Folkpartiet vill se ett nytt scenkonsthus i Stockholm

Ett nytt scenkonsthus i Stockholm. Att ersätta den gamla nationalscenen Kungliga Operan som idag är i ett rätt taskigt skick.

Jag ser visserligen inte att det finns någon anledning att riva Operan. Det är en vacker byggnad med fantastiska anor och jag skulle gärna se att den fick vara kvar, upprustad. Men för nya tider och för att kunna befästa Sverige som ett kulturland och Stockholm som en av kulturens verkliga huvudstäder i Europa skulle jag mycket uppskatta en verkligt modern samlingsplats för musik, teater, dans och en riktigt vässad kulturtradition. Det torde finnas utrymme för det. Vi har ett fantastiskt arv att ta hänsyn till. Vet jag som gammal skådespelare och dansare själv. Det bör vi föra ett steg längre.

Vilka möjligheter finns? Planen är att regeringen och näringslivet ska sätta sig ner och fundera på det efter valet och komma fram till en bra lösning för att skapa något riktigt spektakulärt. Jag hoppas verkligen att vi får möjligheten att förverkliga detta. Ett viktigt steg för att skapa framtid och möjligheter för kulturen i Stockholm och i Sverige. En möjlighet att sprida ordet om den svenska kulturen i världen. En möjlighet att gå vidare och att ta skapande och traditioner tillsammans till nya nivåer.

Och som jag har längtat.

Repskap

Mark Klamberg rapporterar från repskapet Folkpartiet håller för att enas om riktlinjer för den kommunala politiken. Jag tycker det känns rätt så lovande, faktiskt. 

"Stockholms stad bör ta initiativ för att en innovationshögskola etableras i Stockholm. De utbildningar på grund- och forskningsnivå i entreprenörskap och innovationskunskap som finns vid KI, KTH, Handels och Stockholms universitet bör föras samman till ett kluster som kallas innovationshögskola."

Den skrivelsen ska vi ha fått nu, inte minst tack vare Klamberg och Fp Östermalm. Det är en fantastiskt framgång på många vis. Vi behöver satsa mer på innovation om Sverige ska kunna fortsätta hålla sig i framkant i den allt hårdare internationella konkurrensen i framtiden. Utan bra produkter och tjänster att sälja kommer vi heller inte kunna hålla den svenska ekonomin flytande i någon större omfattning gentemot de "nya" jättarna i Asien, Afrika och Sydamerika.

En halv framgång var, enligt Klamberg, att vårdnadsbidragets effekter i Stockholm ska utredas.

Klamberg drev också frågor om att möjligheten för rörelsehindrade att välja bostad måste stärkas, samt att Staden måste verka för att inga psykiskt funktionshindrade eller barnfamiljer blir bostadslösa.

Vilket känns som en självklarhet, men hittills inte varit det. Det här är något som jag anser är otroligt viktigt och som jag gärna arbetar för att det ska bli något riktigt självklart även på riksnivå och utanför Folkpartiets egna skrivelser.

Representantskapet tog också ställning för ett yrkande inom kulturområdet som inom kort kanske kan komma att få mycket uppmärksamhet.

Jag antar att mer information kommer vartefter. Vi kan hoppas i alla fall.  Kultur och utbildningspolitiken hamnar annars självklart i centrum i Stockholms stad  eftersom de två främsta företrädarna för Folkpartiet, borgarråden Lotta Edholm och Madeleine Sjöstedt ansvarar för dessa områden. Det skulle förvåna mig om de vilar på lagrarna, så det ska bli spännande att se vad de och repskapet har tänkt sig.

Rape games... ett nödvändigt ont?

Jo, jag har också uppmärksammat den där diskussionen som går just nu kring det japanska spelet som går ut på att man ska våldta unga tjejer.

Kan till att börja med konstatera att det inte är första gången jag springer på något sådant och att jag alltså på inget vis är förvånad. Det här är tydligen tämligen vanligt inte minst inom den japanska ungdomskulturen. Och förstås finns det miljoner saker man kan säga om det. Jag kan inte säga att jag fattar det och jag kan definitivt inte säga att jag gillar det. Mycket av det jag skulle kunna säga är allt annat än snällt.



Förstås är jag väl rätt mycket partisk med tanke på att jag bara för ett drygt år sedan själv råkade ut för ett övergrepp och fortfarande har jätteproblem såväl psykiskt som fysiskt till följd av det. Det var inte direkt rosa små moln som kretsade kring mig den gången och det är det fortfarande inte.

Fan vet vad de här spelen gör med en människas psyke och med kvinnosyn och andra värderingar hos de (förmodar jag) mestadels unga män som spelar skiten. Jag är inte hundra på att jag vill veta. Och jag är helt säker på att jag inte vill få reda på det vid fel tillfälle i framtiden heller om det skulle visa sig att det fanns ett direkt sammanhang. En gång räcker alldeles utmärkt.

Vad jag däremot vet är att jag är den sista som ska göra den kopplingen. Jag lämnar över det till de människor som faktiskt vet. Forskare, psykologer, läkare, statistiker. Därför att samtidigt som vi härsknar till på det här spelet och vad det uppenbarligen går ut på, så är det märkligt att Japan tydligen har en av de lägsta frekvenserna av våldtäkter i världen. Det kanske förvånar, men moralens högborgar här i västvärlden har ett betydligt högre antal våldtäkter per person än vad exempelvis spelets hemland Japan har. Vad beror det på?

Jag har helt ogenerat lånat statistiksammanställningen här nedan från Skivad Lime (Källa FN):

Land	Våldtäkter per 100 000 invånare
Kanada	78,08
Australien	77,79
USA	32,05
Sverige	24,47
Storbritannien	16,23
Sydkorea	12,98
Taiwan	4,08
Japan	1,78

Är det så att vi mestadels bara ägnar oss åt moralpanik här hemma i trygga lilla Sverige? För här händer ju inte sånt på riktigt? Vi som inte har såna spel drabbas ju inte? Jag är rädd att så inte är fallet. Det händer därute. Men inte på grund av ett datorspel utan på grund av betydligt djupare fel i värderingarna och i samhället än så.

Kanske måste vi trots allt skilja på fantasier och verklighet? Kanske måste vi inse att spelet i sig är relativt ofarligt även om det strider mot våra principer att tycka det?

Samtidigt som jag blir oerhört förbannad rent personligen blir jag ändå väldigt oroad över att det första alla gör är att börja skrika sig sönder och samman om censur och förbud. Inte för att det inte är den magkänslan jag får själv av att se skiten. Jag mådde rätt illa då jag såg Aftonbladets klipp imorse.

Samtidigt måste vi vara medvetna om vad vi riskerar ställa till med om vi verkligen börjar förbjuda och censurera allt vi inte gillar. Det funkar inte vidare bra att förbjuda allt i omgivningen som inte passar in i våra normer för dagen. Inte bara för att.

Om vi börjar här, så har vi sedan satt igång en händelseutveckling som vi mycket snabbt riskerar tappa kontrollen över. Det är inte acceptabelt att ge upp yttrande- och åsiktsfrihet bara för att vi är många som tycker det här är otroligt motbjudande. Det är inte acceptabelt att ge upp på demokratins grundvärden och grundpelare i ett försök att rädda desamma. Det har inte fungerat tidigare och kommer inte göra det denna gången heller.

Att vi sedan litet här och var anser att vi måste ta i detta är något helt annat. Men gör det då genom diskussioner och genom att tydligt visa på vart vi tycker gränsen går. Det här handlar om att sätta ned foten och tydliggöra sina värderingar snarare än om en himla massa illa genomtänkta förbud sprungna ur ryggradsreaktioner. Birgitta Ohlsson var inne på samma sak då hon intervjuades av Aftonbladet rörande detta. (Se klippet ovan).

Vill du skrika, så gör det. Men ägna dig inte åt att riva sönder grundpelarna för vårt demokratiska samhälle på kuppen.

Inte för ett datorspels skull. Oavsett hur mycket vi ogillar det. Det gäller även mig. Fastän jag mår sjukt illa av att veta om och att se eländet. Det är inte värt det.

Intressant.

Niklas, Gester... med ord, Sigurdhsson, AB, Malin Wollin - AB, Malin Wollin, Perspektiv, Callisto,

Datainspektionen granskar Ifpi och APB

Den här veckan och nästa kommer Datainspektionen att göra inspektioner hos Ifpi och Antipiratbyrån. Syftet är att klargöra hur organisationerna arbetar för att registrera misstänkta fildelare. Man vill framförallt ha koll på hur Ipred-lagen påverkar hanteringen av personuppgifter i denna hanteringen, säger man.

– Vi vill se om och hur de registrerar misstänkta fildelare, Jonas Agnvall, jurist på Datainspektionen, till SvD.se.

Visserligen är detta ett rutinärende, men det blir en intressant prövning då det lär kunna framgå efter inspektionen huruvida de två kontrollerade aktörerna håller sig till de tillstånd de fått och huruvida de i övrigt följer PUL (personuppgiftslagen), vilket de alltså fortfarande har skyldighet att göra.

Under tiden konstaterar vi att lagen hittills varit väldigt svår att arbeta utefter och att det är få åtal som väckts.

Hur det där med PUL och den egentliga lagtexten om att endast myndigheter får registrera uppgifter rörande individer som misstänks ha begått brott (något just Ifpi och APB har fått dispens ifrån) verkligen fungerar i dagsläget kan man ju undra.

Ifpis vd Lars Gustafsson säger såhär:

– Vi samlar kontinuerligt in bevis via extern hjälp som gör det åt oss. Men vi har tidigare skrotat flera fall, där vi ser att omfattningen inte är tillräckligt stor eller att bevisen inte håller.

Liberati: Städa ut Gud ur lagboken!

Det är dags att rensa upp i vår gamla lagbok och införa liberal och demokratisk lagstiftning som inte bygger på kristen tro, utan som ger utrymme för alla religioner och kulturer, individuella livsval och en garanterad rätt för alla barn i Sverige att få tillgodogöra sig vetenskapligt baserad utbildning.

Lagom till jul vill Liberati städa ut Gud ur lagboken och införa ett sekulariserat och i sanning mångkulturellt Sverige. Det är dags att ge människan friheten att välja sin egen väg och att skapa sin egen tillvaro, utan pekpinnar och underliga krav som endast bygger på unkna, medeltida, värderingar.

Det får vara slut nu för språktest, medborgartest, enbart kristna högtider oavsett vad vi tror på, religiösa friskolor, kristligt unket moraliserande över namnlagar, giftermål, sexuallagstiftningar och allt vad det kan vara. Det är dags att öppna upp samhället och den svenska kulturen för omvärlden och för en sekulär och mångkulturell verklighet vi idag lever i men fortfarande inte juridiskt har givit vår acceptans. 

Intressant.