Hur vidöppen är FRA-shopen?

Läser hos Mark Klamberg, Niklas Starow och Per Agerman om hur FRA även med de nya lagändringarna har möjligheten att också fortsättningsvis lämna ut information till SÄPO. Något jag oroat mig för länge, men som jag lämnat över till andra att avgöra om det fanns utrymme för eller inte.
Nu tycks det som om mina farhågor har blivit bekräftade.

Det stämmer inte riktigt med vad Sten Tolgfors tidigare har sagt till allmänhet och till riksdag, men det borde inte förvåna någon. Klamberg hänvisar också till en serie protokoll över anföranden i riksdagen (se anförande 123, 125, 129, 133).

Även om Beatrice Ask har, åtminstone tillfälligt, stoppat förslaget om signalspaning för polisiära ändamål kommer fortfarande en överlämning av information till de brottsbekämpande myndigheterna att vara tillåten, fortsätter Mark. Det remissvar som Klamberg skrev för Juridiska Fakulteten vid Stockholms Universitet togs inte med i regeringens proposition, skriver Mark vidare. Det är föga förvånande, med tanke på att det förstås inte var något FRA-förespråkarna var särskilt intresserade av att lyssna på. Det, anser jag, är skrämmande.


Vad innebär det i praktiken? Jo, att gränsdragningarna mellan underrättelsetjänst, försvarsmakt och polismyndighet alltså alltmer luckras upp och att vi ser ut att stå med ett etter värre övervakningssystem inom ett par dagar än vi trodde. De femton punkterna från septemberöverenskommelsen var helt enkelt för intet och beslutet riksdagen fattade nu senast grundade sig alltså inte på ett tillräckligt bra beslutsunderlag, vilket alltså kan ha bidragit till att vi fortfarande inte har någon bra och fungerande lösning på demokrati- och integritetsfrågan i den nya lagen som alltså innebär att kablarna kopplas in i nästa vecka.

Liksom Mark Klamberg ofta gjort, hävdar jag att det är jätteviktigt att se över frågor som trafikdatalagring och informationsutbyte med omvärlden. Jag fortsätter dock att i betydligt kraftfullare ordalag påstå att detta de facto är ett brott mot såväl den svenska grundlagen som mot Europakonventionen och även diverse deklarationer rörande de mänskliga rättigheterna.

Den dialektala skillnaden ligger väl i att jag aldrig lärt mig att hålla käften. Att jag aldrig lärt mig fullt ut att föra mig i civiliserade rum och därför helt enkelt säger vad jag tycker och vad jag har kommit fram till. Mark är oftast betydligt mer vältalig än jag någonsin skulle kunna påstå mig vara. Men så är han jurist också och det är inte jag. Men jag tror att det vi egentligen säger ligger väldigt nära varann, även om han väljer att lägga sina ord aningen mer försiktigt än jag gör.

Till viss del beror skillnaden i mitt och Marks synsätt också på att han lägger större vikt vid möjligheten att inskränka skydd mot registrering av trafikdata i lag och att därmed Europakonventionens skulle kunna justeras för att ge utrymme för en sådan ändring.
Men alla lagar ger utrymme för omskrivningar och revideringar. Det är inget nytt i sig. Alla lagar skrivs i regel om då och då, även om ett par gamla hundhuvuden lever kvar än idag här och var för att ingen egentligen haft anledning att se över dem.

Men bara för att det går att skriva om en lag för att passa det man sysslar med nu, så innebär det inte att det nödvändigtvis är rätt väg att gå. Kanske ska man snarare strama upp lagar för att försvara integritet och mänskliga fri- och rättigheter istället för att hävda att det är ok att bryta mot dessa därför att lagarna ju ändå kan skrivas om?

Mark skriver i sitt kommentarsfält att:

"Övervakningen omfattar icke-misstänkta medborgare, men FRA
skulle förmodligen argumentera att den inte är specifikt riktad mot
icke-misstänkta medborgare. Med denna logik gäller att om man hämtar in data
rörande väldigt många människors kommunikation så är den ju inte riktad mot
någon specifik."

Det är litet grann samma argument som ett par av mina stalkers använt sig av då de hävdat att de visst kan terrorisera mig och attackera mig så länge de inte aktivt håller fast eller binder mig. För att luften är ju faktiskt fri.

Det känns ohållbart. Det duger liksom inte. Bara för att man kan, så innebär det inte att man nödvändigtvis ska. Och bara för att man inte riktar sig mot en viss individ, så är inte massövervakning och total åsiktsregistrering ok. Det innebär i min värld att saker blir bara etter värre. Det innebär en massövervakning av oskyldiga människor inte för att de är misstänkta utan för att det teknologiskt är möjligt att göra det. Och tillåter inte lagen att man gör det, så ändrar man lagen till att tillåta det och så är saken frid och fröjd. Helt otroligt!

Liksom Niklas Starow hävdar jag att det är otroligt viktigt att vi någonstans börjar ta till oss att ett oreglerat tillstånd juridiskt kräver ett positivt lagstöd. Niklas hänvisar till ett gammalt inlägg hos Rick från förra året där fd överdirektör Anders Wik på band erkänner att det som sker är olagligt.

Intressant.


Tankar från rooten, Tankar från rooten 2, OlofB, Mikael Nilsson, Christopher Isene, Mikael Elmlund, Niklas Starow, Nemokrati, Piratpartiet, Oscar Fredriksson, JensO

Nu censurerar Tyskland internet

Nu har den tyska internetcensuren börjat. Trots att andra lösningar finns, har den tyska koalitionsregeringen (bestående av socialdemokrater och konservativa) beslutat sig för att censurera delar av internet för att komma åt barnpornografin på nätet.

Visst kan man hävda att det finns fördelar med att censurera sidor som sprider barnpornografiskt material, men frågan är vad man egentligen löser. Till att börja med sviker man i så fall resten av världen genom att man väljer att bara censurera dessa sidor i Tyskland, vilket ju borde vara otillräckligt för den som faktiskt menar allvar med att rensa nätet från den här typen av förkastligt material. Varje land måste i så fall välja att göra detsamma.

Risken är också att har man väl börjat censurera internet, är det väldigt lätt att vi råkar ut för problem med en mycket olycklig ändamålsglidning och att vi kommer att få se många fler exempel på censur även för helt andra syften och av helt andra skäl. När man väl ger möjligheten att censurera, finns också möjligheten nära till hands när staten anser sig behöva censurera andra ämnen.

I den estländska socialdemokratiska Europaparlamentskandidaten Marianne Mikko's initiativförslag för något år sedan presenterades möjligheten att censurera bloggar, hemsidor och annan nyhetsmedia som publicerade politiska åsikter som inte överensstämde med den sittande regeringens åsikter. En utveckling som är oerhört otäck om man väl stannar upp två sekunder och tänker efter. Vad kan en sådan form av politisk censur innebära i det långa loppet? Vad händer med yttrandefriheten, pressfriheten och rätten till exempelvis politisk och religiös åsiktsfrihet?

Även om jag själv på intet sätt kan tolerera barnpornografi på något vis, inser jag att detta är fel väg att gå. Det finns bättre lösningar. Exempelvis att sätta press på de webbhotell som idag tillåter den här typen av material på sina servrar. Något som arbetsgruppen mot internetcensorskap visade är fullt möjligt alldeles nyligen.

The working group on censorship demonstrated the alternatives for instance by actually removing over 60 websites containing child pornographic content in 12 hours, simply by emailing the international providers who then removed this content from the net. The sites were identified through the black lists of other countries documented on Wikileaks. This demonstration underlines the protesters main arguments: instead of effectively investing time and efforts to have illegal content removed from the internet, the German government is choosing censorship and blocking – an easy and dangerous way out.

Censur på internet är aldrig rätt väg att gå. På samma vis som det aldrig är okej att censurera dags- eller kvällstidningar, förlag, tv-kanaler eller andra informationsvägar i samhället idag. Det finns bättre lösningar. Och de skador en censurlag kan göra för samhällskroppen i framtiden går inte ens att föreställa sig.

Detta måste uppmärksammas nu, innan vi i panik börjar censurera såväl internet som andra medier mer eller mindre per rutin runtom i världen och ställer till med demokratiska jätteproblem som vi ännu inte kan förutse vidden av.

Vill vi bli av med den här typen av sidor, bör vi arbeta för att de sidorna stängs genom att vi visar för leverantörerna att vi inte tolererar det här materialet. Många länder har idag en fungerande lagstiftning som förbjuder spridning av barnpornografi. Att använda dessa lagar för att inskränka möjligheterna att publicera den här typen av material är alltid att föredra framför en nedmontering av yttrandefriheten som kan komma att utvidgas till helt andra områden och få oerhörda effekter för demokratin.

Detaljerad länklista (på tyska)

Motion för att stoppa censur av hemsidor

Twitter: #Zensursula