UNTERMENSCH! - Inte duglig som människa enligt svenska staten

Idag skriver jag på Aftonbladet Debatt om min kamp mot den svenska statens moraliserande hållning gentemot mig och andra trans- och intersexuella som inte anses vara människor nog, medborgare nog, kvinnor eller män nog att få vara föräldrar.

Berättar om hur tung processen är och hur hårt det slår. Hur fel det kan bli.

Det jag inte berättar om där är en reell oro för att eventuellt bli lämnad av min man på grund av att han är äldre än jag och också har uttryckt en önskan att någon gång bli far. Det får han förstås bli. Förutsatt att han lämnar mig. Vilket känns väldigt tryggt och fint i vår lilla fina vardag. Risken att det när som helst skulle kunna ta slut för att jag inte kan, eller rättare sagt inte får, ge honom det han önskar sig.

Nu tror jag inte att min man skulle gå utan vidare. Inte just idag i alla fall. Men rädslan finns där. Samma sorts tunga ångestfyllda rädsla som jag känner inför att själv inte få uppleva föräldraskapet och all den där kärleken till en egen familj.

Läs och tänk efter.

Kanske är det naivt att tro att mänskliga fri- och rättigheter ska gälla även en människa som jag? Kanske borde jag inse att det inte går att ha kakan och äta upp den? Eller är förbudet mot att spara könsceller, tillåta värdmödraskap eller det strikta regelverket som i praktiken permanent stoppar mina möjligheter att adoptera bara en djävulsk massa moralistisk goja?

Ni som känner mig. Ni som följer och läser mig... Är jag så pervers att jag inte förtjänar samma rättigheter som någon av er andra? Är jag så sjuk att jag inte kan bli mamma? Är jag så absurt mycket lägre stående som varelse att staten har rätt då de gör allt utom att rent ut kalla mig för det jag är enligt den svenska lagstiftningen av idag:


UNTERMENSCH!


Fotnot: Som jag förstått det har Socialminister Göran Hägglund (Kd) gjort mig den tjänsten att ha lovat mig replik på denna artikeln. Det kan förstås även bero på det samtal vi hade i samband med Allianstågets resa genom Sverige nyligen, det vet jag inte, men det är positivt. Det kan bli spännande, eftersom inget statsråd egentligen har kommenterat tvångssteriliseringar i Sverige annat än i korta ordalag sedan 40-talet. All heder åt Hägglund för det, förstås. Jag ser fram emot att ta del av Socialministerns svar. Det här kan bli en spännande följetång. Kanske kan vi komma överens om en väg framåt, så att Sverige slipper skämmas över sina medeltida moralistiska dumheter till lagar så värst många år till.

Min man skriver här.

Intressant.

1, 2, 3, 4, 5,

Michael Gajditza, Trollhare, Maloki, Victor Zetterman, Wonderkarin, Philip Wendahl, Trollhare, Människorättsnätverket Svart Måndag, SvD, ProjO, Michael Gajditza, Nya flickrummet, Hej Jag är Roger, Liberati, Helena von Schantz, Nakna sanningen, P2, Froby,