Kan inte låta bli att tänka på vad som hänt här under de senaste månaderna. Attacker mot kvinnan som bar hijab i Fagersjö, där jag delvis vuxit upp, detta med registreringen av romer och resande. Vad det, återigen, sätter min tvångssterilisering 2008 i för sken, och det fortsatta familjebildningsförbudet som kvarstår och som fortfarande förhindrar mig att bilda familj.
Tänker på Ungern, Grekland, Ryssland, rörelser i Baltikum, Storbritannien och på många andra håll, stålrör på gatorna i Stockholm.
Tänker på nynazister som intar en liten småstad i North Carolina, samtidigt som hela USA i tysthet ser på, bara för att ett bortglömt folk i ursinne ska ta saken i egna händer och vägra se hur dessa hakkorsbärande människor ska utropa en egen liten nation med början i den lilla staden utan att någon reagerar. Det bortglömda folket som ingen vill kännas vid, men som finns där än och som har mer rätt till landet än någon annan av alla dem som står där tysta och ser på.
Men tystnaden ekar när vi låter detta ske igen. Och ska jag vara helt ärlig, så knyter sig rädslan i magen och i bröstet på mig och obehaget krälar längsmed ryggraden när jag ser vad som händer med världen omkring oss.
Det här är inte en enda människas problem. Det här är inte en konstapels verk. Det är inte en avdelnings tystnad. Det är inte en ministers sak att uttala sig om. Det är inte en nyhetsredaktions sak att skriva om. En människas sak att facebooka, gilla eller äcklas av.
Det är var och en av oss som måste ställa sig upp nu. För att gör vi inte det, så vet vi inte var samhället slutar om fem eller tio år.
Detta är inte en persons sak. Detta är inte en persons kamp.
Detta är tio miljoner svenskars kamp. Detta är hela Europas kamp. Detta är miljarder människors gemensamma kamp.
En världs överlevnad. En världs gemensamma mänsklighet. En världs gemensamma värdighet.
Gör vi ingenting nu, så förtjänar vi inte att kalla oss människor överhuvudtaget.
Då förtjänar vi inte den här Jorden idag.
Då förtjänar vi den än mindre imorgon.
Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg
2013-09-24
2010-08-17
Barns rätt ska vara okränkbar
Det finns mycket man kan säga om hur vi behandlar människor i samhället idag. Det finns många som far illa, många som vill hjälpa, och så finns det alla sverigedemokrater som brukar infestera mina och andras kommentarsfält som anser att alla som inte är ariska och vikingaättade nog egentligen borde må bäst av att slippa leva.
Tyvärr är det förstås en grov förenkling, det jag skrev ovan. Det finns så otroligt mycket mer som komplicerar situationen här och annorstädes. Ett av våra verkliga problem som vi faktiskt måste ta tag i är hur migrationspolitiken i Europa ser ut idag. Det har tidigare demonstrerats kraftfullt mot att HBT-flyktingar blir utvisade utan någon möjlighet att klara sitt eget liv eller slippa tortyr och förföljelser i hemlandet.
Jag och många med mig, inte minst inom Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm, har slagits hårt för de papperslösas rätt till vård. Vilket visserligen är en integrationsfråga och människorättsfråga snarare än migrationspolitik. Det är inte riktigt samma sak, men vi får köpa att det är länkade företeelser.
I Europa har vi idag ett system som innebär att flyktingar som kommer till Europa ska behandlas som asylsökande i det första land inom EU vars mark de beträder. Det vill säga en "första lands-princip". Tyvärr kan vi konstatera att vissa länder sköter sig utifrån EU's riktlinjer på ett mer eller mindre bra vis. Grekland undantogs för en tid sedan från första lands-principen gällande ensamkommande flyktingbarn, för att de helt enkelt inte skötte sig. Protester uppstod inom EU då man hävdade att grekerna minsann inte skulle få komma undan sitt ansvar och kunna knyckla över det på andra genom att missköta sig. Risken finns ju att andra tar efter. Men Sverige bryter idag med grundregeln och behandlar dessa barns behov av asyl och uppehälle som vore de förstkomna till Sverige.
Det är en bra sak, tycker jag. Ett bra ställningstagande. Vi kan inte låta barn bli brickor i de europeiska ländernas interna stridigheter och dragkamper om vem som ska göra vad och vem som har mest rätt och mest fel. Barns rätt ska vara okränkbar.
Om vi vet att barn far väldigt illa på ett eller anant vis, har vi också en skyldighet att ingripa för att förhindra att detta får fortgå.
Nu har det visat sig gång på gång att vi får höra väldigt oroande berättelser om hur ensamkommande barn på Malta behandlas. Barnen behandlas oerhört illa och får inte tillgång till skola, vård, god man eller någon som helst information om sin situation eller om asylprocessen som sådan. Somliga hålls under fängelseliknande förhållanden, vilket torde vara oacceptabelt i vilken demokratisk stat som helst. Somliga tvingas på flykt och hamnar då ofta i andra europeiska länder. Däribland Sverige. I Sverige, i sin tur, lever många av dessa barn gömda i rädsla för att bli sända åter till de horribla förhållandena på Malta eller i värsta fall i hemlandet.
Det är, i min värld, fullständigt oacceptabelt att Sverige, med full vetskap om dessa barns situation på Malta, ens kan överväga att sända tillbaka dem för en första lands-prövning av asylrätten. Det är oacceptabelt att utsätta barn för en sådan situation och det är gräsligt att ingenting görs. På fullaste allvar.
Självklart ska inte Malta belönas för sin dåliga hantering av dessa barn, men vi har inte råd att svika en ung generation på ett så absurt vis som förekommer idag, då Sverige fortsätter att sända dessa barn åter till en misär som är - i brist på bättre ord - oanständig!
Nog borde Sverige och övriga EU besitta kraft nog att utöva påtryckningar mot länder som Grekland och Malta för att se till att dessa länder sköter sina åtaganden? Nog kan vi finna oss i att den lilla våg av ensamkommande barn som passerar Malta på vägen till Sverige får sin asylrättsprövning gjord här och under tiden och därefter får en dräglig och trygg tillvaro värd namnet. Värd ett mänskligt samhälle.
Idag har redan Tyskland gjort det ställningstagandet. Norge, som visserligen är fristående från den Europeiska Unionen, har valt att låta barnen själva få välja i vilket land deras ärende ska prövas enligt ett undantag i Dublinförordningen - det styrdokument som hanterar dessa frågor inom Europa. Frankrike och Spanien har helt slutat tillämpa Dublinförordningen på ensamkommande barn.
Idag skriver samtliga ungdomsförbundens ordföranden om behovet av att Sverige bryter med det förfarande som gäller idag. Ungdomsförbunden står därmed enade i kravet på att undantagsmöjligheten och principen om barnets bästa SKA användas vid bedömningen av barns rätt till asyl i Sverige. Inte minst i fallet Malta.
Vi i Sveriges ungdomsförbund kräver av landets riksdag och regering att de ska tydliggöra för Migrationsverket att kränkningar av barns rättigheter aldrig får förekomma. Att Sverige under inga omständigheter får sticka huvudet i sanden och skylla på att barnets rättigheter ska prövas i ett annat land. Det är lika mycket vår skyldighet att se till att barnets rätt är okränkbar. Varje förvisning av ett ensamkommande barn tillbaka till Malta är ett övergrepp från den svenska statens sida. Och de övergreppen ska upphöra nu!
Mitt i valrörelsen ställer vi oss alla sida vid sida och kräver med en röst barnens okränkbara rättigheter till en trygg och värdig framtid fri från statliga övergrepp och fri alla former av strategiska spel mellan Europas regeringar.
Artikeln finns att läsa på DN Debatt idag. Den är underskriven av:
Magnus Andersson
Förbundsordförande Centerns Ungdomsförbund
Adam Cwejman
Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet
Maria Ferm
Språkrör Grön Ungdom
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster
Jytte Guteland
Förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
Charlie Weimers
Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Niklas Wykman
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet
Fler skriver:
Christoffer Fagerberg (ordförande, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm), Scaber Nestor, Unga Folkpartiet, Andreas Froby, Caroline Szyber, Linnébloggen, Gert Gelotte/GP Ledare,
Intressant.
Tyvärr är det förstås en grov förenkling, det jag skrev ovan. Det finns så otroligt mycket mer som komplicerar situationen här och annorstädes. Ett av våra verkliga problem som vi faktiskt måste ta tag i är hur migrationspolitiken i Europa ser ut idag. Det har tidigare demonstrerats kraftfullt mot att HBT-flyktingar blir utvisade utan någon möjlighet att klara sitt eget liv eller slippa tortyr och förföljelser i hemlandet.
Jag och många med mig, inte minst inom Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm, har slagits hårt för de papperslösas rätt till vård. Vilket visserligen är en integrationsfråga och människorättsfråga snarare än migrationspolitik. Det är inte riktigt samma sak, men vi får köpa att det är länkade företeelser.
I Europa har vi idag ett system som innebär att flyktingar som kommer till Europa ska behandlas som asylsökande i det första land inom EU vars mark de beträder. Det vill säga en "första lands-princip". Tyvärr kan vi konstatera att vissa länder sköter sig utifrån EU's riktlinjer på ett mer eller mindre bra vis. Grekland undantogs för en tid sedan från första lands-principen gällande ensamkommande flyktingbarn, för att de helt enkelt inte skötte sig. Protester uppstod inom EU då man hävdade att grekerna minsann inte skulle få komma undan sitt ansvar och kunna knyckla över det på andra genom att missköta sig. Risken finns ju att andra tar efter. Men Sverige bryter idag med grundregeln och behandlar dessa barns behov av asyl och uppehälle som vore de förstkomna till Sverige.
Det är en bra sak, tycker jag. Ett bra ställningstagande. Vi kan inte låta barn bli brickor i de europeiska ländernas interna stridigheter och dragkamper om vem som ska göra vad och vem som har mest rätt och mest fel. Barns rätt ska vara okränkbar.
Om vi vet att barn far väldigt illa på ett eller anant vis, har vi också en skyldighet att ingripa för att förhindra att detta får fortgå.
Nu har det visat sig gång på gång att vi får höra väldigt oroande berättelser om hur ensamkommande barn på Malta behandlas. Barnen behandlas oerhört illa och får inte tillgång till skola, vård, god man eller någon som helst information om sin situation eller om asylprocessen som sådan. Somliga hålls under fängelseliknande förhållanden, vilket torde vara oacceptabelt i vilken demokratisk stat som helst. Somliga tvingas på flykt och hamnar då ofta i andra europeiska länder. Däribland Sverige. I Sverige, i sin tur, lever många av dessa barn gömda i rädsla för att bli sända åter till de horribla förhållandena på Malta eller i värsta fall i hemlandet.
Det är, i min värld, fullständigt oacceptabelt att Sverige, med full vetskap om dessa barns situation på Malta, ens kan överväga att sända tillbaka dem för en första lands-prövning av asylrätten. Det är oacceptabelt att utsätta barn för en sådan situation och det är gräsligt att ingenting görs. På fullaste allvar.
Självklart ska inte Malta belönas för sin dåliga hantering av dessa barn, men vi har inte råd att svika en ung generation på ett så absurt vis som förekommer idag, då Sverige fortsätter att sända dessa barn åter till en misär som är - i brist på bättre ord - oanständig!
Nog borde Sverige och övriga EU besitta kraft nog att utöva påtryckningar mot länder som Grekland och Malta för att se till att dessa länder sköter sina åtaganden? Nog kan vi finna oss i att den lilla våg av ensamkommande barn som passerar Malta på vägen till Sverige får sin asylrättsprövning gjord här och under tiden och därefter får en dräglig och trygg tillvaro värd namnet. Värd ett mänskligt samhälle.
Idag har redan Tyskland gjort det ställningstagandet. Norge, som visserligen är fristående från den Europeiska Unionen, har valt att låta barnen själva få välja i vilket land deras ärende ska prövas enligt ett undantag i Dublinförordningen - det styrdokument som hanterar dessa frågor inom Europa. Frankrike och Spanien har helt slutat tillämpa Dublinförordningen på ensamkommande barn.
Idag skriver samtliga ungdomsförbundens ordföranden om behovet av att Sverige bryter med det förfarande som gäller idag. Ungdomsförbunden står därmed enade i kravet på att undantagsmöjligheten och principen om barnets bästa SKA användas vid bedömningen av barns rätt till asyl i Sverige. Inte minst i fallet Malta.
Vi i Sveriges ungdomsförbund kräver av landets riksdag och regering att de ska tydliggöra för Migrationsverket att kränkningar av barns rättigheter aldrig får förekomma. Att Sverige under inga omständigheter får sticka huvudet i sanden och skylla på att barnets rättigheter ska prövas i ett annat land. Det är lika mycket vår skyldighet att se till att barnets rätt är okränkbar. Varje förvisning av ett ensamkommande barn tillbaka till Malta är ett övergrepp från den svenska statens sida. Och de övergreppen ska upphöra nu!
Mitt i valrörelsen ställer vi oss alla sida vid sida och kräver med en röst barnens okränkbara rättigheter till en trygg och värdig framtid fri från statliga övergrepp och fri alla former av strategiska spel mellan Europas regeringar.
Artikeln finns att läsa på DN Debatt idag. Den är underskriven av:
Magnus Andersson
Förbundsordförande Centerns Ungdomsförbund
Adam Cwejman
Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet
Maria Ferm
Språkrör Grön Ungdom
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster
Jytte Guteland
Förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
Charlie Weimers
Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Niklas Wykman
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet
Fler skriver:
Christoffer Fagerberg (ordförande, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm), Scaber Nestor, Unga Folkpartiet, Andreas Froby, Caroline Szyber, Linnébloggen, Gert Gelotte/GP Ledare,
Intressant.
2010-05-07
Britter väljer och kippar efter andan i panik när Europa och Världen skakar
Ingen har säkert missat valet i Storbritannien som pågår nu. Cameron ser ut att bli segraren i den striden. Eller i alla fall ledare för det största partiet. Vi vet ännu inte om det faktiskt innebär regeringsbildning eller inte. Det beror på de andra två och det slutgiltiga resultatet. Det kan bli en allians mellan två partier för att motverka det tredje. Men ingen vet ju faktiskt riktigt ännu.
Vad händer egentligen efteråt då? Med ett nästan grekiskt underskott har britterna ett helvete att reda ut, i brist på bättre svenska för att beskriva det hela. Det kan bli riktigt otäckt att vara britt närmsta åren då åtstramningar, hög arbetslöshet och eviga sparplaner måste till för att reda upp den närmast socialdemokratiska spenderaridiotin man ägnade sig åt för att slå tillbaka den ekonomiska nedgången. Britterna står onekligen illa rustade för att möta framtiden idag och kommer få problem att ta del av den förbättrade konjunkturen då de nu måste ägna sig åt att reda upp efter de senaste åren istället för att ta sats in i framtiden. Tack och lov står Sverige rustat och har en ekonomi som medger möjligheter och handlingsfrihet under de kommande åren av konjunkturuppgångar. Förmodligen har vi Anders Borg att tacka mycket för det. Jag kan inte annat än hoppas att vi får behålla alliansregeringen efter valet - för Sveriges skull. För att vi skulle vara riktigt jäkla illa ute om vi inte får det.
Men räcker det då? Vi har ett sjuhelsikes problem att ta tag i fortfarande. Och det är de länder som redan drivits över kanten och nu hotas av ohyggliga kamper för att överleva ekonomiskt under de närmsta åren. Jag undrar om inte vulkanaskan är litet grann av Islands lilla straff mot Europa för den hårda linjen mot öriket efter att ekonomin rasade samman något så enormt för en tid sedan.
I Grekland pågår nära nog lokala inbördeskrig här och var på grund av de hårda besparingarna för att få landet upp på fötter igen. Ett land som verkligen, tyvärr, fallit pladask ner i leran med näsan före. Grekland föll samman totalt för en tid sedan och det visade sig att man även ljugit om sin egen monetära likviditet, sin betalningsförmåga och i allmänhet landets finansiella hälsa. Det straffade sig dyrt när väl bubblan sprack. Och idag ser vi ett tydligt svar på vad det innebär när ett land riskerar falla på grund av att det hamnat i ett närmast konkursmässigt läge. Börserna faller över hela världen, hela den globala finansvärlden håller andan och årets samlade börsuppgånger på OMX i Stockholm har helt och hållet suddats ut.
Var är vi på väg? Hur illa är läget? Kommer Europa att kunna återhämta sig? Vad behövs för att få våra europeiska vänner på benen igen?
Sverige står någorlunda väl rustat. Men oj så glad jag är att jag slipper sätta mig på kontoret på 10 Downing Street när väl det brittiska valet är över. Vad glad jag är över att inte behöva reda upp en fallen ekonomi varken i Reykjavik eller i Athen de kommande åren. Eller för den delen ytterligare ett par länder som farit nog så illa under den gångna krisen.
AB, AB,
Intressant.
Vad händer egentligen efteråt då? Med ett nästan grekiskt underskott har britterna ett helvete att reda ut, i brist på bättre svenska för att beskriva det hela. Det kan bli riktigt otäckt att vara britt närmsta åren då åtstramningar, hög arbetslöshet och eviga sparplaner måste till för att reda upp den närmast socialdemokratiska spenderaridiotin man ägnade sig åt för att slå tillbaka den ekonomiska nedgången. Britterna står onekligen illa rustade för att möta framtiden idag och kommer få problem att ta del av den förbättrade konjunkturen då de nu måste ägna sig åt att reda upp efter de senaste åren istället för att ta sats in i framtiden. Tack och lov står Sverige rustat och har en ekonomi som medger möjligheter och handlingsfrihet under de kommande åren av konjunkturuppgångar. Förmodligen har vi Anders Borg att tacka mycket för det. Jag kan inte annat än hoppas att vi får behålla alliansregeringen efter valet - för Sveriges skull. För att vi skulle vara riktigt jäkla illa ute om vi inte får det.
Men räcker det då? Vi har ett sjuhelsikes problem att ta tag i fortfarande. Och det är de länder som redan drivits över kanten och nu hotas av ohyggliga kamper för att överleva ekonomiskt under de närmsta åren. Jag undrar om inte vulkanaskan är litet grann av Islands lilla straff mot Europa för den hårda linjen mot öriket efter att ekonomin rasade samman något så enormt för en tid sedan.
I Grekland pågår nära nog lokala inbördeskrig här och var på grund av de hårda besparingarna för att få landet upp på fötter igen. Ett land som verkligen, tyvärr, fallit pladask ner i leran med näsan före. Grekland föll samman totalt för en tid sedan och det visade sig att man även ljugit om sin egen monetära likviditet, sin betalningsförmåga och i allmänhet landets finansiella hälsa. Det straffade sig dyrt när väl bubblan sprack. Och idag ser vi ett tydligt svar på vad det innebär när ett land riskerar falla på grund av att det hamnat i ett närmast konkursmässigt läge. Börserna faller över hela världen, hela den globala finansvärlden håller andan och årets samlade börsuppgånger på OMX i Stockholm har helt och hållet suddats ut.
Var är vi på väg? Hur illa är läget? Kommer Europa att kunna återhämta sig? Vad behövs för att få våra europeiska vänner på benen igen?
Sverige står någorlunda väl rustat. Men oj så glad jag är att jag slipper sätta mig på kontoret på 10 Downing Street när väl det brittiska valet är över. Vad glad jag är över att inte behöva reda upp en fallen ekonomi varken i Reykjavik eller i Athen de kommande åren. Eller för den delen ytterligare ett par länder som farit nog så illa under den gångna krisen.
AB, AB,
Intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
