bra att ge ett tydligt svar direkt här på bloggen.

Blir kort och fokuserat
(as if...) på grund av bristande tidsutrymme för mitt bloggande idag, men jag hoppas att jag härmed är tydlig nog.

I vilket parti är jag medlem?
Ja, jag har varit medlem i Mp ett tag. Jag har tidigare sett mig som liberal och i första hand som folkpartist, men lackade till på den väldigt stelbenta kravretoriken och bristen på ett liberalt tänk som moderpartiet kunde erbjuda mig. Jag befinner mig just nu i processen att reda upp ett par identitetsfrågor kring min egen existens. Jag har fått ett nytt namn och ett nytt personnummer och är alltså i juridisk mening en helt annan juridisk person, om jag förstått saken rätt. Exakt hur det där fungerar i praktiken tror jag knappt ens att lagstiftarna är medvetna om - personer som reser mellan könen brukar inte vara överprioriterade när det gäller sådana analyser, trots allt. Det innebär att Mp just nu, med all sannolikhet, har en "avliden" person (rent juridiskt) i sina rullor och att jag har för avsikt att skriva av mig från medlemsregistret snarast. En död person gör inte mycket nytta i något medlemsregister trots allt.

Juridiskt sett är jag alltså inte med i Mp längre, men jag kommer också, så snart mitt schema låter mig, avsäga mig min forna identitets medlemskap för att ingen ska behöva känna sig förvirrad i längden. För att kunna gå vidare och ta tag i sådana frågor har jag dock ansett att det varit en bra förutsättning att alls ha en identitet till att börja med. Något jag fått först nu i veckan som gått.

Huruvida det innebär att jag kommer att flytta min tillhörighet till Fp's register? Vi får se, se litet längre ner.

Angående Liberatis koppling till Folkpartiet och pragmatisk liberalism.
Jag ser inga som helst konstigheter i att Liberati har en koppling till ett visst politiskt parti. Vårt mål, så som jag ser det, är att där det går samarbeta med Folkpartiet och att där det behövs påverka partiet i en riktning vi tycker är rimligare för ett liberalt parti. Det är ingen issue på något sätt att vi inte har medlemmar tillhöriga andra partier än Folkpartiet. Regeln är generell och väldigt odramatisk. Ska vi arbeta på något vis med Folkpartiet, så ska vi också ha en koppling dit. Så enkelt är det.

Liberalismen har dessutom rätt stor variation, de olika inriktningarna emellan. Det är heller inget konstigt. Liberati har kommit till som en plattform för en av dessa inriktningar. Jag ser inte att jag har behov av att sitta och diskutera självupphöjande anarkistliberalism med någon bara för att jag engagerar mig i Liberati. De diskussionerna kan föras i det öppna och jag tycker personligen inte att jag måste tillåta vem som helst att delta i våra möten bara för att de ska ha en chans att slå oss i huvudet med sina egna åsikter. På samma vis som Folkpartiet inte nödvändigtvis måste ge utrymme för kristdemokrater att uttala inom partiet och delta i dess möten, tycker jag det är självklart att Liberati ska kunna bestå av likasinnade som diskuterar sinsemellan och i övrigt agerar utåt från en gemensam plattform. Fungerar inte även Piratpartiet likadant? Jag har svårt att se att en antipirat skulle känna sig särdeles välkommen på PP's partistämma (?).
What´s the big deal? Det finns inget att diskutera.

Vad är min politiska avsikt?
Min avsikt är att inte tillhöra Mp i förlängningen. Det var en lösning jag trivdes bra med - i brist på en fungerande politik förd från Fp's sida. Huruvida jag kommer att registrera mitt medlemskap i Fp återstår att se, men det är inte alls otroligt. Förutsättningen är att partiet uppvisar en vilja att ta emot mig och att lyssna på mina och Liberatis idéer.

Min avsikt i dagsläget är att agera utifrån min koppling till Liberati. Det kan hända att jag även i framtiden fortsätter att engagera mig i hjärtefrågor som integritets- och övervakningssamhället. Jag har dock tagit mig en välförtjänst semester efter sommaren och hösten, men är snart tillbaka i hetluften igen. Jag har helt enkelt haft fullt upp med att hantera slutfasen av min transitionsprocess från juridisk man till juridisk kvinna, vilket är en oerhört tungrodd och tidskrävande process. Jag har alltså inte lämnat politiken på något vis, utan tagit en timeout på grund av att jag har haft en väldig massa annat att reda upp den sista tiden.

(Det har inte hindrat mig från att delta i diverse forum och seminarier för det, och jag planerar att under våren engagera villiga debattörer från olika sidor av det politiska spektrat under en större diskussionshelg i Stockholm. Arrangör är Nätverket Svart Måndag och lokal, tid och upplägg kommer att presenteras inom kort).

Men jag kommer även i fortsättningen att utvidga min egen politiska debattbas, vilket kommer innebära att jag även kommer debattera HBT-politik, infrastruktur, miljö, politikerrollen, kopplingen mellan staten och religiösa grupperingar (såsom ex. Svenska Kyrkan), framtidspolitik, sexualpolitik, utrikespolitik, biståndspolitik, samt ungdomars situation i dagens samhälle, till exempel. Ämnesområden jag länge har brunnit för, hur som helst. Min roll kommer alltså att vidgas betydligt i förhållande till mitt engagemang i Nätverket Svart Måndag. Ett nätverk där jag lade min partipolitiska tillhörighet åt sidan och enbart drev de aktuella frågorna i samarbete med andra partier, ungdomsförbund och organisationer.

Vad kommer att hända med Svart Måndag?
Svart Måndag kommer att kvarstå ett tag till. Vi är en grupp bestående av mängder av olika personer med vitt skilda politiska uppfattningar och tillhörigheter i övrigt. Att jag agerar vidare inom Svart Måndag hindras inte av mitt övriga politiska arbete. Jag kommer dock att, precis som tidigare, skilja på mina partipolitiska engagemang och engagemanget i Svart Måndag.
Som medlem i NSM arbetar jag med stor behållning i mycket hög grad med Mp, Grön Ungdom, Vänstern, Ung Vänster, Folkpartiet, Luf, Centern, Cuf, Moderaterna, Muf m.fl.

Alltså i stort sett vartenda politiskt parti och ungdomsförbund, tyvärr med undantag från Piratpartiet. Det beror dock på Piratpartiets ställningstaganden kring att fullkomligt ignorera Svart Måndag. Om det beror på att PP nu tydligen anser att Svart Måndag har agerat för kraftfullt på PP's "egen arena" eller om de inte gillar den svansföring vi hållt vet jag inte. Men jag kunde inte bry mig mindre. Jag samarbetar för övrigt även med Junilistan, Feministiskt initiativ och ett par andra grupper. På alla övriga håll fungerar samarbetet fantastiskt. Jag hade velat ha ett fungerande samarbete även med PP, men då det tycks vara en omöjlighet att driva en fungerande och partipolitiskt obunden kamp mot övervakningssamhället och stämningen från PP's sida varit allt annat än varm och kärvänlig, hoppar jag gärna det samarbetet. Jag klarar mig bra ändå. Det gör även Svart Måndag.

Vad är min roll i Liberati?
Jag är medlem av kärntruppen i Liberati. Det innebär att jag deltar i arbetet med att bygga upp Liberati från grunden, vilket är ett otroligt spännande arbete. Jag kommer sannolikt att vara involverad som debattör och skribent, förstås, vilket känns naturligt med tanke på mitt tidigare arbete och mitt bloggande sedan förr. Jag kommer med all sannolikhet att blogga i större utsträckning utifrån mitt engagemang i Liberati, vilket ger mig friheten att se vidare bortom övervakningslagarna och att föra min talan på ett betydligt mer omfattande plan. Huruvida det innebär att jag kommer att stänga eller på något vis förändra denna bloggen eller inte återstår att se. Jag har ännu inte tagit ställning till det, men det är inte helt otroligt.


I övrigt kommer jag att berätta mer om mitt deltagande i Liberatis arbete när vi hunnit en bit på väg. Mycket av Liberatis syften och karaktär kommer inom kort att klarna - ni ska inte behöva vänta för länge. I dagsläget ser jag dock inte att jag har skäl att gå in för mycket i detalj kring vårt nyligen påbörjade arbete, utan hänvisar till det fempunktsprogram som utgör basen för vårt arbete och som även Alexander Bard och Camilla Lindberg har nämnt sedan tidigare.

Inlägget är pingat på intressant.se.

Amanda Brihed, Liberati