Första steget mot en ny namnlag och bakåtsträvande sossar

Nu ska regeringen på allvar se över namnlagen, är det tänkt. Läser hos Per Pettersson och Martin Andreasson om att regeringen nu beslutat om en parlamentarisk utredning i frågan. Fint så. Hoppas att de inte tar alldeles för stor fasta på vad kristdemokraterna kan komma att vräka ur sig för dumt.

Det är verkligen på tiden att lagen ses över. Praxis är redan ändrad. Inte minst på grund av det arbete Christine Sahlström initierade för något år sedan och som ledde till att Kerstin Burman (Jurist på Byrån för Lika Rättigheter), Immanuel Brändemo och andra lyckades knuffa berget en bra bit. Namnändring ska inte vara något som klåfingriga politiker och kyrkofånar bestämmer över. Jag tror att är man lagligen tillåten att rösta, köra bil, resa runt hela världen, skaffa barn, gifta sig, ha sex och bestämma över vad man själv ska äta till middag så borde man ha rätten att ta ett namn alldeles på egen hand. Det ska inte behöva vara så himla mycket mer komplicerat än så.

Nu är bara frågan hur långt den här utredningen kommer. Hägglund vägrar ju än idag att ta tag i lagstiftningen kring könstillhörighet och ingen vill alls kännas vid lagen om tvångssterilisering av sexuella minoriteter.

Hoppas kan vi ju göra, förstås. Men då får nog någon börja låsa in kristdemokrater, socialdemokrater, vänsterpartister och moderater litet mer systematiskt i samband med alla kommande omröstningar och möten i berörda utskott.

För inte är det väl så att den kristenmoralistiska lagen om att patologisera trans- och intersexuella (för att kunna tvångssterilisera dem utan kval) ligger till grund och att man är rädd att en uppluckring av rättigheterna för transpersoner (och andra, mind you) ska skada samhället alldeles för mycket?

Så enkelt kan det väl inte vara?

Mer här:

Rasmus Jonlund, Rasmus Jonlund, SvD: Jonlund igen, Per Pettersson, Martin Andreasson.

Annat intressant och lagom relaterat här:

Amanda, Trollhare, SvD, AB, Jodåsåatte, SUNE.

På ämnet diskriminering:

Kan bara instämma i kritiken mot Ilmar Reepalu (socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö) efter det ytterst klantiga uttalandet rörande hoten mot den judiska befolkningen i staden. Det är helt oacceptabelt att en ansvarig politiker kan få för sig att säga att man minsann får ändra sig och sina åsikter för att slippa bli attackerad för sin etnicitet eller religiösa tillhörighet.

Att autonoma vänstern tillsammans med mer extrema och mindre nogräknade muslimska grupper tar sig rätten att försöka jaga ut judar ur Malmö är under inga omständigheter ok. Alls! Att Reepalu vägrar se att han spelar med i samma spel tycker jag är katastrofalt korkat och jag hoppas verkligen att han backar. Blir bara sur. Så sur.

Känner att det är så himla mycket hat idag. SD, islamofobi, judehat, minareter, burkor, transhat, homofobi. Hat, hat och hat! Vad är det med folk idag? Har vi verkligen glömt precis allting vi lovade oss att inte glömma?

Men det är kanske bara jag?

Mer här:

Annika Beijbom, SvD: Birgitta Ohlsson, Zaramis, Skånskan: Reepalu, SvD: Tomas Lundin, Magnus Andersson, Mer vänster i Uppsala, Bokstavligt talat, Politik och poesi, Mats Perspektiv, Calle Rockbäck, Sakine, Adam Cwejman.

Intressant.

Vårkänslor och varningstecken

Så kan det gå. Alliansen anar våren under den blixtrande solen. Det känns varmt och skönt och som om framtiden är ganska ljus ändå. Trots allt.

Ändå är det väl litet märkligt, eller? Visserligen måste jag säga att jag tycker att regeringen sköter sitt jobb bra än så länge på de flesta vis. Åtminstone när det gäller den nuvarande krisen och den allmäna politiken.

Vad jag tycker om synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter inom regeringen idag är väl däremot ingen stor hemlighet?

Samtidigt kan jag inte annat än roat rycka på smilbanden idag. På något vis känns det märkligt mycket som att det säger mer om sossarna av idag än om alliansen att de borgerliga går framåt så mycket idag. Saknade visioner och förlorade drömmar kontra det enda stabila och rimliga alternativet.

Borde det inte vara ett obligatorium att vänsterland går framåt i dåliga tider, om vi kikar på det här historiskt? Vi måste nog konstatera att man inte kan leverera något sammanhängande alternativ från oppositionshåll idag, och därför dyker man.

Jag kan tycka att det dessutom är väldigt synd att Wanja ska fortsätta kämpa vidare i den situation hon satt sig i. Dels för sossesfärens och den fackliga rörelsens förtroendes skull, men även för sin egen. Hur mycket kan en människa ta av stormvindar på en väldigt ensam kulle... Är det inte dags att stiga ner, om inte annat för hennes egen skull? Är det verkligen värt att kämpa vidare och fortsätta ta smäll efter smäll efter smäll? Det gör nästan ont att se på när det här eländet fortsätter rulla vidare.

Att centern och Kd går litet knackigt är tråkigt för alliansen, men det som skrämmer mest med allting är utan tvekan att Sd går framåt. Det gillar jag verkligen inte alls... Herregud, nog kan man väl tycka att det borde finnas bättre sätt att visa sitt missnöje med världsordningen? Visst måste det finnas andra vägar att gå än att stödja en så föråldrad, stelbent, konservativ och fördomsfull politik? Jag kommer aldrig kunna förlika mig med den sortens strömningar i samhället ändå. Det kommer bara inte att gå.

Därför gläder det mig att det sker positiva saker i samhället ändå. Vi har fått en ny äktenskapslagstiftning som äntligen bejakar kärlek och lika värde. Den amerikanska delstaten Iowa följer efter, och i Nepal är en lagstiftning på gång som ger utrymme för definitionen av ett tredje kön. På andra håll i Sverige har vi sett att namnlagstiftningen äntligen har börjat luckras upp och att det nu blivit betydligt enklare att välja att bära det namn man vill.

Det ligger kärlek i luften idag. Och hopp. Jag kan inte annat än gilla.

Nu ska jag ta ett kort bad och sedan ge mig ut i solen igen. Bara för att njuta.

Liberati: Städa ut Gud ur lagboken!

Det är dags att rensa upp i vår gamla lagbok och införa liberal och demokratisk lagstiftning som inte bygger på kristen tro, utan som ger utrymme för alla religioner och kulturer, individuella livsval och en garanterad rätt för alla barn i Sverige att få tillgodogöra sig vetenskapligt baserad utbildning.

Lagom till jul vill Liberati städa ut Gud ur lagboken och införa ett sekulariserat och i sanning mångkulturellt Sverige. Det är dags att ge människan friheten att välja sin egen väg och att skapa sin egen tillvaro, utan pekpinnar och underliga krav som endast bygger på unkna, medeltida, värderingar.

Det får vara slut nu för språktest, medborgartest, enbart kristna högtider oavsett vad vi tror på, religiösa friskolor, kristligt unket moraliserande över namnlagar, giftermål, sexuallagstiftningar och allt vad det kan vara. Det är dags att öppna upp samhället och den svenska kulturen för omvärlden och för en sekulär och mångkulturell verklighet vi idag lever i men fortfarande inte juridiskt har givit vår acceptans. 

Intressant.

Namnlagen på tapeten

Äntligen börjar det hända saker litet här och där. Det ska till många års kamp, och en jäkla massa arbete för att nå dit, men tillslut kan det hända fantastiska saker ändå.

Glad för min vän Jan-Olov Madeleine som nu äntligen fått sitt andra namn godkänt av Länsrätten efter en överklagan av Skatteverkets negativa beslut.

Tycker det känns så himla självklart att transidentifierade människor ska få ha rätten att bära ett namn de känner sig hemma med och känner sig stolta över. Som fungerar med vem de är. Vi lever trots allt inte under medeltiden längre, och jag tycker det är skamligt att vuxna människor inte får bestämma vad de ska heta.

Det är ju inte direkt så att en supermacho kille utan några som helst transindikationer kommer välja att heta Sara eller Marianne bara för att vi tillslut går in i 2000-talet och äntligen stiftar en könsneutral namnlag. What´s the big deal?