Integritetsfrågorna nu även på Stockholm Pride

Stockholm Pride har numera folk som jagar runt och skriver om så många seminarier de nu hinner med. Det är mycket jobb med det, men det är kul att se att de verkligen sliter hårt för att få ut information om vad som diskuteras.

I måndags var jag en av de invigningsföreläsare som körde första passet i Pride House. Jag gjorde det i en föreläsning gemensamt anordnad av Människorättsnätverket Svart Måndag och HBT-liberalerna. Där diskuterade jag bland annat FRA, Datalagringsdirektivet, Stockholmsprogrammet, Smile29 och andra frågor som varit aktuella inom integritetsrörelsen sista åren och visade på att där finns reell anledning till oro just för HBT-gruppen nu och i framtiden.

Eftersom jag inte har någon aning om hur länge Pride har tänkt att låta artiklarna ligga uppe, så har jag tagit mig friheten att citera litet grann. Jag hoppas att ingen tar illa upp. Artikeln finns annars här.

MAKTEN ÖVER DIN INTEGRITET

Text: Mattias O Foto: Mattias O

Dagens arbete mot terrorism och grov brottslighet har en baksida. Amanda Brihed berättar om ett allt mer ambitiöst insamlande av data som leder till ett integritetshot, inte minst mot HBT-personer.

Bland de allra första ut under veckans Pride House-arrangemang efter invigningen några minuter tidigare var Amanda Brihed från nätverket Svart Måndag. Amanda är även engagerad i kampen för mänskliga rättigheter och i HBT-liberalerna. Hon berättade om den accelererande tendensen att information om medborgare samlas in pro-aktivt för att förhindra terror och brott, och om vilka risker det medför.

Varför är det här något att oroa sig för?

Amanda gav några exempel på sätt som information samlas in på och på hur den informationen kan spridas. Till att börja med sker insamling av information om medborgarna till en oerhörd mängd olika register, och det kan handla om allt från registrering av internetvanor till sjukhusjournaler och information som inhämtas av till exempel Försvarets Radioanstalt, FRA.

En risk med insamling av stora mängder data är att det alltid förekommer ett visst läckage till obehöriga. Dessutom försöker rationella myndigheter att samordna data genom att centralisera register, och det förekommer ibland ett internationellt utbyte av den registrerade informationen. Det senare kan i värsta fall leda till att personer med band till länder med en negativ syn på HBT-personer försätts i direkt livsfara.

Ett exempel på vad samkörningen av register kan leda till har Amanda själv råkat ut för:

– Jag skulle söka arbete och fick veta att det står i Arbetsförmedlingens register att jag är en transperson och att min arbetsgivare måste acceptera att jag i princip kan vilja ha sex hela dagarna. Jag blev inte glad, kan man säga!

Ett annat exempel på integritetskränkande informationsinhämtning är genomlysningen, eller kroppsscanningen, av personer på flygplatser. Det är kanske inte ett problem för de flesta, men en transperson kan råka i ordentliga svårigheter, särskilt i vissa länder. Åk till exempel inte till Dubai utan att ditt fysiska tillstånd stämmer överens med vad som står i ditt pass!

Amanda ägnade särskild uppmärksamhet åt den nya FRA-lagen som ger Försvarets Radioanstalt (namnet till trots en civil myndighet) utökade befogenheter. Man lyder till exempel inte under den vanliga personuppgiftslagen, PUL. Därför kan man lagra information om kön, sexuell läggning och politiska övertygelser om medborgare. Amanda citerade uttalanden som antyder att man även kan tänka sig att använda den informationen i till exempel internationellt utbyte.

Hur stor är egentligen anledningen till oro?

Förutom att tendensen inom informationsinsamling och registerhantering är oroande så är egentligen inte anledningen till oro i just Sverige särskilt stor. Den svenska regeringen har på det hela taget en ganska sund inställning, med vissa undantag (Amanda tog upp gredelina kuvert som exempel). I andra länder är anledningen till oro mer akut. Amanda berättade om att system för informationsinsamling är likartade i till exempel Sverige och Iran, och i Iran har regimen inte riktigt samma inställning till informationshantering. Och vem vet vad framtiden bär med sig?

Är det värt riskerna att enstaka personer råkar illa ut genom att detaljer om läggning, politiska åsikter osv kommer ut? Den ökade informationsinsamlingen motiveras framför allt med hot om terrorism, men hur stort är det hotet? Amanda exemplifierade med statistik om terrorism mot trafikflyget: På 10 år har 99 miljoner passagerarflygningar gjorts. På dem skedde sex försök till terrorism varav fyra lyckades. Av sju miljarder passagerade krävdes 647 dödsoffer.

För att sammanfatta situationen så bör man hålla sig medveten om hur ens personliga information hanteras. Kanske vill man till och med engagera sig i försvaret för den personliga integriteten, som Amanda har gjort!

Men oj, vad jag har hunnit med, trots allt

Jag började kika för någon dag sedan på allt det där gamla som ligger bakom mig. Artiklar och hårt arbete och sånt. Det var rätt mycket jag hade hunnit med i alla fall, tycks det. Kul, nånstans. Men jag förstår verkligen inte hur jag har hunnit. Det har varit väldigt tumultartade år fram till nu.

Efter allt som hänt nu på sistone kan jag kanske bara konstatera att det inte ser ut att bli mindre den närmsta tiden heller.

En Amanda i media, och litet länkar.

Pressrelease: Freedom Not Fear 2009 - Internationell Aktionsdag

Nätverket Svart Måndag bjuder in till aktionsdag för demokrati, integritet, mänskliga fri- och rättigheter, press- och yttrandefrihet och religionsfrihet.

Efter ett intensivt första år kantat av demonstrationer, debatter och en aktiv kamp för demokrati, integritet och rätten till fri kommunikation och ett samhälle fritt från proaktiv statlig och överstatlig övervakning samlas vi nu igen på Sergels Torg. Efter Hoppets Demonstration 16 september 2008 och sommarens Humlegårdsmanifestation samlas vi nu i ett flertal huvudstäder runtom i världen för att manifestera vår kamp för mänskliga fri- och rättigheter i den nya digitala samtiden.

Den 12 september 2009 firas Aktionsdagen Freedom Not Fear i följande huvudstäder runtom i världen:

Berlin | Stockholm | Sofia | Prag | Wien | Buenos Aires | Amsterdam | Bryssel | Ottawa | Köpenhamn | Quito | Tallinn | Helsingfors | Paris | Guatemala City | London | Athen | Budapest | Rom | Luxemburg | Skopje | Lima | Bratislava | Madrid | Bern | Washington D.C.

Välkommen till Sergels Torg den 12 september 2009 klockan 17.00-21.00.

I samarbete med politiska partier, ungdomsförbund, företrädare för den iranska demokratirörelsen, samt studieförbund och andra deltagare arbetar vi för att föra debatten om övervakningssamhället och den omotiverade kravpopulismen vidare. Vi tror på ett samhälle fritt från politisk och religiös förföljelse och som bygger på demokratiska och folkrättsliga principer där varje individs rätt till privatliv och grundläggande friheter respekteras.

Freedom Not Fear är en internationell aktionsdag som genomförs den 12 september i ett stort antal huvudstäder runtom i världen. Aktionen riktar sig mot den massövervakning som allt fler länder inför gentemot sina egna medborgare.

Demonstrationen är sampolitisk, vilket innebär att alla som känner ett missnöje mot det övervakningssamhälle som Sverige och den övriga västvärlden håller på att utvecklas till är välkomna att delta. På agendan den 12 september på Sergels Torg bjuder vi på en blandning av politiska tal och musikuppträdanden. Vi hoppas även kunna erbjuda konst- och fotoutställningar skapade av konstnärer runt om i landet under en eller ett par veckor i anslutning till aktionsdagen. Målet är att ge en tilltalande blandning i ett arrangemang som tillsammans skapar en fredlig demonstration mot vårt nya övervakningssverige.


Svart Måndag är ett partipolitiskt obundet nätverk där vem som helst kan engagera sig. Känner du igen dig i ett samhälle som mer och mer präglas av stagnation i samhällsutvecklingen och rädsla inför vad som är nytt? Det är den samhällsutvecklingen vi ser idag samt anledningen till Svart Måndags uppkomst i samband med FRA-lagens tillblivelse.

Det är vår fasta övertygelse att ett demokratiskt samhälle inte kan byggas på rädsla och upprättandet av murar mot det som är främmande i vår omvärld. Det uppenbara alternativet är en ökad öppenhet mot omvärden och de egna medborgarna. Öppenhet snarare än utökad repression. Det är vad historien lärt oss är den rätta vägen framåt. Hotet är inte vår omvärld, utan snarare vår rädsla för densamma.

Murar behöver inte vara av sten, armeringsjärn och betong, de kan lika gärna bestå av lagar, regler och förordningar. Lagar som ger statsmakt och myndigheter en i stort sett obegränsad insyn, makt och ett inflytande över våra liv. Allt under förespeglingen att det är för vår egen skull - för vår egen säkerhet. På detta vis försöker regeringen tysta opinionen genom att svenska folkets säkerhet och trygghet blir liktydiga med rädsla och total massövervakning av svenska folket. Men vill vi ha en ohälsosam samhällsutveckling präglad av rädsla och massövervakning eller ett mycket sundare alternativ som främjar frihet och öppenhet hos alla världens folk och därmed även för oss medborgare i Sverige? Svaret torde vara uppenbart, då så inte är fallet, är det allas vår uppgift att påminna beslutsfattarna om det.


Underhållning:
Nothing Divine
DJ Doozer
Beabella
Die Kinkies
Live-poeterna Henke-poet och Kniv-Johan med komp


Talarlista:
Rola Brentlin, politisk sekreterare och styrelseledamot (Moderata Ungdomsförbundet)
Maria Wetterstrand, Språkrör (Miljöpartiet)
Linda Nordlund, andre vice ordförande (Liberala Ungdomsförbundet)
Maria Ferm, Språkrör (Grön Ungdom)
Linnéa Sjögren, (Feministiskt Initiativ)
Amanda Brihed Ordförande, (Nätverket Svart Måndag), Riksdagskandidat (Folkpartiet), Liberati
Jens Odsvall, Vice Ordförande, (Nätverket Svart Måndag)
Elizabeth Morseby, Styrelseledamot, (Nätverket Svart Måndag)
Zaida Catalán, Jurist och ledamot i Stockholms Stadsfullmäktige, (Miljöpartiet)
Klara Ellström, Styrelseledamot, (Nätverket Svart Måndag)
Annika Beijbom Styrelseledamot, (Nätverket Svart Måndag), Riksdagskandidat (Folkpartiet Göteborg), Liberati
Jonas Nordgren, (Piratpartiet)
Mattias Bjärnemalm, (Piratpartiet)
Mark Klamberg, (Folkpartiet Stockholm)
Erik Hultin, Riksdagskandidat, (Centerpartiet), Centeruppropet.se
Max Andersson, Riksdagsledamot (Miljöpartiet)
Erik Wassén, Advokat, Ledamot i Stockholms Stadsfullmäktige (Folkpartiet), samt ledamot i Tryckfrihetskommittén.
Peter Karlberg, Sossar Mot Storebror
Ida Gabrielsson, Ordförande (Ung Vänster)
Hanif Irandoost, (Green Democracy)
Gudrun Schyman, Talesperson (Feministiskt Initiativ)
Kalle Larsson, Riksdagsledamot (Vänsterpartiet)



Arrangör:
Nätverket Svart Måndag

I samarbete med:
Studiefrämjandet
Green Democracy
Piratpartiet
Ung Pirat
Miljöpartiet
Grön Ungdom
Feministiskt Initiativ
SSU
Vänsterpartiet
Ung Vänster
Liberala Ungdomsförbundet
Sossar mot Storebror
Liberati
Centeruppropet.se
MUF
Borgerligt Nej till FRA
Liberalt Nätverk för Integritet
Freiheit Statt Angst International Action Day Network
AK Vorrat


Vi agerar för att:
* Stoppa massloggning av kommunikation och registrering av positionsangivelser rörande samhällets medborgare
* Stoppa insamlande och registrering av biometrisk data och RFID i exempelvis pass
* Stoppa massinsamling av genetisk data
* Stoppa permanent kameraövervakning (CCTV) och automatisk detektionsteknik
* Stoppa massregistrering av samtliga flygresenärer (PNR-data)
* Sätta stopp för utbyte av information om fria medborgare med USA och andra stater som saknar effektiva system för säker datahantering
* Sätta stopp för utbyte av information med ickedemokratiska stater och stater som inskränker medborgerliga fri- och rättigheter för individen på grund av exempelvis politisk, religiös eller filosofisk övertygelse, sexuell läggning eller identitet, etc.
* Sätta stopp för ökad federalisering och internationell centralisering av övervakningssystem kopplade till exempelvis FRA
* Stoppa genomsökningar av privatpersoners hemdatorsystem, såväl online som offline (såsom är fallet med den franska HADOPI-lagstiftningen)
* Stoppa massövervakning och filtrering av kommunikationen på internet i enlighet med EU's telekompaket.
* Stoppa en utbyggnad av FRONTEX och eBorder som i praktiken skapar ett Fästning Europa
* Stoppa en vidare integration mellan polis, säkerhetstjänst och militär
* Stoppa massövervakningen av flyktingar via exempelvis SIS II, VIS och EuroDAC
* Stoppa de delar av Stockholmsprogrammet (Europeiska Unionens nästkommande femårsprogram för säkerhet, juridik och asylrätt för åren 2010-2014) som inskränker mänskliga fri- och rättigheter samt individens rätt till ett liv skyddat från förföljelse och diskriminering
* Värna press-, meddelar- och yttrandefrihet på och utanför internet.
* Värna rätten att utan risk för övervakning korrespondera eller tala med själavårdare, vårdpersonal, företrädare för religiösa samfund, kvinnojourer, etc.
* Värna en demokratisk världsutveckling där människor kan leva i frihet, öppenhet och demokrati utan risk för förföljelse, hot, fängsling, tortyr etc.
* Stoppa nationaliseringar av och enskilda länders rätt att stänga ner hela eller delar av internet.


Vi vill ha en genomlysning av de övervakningslagar och riktlinjer i exempelvis handelsavtal som redan införts eller står på tur att införas inom kort, såsom:
* FRA-lagen
* IPRED
* De kvarvarande delarna av EU's telekompaket
* Datalagringsinitiativet
* ACTA
* Stockholmsprogrammet


* Vi eftersträvar en fristående utvärdering av existerande lagar avseende deras reella effektivitet, samt deras mer skadliga effekter på mänskliga fri- och rättigheter
* Vi vill ha ett sampolitiskt program för genomförandet av effektiva alternativ till de nuvarande antiterrorlagarna och lagar som ska stävja tung och/eller internationell brottslighet, exempelvis genom att:
* Utvidga möjligheterna till utbildning på en internationell nivå
* Intensifiera insatserna för att bekämpa fattigdom i Europa och i Världen
* Utöka dialogen mellan olika kulturer och religioner
* Utveckla en fungerande infrastruktur i syfte att hjälpa offer för krig, brottslighet, fattigdom och naturkatastrofer
* Utveckla brottsförebyggande program och utbildningskampanjer för att sätta stopp för tung brottslighet och sexuellt våld


Efter de senaste årens upprustning av massövervakningssystemen kräver vi ett omedelbart stopp för nya "Homeland Security-lagar" som inskränker medborgarnas rättigheter.



Vi ses på Sergels Torg den 12 september, klockan 17-21.


För Nätverket Svart Måndag/AK Vorrat/Freedom Not Fear

Amanda Brihed
Mediekontakt för Freedom Not Fear i Stockholm
Ordförande, Nätverket Svart Måndag
Liberati
Folkpartiet Huddinge
Kontakt:
Tel. 0733-211290
amanda.brihed@gmail.com


Jens Odsvall
Vice Ordförande, Nätverket Svart Måndag
Kontakt:
Tel. 0702-187722
jodsvall@gmail.com


Elizabeth Morseby
Projektledare, Nätverket Svart Måndag
Kontakt:
0730-706570
elizabeth.morseby@hotmail.com


http://freedomnotfear2009.org/
http://www.nsm-sverige.se/
http://svartmandag.blogspot.com/
http://www.vorratsdatenspeicherung.de/index.php?lang=en


Intressant!

Övervakningspussel för dummies

Nätverket Svart Måndag

Ghost Busters

Lika som bär...?

Det är inte alltid lätt att hålla reda på vad som egentligen händer därute i övervakningsvärlden. I Sverige, i Europa, i världen.

Vi som arbetar för integritet, frihet och demokrati i den nya digitala samtiden blir ibland anklagade för att vara litet grann av Ghost Busters. Vilket vi kanske också är. Vad vet jag, men det kanske ska anses som litet smickrande.







Vi jagar, liksom filmvärldens Ghost Busters, spöken som ingen först vill tro på men som visar sig vara alldeles för verkliga för vad som är bäst för oss.

Men vad är dessa spöken? Finns det bevis för dem och hur ser de ut? Vad har vi för bevis för våra påståenden och hur ser spökena ut som vi jagar och vill fånga in?

Hax har, som så ofta, en bra förklaring på det hela och jag låter honom föra vår talan denna gången. Det här är viktigt och det kan absolut vara värt att läsa vad han har att säga, om du nu inte redan har gjort det.

När man ändå pratar Ghost Busters... Hur blir man sådär sexig och lär sig sväva en meter över sängen som Dana Barrett?
Kika förbi och läs mer efter reklamen...

Att kämpa eller inte kämpa? Ett aggressivt wake-up call

Det är många som frågar hur jag orkar driva vidare. Fastän att jag med jämna mellanrum blir tvungen att ta en vecka eller ett par för att vila upp när jag kört slut på mig gång på gång. Fastän omgivningen vet att jag periodvis är helt knäckt och att jag periodvis mest bara gråter. Varför gör jag det här? Varför offrar jag arbete, inkomst, karriär, välfärd och fysisk och psykisk hälsa för att driva på om integritetslagstiftningar och skriker och gapar om att jag vill försvara demokratin och den folkrättsliga basen vårt samhälle en gång i tiden byggde på?

Det är ganska mycket såhär, skulle jag tro. Fransmännen lever i tron att staten ska ta hand om dem och de är nöjda så länge de får behålla sin "culture". Tyskarna är rätt så nöjda så länge de tycker att saker är bättre än på de gamla journalfilmerna de fortfarande inte hunnit förlika sig med och bearbeta ordentligt. Alla har vi våra issues runtom i västvärlden som gör att vi väljer att inte längre ta ansvar, att inte längre se, att inte vilja ingripa. Vi svenskar har inte upplevt krig på så länge att vi tror att vi är odödliga och att vi är skapelsens krona. Inget ont kan ju hända här. Vi har staten som skyddar oss och ingen skulle någonsin skada oss svenskar. Vi är ju snälla och demokratiska och fria och har det perfekta, trygga samhället runtomkring oss. Vi har vår välfärdsmodell, eller i alla fall minnet av den.

Vi är så civiliserade häruppe i norden att vi aldrig skulle kunna tänka oss att något kan hända här. Det är resten av världen som är otäck. Så otäck att vi knappt vågar åka utomlands om inte hotellet har samma sorts eluttag och svenskt smaklösa mat vi redan är vana vid. Vi är knappast några äventyrare i gemen, vi svenskar. Vi vill inte se det som är jobbigt för oss att ta in, så vi blundar istället. Håller oss till våra snuttefiltar. Vi bryr oss inte om något annat än Kalle Ankas jul eller Sportnytt, de svenska snuttefiltstraditionerna. Tas de bort, så får svenska regeringen avgå. Det kan låta litet absurt, men det är faktiskt inte helt långt från sanningen. Folk vill inte veta och sitter hemskt gärna och blundar. Med fördel framför tv'n. Det var litet grann samma sak som gjorde att tyskarna råkade så illa ut på trettiotalet. Man blundade och ville inte se.

Vi kommer aldrig att få hela folket att ställa sig upp så länge vi fortfarande har mat på borden och en majoritet har jobb att gå till. Det spelar i så fall ingen roll vem som sitter vid makten eller hur långt vi sjunker ner i övervakningsträsket. Vi vill inte se och vi bryr oss inte.
Dessutom... Sverige är det land i världen där folk bryr sig minst om något skulle hända på öppen gata. Jag vågar påstå att så är fallet. Här i Stockholm har ett flertal kvinnor blivit våldtagna på öppen gata under dagtid på några av de mest vältrafikerade gatorna i landet. Mitt i city. Och inte en jävel har ingripit. Ingen har höjt på ögonbrynen knappt. Vi är rädda för att sticka ut och vi är rädda för att blanda oss i. Vi litar på att staten gör allting, så att vi slipper. Och så länge staten säger att de vill övervaka för vår skull och att de faktiskt minsann är snälla, så köper vi det med hull och hår och tänker inte efter någonstans överhuvudtaget.

Ungefär så. Det är nog faktiskt så illa.

Mitt arbete handlar lika om en modern "väckelserörelse" för att få människor att bry sig och ta ansvar för varann som om att knäcka övervakningshysterin i sig. Det handlar förmodligen om att skapa mer känsla av ansvar, men också om att skapa mer kärlek mellan individerna. Det handlar kanske inte riktigt om lagar som kräver att man har skyldighet att ingripa. Jag förstår vart det kommer ifrån, men det är fel väg att gå. Däremot måste vi komma åt attityderna. Vi måste våga lära oss att älska och ta ansvar för att vi bryr oss. De hänger ihop, de två. Kärleken till vår nästa och bristen på engagemang för samhället och den utveckling vi ser idag där det demokratiska samhället monteras ned.

De hänger ihop betydligt mycket mer än man kan tro. Så länge vi inte bryr oss om vår nästa och så länge nästa avsnitt av Idol eller vad det kan vara är viktigare än våra barn, våra vänner och våra systrar... då är vi rökta.
Det är vad allt det här handlar om. Vi är nerbäddade i en bekväm liten säng och blir itutade en massa saker hela tiden, samtidigt som vi springer runt och letar aktivt efter saker som verkar lugnande på oss. För att vi har blivit rädda för världen. Och så länge vi är rädda för världen så skyggar vi. Sticker huvudet i sanden och vägrar ta ansvar. Låter någon annan ta ansvar istället. Men det finns ingen kvar som faktiskt kan eller vill eller förstår.

Den klassiska politikern vill säkert inget ont, men väljer att göra samma sak och tror sig göra det rätta. Inrättar samhället för att skydda passivt genom övervakning och registrering istället för att agera aktivt för att väcka mänskligheten eller skapa aktiv trygghet istället. Billigare, bekvämare och mer på avstånd från den egna individen. Den perfekta lösningen. Som inte löser ett enda dugg. Men det ger en känsla av trygghet, och så länge vi kan springa runt och lura oss själva, så kommer även de som leder samhället att göra detsamma.
Det behövs någon som ruskar om. Ska det vara jag och Svart Måndag eller Piratpartiet eller bägge tillsammans - eller hur det nu blir, så fine. Men någon måste göra det. Jag tror att det krävs en enorm arbetsinsats från varenda människa som alls har någonting att ge på något som helst vis om vi alls ska kunna vända det här. Vi behöver verkligen arbeta tillsammans.

Problemet är att det svenska folket, liksom så många andra, är svårväckt och har tagit semester. Fötterna sparkar och vi som gör vårt bästa för att tala om att huset brinner får mest bara leva med svordomar och sparkande fötter och viftande armar till den milda förbannelse. Vi får väl se hur lång tid det tar innan det västliga samhället har brunnit inne. Men så länge vi kämpar för att slippa vakna måste också någon ta på sig att stå där över oss och rycka och dra och ropa.

Huset brinner ner. Hör ni hur vi ropar? Vi finns här. Vi vill stoppa branden och få er alla i säkerhet. Låt oss rädda det västerländska samhället - låt oss rädda varandra. Innan det är försent.


Intressant

Bodströms flirt en invit att hänga?

Visst är det spännande hur utvecklingen kan rusa iväg när man vänder ansiktet bortåt för en kort stund och tänker sig en gnutta semester.

Läser idag Thomas Bodströms debattartikel i DN där han går till angrepp på Beatrice Ask rörande den sista tidens uttalanden om spöken och bristande fattningsförmåga hos motståndarna till FRA-lagen, Datalagringsinitiativet och inte minst det nu väldigt aktuella Stockholmsprogrammet.

Beatrice Ask har fått svar på tal i flera sammanhang på sistone och torde nu ha insett hur bristfällig hennes logik har varit rörande diskussionerna som förts. En kanske litet väl moderat retorik, egentligen, med rötterna i Reinfeldts utspel för ett drygt år sedan, då han hävdade att vi alla skulle må bättre av och tjäna på att debatten lade sig. Ännu har debatten inte ebbat ut och än så länge tycks det inte ha funnits skäl för kritikerna att tystna.

Att Thomas Bodström nu sällar sig till kritikerna så öppet som han gör torde vara ett väldigt bakslag för Beatrice och de moderata övervakningshysterikerna. Hökarna lär kippa aningen efter andan. Bortsett från min allmäna tvekan inför likande utspel från just Thomas Bodström, så måste jag säga att han får fram en oerhört vältalig retorisk poäng och att det var en snygg pass till Ask under alla omständigheter. En hejdlös flirt med oss som arbetar för att bevara de sista resterna av demokrati, yttrande-, åsikts- och pressfrihet i Europa och västvärlden. Men flirtar kan vi alla må bra av ibland. Jag kan ta det. Men det ska mycket till innan det börjar röra sig fjärilar i magen och innan benen mina börjar skaka.

Det finns alltid skäl att fundera över huruvida Bodström nu är rätt person, egentligen, att föra en diskussion om hyckleri och falsk propaganda, eller över huruvida Bodström är rätt person att lita på i kampen mot det nya polisstatssamhället. Bodström har ju varit en fantastiskt stark förespråkare för behovet av övervakning, åsiktsregistrering och proaktiv registrering av medborgarnas alla förehavanden. Att han dock inte hymlar rörande datalagringsinitiativet känns ändå som något fräscht och uppfriskande i debatten. Skönt att få så mycket raka besked och att få ett så starkt ställningstagande oavsett det historiskt sett tveksamma i Bodströms ord.

Trots allt visar Bodströms uttalande på en vilja att frivilligt måla in sig i närmsta hörn genom att ta en stark ställning gentemot en del av övervakningslagarna. Trots allt går han inte längre än man hade kunnat förvänta sig utan att han fullkomligt ska tappa ansiktet utifrån sitt tidigare agerande - han förespråkar fortfarande ett datalagringssystem, men verkar i mångt och mycket åtminstone ha fått en liten tankeväckare här och var. Det är inte att förkasta och förringa ändå.

Det brinner i köket hos övervakningsförespråkarna nu. Oppositionen blir alltmer uttalat motståndare till de omfattande polisstatslagarna, samtidigt som opinionen inom inte minst Centern, Folkpartiet och nu på senare tid Moderaterna har börjat vända. Det händer saker. Det blåser medvind för integritetsrörelsen, för människorättskämparna, för de som tror på demokrati och frihetliga värden oavsett partitillhörighet.

Jag välkomnar Bodströms utspel. Jag litar inte ett dugg på karlen, men vill han måla in sig i ett hörn där han blir tvungen att agera fullt ut mot ett övervakningssamhälle i framtiden så är det välkommet. Sent ska syndaren vakna, men även en sovmorgon kan vara acceptabel så länge sidotrupperna tillslut når slagfältet.

Nu hoppas vi bara att Bodström har mer råg i ryggen än Beatrice själv. Så att vi slipper påminna även Bodström om hur mycket enklare det är att agera mot övervakningsivern i opposition i förhållande till att agera som företrädare för en sittande regering.

Och Beatrice... Vi har fortfarande inte glömt dina tidigare ord om FRA från tiden innan din ministerutnämning. Ännu finns det tid att välja sida och att stå upp för dina ideal. Ännu finns en möjlighet att vända dig om och kämpa med de goda krafterna.

Ännu har inte den mörka sidan vunnit över dig och ännu kan du stå emot de onda krafterna, som George Lucas kanske skulle ha skrivit under de glada Star Wars-åren. Det finns fortfarande ett spår av gott i dig. Kom till den ljusa sidan. Vi har kakor... Till dess att internet censurerats, reglerats och tystats och alla kakor tillhör Imperiet i alla fall.

Och Thomas. Allt kanske inte är så simpelt som att dina gamla synder redan är glömda, men tänker du börja vända dig om nu och på allvar spela med på vår sida, så kan vi börja prata om förlåtelse inom kort. Vi är inte långsinta, så länge du faktiskt menar allvar med dina inviter och tror att vi kan få något fint ut av vår nya relation. Kan vi få det här att fungera, tror du?

Kom över och drick litet te med mig en dag snart. Jag kan bjuda på kakor, och kanske litet mjölk i teet också. Vi har mycket att diskutera, du och jag. Och jag vet hur svårt det är att få tag i er sossar så snart något viktigt alls ska diskuteras. Kom över. Ni är alla så himla blyga och svåråtkomliga ändå. Men kom gärna över. Och ta gärna med dig Beatrice, så ska vi prata business och så ska jag förklara för er båda varför ni fortfarande är ute på hal is, varför folket inte längre litar på er, varför den nya tidens politiker skrämmer så mycket, varför ni aldrig kommer uppnå några 50 procent i ett riksdagsval igen och varför ni måste inse att ni varken kan eller borde stödja någon av de omfattande övervakningslagar ni bägge fortfarande förespråkar. Må det vara FRA, Datalagringsinitiativ, riktlinjer i Stockholmsprogrammet eller vad det nu kan vara.

Kom, kom!

Jag är snäll. Och jag lovar att ni faktiskt har mycket att lära. Och jag är trevlig innerst inne. Det är bara det att ingen vet om det än.

Om det finns alltför dåligt med tid och utrymme nu under de bråda semesterdagarna och innan invigningen av riksdagen, motionsperioden och allt vad det är, så kan vi säkert ses i nån gammal stenkåk i närheten av Gamla Stan. Skulle inte det vara litet finhet ändå?

Replik: Beatrice Ask har inte läst sina egna rapporter

För ett par dagar sedan publicerade jag tillsammans med ett par andra integritetsdebattörer en artikel på Politikerbloggen där vi sökte sätta fingret på delar av den oro som finns kring Stockholmsprogrammet och det förväntade resultatet av förhandlingarna som börjat i Stockholm i veckan och kommer att forsätta under hösten.

Till svar fick vi ett märkligt uttalande om att vi jagar spöken och att vi inte skulle ha läst eller förstått dokumenten som rör Stockholmsprogrammet.

Repliker på vår kritik gick ut i både Dagens Nyheter och på Politikerbloggen. Dock var det relativt korta svar som bara var ämnade åt att lättvindigt vifta bort kritiken. Vi upplever inte att den verkligen har tagits på allvar.

Igår eftermiddag publicerade vi ett genmäle på Politikerbloggen, samt en mer teknisk genomgång på Svart Måndags blogg. Kika gärna och bygg din egen uppfattning.

Jag har även själv skrivit på Liberati.se om Stockholmsprogrammet.


Andra bloggar:
Niklas Starow, BloggenBent, Olof B, JensO, FarmorGun, Erik Hultin,





Intressant

Annika Beijbom vidgar debatten

Den alltid fantastiska Annika Beijbom vidgar debatten kring övervakningssamhället i gårdagens GP och sätter fingret på flera andra bitar vi blir tvungna att förr eller senare på allvar relatera till.

Mönsterigenkänning (ett annat ord för sociogram) används inte bara av regeringen, av EU eller av det amerikanska NSA. Det används också för att skräddarsy reklam på internet och det är inte litet kunskap exempelvis Google har om oss och våra liv. Hur ska vi förhålla oss till det?

På Liberati.se har vi diskuterat de här bitarna förr, och vi har även vänt på steken och diskuterat vad som är möjligt och önskvärt i en alltmer digitaliserad värld där medborgarna borde kunna få smidigare tillgång till den enorma kunskapsbas som de statliga och kommunala registren besitter idag. Information som är offentlig, men hittills bara sparats undan i pärmar. Det finns mycket att göra, men det här är diskussioner vi måste ta.

Vad vill vi ha internet till i framtiden?

Vi är på väg in i ett helt nytt paradigm i samhället idag och vi måste börja lyfta de fördelar och nackdelar denna utveckling kommer föra med sig. Det är oerhört viktigt att vi gör det.

Vi kommer att kunna ha tillgång till oerhörda mängder via bara ett par klick med datormusen och på en nivå vi aldrig haft förr. Vi kommer att se en utveckling som mer och mer kommer skifta över till en interaktiv och direkt tvåvägskommunikation. Mediernas och politikernas enkelriktade megafonretorik kommer inte att hålla särskilt mycket längre. Inte då den nya tidens medborgare mer och mer kräver att själva få ta del av debatten och kräver att själva få delta i realtid.

Samtidigt får vi en hel del bekymmer att greppa om i en ny tid där sociala medier blir alltmer vanliga som en viktig del av människors liv. Vi använder inte längre internet som ett verktyg för att kanske posta ett mail eller för att söka reda på en adress eller bara för att betala våra räkningar. Idag är vi inte på internet, som det brukade heta förr. Idag är vi internet.

Vi är absolut och direkt länkade till varandra på ett vis som gör att internet idag till stor del är våra liv. Frågar du en fjortonåring idag om deras adress, så får du inte en gatuadress. De bryr sig knappt om att lära sig sitt postnummer. Snarare kommer du få en mailadress, ett nickname på msn eller yahoo messenger eller för den delen bara en uppmaning om att facebooka dem.

Och på Facebook, MySpace och liknande communities väntar nästa utmaning för samhället. Idag lägger vi upp festbilder, citat, virutella bokhyllor, går med i grupper osv, på ett sätt som vi aldrig tidigare skådat. Det är bra och fint på många vis. Men vad händer den dagen då de där festbilderna dyker upp tio år senare i samband med arbetsintervjun för det där jobbet du verkligen drömmer om och bara måste ha till vilket pris som helst? Vad händer då de där grupperna du tyckte var så roliga för ett par år sedan nu hoppar upp och biter dig blå om baken?

Vi måste börja diskutera det här. Det är kanske inte en utveckling vi vill ha? Eller är det det?

Samtidigt som människors liv blir alltmer offentliga på grund av den otroligt snabba virtualiseringen, kommer vi också att få en bättre förståelse för hur andra människor lever sina liv. Vi kommer att få en högre grad av direktkontakt och förståelse för våra politiker, inte minst. Eller vi kommer få större möjligheter att prata med våra favoritartister eller den där fantastiska författaren vi bara avgudar. Och mitt i den här utvecklingen kommer vi förstå i mycket högre grad vilken mångfald världen faktiskt bjuder på. Vilken oerhörd diversifiering som finns mellan människor.

Det kommer bli mer naturligt att se människor som hela individer och inte bara stela människor som passerar oss på gatan eller stirrar på oss från framsidan av dagens pappersversion av Expressen. Just för att vi kan följa de här människorna på nätet i realtid och inte har behov av skräddarsydda papperspressversioner av omgivningen. Omgivningen lämnar pappersbladen i boken eller den där klippdockevärlden där vi bygger upp en bild av vem som är vem och vad som är vad - för att istället bli levande på en nivå vi aldrig skådat förr.

Men det ställer också krav på oss att tänka efter. Vad för bild vill vi skapa av oss själva? Vilka sidor vill vi visa upp? Vill vi att Google ska skräddarsy reklamen vi ser på nätet utifrån vad vi diskuterar med våra vänner om privat i en mail- eller messengerkonversation, vad vi säger på twitter osv?

Jag tror att samhället alltmer kommer att bli byggt på en öppenhet och offentlighet som kommer att kännas väldigt märklig för stora delar av samhället en tid framöver. Själv befinner jag mig i brytpunkten, litet grann, känns det som. Jag kan vara både förtjust och förskräckt på samma gång. Något som dagens tonåringar tar för givet kan för mig fortfarande kräva en stunds eftertanke och tillvänjning.

Jag tror att det är en bra utveckling. Men jag tror också att det kan leda till åtminstone en hel del initiala problem och kulturkrockar. Vi måste lyfta frågan och aktivt börja se vart utvecklingen är på väg. Vi måste börja tänka i nya banor och ta ställning till i vilken grad vi själva vill spela med.

Fördelen med det nya digitala samhället är många. Men vi måste också ha rätten att själva styra över i vilken grad vi vill vara just så offentliga som samhället gör oss. Vi måste själva få bestämma var våra gränser går. Det fär därför diskussionen är så viktig. För att vi måste finna verktyg och någon form av grundläggande normer för vart vi vill att detta tar oss som individer.

Det finns dock en stor skillnad på Facebooks och Googles mönsterigenkänningsprogram i förhållande till de statliga övervakningsprogrammen.

Hos de sociala medierna kan vi själva välja att stänga av. Vi kan tacka nej till vissa tjänster, vi kan stänga av de sökande små virtuella robotarna eller spärra ut dem. Vi kan välja att finna andra tjänster som inte använder samma teknik. Vi kan läsa igenom användaravtal och välja att acceptera eller inte acceptera. Vi kan även till viss del påverka företagen, vilket görs dagligen via inte minst Facebook, när vi tycker att de går för långt.

Men att lägga en komplett mönsterigenkänning och kartläggning i händerna på staten är något vi aldrig bett om. Vi har inga användaravtal, vi har ingen rätt att välja vad som sparas eller i vilket syfte. Vi kan inte styra över den statliga åsiktsregistreringen, registreringen på grund av sexuell läggning eller identitet, registreringen av vilka vi umgås med, vart vi äter våra middagar, vilken färg på kläder vi brukar köpa eller våra kommunikationer med vänner eller familj.

I en perfekt värld borde detta inte vara ett problem. Men i en annan tid, med en annan regering vid makten, skulle det kunna få oerhörda konsekvenser. Oppositionen som tystas, de upphaussade skandalerna kring den obekväma ministern som bygger på information som läckt ut via de statliga databaserna vid precis rätt tillfälle. Eller människor som proaktivt fängslas för deras politiska, religiösa eller filosofiska åsikters skull.

Vi har inte råd med den utvecklingen. Vi kommer aldrig ha råd med den. Och det är vår förbannade skyldighet att se till att vi aldrig någonsin accepterar eller tillåter den!

Google kan vi välja bort om vi vill. En statlig massövervakning och åsiktsregistrering är något vi förmodligen aldrig kan bli av med den dagen då den väl redan är införd.

Vi har fortfarande en mycket lång väg att gå.


Intressant!

Tankar om Stockholmsprogrammet

Skriver återigen om Stockholmsprogrammet. Denna gången på Liberati.se.

Litet mer en tankepjäs eller så kring bra och dåliga sidor av Stockholmsprogrammet. I relativ korthet, visserligen, även om det förmodligen går att skriva hyllmetrar om ämnet.

Johan Westerholm svarar Beatrice Ask på Arvidfalk.se

Johan Westerholm (Sossar mot Storebror) svarar Beatrice Ask om spökjakten idag på Arvidfalk.se.

Kan vara läsvärt för den som känner att debatten kring Stockholmsprogrammet och Blair Witch-känslan fortfarande är litet kittlande.

Helt klart värt att dela med mig av, tänker jag.

Det finns inga hot och spöken på den här himlen inte...

Så rikets säkerhet ska diskuteras i privata och oskärmade mobiltelefoner och sms-konversationer. Så bra! Så praktiskt!

Jo, och det finns ju inga som helt skäl att misstänka att något sådant skulle kunna hända med våra privata uppgifter som sparas undan av FRA eller andra övervakningsinstanser - civila eller militära?

Med tanke på att vi alltid har att göra med den mänskliga faktorn, kommer vi alltid att ha problem med dels människor som slarvar och skiter i reglementen av ren lathet - och dels, vilket är värre, människor som skiter i reglementet för att uppnå något annat mål.

Exempelvis människor som gärna vill veta vad den eller den kändisen har för privatliv eller säger till sin mamma i telefon eller mail, eller vem den politikern ligger med just nu. Vad någon annan umgås med för människor och vart den eller den individen ska åka på semester.

Jag är inte alls trygg med statliga eller överstatliga övervakningssystem. Inte när stora delar av den moderna generationen människor idag lever nära nog hela sina liv online. Vi textar varandra från mobiltelefoner på tunnelbanan, vi skickar roliga bilder på varann med mms, vi berättar om våra innersta känslor med våra vänner via telefoni som dessutom allt oftare till stora delar överförs digitalt. Vi mailar, viserar våra digitala kollektivtrafikkort, deklarerar, betalar våra räkningar, använder bankomater och visakort osv. Och varje gång en uppkopplad maskin används någonstans i Sverige eller i någon annan del av världen ska nu informationen sparas av staten via FRA.

Samtidigt vill EU nu harmonisera våra säkerhetstjänster och polismyndigheter och föra dem närmre varann för att kunna få tillgång till samma information om samma 500.000.000 människor i Europa och otaliga andra bland världens flera miljarder invånare som kommunicerar med Europa för att proaktivt kunna jaga ett fåtal brottslingar.

Och nu ska det dessutom bli olagligt att "prata terror". Hur ska det gå till? Och vem bestämmer vad som är terrorprat eller inte? Vart går den magiska gränsen? En gråtande arbetslös som inte får ihop till hyran och för sin familj eller sina vänner bannar den sittande regeringen? Är detta harmfullt nog - att jag skriver om det här? Gör det mig till en terrorist? Eller kanske talet jag höll i Humlegården igår?

Jag drar mig till minnes Marianne Mikko som förra året försökte driva igenom ett initiativförslag i EU som skulle ge europeiska regeringar rätten att censurera och eventuellt stänga ner bloggar och hemsidor som uttalade sig ofördelaktigt om sittande regim eller bara hade fel åsikter. En obligatorisk registrering av bloggarna, deras författare och deras intressen och åsikter skulle i vilket fall bli av. Hallelujah!

Litet närmre vår egen tid har vi det fantastiskt medeltida och urbota fåniga eländet till lag som just klubbats i Litauen och som förbjuder människor att tala positivt om homo- och bisexuella, om spel och gambling, om hypnos och vad mer det nu kan vara. Vad?
Hur länge dröjer det innan homo- bi- och transvärlden blir helt och hållet förbjuden att existera. Märk väl att detta inte är "någon annanstans". Detta är ett grannland som ligger bara en kort bit bort med flyg eller båt.

Den brittiska anglikanska kyrkan sätter press på Svenska Kyrkan och hotar med försämrade relationer (kanske ett upphörande av det ekumeniska arbetet helt och hållet i förlängningen?) på grund av diskussionerna och beslutet inom Svenska Kyrkan att viga och välsigna samkönade par.

Och i Sverige fortsätter vi att tvångssterilisera trans- och intersexuella.

I Sverige tystas man dessutom om man diskuterar droger i tv-program, även om det gudskelov inte var vår regering som lyckades med det konststycket. Men hur lång tid tar det med en inte fullt så liberal regering vid makten och med ett par moraliska svallvågor som slår emot oss av det ena eller det andra skälet?


Vi har fortfarande en lång väg kvar innan vi kan köpa argumentet med rent mjöl i påsen och att vi lever i den bästa av världar, där ingen alls behöver frukta staten eller regeringen. Där ingen ska behöva vara rädd för förföljelser. Där ingen ska behöva oroa sig för vad som kan komma att hända imorgon.

Kampen har bara börjat. Det ser mörkt ut för Europa idag. Låt oss hoppas att delegaterna som diskuterar Stockholmsprogrammet nu under veckan tar sitt förnuft tillfånga och gör världen en liten aning ljusare att leva i igen.



Intressant!

Beatrice! Vem jagar spöken?

Beatrice Ask svarar på kritiken och demonstrationerna mot Stockholmsprogrammet (bl.a. Svart Måndag i Humlegården igår) och även artikeln som jag och ett gäng duktiga integritetsdebattörer publicerade häromdagen på Politikerbloggen. En direkt replik finns även på PB.

Önskar jag hade kunnat möta Bea direkt i morgonsoffan igår, så hade vi gärna kunnat prata spöken till solen gick ned och klockan slog tolv. Det är väldigt trevligt att diskutera med Beatrice, även om hon förstås kanske inte fullt ut delar samma oro som många av oss andra.

Om svar anhålles, förmodar jag? Vi ska nog kunna ordna ett formellt svar.

Till dess att publiceringshjulen hunnit ikapp hänvisar jag bland annat till de fantastiska kommentarerna på Politikerbloggen. Eller varför inte till den oerhört kompetenta Annika Beijbom.

Intressant?

Kanonväder inför Humlegårdsmanifestationen

Nu finns inga ursäkter för att inte dyka upp i Humlegården i eftermiddag och under kvällen. Det är blixtrande solsken och en riktigt fin sommardag över Stockholm just nu. Om Gud bor i Jönköping, som det ibland sägs, så kan vi konstatera att han/hon/hen var på ett riktigt pissigt humör när vi körde Folkfest Jönköping för en och en halv vecka sedan. Den otroligt fina manifestationen vid södra Vätterstranden regnade i stort sett in helt och vi fick kämpa hårt för att hålla besökande demonstranter, musiker och talare torra. Men vi hade en kanonfin stund ändå.

Idag ser det helt annorlunda ut. Kanske har den där filuren däruppe fått litet dåligt samvete, eller så har vi bara gjort allting rätt. Det finns tydligen de som inte tycker att vi gjort allting rätt, utan gärna kritiserar våra tankar och idéer. Som Oscar också berättar om här. Martin Valfridsson hävdar att ingen av oss i Svart Måndag alls har läst några av dokumenten som rör Stockholmsprogrammet. Jag vågar påstå att det egentligen kan vara så att det är tvärtom. Vi har läst alldeles för många av dem. Men jag bjuder så gärna på den. Inte minst för att Valfridsson är så himla snäll, gentlemannamässig och jättetrevlig varje gång vi ses.

Faktum är att Martin var så himla gullig att han skickade mig en pdf med översättning av sammanställningen av Stockholmspaketet igår av ren omtanke, för att han inte ville att jag skulle stå alldeles förvirrad inför tv-soffan hos SVT imorse. Jag tycker faktiskt att det är hemskt fint av honom. Vi hade dessutom en kort, men trevlig pratstund på tv-huset imorse också.
Valfridsson är alltså Beatrice Asks pressekreterare, för den som inte har stenkoll.


Det är något särskilt med den där omtanken som slår mig i vilket fall som helst. Inte bara Martin, utan i allmänhet en känsla av att det kanske är dags att inte göra den där krigsföringsgrejen längre. Jag hävdade på twitter för en tid sedan att plakatdemons tid är förbi. Och det tror jag också att den är.

Det är kanske dags att införa litet mer hippiestuk igen. Så liberal och dan jag nu är, så lockar det mig mer och mer just nu. Litet flowerpower skulle faktiskt inte skada. Mer kramdelning istället för den uttjatade övertygelsen om att nätintegritet bara handlar om rätten till fildelning. Kramdelning är dessutom så himla mycket mysigare. Och roligare. Och jag kramar hellre en söt pojke eller flicka (eller kanske mittemellan för att få det bästa av två världar) än ett tangentbord. Tangentbordsface liksom fungerar dåligt med min stil och look.

Make love, not war. Mmm... Kan leva med det. Oscar vänder för övrigt på det litet grann här.

Demonstrationerna vi anordnar börjar mer ta formen av folkfester, frihetspicknickar och musikaliska festivaler nu. Och det finns en anledning till det. Det är viktigt att lyfta fram de positiva värden vi faktiskt vill bevara. Vi vill arbeta med manifestationer som lyfter fram frihet, demokrati, mötesrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, frihet från fördomar, diskriminering, islamofobi, antisemitism, homofobi osv. Därför att det är så himla viktigt för att vi ska kunna få det där öppna samhället vi verkligen, verkligen ändå vill ha.

Ingen tror ju på fullt allvar att övervakningssystem kommer att skydda oss från bråkstakar, terrorister eller organiserad brottslighet. Det är bara nys och har alltid varit. Men alla dessa James Bond-besatta småpojkar som ännu inte vuxit upp och alla fransmän som är så helt övertygade om att staten alltid vet och kan bäst och vill alla så väl - de faller gärna dit för idén om att övervakning och stora, tuffa bombplan och spioner med roliga gadgets är så himla rätt.

Jag får ta och outa mig litet grann igen. Jag är ju jäkligt bra på att outa precis ditten och datten annars... varför inte göra det igen? Jag måste härmed erkänna att en människa i uniform faktiskt är jäkligt sexigt. Jag får erkänna det. Jag är litet svag för det. Inte minst en riktigt snygg tjej i en fältuniform av något slag. Jaja, jag är hemsk - jag vet.

MEN! Det innebär inte att jag vill ha ett övervakningssamhälle som bygger på att folk springer omkring på gatorna i uniformer och med maskingevär över axeln i vilket fall. Jag är uppväxt så under de kommunistiska 80-talsåren i Etiopien och jag gör det aldrig igen. Jag vill inte ha ett överstatligt, europeiskt ultramodernt stasi som kan utnyttja metoder vi bara kan drömma om och som har rätten att blanda polisiär och militär makt för att hålla ordning på de hårdbevakade och ner till tånaglarna och trosorna kartlagda medborgarna så snart de bryter mot de statliga föreskrifterna för hur man ska vara, tänka, tycka, känna och tro. Det blir liksom inte bra!

Vi har inte råd att ge oss in på den vägen. FRA har lett oss ett stort steg in på den vägen. Än så länge har vi ingen aning om hur stora delar av 15-punktsuppgörelsen från september som faktiskt kommer att finnas kvar och i vilken form, vilket är rätt läskigt. Datalagringsinitiativet och det så kallade handelsavtalet ACTA kan ställa till det än mer. IPRED innebär fortfarande rätten för privata intressen att bedriva polisiär verksamhet. Och nu finns alltså risken att FRA's sociogram hamnar i händerna på samtliga europeiska stater i ett och samma sökbara system, där vi i praktiken kan övervakas i realtid vart vi än är och vad vi än gör.

Vi är många som oroar oss över vad Stockholmsprogrammet kan komma att innebära. Vi har inte ens sett början än, känns det som. Men det är skrämmande. Väldigt skrämmande. För att inte tala om asylrätten. Vi kommer inom något decennium att förlora 15% av den arbetsföra befolkningen till ålderspensioner, men vi ska bygga tunga murar mot omvärlden. Samtidigt som vi alltså ska vara vänliga och gulliga mot de som vill hit för att söka asyl, men skärpa reglerna så att ingen som inte åtminstone har en läkarutbildning alls kan komma in i EU. Praktiskt. Mycket praktiskt.

Jag fortsätter undra när Europas och västvärldens politiker ska begripa att den där islamistiska terrorismen inte är en företeelse genererad per automatik och som man måste skydda sig ifrån till vilket pris som helst - utan snarare att den är ett symptom på en betydligt mycket värre och fulare sjukdom. Vårt översittarbeteende gentemot den övriga världen, exempelvis. Vårt sätt att agera korsriddare, bovar, pirater (inte fildelare, mind you, utan riktiga skumraskare), storebröder osv.

När vi lär oss kommunicera med andra kulturer än vår egen och när vi talar med andra människor på lika villkor, kommer vi inte längre behöva några tunga övervakningssystem. När vi inser att vi visst kan exportera hjälp att bygga upp infrastruktur och demokrati, men respekterar att andra folk vill införa ett modernt och demokratiskt samhälle som är anpassat för deras kultur och deras förutsättningar och inte våra - då behöver vi inte en polisstat för att skydda oss. När ska vi ta tag i problemen som ligger bakom frustrationen mot västvärlden? När ska vi bota sjukdomen istället för att fästa alldeles för små plåster på alldeles för stora sår och bli tvungna att hela tiden slåss mot de variga infektionerna?

Om man vill komma tillrätta med den krångliga situationen med människor som desperat försöker flyta sig över medelhavet för att ta sig in i Fästning Europa idag i hopp om ett bättre liv, så kanske man ska kika på vad för orsaker dessa människor har för att riskera sina liv på något så otroligt farligt som det. Jag vågar lova att de inte gör det för att de förväntar sig en nöjestrip med Queen Elizabeth 2. Så vad gör vi åt _grundproblemen_ då? Är det inte dags att se längre än näsan räcker?

Lyssna på oss! Det är värt det!

Nog finns det mycket med Stockholmsprogrammet som är jättebra. Arvsrätter, förenklad fri rörlighet, etc. Men det finns så mycket som är bara så otroligt snett och vint att jag mest känner mig riktigt ledsen.

Stockholmsprogrammet borde diskutera sådana frågor istället. Och fortsätta diskussionen kring diskriminering och hat mot minoriteter genom att exempelvis ta upp Sveriges avskyvärda tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter som fortsätter än idag på Karolinska Sjukhuset i Solna och på Linköpings Universitetssjukhus. Om vi nu ska harmonisera sjukvård och diskrimineringslagstiftning och liknande frågor, så kan vi ju börja med att rycka vårt kära, vackra Sverige upp ur medeltiden ändå? Det kan vara en himla fin början.

Kan raljera i timmar om jag får utlopp för det, känner jag. Kanske är jag fortfarande frustrerad över den missade chansen till replik i morse. Men om inte annat kanske vi ses i Hulmegården i eftermiddag. Jag hoppas det.

Till er andra... tänk på oss. Och boka biljetter redan nu till Freedom Not Fear på Sergels Torg i Stockholm 12 september klockan 17-21. Den kan också bli en riktigt kul och skön grej. Ses vi inte idag, så ska vi banne mig ses då!

Förresten... Artikeln på Politikerbloggen är uppe nu.

Kramdelning till er alla därute!


Andra som skriver:
Oscar Swartz, Karl Sigfrid, JensO, Nätverket Svart Måndag, NSM-bloggen, Erik Laakso, Tindra, ScaberNestor, Sossar mot Storebror, Johan Westerholm, Henrik Alexandersson, BloggenBent, Opassande, Olof B, Oscar Fredriksson, Erik Hultin, Mark Klamberg, Annika Beijbom, Esbati, Piratpartiet, Maria Ferm, Camilla Lindberg, Stenskott (Amelia), Calandrella, Annarkia, Anna Troberg, Farmor Gun, Mattias Bjärnemalm, Eko, Datorfilosofi, Mårtensson, Anders Widén, Promemorian, Joshua, Rick Falkvinge, Lena Ek


Intressant

Ett par klipp om Humlegårdsmanifestationen och Stockholmsprogrammet

Lyckades hamna i Gomorron Sverige imorse. Fint och trevligt. Pratade litet grann med Aktion mot Deportation, men hade velat sitta i soffan med Beatrice Ask och Tobias Billström så att jag fått en chans att ge replik. Men jag antar att man inte kan få allt.

Och så litet annat smått och gott. Ett klipp från TV4-nyheterna under gårdagen och ett par klipp med Camilla Lindberg, Beatrice Ask, Tobias Billström, Christian Engström...








Intressant

Ren rädsla styr världen - debatt på Politikerbloggen 14 juli

Idag publicerar jag, tillsammans med ett flertal andra integritetsaktivister, en debattartikel på Politikerbloggen där vi ifrågasätter den rädsla som ligger till grund för skapandet av det moderna övervakningssamhället. Vi ifrågasätter behovet av en polisstat som proaktivt övervakar alla och envar till priset av tydliga brott mot FN's deklaration om de mänskliga rättigheterna, svensk grundlag och allt som ens påminner om vett och reson.

Vi oroar oss över utvecklingen som pågått en tid och oroar oss än mer för vart Stockholmsprogrammets femårsplan för den interna europeiska säkerheten kan komma att leda.

Artikeln är underskriven av:
Amanda Brihed - Nätverket Svart Måndag
Jens Odsvall - Nätverket Svart Måndag
Niklas Starow - Samhällsdebattör
Erik Hultin - CenterUppropet.se
Olof Bjarnason - Riksdagssvar.se
Gun Svensson - Pensionär
Björn Pedersen - Liberala nätverket för integritet

Jag har även deltagit i en intervju för TV4-nyheterna under gårdagen och kommer att sätta mig ner i morgonsoffan med Beatrice Ask, Tobias Billström och en representant för Aktion mot Deportation under sändningen av morgondagens Gomorron Sverige på SVT.

Imorgon kväll är det dags för Humlegårdsmanifestationen i Stockholm mellan klockan 17-20. Jag vill rekommendera er att ta med en picknickkorg och göra kvällen till något mysigt, fritt och ledigt att må bra i. Kika en gnutta längre ned för talarlista. Ses där!

Därefter kör vi Freedom Not Fear 2009 i Stockholm och i minst ett trettiotal andra huvudstäder runtom i världen. Förhoppningsvis bjuder vi på musik, men även tunga och väldigt intressanta talare. Välkommen till Stockhölm och Sergels Torg den 12 september 2009 mellan klockan 17-21.


Intressant

Talarlista Humlegårdsmanifestationen 15/7

Talarlistan inför Humlegårdsmanifestationen är i stort klar och det är dags att lägga ut den till beskådan.


Hanif Irandoost
Jakop Dalunde (Grön Ungdom)
Mehmet Kaplan (Miljöpartiet)
Oscar Fredriksson (Centeruppropet.se)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
Linda Nordlund (Liberala Ungdomförbundet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Nooshi Dadgostar (Ung Vänster)


Intressant

Humlegårdsmanifestationen, uppdateringar

Nu är det klart att även Grön Ungdom talar. Det är Jakop Dalunde (språkrör för Grön Ungdom) som ställer sig tillsammans med de andra talarna och manifesterar med oss för ett demokratiskt, människorättsligt och folkrättsligt godtagbart Stockholmsprogram.

Vi kommer även att få sällskap av Frihetsfronten, som är sugna på att närvara. Eventuellt talar Hax själv, om jag förstår det rätt, men vet inte säkert än.

Vi kommer troligen att få sällskap även av Hanif Irandoost som är en av de människor som lägger ner mycket energi för en demokratisk utveckling i Iran.

Även Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ arbetar för att kunna närvara.


Klara talare är bland andra:

Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
Oscar Fredriksson (Centeruppropet.se)
Hanif Irandoost
Jakop Dalunde (Grön Ungdom)
Henrik Hax Alexandersson


Huvudarrangör:

Nätverket Svart Måndag


I samarbete med:

Piratpartiet
Liberalt Nätverkt för Integritet
Sossar mot Storebror
Liberati
Sossar mot Storebror
Centeruppropet.se


Deltagande organisationer:

Nätverket Svart Måndag
Piratpartiet
Ung Pirat
Grön Ungdom
Miljöpartiet
Liberalt Nätverk för Integritet
Liberati
Sossar mot Storebror
Centeruppropet.se
Frihetsfronten

Andra som skriver:
BloggenBent, FarmorGun, Opassande, Peter Andersson, JensO, NSM-Bloggen, Svart Måndag, HAX, Hultin, Laakso, Bjärnemalm, OlofB.

Har säkert missat hälften, men så är det när man har bråttom iväg på möten. Uppdatera mig gärna!

Intressant

Humlegårdsmanifestationen 15 juli i Stockholm

Det råder en del förvirring på demonstrationskartan inför den 15 juli. Det har nu diskuterats kring tre olika demonstrationer. Det är dags att tydliggöra.

Det finns bara två demonstrationer, varav den ena är en motreaktion mot den första och även har blivit flyttad en liten bit. Från Kornhamnstorg i Gamla Stan till vackra Humlegården i centrala Stockholm.

Eftersom det råder en hel del osäkerhet kring vem som faktiskt anordnar den ursprungliga demonstrationen på Södermalm i Stockholm den 15 juli, och då det finns uppgifter om att historiskt sett våldsamma grupper kommer att dominera den aktionen, har en demonstration ledd av Nätverket Svart Måndag kommit till vid Humlegården i Stockholm.


Flera partier, ungdomsförbund och inte minst flera liberala nätverk har valt att helt enkelt avstå att delta på Södermalmstorg/Medborgarplatsen. Ingen vill ha bråk, sönderslagna gator eller ens risken för det. Det fanns helt enkelt inget annat val än att anordna en frihetlig och partipolitiskt obunden demonstration som kan locka alla de som absolut under inga omständigheter vill tillåta att Stockholm slås i bitar och att människor blir hotade och misshandlade.

Humlegårdsmanifestationen är i sig själv ett starkt avståndstagande mot alla former av våld, hot och vandalism. Nätverket Svart Måndag drivs av mycket starka policys kring just antivåld och kring vilka grupper vi väljer att samarbeta med. Vi avstår samarbete med alla ickedemokratiska element och har därför valt att agera genom en sampolitisk, sansad och demokratisk aktion i centrala Stockholm.

På förfrågan från bland andra Liberalt Nätverk för Integritet, Piratpartiet och Grön Ungdom gick igår Nätverket Svart Måndag in och tog över huvudansvaret för att anordna en demonstration som ska vara helt befriad från alla former av ickedemokratiska krafter och våldsamheter. Det tog en full dag, men vi löste det tillsist.

Vi har fått mycket hjälp från inte minst Piratpartiet. Även Liberalt Nätverk för Integritet har hjälpt till. Vi har fått en hel del logistisk hjälp även av vännerna i Liberati. Tack och tonvis av cred till er alla.

Nu samlas alla demokratiska krafter under den partipolitiskt obundna flaggen hos Nätverket Svart Måndag.


Demonstrationen kommer att gå i frihetlighetens och demokratins tecken. Vi talar om:

• Stockholmsprogrammet
• FRA
• IPRED
• ACTA
• Telekompaketet
• Datalagringsinitiativet
• En demokratisk världsutveckling
• Mänskliga fri- och rättigheter
• Vikten av ett ickecensurerat internet
• Pressfrihet
• Åsiktsfrihet
• Yttrandefrihet
• Religionsfrihet, och inte minst
• Den oerhört viktiga och även på många vis symboliska kampen för en frihetlig utveckling i Iran
  

Klara talare är bland andra:

Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
Oscar Fredriksson (Centeruppropet.se)


Huvudarrangör:

Nätverket Svart Måndag


I samarbete med:

Piratpartiet
Liberalt Nätverkt för Integritet
Sossar mot Storebror
Liberati
Sossar mot Storebror
Centeruppropet.se


Deltagande organisationer:

Nätverket Svart Måndag
Piratpartiet
Ung Pirat
Grön Ungdom
Miljöpartiet
Liberalt Nätverk för Integritet
Liberati
Sossar mot Storebror
Centeruppropet.se


Det skrivs om det bland annat här:
Hax, Scabernestor, Mab, BloggenBent, Oscar Swartz, Karl Sigfrid, Peter Karlberg, Nätverket Svart Måndag, SvartMåndag-bloggen, JensO, Erik Laakso, Olof B,


Intressant