Gårdagens publicering om Bahrain

Igår publicerade New Renaissance en liten bit material rörande situationen i Bahrain på SVT Debatt. Vi har funderat länge och väl på huruvida vi borde släppa materialet vi kommit att ta del av och hur vi borde gå tillväga.


Naturligtvis är vi medvetna om hur känsligt detta är. Med alla affärer som görs i Bahrain och med tanke på dess geografiska läge, befolkningsuppbyggnad och allt annat så är allt som har med Bahrain att göra sprängstoff.









Vi valde likafullt att göra en publicering därför att det som händer i Bahrain är så otroligt grovt att vi helt enkelt inte kan låta bli. Övergreppen är enorma, bristen på respekt för människor är skrämmande och vi klarar helt enkelt inte att vara tysta längre. Vi har noterat tystnaden och den obekväma situation som uppstått kring publiceringen av videon som visar hur en svensk medborgare visar upp skador från tortyr och den tystnad som åtföljt vår publicering av en artikel som beskriver väl vad detta handlar om.


New Renaissance vill dock hävda att vi inte har något val. Då svenskar fängslas och uppenbart torteras i andra länder, så ska vi kunna förlita oss på att vi har en regering som står upp för våra rättigheter. Om ett folk massakreras och förföljs av en liten grupp maktmänniskor i toppen på den politiska hierarkin så kan man förvänta sig att en omvärld av medmänniskor ska reagera.


Jag vill tydliggöra att New Renaissance inte tar någon ställning rörande etniciteter, religiösa grupper eller dylikt i vårt arbete. Vi lägger oss heller inte i den världspolitik som vi är medvetna om att vi litet försiktigt ruckar på. Vi är intresserade av en enda sak. Att lidandet, terrorn och förtrycket i Bahrain och andra länder upphör.

Vi delar den bild av situationen för våra svenska medborgare och för alla som befinner sig i Bahrain som tydliggjorts på dagens SVT Debatt av nu avgående EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V). Vi ser inte att tyst diplomati varken har hjälpt situationen eller kommer att göra det heller i fortsättningen. Det är grundorsaken till att vi kommer att publicera mycket omfattande material under den närmsta tiden.

Vi vore inte människor om vi inte gjorde det.


Om ingen annan tar den striden har vi, helt enkelt, inte något annat val. Vi har tillgång till en hel del mycket hjärtskärande material som kommer att publiceras under den närmsta tiden. Vi vill inte skapa ett totalt trauma hos er alla, men vi måste förhindra att det trauma som idag drabbar en befolkning i Bahrain om ungefär lika många människor som bor i Storstockholmsområdet ska få ett slut och få en chans att slippa bli än värre.


(L) är hittills de enda som annars svarat upp.



Mer:

UD i kontakt med AlMuqdad.
Dömd till 25 års fängelse.






---------




Gårdagens publicering i sin helhet nedan.

New Renaissance är en människorättsorganisation med ursprung i Nätverket Svart Måndag, ofta kopplat till motståndet mot massövervakning samt debatten om svenska tvångssteriliseringar av sexuella minoriteter. Vi arbetar även med liknande grupper runtom i världen och vi har noga följt utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern. När vi i dagarna tagit del av omfattande dokumentation av hårresande övergrepp begångna mot en försvarslös civilbefolkning i Bahrain har vi gjort bedömningen att den globala tystnad som omger landet och dess befolknings situation inte längre kan fortgå. Det är dags att bryta tystnaden och kräva att omvärlden uppmärksammar och agerar på de folkrättsligt vidriga förhållanden som råder.

Bahrain är beläget i övärlden utmed den saudiska kusten. Knappa 1,3 miljoner invånare, till stor del shi'iter styrs sedan länge med järnhand av en sunniminoritet. Protester och resningar är historiskt vanligt förekommande och det var föga förvånande att händelserna i Nordafrika skulle leda till ännu en resning i Bahrain, där hårda levnadsförhållanden och brist på politisk jämställdhet satt en mörk prägel. Upprörda över den enorma brutalitet och det omänskliga lidande som drabbat den samlade oppositionen bestående av såväl sunni som shi'a ser vi oss tvungna att agera och kräva tydliga svar från regeringen, EU och USA. Hur kan detta tillåtas fortgå? Vi har tillsammans med lokala organisationer valt att lämna över vårt material till SVT i ett försök att belysa katastrofen och hjälpa fram ett stopp för övergreppen.

I det material vi överlämnat finns bilder på 10-åriga pojkar som arresterats och torterats. Åtskilliga människor som träffats av hagel- och splitterammunition; internationellt räknat som olagliga stridsmedel. Andra bilder visar djupa huggskador, skador av elchocker från tortyr och civila kvinnor som skjutits till döds i sina bilar av regimens krypskyttar. Människor har drabbats av så omfattande övervåld att deras kroppar imploderat eller stora delar av deras huvuden saknas. Bland dem även en 14-årig pojke.

Den amerikanska tystnaden förklaras av att Bahrain är värd för en större amerikansk garnison, samt att risken för en konflikt med Iran hotar den sköra så kallade "stabiliteten" i området. Regimen har utökat sin övermakt gentemot de hundratusentals demonstranterna som sittstrejkat och protesterat sedan februari. Många tusen saudiska soldater följda av tunga vapen som tanks och stridshelikoptrar har nästan helt undgått världens medier tills nu. De deltar nu i mördandet, tortyren och de omfattande förföljelserna, vilket inte vore möjligt utan ett godkännande från USA, NATO och EU.

Tungt beväpnad utländsk militär agerar således aktivt för att bryta ned motståndet mot regimen, med följden att det enda större sjukhuset och samtliga övriga vårdinrättningar har arbetat under olidliga förhållanden sedan länge. I vården bryter personalen ofta ihop under vågorna av nya skadade och döda, samt de horribla scenerna som utspelas. Man har även agerat skydd för oppositionella, och som svar har sjukhuset stormats och stängts. Ambulanser och personal förbjuds att hjälpa skadade. De läkare och sköterskor som oavsett politisk och religiös hemvist tillsammans arbetat för att urskiljningslöst hjälpa alla som drabbats fängslas systematiskt och utsätts för oförsvarligt grova kränkningar, övergrepp och tortyr. Liksom på sjukhuset står folket enat mot regimen, men hämnden är oerhörd. Nyligen frigavs nära 50 läkare vilka hungerstrejkat under sin fångenskap. För dem väntar ännu politiska åtal med risk för livstidsstraff eller värre i stängda krigsrättsförhandlingar där öppna civila förhandlingar hade varit det enda acceptabla.

Bland de många som fängslats och torterats återfinns de svenska medborgarna Shaikh Mohammed Habib AlMuqdad och Khalil AlHalwachi. En video som visar skador från omfattande tortyr av AlMuqdad finns i materialet vi lämnat till SVT och publiceras under dagen. Kort efter inspelningen fängslades AlMuqdad igen och omständigheterna för svenskarna är idag osäkert.

UD håller en smärtsamt låg profil och regeringens tystnad är skrämmande. Trots otaliga rapporter och starka uttalanden från bland andra Amnesty och EU's utrikesminister Catherine Ashton fortgår mardrömmen. Ett lidande folks desperata rop går ohörda. Vad gör regeringen för att förhindra att svenska medborgare fängslas och torteras utan grund och för förhindra lidandet i Bahrain? Hur tänker omvärlden svara?

Amanda Brihed
Jens Odsvall

New Renaissance

Wikileaks, Assange, överklaganden och det öppna samhällets sista skälvande månader

Ja, vad ska man säga. Det finns många som är trötta på hela hysterin nu. Varför ska Wikileaks sammankopplas med Assange och den rättshysteri som blåser upp ikring honom?

Jag börjar få lätt ont i magen då något så otroligt viktigt som yttrandefrihet, källskydd, demokrati och ett fritt internet ligger i vågskålen och det samtidigt blir en sådan personhysteri, en massa konspirationsteorier och en massa fokus på något som alls inte borde påverka själva Wikileaks som organisation och den enorma frågan som kan påverka hela världen under oerhört lång tid framöver. Det är så oerhört snaskigt och så oerhört... onödigt. Ovärdigt ett rättssamhälle, trots allt. Ovärdigt en demokrati. Och i än högre grad rättssamhällen och demokratier. Det är många inblandade nu. Jag undrar om någon av dem vet det allra minsta om vad demokrati är för något till att börja med. Oavsett vilket fall man kikar på i detta. 

Jag orkar inte överhuvudtaget med fler turer kring Assange just nu. Försöker fokusera på allt det andra. Jag tänker inte döma eller fria utan bara undrar om man inte borde försöka göra allt man kan för att oavsett läget göra detta till en så rättssäker process som möjligt. Jag är böjd att hålla med om att det är svårt att undvika konspirationsteorier rörande hanteringen av det här eländet till historia, även om man vill och verkligen anstränger sig. Men är det vi härute som ska döma och fria, eller är det domstolarna?

Och vad med hela den här totalsmetiga biten med borgen eller inte borgen, överklaganden och allt vad det är? Jag blir bara inte klok på det. Jag blir inte klok. 

Oavsett vad, så vet jag att jag inte har en aning om huruvida Assange är skyldig eller inte. Jag kan inte nog om det. Det ser tunt ut utifrån, men jag har inte alla fakta. Och jag tänker inte döma eller fria. Det är inte upp till mig att göra och jag är glad att jag inte har det ansvaret på mina axlar. Men jag efterlyser mer sans mitt i allting. Och jag vill se starkare försök att skydda någon form av rättssäkerhet för alla inblandade. 

När det gäller vad som händer kring Wikileaks och yttrandefriheten, pressfriheten och allt som hänger samman där är jag säkrare. Faller vi i den striden är det över med det öppna samhället och demokratin och den frihetliga västern för en mycket lång tid framöver. Det har vi inte råd med. Det får inte hända. Jag kan bara hoppas. Jag kan bara be. Och fortsätta kämpa för att allt det jag tror på inte ska ta slut redan under det kommande året. Är det slutet på det öppna samhället vi ser nu? Vad vet jag... Men det ser inte bättre ut.

Johanna Nylander skriver, tycker jag, rätt så klokt idag. Torbjörn Jerlerup har gjort det tidigare. Hax är rätt mycket inne på ett liknande spår. Det kan vara värt att ta sig en funderare. Wikileaks och Julian Assange är inte samma sak. Jag är bekymrad över hur en möjlig rättssäkerhet eventuellt sätts ur spel just nu med den hysteri som blåst upp. Och jag är lika frustrerad över hur illa det här kan komma att bli rörande Wikileaks och hela soppan som kan komma att slå hål på internet som vi känner det och ställa till en oändlig oreda för tryckfrihet, pressfrihet, källskydd och det öppna och transparenta samhället som verkligen är grunden för all demokrati av idag. 

Hur i helvete kunde det gå så illa...?

DN, Mary, Vakare, Vardagskrig, Blogge, Svensson, Rudberg, Ann-Mari, Guardian, 

Skriftlig fråga avseende iransk delegation till Stockholm

Skriftlig fråga 2010/11:32 den 29 oktober

2010/11:32 Inbjudan av iransk delegation
av Maryam Yazdanfar (S)
till utrikesminister Carl Bildt (M)

Utrikesdepartementet har bjudit in en iransk parlamentarisk delegation till Sverige. Med anledning av detta och den iranska regimens flagranta och kontinuerliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna samt medvetna strategi för säkerhetspolitisk instabilitet i Mellanöstern frågar jag utrikesminister Carl Bildt:

Avser utrikesministern att öppet och offentligt förklara syftet med den iranska delegationens besök och vad det är tänkt att leda till framgent?


Inkom: 2010-10-29

Fördröjt svar: 2010-10-29

Jag väntar med spänning på utrikesministerns svar.

Mer här.

Ryssland och Belarus i strid om demokratin

I ett nytt inlägg på Medvedevs blogg kritiserar han den vitryska regimen och president Lukasjenko. Medvedev skriver bland annat om att han vill att folket ska leva i frihet och utan förtryck från staten.

Det är en litet bitter ironi, rent ut sagt, med tanke på att jag just kommit tillbaka till Sverige efter ett par dagar i Ryssland. Där har jag föreläst för SILC's räkning och har förstås kommit i ytterligare beröring med det ryska politiska systemet och den ohyggliga brist på politisk och demokratisk frihet som är så tydlig där.

I ett land där det i praktiken är omöjligt att starta nya partier, där det blir allt svårare för mindre partier att alls kandidera i valen och där människor som demonstrerar för demokrati fängslas med tämligen jämna mellanrum är det tragiskt att man så envetet hävdar att man vill demokratins bästa i alla lägen. Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg.

Visst är det bra att kritik framförs mot de hinder som finns rörande demokratin i Belarus. Men det är fortfarande så att vi måste fundera kring den alltmer bristande demokratin och politiska friheten även i Ryssland. Förhoppningsvis kan den svenska regeringen vid tillfälle påtala att det vore lämpligt att se över de brister som finns rörande demokratin i såväl Belarus som Ryssland idag. Det vore rimligt.

Fram till dess håller jag tummarna för de vänner som just nu far illa och som slåss i alltmer våldsam motvind för ett frihetligt och demokratiskt Ryssland. De kan verkligen behöva all hjälp de kan få. Jag hoppas på ett eller annat vis kunna hjälpa till att förmedla den hjälpen under de kommande åren.

Mer om Ryssland, mänskliga rättigheter och demokratiproblem här.

Spännande att vara yr i huvudet?

Ja, vad ska man säga? Det måste vara spännande att vara rödgrön nuförtiden. Det känns ganska yrt på något vis, och det vet vi ju att karuseller har alltid varit populära. Men har det inte gått litet väl kringkring i den alltmer vänsterdominerade rödgröna rörans huvuden? Dags att stanna karusellen och fokusera på att driva politik istället för att ösa det drömfyllda karet tomt?

När vänsterfolket talar utrikespolitik beter de sig nämligen så drömskt och så korkat att klockorna stannar, känner jag efter att ha haft ett dygn att fundera på ett bättre sätt att uttrycka mig. Olustigt nog utan framgång. Hur i hela friden har man tänkt att man från vänsterexperimentets sida ska kunna ge sig ut i världen och kräva att USA lämnar alltihop och överger samtliga sina militära baser och dessutom bli tagna på allvar. Ett så kallat seriöst regeringsalternativ, som de rödgröna ändå påstår sig vara, kan inte räkna med att ge uttryck för en sådan idé utan att göra hela landet till åtlöje internationellt. Det kan väl ändå inte vara meningen?

Så urbota, infernaliskt världsfrånvänt.

Det är inte så att alla gillar de amerikanska interventionerna historiskt sett. Och alla gillar inte den amerikanska dominansen. Fint. Jag köper det. Jag är inte övertygad 24 timmar om dygnet heller alla gånger. Om vi nu ska vara sådana. Men faktum är att USA idag har en väldigt stark roll i världspolitiken och att de till mycket stor del faktiskt också står för stabilitet och fred i många delar av världen. Varken man gillar det eller inte. De agerar maktbalans gentemot inte fullt demokratiska länder (kan vi ju säga, för att uttrycka oss litet fint i kanten) som Kina och Nordkorea. Och en rad andra länder, även på närmre håll från oss sett.

Skulle amerikanerna lämna samtliga sina baser och sluta utöva något som helst tryck internationellt, skulle vi hamna i en situation som mest av allt liknar fullkomligt kaos. Jag vågar inte ens föreställa mig vad som skulle kunna hända i en sådan situation. Köper jag allt jänkarna gör? Det vågar jag inte påstå, även om jag säkert har en helt annan syn på vissa sidor av USA än Ohlyansen har. Är jag då så dum att jag springer runt och hävdar att USA ska bort från hela världspolitiken och lämna samtliga sina baser? Skulle jag någonsin, så hoppas jag att ni stoppar mig. Med våld och bed straps om så behövs. För att världen skulle inte se så otroligt munter ut om vi nu faktiskt "slapp" amerikanerna.

Något så dumt kan bara vara signerat Ohly och den allra mest mörkröda falangen inom vänstern. Jag undrar litet grann hur Mona, Maria och Peter kan gå med på det? Att gammkommunisterna inte gillar USA är ju inget nytt. Men jag önskar någonstans att mörkröd vänster av 2010 ändå hade någon sorts verklighetsförankring i vilket fall. Och att om de inte hade det, så skulle ändå sossar och miljöpartister ta sitt förnuft till fånga och hindra de värsta katastroferna och grodorna från att ta sig ut.

Jag sträcker mig så långt som till att säga att kan inte de rödgröna bättre än såhär så måste jag tyvärr klassa dem som rent ut sagt samhällsfarliga. Vi har inte råd att ha en regering som begår inte bara inrikespolitiskt utan även utrikespolitiskt harakiri. Och vi har inte råd att möta den värld som deras politik skulle medföra. Vi har så inte råd med den världen. Varken igår, idag eller imorgon.

Nej, jag ska nog inte upprepa mig ytterligare. Inte fortsätta gissa och fundera kring hur de tänker. Jag kommer ändå aldrig lyckas. Vi kan väl bara konstatera att jag är förundrad. Aningen besviken, kanske, också. Jag hade inbillat mig att det fanns litet mer substans i vänsterexperimentets politik än såhär.

Kanske är det så att miljöpartistiska väljare är ganska smarta ändå, som håller dörren öppen för något litet klyftigare än en totalt tvärgalen extremvänsterpolitik ändå. Vi får sannerligen hoppas det. Ska vi på något som helst vis kunna rädda det svenska anseendet i världen, slippa göra bort oss fullkomligt och kanske dessutom fortsätta ha en värld som alls går att leva i och som inte abdikerar sitt fulla ansvar i framtiden; då får vi hoppas att de tar sitt förnuft till fånga på valdagen. Annars finns risken att vi blir fast med den rödgröna röran i fyra år ändå.

Gud bevare oss väl om de där snurriga drömmarna kommer till makten i höst. Jag menar verkligen det. Gud bevare oss väl.


Intressant.

.

I am very sociable.