De talande kontroverserna och hederskulturen

Sanna Rayman skriver bra om den heta debatten kring Fadime och en eventuell staty till minne för hennes kamp och öde.

För en gångs skull, jag måste hålla med Sanna där, har vänsterfeministrörelsen lyckats träffa huvudet på spiken i sitt stöd för ett minnesmärke över Fadime. För en gångs skull gör de faktiskt rätt. Cred!

För en gångs skull tror jag faktiskt inte att det bara handlar om urvattnad och trött pseudoideologi modell vänster och jag tror inte att det handlar om att förtrycka någon part överhuvudtaget. Jag tror inte att det har att göra med relativisering av klasskamp, kriminalitet eller liknande. Jag tror inte att det har att göra med något överslätande av någonting alls bara för att kunna skaffa ytterligare en meningslös symbol för ingenting alls.

Amine Kakabaveh och alla de andra som driver kampen för att utmärka Fadime som en förebild i kampen för frihet från hedersvåld och hedersförtryck ska istället ha all positiv uppmärksamhet för sitt arbete. Varken hora eller kuvad är lätt att se som en frisk fläkt genom att de vågar stå för något som egentligen borde vara så uppenbart och så självklart för alla i det här landet. Rätten till sin egen vilja. Rätten till sin egen framtid. Rätten till sin egen åsikt. Rätten till sin egen kropp. Rätten till sitt eget liv. Även om man råkar bära runt på en snippa.

Det har inte med kulturer, etnicitet eller religioner att göra. Det har att göra med en föråldrad världsbild och en föråldrad kvinnosyn som vi bör och måste förpassa till forntiden.

Läs Sanna Raymans ledare på SvD idag och ta ställning, du också.

Det behövs fler positiva initiativ för att få fart på en aktuell och värdig feministiskt debatt i Sverige och i Världen igen.

--------------------------------------------------------

Sverige behöver det.

Därför att Sverige och svenskarna har själva inte gjort sig av med sin hederskultur idag. Hederskulturen är ingenting vi bara importerat i samband med immigrantströmmarna under de sista decennierna. Vi har vår alldeles egna fantastiska hedersvåldskultur. Inte minst underbyggd av socialdemokrater och kristdemokrater.

Idag talar vi om verklighetens folk på lika självklara villkor som vi talar om måndagskvällens inköpslista inför besöket på ICA. Vi talar om att alla som inte passar in i våra normer är värda att förtrycka till dess de förstår bättre. Jag själv ska tydligen aktivt hindras från en karriär i mitt eget parti om jag får tro den lokala partiledningen. Jag är nämligen för kontroversiell inte på grund av mina åsikter utan på grund av att jag genomfört en könskorrigerande behandling och juridiskt bytt könstillhörighet.

Idag förskjuts hundratals homo-, bi- och transsexuella varje år av sina familjer. Liksom jag blivit förskjuten av stora delar av min.

Idag riskerar transsexuella barn som ropar på hjälp att tas ifrån sina stöttande föräldrar av socialtanter med fördomar hemmahörande långt tillbaka i den kristna världens allra första och mörka tidevarv.

Idag drabbas hbt-personer som utsatts för övergrepp av dubbla bestraffningar då de hånas och baktalas av rättsapparatens företrädare (från polis till domstolar). Idag bestraffas de dubbelt då de nekas vård och ambulansfärder.

Idag får unga kvinnor som blir våldtagna höra att de får skylla sig själva eller att de borde ha klätt sig annorlunda. Att det är deras fel. Att de är horor. Att de får skylla sig själva och att de är sabbade för all framtid. Och än idag mobbas unga våldtäktsoffer ut av hela samhällen, samtidigt som de unga manliga gärningsmännen hyllas som hjältar. Har vi inte redan haft den debatten nu under de sista veckorna?

Än idag lever vi i ett samhälle där människor som jag, som bryter mot normerna, inte har rätten till ett vanligt arbete. Inte har rätten till en politisk karriär. Inte har rätten att kalla sig äkta människor. Inte har rätten att skaffa barn. Inte har rätten att slippa bli kallade horor, offer, untermensch efter ett övergrepp. Inte har rätten att bara få vara oss själva och vara stolta över det vi är.

Idag får unga mammor ofta spydiga kommentarer och nedsättande blickar på stan. Idag är fortfarande en sexuellt aktiv kvinna en hora, en trofé, en docka utan vilja. Idag är en kvinna per automatik ett våp, en lägre stående varelse och ett offer. Just offerskapet runt kvinnorna i dagens Sverige är skrämmande. Per automatik är vi alla offer - alltid.

På något skumt vis har den där första vågen av feminister för hundra år sedan misstolkats så till den höga och grova grad att alla former av penetration än idag anses som en skymf, som ett övergrepp och som en skam.

Än idag saknar kvinnor rätten att själva vilja ha sex och att avgöra när, var, hur och varför. Att själva vara i egenbestämmande över sin egen sexualitet. Att själva få styra över sin egen kropp, sin egen fortplantning, sina egna känslor och sina egna värderingar.

Än idag ska kvinnor straffas ut från arbetsmarknaden för att de föder och fostrar sina barn. Och än idag är det skamligt för en mamma att arbeta. EU-ministern Birgitta Ohlsson är inte det enda exemplet på det. Men ett väldigt talande sådant.

Än idag får småflickor höra att det är fult att peta sig "därnere" eller att de måste ha trosorna på så att det inte kommer in skit i slidan. Pojkarna, däremot, får gärna leka på. Trams!

Överallt i samhället idag förhärskar samma igenpyrda skitsnack och hedersideologi som vi sedan sitter och hävdar inte har med Sverige att göra. Kunde vi fortfarande bränna flickor på bål med lagens goda minne, skulle vi förmodligen inte ha en enda kvinna kvar här i landet. Möjligen med undantag för justitieminister Beatrice Ask då...

Hedersvåld handlar om moralism och en djävulsk massa köns- och sexrelaterat förtryck. Det handlar om fördomar gentemot kvinnor och gentemot människor som strider mot etablerade könsroller och sexuella normer.

Och det finns det lika mycket av bland oss pursvenskar som det finns bland våra invandrare.

En minnesplats eller staty till minne av Fadime har inte enbart att göra med något inbillat specifikt (till stor del inbillat) kurdiskt förtryck att göra. Det har att göra med alla människor i landet som på ett eller annat vis bryter mot normer och mot omvärldens förlegade föreställningar och fördomar. Det har att göra med varenda människa av kvinnokön i detta landet. Oavsett alla andra former av identitet. Oavsett alla andra former av ursprung.

Det här är för alla oss normbrytare som sticker ut av miljoner olika skäl. Det har att göra med alla oss som kämpar så inihelvete mycket för vår rätt att bara få vara människor.

Som alla andra.


Mikael Eriksson, Helen Törnqvist, Robsten, Niklas,

Inte varje dag jag vill örfila någon

Men idag gör jag måhända ett undantag. Om Fredrik Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard känner för att kika över, så kan vi säkert komma överens om en bra vinkel och hårdhetsgrad på en riktigt väl tilltagen örfil. Menar det förstås mest skämtsamt och bildligt, men nog är det väl så att det är på sin plats att bli aningens jäkla upprörd över vad härket nu har hittat på. Jag tycker - nästan - synd om honom.

Jo, jag antar att det är arbetslinjen modell Unsgaard att det passar sig mindre väl för en viktig vit, snart medelålders man med ett viktigt jobb i regeringen att torka bajs, men att det fungerar alldeles utmärkt (tackar som frågar) för en ryska och ett invandrarägt städbolag att göra detsamma. Jag kan bli så trött på sånt. Den där totala ovetskapen om hur världen och samhället fungerar. Samtidigt blir jag litet trött på att det övertolkas också. Inte minst med syfte att trycka ner personalen på det städbolag som anlitades för att göra jobbet häromsistens. Jag blir lätt ganska så upprörd då den grupp som allra helst vill trycka ner och tillintetgöra städerskan i fråga råkar vara socialister. Ni vet... sådana där som brukar springa runt och trycka upp i människors ansikten att de är de enda som _ser_ arbetaren och som _bryr sig om_ och _arbetar för_ arbetaren.

Att ett städbolag i sig utför en tjänst som de är specialiserade på är kanske inte konstigt i sig. Attityden Unsgaard visar upp och det föraktet för andra människor i allmänhet och invandrare i synnerhet som han visat prov på är under all kritik och värdighet. Granted. Men gå inte vägen runt om och hela vägen till den andra extremen så att ni börjar förtrycka den andra parten istället och använder en annan människa som ett förbaskat slagträ i er ideologiska härdsmälta till klasskamp. Jag vågar lova att landets alla städare allt annat än vill bli betraktade som totala offer bara för att någon vill slå till verbalt mot en tyvärr ouppfostrad slyngel till moderat.

Stackars Unsgaard är förstås väldigt ledsen i ögat, för övrigt, över att omvärlden är så elak och väljer att vantolka honom. Jag tycker inte ett dugg synd om honom. Ett par gånger varje år tycker jag att vi får tydliga exempel på när Darwinismen verkligen är som allra bäst. Det här är ett sådant tillfälle.

Är man så otroligt bortblåst som Unsgaard nu visar sig vara och är man så van vid att mamma eller någon ryska städar upp efter en så att man agerar på och uttrycker sig på ett sådant vis, ja då har man tappat rätt mycket. Men så har jag aldrig varit mycket för unga, heta broilers som aldrig sett livet överhuvudtaget heller. Det är inte beställandet av en tjänst från ett tjänsteföretag som är frågan i detta, utan det otroligt klumpiga uttalandet Unsgaard gjort och som säger mer än litet om vad som förssiggår i huvudet på karln till att börja med.

Att Unsgaard blir slaktad tycker jag gott att han kan ta. Är man inte smartare och mer välorienterad än så, så kan man faktiskt behöva en näsbränna då och då. Det är bara nyttigt. Och dessutom är jag övertygad om att Edvard kommer att hämta sig tämligen snabbt och klarar av att få en liten smäll här och där. Man får, litet grann, ta det för vad det är. Det är nyttigt för karaktären och för det egna lärandet, så att säga. Lek inte med elden om du inte är beredd att bränna dig, litet grann. Man brukar lära sig ett och annat av att slicka på lyktstolpar mitt i vintern och någonstans hoppas jag att Edvard Unsgaard inte är helt obekant med Rousseaus Émile.

Samtidigt blir jag alltså mer än litet förbannad över att så många försöker utnyttja detta till att svartmåla dels arbetslinjen i sig och dels moderaterna som parti. Det här handlade en privatpersons uppdatering av en Facebookstatus och inget annat. Det är inget pressmeddelande från moderaterna senast jag kikade.
Och det finns dessutom ingen vits, sans och reson i att som många socialister gör idag försöka utmåla städaryrket till någon sorts lägre stående yrke. Det är det inte.

Samhället behöver människor som håller ordning på våra fastigheter och i infrastrukturen. De allra flesta som arbetar inom branschen är väl utbildade för det de gör och arbetar hårt. En städare är sällan någon lodis som inte kan ett jäkla smack om varken det ena eller det andra, utan en kvalificerad specialist som råkar ha just rengöring som yrke.

Vart kommer den där socialistiska jäkla martyr- och offerskapsrollen ifrån som de är så jäkla duktiga på att klistra på alla som alls arbetar inom ett tjänsteyrke? Och vad menar man att man vill uppnå med det? Hjälper det tjänsteleverantörer och deras arbetare att få mer självkänsla och yrkesstolthet om man hela tiden målar upp bilden av dem som viljelösa och sorgliga jon och totala offer? Vinner de något på att bli martyriserade av en hel arbetarrörelse och använda som slagträn i en debatt jag tvivlar på att de själva ens vill delta i?

Jag tror inte, men rätta mig gärna om jag har fel, att någon städare i det här landet känner sig hjälpt av att kommunister, vänsterpartister och socialdemokrater springer omkull sig själva i sin iver att få trycka ner en hel yrkeskategori och göra dem till själlösa offer och våp!
Kalla det för arbetarvänliga partier?

Det är inget jag kan säga att jag vill förknippa mig med, i alla fall, och jag blir bara mer och mer skogstokig då blogg efter blogg och uttalande efter uttalande slåss om att tycka synd om en arbetare eller en yrkesgrupp för att de gör sitt jobb.

Visst var det i detta fallet ett riktigt skitjobb att göra, och visst var det snarare skit än skönt ljudande tvålsång som damp ur Unsgaards mun, men att fortsätta göra som socialisterna så gärna gör och trycka på människor offerrollsetiketten så snart man alls får chansen... det får mig bara att må riktigt fruktansvärt illa. En fadd smak som sitter kvar länge och som absolut inte vinner någon som helst respekt från min sida. Det gör mig betydligt mer illa än jag skulle må av att gå ut i trapphuset och torka bajs för egen del, vågar jag påstå. Kanske för att jag inte själv är främmande för att utföra tjänsteyrken och städjobb för egen del. Kanske för att jag själv inte har en karriär bakom mig som började i Unga Örnar och som fortsatte vidare via ungdomsförbund och partiapparat på en så rak bana att jag inte har arbetat en dag i hela mitt liv utanför politiken själv.

Att partimänniskor utan någon som helst erfarenhet av livet och den allmäna arbetsmarknaden har mage att komma och trycka ner arbetare på ett så systematiskt vis som många yrkespolitiker gör inom inte minst den socialistiska sfären (men uppenbarligen här och var annars också) tycker jag är skamligt. Att inbilla sig att man vet mer om livet utanför politiken än människorna som faktiskt lever det tycker jag blir aningen absurt, särskilt då i en situation då man själv inte har några som helst verkliga referensramar att härleda sina skeva idéer till.

Någonstans måste även socialister vara förmögna till självkritik och en förmåga att förstå, respektera och ta ansvar inför de grupper i samhället de så gärna säger sig vilja representera.

Unsgaard förtjänar smisk och det kan han säkert leva med. Det är en vuxen karl vi pratar om och han kan säkert hantera det alldeles utmärkt. Jag vägrar tycka ett dugg synd om honom för detta och tänker att han säkert lär sig.

Hur det blir med alla de där proffstyckarna i de röda partierna är något helt annat, dock. När ska ni vakna och när ska ni sluta att se ner på människorna ni säger er vara experter på att förstå, respektera och arbeta för?

Är det inte dags att sluta nicka till bakom ratten innan ni kör av vägen?


Mer här:
AB, AB, DN, Ex, SSv, Kent Persson, Emilias Tankerum, Kommunisternas blogg, I hell-mans värld, F! Västra Götaland, Blaj & Sjabbel, Högbergs tankar, Min klon är snyggare, Rasmus Lenefors, Kaj Raving, Livbåten, Alf Norberg, Strandh Digital PR, Otroligt viktiga betraktelser, Mymlan, Mad World, Say it with me, Ulf Bjereld, By á Bladet, The Hell of Hannastacia, L-O Pettersson, Lidingö - Sverige - Världen, Jinge, Tokmoderaten, In Your Face, Alltid rött alltid rätt, John Johansson, SUNE.. the girl, Pezster Whatsupsthlm, Gester...med ord.

Intressant.