När jag gav mig in i politiken igen efter ett antal år utanför alltihop så gjorde jag det för att jag ville påverka och skapa en öppnare och varmare värld som är anpassad för att ge fler möjligheter att förverkliga en fungerande tillvaro som de verkligen känner sig bekväma med. Periodvis kan jag känna att partiet är litet grann ute på fel spår, och har väl varit rätt tydlig i min kritik i de sammanhangen.
Samtidigt finns det så mycket som andas positivism inom den liberala sfären och Alliansen också. Som kampen för ett värdigt liv inte minst för äldre, eller kampen för lika rättigheter för hbt-personer.
Nu senast har Barbro Westerholm förtydligat vilken väg partiet vill gå rörande äldre och deras situation. Det är verkligen ett steg i rätt riktning, känner jag. Det handlar inte minst om parboendegarantin som Folkpartiet nu har drivit en stund och som jag ser som helt och hållet självklar. Samtidigt har Westerholm nu lyckats få upp bland annat rätten till vettig mat på agendan. Gärna med en möjlighet för de äldre att själva kunna välja vad de vill äta från en anständig meny. Och varför inte? Det känns stjälvklart att vi måste fundera på vilka förhållanden våra gamla lever under och det känns viktigt att vi uppgraderar omsorgen mångfalt med tanke på att detta ändå är de människor som skapat det samhälle vi lever i idag. Vi är skyldiga dem det.
Jag har ofta tänkt att jag inte vill bli gammal i Sverige för egen del. Med ett folkpartistiskt Sverige kanske jag kan överväga att ändra mig. Vi är inte där än. Jag känner själv att jag vill och kommer att kräva mer. Men äntligen börjar stegen tas för ökad valfrihet och en bättre levnadsstandard tillslut. Det känns betryggande på många vis. Jag hoppas att vi kan fortsätta driva på en utveckling för ökad individualisering och ökad levnadsstandard även under nästa mandatperiod. För att gudarna ska veta att det verkligen behövs. Vi har inte direkt haft en hög kvalitét på vården av äldre att utgå ifrån (snarare beroende på brister i finansiering och styrning än på den personal som sliter hårt för att göra vad de kan med de medel de haft till buds), så det krävs verkligen att vi lägger manken till så att vi någon dag kan sluta skämmas över hur det ser ut.
Alliansen har redan utlovat skattesänkningar för pensionärer på nu 9,8 miljarder kronor med de extra 2,5 miljarder som aviserats idag.
Jag noterar förresten förundrat att sossarna inte har så mycket att kritisera med regeringens förslag. De är mest bara sura över att statsministern tidigare sagt att en viss skillnad troligen kommer att bestå i beskattningen av arbetande och pensionärer. De verkar mest tycka att det är osportsligt av regeringen att faktiskt satsa på pensionärer och äldre. Litet grann verkar de tycka att vi borde ha rätten att göra det. Vad ska man säga om det? Uppgivenhet? Tough luck.
För att dessutom kunna åstadkomma positiva förändringar inom vården kommer Alliansen nu också att lägga till en rätt bra slant till välfärdsprojektet (5,8 miljarder kronor mellan år 2011-2014) och med den hoppas man kunna bygga upp en fungerande och acceptabel nivå inom vården i allmänhet och inom vissa nyckelområden i synnerhet. Det är inte första gången en ordentlig ekonomisk tilldelning görs av Alliansregeringen.
Nu hoppas jag bara att vi dessutom gör något åt kontrollen av vad pengarna går till, då det ofta visat sig att väldigt litet har kommit de faktiska vårdavdelningarna till del ordentligt. Det finns all anledning att se över rutiner och de tilldelade resursernas väg från regeringens anslag hela vägen ner på golvet. En självklarhet inom alla företag idag, men tyvärr inte lika självklart inom kommuner och landsting, tyvärr. Kan vi lösa en fungerande knuff i rätt riktning är det något såväl patienter, boende och förstås anställda säkert kommer uppskatta. Det är en hård värld att leva i för den som är anställd inom vården. Och även i vissa fall för pateinterna. Det vore skönt om en avlastning och bättre möjligheter att styra sin arbetssituation och den givna vården kunde komma även de vårdanställda till del. De som gör ett fantastiskt arbete, men med alldeles för små resurser och alltför små möjligheter att själva påverka.
Under nästa mandatperiod kommer alltså Alliansen att skjuta till kraftiga förstärkningar på en rad områden, såsom förstärkt patientsäkerhet (tackar och niger djupt efter att ha varit djupt olycklig över att exempelvis HSAN lagts ner), en utvecklad tandvårdsreform, en permanent psykatrisatstning (definitivt inte en dag för tidigt) fortsatta insatser för förbättrad tillgänglighet (kortare köer) och skärpt vårdgaranti.
Med de reformer som nu dessutom föreslås för förbättrad vård av äldre, ökad valfrihet och utökade rättigheter, ökad kvalitet och större självbestämmande inom äldreomsorgen samt satsningar på en bättre situation för sektorns medarbetare kan det verkligen bli fråga om ett rejält lyft. Jag känner mig uppmuntrad.
Då har man redan konstaterat sedan tidigare inom Folkpartiet och Alliansen att exempelvis vården av transpersoner måste ses över drastiskt under den kommande mandatperioden, så jag börjar känna att lutar åt något riktigt bra tillslut.
Samtidigt i en annan del av valsverige... Miljöpartiet vill införa clowner på ålderdomshemmen, säger de. Och det kan jag känna kanske är bra. Men varför i hela friden just clowner? Är inte det att totalt sänka sig under sin egen värdighet att antyda att äldre inte har en vidare hög intelligens eller förmåga att uppfatta något mer kulturellt än så? Otroligt degraderande och bara löjligt, är jag rädd. Gärna mer kultur, gärna mer tid utomhus, gärna mer tid med djur, med barn omkring sig och så vidare. Det behövs så otroligt väl. Men hur i hela friden kom Miljöpartisterna fram till att man skulle erbjuda en generation som är vana vid Tjechov, Shakespeare och Brecht en massa clowner? Inget fel i clowner i sig, men det känns verkligen som om Miljöpartiet bestämt sig för att bara clowner duger för att underhålla de där gamlingarna på hemmet. Det är, i brist på bättre ord, genant. Bara för att man hamnat på ett boende för äldre innebär det varken att man gått i barndom eller blivit lobotomerad. Tack så hemskt mycket!
Jag vågar förresten lova exempelvis Högberg och Johan Westerholm att dessa miljardsatsningar på vård och på äldre kommer att upplevas som allt annat än kosmetiska hos de människor som blir direkt berörda. Att vi har råd att även sänka skattenivån för pensionärerna efter ett antal genomförda jobbskatteavdrag är något väldigt positivt och i mina ögon nödvändigt. Något som många inom Alliansen drivit hårt och nu fått gehör för. Vi har genomdrivit en fungerande politik, helt enkelt. Det är ett systemskifte på gång. Det är helt sant. Nu riskerar socialdemokratin troligen att förlora valet på grund av att vårdvalet och de stora skattelättnaderna på arbete knappast varit kosmetiska i plånböckerna och i människors vardag under de sista fyra åren. Mer valfrihet, högre kvalitet och samtidigt mer pengar i plånboken spelar en stor roll i att Alliansen sannolikt blir omvald om en knapp månad. Jag har svårt att se en fortsättning på fyra års framgångsrik politik som särskilt mycket valdesperation. Men jag är ju bara jag, förstås.
Intressant.
Borgarbarnet, Lotta, Raymond, Anna, Johan, Kalle, Niklas, Thomas, Ankersjö, Altenberg, Mikael,
Visar inlägg med etikett Pensionär. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pensionär. Visa alla inlägg
2010-08-23
2010-07-19
Pensioner, välfärd, globalisering och rädslor
Det är litet intressant med vännerna inom media som ser och hör det få av oss andra hör och ser.
Snappade just upp det här på Facebook. Jag hoppas att ingen inblandad tar illa upp för att jag lägger ut det, men det är faktiskt rätt intressant.
Läs och känn efter vad det faktiskt innebär. Det handlar om Sahlins och Carlssons utspel angående pensionerna och pensionärernas levnadsstandard.
Enligt Sofia är alltså de pensionärer som ringer in fly förbannade över att Mona Sahlin och Ingvar Carlsson ljuger så det står härliga till. Det stämmer helt enkelt inte. Det är i alla fall vad folket säger som ringer in. Och nej, jag sitter inte här på Luf's valkontor och tvingar människor att ringa medelst hot om arkebusering heller. Jag är, i sådana fall, oftast aningen mer subtil. Fråga min chef. ;-)
Jag antar annars att det måste betyda att människor idag inte helt och hållet känner igen sig i den socialdemokratiska verklighetsbilden, nutidsberättelsen.
Möjligen är det så att det faktiskt är relativt få som fått det sämre under Alliansregeringen de sista fyra åren. Att de flesta faktiskt fått det bättre. Att det är vad de flesta ser.
Själv tänker jag på alla stora tv-apparater folk har köpt. Alla nya bilar. Alla iPhones som folk springer omkring med precis överallt, trots att det är en sjukt dyr telefon och trots att vi just gått igenom en kris som slagit mot världen som ingen kris sedan 1930-talets stora depression. I USA, till exempel, har folk fått flytta ut på gatorna och bor i fattigläger mitt i städerna. Och då pratar vi människor i tusental. Vi svenskar köper iPhones, netbooks och 50" tv-apparater. Och gnäller för att netbooken är långsam.
Här talar vi inte om huruvida vi har jobbtillväxt, utan om i vilken del av landet den är störst.
Sedan håller jag med om att det mycket väl kan vara på sin plats att se över pensionerna och pensionärernas skatter under kommande mandatperiod. Vilket också är utlovat av Alliansen sedan en tid innan valrörelsen, rent av. Snabbare hade det kanske gått om det nu inte varit så att vi alltså fått en enorm och fruktansvärt envis finanskris över oss. Den där som Socialdemokraterna för det mesta hävdar skapades av Allianspartierna för att vi skulle få en chans att straffa vanliga människor litet extra. Nu är det väl inte riktigt så det gick till. En stor del av världen har enorma problem ekonomiskt just nu. Och riktigt så stor makt har inte ens hundögat Reinfeldt.
Den socialdemokrat, miljöpartist eller vänsterpartist som hävdar att vi inte klarat oss bra igenom den här krisen och som inte har en aning om hur hårt resten av världen, utanför 50-skyltarna, drabbats har upplevt alldeles för få verkliga kriser. Jag själv är uppväxt i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Under 1980-talet. Ni vet... Kommunistisk diktatur, inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och det numera självständiga Eritrea och så förstås den där ökända förbannade torkan. Ni vet... nakna barn med uppsvälda magar under stekande sol och med flugor springandes in och ut genom deras ögon. Vandrande skelett som söker en liten gnutta skugga och som inte längre klarar av att dricka vatten. Där föddes min önskan om att förändra världen. Där fostrades jag av alla fält- och biståndsarbetare att alltid sätta människorätt och hela jordens bästa i fokus. Jag såg det. Jag var där. Minns ni den tiden? Live Aid (den första - originalet) med ledmotivet Do They Know It's Christmas och USA For Africa med ledmotivet We Are the World.
Under ett fåtal år var vi alla medmänniskor och vi var alla globala. Vi tog alla ett globalt ansvar. En kort stund. Idag anses det fult och idag är det hippaste vi har att se ner på muslimer och att skita på oss av rädsla för något som kallas islam. Och som en femtedel av jordens befolkning är en del av. Utan att jorden för den skull har sprängts i bitar. Konstigt, det. Och för alla de där människorna som inte är som vi måste vi alltså skydda oss. Men vem skyddar oss från oss själva...? Vem skyddar världen från oss...?
...
Konstigt nog slog inte den där finanskrisen lika hårt mot vissa länder i Asien. Även Australien klarade sig någorlunda, förhållandevis. De vet att producera och att satsa på teknik och kunnande. Och har producerat och exporterat sig ur krisen på ett sätt vi inte mäktat med i stora delar av västvärlden. Självklart smällde vissa länder även i Asien. Liksom i Europa. Det är en global kris som även byggts upp till stora delar globalt, även om den amerikanska bolånebubblan blev den utlösande faktorn.
Men Sverige tillhör samtidigt, i det stora hela, vinnarna. Det ska vi tacka våra lyckliga stjärnor för, för det var inte alls självklart egentligen. Skickligt styrd ekonomi höll oss flytande då resten av världen råkade ut för en ruff omgång av hela havet stormar. Att hävda att Alliansen misskött finanserna och att en något ökad arbetslöshet är Alliansens fel blir bara sorgligt missvisande. Att vi inte har en massarbetslöshet på gränsen till absurdum är snarare en stark regerings förtjänst. Även om också vi inom Alliansen vet med oss att utan kris hade det sett väldigt mycket bättre ut. Konstigt, det. När tiderna vänder kommer där också finnas mer pengar att använda för framtida investeringar och även för att stärka exempelvis pensionärernas ekonomier. Vilka tydligen inte raserats så illa, trots allt, som Sahlin och Carlsson nu hävdar. Inte ens enligt den berörda gruppen själva, om man nu ska tro journalisterna på Aftonbladet.
Men som sagt, det finns de länder som klarat sig hyfsat igenom detta. Och det är dem vi ska konkurrera med i framtiden. Så det gäller nog att vi fortsätter ta ansvar för ekonomin i landet, trots allt. Och för folkhälsan, och för utbildningen och för en framtidsoptimistisk globalism. Vi står bra rustade idag och det måste vi fortsätta vara även i framtiden. Vi lever trots allt i en global värld. Vilket egentligen inte är mycket annat än ett konstaterande om att vi alla människor sitter i samma båt, oavsett om vi bor i Kina, Australien, Chile eller Sverige. Tänk att det ska vara så fult att prata om global gemenskap och i förlängningen om globala marknader. Tänk att andra folk och andra nationer kan vara något som anses vara så fult.
Globala marknader, förresten. Har vi inte sett nog av strafftullar på afrikanska grödor och sydamerikanska grönsaker? Ni vet de där som gör att jordbruken inte klarar sig i stora delar av världen. Är det inte dags att vi slutar bestraffa resten av världen för att gynna våra franska bönder snart och avskaffa strafftullar och dylikt? Frihandel for the win. Jag ser gärna ett stopp för den vansinniga jordbruksprotektionismen, oavsett nationalseparatistiska eller gröna skäl. Det funkar helt enkelt inte och det skadar många. Adam Cwejman skriver exempelvis om grön jordbruksprotektionism här. Minns ni förresten för ett år sedan hur det lät med kris överallt. Australien fann en väg att slippa den värsta smällen även om de förstås inte var opåverkade. Hur gjorde de?
Hur som helst. Dags att slipa av naiviteten och inse att vi är en del av världen. Att vi är en pytteliten del av dessa miljarder människor som befolkar detta jordklot och att vi måste arbeta för att dels kunna få en plats i en värld som ständigt förändras och att vi dessutom måste arbeta hårt för att se till att andra inte tar skada av hur vi beter oss. Vi måste förstå att vi har det rätt jäkla bra ändå och att de där orättvishetskvädena som sossarna staplar på våra axlar faktiskt inte är sanna, men att om vi ska fortsätta ha det bra, så får vi banne mig lägga manken till en aning. Liberalism enligt Amanda.
Helt enkelt.
Ps.
Tobias Cuthbert skriver för övrigt uppfriskande om att komma ut som liberal i ett väldigt antiliberalt Sverige. Litet grann kan jag allt känna igen mig i det. Var bara tvungen att nämna det. Ds.
Intressant.
Snappade just upp det här på Facebook. Jag hoppas att ingen inblandad tar illa upp för att jag lägger ut det, men det är faktiskt rätt intressant.
Läs och känn efter vad det faktiskt innebär. Det handlar om Sahlins och Carlssons utspel angående pensionerna och pensionärernas levnadsstandard.
Enligt Sofia är alltså de pensionärer som ringer in fly förbannade över att Mona Sahlin och Ingvar Carlsson ljuger så det står härliga till. Det stämmer helt enkelt inte. Det är i alla fall vad folket säger som ringer in. Och nej, jag sitter inte här på Luf's valkontor och tvingar människor att ringa medelst hot om arkebusering heller. Jag är, i sådana fall, oftast aningen mer subtil. Fråga min chef. ;-)
Jag antar annars att det måste betyda att människor idag inte helt och hållet känner igen sig i den socialdemokratiska verklighetsbilden, nutidsberättelsen.
Möjligen är det så att det faktiskt är relativt få som fått det sämre under Alliansregeringen de sista fyra åren. Att de flesta faktiskt fått det bättre. Att det är vad de flesta ser.
Själv tänker jag på alla stora tv-apparater folk har köpt. Alla nya bilar. Alla iPhones som folk springer omkring med precis överallt, trots att det är en sjukt dyr telefon och trots att vi just gått igenom en kris som slagit mot världen som ingen kris sedan 1930-talets stora depression. I USA, till exempel, har folk fått flytta ut på gatorna och bor i fattigläger mitt i städerna. Och då pratar vi människor i tusental. Vi svenskar köper iPhones, netbooks och 50" tv-apparater. Och gnäller för att netbooken är långsam.
Här talar vi inte om huruvida vi har jobbtillväxt, utan om i vilken del av landet den är störst.
Sedan håller jag med om att det mycket väl kan vara på sin plats att se över pensionerna och pensionärernas skatter under kommande mandatperiod. Vilket också är utlovat av Alliansen sedan en tid innan valrörelsen, rent av. Snabbare hade det kanske gått om det nu inte varit så att vi alltså fått en enorm och fruktansvärt envis finanskris över oss. Den där som Socialdemokraterna för det mesta hävdar skapades av Allianspartierna för att vi skulle få en chans att straffa vanliga människor litet extra. Nu är det väl inte riktigt så det gick till. En stor del av världen har enorma problem ekonomiskt just nu. Och riktigt så stor makt har inte ens hundögat Reinfeldt.
Den socialdemokrat, miljöpartist eller vänsterpartist som hävdar att vi inte klarat oss bra igenom den här krisen och som inte har en aning om hur hårt resten av världen, utanför 50-skyltarna, drabbats har upplevt alldeles för få verkliga kriser. Jag själv är uppväxt i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Under 1980-talet. Ni vet... Kommunistisk diktatur, inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och det numera självständiga Eritrea och så förstås den där ökända förbannade torkan. Ni vet... nakna barn med uppsvälda magar under stekande sol och med flugor springandes in och ut genom deras ögon. Vandrande skelett som söker en liten gnutta skugga och som inte längre klarar av att dricka vatten. Där föddes min önskan om att förändra världen. Där fostrades jag av alla fält- och biståndsarbetare att alltid sätta människorätt och hela jordens bästa i fokus. Jag såg det. Jag var där. Minns ni den tiden? Live Aid (den första - originalet) med ledmotivet Do They Know It's Christmas och USA For Africa med ledmotivet We Are the World.
Under ett fåtal år var vi alla medmänniskor och vi var alla globala. Vi tog alla ett globalt ansvar. En kort stund. Idag anses det fult och idag är det hippaste vi har att se ner på muslimer och att skita på oss av rädsla för något som kallas islam. Och som en femtedel av jordens befolkning är en del av. Utan att jorden för den skull har sprängts i bitar. Konstigt, det. Och för alla de där människorna som inte är som vi måste vi alltså skydda oss. Men vem skyddar oss från oss själva...? Vem skyddar världen från oss...?
...
Konstigt nog slog inte den där finanskrisen lika hårt mot vissa länder i Asien. Även Australien klarade sig någorlunda, förhållandevis. De vet att producera och att satsa på teknik och kunnande. Och har producerat och exporterat sig ur krisen på ett sätt vi inte mäktat med i stora delar av västvärlden. Självklart smällde vissa länder även i Asien. Liksom i Europa. Det är en global kris som även byggts upp till stora delar globalt, även om den amerikanska bolånebubblan blev den utlösande faktorn.
Men Sverige tillhör samtidigt, i det stora hela, vinnarna. Det ska vi tacka våra lyckliga stjärnor för, för det var inte alls självklart egentligen. Skickligt styrd ekonomi höll oss flytande då resten av världen råkade ut för en ruff omgång av hela havet stormar. Att hävda att Alliansen misskött finanserna och att en något ökad arbetslöshet är Alliansens fel blir bara sorgligt missvisande. Att vi inte har en massarbetslöshet på gränsen till absurdum är snarare en stark regerings förtjänst. Även om också vi inom Alliansen vet med oss att utan kris hade det sett väldigt mycket bättre ut. Konstigt, det. När tiderna vänder kommer där också finnas mer pengar att använda för framtida investeringar och även för att stärka exempelvis pensionärernas ekonomier. Vilka tydligen inte raserats så illa, trots allt, som Sahlin och Carlsson nu hävdar. Inte ens enligt den berörda gruppen själva, om man nu ska tro journalisterna på Aftonbladet.
Men som sagt, det finns de länder som klarat sig hyfsat igenom detta. Och det är dem vi ska konkurrera med i framtiden. Så det gäller nog att vi fortsätter ta ansvar för ekonomin i landet, trots allt. Och för folkhälsan, och för utbildningen och för en framtidsoptimistisk globalism. Vi står bra rustade idag och det måste vi fortsätta vara även i framtiden. Vi lever trots allt i en global värld. Vilket egentligen inte är mycket annat än ett konstaterande om att vi alla människor sitter i samma båt, oavsett om vi bor i Kina, Australien, Chile eller Sverige. Tänk att det ska vara så fult att prata om global gemenskap och i förlängningen om globala marknader. Tänk att andra folk och andra nationer kan vara något som anses vara så fult.
Globala marknader, förresten. Har vi inte sett nog av strafftullar på afrikanska grödor och sydamerikanska grönsaker? Ni vet de där som gör att jordbruken inte klarar sig i stora delar av världen. Är det inte dags att vi slutar bestraffa resten av världen för att gynna våra franska bönder snart och avskaffa strafftullar och dylikt? Frihandel for the win. Jag ser gärna ett stopp för den vansinniga jordbruksprotektionismen, oavsett nationalseparatistiska eller gröna skäl. Det funkar helt enkelt inte och det skadar många. Adam Cwejman skriver exempelvis om grön jordbruksprotektionism här. Minns ni förresten för ett år sedan hur det lät med kris överallt. Australien fann en väg att slippa den värsta smällen även om de förstås inte var opåverkade. Hur gjorde de?
Hur som helst. Dags att slipa av naiviteten och inse att vi är en del av världen. Att vi är en pytteliten del av dessa miljarder människor som befolkar detta jordklot och att vi måste arbeta för att dels kunna få en plats i en värld som ständigt förändras och att vi dessutom måste arbeta hårt för att se till att andra inte tar skada av hur vi beter oss. Vi måste förstå att vi har det rätt jäkla bra ändå och att de där orättvishetskvädena som sossarna staplar på våra axlar faktiskt inte är sanna, men att om vi ska fortsätta ha det bra, så får vi banne mig lägga manken till en aning. Liberalism enligt Amanda.
Helt enkelt.
Ps.
Tobias Cuthbert skriver för övrigt uppfriskande om att komma ut som liberal i ett väldigt antiliberalt Sverige. Litet grann kan jag allt känna igen mig i det. Var bara tvungen att nämna det. Ds.
Intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
