Gamern i mig vaknar till liv...

Den sköna ironin

Från gänget som gjorde mig till gamernerd, gänget som fick mig att bygga mina egna datorer, gänget som lärde mig att man kan vara gamer OCH ägare av en "vayayay", gänget som fick mig att skriva mina allra första riktigt elaka politiska satirer och debattartiklar (riktade mot en gammal amerikansk president vid namn George W Bush), gänget som lärde mig spela Halo "wit da butt", gänget som lärde mig allt om Final Fantasy och som absolut är en av grundorsakerna till att jag vässat mitt språk, min penna och mitt tangentbord så mycket att jag konstant skär mig på mig själv eller på shifttangenten kommer nu en av de sötaste små ironierna jag sett på länge. Det är skönt med sarkastiska framtidsvisioner i parodiform ibland och det är kul att leka med ord och bild på ett sätt som bara ett fåtal kan. Lågmäld parodi. Högmäld fnisshysteri. Det är vackert. IGN, jag vet att jag varit otrogen och frånvarande på sistone, men ni vet väl att jag alltid älskar er?

Oh yeah, he said we'll all kinect. Dammit. The world is over...

Rape games... ett nödvändigt ont?

Jo, jag har också uppmärksammat den där diskussionen som går just nu kring det japanska spelet som går ut på att man ska våldta unga tjejer.

Kan till att börja med konstatera att det inte är första gången jag springer på något sådant och att jag alltså på inget vis är förvånad. Det här är tydligen tämligen vanligt inte minst inom den japanska ungdomskulturen. Och förstås finns det miljoner saker man kan säga om det. Jag kan inte säga att jag fattar det och jag kan definitivt inte säga att jag gillar det. Mycket av det jag skulle kunna säga är allt annat än snällt.



Förstås är jag väl rätt mycket partisk med tanke på att jag bara för ett drygt år sedan själv råkade ut för ett övergrepp och fortfarande har jätteproblem såväl psykiskt som fysiskt till följd av det. Det var inte direkt rosa små moln som kretsade kring mig den gången och det är det fortfarande inte.

Fan vet vad de här spelen gör med en människas psyke och med kvinnosyn och andra värderingar hos de (förmodar jag) mestadels unga män som spelar skiten. Jag är inte hundra på att jag vill veta. Och jag är helt säker på att jag inte vill få reda på det vid fel tillfälle i framtiden heller om det skulle visa sig att det fanns ett direkt sammanhang. En gång räcker alldeles utmärkt.

Vad jag däremot vet är att jag är den sista som ska göra den kopplingen. Jag lämnar över det till de människor som faktiskt vet. Forskare, psykologer, läkare, statistiker. Därför att samtidigt som vi härsknar till på det här spelet och vad det uppenbarligen går ut på, så är det märkligt att Japan tydligen har en av de lägsta frekvenserna av våldtäkter i världen. Det kanske förvånar, men moralens högborgar här i västvärlden har ett betydligt högre antal våldtäkter per person än vad exempelvis spelets hemland Japan har. Vad beror det på?

Jag har helt ogenerat lånat statistiksammanställningen här nedan från Skivad Lime (Källa FN):

Land	Våldtäkter per 100 000 invånare
Kanada	78,08
Australien	77,79
USA	32,05
Sverige	24,47
Storbritannien	16,23
Sydkorea	12,98
Taiwan	4,08
Japan	1,78

Är det så att vi mestadels bara ägnar oss åt moralpanik här hemma i trygga lilla Sverige? För här händer ju inte sånt på riktigt? Vi som inte har såna spel drabbas ju inte? Jag är rädd att så inte är fallet. Det händer därute. Men inte på grund av ett datorspel utan på grund av betydligt djupare fel i värderingarna och i samhället än så.

Kanske måste vi trots allt skilja på fantasier och verklighet? Kanske måste vi inse att spelet i sig är relativt ofarligt även om det strider mot våra principer att tycka det?

Samtidigt som jag blir oerhört förbannad rent personligen blir jag ändå väldigt oroad över att det första alla gör är att börja skrika sig sönder och samman om censur och förbud. Inte för att det inte är den magkänslan jag får själv av att se skiten. Jag mådde rätt illa då jag såg Aftonbladets klipp imorse.

Samtidigt måste vi vara medvetna om vad vi riskerar ställa till med om vi verkligen börjar förbjuda och censurera allt vi inte gillar. Det funkar inte vidare bra att förbjuda allt i omgivningen som inte passar in i våra normer för dagen. Inte bara för att.

Om vi börjar här, så har vi sedan satt igång en händelseutveckling som vi mycket snabbt riskerar tappa kontrollen över. Det är inte acceptabelt att ge upp yttrande- och åsiktsfrihet bara för att vi är många som tycker det här är otroligt motbjudande. Det är inte acceptabelt att ge upp på demokratins grundvärden och grundpelare i ett försök att rädda desamma. Det har inte fungerat tidigare och kommer inte göra det denna gången heller.

Att vi sedan litet här och var anser att vi måste ta i detta är något helt annat. Men gör det då genom diskussioner och genom att tydligt visa på vart vi tycker gränsen går. Det här handlar om att sätta ned foten och tydliggöra sina värderingar snarare än om en himla massa illa genomtänkta förbud sprungna ur ryggradsreaktioner. Birgitta Ohlsson var inne på samma sak då hon intervjuades av Aftonbladet rörande detta. (Se klippet ovan).

Vill du skrika, så gör det. Men ägna dig inte åt att riva sönder grundpelarna för vårt demokratiska samhälle på kuppen.

Inte för ett datorspels skull. Oavsett hur mycket vi ogillar det. Det gäller även mig. Fastän jag mår sjukt illa av att veta om och att se eländet. Det är inte värt det.

Intressant.

Niklas, Gester... med ord, Sigurdhsson, AB, Malin Wollin - AB, Malin Wollin, Perspektiv, Callisto,