I pajkastningsland

Kent Persson (M) och Johan Westerholm (S) skriver på Brännpunkt idag för att vädja om en lugnare valrörelse något friare från all skitkastning som liksom på något vis kommit att höra valrörelser till. Det är nog bra, på många vis.

Visserligen kan man, som Mary, oroa sig över att det finns en viss risk att det blir alldeles för mjäkigt och snällt och rosablommigt gullifierat. Men jag tycker nog inte det är det allt detta handlar om . Det har varit sjukt mycket angrepp, flaming, förtal och annat fånigt i denna valrörelsen redan. Redan om den situation som råder då det inte är valrörelse på gång brukar jag säga att stämningen är rå men hjärtlös.

Frågan är om våra väljare verkligen uppskattar det vi håller på med? Frågan är om de köper det? Jag kan inte riktigt se att det tjänar något annat till än som någon slags ganska sjuk humor. Men den sortens humor kanske faktiskt just inte vinner val. Så vad är vår point med att jobba på ett sådant vis? Vad vill vi uppnå? Annat än att vinna pris som drygast och elakast på stan och få se den där specifika politikern eller bloggaren lägga av och ge upp. Vilken tillfredsställelse. Vilken vinst. Vilken stolthet. Hur då?

Inte fasen vinner vi på att uppföra oss som småbarn? Jag är så infernaliskt jäkla trött på alla personangrepp som ofta tar betydligt hårdare än de flesta inbillar sig. Bakom skärmen är vi otroligt mycket elakare än vi skulle vara i verkliga livet. Vi inbillar oss att vi är anonyma. Men det är vi inte. Och framför allt... det är inte den människan du ger dig på.

Efter att själv ha fått utstå en del spott på sistone, kombinerat med en del hatiska attacker, ett inbrottsförsök och stenkastning mot mitt sovrumsfönster (vilket förmodligen beror just på näthat och uppvigling av olika slag) så kände jag själv nyligen att min gräns var nådd.

I förrgår natt skrev jag så denna Facebookstatus och kände att jag i stort sett hade bestämt mig:

Börjar fundera på vad jag ska bli då jag blir stor. Med tanke på att hela politiska Sverige gått i barndom på grund av det vi vuxna kallar valrörelse och jag är så innerligt trött på politisk flaming, skuldbelägganden, barnsliga personangrepp och hot, så känner jag att politiken nog kanske får klara sig utan mig efter september.

Det är så det kan kännas rätt ofta. Jag har ingen elefanthud som står emot allt folk kastar efter mig. Jag har ingen jäkla rustning. Jag kom in i politiken halvt om halvt av en slump. Jag skulle ordna en demo mot en övervakningslag och sedan bara exploderade allt i ansiktet på mig. Jag var van vid att ägna mig åt vanligt traditionellt arbete som vem som helst och kanske aktivista en del. Jag hade dessutom just genomgått en enorm påfrestning med en transtionsprocess på grund av min numera välkända transsexualism, var nyopererad och mådde ganska unket. Helt plötsligt satt jag mitt i smeten och kunde inte egentligen trassla mig ur det, hur mycket jag än ville och också försökte.

Innebär det att jag får skylla mig själv om politiker och bloggare uppviglar så till den milda grad att jag sedan inte ens kan vara trygg i mitt eget hem? Innebär det att jag ska tåla vad som helst och gör jag inte det så får jag leva med att fly landet eller sänka mig totalt med sobril?

Jag tycker det är absurt. Jag tänker inte ta den skiten. Och jag tycker inte att någon annan ska behöva göra det heller. Vi vinner ingenting på det, annat än att vi får chansen att uppföra oss som obstinata snorungar. Och jag tycker det är så billigt...

Jag har ofta gjort mig känd för en vass penna. Jag är dock väldigt sparsam med att attackera personer. Jag kan vara fruktansvärt aggressiv mot ett parti eller en företeelse, men sällan mot individer. För att jag vet själv hur det är att leva med en hud som blöder redan då den knappt rispats. Att leva med ett psyke som inte tål.

Om jag nu ska lämna politiken för det... vad blir då kvar? Och vilket samhälle har vi tänkt ska ta vid då drömmarna om ett samhälle även hos och för sådana som jag fått vika på foten?

Intressant.

Johan Westerholm, nästan helt rätt

Jag är nästan litet besviken över att min gissning inte föll helt rätt ut. Tänkte att förmodligen var det Westerholm eller möjligen Ulvenlöv (min andra gissning) som stod för översteskapet. Ulvenlöv hade varit för lätt, tänkte jag. Det hade varit roligare om det varit gamle vännen Westerholm. Mycket mera underhållande och tilltalande. Nu har jag fått degradera Westerholm från överste till löjtnant, men det kan inte hjälpas. Antar att det återstår en i vilket fall. Hade bara inte trott han hade det i sig, med tanke på hur undfallande karln kan vara när man faktiskt vill honom något. Munvädret finns, tycks det mig, endast där på avstånd - ett dovt muller som håller sig snällt på sin egen sida och inte gör en fluga förnär. Jag har sällan varit med om så mycket grå skugga som den karln varit då jag försökt engagera honom och sosseriet i integritetskampen och det internationella partipolitiskt obundna arbetet för demokrati, digital rätt och mänskliga fri- och rättigheter.

Väldigt undandragen och utan förmåga att verkligen få initiativ att hända har jag upplevt honom. Det lovas en del, men levereras mindre än föga. Kanske ett nät-alter ego är just vad som behövs för att få litet bett tillslut? Vad vet jag... I så fall kanske det är en bra sak om så skulle vara fallet och det alltså surrar om översten ändå. Jag gillar ju karln. Jag bara önskar han kunde ta litet fler initiativ och faktiskt göra saker också. Inte bara sitta i sin egen hörna och skälla.

Detta trots att ju partiet säger sig vara för samma utveckling som de obundna organisationerna jag i de fallen företräder (Svart Måndag, AK Vorrat och FNF) står för. Makes you wonder... Det visar kanske litet grann också hur mycket man ska lägga sin tilltro till ärlighet och förmåga hos SAP att hålla löften på det området. Speciellt om nu Bodström och gänget kommer åt att baka kaka igen. Bodströmssamhälleskakan verkar inte ett dugg bättre än den askgrå jeppekakan jag gnällt över en tid. Faktiskt nästan värre. Med askgrått och gredelint vet man vad man har och kan mota fadda Olle i grind. Bodströmiana kan gå hur snett som helst utan att någon riktigt fattat vad som hänt. Vi är många som minns ännu. Och om SAP nu knappt kan baxas till Sergels Torg för en partipolitiskt obunden människorättsfest dit andra partier sänder riksdagsledamöter, ungdomsförbundsordföranden och partiledare... hur ska jag då - i den kontexten - tolka den rödgröna driven rörande Lundin Oil?

Handlar hela det här projektet överhuvudtaget om mänskliga rättigheter alls, då de knappast framstår som särskilt viktiga till vardags annars? Eller handlar det enbart om det faktum att det skulle vara Bildt som var inblandad?

Hade det alls haft någon betydelse för Netroots och för sossarna om inte en moderat minister haft kopplingar till skiten?

För visst vore det jävligt beklämmande om det stämmer att Bildt varit inblandad i detta. Men jag ser för egen del lika allvarligt på skiten oavsett om det är Bildt, Kungen, Jesus eller Hin Håle själv som ligger bakom det hela. Eller ingen av dem alls. Jag tillåter mig dock tvivla rörande Netroots och sossedrevet. Och era intentioner.

Att det genom Bildt skulle kunna dras ut till någon slags yttepyttetunn koppling till Alliansen som sådan och dess trovärdighet? En koppling så på gränsen att brista att jag nog i så fall helst gömmer mina ögon i händerna och tittar bort. Jag tycker inte om att se självklara olyckor faktiskt ske. Inte ens rödgröna olyckor och tankevurpor. Jag är den sortens mestjej som hellre reser mig ur tv-soffan och går ut i köket och kokar te då förvecklingarna börjar bli pinsamma eller filmens korkade bergsguide faller utför kanten på klippan och slinter ner i fördärvet.

Själv föredrar jag att hålla mig till sakfrågan och skiter faktiskt, inte minst när det gäller något så väldigt allvarligt som övergrepp på folkrätt och mänskliga rättigheter, högaktningsfullt och högoktanigt i att blanda in partiretorik och unken rättshaveristisk kollektivskuldspropaganda i hela smeten. Det brukar vara kladdigt nog som det är!

Jag blir förbannad mest över att de rödgröna så utan någon som helst form av finess försöker kladda skiten på mig och de andra bloggarna inom Alliansen istället för att bara ta tag i det förbaskade problemet och reda ut vad som faktiskt skett. Så oändligt billigt att det blir smärtsamt.

Jag tydliggjorde igår mer än väl att jag anser det vara patetiskt att blanda in så låga dumheter i den här soppan och att även mitt ifrågasättande i retur byggde på samma principer för att demonstrera detsamma. Mest för att sätta saker i perspektiv. Jag ville framhäva hur löjligt jag tyckte att det blev. För den sortens övergrepp hör inte hemma som billiga partipolitiska poänger.

Skillnaden är att där Westerholm och övriga nätrötter gärna skuldbelägger kollektivt på absurt lösa boliner så skulle jag faktiskt aldrig på fullt allvar anklaga Westerholm eller någon annan individ inom de rödgröna för att ha en historisk hand med i det spelet eller för den delen det som drabbat mig själv. Därmed kan ett par av er andas ut, antar jag. Ett par av er som satte andan i halsen rejält där en stund.

Däremot kan det finnas goda skäl att fundera på det faktum att detta med steriliseringarna jag tog upp överhuvudtaget är så sjukt känsligt att ingen vågar ta upp det än idag. Inte ens någon av er rättskaffens människor som blivit så förtvivlat chockade över Lundin Oil. Än mindre kan ni eller era företrädare tänka er att driva det i kammaren, stötta motioner, debattera, ställa obekväma frågor och faktiskt göra något åt det mer än att skriva flygblad som aldrig ens delas ut. Var är munvädret då ni möter mig på gatan? Då ni ser mig och mina medsystrar och medbröder i ögonen? Får jag fråga det? Var är ni då?

Det kan vara värt att fundera över varför människorätts- och frihetsrörelser fortfarande dissas. Att man fortfarande vägrar göra upp med sitt gamla folkhemsarv och att man fortfarande bygger delar av sin retorik på att man längtar hem till hur det var då. Det Myrdalskt genmodifierade, renrasiga och ariskt perfekta superfolkhemmet. Den svenska biologiskt och genetiskt renade idyllen. Och samtidigt vägrar skriva om och debattera resterna som fortfarande lever kvar. Trots att väldigt många människor far illa just här, just nu. I detta samma nu.

Det enda jag kräver är litet handling. Ingen av oss kan göra så mycket för att förändra det förflutna. Få av oss har några som helst möjligheter att göra ett smack åt Lundin Oil och övergreppen som skett och som nu debatteras över hela världen. Annat än att låta åklagare och domstolar sköta det hela och hoppas att de har råg i ryggen och lagstöd nog att göra vad som krävs för att reda upp vad som redas upp kan.

MEN! Det går att göra något åt det faktum att jag sitter fast i det folkhemsliga skithuset och att någon dum fan har kastat bort nyckeln. 

Vill ni, så går det att bryta upp den förbannade dörren nu. Och då har ni min tacksamhet. Vänder ni återigen ryggen till och går därifrån utan att fundera en extra sekund, så kommer jag aldrig att förlåta er. Och det gäller även på det allra högsta och det allra djupaste av personliga plan.

Känn de orden i ryggmärgen! Och var medvetna om att jag tänker påminna er. Om och om igen. Liksom jag tänker påminna var och en över hela det politiska spektrat om deras skyldighet rörande detta fram till den dagen jag dör.

---------------------------------

Annars måste jag säga att det är finhet och mycket uppskattning jag känner inför Johan Westerholms betydligt mycket mer hyfsade ton i tilltalet när battlandet fortsätter. Det gränsar mot ren artighet, vilket känns nästan litet förvånande och snopet. Det hade jag nästan inte väntat mig efter det tämligen konfliktsökande höga tonläget på sistone.

Det finns de som upplever mitt svar till Westerholm som skrivet i glödgad vrede. Jag antar att det inte blir bättre denna gången. Jag kan inte säga att så är fallet riktigt. Jag är förbannad på allmänt agerande och taskig retorik samt obefintlig eftertanke. Snarare än att jag är ilsk på individer på något som helst plan. Den huvudlösa och själlösa gruppmentaliteten inom den röda sfären får mig att må illa. Helt enkelt.

Jag är dock inte direkt okänd för att använda vass udd på mina digitala pennor vid tillfälle och jag tror inte att jag någonsin kommer hyfsa till mig nog för att göra den biten så värst annorlunda. Men faktum kvarstår att jag blir irriterad över den socialistiska konfrontationsprylen, kollektivskuldsscenariot och de grova förenklingarna överhuvudtaget. Det är så inihelsike 70-tal! Och det är så naivt att till och med Arnold Kramer skulle fått magkramp. Jag menar det. Lika mycket lackar jag normalt sett till på mina egna om de saknar argument och bara raljerar ut i det tomma blå utan något att egentligen säga. Och jag tillhör det där fåtalet som inte backar för att faktiskt säga det.

I fallet Westerholm och utmaningen rörande Lundin Oil sköts det hejvilt och en bra bit vid sidan av målet och jag står fortfarande undrande till vilken typ av förvirrat resonemang som måste till för att kunna resonera på det viset.

Jag ser inte att jag på något sätt skulle vara relaterad till Lundin Oil. Inte heller till Carl Bildts eventuella roll i vad som hände under de åren han satt i dess styrelse. Var jag står folkrättsligt är tämligen klart nu, antar jag. Inga konstigheter. Att en drös konfliktsökande rödluvor ränner omkring och ska fladdra i ansiktet på mig eller någon annan begriper jag därmed än mindre. Det heter att utmaningen skulle ha trampat på ömma tår (?). Jag ser inte varför mina tår skulle ha drabbats av nageltrång på grund av unken olja.

Det är ungefär lika mycket min skuld att Bildt suttit i styrelsen för Lundin Oil som det är min skuld att BP läcker ut hela sitt hjärta och sin ryggrad över världen bara för att en fd VD hos en av mina fd uppdragsgivare nu arbetar för pumpfolket. Med andra ord ohyggligt långsökt.

Det var det jag litet grann ville visa genom att ställa saker på sin spets och ifrågasätta miljöpartisterna för deras inblandning i sosselands forna folkhemsdrömmar. Det var det som var grunden i min utmaning till sosseland själva. Något som somliga snubblade betänkligt över. Det var inte meningen att skrämma livet ur er alla. Jag brukar vara snällare än så. Men nog verkade skon klämma något så inihelvete här och var. Jäklar vad det blev rättning i ledet och undanflykter...

Och undanflykter var det ju mest, ändå.

Min första tanke då blir... hur mår ert eget samvete nuförtiden, bröder och systrar? Hur mår ert samvete nuförtiden?

Det var ordentliga undanflykter rörande det faktum att det inte skrivits särskilt många spaltcentimetrar hos sosseriet och även vänsterfolket rörande tvångssteriliseringarna. Ursäkter som handlade om... jag vet faktiskt inte. Det fanns inte mycket substans.

Jag har blåslampan efter er nu, ni som vacklade till för den granskande blicken. Jag nöjer mig inte med partiprogram och mumlande gester inne på muggen. Ni kan bättre än så och jag förväntar mig åt fanders mycket mer än så.

Om Lundin Oil nu varit känt någon dag och hela Netroots fått panikshivers över att alliansbloggarna inte svarat på uppgifterna... hur kommer det sig då att tvångssteriliseringarna i Sverige har pågått sedan 1940-talet och fortfarande pågår än idag - mitt under näsan på er - och ni fortfarande knappt skriver en centimeter kring det. Fortfarande? Än idag. Måndagen efteråt.

Svart måndag indeed!

Var i hela friden har ni gjort av ert sinne för proportionalitet, människor?

Var har ni gjort av er heder?

Fint att där finns initiativ till att skriva program här och var. Fint att det börjar tas ställning. Men när i hela friden ska det bli mer än vagt frammumlade och endast nödgat pliktskyldiga ord med kniven mot strupen eller något som enbart göms undan effektivt i ett handlingsprogram som endast dammråttorna på arkivet någonsin sett utskrivet? När blir det handling av?

Borgerliga ledamöter har motionerat om detta ett par gånger. Barbro Westerholm har slitit med detta i åratal. Inte sant, Johan? Du borde väl veta det, eller har det verkligen aldrig pratats om det? Inbilla mig inte att du inte vetat detta sedan 70-talet. All things considered.
Jag för själv ingående diskussioner med såväl en eller två ministrar, med riksdagsledamöter och med tjänstemän inom Alliansen. Jag är ute i landet och föreläser om det. Nu senast för Sörmlands Läns Landsting. Åtminstone en eller ett par av era hbt-sossevänner kan nog bekräfta det. Skulle jag tro. Jag har till och med fantastiskt givande diskussioner med Piratpartiet och Feministiskt Initiativ om detta. Har diskuterat med utredare, kirurger, terapeuter, forskare och statliga utredare. Jag har till och med spenderat sittande tid även med socialministern själv. Men nog fan är jag lämnad ensam att driva eländet. Och nog tusan stjälper ni återigen skiten i knät på allianspartierna och hoppas att ingen ska se er smita från sysslorna.

Det går fanimej inte att få de rödgröna att säga flaskhals! Och så länge ni ignorerar tvångssteriliseringarna och inte tar frågan på det allvar en rättsstat fanimej förtjänar så sitter jag fast i skiten. Till minne av de fina folkhemsåren och makarna Myrdals förbannade bigotta och surrealistiska Dystopia!

Det är jag trött på nu.

Nästa gång di rödgröna anklagar mig (även via proxy) för att stödja folkrättsbrott, så kommer jag vara där som uven om natten och bita tillbaka, viska i ert öra och fråga om och om igen hur ert eget samvete mår och hur lång tid det tar innan jag får mina mänskliga rättigheter och mitt medborgarskap tillbaka. Hur länge det tar innan jag får någon som helst möjlighet att bilda den familj som på så många vis tagits ifrån mig.

Kan ni leva med det? Klarar ni av att tänka efter först och sätta saker i perspektiv?

Detta händer just nu. Inte för tio eller sjuttio år sedan. Och jag ser nada engagemang annat än vita lögner om intresse som inte finns. Och detta sker helt öppet i vårt eget land. Eller jag borde säga ert. Ert. Land.

Det är ert land. Som tillkommer er, vilka fortfarande passar in i normerna och inte sticker ut nog för att få folkhemsnormen att komma efter och bita er i rumpan. Tänker ni släppa in mig och andra som mig i det vackra utopiska bror duktiglandet Sverige igen - eller tänker ni återigen göra som så många gånger förr: kasta nyckeln till vargarna och vända på klacken och gå? För detta har ju varit öppet känt och öppet ignorerat länge nu. Jag vill se om ni kommer vända er om och gå.

Try me! Ni kommer inte att uppskatta den vreden.



Westerholm skriver att:

Du kan förvänta dig samma sak från mig, att jag kommer försvara det Rödgröna alternativet men aldrig de frågor som (V) och (MP) driver separat. Visst, det kan hända att jag kan hålla med men det är inte alltid så.

Fint så. Det är bra. Då är vi på samma bana. Jag tänker inte ta skit för Lundin Oil. Inte minst för att jag är lika förbannad som de mest ilska av er. Och jag behöver inte heller anklaga Westerholm för vad Mp och V ställer till med. Fair trade. 

Jag var faktiskt ganska snäll då jag valde mottema, eftersom det faktiskt är en strid som är högaktuell och dessutom parti- och blocköverskridande. Det anser jag även övergreppen vara som Netroots hänvisat till. Men tonen i den konspiratoriska geggan ni öste över mig och de andra bloggarna var något helt annat. Och syftade till något helt annat. Frågan om steriliseringarna är viktig och den är en tydlig vattendelare, anser jag. Antingen finns där ett tämligen aktivt stöd för att riva ner det förbannade folkhemsaset en gång för alla, eller så gör det inte det. Och om det nu inte gör det, så fallerar all min respekt för er. Därför att det inte ens handlar om partipolitik. Utan om medmänsklighet och grundläggande mänskliga värderingar.

Låt mig slippa ens tänka tanken igen att ni är i avsaknad av sådana.

Politiken rörande svenska utrensningar dog inte på 1940-talet, Johan. De frodas ännu. Är du man nog att anta utmaningen och gå emot monstret? Hur många riddare får du med dig?

--------------------------------

Vill Johan Westerholm verka för att vederlag ska utkrävas och menar Johan Westerholm allvar med sina ord om aktivt avståndstagande och aktivt arbete för att upphäva lagstiftningen - här en hand. Då bygger vi framtiden tillsammans. Utan fler fånigheter och för de människor som faktiskt far illa och som är jävligt trötta på att bli förbisedda och kränkta av just samma grundlösa partipolitiskt retoriska gegga som vi sett prov på de sista dagarna. 

Handling och inte tomma och fåniga utspel av den typen jag fick se igår och som jag lackat till så förbannat på. Handling här och nu där det faktiskt är möjligt att påverka på riktigt och inte bara gnälla i efterhand.

Och så vill jag hemskt gärna se fler än bara de gröna bära integritetens, den digitala rättens, de mänskliga fri- och rättigheternas och även den sexuella frigörelsens fana högt. Kan det överhuvudtaget ske? Jag vill gärna inbilla mig det. 

Jag ser gärna initiativ även för de människor (däribland jag själv) som också lider av neuropsykiatriska funktionshinder, Johan. Du kan lätt vinna ett extra plus i kanten där. Jag är med dig. Och många med mig. För jag vet alltför väl, och många med mig, hur situationen ser ut som npf idag. Och som redan utsatt för den svenska statens utrensningsaktioner rörande minoriteter i det här landet ber jag dig ödmjukt efter denna långa harangen att ta upp handsken och slåss med mig. Kan du det?

En hand. Till er alla. Låt oss bygga något nytt istället. Skapa - och vinn min respekt. Riv murarna som binder mig och så många andra  - och vinn min och vår respekt. Sluta kasta otillbörlig skit  - så vinner ni också min och vår respekt. 

För mig som troende är det lätt att inbilla mig att ni kanske en dag kan behöva den.

Intressant.

Johan Westerholm, du kan ju så himla mycket bättre!

Det var inte minst makarna Myrdal som drev igenom tankarna på det fina och snyggt och prydligt ordnade folkhemmet. Ni vet det där med rasbiologiska institut, tvångssteriliseringar, förföljelser av romer och andra folkgrupper, samt institutionalisering av svaga grupper, handikappade, psykiskt sjuka, autister, promiskuösa unga kvinnor. Och så vidare.
Jag skrev idag om hur jag själv blivit tvångssteriliserad av den svenska staten. Ett arv efter det socialistiska folkhemmet.

Jag antar att det är giltigt skäl att utmana Maria Ferm, Anders Wallner och alla de andra miljöpartistiska bloggarna och kräva av dem att de tar avstånd från Mona Sahlin och Socialdemokratin. För att inte tala om att ta avstånd från vänstern som ju för inte så länge sedan kallade sig kommunister.

Jag kanske borde skälla på miljöpartiet för att de lierar sig med socialister som också är grunden för den radikalfeministiska rörelse som hävdar att kön inte finns och att jag därför inte ska ha rätten att byta kön alls och att jag och andra trans- och intersexuella får skylla oss själva, egentligen är manliga spioner som är ute efter att skada kvinnligheten och feminismen, att alla liberaler är slavägare och egentligen borde dö. Och som tycker det är helt ok att hota 14-åriga liberala tjejer med stämning och kanske värre för att de har den vidriga smaken att vilja engagera sig i den feministiska kampen. Hur kan miljöpartisterna liera sig med sådana? Vi borde alla ställa dem till svars. Inte sant?

Låter det orimligt? Mjo, jag kan egentligen bara hålla med. Det blir faktiskt ganska löjligt, eller hur? Men...

Det verkar vara ett gångbart förhållningssätt, annars, hos Överste Nätrot själv, Johan Westerholm. Som idag har ställt en hel drös alliansbloggare till svars för utrikesminister Carl Bildts förehavanden i Lundin Oil. Jag tycker det är löjligt. Dumt, rent av. Men kollektivt ansvar har ju ofta varit inne att utkräva från socialistiskt håll under mycket lång tid, så jag borde vara föga förvånad.

Jag föreslår en deal:

Om jag uttalar mig om Lundin Oil, så kan väl ni alla nätrötter och övriga rödgröna bloggare uttala er om er kollektiva skuld till den statligt sanktionerade tvångssterilisering jag drabbades av för ett par år sedan och som inte hade skett om det inte varit för det socialistiska folkhemsarvet.

Jag vill veta hur ni ställer er, vad ni tänker göra åt det och hur många år till jag ska förhindras att bilda en familj. När får jag upprättelse? Och alla nästan 900 med mig som genomgått detta sedan 60-talet. Alla tusentals som tvingats till självmord på grund av att de inte kunde gå med på de förutsättningar de påtvingades. Alla som inte klarar att genomföra bytet på grund av att de inte klarar av att välja bort sin mänsklighet och sina mänskliga rättigheter. Tusentals.

Vill ni spela spelet?


Game on?


Jag tycks ha fått den vita sidan av bordet, så jag börjar.

Jag gav mig in i politiken på grund av att jag ville göra något mer samlat och fokuserat efter åratal av aktivism. Jag var aktiv inte minst inom människorättsområdet, hbt-världen, klimatpolitiken och den feministiska arenan. Min grund har alltid legat i folkrätten och i en fast tro på människors lika värde och lika rättigheter. Det kommer jag aldrig att tumma på.

Det var grunden i mitt engagemang inom FRA-kampen och det som idag har kommit att kallas integritetsrörelsen. Det har varit min grundsyn även inom klimatområdet, hbt-kampen och på alla andra plan. Det är orsaken till att jag idag är engagerad inom citizen journalism-området, samt inom den iranska och belarusiska demokratirörelsen och även har fastnat för möjligheten att arbeta med Svart Måndag, Silc, Green Democracy och på många andra håll. Orsaken till att jag upptäcker att jag mer och mer dras till kretsarna kring Telecomix, Tor och Wikileaks.

På frågan hur jag ställer mig till Carl Bildt och Lundin Oil finns bara en sorts svar jag kan ge er.

Jag anser inte att jag har någon som helst kollektiv skuld till Lundin Oils förehavanden på grund av att jag är engagerad i ett parti som arbetar tillsammans med Bildts parti. Definitivt inte i rollen som gräsrot, kommunalpolitiskt aktiv och som bloggare.
Det är fruktansvärt långsökt och jag köper det inte alls. På samma vis som jag inte anser att alla judar är skyldiga till övergreppen på Ship to Gaza. På samma vis som jag inte anser att alla muslimer är skyldiga till 11 september. På samma vis som alla dagens tyskar inte är skyldiga till förintelsen. Att påstå något annat är bara dumt, korkat, patetiskt, barnsligt och under all värdighet och kritik. Fail!

De övergreppen det vittnas om och som lär finnas dokumenterade anser jag har att göra i en domstol. Jag har inte information nog att döma en enda människa i den här frågan. Jag var inte där. Men har sådana brott mot mänskligheten förekommit som det nu pratas om, så ska självfallet ansvar utkrävas. På samma vis som vid alla andra liknande övergrepp. Enligt samma lag som gäller för alla andra. Jag ser inte att varken Bildt eller någon annan står över en sådan granskning. Men det är domstolens jobb att döma. Lagbokens sak att definiera.

Visar det sig att Bildt känt till dessa övergrepp och att han varit inblandad på något som helst vis i dem, så räknar jag med att han döms ifall lagrum finns och att han därefter skiljs från sitt uppdrag för regeringen och Alliansen. Till dess väntar jag på vad de rättsliga processerna kommer fram till för slutsatser.

Det är så ett rättssamhälle fungerar. Annars är det ju inne numera att utkräva straff innan dom förkunnats. Det är gredelina kuvert, poliser som dömer utan rättsprocesser och whatnot. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Det vill nog inte särskilt många andra heller.

Nej, hur vill ni ha det, Westerholm, Ulvenlöv, Andersson, Andersson, Wikén, Falk, Södergren, Fridén, Moberg, Jönsson och ni andra? Ska vi ha ett rättssamhälle eller inte? Och kan ni annars vara snälla och gå i svaromål angående tvångssteriliseringen av transsexuella och intersexuella som pågår än idag? Kan ni se mig i ansiktet och erkänna er kollektiva skuld i mitt livsöde? Och allra helst för de dryga 60000 andra som tvångssteriliserades på grund av folkhemsbyggarnas idéer om ett stereotypt och stilistiskt korrekt Sverige som man slapp skämmas för att visa upp för omvärlden?
Jag vill gärna ha ett svar på det i så fall.

Och jag vill gärna ha svar från vänstern och miljöpartiet likaså.



Nej, seriöst! Såhär... Det är sjukt komprometterande uppgifter som dykt upp rörande Lundin Oil och jag gillar det inte alls. Jag har inga som helst problem att se en rättslig process och ett ansvarsutkrävande. Förutsatt att det finns möjlighet att döma för brottet enligt svensk lagstiftning. Eller annat relaterat lands lagstiftning. Eller internationell lag. Jag ser inga som helst skäl till att skydda varken organisationer eller individer som gör sig skyldiga till övergrepp på mänskligheten. Så enkelt är det faktiskt.

Finns anledning och därtill möjlighet att utkräva ansvar, så ska det också göras. Det finns inga skäl att någonsin agera på ett sätt som så uppenbart leder till våld, förföljelser och brott mot mänskligheten. Om sedan Bildt kände till detta och om han agerade på ett rättsvidrigt vis är upp till domstolen och ska inte vara något vi politiska bloggare agerar domstol i. Det gör, trots allt, domstolarna alldeles utmärkt på egen hand. Punkt!

Johan Westerholm, som ändå känner mig tämligen väl vid det här laget, borde veta det. Att det är så jag tänker, agerar och bygger hela min gärning raktigenom. Att jag aldrig tummar på mitt rättsmedvetande.

Du borde veta bättre. Inte sant, Johan. Jag har inga som helst problem att diskutera Lundin Oil. Jag har inga problem att diskutera mänskliga rättigheter. Jag har inga problem att kommentera på Carl Bildt eller någon annan i alliansregeringen. Men ditt kollektiva skuldbeläggande av alliansens bloggare är taffligt, tafatt, slafsigt och otroligt respektlöst. Du borde veta bättre.

Vet hut, Johan Westerholm. Och fundera en gång till över din syn på kollektivt skuldbeläggande, rättssamhället och din egen roll i det stora hela. Sedan kan vi kanske prata som vuxna människor om detta och annat igen.

Intressant.

Klamberg diskuterar folkrättsligt läge här. Svart Måndags alltid lika briljante fd ordförande Niklas Starow kommenterar här.

Rödgrönt FRA-bråk?

Ja, och så var det då dags för Bodström att fila på ursäkterna för att riva upp beskedet om att man skulle riva upp FRA-lagen och göra om/göra rätt.

Ingen är väl egentligen särskilt förvånad. Ingen är väl egentligen brydd. Vi visste att dagen skulle komma.

Jag tänker att jag egentligen har varit elak nog mot sossarna de sista dagarna och att jag ändå inte borde ägna mig åt ren mobbning. Så därför lämnar jag det upp till er att tolka litet grann vad jag tycker och tänker i frågan. För de flesta av er tror jag inte att det blir så vidare svårt att räkna ut efter alla de här åren?

Klamberg skriver som vanligt fullständigt lysande.

DN, SVT, Hax, Johan Westerholm.

Kristen moralism och unken kvinnosyn ska inte få styra socialförsäkringssystemen

Den självdefinierade socialdemokratiske socialliberalen, Johan Westerholm, biter på Kristdemokraterna. Vilket jag för det mesta tycker är oerhört kul, så jag är tvungen att länka upp detta för er som eventuellt har missat det.

Denna gången handlar det om efterspelet till domen rörande fyra kvinnor som nekats ersättning av Försäkringskassan i samband med komplikationer under sina graviditeter. Och förstås en nyligen presenterad utredning rörande socialförsäkringssystemen som lyckades fallera så dant att den uteblivna ersättningen alltså blev en fråga för domstol.

Jag kan faktiskt inte annat än hålla med om att Kd verkar vara ute och cykla, och jag tycker att Nyamko Sabuni återigen visar varför hon är en såpass bra minister som hon är.

Riksdagens frågestund 5 november 2009:

Anf. 39 MICHAEL ANEFUR (kd): Herr talman! Det jag funderar på är om det kanske finns någonting att göra som skulle förhindra att vi får en fortsättning på den här typen av händelser. Mitt parti Kristdemokraterna har föreslagit något slags liten graviditetspeng – en trygghet i väntans tider – som man skulle kunna utnyttja i slutet av en graviditet. Skulle det kunna vara någonting som ministern möjligen kunde tänka sig att verka för?

Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Det är redan i dag möjligt att via föräldraförsäkringen i förväg ta ut jag tror att det är en månad, alltså innan man föder. Det är just för att man utgår från att vissa kvinnor inte mäktar med att jobba tiden ut. Den möjligheten finns således. Det som domen stipulerar är väl någonting annat än den möjlighet som kvinnorna kunde ha använt sig av ifall de behövde vara hemma. Försäkringskassan får titta på domen, och om det visar sig att två lagstiftningar går mot varandra och inte kan verka sida vid sida finns det anledning både för mig och för Husmark Pehrsson att titta närmare på dessa frågor för att se hur vi kan lösa dem. För tillfället ser jag inte att den dom som kom i går skulle föranleda några åtgärder från min sida.

Liksom Johan Westerholm kan jag inte riktigt se hur ett speciellt allmosesystem skulle hjälpa välfärd, integritet, jämställdhet och trygghet för gravida kvinnor. Ett redan befintligt system som i sig skulle kunna fungera bra och som kort och gott jämställer problemen under slutfasen av en graviditet med andra komplikationer och "sjukdomstillstånd" i livet tycker jag är det enda rätta. Att införa gravididetspengar för att särställa gravida och därmed göra dem än mer utsatta och placera dem utanför samhället känner jag blir fullständigt fel.

Vi behöver inte fler särregler som gör kvinnor till något som inte går att ha i de vanliga systemen, som inte går att ta hänsyn till i de ordinarie socialförsäkringssystemen. Det är trots allt inte så att graviditeter är något nytt och mystiskt som vi inte förstår oss på idag. På vilket sätt är särlagstiftningar och allmosor det rätta sättet att hantera graviditeter? Vi borde snarare kunna förvänta oss att systemet som finns idag fungerar - vilket det visserligen visat sig inte riktigt göra nu på sistone; men då är det där vi ska gräva istället. Vi måste helt enkelt se till att nuvarande regler levs upp till, kanske förnyas och anpassas en aning och att det ska vara ok att även som gravid kvinna räknas som en människa, en individ, en tillgång som man är beredd att satsa på från samhällets sida och som någon som förtjänar respekt för vad hon faktiskt genomgår.

Faktum är att vi måste respektera människorna bakom graviditeterna och sluta behandla dem som om de vore någon sorts parasiter gentemot samhället. Att man kan behöva vara sjukskriven på grund av komplikationer under en graviditet, eller att man kan ha svårt att utföra ett tungt arbete under slutfasen av en väntandeprocess är faktiskt inget konstigt. Att samhället idag vill straffa gravida på olika vis och vägrar ta hänsyn till hur kvinnorna mår tycker jag är skandalöst så det bara dånar om det.

Nog behöver vi en översyn och det är kritiskt att vi gör det så snart som möjligt. Vi måste börja se människorna, trots allt. Inse att allt inte är perfekta och rosenskimrande skolboksexempel. Speciellt inte i samband med något sådant som just en graviditet.

Men vi ska inte placera barnaföderskor utanför samhället och utanför de ordinarie socialförsäkringssystemen på köpet. Någon jäkla måtta får det ju för fasen ändå vara!

Återigen visar Kd på sin märkliga idé om att kvinnor står utanför samhället. De vill gärna fuska till det och säga att de tänker på familjen. Det enda de tänker på är i regel olika vis att återgå till den tiden då kvinnan skötte markservicen hemma, stod med maten klar på spisen när maken kom hem och födde barn utan att det kostade socialförsäkringarna ett öre - för de var ju ändå inte i arbete. Absurt!

Anna Hedborg (arbetsförmåge- och socialförsäkringsutredare) har nu följt upp de här märkliga idéerna med just en idé om särskild ersättning till gravida och sörjande. Men jag vill bara hälsa till Anna Hedborg att hon borde fundera på att tänka om litet grann. Det är fel signaler Anna Hedborg slänger sig med. en person som drabbas av akut sorg behöver inga allmosor - bara en grundläggande respekt för att det gör ont och att man kanske inte helt och hållet är i form för att arbeta under en kort tid efter ett sorgebesked. Duh! Skulle det vara en nyhet? Men varför ett utanförskapssystem som gör detta till något onaturligt och som inte passar in i det nuvarande socialförsäkringssystemet?

Det en person som genomgår djup sorg eller en graviditet behöver är definitivt inte att bli betraktad som ett ufo dessutom. Det är väl för guds skull det sista man behöver???

En gravid kvinna är heller inget meningslöst våp som inte passar in i de nuvarande systemen. Hon ska snarare beredas plats i samma system som alla andra människor har tillgång till och inte bli särklassad för det hon gör, går igenom, upplever.

Vi kvinnor behöver inte särskilda system för att kunna leva våra liv. Vi är varken viljelösa eller gjorda av porslin. Däremot behöver vi en grundläggande förståelse för att det finns vissa saker, graviditet inräknat, som vi genomgår och som under förhållandevis mycket korta perioder gör att vi har svårt att arbeta en normal fulltid. Men det rör sig ändå om kortare perioder i regel och är inget konstigt som vi inte upplevt säg de sista 100.000 åren. Det borde inte komma som någon nyhet för någon att det är såhär det går till och att det är såhär det fungerar. Slopa idén om särersättningar för kvinnor som om vi vore mindre värda som människor. Vi behöver respekt för att vi är kvinnor och därmed medmänniskor. Punkt!

-----

En annan sak som Anna Hedborg tar upp i sin utredning är möjligheten att ta bort sjukpenningen efter skönhetsoperationer.

Jag får erkänna att jag inte läst igenom utredningen helt och hållet än, men jag ser en tydlig risk att det här i första hand kommer att drabba inte de som genomför rena skönhetsoperationer utan i första hand de som genomgår livsnödvändiga eller mycket kraftigt livskvalitetsförbättrande plastikkirurgier - även på rent medicinska grunder.

Ett fantastiskt förslag i så fall. Absolut. Speciellt som det ju inte alls kommer drabba människor som genomgår en gastric bypass, en livsnödvändig GRS/SRS (Genital/Sex Reassignment Surgery), gör bröstkirurgier på grund av exempelvis en behandlad cancer eller för den delen en hudtucking efter kraftig viktnedgång (som också anses vara fullständigt livsviktig och kritisk).

Men det förstås... De människor som brukar följa Kd i de här tankebanorna brukar ju inte riktigt se till sådana situationer. Skönhetsoperationer är skönhetsoperationer. Eller hur?

Jag har redan skällt på nykatoliken Birro ett par gånger på sistone (se nedan) och behöver inte gräva så mycket mer i den gropen. Birro har bett om en andningspaus för att hämta andan och det kan han väl få. Men själva tanken på att förbjuda könskorrigeringar och att dra in alla former av sjukskrivningar i samband med "skönhetsoperationer" är något vi säkerligen kommer att få se mer av från just den kristna högern. Och jag som för övrigt trodde att Anna Hedborg brukade vara sosse, men det brukar ju kunna ändra sig när man får för sig att börja ägna sig åt kristen moralism, så det är inget nytt.

Förundras över att den där utredningen om behandling av trans- och intersexuella som ligger på Göran Hägglunds bord (eller snarare allra längst in och underst i det stora kassaskåpet på rummet där allt som inte riktigt passar sig ligger) fortfarande är orörd efter nu över tre år. Men det är klart att förbudet mot att genomföra könskorrigerande kirurgier utomlands för de som vägrats den lagstadgade rätten till vård i Sverige (förmodligen genomförs bara en femtiondel av alla livsnödvändiga byten i Sverige på grund av att det inte anstår sig enligt de nuvarande högdjuren som styr över transitionsvården) som ligger i loopen enligt den utredningen kanske förstås blir en nödvändig uppoffring för att man ska slippa ta i saker som rätten att spara undan könsceller eller kanske till och med adoptera. Jodå, jag förstår precis. Kristen moralism så det stänker om det. Men det är bra att man inte skäms över sina prioriteringar i alla fall. Vi vet ju åtminstone vart kristdemokraterna står, inte sant?

Hur går det förresten med det hårda arbete som inte minst katolska kyrkan genomdriver i Europa för att förbjuda aborter igen över hela världsdelen? Nu när vi ändå talar kristen moralism, patriarkaliska drömmar om forna glansdagar och medeltida kvinnosyn... tänkte att vi kanske skulle ta våra kära kristdemokrater på pulsen där också. Och för all del... jag bollar gärna den frågan också vidare till Anna Hedborg, för den händelse att det någon gång skulle råka tumma in på hennes kunskapsområde också. Inte alltför osannolikt, för övrigt, om man kikar på kringliggande orsaker i samband med en del aborter kan det mycket väl vara så att det är förknippat med annat som kanske påverkar arbetsförmågan så jag tycker nog att frågeställningen är väldigt relevant.

-------

Tänker litet grann på Anne Rice som gick och blev nykristen just för att hon forskat om kyrkan, reliker och kyrkans mysterier för att kunna få ihop sitt arbete under tiden hon skrev homoerotiska och jättepopulära vampyrromaner och som blev tvungen att sluta skriva dem då hon blivit frälst för att det inte längre passade sig. Nu skriver hon historiska romaner på löpande band som handlar om Jesus och den fantastiska kyrkan. Ganska sött, antar jag. Men jag är glad att Anne Rice inte är en svensk politiker.

Johan Westerholm svarar Beatrice Ask på Arvidfalk.se

Johan Westerholm (Sossar mot Storebror) svarar Beatrice Ask om spökjakten idag på Arvidfalk.se.

Kan vara läsvärt för den som känner att debatten kring Stockholmsprogrammet och Blair Witch-känslan fortfarande är litet kittlande.

Helt klart värt att dela med mig av, tänker jag.