Inga svar från Reinfeldt i Vaxholm 9 augusti

Det var med stor besvikelse jag bevistade statsministerns tal i Vaxholm igår. Jag hade väntat mig besked. Jag hade väntat mig förklaringar. I praktiken fick jag ingenting.

Statsministern valde alltså att inte ens nämna FRA med namn, vilket för mig vittnar om en viss osäkerhet över situationen och vilken reaktion ett sådant omnämnande skulle kunnat leda till hos de närvarande i åhörarskaran.

Återigen påpekades att signalspaningslagen behövs för att kunna hålla koll på vad som händer i världens oroshärdar. Tidigare har oroshärden hetat Afghanistan. Nu heter den Sydossetien eller Georgien. Och visst håller jag med om att vi behöver veta vad som försiggår i andra länder. Det är ingen som alls ifrågasatt det. Ingen förväntar sig annat än att Sverige bedriver underrättelseverksamhet ute i världen. Det hör liksom till i den komplicerade värld vi ändå lever i idag.

Men jag har fortfarande inte från regeringens sida fått någon förklaring till varför den informationen ska sökas i svenska medborgares privata konversation. Eller genom en omfattande kartläggning av varje medborgares ekonomi, politiska åsikter, sexuella läggning, könsidentitet, vänskapskrets, nätverk, mailkonversationer, sms, telefonsamtal och även arbetskommunikation.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen envisas med att fortsätta hävda att det är viktigt vad två människor säger i ett telefonsamtal mellan Hagsätra och Skärholmen i Stockholm.

Ingen förväntar sig väl att krigsplaner eller omfattande internationella terrordåd planeras från en lägenhet på Tora Bora-gatan i Hagsätra och kommuniceras via ett helt oskyddat samtal genom svenska linor? Speciellt som terrorister och eventuella berörda stater onekligen är väldigt väl medvetna om att Sverige just bedriver sådan spaning. Och alltså redan har gjort i tio års tid.

Att FRA-lagen på något som helst vis skulle kunna fungera som en kanal för att få reda på sådan information är troligen helt och hållet rent nys.

Däremot misstänker jag att Sverige, i brist på möjlighet att få fram vettig information, försöker sälja inte kvalitetsinformation till andra länder, utan information i stora kvantiteter. Sådan information skulle kunna bestå av information om olika politiska grupper som i sig är tämligen ofarliga, information om vissa personers sexuella läggning eller politiska åsikter (vilket sedan kan användas för smutskastning eller som skäl för att fängsla individer i andra länder). Det skulle kunna röra sig om industrispionage och liknande. Information om företaget si eller så, som vi säljer vidare till annan statsmakt eller organisation. Tillbaka får vi den information vi inte kan åstadkomma själva och kan därmed framstå som viktiga i världens ögon återigen. Fortsätta skicka ut diplomater runtom i världen, för att medla och förhandla.

Och till det kommer säkerligen inbjudningar för höga dignitärer till "rätt" cocktailpartyn i Europa och på andra sidan Atlanten. Något som tydligen har en oerhörd vikt i många sammanhang och som lett till att exempelvis hela försvarets utgiftsbudget för flygningar och övningar med Gripen åts upp av en resa till USA och en lokal amerikansk övning där två eller tre piloter skulle få visa upp Sveriges fantastiska luftförsvarskapacitet. Resten av alla svenska piloter fick alltså nöja sig med ingen flygtid alls resten av året, men våra regeringstjänstemän och höga försvarschefer fick sig förmodligen en god drink i celebert sällskap på kuppen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2493189.ab

Och återigen... Är priset för ett sådant informationsutbyte rimligt? Att regeringen begår ett sådant flagrant brott mot Europakonventionen, den svenska regeringsformen och FN's förklaring om de mänskliga rättigheterna?

Jag tycker inte det är rimligt att våra mänskliga fri- och rättigheter sätts ur spel, att demokratin riskerar att dö och att vår rätt att röra oss och uttrycka oss fritt och utan risk för repressalier hotas.

Regeringen har fortfarande inte svarat på frågan om vad som föranleder en systematisk avlyssning och åsiktsregistrering av det svenska folket. De har fortfarande inte förklarat varför FRA inte tvingas följa personuppgiftslagen (PUL), utan har en egen, skräddarsydd, lagtext som innebär rätten att registrera religiös övertygelse, politisk övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet.

Regeringen har heller inte talat om varför de ska ha tillgång till samtliga mina banktransaktioner, mitt resmönster i lokaltrafiken, mitt DNA, mina sjukjournaler och all kommunikation jag för med jurister, läkare, journalister, politiker och även mellan mig och min familj och mina vänner.

Jag väntar fortfarande på svar.

Det är dags för regeringen att ta sig i kragen och ge mig det.