Idag har lyssnandet börjat

Och så har det tillslut hänt. Lyssnandet har börjat. Öronen har börjat växa upp ur jorden och alla dina linor har blivit kapade. Nu sparas du. Nu blir ditt liv ett digitalt museum hos någon du inte vet vem det är eller vad han eller hon vill dig. Nu börjar den otäcka framtiden. Nu börjar rädslan. Nu börjar den skrämmande tystnaden.


1984 har tillslut drabbat dig. Jag hoppas att du är medveten om det. Vi är många som arbetat hårt för att försöka stoppa detta. Vi har inte riktigt lyckats. FRA kopplar idag in kablarna och samverkanspunkterna aktiveras. Och självklart finns där en oro idag. Vem hör mig? Vem ser mig? Vem vet vad jag gör idag och med vem och varför?

Igår skrev jag om den västerländska demokratins förfall. Märkligt nog fick jag mestadels svar från rasistiska troll. Förtjusande på sitt vis. Väldigt tröttande på så många andra vis. Det var en stund sedan min blogg kände sig så väldigt populär i vilket fall som helst. Det var ett himla liv nära nog överallt. Förmodligen för att det var så tydligt att det handlar om så mycket mer. Så himla mycket mer. Egentligen. Jag är uppenbarligen inte ensam om att se det. Det känns ändå skönt, om än märkligt dystert ändå.
Men tyvärr finns det inte mycket annat att säga om det. Det jag skrev om igår är kopplat till det jag skriver om idag. Rädslan. Ett förfall som omgärdar samtliga de demokratiska principerna. Födelsen av en totalitär europeisk storstat där regeringarna anser sig ha rätten att kontrollera, åsiktsregistrera och massövervaka sina medborgare.

Vem blir först felaktigt anklagad? Vem blir först stoppad på gatan? Vem blir först hindrad att söka arbete, resa eller få tillträde till visa delar av samhället i Sverige, Europa och Amerika idag och imorgon?

Det känns märkligt att en demokrati vi kämpat så länge och så hårt för, som vi utkämpat krig för, som vi lidit så mycket ont för är så lätt att bara kasta åt sidan. Det känns märkligt att vi kan sitta här och än så länge prata om det som att det är så långt borta, men att vi samtidigt vet att vi redan andats de sista andetagen i frihet. Att vi nu andas, kommunicerar, reser och handlar övervakade. Fristen är över. Massövervakningen är ett faktum och mörkret har fallit över Sverige och över Europa.

Visst kommer vi fortsätta fira advent och juletider. Visst kommer vi gå till arbetet även idag. Visst kommer vi falla för frestelsen att glömma. Men hur lång tid kommer det ta innan vi inte längre har möjlighet att glömma längre? Hur lång tid tar det innan den proaktiva övervakningshysterin slår sitt grepp om sitt första offer? Skyldigt eller inte skyldigt?
Jag fruktar.

Samma teknik som idag övervakar dig och mig används i Iran idag för att inte bara övervaka utan för att aktivt förfölja landets egna medborgare. Döttrar och söner av det en gång stolta persiska arvet som idag åsiktsregistreras, förföljs, fängslas och mördas för sina åsikters, sin religions eller för sin läggnings skull. Det är naivt att tro att detta inte kan hända i Sverige. Stämningarna inom Europa tycks mig allt mörkare idag. Minaretsförbudet i Schweiz igår. Vellinge innan dess. Sverigedemokraternas frammarsch. Den starka högerrörelsen som syftar till att sätta hårt mot hårt gentemot kvinnokamp, hbt-kamp och så många andra delar av det vi lärt oss att uppskatta som en del av den demokratiska och folkrättsliga kamp vi drivit i så många år.

Att FRA nu har rätten att registrera mina religiösa, politiska och filosofiska övertygelser, min läggning, identitet och mitt umgänge känns som en dålig början. Vad kommer den informationen att användas till i framtiden? Och av vem? I vilka syften? Med vilket mål?

Vi vet att liknande lagar i exempelvis Tyskland redan har skapat en omfattande oro för vem man kommunicerar med och varför. Många undviker idag att tala med läkare, självavårdare, familj och vänner om stora delar av det som är vår vardag idag. Det kan handla om sjukdomar, kärleksliv, tankar och drömmar. Ingen vill vara avlyssnad. Ingen vet vem som lyssnar. Där finns en, i mina ögon, befogad skräck för vad denna information kan komma att användas till. Ingen går längre säker.

Deeped (blog loving hela vägen dit) skrev igår att:

Freedom is the freedom to say that two plus two make four. If that is granted, all else follows. (ur 1984)

Imorgon är det första december. En tisdag. En dag som alla andra där vi rushar mot julen. Vi jobbar, vi följer barnen till skolan, vi läser våra tidningar, vi twittrar och bloggar, skickar mail, skickar våra sms. Det är bara det att imorgon kommer vi inte veta vem som lyssnar. Vi vet inte var våra ord hamnar och hur de pusslas ihop av de som har till jobb att leta efter misstänkta. Vi vet inte hur filtren är uppbyggda eller vad som kommer i framtiden vara tillåtet och inte tillåtet.

Nothing was your own except the few cubic centimetres inside your skull. (ur 1984)

Såväl jag som många andra liknar detta vid en sorts terrorism. Därför att terrorismens tanke är att förstöra demokratin inifrån genom att medelst olika aggressiva medel skapa en skräck för vad som kan hända när och var som helst.

I ett försök att skydda västvärlden från terrorister på andra sidan jorden har nu våra politiker valt att själva bli terrorister. Att själva terrorisera sin befolkning. Idag är det inte hotet från muslimska terrorister som oroar. Idag är det hotet från den egna staten och det egna samhället som sakta förtär oss. Den värsta sortens terrorism.
Då våra politiker så intensivt drömmer om att slå vakt om det fria och demokratiska västliga samhället gör man det genom att just avrätta allt vad frihet och demokrati står för. Ingen tar längre hänsyn till att friheten blir villkorad. Ingen tar sig tid att reflektera över att demokratin offras för att rädda sig själv. Clash!

En gång i tiden talade vi vitt och brett om att det var folket som styrde samhället. Att makten låg hos folket. Vi har sett exempel på vad som händer då folket har makten helt i sina händer, men då deras tankar och handlingar styrs av rädsla. Då omvärlden hotar skingras individens intellekt och förmåga till självständigt och konstruktivt tänkande till förmån för rädsla, fruktan och pöbelbeteende. Schweiz och dess fullständigt onödiga och omöjliga minaretsförbud symboliserar det i all sin tydlighet. Men vi har också sett vad en totalitär och diktatorisk regering kan orsaka sitt eget folk i lidande den dagen då makten i sig blir målet och då det egna folket blir ett hot.
Visby ringmur byggdes inte för att skydda mot yttre fiender. Det byggdes för att skydda stadens borgare gentemot de egna gotländska bönderna. Och idag reses den nya tidens digitala ringmur. Idag reses den nya tidens digitala Berlinmur. Den här dagen har rädslan vunnit. Och inte minst då de styrandes rädsla för sitt eget folk.


Deeped igen:

Power is not a means; it is an end. (ur 1984)

Makten korrumperar. När du kan lyssna på allt så börjar du lyssna efter andra saker. Om du kan kapitalisera på det du har unik kunskap om är det inte lång väg att gå till att faktiskt sälja kunskapen. Eller det kanske inte ens är du: det kanske är någon som har helt andra moraliska standarder, och härbärgerar åsikter som du inte tänkte dig skulle få makten när du kopplade in kablarna och tappade in allt som medborgarna säger, skriver och gör.

Vad ligger framför oss i framtiden? Ingen vet? Vill någon veta?

Från och med idag är vi övervakade. Från och med idag förföljs vi av vår egen regering, vårt eget land, vår egen union. Från och med idag är vi inte fria utan ofria. Vi har sålt vår frihet för en falsk trygghet som kan komma att vända sig emot oss. Hur kunde vi låta det ske?


Opassande, Tianmi, Lake, Peter Andersson, Ännu en onödig blogg, Farmor Gun, Berinder, Enligt min humla, Swartz, Mary, Drottningsylt, DN, SvD, Alliansuppropet, Scaber Nestor, Ipse Cogita!, DN, SvD, Maria Ferm, JensO.

Intressant.