Visar inlägg med etikett Förebilder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förebilder. Visa alla inlägg
2010-11-25
2010-11-23
En smart tidning plockar upp Lisa Magnusson omgående!
Visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg att Aftonbladet tydligen bestämt sig för att förändra formatet på sin debattsida och att de därför bestämt sig för att göra sig av med sin vassaste och klipskaste krönikör alla kategorier. Göra om format är bara nyttigt. Att modernisera, vässa, toppa laget, ta in nya förmågor och så vidare. Att i samma veva sparka storstjärnan som gör att sidan överhuvudtaget fungerar är å andra sidan ren redaktionell harakiri. Det gör mig aningen orolig.
Ung, smart som få, modig, tänkvärd, stark som en hel garnison och med en sylvass egg på pennan nog att vara rent dräpande oavsett vad hon skriver om är Magnusson verkligen framtidens krönikör. Om det fanns behov av att säga upp någon krönikör överhuvudtaget skulle vilken smart tidning som helst välja någon annan än just Lisa Magnusson. Det oroar mig verkligen att detta nu skett, därför att jag blir väldigt skeptisk till vilket format Aftonbladet nu siktar på att bygga upp som inte har plats för det närmsta ett geni de alls kan åstadkomma. Hur slätstruket och grått kommer inte startfältet att bli då? Och är det möjligen så att det är just det som är själva tanken? Att det verkligen ska bli slätstruket, rätt, snällt och grått över hela linjen.
Hur som helst tycker jag inte att Aftonbladet ska återanställa Lisa. Men jäklar vad det BORDE vara ren jäkla huggsexa bland andra tidningsmedier i landet, tv-kanalers debattredaktioner, tankesmedjor och andra.
En av landets smartaste skribenter och debattörer är LEDIG! Plocka upp henne fort som fan!
Det kan inte vara mycket mer framtidssäkrat än såhär att anställa, så skynda och fynda. Ge henne ett riktigt bra erbjudande. För att hon verkligen inte ens behöver annat än sin egen backlogg för att visa att hon förtjänar det. En backlogg där en majoritet av alla inlägg hon hittills skrivit ligger och tar upp en himla massa plats bland mina digitala bokmärken sedan länge. Det händer inte många andra.
It's just me sayin'.
Det ska bli väldigt intressant att se var Lisa Magnusson hamnar inom kort. Oavsett vad är jag knappast orolig. Vi har definitivt inte hört det sista från krönikornas vassaste penna. Till dess? Jag bara är... förundrad.
2010-11-18
Hon slapp skilja sig!
Li Sam, bekant och vapensyster i kampen för transsexuellas rättigheter har nyss lyckats vinna en omfattande seger som kan komma att bli vägledande för liknande beslut i framtiden.
Efter många års kamp har Li, som liksom jag valde att göra sin transition utomlands på grund av trassel med den svenska vården, fått besked om att hon härmed är att betrakta som kvinna. Detta trots att hon vägrat skilja sig från sin fru, som hon varit gift med i många år.
Lagen från 1972 som reglerar transsexuellas rätt till juridiskt könsbyte säger att vi dels måste sakna all förmåga att fortplanta oss, dels vara svenska medborgare och dels måste vara ogifta för att ett juridiskt könsbyte ska komma på fråga. Det innebär att den person som är gift och som beslutat sig för att genomgå ett könsbyte är tvingad enligt lag att skilja sig. Allra helst ska eländet bevisas genom boskillnad därutöver.
För somliga innebär detta att deras rätt att få vara sig själva kan tas som gisslan genom att en livspartner helt enkelt vägrar skilja sig och därmed upphäver alla möjligheter att få genomföra korrigering och könsbyte.
För andra, som Li, har det aldrig någonsin funnits på kartan att hon eller hennes livspartner sedan många år skulle gå med på att tvingas skilja sig mot sin vilja. Oavsett vilka krav lagen ställer. Observera att detta alltså är något som är ett obligatorium i ett land vi medborgare brukar betrakta som jämställdhetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas högborg. Ibland lever vi bara inte upp till den självbilden.
Li har hävdat sin rätt att byta kön i många år, trots att hon vägrar skilja sig. I ett land som för en tid sedan började godkänna samkönade äktenskap och som långt tidigare godkänt partnerskap för samkönade har alltså inte lagen hängt med.
Detta fick omfattande och mycket vass kritik då Socialstyrelsen i somras släppte sin rapport rörande transsexuellas rättigheter och vår vårdsituation. Nu har länsrätten, efter överklagande av Rättsliga Rådets beslut, valt att gå på Li Sams linje och därmed har hon alltså tillslut fått rätt mot den förlegade lagstiftning som hindrat henne att få bära exempelvis en legitimation med rätt namn, personnummer och könsmarkör. Passet lär ska vara rättat nu och hon är alltså fullt ut kvinna.
Tänk att det ska ta sådan förbaskad tid! På lördag uppmärksammas Transgender Day of Remembrance. För oss som lever mitt i eländet är det en viktig dag. Vi minns och uppmärksammar de som inte orkat kämpa, de som givit upp eller som råkat illa ut på grund av sin önskan att få vara sig själva och uttrycka sig själva. Alla de människor som inte finns ibland oss längre.
Kanske kan denna segern göra att vi har färre att sörja i framtiden. Färre som kämpar men inte når hela vägen fram. Färre som helt enkelt ger upp. Kanske kan detta hjälpa till att skapa en värld av ännu en gnutta mer förståelse ändå. Vi kan bara hoppas.
Till Li vill jag tacka för allt du gjort för oss alla som lider av transsexualism eller intersexualism och gratulera till segern. Det betyder mycket för dig, för din familj, men också för många andra.
Rock on!!
Efter många års kamp har Li, som liksom jag valde att göra sin transition utomlands på grund av trassel med den svenska vården, fått besked om att hon härmed är att betrakta som kvinna. Detta trots att hon vägrat skilja sig från sin fru, som hon varit gift med i många år.
Lagen från 1972 som reglerar transsexuellas rätt till juridiskt könsbyte säger att vi dels måste sakna all förmåga att fortplanta oss, dels vara svenska medborgare och dels måste vara ogifta för att ett juridiskt könsbyte ska komma på fråga. Det innebär att den person som är gift och som beslutat sig för att genomgå ett könsbyte är tvingad enligt lag att skilja sig. Allra helst ska eländet bevisas genom boskillnad därutöver.
För somliga innebär detta att deras rätt att få vara sig själva kan tas som gisslan genom att en livspartner helt enkelt vägrar skilja sig och därmed upphäver alla möjligheter att få genomföra korrigering och könsbyte.
För andra, som Li, har det aldrig någonsin funnits på kartan att hon eller hennes livspartner sedan många år skulle gå med på att tvingas skilja sig mot sin vilja. Oavsett vilka krav lagen ställer. Observera att detta alltså är något som är ett obligatorium i ett land vi medborgare brukar betrakta som jämställdhetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas högborg. Ibland lever vi bara inte upp till den självbilden.
Li har hävdat sin rätt att byta kön i många år, trots att hon vägrar skilja sig. I ett land som för en tid sedan började godkänna samkönade äktenskap och som långt tidigare godkänt partnerskap för samkönade har alltså inte lagen hängt med.
Detta fick omfattande och mycket vass kritik då Socialstyrelsen i somras släppte sin rapport rörande transsexuellas rättigheter och vår vårdsituation. Nu har länsrätten, efter överklagande av Rättsliga Rådets beslut, valt att gå på Li Sams linje och därmed har hon alltså tillslut fått rätt mot den förlegade lagstiftning som hindrat henne att få bära exempelvis en legitimation med rätt namn, personnummer och könsmarkör. Passet lär ska vara rättat nu och hon är alltså fullt ut kvinna.
Tänk att det ska ta sådan förbaskad tid! På lördag uppmärksammas Transgender Day of Remembrance. För oss som lever mitt i eländet är det en viktig dag. Vi minns och uppmärksammar de som inte orkat kämpa, de som givit upp eller som råkat illa ut på grund av sin önskan att få vara sig själva och uttrycka sig själva. Alla de människor som inte finns ibland oss längre.
Kanske kan denna segern göra att vi har färre att sörja i framtiden. Färre som kämpar men inte når hela vägen fram. Färre som helt enkelt ger upp. Kanske kan detta hjälpa till att skapa en värld av ännu en gnutta mer förståelse ändå. Vi kan bara hoppas.
Till Li vill jag tacka för allt du gjort för oss alla som lider av transsexualism eller intersexualism och gratulera till segern. Det betyder mycket för dig, för din familj, men också för många andra.
Rock on!!
2010-11-10
2010-10-20
BTW - Google people, I want that t-shirt!
Hey...
Nu när jag tänker på det och den där t-shirten har gjort min dag, så tänker jag bara att... jag vill ha den t-shirten! Skulle man kanske ta och beställa den? Jag vill helst behålla halsen en stund till och grejer, men ändå. Dammit, peeps! Så mycket som vi dundrar runt i sociala mediesfären borde ni anställa alla oss HBT-guldkorn och ge oss en tröja på köpet. En sjysst deal, tycker jag. ;-P
Hur som helst. Älskar Googles ställningstaganden rörande HBT och även det att så många går ut och pratar om det svåra i att vara ung och "hobbit". Och att det kommer bli så jäkla mycket bättre om man bara pallar en liten stund till. Det är rätt coolt. Det är en sjysst början. Och jag vet ju att det stämmer. Känner ju också folk på Google som nått upp till fantastiska liv efter en jävlig mardrömstid som unga på grund av läggning eller identitet som inte riktigt stämde med normerna. Gillart! Mycket.
Nu när jag tänker på det och den där t-shirten har gjort min dag, så tänker jag bara att... jag vill ha den t-shirten! Skulle man kanske ta och beställa den? Jag vill helst behålla halsen en stund till och grejer, men ändå. Dammit, peeps! Så mycket som vi dundrar runt i sociala mediesfären borde ni anställa alla oss HBT-guldkorn och ge oss en tröja på köpet. En sjysst deal, tycker jag. ;-P
Hur som helst. Älskar Googles ställningstaganden rörande HBT och även det att så många går ut och pratar om det svåra i att vara ung och "hobbit". Och att det kommer bli så jäkla mycket bättre om man bara pallar en liten stund till. Det är rätt coolt. Det är en sjysst början. Och jag vet ju att det stämmer. Känner ju också folk på Google som nått upp till fantastiska liv efter en jävlig mardrömstid som unga på grund av läggning eller identitet som inte riktigt stämde med normerna. Gillart! Mycket.
2010-05-22
Explode, exploding, exploded
Excuse me
But I just have to
Explode
Explode this body
Off me
I’ll be brand new
Brand new tomorrow
A little bit tired
But brand new
’
-Björk
Är det helt säkert att Björk aldrig har transitionerat...?
Oavsett är hon en otroligt cool människa och jag blir bara mer och mer nöjd med att hon plockade hem Polarpriset nu nyligen.
But I just have to
Explode
Explode this body
Off me
I’ll be brand new
Brand new tomorrow
A little bit tired
But brand new
’
-Björk
Är det helt säkert att Björk aldrig har transitionerat...?
Oavsett är hon en otroligt cool människa och jag blir bara mer och mer nöjd med att hon plockade hem Polarpriset nu nyligen.
2010-04-14
Läsvärt om bisexualitet
I jakten på svar från overklighetens folk till alla er övriga ytterligare ett lästips. Ytterligare ett statement, ett rakryggat konstaterande, ett utropstecken.
På Aftonbladet skrev igår Suzann Larsdotter, sexualupplysare på RFSL, personligt om sin bisexualitet och om hur vi bin ofta blir osynliggjorda från såväl den övriga homovärlden som den heterosexuella världen.
Kan inte låta bli att känna igen mig litet grann. Det är ju så det är, känner jag rätt ofta då jag läser. Kan vara tänkvärt för den som inte funderat så mycket på det tidigare. För oss bin som levt mellan världarna en stund är det dock knappast rocket science. Vi vet precis och vi känner igen oss och tycker förmodligen, varenda en av oss, att det är totalt självklart. Men det är viktigt att knuffa upp på agendan och ut i ljuset därför att det är något som ändå inte lyckas fastna i omgivningens medvetanden hur mycket vi än ber och skriker och bönar och gapar om att få bli sedda och accepterade för precis de vi är.
Att det ställer till det för oss på så vis att vi alltid blir placerade efter vilken eventuell partner vi har för tillfället är en tydlig sak som är svår att tampas med. Att dejtar vi en människa av andra könet så är vi automatiskt straighta. Dejtar vi en person av samma kön så är vi allra helst gay. Men att vi faktiskt inte vill bli inplacerade och att vi känner oss fångna är något som ofta inte nämns eller tolereras att det nämns. Hur ofta får jag inte höra att jag borde bestämma mig, att jag inte är riktig eller hel om jag inte väljer sida, att jag bara är på låtsas eller bara låtsas. Att det inte är ok att jag lever på det sätt jag själv vill leva. Det ska ju vara antingen eller...
Själv har jag valt att ta det där steget till att stå för exakt och precis den jag är. Att vara offentlig med min identitet, min läggning, min lösning på mitt eget personliga livspussel. Må så vara att jag inte blir poppis för det, men det behövs fler som vågar gå ut och stå för att de är bi, för att de kanske är trans- eller intersexuella, för att de är polygama eller polyamorösa.
Själv ser jag mig som polygam, bisexuell och med en tidigare historik kopplad till trans- och intersexualism. Kontroversiellt. Något jag kanske inte borde prata så högt om. Men som jag anser att jag bör prata högt om precis just därför. För att vi behöver vara fler som syns. Fler so har en ryggrad. Fler som står upp för precis de vi är. För att ändra attityderna, för att skapa en samling människor som kan agera positiva förebilder för alla andra som inte ser det som lika självklart att våga vara precis som de är.
Se mig. Jag är här. Jag är queer. Jag är stolt. Och jag tänker inte ändra på mig.
Tack, Suzann, för att du orkar driva på. Tack för att du orkar vara en förebild. Tack för att du är så cool och så rak. Det behövs fler av dig därute.
På Aftonbladet skrev igår Suzann Larsdotter, sexualupplysare på RFSL, personligt om sin bisexualitet och om hur vi bin ofta blir osynliggjorda från såväl den övriga homovärlden som den heterosexuella världen.
Kan inte låta bli att känna igen mig litet grann. Det är ju så det är, känner jag rätt ofta då jag läser. Kan vara tänkvärt för den som inte funderat så mycket på det tidigare. För oss bin som levt mellan världarna en stund är det dock knappast rocket science. Vi vet precis och vi känner igen oss och tycker förmodligen, varenda en av oss, att det är totalt självklart. Men det är viktigt att knuffa upp på agendan och ut i ljuset därför att det är något som ändå inte lyckas fastna i omgivningens medvetanden hur mycket vi än ber och skriker och bönar och gapar om att få bli sedda och accepterade för precis de vi är.
Att det ställer till det för oss på så vis att vi alltid blir placerade efter vilken eventuell partner vi har för tillfället är en tydlig sak som är svår att tampas med. Att dejtar vi en människa av andra könet så är vi automatiskt straighta. Dejtar vi en person av samma kön så är vi allra helst gay. Men att vi faktiskt inte vill bli inplacerade och att vi känner oss fångna är något som ofta inte nämns eller tolereras att det nämns. Hur ofta får jag inte höra att jag borde bestämma mig, att jag inte är riktig eller hel om jag inte väljer sida, att jag bara är på låtsas eller bara låtsas. Att det inte är ok att jag lever på det sätt jag själv vill leva. Det ska ju vara antingen eller...
Själv har jag valt att ta det där steget till att stå för exakt och precis den jag är. Att vara offentlig med min identitet, min läggning, min lösning på mitt eget personliga livspussel. Må så vara att jag inte blir poppis för det, men det behövs fler som vågar gå ut och stå för att de är bi, för att de kanske är trans- eller intersexuella, för att de är polygama eller polyamorösa.
Själv ser jag mig som polygam, bisexuell och med en tidigare historik kopplad till trans- och intersexualism. Kontroversiellt. Något jag kanske inte borde prata så högt om. Men som jag anser att jag bör prata högt om precis just därför. För att vi behöver vara fler som syns. Fler so har en ryggrad. Fler som står upp för precis de vi är. För att ändra attityderna, för att skapa en samling människor som kan agera positiva förebilder för alla andra som inte ser det som lika självklart att våga vara precis som de är.
Se mig. Jag är här. Jag är queer. Jag är stolt. Och jag tänker inte ändra på mig.
Tack, Suzann, för att du orkar driva på. Tack för att du orkar vara en förebild. Tack för att du är så cool och så rak. Det behövs fler av dig därute.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
