Johan Westerholm, nästan helt rätt

Jag är nästan litet besviken över att min gissning inte föll helt rätt ut. Tänkte att förmodligen var det Westerholm eller möjligen Ulvenlöv (min andra gissning) som stod för översteskapet. Ulvenlöv hade varit för lätt, tänkte jag. Det hade varit roligare om det varit gamle vännen Westerholm. Mycket mera underhållande och tilltalande. Nu har jag fått degradera Westerholm från överste till löjtnant, men det kan inte hjälpas. Antar att det återstår en i vilket fall. Hade bara inte trott han hade det i sig, med tanke på hur undfallande karln kan vara när man faktiskt vill honom något. Munvädret finns, tycks det mig, endast där på avstånd - ett dovt muller som håller sig snällt på sin egen sida och inte gör en fluga förnär. Jag har sällan varit med om så mycket grå skugga som den karln varit då jag försökt engagera honom och sosseriet i integritetskampen och det internationella partipolitiskt obundna arbetet för demokrati, digital rätt och mänskliga fri- och rättigheter.

Väldigt undandragen och utan förmåga att verkligen få initiativ att hända har jag upplevt honom. Det lovas en del, men levereras mindre än föga. Kanske ett nät-alter ego är just vad som behövs för att få litet bett tillslut? Vad vet jag... I så fall kanske det är en bra sak om så skulle vara fallet och det alltså surrar om översten ändå. Jag gillar ju karln. Jag bara önskar han kunde ta litet fler initiativ och faktiskt göra saker också. Inte bara sitta i sin egen hörna och skälla.

Detta trots att ju partiet säger sig vara för samma utveckling som de obundna organisationerna jag i de fallen företräder (Svart Måndag, AK Vorrat och FNF) står för. Makes you wonder... Det visar kanske litet grann också hur mycket man ska lägga sin tilltro till ärlighet och förmåga hos SAP att hålla löften på det området. Speciellt om nu Bodström och gänget kommer åt att baka kaka igen. Bodströmssamhälleskakan verkar inte ett dugg bättre än den askgrå jeppekakan jag gnällt över en tid. Faktiskt nästan värre. Med askgrått och gredelint vet man vad man har och kan mota fadda Olle i grind. Bodströmiana kan gå hur snett som helst utan att någon riktigt fattat vad som hänt. Vi är många som minns ännu. Och om SAP nu knappt kan baxas till Sergels Torg för en partipolitiskt obunden människorättsfest dit andra partier sänder riksdagsledamöter, ungdomsförbundsordföranden och partiledare... hur ska jag då - i den kontexten - tolka den rödgröna driven rörande Lundin Oil?

Handlar hela det här projektet överhuvudtaget om mänskliga rättigheter alls, då de knappast framstår som särskilt viktiga till vardags annars? Eller handlar det enbart om det faktum att det skulle vara Bildt som var inblandad?

Hade det alls haft någon betydelse för Netroots och för sossarna om inte en moderat minister haft kopplingar till skiten?

För visst vore det jävligt beklämmande om det stämmer att Bildt varit inblandad i detta. Men jag ser för egen del lika allvarligt på skiten oavsett om det är Bildt, Kungen, Jesus eller Hin Håle själv som ligger bakom det hela. Eller ingen av dem alls. Jag tillåter mig dock tvivla rörande Netroots och sossedrevet. Och era intentioner.

Att det genom Bildt skulle kunna dras ut till någon slags yttepyttetunn koppling till Alliansen som sådan och dess trovärdighet? En koppling så på gränsen att brista att jag nog i så fall helst gömmer mina ögon i händerna och tittar bort. Jag tycker inte om att se självklara olyckor faktiskt ske. Inte ens rödgröna olyckor och tankevurpor. Jag är den sortens mestjej som hellre reser mig ur tv-soffan och går ut i köket och kokar te då förvecklingarna börjar bli pinsamma eller filmens korkade bergsguide faller utför kanten på klippan och slinter ner i fördärvet.

Själv föredrar jag att hålla mig till sakfrågan och skiter faktiskt, inte minst när det gäller något så väldigt allvarligt som övergrepp på folkrätt och mänskliga rättigheter, högaktningsfullt och högoktanigt i att blanda in partiretorik och unken rättshaveristisk kollektivskuldspropaganda i hela smeten. Det brukar vara kladdigt nog som det är!

Jag blir förbannad mest över att de rödgröna så utan någon som helst form av finess försöker kladda skiten på mig och de andra bloggarna inom Alliansen istället för att bara ta tag i det förbaskade problemet och reda ut vad som faktiskt skett. Så oändligt billigt att det blir smärtsamt.

Jag tydliggjorde igår mer än väl att jag anser det vara patetiskt att blanda in så låga dumheter i den här soppan och att även mitt ifrågasättande i retur byggde på samma principer för att demonstrera detsamma. Mest för att sätta saker i perspektiv. Jag ville framhäva hur löjligt jag tyckte att det blev. För den sortens övergrepp hör inte hemma som billiga partipolitiska poänger.

Skillnaden är att där Westerholm och övriga nätrötter gärna skuldbelägger kollektivt på absurt lösa boliner så skulle jag faktiskt aldrig på fullt allvar anklaga Westerholm eller någon annan individ inom de rödgröna för att ha en historisk hand med i det spelet eller för den delen det som drabbat mig själv. Därmed kan ett par av er andas ut, antar jag. Ett par av er som satte andan i halsen rejält där en stund.

Däremot kan det finnas goda skäl att fundera på det faktum att detta med steriliseringarna jag tog upp överhuvudtaget är så sjukt känsligt att ingen vågar ta upp det än idag. Inte ens någon av er rättskaffens människor som blivit så förtvivlat chockade över Lundin Oil. Än mindre kan ni eller era företrädare tänka er att driva det i kammaren, stötta motioner, debattera, ställa obekväma frågor och faktiskt göra något åt det mer än att skriva flygblad som aldrig ens delas ut. Var är munvädret då ni möter mig på gatan? Då ni ser mig och mina medsystrar och medbröder i ögonen? Får jag fråga det? Var är ni då?

Det kan vara värt att fundera över varför människorätts- och frihetsrörelser fortfarande dissas. Att man fortfarande vägrar göra upp med sitt gamla folkhemsarv och att man fortfarande bygger delar av sin retorik på att man längtar hem till hur det var då. Det Myrdalskt genmodifierade, renrasiga och ariskt perfekta superfolkhemmet. Den svenska biologiskt och genetiskt renade idyllen. Och samtidigt vägrar skriva om och debattera resterna som fortfarande lever kvar. Trots att väldigt många människor far illa just här, just nu. I detta samma nu.

Det enda jag kräver är litet handling. Ingen av oss kan göra så mycket för att förändra det förflutna. Få av oss har några som helst möjligheter att göra ett smack åt Lundin Oil och övergreppen som skett och som nu debatteras över hela världen. Annat än att låta åklagare och domstolar sköta det hela och hoppas att de har råg i ryggen och lagstöd nog att göra vad som krävs för att reda upp vad som redas upp kan.

MEN! Det går att göra något åt det faktum att jag sitter fast i det folkhemsliga skithuset och att någon dum fan har kastat bort nyckeln. 

Vill ni, så går det att bryta upp den förbannade dörren nu. Och då har ni min tacksamhet. Vänder ni återigen ryggen till och går därifrån utan att fundera en extra sekund, så kommer jag aldrig att förlåta er. Och det gäller även på det allra högsta och det allra djupaste av personliga plan.

Känn de orden i ryggmärgen! Och var medvetna om att jag tänker påminna er. Om och om igen. Liksom jag tänker påminna var och en över hela det politiska spektrat om deras skyldighet rörande detta fram till den dagen jag dör.

---------------------------------

Annars måste jag säga att det är finhet och mycket uppskattning jag känner inför Johan Westerholms betydligt mycket mer hyfsade ton i tilltalet när battlandet fortsätter. Det gränsar mot ren artighet, vilket känns nästan litet förvånande och snopet. Det hade jag nästan inte väntat mig efter det tämligen konfliktsökande höga tonläget på sistone.

Det finns de som upplever mitt svar till Westerholm som skrivet i glödgad vrede. Jag antar att det inte blir bättre denna gången. Jag kan inte säga att så är fallet riktigt. Jag är förbannad på allmänt agerande och taskig retorik samt obefintlig eftertanke. Snarare än att jag är ilsk på individer på något som helst plan. Den huvudlösa och själlösa gruppmentaliteten inom den röda sfären får mig att må illa. Helt enkelt.

Jag är dock inte direkt okänd för att använda vass udd på mina digitala pennor vid tillfälle och jag tror inte att jag någonsin kommer hyfsa till mig nog för att göra den biten så värst annorlunda. Men faktum kvarstår att jag blir irriterad över den socialistiska konfrontationsprylen, kollektivskuldsscenariot och de grova förenklingarna överhuvudtaget. Det är så inihelsike 70-tal! Och det är så naivt att till och med Arnold Kramer skulle fått magkramp. Jag menar det. Lika mycket lackar jag normalt sett till på mina egna om de saknar argument och bara raljerar ut i det tomma blå utan något att egentligen säga. Och jag tillhör det där fåtalet som inte backar för att faktiskt säga det.

I fallet Westerholm och utmaningen rörande Lundin Oil sköts det hejvilt och en bra bit vid sidan av målet och jag står fortfarande undrande till vilken typ av förvirrat resonemang som måste till för att kunna resonera på det viset.

Jag ser inte att jag på något sätt skulle vara relaterad till Lundin Oil. Inte heller till Carl Bildts eventuella roll i vad som hände under de åren han satt i dess styrelse. Var jag står folkrättsligt är tämligen klart nu, antar jag. Inga konstigheter. Att en drös konfliktsökande rödluvor ränner omkring och ska fladdra i ansiktet på mig eller någon annan begriper jag därmed än mindre. Det heter att utmaningen skulle ha trampat på ömma tår (?). Jag ser inte varför mina tår skulle ha drabbats av nageltrång på grund av unken olja.

Det är ungefär lika mycket min skuld att Bildt suttit i styrelsen för Lundin Oil som det är min skuld att BP läcker ut hela sitt hjärta och sin ryggrad över världen bara för att en fd VD hos en av mina fd uppdragsgivare nu arbetar för pumpfolket. Med andra ord ohyggligt långsökt.

Det var det jag litet grann ville visa genom att ställa saker på sin spets och ifrågasätta miljöpartisterna för deras inblandning i sosselands forna folkhemsdrömmar. Det var det som var grunden i min utmaning till sosseland själva. Något som somliga snubblade betänkligt över. Det var inte meningen att skrämma livet ur er alla. Jag brukar vara snällare än så. Men nog verkade skon klämma något så inihelvete här och var. Jäklar vad det blev rättning i ledet och undanflykter...

Och undanflykter var det ju mest, ändå.

Min första tanke då blir... hur mår ert eget samvete nuförtiden, bröder och systrar? Hur mår ert samvete nuförtiden?

Det var ordentliga undanflykter rörande det faktum att det inte skrivits särskilt många spaltcentimetrar hos sosseriet och även vänsterfolket rörande tvångssteriliseringarna. Ursäkter som handlade om... jag vet faktiskt inte. Det fanns inte mycket substans.

Jag har blåslampan efter er nu, ni som vacklade till för den granskande blicken. Jag nöjer mig inte med partiprogram och mumlande gester inne på muggen. Ni kan bättre än så och jag förväntar mig åt fanders mycket mer än så.

Om Lundin Oil nu varit känt någon dag och hela Netroots fått panikshivers över att alliansbloggarna inte svarat på uppgifterna... hur kommer det sig då att tvångssteriliseringarna i Sverige har pågått sedan 1940-talet och fortfarande pågår än idag - mitt under näsan på er - och ni fortfarande knappt skriver en centimeter kring det. Fortfarande? Än idag. Måndagen efteråt.

Svart måndag indeed!

Var i hela friden har ni gjort av ert sinne för proportionalitet, människor?

Var har ni gjort av er heder?

Fint att där finns initiativ till att skriva program här och var. Fint att det börjar tas ställning. Men när i hela friden ska det bli mer än vagt frammumlade och endast nödgat pliktskyldiga ord med kniven mot strupen eller något som enbart göms undan effektivt i ett handlingsprogram som endast dammråttorna på arkivet någonsin sett utskrivet? När blir det handling av?

Borgerliga ledamöter har motionerat om detta ett par gånger. Barbro Westerholm har slitit med detta i åratal. Inte sant, Johan? Du borde väl veta det, eller har det verkligen aldrig pratats om det? Inbilla mig inte att du inte vetat detta sedan 70-talet. All things considered.
Jag för själv ingående diskussioner med såväl en eller två ministrar, med riksdagsledamöter och med tjänstemän inom Alliansen. Jag är ute i landet och föreläser om det. Nu senast för Sörmlands Läns Landsting. Åtminstone en eller ett par av era hbt-sossevänner kan nog bekräfta det. Skulle jag tro. Jag har till och med fantastiskt givande diskussioner med Piratpartiet och Feministiskt Initiativ om detta. Har diskuterat med utredare, kirurger, terapeuter, forskare och statliga utredare. Jag har till och med spenderat sittande tid även med socialministern själv. Men nog fan är jag lämnad ensam att driva eländet. Och nog tusan stjälper ni återigen skiten i knät på allianspartierna och hoppas att ingen ska se er smita från sysslorna.

Det går fanimej inte att få de rödgröna att säga flaskhals! Och så länge ni ignorerar tvångssteriliseringarna och inte tar frågan på det allvar en rättsstat fanimej förtjänar så sitter jag fast i skiten. Till minne av de fina folkhemsåren och makarna Myrdals förbannade bigotta och surrealistiska Dystopia!

Det är jag trött på nu.

Nästa gång di rödgröna anklagar mig (även via proxy) för att stödja folkrättsbrott, så kommer jag vara där som uven om natten och bita tillbaka, viska i ert öra och fråga om och om igen hur ert eget samvete mår och hur lång tid det tar innan jag får mina mänskliga rättigheter och mitt medborgarskap tillbaka. Hur länge det tar innan jag får någon som helst möjlighet att bilda den familj som på så många vis tagits ifrån mig.

Kan ni leva med det? Klarar ni av att tänka efter först och sätta saker i perspektiv?

Detta händer just nu. Inte för tio eller sjuttio år sedan. Och jag ser nada engagemang annat än vita lögner om intresse som inte finns. Och detta sker helt öppet i vårt eget land. Eller jag borde säga ert. Ert. Land.

Det är ert land. Som tillkommer er, vilka fortfarande passar in i normerna och inte sticker ut nog för att få folkhemsnormen att komma efter och bita er i rumpan. Tänker ni släppa in mig och andra som mig i det vackra utopiska bror duktiglandet Sverige igen - eller tänker ni återigen göra som så många gånger förr: kasta nyckeln till vargarna och vända på klacken och gå? För detta har ju varit öppet känt och öppet ignorerat länge nu. Jag vill se om ni kommer vända er om och gå.

Try me! Ni kommer inte att uppskatta den vreden.



Westerholm skriver att:

Du kan förvänta dig samma sak från mig, att jag kommer försvara det Rödgröna alternativet men aldrig de frågor som (V) och (MP) driver separat. Visst, det kan hända att jag kan hålla med men det är inte alltid så.

Fint så. Det är bra. Då är vi på samma bana. Jag tänker inte ta skit för Lundin Oil. Inte minst för att jag är lika förbannad som de mest ilska av er. Och jag behöver inte heller anklaga Westerholm för vad Mp och V ställer till med. Fair trade. 

Jag var faktiskt ganska snäll då jag valde mottema, eftersom det faktiskt är en strid som är högaktuell och dessutom parti- och blocköverskridande. Det anser jag även övergreppen vara som Netroots hänvisat till. Men tonen i den konspiratoriska geggan ni öste över mig och de andra bloggarna var något helt annat. Och syftade till något helt annat. Frågan om steriliseringarna är viktig och den är en tydlig vattendelare, anser jag. Antingen finns där ett tämligen aktivt stöd för att riva ner det förbannade folkhemsaset en gång för alla, eller så gör det inte det. Och om det nu inte gör det, så fallerar all min respekt för er. Därför att det inte ens handlar om partipolitik. Utan om medmänsklighet och grundläggande mänskliga värderingar.

Låt mig slippa ens tänka tanken igen att ni är i avsaknad av sådana.

Politiken rörande svenska utrensningar dog inte på 1940-talet, Johan. De frodas ännu. Är du man nog att anta utmaningen och gå emot monstret? Hur många riddare får du med dig?

--------------------------------

Vill Johan Westerholm verka för att vederlag ska utkrävas och menar Johan Westerholm allvar med sina ord om aktivt avståndstagande och aktivt arbete för att upphäva lagstiftningen - här en hand. Då bygger vi framtiden tillsammans. Utan fler fånigheter och för de människor som faktiskt far illa och som är jävligt trötta på att bli förbisedda och kränkta av just samma grundlösa partipolitiskt retoriska gegga som vi sett prov på de sista dagarna. 

Handling och inte tomma och fåniga utspel av den typen jag fick se igår och som jag lackat till så förbannat på. Handling här och nu där det faktiskt är möjligt att påverka på riktigt och inte bara gnälla i efterhand.

Och så vill jag hemskt gärna se fler än bara de gröna bära integritetens, den digitala rättens, de mänskliga fri- och rättigheternas och även den sexuella frigörelsens fana högt. Kan det överhuvudtaget ske? Jag vill gärna inbilla mig det. 

Jag ser gärna initiativ även för de människor (däribland jag själv) som också lider av neuropsykiatriska funktionshinder, Johan. Du kan lätt vinna ett extra plus i kanten där. Jag är med dig. Och många med mig. För jag vet alltför väl, och många med mig, hur situationen ser ut som npf idag. Och som redan utsatt för den svenska statens utrensningsaktioner rörande minoriteter i det här landet ber jag dig ödmjukt efter denna långa harangen att ta upp handsken och slåss med mig. Kan du det?

En hand. Till er alla. Låt oss bygga något nytt istället. Skapa - och vinn min respekt. Riv murarna som binder mig och så många andra  - och vinn min och vår respekt. Sluta kasta otillbörlig skit  - så vinner ni också min och vår respekt. 

För mig som troende är det lätt att inbilla mig att ni kanske en dag kan behöva den.

Intressant.