Ingen har säkert missat valet i Storbritannien som pågår nu. Cameron ser ut att bli segraren i den striden. Eller i alla fall ledare för det största partiet. Vi vet ännu inte om det faktiskt innebär regeringsbildning eller inte. Det beror på de andra två och det slutgiltiga resultatet. Det kan bli en allians mellan två partier för att motverka det tredje. Men ingen vet ju faktiskt riktigt ännu.
Vad händer egentligen efteråt då? Med ett nästan grekiskt underskott har britterna ett helvete att reda ut, i brist på bättre svenska för att beskriva det hela. Det kan bli riktigt otäckt att vara britt närmsta åren då åtstramningar, hög arbetslöshet och eviga sparplaner måste till för att reda upp den närmast socialdemokratiska spenderaridiotin man ägnade sig åt för att slå tillbaka den ekonomiska nedgången. Britterna står onekligen illa rustade för att möta framtiden idag och kommer få problem att ta del av den förbättrade konjunkturen då de nu måste ägna sig åt att reda upp efter de senaste åren istället för att ta sats in i framtiden. Tack och lov står Sverige rustat och har en ekonomi som medger möjligheter och handlingsfrihet under de kommande åren av konjunkturuppgångar. Förmodligen har vi Anders Borg att tacka mycket för det. Jag kan inte annat än hoppas att vi får behålla alliansregeringen efter valet - för Sveriges skull. För att vi skulle vara riktigt jäkla illa ute om vi inte får det.
Men räcker det då? Vi har ett sjuhelsikes problem att ta tag i fortfarande. Och det är de länder som redan drivits över kanten och nu hotas av ohyggliga kamper för att överleva ekonomiskt under de närmsta åren. Jag undrar om inte vulkanaskan är litet grann av Islands lilla straff mot Europa för den hårda linjen mot öriket efter att ekonomin rasade samman något så enormt för en tid sedan.
I Grekland pågår nära nog lokala inbördeskrig här och var på grund av de hårda besparingarna för att få landet upp på fötter igen. Ett land som verkligen, tyvärr, fallit pladask ner i leran med näsan före. Grekland föll samman totalt för en tid sedan och det visade sig att man även ljugit om sin egen monetära likviditet, sin betalningsförmåga och i allmänhet landets finansiella hälsa. Det straffade sig dyrt när väl bubblan sprack. Och idag ser vi ett tydligt svar på vad det innebär när ett land riskerar falla på grund av att det hamnat i ett närmast konkursmässigt läge. Börserna faller över hela världen, hela den globala finansvärlden håller andan och årets samlade börsuppgånger på OMX i Stockholm har helt och hållet suddats ut.
Var är vi på väg? Hur illa är läget? Kommer Europa att kunna återhämta sig? Vad behövs för att få våra europeiska vänner på benen igen?
Sverige står någorlunda väl rustat. Men oj så glad jag är att jag slipper sätta mig på kontoret på 10 Downing Street när väl det brittiska valet är över. Vad glad jag är över att inte behöva reda upp en fallen ekonomi varken i Reykjavik eller i Athen de kommande åren. Eller för den delen ytterligare ett par länder som farit nog så illa under den gångna krisen.
AB, AB,
Intressant.
Visar inlägg med etikett Lågkonjunkturen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lågkonjunkturen. Visa alla inlägg
2009-11-19
En ny väg för Sverige och Väst?
Och återigen visar det sig att mina olyckskorpsfunderingar kring Sverige och vår plats i den globaliserade världen får ytterligare vatten på sin kvarn. Ibland är jag rädd att jag framstår som en alldeles för dyster fågelskrämma för mitt eget bästa eller att jag helt enkelt bara är ytterligare en av alla dessa lustiga foliehattar med långtgående och rätt obskyra teorier om det ena och det andra.
Jag är dock tämligen övertygad om att min syn på västvärlden som frånåkt av resten av världen blir mer och mer sann för varje dag som går. Jag har tidigare hänvisat till bland andra Globaliseringsrådet, Hans Rosling och Fredrik Härén. Nu kan jag även lägga Lars Magnusson (professor i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet) till listan.
I Aftonbladet idag kan vi läsa om hur det svenska samhället mer och mer urbaniseras och att även medelstora städer och orter idag är för små och helt enkelt blir avfolkningsbygd när arbetena flyttar in till de riktigt stora städerna. Städer som Motala, Eskilstuna, Trollhättan och Motala krymper och får enorma balansproblem ekonomiskt när skatterna minskar och kostnaderna för försörjningsstöd ökar.
Men vad är då orsaken?
Orsaken är att vi har snöat in oss i en världsbild som är 60 år gammal och som är i desperat behov av att uppdateras. Vi inbillar oss idag att vi driver den teknologiska och kvalitetsmässiga utvecklingen - inte minst inom industrin. Det stämmer inte längre idag. Magnusson hävdar i AB att vi kanske inte blivit sämre, men att resten av världen blivit otroligt mycket bättre och därmed rusat förbi oss. Vi kan inte erbjuda samma kvalitet och tekniska spetskompetens som vi en gång klarade av att leverera - och dessutom producerar vi alldeles för många produkter som helt enkelt är alldeles för dyra.
Vem betalar många hundra kronor i timmen för en KTH-utbildad ingenjör när samma kunskap kostar 17 kronor i Indien, Thailand eller Kina?
Att Saab, Volvo och många andra tunga industriföretag går på knäna idag är faktiskt inte alls konstigt. Det är en effekt av den globala ekonomin.
Men samtidigt hävdar jag att det inte skulle behöva vara så. Vad är då boten?
Jag hävdar bestämt att vi i Sverige och i Västvärlden måste börja diskutera vår syn på omvärlden idag och aktivt arbeta för att uppdatera vår syn på hur resten av världen ser ut.
Vi är inte herrar på täppan längre. Vi är inte de som kan bäst och vet allt. Faktum är att vi ligger fasligt mycket efter för att kunna ta så mycket betalt som vi vill för det vi producerar.
Vi kan inte gärna gå ner i lön i Sverige till en nivå där vi kunde förväntas ligga om vi ska konkurrera på samma villkor som Kina. Vi vill heller inte ta de enorma steg bakåt inom arbetsrätt, arbetstid, förmåner, trygghetssystem och likande som skulle bli tvungna om vi ska konkurrera på samma villkor. Självklart vill vi inte det.
Ska vi då kunna konkurrera i framtiden och fortsätta ta ett globalt sett högt pris för våra produkter, måste vi öka kostnaderna för forskning och utveckling enormt i Sverige och i Europa nu. Det behövs omgående och rekordhöga satsningar för att verkligen skapa det extra försprång som vår prisbild trots allt motiverar.
Vi måste fundera på huruvida vi har råd med enorma prishöjningar inom produktionen idag.
Vi måste skapa utrymme för ett mer tjänsteinriktat samhälle när industrin sviker.
Vi måste skapa MYCKET bättre förutsättningar för nyföretagande och småföretagande för att se till att vi kan konkurrera med idéer, tankar, drömmar och visioner snarare än med teknik som ofta ligger flera år efter våra främsta industriella konkurrenter.
Vi måste satsa än mer på nya marknader där vi idag är långt framme eller på god väg. Musik-, medie- och spelindustrin exempelvis. Där handlar marknaden om en viss individuell produkt och vi har ett enormt kunnande för att skapa produkter som håller en mycket hög klass internationellt. Vi måste bygga vidare på detta.
Internetbaserad medieindustri på många plan kan ge fler möjligheter till en ekonomisk expansion. För att kunna åstadkomma en tillväxt inom denna sfären måste dock regeringen sluta straffa och förfölja den unga generationen datoranvändare.
Vi lever våra liv mer och mer på nätet idag. Vi sparar våra semesterbilder där. Vi betalar våra räkningar, spelar spel, diskuterar privatliv, hälsa och relationer. Stora delar av vårt arbetsliv flyttar varje dag ut på nätet idag. Liksom våra kortköp, kollektivtrafikresor och liknande.
Vi måste förstås utvidga samhällets regler och lagar till att gälla även i den virtuella fortsättningen på samhället, men den repressiva och moralistiska politik som förs idag gentemot den virtuella verkligheten skapar rädslor och aversioner mot användande av internet. Att FRA nu ska få nya arbetsuppgifter och få än större makt över oss och all information över våra liv bara förstärker bilden av att vi är på väg riktigt otroligt mycket ner i skiten. Ändamålsglidningen som inte skulle ske? Snacka om att bygga sitt eget fördärv...!
Då resten av världen mer och mer ser internet som ett verktyg för framtiden, som en kanal för högre utbildning på distans och som en möjlighet att styrka sitt arbete för demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och kunskapsinsamling, samt som en bas för ett nätverksinriktat inspirationsarbete lyckas Europa, USA och deras övriga västliga allianspartners att totalt stoppa hela den nätbaserade utvecklingen. Ska vi kunna bryta den ekonomiska trenden i Europa, ta oss ur den nuvarande krisen och den ökade arbetslösheten behöver vi ett fritt internet. Vi behöver en värld fri från förföljelser, åsiktsregistrering, censur och statligt sanktionerad moralism.
Lyckas vi inte bryta denna trenden, så kommer vi att fortsätta befinna oss enormt långt efter resten av världen. Vi måste bryta denna trenden nu!
Ett annat område där vi verkligen har möjlighet att konkurrera är den gröna sektorn. Elbilar, miljövänliga bränslen, en fortsatt satsning på elbesparingar, återvinning och andra redan påbörjade projekt är livsviktigt.
Idag är det dyrt att satsa på egenproducerad el. Bor du i lägenhet är det i praktiken omöjligt eftersom de boende inte har rätten att sätta upp solcellspaneler på exempelvis balkonger och terasser. Detta är avhängigt den numera antika debatten om parabolantenner inte minst i förorterna, där allmännyttan vägrade tillåta diskar på balkongerna av periodvis rätt fåniga och udda skäl.
Vi har också enorma problem med nätleverantörer som fortfarande vägrar tillåta inleverans från privata källor i sina nät, vilket också förstås ställer till problem. Vad orsaken till det motståndet skulle vara, annat än rent formellt motstånd av typen "så har vi aldrig gjort förr" och en eventuellt ökad administrativ apparat vet jag inte, men detta måste lösas nu.
En solcellsanläggning inköpt idag räknar man med håller i minst 30 år. Den kan i stora delar av landet producera nog med el för att kunna producera ett litet överskott vid sidan av att driva all den el som går åt under tiden vi befinner oss på arbetet. Inklusive kylskåp, tv och liknande. Besparingarna vid satsningar på sådana lösningar skulle kunna vara enorma.
Om vi dessutom tillät oss att klä in tak och fasader på våra byggnader runtom i landet (nej, det behöver varken vara fult, farligt eller absurt dyrt), skulle enorma mängder fossil och kärnkraftsproducerad el kunna sparas in.
Det skulle också vara en otrolig kick för den inhemska miljö- och energiindustrin som faktiskt är relativt välutvecklad inom Sverige och vårt närområde. En framtidsbransch som har svårt att växa sig tillräckligt stark utan inhemskt stöd och med en helt tilltäppt och uråldrig hemmamarknad.
Vi behöver idéer. Vi behöver tänka nytt. Vi behöver lära oss att tänka "outside of the box". En samhälleligt och idémässigt väldigt trång låda vars inre väggar drar sig allt närmre varann och som riskerar att fullkomligt implodera om vi inte agerar aktivt, kraftfullt, smart och snabbt.
En annan märklig sak med Sverige och den berömda lådan är att vi fortfarande inte har lärt oss att använda de resurser vi faktiskt har tillgång till. Iranska forskare, ingenjörer, läkare och liknande som på sin höjd tillåts köra taxi här i landet, men som många andra länder har lärt sig att uppskatta dessto mer. Många av våra mest kompetenta yrkesmänniskor flyttar idag utomlands för att få arbeta med det de är utbildade till. De är inte välkomna i Sverige idag.
Ett pseudoundantag är att Ericsson sedan många år flyger hit utländska ingenjörer och supporttekniker från Asien för att utbilda dem i företagets teknik, så att de kan arbeta på plats i Asien.
De som redan lever här är dock inte intressanta. Och så undrar vi över varför klyftorna ser ut som de gör och den svenska integrationspolitiken inte fungerar. I många kommuner är ju förstås inte ensamkommande barn välkomna. Xenofobi eller bara förbannad jäkla snålhet?
De senaste opinionsmätningarna har varit allt annat än kul. SD når hela 7,2% och det till stor del på sossarnas bekostnad. I en konjunktursituation och i opposition - något som borde vara en stund då Socialdemokraterna verkligen står i sitt esse. Vad hände? Mona, vad hände?
Själv hoppas jag på att det fortsatta strulet kan stärka Piratpartiet igen och att de lyckas med alla omstruktureringar som de verkligen är i stort behov av så att de är starka nog att konkurrera ut SD nästa år. Det känns så sjukt annars på sååå himla många vis.
Och jag hoppas förstås på en Vellinge-effekt efter allt strul kring de ensamkommande flyktingbarnen sista veckan. Det är dags för svenska folket att vakna upp, känna doften av kaffet och inse att vi är på väg åt helt fel håll. Dags att öppna bägge ögonen!
I exempelvis USA har även många företag, inte minst inom den högteknologiska världen, börjat headhunta personer med exempelvis en könsöverskridande identitet eller uttryck. Varför då?
Jo, för att de ofta - i likhet med många utlandsfödda - i vissa fall kan ha förvärvat ett annat sätt att se på saker och ting, har andra kulturella tillgångar och helt enkelt kan tänka utanför lådan.
Idag betalar inte företagen för ett statiskt kunnande från en teknologisk högskola. Det köper den smarta företagsledaren på den globala marknaden till reapris per rutin idag. Men idag premierar företagsledarna snarare idéer och skapande. En administratör eller förvaltare kostar 17 kronor i stora delar av Asien, Afrika eller Sydamerika idag. För en människa med idéer, nyskapande och visioner är företagen berädda att betala hur mycket som helst.
Samtidigt visar nu nya röd att låg utbildning ofta är direkt kopplad till risken att dö i exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Kan vi göra något drastiskt för att öka utbildningsnivån i landet och vinna dubbelt på att faktiskt genomföra satsningen?
I SvD läser jag om att det är alldeles för få kvinnor i bolagsstyrelser - fortfarande. Inget skämt längre. Detta är allvarligt. Det är farligt därför att det även riskerar att snedvrida företagens satsningar på nya produkter och tjänster om kvinnor inte kan vara med och styra utveckling, inriktning och satsningar till att även inkludera slutprodukter som är skapade för kvinnor. Och kvinnorna är fortfarande halva marknaden. Är det inte dags för oss att lära oss det snart?
Och så återigen det här med LAS och dess förmåga att slå mot de som är svagast i samhället. Det var väl ändå inte riktigt meningen? Är det inte dags att på fullt allvar kika på detta och skapa en förutsättningslös diskussion om hur vi faktiskt vill och ska göra med LAS i framtiden?
När ska vi börja ta tillvara nyskapande, kreativitet, spetskunskaper och visioner i detta landet? När ska vi börja se våra kvinnor, utlandsfödda svenskar, vår hbt-community, våra arbetslösa och våra sjukskrivna som en verklig tillgång snarare än en black om foten? När ska vi börja tänka grönt på allvar? När ska vi börja flirta med resten av världen? När ska vi börja drömma, tänka och skapa igen? När ska vi börja satsa på framtiden?
Tidigare inlägg:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15
AB, DN, DN 2, DN 3, SvD, SvD 2, Under den lugna korkeken, Claes Krantz, Scaber Nestor, Scaber Nestor 2, Scaber Nestor 3, Stefans Konspirationer, Länstidningen i Östersund, In Your Face, Dexion, Kent Persson, Ingerö, Peace, Love and Capitalism, Axess, Dick Erixon, Svensk Historia, Jonas Morian, Johan Westerholm, jj.n, Polispatrullen, Morgonsur, Peter Karlberg, Per Pettersson, ADL, Mohammed Svensson, Bloggarna.se, Tokmoderaten, Bjerke, Lilli Severin, Röda Malmö, Angie Roger, P-O Kjellberg, Åsikter om allt, Mårtensson, Opassande, Opassande 2, Techrisk, Copyriot, Mattias Bjärnemalm, Anders S Lindbäck, Harald Åberg, Locutus, JMW, Webbstrategi.se, Reklam 2.0, Hax, Sossar mot Storebror, Tankar från Rooten, Mary, Tvivlar, Integritet och frihet, Isak Gerson, Ett hjärta rött, Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Maria Byström, Rabiatfeminism, Marknadsliberalen, Peter Andersson, Högerkonspiration, Kvinnor i Karriären, Zaramis, Zaramis 2, Badlands Hyena, Kent Persson, Kommunledningen, Christermagister, Leffe45, Malin-Trygg.
Intressant.
Jag är dock tämligen övertygad om att min syn på västvärlden som frånåkt av resten av världen blir mer och mer sann för varje dag som går. Jag har tidigare hänvisat till bland andra Globaliseringsrådet, Hans Rosling och Fredrik Härén. Nu kan jag även lägga Lars Magnusson (professor i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet) till listan.
I Aftonbladet idag kan vi läsa om hur det svenska samhället mer och mer urbaniseras och att även medelstora städer och orter idag är för små och helt enkelt blir avfolkningsbygd när arbetena flyttar in till de riktigt stora städerna. Städer som Motala, Eskilstuna, Trollhättan och Motala krymper och får enorma balansproblem ekonomiskt när skatterna minskar och kostnaderna för försörjningsstöd ökar.
Men vad är då orsaken?
Orsaken är att vi har snöat in oss i en världsbild som är 60 år gammal och som är i desperat behov av att uppdateras. Vi inbillar oss idag att vi driver den teknologiska och kvalitetsmässiga utvecklingen - inte minst inom industrin. Det stämmer inte längre idag. Magnusson hävdar i AB att vi kanske inte blivit sämre, men att resten av världen blivit otroligt mycket bättre och därmed rusat förbi oss. Vi kan inte erbjuda samma kvalitet och tekniska spetskompetens som vi en gång klarade av att leverera - och dessutom producerar vi alldeles för många produkter som helt enkelt är alldeles för dyra.
Vem betalar många hundra kronor i timmen för en KTH-utbildad ingenjör när samma kunskap kostar 17 kronor i Indien, Thailand eller Kina?
Att Saab, Volvo och många andra tunga industriföretag går på knäna idag är faktiskt inte alls konstigt. Det är en effekt av den globala ekonomin.
Men samtidigt hävdar jag att det inte skulle behöva vara så. Vad är då boten?
Jag hävdar bestämt att vi i Sverige och i Västvärlden måste börja diskutera vår syn på omvärlden idag och aktivt arbeta för att uppdatera vår syn på hur resten av världen ser ut.
Vi är inte herrar på täppan längre. Vi är inte de som kan bäst och vet allt. Faktum är att vi ligger fasligt mycket efter för att kunna ta så mycket betalt som vi vill för det vi producerar.
Vi kan inte gärna gå ner i lön i Sverige till en nivå där vi kunde förväntas ligga om vi ska konkurrera på samma villkor som Kina. Vi vill heller inte ta de enorma steg bakåt inom arbetsrätt, arbetstid, förmåner, trygghetssystem och likande som skulle bli tvungna om vi ska konkurrera på samma villkor. Självklart vill vi inte det.
Ska vi då kunna konkurrera i framtiden och fortsätta ta ett globalt sett högt pris för våra produkter, måste vi öka kostnaderna för forskning och utveckling enormt i Sverige och i Europa nu. Det behövs omgående och rekordhöga satsningar för att verkligen skapa det extra försprång som vår prisbild trots allt motiverar.
Vi måste fundera på huruvida vi har råd med enorma prishöjningar inom produktionen idag.
Vi måste skapa utrymme för ett mer tjänsteinriktat samhälle när industrin sviker.
Vi måste skapa MYCKET bättre förutsättningar för nyföretagande och småföretagande för att se till att vi kan konkurrera med idéer, tankar, drömmar och visioner snarare än med teknik som ofta ligger flera år efter våra främsta industriella konkurrenter.
Vi måste satsa än mer på nya marknader där vi idag är långt framme eller på god väg. Musik-, medie- och spelindustrin exempelvis. Där handlar marknaden om en viss individuell produkt och vi har ett enormt kunnande för att skapa produkter som håller en mycket hög klass internationellt. Vi måste bygga vidare på detta.
Internetbaserad medieindustri på många plan kan ge fler möjligheter till en ekonomisk expansion. För att kunna åstadkomma en tillväxt inom denna sfären måste dock regeringen sluta straffa och förfölja den unga generationen datoranvändare.
Vi lever våra liv mer och mer på nätet idag. Vi sparar våra semesterbilder där. Vi betalar våra räkningar, spelar spel, diskuterar privatliv, hälsa och relationer. Stora delar av vårt arbetsliv flyttar varje dag ut på nätet idag. Liksom våra kortköp, kollektivtrafikresor och liknande.
Vi måste förstås utvidga samhällets regler och lagar till att gälla även i den virtuella fortsättningen på samhället, men den repressiva och moralistiska politik som förs idag gentemot den virtuella verkligheten skapar rädslor och aversioner mot användande av internet. Att FRA nu ska få nya arbetsuppgifter och få än större makt över oss och all information över våra liv bara förstärker bilden av att vi är på väg riktigt otroligt mycket ner i skiten. Ändamålsglidningen som inte skulle ske? Snacka om att bygga sitt eget fördärv...!
Då resten av världen mer och mer ser internet som ett verktyg för framtiden, som en kanal för högre utbildning på distans och som en möjlighet att styrka sitt arbete för demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och kunskapsinsamling, samt som en bas för ett nätverksinriktat inspirationsarbete lyckas Europa, USA och deras övriga västliga allianspartners att totalt stoppa hela den nätbaserade utvecklingen. Ska vi kunna bryta den ekonomiska trenden i Europa, ta oss ur den nuvarande krisen och den ökade arbetslösheten behöver vi ett fritt internet. Vi behöver en värld fri från förföljelser, åsiktsregistrering, censur och statligt sanktionerad moralism.
Lyckas vi inte bryta denna trenden, så kommer vi att fortsätta befinna oss enormt långt efter resten av världen. Vi måste bryta denna trenden nu!
Ett annat område där vi verkligen har möjlighet att konkurrera är den gröna sektorn. Elbilar, miljövänliga bränslen, en fortsatt satsning på elbesparingar, återvinning och andra redan påbörjade projekt är livsviktigt.
Idag är det dyrt att satsa på egenproducerad el. Bor du i lägenhet är det i praktiken omöjligt eftersom de boende inte har rätten att sätta upp solcellspaneler på exempelvis balkonger och terasser. Detta är avhängigt den numera antika debatten om parabolantenner inte minst i förorterna, där allmännyttan vägrade tillåta diskar på balkongerna av periodvis rätt fåniga och udda skäl.
Vi har också enorma problem med nätleverantörer som fortfarande vägrar tillåta inleverans från privata källor i sina nät, vilket också förstås ställer till problem. Vad orsaken till det motståndet skulle vara, annat än rent formellt motstånd av typen "så har vi aldrig gjort förr" och en eventuellt ökad administrativ apparat vet jag inte, men detta måste lösas nu.
En solcellsanläggning inköpt idag räknar man med håller i minst 30 år. Den kan i stora delar av landet producera nog med el för att kunna producera ett litet överskott vid sidan av att driva all den el som går åt under tiden vi befinner oss på arbetet. Inklusive kylskåp, tv och liknande. Besparingarna vid satsningar på sådana lösningar skulle kunna vara enorma.
Om vi dessutom tillät oss att klä in tak och fasader på våra byggnader runtom i landet (nej, det behöver varken vara fult, farligt eller absurt dyrt), skulle enorma mängder fossil och kärnkraftsproducerad el kunna sparas in.
Det skulle också vara en otrolig kick för den inhemska miljö- och energiindustrin som faktiskt är relativt välutvecklad inom Sverige och vårt närområde. En framtidsbransch som har svårt att växa sig tillräckligt stark utan inhemskt stöd och med en helt tilltäppt och uråldrig hemmamarknad.
Vi behöver idéer. Vi behöver tänka nytt. Vi behöver lära oss att tänka "outside of the box". En samhälleligt och idémässigt väldigt trång låda vars inre väggar drar sig allt närmre varann och som riskerar att fullkomligt implodera om vi inte agerar aktivt, kraftfullt, smart och snabbt.
En annan märklig sak med Sverige och den berömda lådan är att vi fortfarande inte har lärt oss att använda de resurser vi faktiskt har tillgång till. Iranska forskare, ingenjörer, läkare och liknande som på sin höjd tillåts köra taxi här i landet, men som många andra länder har lärt sig att uppskatta dessto mer. Många av våra mest kompetenta yrkesmänniskor flyttar idag utomlands för att få arbeta med det de är utbildade till. De är inte välkomna i Sverige idag.
Ett pseudoundantag är att Ericsson sedan många år flyger hit utländska ingenjörer och supporttekniker från Asien för att utbilda dem i företagets teknik, så att de kan arbeta på plats i Asien.
De som redan lever här är dock inte intressanta. Och så undrar vi över varför klyftorna ser ut som de gör och den svenska integrationspolitiken inte fungerar. I många kommuner är ju förstås inte ensamkommande barn välkomna. Xenofobi eller bara förbannad jäkla snålhet?
De senaste opinionsmätningarna har varit allt annat än kul. SD når hela 7,2% och det till stor del på sossarnas bekostnad. I en konjunktursituation och i opposition - något som borde vara en stund då Socialdemokraterna verkligen står i sitt esse. Vad hände? Mona, vad hände?
Själv hoppas jag på att det fortsatta strulet kan stärka Piratpartiet igen och att de lyckas med alla omstruktureringar som de verkligen är i stort behov av så att de är starka nog att konkurrera ut SD nästa år. Det känns så sjukt annars på sååå himla många vis.
Och jag hoppas förstås på en Vellinge-effekt efter allt strul kring de ensamkommande flyktingbarnen sista veckan. Det är dags för svenska folket att vakna upp, känna doften av kaffet och inse att vi är på väg åt helt fel håll. Dags att öppna bägge ögonen!
I exempelvis USA har även många företag, inte minst inom den högteknologiska världen, börjat headhunta personer med exempelvis en könsöverskridande identitet eller uttryck. Varför då?
Jo, för att de ofta - i likhet med många utlandsfödda - i vissa fall kan ha förvärvat ett annat sätt att se på saker och ting, har andra kulturella tillgångar och helt enkelt kan tänka utanför lådan.
Idag betalar inte företagen för ett statiskt kunnande från en teknologisk högskola. Det köper den smarta företagsledaren på den globala marknaden till reapris per rutin idag. Men idag premierar företagsledarna snarare idéer och skapande. En administratör eller förvaltare kostar 17 kronor i stora delar av Asien, Afrika eller Sydamerika idag. För en människa med idéer, nyskapande och visioner är företagen berädda att betala hur mycket som helst.
Samtidigt visar nu nya röd att låg utbildning ofta är direkt kopplad till risken att dö i exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Kan vi göra något drastiskt för att öka utbildningsnivån i landet och vinna dubbelt på att faktiskt genomföra satsningen?
I SvD läser jag om att det är alldeles för få kvinnor i bolagsstyrelser - fortfarande. Inget skämt längre. Detta är allvarligt. Det är farligt därför att det även riskerar att snedvrida företagens satsningar på nya produkter och tjänster om kvinnor inte kan vara med och styra utveckling, inriktning och satsningar till att även inkludera slutprodukter som är skapade för kvinnor. Och kvinnorna är fortfarande halva marknaden. Är det inte dags för oss att lära oss det snart?
Och så återigen det här med LAS och dess förmåga att slå mot de som är svagast i samhället. Det var väl ändå inte riktigt meningen? Är det inte dags att på fullt allvar kika på detta och skapa en förutsättningslös diskussion om hur vi faktiskt vill och ska göra med LAS i framtiden?
När ska vi börja ta tillvara nyskapande, kreativitet, spetskunskaper och visioner i detta landet? När ska vi börja se våra kvinnor, utlandsfödda svenskar, vår hbt-community, våra arbetslösa och våra sjukskrivna som en verklig tillgång snarare än en black om foten? När ska vi börja tänka grönt på allvar? När ska vi börja flirta med resten av världen? När ska vi börja drömma, tänka och skapa igen? När ska vi börja satsa på framtiden?
Tidigare inlägg:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15
AB, DN, DN 2, DN 3, SvD, SvD 2, Under den lugna korkeken, Claes Krantz, Scaber Nestor, Scaber Nestor 2, Scaber Nestor 3, Stefans Konspirationer, Länstidningen i Östersund, In Your Face, Dexion, Kent Persson, Ingerö, Peace, Love and Capitalism, Axess, Dick Erixon, Svensk Historia, Jonas Morian, Johan Westerholm, jj.n, Polispatrullen, Morgonsur, Peter Karlberg, Per Pettersson, ADL, Mohammed Svensson, Bloggarna.se, Tokmoderaten, Bjerke, Lilli Severin, Röda Malmö, Angie Roger, P-O Kjellberg, Åsikter om allt, Mårtensson, Opassande, Opassande 2, Techrisk, Copyriot, Mattias Bjärnemalm, Anders S Lindbäck, Harald Åberg, Locutus, JMW, Webbstrategi.se, Reklam 2.0, Hax, Sossar mot Storebror, Tankar från Rooten, Mary, Tvivlar, Integritet och frihet, Isak Gerson, Ett hjärta rött, Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Maria Byström, Rabiatfeminism, Marknadsliberalen, Peter Andersson, Högerkonspiration, Kvinnor i Karriären, Zaramis, Zaramis 2, Badlands Hyena, Kent Persson, Kommunledningen, Christermagister, Leffe45, Malin-Trygg.
Intressant.
2009-04-05
Haltande Mona ger giftbägare till syndabock
Jag skrev igår om att jag inte riktigt var övertygad om att det låg i Wanja Lundby-Wedins intresse att fortsätta kämpa sig kvar på sin post efter den senaste tidens skandaler.
Framförallt tycker jag att det är synd att en människa ska behöva ta så många och hårda smällar, oavsett hur saker och ting ligger till med de där styrelsebesluten. Det kan inte rimligen inte vara värt det, skrev jag.
Nu kan vi idag konstatera att Mona har räckt fram giftbägaren till Wanja och krävt hennes avgång från AMF Pension. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan kraven på att lämna även LO blir verklighet.
Oavsett vad jag tycker om de fantastiskt märkliga avtalen inom AMF, så måste jag säga att jag fortfarande tycker synd om LO-ordföranden idag. Det var litet grann det här vi alla väntade på, misstänker jag. Och kanske litet grann det jag menade på inte skulle vara gynnsamt för Wanja som person. Det hade varit bättre att gå själv än att i praktiken bli kickad genom proxy, då Mona nu försöker rädda sitt eget skinn efter de senaste opinionssiffrorna. Det kanske är en lösning som ser smidig ut i det korta loppet. Jag kallar det feghet.
Men hur det nu ligger till med det här... Visst kan Wanjas del i AMF-historien ha spelat en viss roll i Socialdemokraternas fall på sistone. Men knappast kan man lägga hela skulden där?
Om så varit fallet borde, vilket också hävdas i Aftonbladet idag, många väljare ha flytt till vänstern snarare än högerut.
Nej, att Socialdemokraterna idag faller tillbaka kommer sig förmodligen snarare av ett svagt ledarskap. Inga klara alternativ. Bråk internt inom vänsterblocket. Inga tillräckligt starka och tydliga ledare som kan smitta folket med hjälp av sin karisma och förmåga att inspirera och bygga en känsla av hopp och tro.
Samtidigt visar Alliansen om och om igen att man för en långsiktig och stabil politik i den världsekonomiska stormens öga. (Snart är vi inte längre skyddade och vid sidan och det behövs handlingskraft och stabilitet för att kunna ro skutan Sverige i hamn då vindarna blåser upp ordentligt runtomkring). Man visar stabilitet, möjlighet att samarbeta internt och en förmåga att se på händelserna runtomkring oss på ett mer långsiktigt vis. Det är orsaken till att Alliansen går framåt trots krisen. Vilket nog nästan måste vara en "World First" i den svenska politiken ändå?
Visst kommer svåra tider inom kort. Även för Alliansen. Det kommer att bli tufft att hantera de ökande arbetslöshetssiffrorna när nu varsel leder till uppsägningar tillsist. Men jag har en känsla av att den sittande regeringen har koll på läget även inför den käftsmällen, så att säga. En känsla jag inte får från oppositionen, fastän jag faktiskt har letat.
Och framförallt... Sossarna har tappat en stor del av sin själ. Det finns anledning att misstänka att många gamla socialdemokratiska väljare idag inte känner igen sig i det nya SAP och att man därför väljer andra alternativ. Väljargruppen i sig är dessutom betydligt mer rörlig än förr och mycket mera otrogen. Väljaren lägger idag sin sympati där den gör mest nytta för tillfället, där frågor som berör den egna individen hanteras på ett bra vis just nu. Partitillhörighet som den såg ut förr om åren finns inte längre.
Det ger förstås alliansen orsak att tänka till innan man jublar för mycket, då det ännu är ett och ett halvt år kvar till Riksdagsvalet. Inför Europaparlamentsvalet ser det å andra sidan väldigt positivt ut. Alliansen har helt enkelt visat att man för en bra och trovärdig politik. Man har starka ledare som syns på ett positivt vis och som alltså skapar den våg av väljarsympatier som behövs idag.
Vi står inför oroliga tider, inte minst ekonomiskt, en bra stund framöver. Vi har inte råd med en velande och ansiktslös massa som regeringsalternativ idag. Speciellt som den har svårt att hålla sams med sig själv. Det ingjuter inget vidare förtroende, är jag rädd. Och i jakten på en syndabock, får Wanja alltså klä skott för den interna kritiken. Osjysst, kanske. Och långt ifrån den enkla och helbrägdagörande lösning som Mona Sahlin förmodligen hoppas på. Snarare sjunker hennes och Socialdemokraternas aktier ytterligare i folkets ögon.
Så liberal jag nu är, tycker jag att det är synd. Alla mår bra av en aktiv och konstruktiv opposition som sätter press och ser till att agera blåslampa i baken på den sittande regeringen. Det skapar utrymme för diskussion. Det skapar dynamik. Det skapar kampvilja och vässar ideologin.
Idag saknar Sverige en fungerande opposition, och de senaste turerna i Wanja-affären bekräftar återigen att så är fallet.
Framförallt tycker jag att det är synd att en människa ska behöva ta så många och hårda smällar, oavsett hur saker och ting ligger till med de där styrelsebesluten. Det kan inte rimligen inte vara värt det, skrev jag.
Nu kan vi idag konstatera att Mona har räckt fram giftbägaren till Wanja och krävt hennes avgång från AMF Pension. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan kraven på att lämna även LO blir verklighet.
Oavsett vad jag tycker om de fantastiskt märkliga avtalen inom AMF, så måste jag säga att jag fortfarande tycker synd om LO-ordföranden idag. Det var litet grann det här vi alla väntade på, misstänker jag. Och kanske litet grann det jag menade på inte skulle vara gynnsamt för Wanja som person. Det hade varit bättre att gå själv än att i praktiken bli kickad genom proxy, då Mona nu försöker rädda sitt eget skinn efter de senaste opinionssiffrorna. Det kanske är en lösning som ser smidig ut i det korta loppet. Jag kallar det feghet.
Men hur det nu ligger till med det här... Visst kan Wanjas del i AMF-historien ha spelat en viss roll i Socialdemokraternas fall på sistone. Men knappast kan man lägga hela skulden där?
Om så varit fallet borde, vilket också hävdas i Aftonbladet idag, många väljare ha flytt till vänstern snarare än högerut.
Nej, att Socialdemokraterna idag faller tillbaka kommer sig förmodligen snarare av ett svagt ledarskap. Inga klara alternativ. Bråk internt inom vänsterblocket. Inga tillräckligt starka och tydliga ledare som kan smitta folket med hjälp av sin karisma och förmåga att inspirera och bygga en känsla av hopp och tro.
Samtidigt visar Alliansen om och om igen att man för en långsiktig och stabil politik i den världsekonomiska stormens öga. (Snart är vi inte längre skyddade och vid sidan och det behövs handlingskraft och stabilitet för att kunna ro skutan Sverige i hamn då vindarna blåser upp ordentligt runtomkring). Man visar stabilitet, möjlighet att samarbeta internt och en förmåga att se på händelserna runtomkring oss på ett mer långsiktigt vis. Det är orsaken till att Alliansen går framåt trots krisen. Vilket nog nästan måste vara en "World First" i den svenska politiken ändå?
Visst kommer svåra tider inom kort. Även för Alliansen. Det kommer att bli tufft att hantera de ökande arbetslöshetssiffrorna när nu varsel leder till uppsägningar tillsist. Men jag har en känsla av att den sittande regeringen har koll på läget även inför den käftsmällen, så att säga. En känsla jag inte får från oppositionen, fastän jag faktiskt har letat.
Och framförallt... Sossarna har tappat en stor del av sin själ. Det finns anledning att misstänka att många gamla socialdemokratiska väljare idag inte känner igen sig i det nya SAP och att man därför väljer andra alternativ. Väljargruppen i sig är dessutom betydligt mer rörlig än förr och mycket mera otrogen. Väljaren lägger idag sin sympati där den gör mest nytta för tillfället, där frågor som berör den egna individen hanteras på ett bra vis just nu. Partitillhörighet som den såg ut förr om åren finns inte längre.
Det ger förstås alliansen orsak att tänka till innan man jublar för mycket, då det ännu är ett och ett halvt år kvar till Riksdagsvalet. Inför Europaparlamentsvalet ser det å andra sidan väldigt positivt ut. Alliansen har helt enkelt visat att man för en bra och trovärdig politik. Man har starka ledare som syns på ett positivt vis och som alltså skapar den våg av väljarsympatier som behövs idag.
Vi står inför oroliga tider, inte minst ekonomiskt, en bra stund framöver. Vi har inte råd med en velande och ansiktslös massa som regeringsalternativ idag. Speciellt som den har svårt att hålla sams med sig själv. Det ingjuter inget vidare förtroende, är jag rädd. Och i jakten på en syndabock, får Wanja alltså klä skott för den interna kritiken. Osjysst, kanske. Och långt ifrån den enkla och helbrägdagörande lösning som Mona Sahlin förmodligen hoppas på. Snarare sjunker hennes och Socialdemokraternas aktier ytterligare i folkets ögon.
Så liberal jag nu är, tycker jag att det är synd. Alla mår bra av en aktiv och konstruktiv opposition som sätter press och ser till att agera blåslampa i baken på den sittande regeringen. Det skapar utrymme för diskussion. Det skapar dynamik. Det skapar kampvilja och vässar ideologin.
Idag saknar Sverige en fungerande opposition, och de senaste turerna i Wanja-affären bekräftar återigen att så är fallet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
