Visar inlägg med etikett Ironi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ironi. Visa alla inlägg
2010-11-25
Den sköna ironin
Från gänget som gjorde mig till gamernerd, gänget som fick mig att bygga mina egna datorer, gänget som lärde mig att man kan vara gamer OCH ägare av en "vayayay", gänget som fick mig att skriva mina allra första riktigt elaka politiska satirer och debattartiklar (riktade mot en gammal amerikansk president vid namn George W Bush), gänget som lärde mig spela Halo "wit da butt", gänget som lärde mig allt om Final Fantasy och som absolut är en av grundorsakerna till att jag vässat mitt språk, min penna och mitt tangentbord så mycket att jag konstant skär mig på mig själv eller på shifttangenten kommer nu en av de sötaste små ironierna jag sett på länge. Det är skönt med sarkastiska framtidsvisioner i parodiform ibland och det är kul att leka med ord och bild på ett sätt som bara ett fåtal kan. Lågmäld parodi. Högmäld fnisshysteri. Det är vackert. IGN, jag vet att jag varit otrogen och frånvarande på sistone, men ni vet väl att jag alltid älskar er?
Oh yeah, he said we'll all kinect. Dammit. The world is over...
2010-11-01
Tobakens och trygghetsnarkomanins glada ironi
Med tanke på nästa varning om kommande varningsrapport från FHI. Jag hade absolut ingen aning om att tobak var skadligt för mig. Är det det? Who would've known. Typ.
Larmrapport, förresten. Eller varning om kommande larmrapport. Det känns litet grann som det brukar göra med en del statliga organisationer att man måste bestämma sig för ett datum för mötet där beslutet ska tas om när man ska ta beslut kring ett datum för att ta beslutet i delfrågan B som tillsammans med delfrågan C och F ska kunna bli underlag för beslutet i frågan A. Om vilken mötet för att besluta beslutsdatum ska hållas först efter beslut utifrån hur väl beslutandet går i de övriga frågorna. Beslut om beslutsdatum väntas tas under tredje veckan i maj 2018.
Tydligen är man litet oroliga för att det pratas för litet om riskerna med att röka vattenpipa. Kanske blir det bättre om vi ordnar en ny lag som säger att varje pipa och vattenpipa måste vara helt täckt i varningstexter från Socialstyrelsen. För att då kommer alla de där vilsna rökarna haja till och fatta det som ingen av dem ens hade en susning om tidigare. Tobak är farligt för dig!
Jag kan verkligen se framför mig hur vattenpipearmén sitter och njuter vid åsynen av mig som helt och hållet oskyldig liten varelse iklädd enbart vitt och rosa och ovetande om alls vilka elaka monster de verkligen är. "Sitting duck", säger den ena. "She's meat!", säger nästa. Den tredje har just slutat upp med att ställa till det för människor, ägnar sig åt yoga och meditation, lyssnar enbart på Di Leva och ägnar förmiddagen åt att försöka övertyga de andra vattenpiporna om att även människor har själar men ger upp då det börjar bli bråttom att ta tunnelbanan till eftermiddagens tantrapass. Den vattenpipan är det ingen som någonsin ser igen.
Är det någon här som minns den tiden då vi hade gott om spårvagnar mitt i Stockholms innerstad och då man dessutom hoppade på och av eländet i farten. Konstigt nog var det inte så många som strök med då heller.
Visst känner vi alla till farorna med tobak och även andra droger. Men frågan är om ytterligare en larmhysteri (om just vattenpipor... jag menar hjälp mig!) är just exakt det vi verkligen behöver. Är det den gudomliga lösningen? Är det vad som kommer att fixa precis allt så att vi aldrig någonsin behöver bry oss mer om några av livets risker?
Själv anser jag att det är en risk att leva till att börja med. Jag är liksom införstådd i den problematiken och är ganska övertygad om att förr eller senare gör jag ett felsteg nånstans och stryker med på kuppen. Det ingår i dealen och jag kan faktiskt tänka mig att det är värt det. What a ride!
Litet lagom försiktighet har inte räddat mig från mobbing, hatbrott, våldtäkter, misshandel, rån, diskbråck eller särskilt mycket annat heller för den delen. Antingen är det bara så att övertro på trygghet inte fungerar, eller också har jag verkligen läst manualen upp och ner och inte tagit in ett smack!
Jag vet inte om en hysteriskt överbeskyddande omgivning verkligen gör varken till eller från för riskerna med att leva. De inbillar sig gärna det, de som inte kan släppa sargen. De som inte kan tillåta någon annan att släppa sargen heller om inte de själva gör det. Välmening på alla vis, vilket jag någonstans uppskattar. Det är gulligt att de tänker på mig ändå, på något vis. Tänk om du faller på isen och får ett blåmärke - bäst att jag spärrar in din prisvärda rumpa för säkerhets skull, så att du inte skadar dig!
Eller så låter vi bara människor sköta sina egna liv? Jag vet inte. Men ska jag ändå förr eller senare stryka med, så kan jag lika gärna dansa runt litet grann med ödet och åka berg- och dalbana med livet så gott jag kan ändå. Anser du verkligen att du har rätten att hindra mig?
Eller... kanske vi bara kort och gott ska börja kika på om det finns utrymme för att bedriva en politik kring olika typer av droger genom att faktiskt börja kika på fakta, arbeta för att förbättra situationen och sluta skrika i panik och moralisera över det? Vi måste verkligen börja prata om det. Men göra det utifrån ett skademinimeringsperspektiv byggt på kunskap och fakta. Inte bara skrika oss heta över att någon smart forskare äntligen har kommit på att tobak kan vara skadligt för oss. Det är ju inte direkt så att vi inte visste det redan till att börja med.
Litet annan "drogliberalism" därute på nätet:
Calle Rehbinder skriver på Newsmill om hur skräcken för drogliberalism förlamar politiken.
Mikael Zetterberg skriver också på Newsmill och berör behovet av modern narkotikapolitik.
Även Liam Murray skriver.
Micke Gajditza,
Dagens hejdlösa och litet lagom elaka ironi:
Intressant.
Larmrapport, förresten. Eller varning om kommande larmrapport. Det känns litet grann som det brukar göra med en del statliga organisationer att man måste bestämma sig för ett datum för mötet där beslutet ska tas om när man ska ta beslut kring ett datum för att ta beslutet i delfrågan B som tillsammans med delfrågan C och F ska kunna bli underlag för beslutet i frågan A. Om vilken mötet för att besluta beslutsdatum ska hållas först efter beslut utifrån hur väl beslutandet går i de övriga frågorna. Beslut om beslutsdatum väntas tas under tredje veckan i maj 2018.
Tydligen är man litet oroliga för att det pratas för litet om riskerna med att röka vattenpipa. Kanske blir det bättre om vi ordnar en ny lag som säger att varje pipa och vattenpipa måste vara helt täckt i varningstexter från Socialstyrelsen. För att då kommer alla de där vilsna rökarna haja till och fatta det som ingen av dem ens hade en susning om tidigare. Tobak är farligt för dig!
Jag kan verkligen se framför mig hur vattenpipearmén sitter och njuter vid åsynen av mig som helt och hållet oskyldig liten varelse iklädd enbart vitt och rosa och ovetande om alls vilka elaka monster de verkligen är. "Sitting duck", säger den ena. "She's meat!", säger nästa. Den tredje har just slutat upp med att ställa till det för människor, ägnar sig åt yoga och meditation, lyssnar enbart på Di Leva och ägnar förmiddagen åt att försöka övertyga de andra vattenpiporna om att även människor har själar men ger upp då det börjar bli bråttom att ta tunnelbanan till eftermiddagens tantrapass. Den vattenpipan är det ingen som någonsin ser igen.
Är det någon här som minns den tiden då vi hade gott om spårvagnar mitt i Stockholms innerstad och då man dessutom hoppade på och av eländet i farten. Konstigt nog var det inte så många som strök med då heller.
Visst känner vi alla till farorna med tobak och även andra droger. Men frågan är om ytterligare en larmhysteri (om just vattenpipor... jag menar hjälp mig!) är just exakt det vi verkligen behöver. Är det den gudomliga lösningen? Är det vad som kommer att fixa precis allt så att vi aldrig någonsin behöver bry oss mer om några av livets risker?
Själv anser jag att det är en risk att leva till att börja med. Jag är liksom införstådd i den problematiken och är ganska övertygad om att förr eller senare gör jag ett felsteg nånstans och stryker med på kuppen. Det ingår i dealen och jag kan faktiskt tänka mig att det är värt det. What a ride!
Litet lagom försiktighet har inte räddat mig från mobbing, hatbrott, våldtäkter, misshandel, rån, diskbråck eller särskilt mycket annat heller för den delen. Antingen är det bara så att övertro på trygghet inte fungerar, eller också har jag verkligen läst manualen upp och ner och inte tagit in ett smack!
Jag vet inte om en hysteriskt överbeskyddande omgivning verkligen gör varken till eller från för riskerna med att leva. De inbillar sig gärna det, de som inte kan släppa sargen. De som inte kan tillåta någon annan att släppa sargen heller om inte de själva gör det. Välmening på alla vis, vilket jag någonstans uppskattar. Det är gulligt att de tänker på mig ändå, på något vis. Tänk om du faller på isen och får ett blåmärke - bäst att jag spärrar in din prisvärda rumpa för säkerhets skull, så att du inte skadar dig!
Eller så låter vi bara människor sköta sina egna liv? Jag vet inte. Men ska jag ändå förr eller senare stryka med, så kan jag lika gärna dansa runt litet grann med ödet och åka berg- och dalbana med livet så gott jag kan ändå. Anser du verkligen att du har rätten att hindra mig?
Eller... kanske vi bara kort och gott ska börja kika på om det finns utrymme för att bedriva en politik kring olika typer av droger genom att faktiskt börja kika på fakta, arbeta för att förbättra situationen och sluta skrika i panik och moralisera över det? Vi måste verkligen börja prata om det. Men göra det utifrån ett skademinimeringsperspektiv byggt på kunskap och fakta. Inte bara skrika oss heta över att någon smart forskare äntligen har kommit på att tobak kan vara skadligt för oss. Det är ju inte direkt så att vi inte visste det redan till att börja med.
Litet annan "drogliberalism" därute på nätet:
Calle Rehbinder skriver på Newsmill om hur skräcken för drogliberalism förlamar politiken.
Mikael Zetterberg skriver också på Newsmill och berör behovet av modern narkotikapolitik.
Även Liam Murray skriver.
Micke Gajditza,
Dagens hejdlösa och litet lagom elaka ironi:
Intressant.
2010-10-28
Rickety - tickety - tin
Fortsätter att ösa litet elakheter över er, bara för att jag är så himla söt och snäll och charmig. Ha en trevlig stund.
2010-10-24
2010-10-23
2010-09-07
2010-04-14
Vision(s)löst, Sahlin!
Hej,
Vi ska nysatsa. Vi ska göra rätt där vi tidigare gjort fel. Vi ska bli nya socialdemokrater. Vi ska tänka om och vi ska satsa på nya visioner som egentligen är gamla och få dem att låta nyare än vad de är. Problemet är bara att vi inte vet vad vi vill och därmed inte hur vi ska uppnå det. Men oroa er inte. För att lösa problemen tar vi hjälp av samma gäng som har stått för visionslösheten de senaste tolv åren eller så. De har rutinen, så nu rullar vi. Mer visionslöshet åt folket!
Med vänlig hälsning
Mona (S)ahlin
Mer här:
Tokmoderaten, Rolf Erikson, Mikael Wendt, Andreas Froby, VK-bloggen - Carl Larsson, Runo, Hans, Marcus Grundén, Pär Johnson, Benny Lindholm, fantastiske Sebastian, Seved, Maria Byström, Altenberg, Tegnvallius, Per Pettersson,
Vi ska nysatsa. Vi ska göra rätt där vi tidigare gjort fel. Vi ska bli nya socialdemokrater. Vi ska tänka om och vi ska satsa på nya visioner som egentligen är gamla och få dem att låta nyare än vad de är. Problemet är bara att vi inte vet vad vi vill och därmed inte hur vi ska uppnå det. Men oroa er inte. För att lösa problemen tar vi hjälp av samma gäng som har stått för visionslösheten de senaste tolv åren eller så. De har rutinen, så nu rullar vi. Mer visionslöshet åt folket!
Med vänlig hälsning
Mona (S)ahlin
Mer här:
Tokmoderaten, Rolf Erikson, Mikael Wendt, Andreas Froby, VK-bloggen - Carl Larsson, Runo, Hans, Marcus Grundén, Pär Johnson, Benny Lindholm, fantastiske Sebastian, Seved, Maria Byström, Altenberg, Tegnvallius, Per Pettersson,
2010-04-01
Djupt besviken
...på mig själv är jag.
Jag har ägnat större delen av dagen åt att försöka komma på något sätt att skoja till det för er litet. Det är ju ändå 1 april idag. Min stora plan (El Grande) var att jag skulle tala om att jag fått en anställning på FRA efter att jag besökte Lovön förra veckan med bland andra Mikael Nilsson och Stefan Flod från Piratpartiet och Linda Nordlund som tillsammans med mig representerade Liberala Ungdomsförbundet och Svart Måndag, samt många andra. En Folk och Försvar-pryl i grunden.
Det hade nästan kunnat funka, inbillade jag mig först, med tanke på hur mycket uppmärksamhet jag fick, inte minst av informationschefen som följde oss över dagen. Att låtsas ha trillat dit på min inneboende dumhet och en särdeles massa smicker (som jag inbillar mig var välförtjänt, trots allt) hade faktiskt varit litet kul ändå. Jag medger att jag är litet förtjust i tanken. Trist nog hade jag ingen röst den dagen och jag har fortfarande knappt fått tillbaka den. Det är annars litet frustrerande att försöka leverera spydiga och elakt grävande frågor eller i största allmänhet oroade frågor om man inte har någon röst. Tro mig. Jag har försökt.
Hur som helst är jag sjukt besviken på mig själv och min sarkastiska förmåga idag, eftersom jag inte lyckats med att faktiskt leverera en riktigt bra artikel om hur jag blivit charmad till att bli en övertygad FRA-anhängare och tillslut fått mitt drömjobb som ambassadör för signalspaningsmyndigheten. Det hade faktiskt varit litet kul om jag mot förmodan lyckats, men jag insåg att det förmodligen är så tvärkört att försöka övertyga någon om det att det bara var lika bra att ge upp på en gång.
Dammit!
Men det var i alla fall en intressant resa. Vi kan väl säga så ändå? Nu har jag sett alla de där racken i superdatorn de skaffade in här om året och jag har suttit där och skrivit på FRA-anteckningsblock osv.
Problemet är att hur jag än vrider och vänder på det, så känner jag mig inte ett dugg tryggare i alla fall. Jag bara kan inte.
Jag är ledsen, FRA-folket. Jag bara klarar inte att vara lika lyrisk som ni. Och jag kan inte ens skämta till det för att få folk att tro det, för det liksom bara går inte hem.
Livet är ibland så jävla tragiskt.
Andra aprilskämt:
SvD, HAX, Snällman, DN, DN, Froby, Axelsson, Röda Berget, AB, Badlands Hyena, SvD, Mary,
2010-03-19
Heja tant GredDelin!
Beatrice Ask föreslår nu att vi ska införa greddelina kuvert för att skicka underrättelser, domar och liknande till sexköpare för att skapa en skamfaktor kring dem. Det är viktigt att grannarna får veta och att familjen får veta. För det ska samhället ta på sig att bestämma och utföra.
Det är nog en jättebra idé.
När vi ändå är igång - kan vi inte utöka tvångssteriliseringarna till att inte bara omfatta sexuella minoriteter som trans- och intersexuella samt psykiskt sjuka till att även inkludera alla andra som har ett omoraliskt leverne? Jag tycker det skulle vara helt och hållet strålande.
Och så kan vi kanske stämpla deras pass med ett O för Omoralisk. Och varför inte en färgglad stjärna som de tvingas bära på bröstet när vi ändå är igång?
Varför har ingen tänkt på det förut? Varför är det inte redan infört? Jag tycker det känns skönt att vi äntligen är helt och hållet på rätt väg nu och ser till att ställa moralskåpet och skamskänken där de ska stå.
Ja, men egentligen... borde vi inte spärra in dem allihopa på livstid och låta dem göra rätt för sig på ett eller annat vis?
Det är nog en jättebra idé.
När vi ändå är igång - kan vi inte utöka tvångssteriliseringarna till att inte bara omfatta sexuella minoriteter som trans- och intersexuella samt psykiskt sjuka till att även inkludera alla andra som har ett omoraliskt leverne? Jag tycker det skulle vara helt och hållet strålande.
Och så kan vi kanske stämpla deras pass med ett O för Omoralisk. Och varför inte en färgglad stjärna som de tvingas bära på bröstet när vi ändå är igång?
Varför har ingen tänkt på det förut? Varför är det inte redan infört? Jag tycker det känns skönt att vi äntligen är helt och hållet på rätt väg nu och ser till att ställa moralskåpet och skamskänken där de ska stå.
Ja, men egentligen... borde vi inte spärra in dem allihopa på livstid och låta dem göra rätt för sig på ett eller annat vis?
2009-11-29
För övrigt anser jag...
...att det verkar underligt att folk inte vet varför de gör tillslag, mot vem eller vem som gör vad. Verkar vara en sjuka som går just nu.
För övrigt anser jag...
...att det är för jäkligt att ingen vill sponsra mig så att jag kan åka till Dreamhack. =P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
