Vem firar egentligen Columbus Day?

Ju mer jag lär mig om mitt ursprung och om de människor som gått före mig, vilkas fotspår jag fortfarande vandrar i så inser jag att det jag periodvis råkat och råkar ut för idag följer samma mönster och samma värderingsgrunder. Visst har mycket förändrats och visst blir vissa saker bättre. Men historien sätter spår. Och nutiden sätter spår. Inför imorgon.

Ju mer jag lär mig av vårt förflutna och vårt ursprung, så inser jag också att vi alla är väldigt mycket summan av en lång historia som på olika vis påverkat oss genom de människor som gått före oss. Ingen kan helt och hållet förhålla sig helt och hållet neutral till historien. Till vad som skett genom tiderna. Till det som sker idag. Det är samma historia som återupprepas. Gång på gång på gång. Det är samma värderingar som lever kvar. Och människan förundrar genom sin förmåga att lära och samtidigt sin oförmåga att göra just detsamma.

Efter alla dessa år av funderingar och tankar kring vad som varit och kring vem jag är, efter alla år av att kämpa för en förståelse för de vis jag är annorlunda på och ber om rättigheter på samma villkor som alla andra omkring mig har mycket av mitt sökande handlat om att ersätta förluster nära mig med någon form av basal plattform i det som fanns där innan. Att lära mig mer om min släkthistoria och de gamla traditioner som funnits bland mina förfäder har blivit ett sätt att hantera ett utanförskap idag. Och har samtidigt kommit att stärka mig på sätt jag inte någonsin hade kunnat föreställa mig.

Att känna till historien och sitt ursprung kan i många fall fungera på så vis att det stärker min nutida identitet och därmed tryggheten i att bara vara jag. Det finns ett lugn där numera som jag inte haft förr. Det finns en självklarhet och en känsla av att ändå höra hemma. Att vara en del i allting. Att vara en del av samma värld, samma samling möjligheter, samma plats och samma jord. Det finns en helhet där. Och att bära en börda blir alltid lättare då man delar den med fler.






Under det sista årets skapade andrum, då jag hållit mig borta från partipolitiken till stor del, har jag kommit att lära mig väldigt mycket mer om de människor i vilkas fotspår jag går än idag. Teton och Oglala Sioux, stäppfolket av den rödbrända jorden i den nuvarande amerikanska mellanvästern. Den judiska gemenskapen en del av min familj en gång tillhörde. Det muslimska arv som jag numera kommit att bli en del av. Det samiska som på många vis återbinder väldigt starkt till det nordamerikanska prekolonistiska arvet. En hel värld emellan, men ändå så nära knutna. De östafrikanska band jag har genom mina syskon idag och som jag när med odelad stolthet. Och flera andra bitar av det som idag skapar en komplex sammansättning som kommit att bli mitt jag.

Det som är intressant i detta grävande efter en grogrund att växa i är kanske inte minst, för min egen del, de historier jag möter om människor som liksom jag utmanat könsbaserade normer på olika vis. Hur man inom Sioux, liksom på många andra håll, haft en helt annan öppenhet och förståelse för variationer kopplade till genus och identiteter. Hur det tycks vara något som går tillbaka genom årtusendena inom alla kulturer, etniska och religiösa grupper. Hur missförhållanden, förföljelser och oförståelse för könsrelaterade variationer är något historiskt förhållandevis nytt och allt annat än konsekvent.

Allt hänger ihop. Om vi bara vill lära oss av historien. Om vi bara vill lära oss av det förflutna.

Vi kan börja med att erkänna de oförrätter som varit och kanske sluta fira dem. Vi kan börja med att hylla de grenar av vår historia som vi själva utgör ett bladverk uppå. Och inse att ingen av oss är en ö. Vi är alla del av något mycket större. Vi har alla ett mycket bredare ursprung än vi ibland vill och vågar se. Vi är alla ett. Ett folk. En jord. En uppsjö av möjligheter.

Ibland kan det krävas återblickar för att förstå att vi behöver börja blicka framåt. Ibland behöver vi revidera och faktakolla vår historia för att kunna bygga en framtid. Ibland behövs en bas för att vi ska känna fast mark nog under fötterna för att våga ta sats mot stjärnorna.

Vi har alla sådana ursprung. Vi har alla de där märkliga kopplingarna som vi kanske inte alltid vet så mycket om. Men ingen människa en ö. Inget öde utan historia. Ingen framtid utan tillbakablick. Låt oss lära av historien. Och ta sats mot en annan och bättre framtid som skapar utrymme för oss alla.

Allra helst redan idag och imorgon.

Heja tant GredDelin!

Beatrice Ask föreslår nu att vi ska införa greddelina kuvert för att skicka underrättelser, domar och liknande till sexköpare för att skapa en skamfaktor kring dem. Det är viktigt att grannarna får veta och att familjen får veta. För det ska samhället ta på sig att bestämma och utföra.

Det är nog en jättebra idé.

När vi ändå är igång - kan vi inte utöka tvångssteriliseringarna till att inte bara omfatta sexuella minoriteter som trans- och intersexuella samt psykiskt sjuka till att även inkludera alla andra som har ett omoraliskt leverne? Jag tycker det skulle vara helt och hållet strålande.

Och så kan vi kanske stämpla deras pass med ett O för Omoralisk. Och varför inte en färgglad stjärna som de tvingas bära på bröstet när vi ändå är igång?

Varför har ingen tänkt på det förut? Varför är det inte redan infört? Jag tycker det känns skönt att vi äntligen är helt och hållet på rätt väg nu och ser till att ställa moralskåpet och skamskänken där de ska stå.

Ja, men egentligen... borde vi inte spärra in dem allihopa på livstid och låta dem göra rätt för sig på ett eller annat vis?

Första steget mot en ny namnlag och bakåtsträvande sossar

Nu ska regeringen på allvar se över namnlagen, är det tänkt. Läser hos Per Pettersson och Martin Andreasson om att regeringen nu beslutat om en parlamentarisk utredning i frågan. Fint så. Hoppas att de inte tar alldeles för stor fasta på vad kristdemokraterna kan komma att vräka ur sig för dumt.

Det är verkligen på tiden att lagen ses över. Praxis är redan ändrad. Inte minst på grund av det arbete Christine Sahlström initierade för något år sedan och som ledde till att Kerstin Burman (Jurist på Byrån för Lika Rättigheter), Immanuel Brändemo och andra lyckades knuffa berget en bra bit. Namnändring ska inte vara något som klåfingriga politiker och kyrkofånar bestämmer över. Jag tror att är man lagligen tillåten att rösta, köra bil, resa runt hela världen, skaffa barn, gifta sig, ha sex och bestämma över vad man själv ska äta till middag så borde man ha rätten att ta ett namn alldeles på egen hand. Det ska inte behöva vara så himla mycket mer komplicerat än så.

Nu är bara frågan hur långt den här utredningen kommer. Hägglund vägrar ju än idag att ta tag i lagstiftningen kring könstillhörighet och ingen vill alls kännas vid lagen om tvångssterilisering av sexuella minoriteter.

Hoppas kan vi ju göra, förstås. Men då får nog någon börja låsa in kristdemokrater, socialdemokrater, vänsterpartister och moderater litet mer systematiskt i samband med alla kommande omröstningar och möten i berörda utskott.

För inte är det väl så att den kristenmoralistiska lagen om att patologisera trans- och intersexuella (för att kunna tvångssterilisera dem utan kval) ligger till grund och att man är rädd att en uppluckring av rättigheterna för transpersoner (och andra, mind you) ska skada samhället alldeles för mycket?

Så enkelt kan det väl inte vara?

Mer här:

Rasmus Jonlund, Rasmus Jonlund, SvD: Jonlund igen, Per Pettersson, Martin Andreasson.

Annat intressant och lagom relaterat här:

Amanda, Trollhare, SvD, AB, Jodåsåatte, SUNE.

På ämnet diskriminering:

Kan bara instämma i kritiken mot Ilmar Reepalu (socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö) efter det ytterst klantiga uttalandet rörande hoten mot den judiska befolkningen i staden. Det är helt oacceptabelt att en ansvarig politiker kan få för sig att säga att man minsann får ändra sig och sina åsikter för att slippa bli attackerad för sin etnicitet eller religiösa tillhörighet.

Att autonoma vänstern tillsammans med mer extrema och mindre nogräknade muslimska grupper tar sig rätten att försöka jaga ut judar ur Malmö är under inga omständigheter ok. Alls! Att Reepalu vägrar se att han spelar med i samma spel tycker jag är katastrofalt korkat och jag hoppas verkligen att han backar. Blir bara sur. Så sur.

Känner att det är så himla mycket hat idag. SD, islamofobi, judehat, minareter, burkor, transhat, homofobi. Hat, hat och hat! Vad är det med folk idag? Har vi verkligen glömt precis allting vi lovade oss att inte glömma?

Men det är kanske bara jag?

Mer här:

Annika Beijbom, SvD: Birgitta Ohlsson, Zaramis, Skånskan: Reepalu, SvD: Tomas Lundin, Magnus Andersson, Mer vänster i Uppsala, Bokstavligt talat, Politik och poesi, Mats Perspektiv, Calle Rockbäck, Sakine, Adam Cwejman.

Intressant.