Um sicher zu sein muss mann alles wissen

"Um sicher zu sein muss mann alles wissen".

För att vara säker måste man veta allt. Så sade en gång högste chefen för Stasi i Östtyskland. Tydligen en stor idol för Morgan Johansson (S) och för justitieministern Beatrice Ask (M) på sistone.

Har de bägge totalt tappat all tillstymmelse till förstånd, vett och sans!?

Och med detta sagt... Behövde verkligen Socialdemokraterna denna ytterligare splittring? Vilken oerhörd desperation kan ligga till grund för något så bakvänt och fullständigt vanvettigt korkat som förslaget från Johansson i kölvattnet av bombhysterin i Stockholm för några dagar sedan? Hur hjälper det ett parti som knappt ens kan hållas vid liv med konstgjord andning och som genomgår en oerhört smärtsam process av återfödelse och omdefiniering om något av det enda man verkligen varit eniga om på sistone alls nu ska rivas i stycken på grund av att en stackars Morgan fått för sig att han är livrädd för sina egna medborgare? Herregud, vilket bottennapp för hela socialdemokratin att ha hamnat i en sådan sits. Jag brukar inbilla mig att vallöften och kongressbeslut ändå betyder någonting. Att en linje är till för att följas om partiet enats. Nu vet vi ju att så inte är fallet, inte minst efter Centerns totalomvändning 2008. Som tur är har riksdagsgruppen inom (S) betydligt bättre förstånd än Morgan. Men är det verkligen en tröst? Låtom oss hoppas på det!

Jag lider med er, vänner röda. Jag lider med er. Och jag sträcker mer än gärna ut en hand för att driva detta vansinne tillbaka till de underjordiska hålor där det hör hemma. Och vad glad jag är att jag idag inte behöver skämmas över att vara folkpartist längre. Med Johan Pehrson i högsta hugg, förstås, och lika tokig i övervakning som en rabiessmittad hund är i att skälla och bita. Jag lider verkligen med alla liberaler och alliansare som säkert tycker det kliar under skinnet lika mycket som vilken sosse som helst idag. Men sossarna trodde ju faktiskt på en bättring. Inbillade sig att de vågade hoppas... Vi kan behöva all gemensam arbetsinsats som går att uppbåda, trots allt. Och uppenbarligen finns där behov av en extra dos styrka för att sätta stopp för den vansinniga övervakningsvåg vi säkerligen riskerar mitt i tumultet inom den socialistiska rörelsen och även inom Alliansen nu. Vi borde veta bättre än att köpa sådana vansinnigheter. Vi borde veta nog för att driva en kamp tillsammans. För det samhälle vi alla vill ha i framtiden och som inte bygger på vanvettig övervakning, åsiktsregistrering och fruktan för den egna staten. Herregud, vad vi verkligen inte behöver det.

För att vara säker måste man veta allt. Tydligen jäkligt hippt just nu bland övervakningsivrare.

Såpass, de facto, att man idag gör precis vad jag och Jens Odsvall varnade för på Newsmill redan under det allra första skälvande dygnet efter bombdådet i Stockholm. Precis vad Michael Gajditza (rättspolitisk talesperson, L) varnar för på SVT Debatt. Och så många andra. Så många andra. Även Jan Guillou fattar vad det handlar om.

Nu har massövervakningen nått sin guldålder. Nu ska polisstaten skapas och nu ska regeringar gräva sig in i våra själva huvuden och veta allt om varje steg vi tar, varje tanke vi tänker och utifrån de vetskaperna bedöma vem som har rent mjöl i påsen och vem som inte har det. Allt ska lagras i stora, centrala register. Sökbara megadatabaser där polis, säkerhetstjänst och underrättelsetjänst glatt badar nakna ihop och delar med sig av sötma och sälta i alla sina dagar. Och inte ett piss har vi lärt oss av historien med Wikileaks. Man kunde förväntat sig att vi därmed kunde bevisat risken av stora gemensamma databaser och risken för läckor och eventuellt, för den delen, medföljande missbruk eller oförutsedda händelser. Jag känner mig inte ett dugg tryggare och gladare för det. Själv vet jag ju att jag inte under några som helst luppar tillhörande svenska staten och dess klåfingriga myndigheter någonsin kommer att betraktas som renmjölig. Det hade jag heller inte varit under det socialistiska solstinget i öst, den amerikanska McCarthy-eran. Eller för den delen det glada 30- och 40-talet i Tyskland. Historien är härlig. Och en del av vår vardag. Hem ljuva hem. Nu är vi snart där igen.

Tänk att vi är så vansinnigt duktiga på att glömma. Tänk att vi är så vansinnigt förtjusta i tanken på att övervaka och kontrollera varann. Att vi till vilket pris som helst, tycks det mig, är beredda att montera ner allt vi byggt upp i öppenhet, transparens och demokrati.

Snart har vi förmodligen en FRA-lagstiftning som ska kontrollera varenda kotte även lagligt. Att det redan är så det går till vet vi ju nu. Det har vi redan fått bekräftat. Men att snart ska alltså våra klåfingriga politiker inte vara våra företrädare och tjänare längre, utan våra övervakare, domare och i värsta fall på sätt och viss bödlar. Var det detta vi ville? Var det detta vi skulle uppnå? Var det detta vi drömde om och är detta verkligen den enda och vettiga lösningen?

Jag är skrämd. För att jag sett det förr. För att jag vet vad som hände en gång, för att jag vet var detta kommer att leda. Och för att jag vet att inte tillräckligt många bryr sig för att verkligen förhindra att detta trots allt sker idag, imorgon, i framtiden.

Ska det verkligen behöva gå så långt? Ska vi verkligen ge upp allt vad ett fritt samhälle står för? Är det värt det? Vem tror vi att vi skyddar?

Och förresten... Var i helvete fick Sverigedemokratmupparna luft ifrån? Hur i HELVETE kan man sitta där och vräka ur sig ett jävla "Äntligen" när något så vidrigt och fruktansvärt händer som det som skedde i Stockholm i helgen? Ha litet jävla skam i kroppen! Skäms! Väx upp! Barn! Snorungar!

Jag var bara tvungen att säga det.

Relaterat och intressant:
Rehbinder, Fjärde Internationalen, Mymlan, SvD, Cwejman, Ingerö på AB Debatt, Humans are born free, Bengtsson, Bengtsson, de Kaminski på SvD, Loonwatch, Peter Bratt i DN, Camilla Lindberg i AB, Hax, Peter Andersson, Högberg, Apelsineld, Feed me a stray cat, Attila, Hultin, Lake, Gun, Jan Hjärpe, Magnihasa, SvD, Svensson, Annarkia, Röda Malmö, JensO, Jerlerup, Scaber Nestor, Gajditza, Bicycle Cowboy, Memetiker, Regebro,